CAPTIVE I GÖTEBORG OCH LUXEMBURG

Göteborgsposten har haft en serie (här) (här) (här) (här) artiklar under december om Göteborgs kommuns captivebolag Göta Re i Luxemburg.
Captive definieras bl.a. som "kontrollerad av någon men till synes oberoende" i sht "ägd eller kontrollerad av ett annat företag och bedriven för dess behov snarare än för en öppen marknad". En mera ursprunglig betydelse är "krigsfånge"(s) eller "inhägnad"(v).


Captive är ett begrepp som kommit att beteckna företags hantering av egna risker. Ett dotterbolag etableras för att ta hand om riskerna i en koncern. Det kan vara angeläget att administrera och hantera de risker en företagsgrupp utsätter sig för; sätta upp säkerhetsföreskrifter; etablera rutiner och kontroller för att eliminera eller reducera risken för skador mm.


Men det är inte i första hand för det som captivebolag etableras. Ett captivebolag är ett försäkringbolag ägt av ett koncernmoderbolag. Dess intäkter är koncernbolagens försäkringspremier, dess kostnader betalning till koncernbolagen för ersättning av inträffade skador. "Men det kan väl inte vara någon affärsidé", tycker någon. "Förlusten drabbar ju ändå koncernen."  Rätt, det måste finnas någon annan förklaring.


Ett svensk företag får inte avdrag för framtida kostnader, dvs det måste betala skatt på hela vinsten, trots att det kan visa sig att den verkliga vinsten varit lägre, om man känt till den förlust som uppkommit ett senare år, och som var relaterat till verksamheten under det avslutade året. Alla byggnader kan brinna, alla maskiner kan bli förstörda vid en olyckshändelse, inventarier kan blir stulna, stormar och oväder kan vålla skador. Men risken för att det händer just ett visst företag är oberäknelig. Det går därför inte att göra reserveringar för risker, även om de är sannolika.  Däremot kan erfarenhetsmässigt kostnaderna för skador på ett mycket stort tillgångsbestånd beräknas. Om den är 5 procent av beståndets marknadsvärde kan ägarna för 5 procent försäkra sig hos ett fristående försäkringsföretag och slippa bekymra sig för en slumpmässig totalförlust. För en sådan premie får företag avdrag - trots att det egentligen är en kostnad för en oviss framtida skada. Om skattesatsen är 22 procent minskar skatten på vinsten med 22 procent


Normalt betalas ju en sådan premie också till ett fristående försäkringsföretag med tusentals försäkringstagare. Försäkringsföretaget återförsäkrar sig hos andra försäkringsföretag så att riskerna sprids ytterligare. Premien är en definitiv och inte återbetalningsbar kostnad.
Om premien betalas till ett helägt captivebolag, minskar skatten också med 22 procent av premien. Men om captivebolaget är helägt finns risken kvar till 100 procent, och situationen är ekonomiskt sett exakt den samma som om ett enskilt bolag fick avdrag för en beräknad kostnad för framtida skada.
För att göra det hela mer svårgenomträngligt och till synes mer affärsmässigt, brukar företagsgruppen försäkra sina risker hos ett utomstående försäkringsbolag, som på affärsmässig grund uppskattar riskerna och sätter marknadsmässiga premier i konkurrens med andra försäkringsföretag. Sen återförsäkrar försäkringsföretaget riskerna hos captivebolaget. Om det sedan brinner i en fastighet är det ytterst captivebolaget som står den formella risken. Den verkliga risken står moderbolaget för.
Om captivebolaget ligger i Sverige beskattas det för premieinkomsten, och då blir det inte mycket kvar av skattelindringen i moderbolaget. Men om captivebolaget ligger i ett land som inte beskattar captiveverksamhet eller beskattar den lindrigare än Sverige, så uppstår en definitiv vinst.
Det krävs att skatten ska vara mycket låg för att ge utrymme för kostnader för arrangemanget och för den ersättning som det utomstående försäkringsföretaget ska ha för sin medverkan.
Det förefaller mycket osannolikt att företeelsen captiveförsäkring skulle uppkomma om bolagsskatten inte fanns.


Avskaffa bolagsskatten

CONDICTIO INDEBITI - TRYCKERIMOMSEN SNURRAR VIDARE

Jag har tidigare (här och här) skrivit om momscirkusen inom tryckeri- och förlagsbranscherna. Det har då gällt de skatterättsliga problemen. För den som inte är insatt i frågan hänvisas av utrymmesskäl till de inläggen. Nu har cirkusen nått Högsta Domstolen (HD) i ett tvisteärende: Är den leverantör (tryckeri), som från Skatteverket fått tillbaka för mycket inbetald moms, skyldig att vidarebefordra beloppet till den kund (förlaget), som tryckeriet debiterat för hög moms (och som därför dragit av för mycket vid sin redovisning till Skatteverket).


HD har idag (mål nr Ö 2708-15) med tillämpningen av principen om condictio indebiti funnit att leverantören är skyldig att betala beloppet vidare till förlaget.


Domen innebär förstås en stor lättnad för förlagen, som har fått krav från Skatteverket att betala in precis det belopp som Skatteverket betalat ut till tryckerierna.


Bakgrunden är att EU-domstolen i en dom (Graphic Procédé-målet (mål C-88/09)) ansett att moms-skattesatsen i de aktuella transaktionerna ska vara 6 och inte 25 procent. Eftersom alla i branschen trott att det skulle vara 25 procent och agerat därefter, kunde tryckerierna kräva tillbaka 19 procentenheter från Skatteverket (de hade ju betalat in 25 i stället för 6 procent i skatt till Skatteverket). Eftersom tryckerierna genom domen hade rätten på sin sida, betalade Skatteverket ut beloppet. Å andra sidan krävde Skatteverket in exakt samma belopp från förlagen, som ju dragit av för hög moms i sin redovisning till Skatteverket. Förlagen protesterade förstås i högan sky. De hade agerat så som alla - inklusive Skatteverket - tidigare ansåg vara rätt. Att nu 15 år senare komma och kräva ett belopp vore orimligt. Pengarna finns inte längre.


Nu finns pengarna. Tryckerierna är genom dagens dom i HD skyldiga att vidarebefordra beloppet till förlagen som har att betala in beloppet till Skatteverket. Cirkeln är sluten. I vart fall i princip.


Det finns säkert en mängd praktiska och juridiska problem på vägen. Alla tryckerier som betalat in för mycket moms och som har rätt till återbetalning finns kanske inte längre, eller har förbisett sin rätt att kräva momsen tillbaka, varför deras kundföretag (förlag) inte har något tryckeri att kräva för det belopp som förlagen måste betala till Skatteverket.


Och även om ALLA tryckerier och ALLA förlag skulle lyckas reversera SAMTLIGA transaktioner - mellan sig själva och mellan företagen och Skatteverket - har ingenting hänt: alla belopp som betalats in till Skatteverket av tryckerierna och alla belopp som förlagen fått avdrag med vid sin momsredovisning till Skatteverket summerar till 0. Det spelar ingen roll om skattesatsen varit 25 eller 6 procent eller - för den delen - vilken procentsats som helst.


Den moms som tas ut mellan momspliktiga kunde lika gärna avskaffas. Den moms (eller rättare sagt det momsbelopp) som stannar hos Skatteverket är den moms som tas ut vid försäljning till köpare som inte är momspliktig, dvs privatpersoner (och - i begränsad omfattning - banker och försäkringsbolag samt fastighetsägare vilka inte begärt frivillig skattskyldighet).


Hundratals mål ligger i skattedomstolarna för avgörande. En enorm och helt onödig belastning. Resursförbrukning för miljoner och infarkt och dröjsmål i domstolarna helt i onödan.


Avskaffa moms mellan momsare.

FINANSSKATT DRABBAR ALLA

Lotta Engzell-Larsson skriver en artikel i Dagens Industri den 15 december under ovanstående rubrik.
Självklart drabbar en finansskatt alla. Mer eller mindre - beroende på elasticiteter, möjligheter att övervältra skatten och individers konsumtionssammansättning. Alla bidrar på något sätt - genom prissättning, lönesättning och aktieutdelning. Varifrån skulle företagen annars få medel till skattens betalning?
Precis detsamma gäller förstås för bolagsskatten. Den har dock bara oändligt mycket mer omfattande konsekvenser och är oändligt mycket mer komplicerad.


Avskaffa bolagsbeskattningen.


Så här skriver L E_L:

Det finns en missuppfattning i vänsterkretsar om att skatter på finansiella företag inte påverkar privatpersoner. Som om de existerade i ett eget universum.

Det illustreras på ett sorgligt tydligt sätt när EU-kommissionen argumenterar för en skatt på finansiella transaktioner.

Den 8:e december redogjorde den grupp som tänker gå i täten och införa skatten så snart det är möjligt, sina framsteg för EU-kommissionen. 2013 stod det klart att det inte skulle gå att få med alla EU-länder, då gick 11 medlemmar ensamma vidare. De har dock tappat en anhängare, Estland. Förhoppningsvis troppar fler av under våren.

På EU-kommissionens hemsida ligger en text som kunde vara en produkt av Sovjetstaten. Där förklaras att ”alla privatpersoner och företag gynnas av denna skatt genom ett tillskott i de offentliga finanserna som kan användas för att öka den ekonomiska tillväxten och välståndet i EU”.

EU-sidan skriver att ”65 procent av EU:s invånare är positiva till skatten”. Men vet de vad de säger ja till? På sidan uppges att hushåll, bolån och mindre företag inte påverkas av skatten. Men det är klart att de gör, för räntorna kommer att stiga, alla lån blir dyrare när handeln med obligationer beskattas. Vanligt folks pensionskapital kommer att minska på grund av ökade kostnader för handel med värdepapper. Den politiska agendan är tydlig. Men de ekonomiska vinsterna med skatten är osäkra.

Frankrike, som är ett av de tio länderna, införde en skatt på handel med storbolagsaktier redan 2012, vilket omedelbart minskade omsättningen i de aktierna med 16 procent.

EU:s mål är, utöver att få in pengar, att öka beskattningen av finansbranschen som anses underbeskattad. Men EU publicerar ingen analys över hur hög den effektiva skatten är jämfört med andra sektorer.

EU vill också ”minska risken” i handeln. Men det omvända kommer att ske, därför att verksamhet med risk kommer att ta andra vägar. För övrigt finns inga studier som visar att volatiliteten i marknaden skulle minska, tvärtom kan den öka när omsättningen faller.

Till sist, eftersom dessa åtgärder införs ungefär samtidigt som andra nya regler och kapitalkrav på bankerna blir det svårt att se vad som fungerat väl och mindre väl.

SKATT PÅ BOSTÄDER

Förre skattedirektören i Skatteverket, Håkan Malmer,  argumenterar för en generell bostadsbeskattning i SvD den 28 november.
Som tidigare skattedirektör inser han också det olämpliga i att ta bort rätten till avdrag för räntor.


Om man betänker att skatter ytterst bekostas av individer (fysiska personer) även om de ibland betalas av företag och andra juridiska personer och anser att så många som möjligt ska betala för gemensamma kostnader, finns det ingen bättre och rättvisare skattebas än boendet. Bättre, eftersom skattebasen är stabil, långlivad  och inte kan försvinna. Den representerar ett betydande ekonomiskt värde, som ägaren är angelägen att vårda. Rättvis, eftersom alla bor någonstans och i relation till sina ekonomiska möjligheter. Alla bostadsinnehavare, dvs. så gott som hela landets vuxna befolkning, skulle få betala för de gemensamma kostnaderna. Den som är har höga inkomster eller förmögenhet och unnar sig en stor bostad betalar mer än den med små inkomster som därför bor trångt. Hyresgäster kan betala skatten som en särskild post på hyran, att inlevereras till Skatteverket.




Nivån på skatten är en känslig fråga, men införande av en bostadsskatt kan förenas med sänkning av andra skatter; framför allt den statliga inkomstskatten och i synnerhet värnskatten, som med sin progressivitet missgynnar utbildning och förmodligen är en samhällsekonomisk förlust. Dessutom  kräver statsskatten också de extremt komplicerade och rättsosäkra 3:12-reglerna.

JAPAN SÄNKER BOLAGSSKATTEN

Japan sänker bolagsskatten från nuvarande 32,11 procent till under 30 procent, skriver SvD den 28 november. Sänkningen hade ursprungligen planerats till 2017 men ska nu införas redan i april 2016.
Alltid något. Varför har det inte skett tidigare och varför inte sänka den rejält, eller helst avskaffa den. Japan har jämte USA och Frankrike världens högsta bolagsskattesatser.

EKONOMISTYRNINGSVERKET OCH FASTIGHETSSKATTEN

Matts Karlsson, chef för ESVs avdelning för analys och prognos, gör ett sällsynt klarsynt uttalande om avdragsbegränsning av räntor och fastighetsbeskattning. Enligt ett referat i SvD den 27 november med anledning av ESVs budgetprognos för november får han med allt:
- begränsad avdragsrätt för räntor skapar asymmetri (enligt SvDs Sara Brännström stavat assymetri)
- privatpersoner kommer att banta sina balansräkningar av skatteskäl
- ränteavdragsbegränsning drabbar bara dem som har skulder och inte dem utan (dvs hushåll med förmögenhet)
- ett hus, som skulle kostat 2,3 milj. kr om de gamla reglerna behållits, kostar idag 4,8 milj. kr
- reglerna ger inlåsningseffekter; man bor hellre kvar med obetydlig beskattning än flyttar, vilket dessutom utlöser en kraftig beskattning av försäljningsvinsten. Det är billigare att bo kvar än att flytta.
Rapporten kan läsas här. Avsittet om fastighetsbeskattning och ränteavdrag börjar på sid 61.

VAD ÄR VIKTIGAST - BOLAGEN ELLER BOLAGSSKATTEN

Erik Bergin skriver i SvD den 26 november om amerikanska politikers vedermödor för att komma överens om nya bolagsskatteregler. Jag har kommenterat det här. (Där finns också kommentarslänkar till UC Corporate Tax) De nuvarande reglerna motverkar politikernas önskemål att bolagen tar hem utländska dotterbolags vinster till USA för att beskattas där. Reglerna möjliggör också uppköp av utländska företag genom en teknik som kallas tax inversion, som innebär att det uppköpande amerikanska bolaget omvandlas till uppköpt bolag, gärna med moderbolag i Irland. Då försvinner möjligheten för amerikansk beskattning av det ursprungliga amerikanska bolaget.






Å andra sidan har reglerna tjänat det amerikanska näringslivet och därmed välståndet väl, genom att de gjort det ekonomiskt fördelaktigt att förvärva utländska bolag och därmed stärka den amerikanska ekonomiska makten.





Och det är bättre att dominera världen ekonomiskt och politiskt än att dra in skatter från bolag. Bolag bekostar ju inte heller sina egna skatter; allt finansieras genom pris- och lönesättning av oss människor. Så egentligen är försöken att ändra reglerna ett försök av USA att beskatta utländska konsumenter och löntagare.


Dessvärre kan det vara så att de amerikanska bolagens intressen att förvärva utländska bolag mer betingas av intresset att minimera skatten än att skapa slagkraftiga företagsgrupper. Bergins artikel handlar bl.a. om Pfizers köp av Allergan. Allergan är ett amerikansk bolag som numera är irländskt och tillkommet genom en inversion. Pfizer försökte förra året köpa upp AstraZeneca, men försöket misslyckades. Det ansågs betingat av skatteskäl.


Det här är bara ett av åtskilliga exempel på hur bolagsskatteregler föranleder transaktioner som saknar affärsmässig grund och till och med ger rent skadliga effekter. Tänk om de amerikanska politikerna kunde ta sig samman och inse bolagsbeskattningens onödighet och fördärvlighet och avskaffa bolagsbeskattningen. Bortsett från de gynnsamma effekterna det skulle ha på amerikanskt näringsliv, skulle de i utlandet av amerikanska skatteskäl inlåsta medlen kunna repatrieras och omallokeras dit där de gör större nytta.


Avskaffa bolagsbeskattningen.