Skatteverkets representanter ansåg sig sakna möjligheter att ifrågasätta prissättningen. Det ger lagen inte utrymme för, enligt dem.
Programmets viktigaste poäng var nog ifrågasättandet av detta ställningstagande, men Skatteverkets representanter vidhöll. Så är det. Vi kan inget göra. Vi har framhållit detta för finansdepartementet.
Reportrarna pressade bl.a. statssekreteraren i Finansdepartementet, Mikael Lundholm, som nog menade att Skatteverket inte uttömt alla möjligheter att ifrågasätta prissättningen. Verket har möjlighet att begära specifikation av kostnaderna. Vad var arbetskostnader? Var det rimliga arbetskostnader? Det gjordes också ett visst nummer av att det var så enkelt för företag att få ut pengarna från Skatteverket. Man kunde rekvirera pengarna utan någon detaljerad specifikation av kostnaderna. Statssekreteraren framhöll att det är Skatteverkets sak att formulera blanketter och utreda krav på ersättningar. Ingenting hindrar Skatteverket att begära in underlag för ersättningskraven.
Som gammal skatteverkare häpnar man över verkets flathet. Det må vara att det är svårt att få företagen fällda för skattebrott vid allmän domstol. Men ingenting hindrar Skatteverket att bedöma vad som är rimlig arbetsersättning och vad som är ersättning för material. I synnerhet när materialet är dyrare för företaget än vad det tar ut i ersättning av kunden, samtidigt som arbetsersättningen med råge överskrider vad som är normalt.
En grundläggande princip som då och då åberopas i domar (t.ex. Högsta förvaltningsdomstolen dom den 14 februari 2013, mål nr 941-12) och processinlagor är
att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingars verkliga innebörd oavsett den beteckning avtalen åsatts (se RÅ 2010 ref. 51 och där anmärkta rättsfall). En sådan bedömning kan avse inte bara en enstaka rättshandling utan också den sammantagna innebörden av flera rättshandlingar.
Saker och ting ska hanteras efter vad de är och inte efter vad de påstås vara. Självklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar