Alla klagar på bostadsbristen. Så har det varit i decennier. Det var inte bättre förr. Vi, som har erfarenheter från 1950-talet, har ständigt levt med talet om bostadsbrist. 1966 var året då statsminister Tage Erlander i en TV-intervju på frågan: ”Vilket råd ger ni till ett ungt par som söker bostad i Stockholm?” svarade: ”Ja, de får ju ställa sig i bostadskön givetvis”, väl medveten om att väntetiden för en lägenhet kunde vara tio år eller längre. Det uttalandet fick han äta upp under hela sin återstående tid. Redan i vår barndom ställde vår föräldrageneration sina småbarn i bostadskö. Det hjälpte inte; det fanns inga lediga bostäder att flytta in i när vi växte upp och ville flytta hemifrån. Vi fick börja våra bostadskarriärer möblerat och med andrahandshyror genom utnyttjande av bekanta och bekantas bekanta och diverse kontakter.
”Bygg bort bostadsbristen” var redan då ett politiskt slagord. Ett miljonprogram genomfördes efter Erlanders uttalande – en miljon nya bostäder på tio år skulle det bli. Det räckte inte; det har bara blivit värre.
Har vi verkligen bostadsbrist?
Vad är bostadsbrist? Att bo på mindre yta än ett politiskt bestämt mått? Att inte ha ett rum per boende? Att inte har två rum per boende? Att inte utöver att ha ett eget sovrum även ha ett eller två gemensamhetsutrymmen? Att inte dessutom har ett arbetsrum och bibliotek eller hobbyrum?
Hur många människor bor det i Sverige? Hur många bostäder finns det?
Det är det lätt att ta reda på, det är bara att gå in på Statistiska Centralbyråns hemsida. Gå in på Statistikdatabasen/boende/bostadsbestånd/antal lägenheter efter region och hustyp. Sen är det bara att klicka in sina önskemål om region, hustyp och år. Det finns fyra hustyper: småhus (friliggande en- och tvåbostadshus samt par-, rad- och kedjehus), flerbostadshus, övriga hus (byggnader som inte huvudsakligen är avsedda för bostadsändamål, t.ex. byggnad avsedd för verksamhet eller samhällsfunktion) och specialbostäder (bostäder för äldre/funktionshindrade, studentbostäder mm).
Då kan man se att det 2020 i hela riket fanns 2 104 946 småhus, 2 585 221 lägenheter i flerbostadshus och 80 669 lägenheter i övriga hus. Sen fanns det dessutom 266 608 specialbostäder och 571 911 fritidshus, men låt oss bortse från dem, även om de till stor del fungerar som permanentbostäder.
Sen kan man gå in på Befolkning/befolkningsstatistik/folkmängd/folkmängd efter region, civilstånd, ålder och kön. Då kan man se att det totalt bodde 10 387 483 personer i Sverige 2020.
Hur många personer bor det genomsnittligt i en lägenhet? I ett småhus? Jag tror att den genomsnittliga lägenheten är dimensionerad för två personer och småhuset/villan för fyra. Om det är en riktig bedömning finns det bostadsutrymme för 4*2 104 946 + 2*2 585 221 + 2*80 669 = 13 751 564 personer. Det verkar finnas över 3 miljoner outnyttjade bostäder! Det bor bara 2,25 personer per bostadsenhet.
Ja ja, men bostadsbristen är framför allt koncentrerad till storstäderna, invänder någon genast. Nej, det visar sig att invånare per bostadsenhet ligger mellan 2,0 och 2,3 i samtliga län, utom i Uppsala och Jämtlands län som ligger på 2,32 resp. 1,90.
