Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson och chefen för verkets storföretagsregion Anette Landén presenterar i en debattartikel i Dagens Industri den 7 mars ett nytt arbetssätt: fördjupad samverkan. Skatteverket ska utse en särskild koncernansvarig tjänsteman till kontaktperson och underlätta företagets dialog med Skatteverket. Skatteverket ska öppet redovisa sin bedömning av företagets skatterisker och lämna förslag till hur riskerna ska minska. Företaget förväntas ta upp svårbedömda skattefrågor till diskussion på ett tidigt stadium. Tillsammans med Skatteverket görs en genomgång av interna rutiner och kontrollsystem för att säkerställa att korrekta uppgifter lämnas till Skatteverket.
Målet är att samarbetet ska vara långsiktigt och inledas med en skriftlig avsiktsförklaring.
Ja, man kan ju tycka att det är bättre att företagen gör rätt från början. Företagsbeskattningen är så extremt komplicerad att ingen kan vara säker på de rättsliga bedömningar som kan behöva göras. Och företagens verklighet kan inte förenklas för att undvika skatterättsliga komplikationer.
Men vem ska avgöra vad som är rätt eller fel? Rättsprocessen är visserligen oacceptabelt långsam, men resulterar så småningom i offentliga domar. L M Ericsson fick vänta i över tio år innan Högsta Förvaltningsdomstolen slutligen gav bolaget rätt mot Skatteverket. Vem kontrollerar och bedömer överenskommelser mellan Skatteverket och företagen?
Om skattelagstiftningen kräver det slags samröre mellan företag och myndighet som nu föreslås - liknar det inte ett slags korporativism - borde man i stället fundera på om lagstiftningen är rimlig.
Är bolagsbeskattningen nödvändig? Hur mycket ger den? Hur mycket kostar den?
Vad händer om man tar bort den?
Se på Estland, som beskattar bolagets vinster först när och i den mån de delas ut. Det kallas bolagsbeskattning men är snarast en ägarbeskattning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar