JURIDIKEN MOT POLITIKEN I EU-DOMSTOLEN

EU-domstolens underinstans, Tribunalen (General Court) har den 15 juli undanröjt EU-Kommissionens beslut från 2016 att underkänna den irländska skattemyndighetens beslut från 1991 och 2007 om beskattningen av Apple Sales International (ASI) och Apple Operations Europe (AOE). 2007 års beslut gällde till 2014. Skattemyndighetens beslut avsåg hur bolagen skulle beskattas i Irland för sina aktiviteter i de irländska verksamheterna. Kommissionen ansåg att skattemyndighetens beslut innebar olagligt statsstöd och krävde att bolagen skulle återbetala 13 miljarder euro till irländska staten.

Både staten Irland och bolagen överklagade beslutet till EU-domstolen och krävde att denna skulle undanröja Kommissionens beslut, vilket domstolen (General Court/Tribunalen) nu alltså gjort. Beslutet kan överklagas till EU-domstolen inom två månader och tio dagar.

I beslutet anför Tribunalen att Kommissionen inte lyckats att juridiskt (to the requisite legal standard) visa att det förelåg ett statsstöd (advantage for the purposes of Article 107(1)) i Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt,  TFEU.

Enligt Tribunalen var Kommissionens beslut att bolagen tillförts någon särskild ekonomisk fördel (selective economic advantage) eller, i sin förlängning, statsstöd inte korrekt. Tribunalen bekräftade visserligen Kommissionens bedömning av hur den skattepliktiga inkomsten skulle beräknas (t.ex. tillämpningen av armslängdsprincipen), men Kommissionen hade, enligt Tribunalen, felaktigt dragit slutsatsen, att den irländska skattemyndigheten hade beviljat bolagen fördelar genom att inte ha allokerat licensinkomsterna från de immaterialrättigheter som innehades av bolagen till bolagen. Tribunalen ansåg att Kommissionen borde ha visat att inkomsten motsvarade värdet av de verksamheter som faktiskt bedrivits av bolagens irländska verksamheter.

Kommissionen hade inte heller, enligt Tribunalen, lyckats visa på sådana metodologiska fel i de ifrågasatta besluten som kunde ha lett till reduktion av bolagens skattepliktiga inkomst i Irland. Tribunalen beklagade den ofullständiga och inkonsistenta utformningen av de ifrågasatta besluten men fann att de brister som Kommissionen framhållit på grund därav inte i och för sig var tillräckliga för att visa att det förelåg en sådan skattefavör som avses i Artikel 107(1) TFEU.

Till sist ansåg Tribunalen att Kommissionen inte kunde visa att de ifrågasatta besluten berodde på någon uttalad avsikt att ge bolagen en särskilt utformad förmån.

KOMMENTAR

Beskattningen av stora multinationella företag har återigen inneburit motgångar för de fiskala intressena, eller snarare de nationella intressena; det är mindre en fråga om beräkningen av vinsten (beskattningsunderlaget) än om fördelningen av vinsten mellan berörda länder. Men fördelningen påverkas förstås av företagens intresse att minska skattebelastningen genom att utnyttja ländernas olika beskattningsregler. Med erfarenhet av svårigheterna att vinna framgång genom skatterättsliga prövningar, har Kommissionen har i det här fallet försökt använda sig av reglerna om förbud mot statsstöd. Materiellt är det fråga om samma problematik – hur ska vinsten beräknas och hur ska den fördelas – men juridiken är något annorlunda.  Men inte heller denna ansats har rönt framgång.

Tribunalens beslut andas dock knappast övertygelse. Det verkar snarare vara Kommissionens utredning av omständigheterna än dess rättsliga argumentation som brustit. Inte ens den omständigheten att den irländska skattemyndighetens beslut ansågs behäftat med bristfälligheter påverkade bedömningen. Eftersom ett överklagande bara får motiveras med rättsliga argument (appeal limited to points of law only) förefaller det osannolikt att EU-domstolen tar upp ett överklagande till prövning.

Som vanligt förvånas man över att stater slåss om beskattningsunderlag från företagsvinster. Irlands exempel med låg bolagsskatt är så övertygande. Det är klart att man får attraktiva företagsetableringar om man erbjuder gynnsamma villkor. Skatten på företagsvinster blir – med rimliga förutsättningar – alltid mycket mindre än skatten på de inkomster och den konsumtion som uppkommer genom företagens etablering. Med en vinst på 10 procent och en lönekostnad på 50 procent av kostnadsmassan blir, med en bolagsskatt på 20 procent och löneskatt på 40 procent, statens inkomst av bolagsskatt 2 och av löneskatt 18. Irlands bolagsskattesats är 12,5 procent.

Vad är viktigast: företagens verksamhet eller skatten på verksamhetens vinst?

Bolagsbeskattningen är ett resurskrävande självskadebeteende, som i det långa loppet inte ens ger några skatteinkomster. En konsulternas skattkista och akademikernas lekstuga.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

BELGISKA SKATTEUPPGÖRELSER

Belgien bör kräva tillbaka över 700 miljoner euro i undanhållen skatt från ett 30-tal internationella storföretag, anser EU-kommissionen, skriver SvD den 11 januari. De skatteuppgörelser som Belgien gjort med företagen sedan 2005 anser kommissionen kan ses som en otillåten form av statsstöd.
EU-länderna får ha vilka beskattningsregler de vill, bara de behandlar inhemska och utländska företag lika. Att inte ta ut skatt från vissa företag ses som statsstöd, och det är inte tillåtet inom unionen.
Det märkliga är att det inte är landet som ska straffas för att det bryter mot statsstödsreglerna utan företagen. Företagen ska tvingas betala det belopp de befriats från av staten.
En annan märklig sak är, att ett land som använder skattelättnad eller skattebefrielse som ett medel att attrahera utländska företagsetableringar i landet, inte inser att samma positiva effekt uppnås genom skattelättnader för det inhemska näringslivet.
Den kamerala förlusten av skatteinkomster skulle vara ringa - i inget EU-land överstiger bolagsskatterna 5-7 procent av de totala skatteinkomsterna. Den reella förlusten är 0, eftersom de skatter bolagen inte behöver betala skapar skattebaser för inkomst-, löne- och konsumtionsskatter. Bolagsskatten är rättsosäker och skadlig. Den är extremt krånglig och stör bolagens ekonomiska effektivitet.
Avskaffa bolagsbeskattningen.

AVSKAFFAD BOLAGSSKATT UTGÖR INTE OLAGLIGT STATLIGT STÖD

Generaladvokaten vid EU-domstolen föreslår att domstolen fastställer ogiltigförklaringen av kommissionens beslut, att den år 2002 föreslagna reformen av inkomstskatten för juridiska personer i Gibraltar utgör ett olagligt statligt stöd. ”Om en skatteåtgärd är av allmän natur utgör den en allmän skattepolitisk åtgärd och inte ett statligt stöd.”

I augusti 2002 anmälde Förenade kungariket (”UK”) till kommissionen en reform av inkomstskatten för juridiska personer som Gibraltars regering ämnade genomföra. Denna reform skulle innebära bland annat att det gamla skattesystemet avskaffades och att tre skatter och avgifter, tillämpliga på samtliga bolag i Gibraltar, skulle införas: en registreringsavgift, en allmän löneavgift och en skatt på innehavet av affärslokaler, varvid de två sistnämnda inte fick överstiga 15 procent av vinsten.

Kommissionens beslut

Den 30 mars 2004 beslutade kommissionen (beslut 2005/261/EG om den stödordning som UK planerar att genomföra med avseende på bolagsskattereformen i Gibraltar) att de förslag som anmälts med avseende på reformen av skattesystemet för företag i Gibraltar utgjorde en statlig stödordning som var oförenlig med den inre marknaden och att förslagen därför inte fick genomföras. Kommissionen fann i sitt beslut att den planerade reformen var selektiv på det regionala planet, eftersom den avsåg ett system enligt vilket bolag i Gibraltar generellt beskattades lägre än bolag i UK. Kommissionen konstaterade också att skattereformen var selektiv i materiellt hänseende, eftersom den ansåg att det planerade skattesystemet var ”diskriminerande i sig”, genom att dess struktur ledde till att offshorebolag inte beskattades i Gibraltar.

Talan hos förstainstansrätten och rättens dom

Gibraltars regering och UK väckte talan vid förstainstansrätten som i dom den 18 december 2008 i de förenade målen T-211/04 och T-215/04 ogiltigförklarade kommissionens beslut. Rätten fann nämligen i sin dom att referensramen för bedömningen av reformens regionala selektivitet endast omfattade territoriet Gibraltars gränser och inte UK:s gränser. När det gällde åtgärdens materiella selektivitet fann rätten att kommissionen inte hade använt korrekt analysmetod.

Överklagande hos EU-domstolen

Kommissionen och Spanien överklagade förstainstansrättens dom till EU-domstolen med yrkande om att den skulle upphävas. Irland tilläts att intervenera till stöd för UK och Gibraltar.

Kommissionen (mål C-106/09 P) anförde en enda grund uppdelad i sex delgrunder angående den prövning som förstainstansrätten gjort beträffande materiell selektivitet och som avsåg överträdelse av artikel 87.1 EG. - Spanien (mål C-107/09 P) anförde elva grunder angående förstainstansrättens prövning av såväl regional som materiell selektivitet. Spanien anförde också grunder avseende rättegångsfel.

Gibraltar och UK yrkade att överklagandena skulle ogillas. Det hävdades också att Spanien hade gjort gällande den påstådda överträdelsen av artiklarna 5 EG och 307 EG för sent, nämligen i sin replik. Irland intervenerade endast till stöd för UK:s yrkanden i målet C-106/09 P.

Generaladvokaten

Generaladvokaten föreslår i sitt idag presenterade förslag till avgörande att EU-domstolen ska avslå båda överklagandena.

Vad gäller den av Gibraltars regering planerade reformens territoriella selektivitet ansluter sig generaladvokaten till förstainstansrättens slutsats att Gibraltars territorium utgör den territoriella referensramen för bedömningen av om den planerade skattereformen är selektiv.

Beträffande den av Gibraltars regering planerade åtgärdens materiella selektivitet anser generaladvokaten att lagstiftningen rörande statligt stöd inte får användas för andra ändamål än det tänkta och därigenom i syfte bekämpa skadlig skattekonkurrens mellan medlemsstaterna. Inom unionen omfattas nämligen åtgärderna för sådan bekämpning av den direkta beskattningens område.

Syftet med bestämmelserna om statligt stöd

Generaladvokaten erinrar om att unionsrättens bestämmelser om statligt stöd har som enda syfte att åtgärda snedvridning av konkurrensen på grund av en medlemsstats önskan att med avvikelse från sin generella politiska inriktning bevilja en särskild fördel för vissa företag eller viss produktion. Om en skatteåtgärd däremot är av allmän natur utgör den en allmän skattepolitisk åtgärd och inte ett statligt stöd. Denna princip är även tillämplig på skadlig skattekonkurrens mellan unionens medlemsstater vilken alltså inte automatiskt omfattas av mekanismen för kontroll av statligt stöd. En betydande del av de skadliga skatteåtgärderna utgörs av allmänna åtgärder på vilka unionsrättens bestämmelser om statligt stöd alltså inte kan tillämpas.

Generaladvokaten anser vidare att förstainstansrätten på goda grunder avfärdade kommissionens nyskapande synsätt att alla skattesystem som ”i sig är diskriminerande” ska kvalificeras som statligt stöd. När det gäller denna fråga erinrar generaladvokaten om att det, för att fastställa om en nationell skatteåtgärd verkligen utgör ett statligt stöd, måste prövas om den undersökta åtgärden innebär en selektiv fördel för dem till vilka åtgärden riktas. Generaladvokaten påpekar att kommissionen i sitt beslut avseende Gibraltars skattereform avstod från att identifiera vad som är en gemensam eller ”normal” skatteordning från vilken vissa av inslagen i Gibraltars skattesystem utgjorde avsteg och alltså a priori var selektiva. Kommissionen fann däremot genom ett nyskapande synsätt sitt beslut att Gibraltars skattesystem till sin struktur ger en fördel till en företagskategori genom ett urval av kriterier som ska tillämpas i det påstått ”normala” beskattningssystemet. Kommissionen följde nämligen inte den förordade metodologin för avsteg som den förordat i sitt eget meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag.

Kommissionen slog därmed fast att Gibraltars hela skattesystem var ”i sig diskriminerande”, vilket enligt kommissionen var att likställa med att det förelåg en selektiv fördel och därmed ett statligt stöd.

Det finns inte något gemensamt referenssystem

Generaladvokaten anser att detta nyskapande synsätt av kommissionen förutsätter att frågan om det föreligger en selektiv fördel inte längre ska bedömas på grundval av en jämförelse mellan den nationella skatteåtgärd som är föremål för konkret prövning och den nationella skatteordning som normalt är tillämplig, utan på grundval av en jämförelse mellan den nationella skatteordningen i sin helhet och ett annat, hypotetiskt icke-existerande, skattesystem. Ett sådant synsätt kräver att ett ”referensskattesystem” skapas för Europeiska unionen för att kunna utföra bedömningen av den påstått diskriminerande verkan av medlemsstaternas val av beskattningsunderlag (eller skattesats) på företagsbeskattningens område. Generaladvokaten preciserar i detta avseende att det inte finns något sådant gemensamt referenssystem och att tillämpningen av unionens lagstiftning i fråga om statligt stöd de facto inte kan leda till att en sådan skatteharmoniserande åtgärd vidtas.

Generaladvokatens förslag till avgörande

Generaladvokaten föreslår att EU-domstolen ska avvisa Förenade kungarikets anmärkning att artiklarna 5 EG och 307 EG har åsidosatts, i övrigt ogilla kommissionens överklaganden i målet C-106/09 och Spaniens överklagande i målet C-107/09 samt förplikta vardera parten att bära sin rättegångskostnad.

Alltså: Ett generellt avskaffande av bolagsskatten är tillåtet, men hur är det med Nystartzoner?