ICAs SKATTEAFFÄRER

ICA har, som det heter, gått på en skattesmäll. Skatteverket och Länsrätten har för ett antal år sedan början av 2000-talet vägrat bolaget avdrag för räntekostnader för ett lån från ABN Amro Bank. Senast vägrades avdrag vid 2009 års taxering för räntekostnader på drygt 900 milj kronor. Sammanlagt påstås skattekostnaden för ICA öka med ca 2 miljarder för hela perioden om avdragen inte medges.

Lika säker som Skatteverket är att det har rätt tycks ICA vara. Ett belopp på 750 milj kr som ICA har tvingats betala har ICA bokfört som fordran på Skatteverket. Skatteverket tycks mena att avdragen är påhittade.

Vad som är rätt eller fel kommer att visa sig i sinom tid när skattedomstolarna har dömt av målen. Ränteavdrag för åren 2001 - 2003 ska prövas av Kammarrätten i april 2010. Avdragen för senare år har ännu inte prövats i domstol. För närvarande räcker det konstatera det anmärkningsvärda i att så olika uppfattningar kan föreligga om så stora belopp. Men sådan är företagsbeskattningen. Det finns inget som a priori är rätt eller rimligt, som för fysiska personer som beskattas för sina inkomster enligt skatteförmågeprincipen (även om det går att komplicera beskattningen även för fysiska personer). För företag finns ingen annan princip än tolkning av den föreliggande lagtexten, och den är med nödvändighet ytterst komplicerad, eftersom den ekonomiska verklighet som företagen verkar i är det, eller - som det förefaller i ICA-fallet - kan göras extremt komplicerad. Kan sedan olika länders skilda skatteregler spelas ut mot varandra, ökar möjligheterna att trolla bort beskattningsunderlaget exponentiellt. Vad som är avdragsgill ränta i ett land är kanske inte skattepliktig inkomst i ett annat, eller också kan beskattningen av ränteinkomsten förskjutas till en avlägsen framtid.

Ingenting är a priori rätt eller fel. Skatterätten är inte en naturrätt. Skatterätten är vad lagstiftaren för tillfället gör den till genom formulering av lagtexter som sedan utfärdas. Dessa formuleringar är dessvärre alltid ofullkomliga. Särskilt gäller det lagstiftningen om bolagsbeskattningen (vinstbeskattningen), därför att den vilar på den i grunden fullkomligt felaktiga föreställningen att bolagsinkomst (vinst) är jämförbar med fysiska personers inkomster (löner, pensioner o.dyl. samt räntor och aktieutdelningar mm). En ledande skatteteoretiker har på min förfrågan hävdat att det viktigaste skälet för bolagsbeskattning är kravet på att likställa bolags och egenföretagares beskattning. Så vad ska en stackars fåkunnig riksdagsman tro?

Moraliskt kan ICA inte klandras såvida inte hela konstruktionen baseras på rent fusk. Tvärtom åligger det styrelsen och företagsledningen att maximera vinsten bl.a. genom att reducera skattekostnaderna inom ramen för lagstiftningen. Emellertid kan företags olika känslighet för den allmänna opinionens reaktion göra, att vissa företag avstår från att företa transaktioner i skatteminskande syfte. Affärsmässigt kan det bli en belastning om företaget skandaliseras. Detta är ett av många skäl till att bolagsbeskattningen borde avskaffas. Den skapar konkurrenssnedvridningar mellan företag som är olika känsliga för braskande rubriker i media.

Är det bra för Sverige att ICA blir av med 2 miljarder kr? Ja, om ICA inte har några goda investeringsplaner eller har en låg räntabilitet, dvs. har för stort kapital. Nej, om det motsatta gäller. Men något sådant tar bolagsbeskattningen inte hänsyn till. Den slår blint och obönhörligt. I den mån ICAs stabilitet och styrka är beroende av 2 miljarder gör den tillkommande skatten ICA till en sämre arbetsgivare som i värsta fall tvingas avskeda personal. Är det bra? Behöver ICA kompensera sig för kapitaldräneringen? I så fall riskerar vi som konsumenter prisökningar och leverantörerna sämre villkor om konkurrensförhållandena medger det. Personalen riskerar möjligheterna till bättre anställningsvillkor. Aktieägarna, som i kraft av risktagare har initiativet, ser naturligtvis till att avkastningen på det satsade kapitalet inte går ned. I ett något längre perspektiv spelar den tillkommande skattekostnaden inte någon större roll för ICA; skattekostnaden rullas över på andra aktörer. Det är vi andra som i egenskap av privatpersoner i en eller annan form bär ICAs tillkommande skattekostnad. Ingen annan gör det!

Hur mycket betyder det här för staten? Inte mycket. Statens inkomster av bolagsskatter på ca 60-100 miljarder kronor motsvarar ca 5 procent av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna. 2 miljarder kronor är mindre än 2 procent av 5 procent av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna på ca 1 500 miljarder kronor. Betydelsen av Skatteverkets insats ligger snarare i att respekten för lagstiftningen upprätthålls och att konkurrensförhållandena mellan företag inte snedvrids. Men hur kan respekten för en skattelagstiftning som tillåter så olika uppfattning om gällande rätt upprätthållas?

De räntekostnader ICA yrkar avdrag för verkar ha uppkommit genom koncerninterna lån. Avdragsrätten för sådana räntor är fr.o.m. 2009 kraftigt begränsad genom ny lagstiftning. Det blir därför processuellt synnerligen intressant hur domstolarna kommer att bedöma ICAs transaktioner. Om lagstiftningsåtgärden ses som en nödvändig åtgärd för att förhindra avdrag innebär det ett erkännande av att avdragsrätt förelegat dessförinnan. Ses den mera som ett förtydligande skulle bedömningen kunna bli en annan. Såvitt framgår av pressreferat har Skatteverket inte angripit transaktionerna med skatteflyktslagen, vilket skulle kunna tyda på att det inte ansett att "en taxering på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet" som det formuleras i punkt 4. av 2 § i skatteflyktslagen. Då borde det vara svårt att angripa ett förfarande som därefter förhindras med uttrycklig ny lagstiftning. Skatteverket tycks dock även hävda att det inte skulle föreligga något lån "eftersom det inte har funnits några pengar att disponera". Då är det inte skattereglerna som åberopas, utan någon form av allmän bedömning av om det förelegat något lån eller inte och om betalningarna utgjort ränta i formell mening. ICA uppger sig ha anpassat sig till den nya lagstiftningen.

Den som lever får se hur det går. Det finns en vinnare hur det än går - den skattekonsult som biträder bolaget.