Så här förhåller det sig:
HELA RIKET
Småhus 2 104 946
Lgh i fl.bost.hus 2 585 221
Lgh i övriga hus 80 669
Bostäder 4 611 975
4*småhus+ 2* lgh 13 751 564
Specialbostäder 266 608
Fritidshus 571 911 Invånare 2020 10 378 483
Invånare/bost.enhet 2,25
Genomsnittsarea/pers m2 42 LÄN OCH A-REGIONER
AB C D
AB C D
Småhus 281 950 71 672 62 123
Lgh i fl.bost.hus 759 186 92 794 73 428
Lgh i övriga hus 18 790 2 746 2 780
Bostäder 1 059 926 167 212 138 331
4*småhus+ 2* lgh 2 683 752 477 768 400 908
Specialbostäder 51 679 18 505 5 170
Fritidshus 72 808 18 062 20 237Invånare 2 391 841 388 076 299 329
Invånare/bost.enhet 2,26 2,32 2,16
Genomsnittsarea/pers m2 37 41 42 E F G
Småhus 95 597 87 765 53 521
Lgh i fl.bost.hus 122 052 73 069 35 114
Lgh i övriga hus 2 337 2 921 2 637
Bostäder 219 986 163 755 91 272
4*småhus+ 2* lgh 631 166 503 040 289 586
Specialbostäder 13 299 9 784 7 982
Fritidshus 23 004 13 671 11 868
Invånare 467 276 364 953 202 247
Invånare/bost.enhet 2,12 2,23 2,22
Genomsnittsarea/pers m2 43 45 46
H I K
Småhus 69 433 17 744 44 069
Lgh i fl.bost.hus 48 540 9 822 30 849
Lgh i övriga hus 2 174 636 1 428
Bostäder 120 147 28 202 76 346
4*småhus+ 2* lgh 379 160 91 892 240 830
Specialbostäder 5 725 1 495 4 011
Fritidshus 31 729 12 296 13 330
Invånare 246 033 60 050 81 245
Invånare/bost.enhet 2,05 2,13 2,09
Genomsnittsarea/pers m2 47 45 46
LM N OPR
Småhus 283 954 90 478 353 864
Lgh i fl.bost.hus 330 389 54 874 423 775
Lgh i övriga hus 8 690 1 992 12 575
Bostäder 623 033 147 344 790 214
4*småhus+ 2* lgh 1 813 974 475 644 2 288 156
Specialbostäder 34 321 6 785 38 105
Fritidshus 44 533 25 035 77 603
Invånare 1 388 910 336 440 1 734 344
Invånare/bost.enhet 2,23 2,28 2,19
Genomsnittsarea/pers m2 43 45 41
S T U
Småhus 76 228 68 319 55 818
Lgh i fl.bost.hus 62 669 72 933 72 673
Lgh i övriga hus 2 146 3 096 2 050
Bostäder 141 043 144 348 130 541
4*småhus+ 2* lgh 434 542 425 334 372 718
Specialbostäder 6 986 8 497 7 373
Fritidshus 27 235 14 837 9 673
Invånare 282 906 305 715 277 228
Invånare/bost.enhet 2,01 2,12 2,12
Genomsnittsarea/pers m2 47 44 43
W X Y
Småhus 83 785 75 474 63 819
Lgh i fl.bost.hus 54 569 63 605 55 734
Lgh i övriga hus 3 239 2 184 1 915
Bostäder 141 593 141 263 121 468
4*småhus+ 2* lgh 450 756 433 474 370 574
Specialbostäder 6 577 7 167 6 047
Fritidshus 44 927 27 673 25 125
Invånare 287 681 287 631 244 663
Invånare/bost.enhet 2,03 2,04 2,01
Genomsnittsarea/pers m2 46 45 46
Z AC BD
Småhus 38 217 64 641 66 475
Lgh i fl.bost.hus 29 143 62 407 57 596
Lgh i övriga hus 1 569 2 554 2 210
Bostäder 68 929 129 602 126 281
4*småhus+ 2* lgh 214 292 388 486 385 512
Specialbostäder 3 258 13 160 8 886
Fritidshus 31 740 32 762 29 486
Invånare 131 064 273 220 249 649
Invånare/bost.enhet 1,90 2,11 1,98
Genomsnittsarea/pers m2 46 44 45
A-REGIONER STOCKHOLM MALMÖ GÖTEBORG
Småhus 263 267 101 613 174 820
Lgh i fl.bost.hus 747 367 195 235 281 818
Lgh i övriga hus 18 466 4 616 5 809
Bostäder 1 029 093 301 464 462 447
4*småhus+ 2* lgh 2 584 720 806 154 1 274 534
Specialbostäder 50 127 21 495 24 475
Fritidshus 46 474 7 855 20 276
Invånare 2 282 355 653 829 1 010 098
Invånare/bost.enhet 2,18 2,17 2,18
En genomgång av statistiken för 2014, 2017 och 2018 visar att i stort sett samma förhållanden rådde då; både på riksnivå och läns- och A-regionnivå. Antalet bostäder var färre, men det var också antalet invånare.
I SCBs statistik kan man under Hushållens ekonomi/hushållens boende/Genomsnittlig bostadsarea per person efter region, hushållstyp och boendeform också se genomsnittlig bostadsarea. För hela riket gäller att den genomsnittliga bostadsarean är 42 m2 per person. I Stockholms län ligger genomsnittet, 37 m2, betydligt under övriga län där genomsnitten med enstaka undantag ligger mellan 44 och 46 m2.
Är det verkligen brist på bostadsutrymme? 44 m2 är kanske inte så märkvärdigt för ett enpersonshushåll, men 88 m2 för två och 132 m2 för tre? Har vi inte bara vant oss vid tämligen generösa utrymmen, eftersom det inte kostar vad det är värt? Inte alla; många har det trångt, men genomsnittligt sett verkar vi bo rymligt. Fördelningen av bostadsutrymme verkar extremt skev.
Under tiden bygger vi nytt av alla krafter och förbrukar våra resurser på något som kanske egentligen inte behövs. Och dessutom skaffar vi oss ett underhållsåtagande under hundrafemtio år, som konsumerar resurser som våra barn och barnbarn skulle kunna använda för något de bättre behöver.
Vad behöver göras?
Vi måste inse vad bostadsbeståndet verkligen kostar, och själva individuellt betala för det. Hyresreglering och skattefinansierade produktions- och finansieringsstöd döljer de verkliga kostnaderna för brukarna och framkallar en totalefterfrågan som inte kan tillgodoses. De med begränsade ekonomiska resurser som har levt med systemet i decennier måste dock skyddas mot dramatiska hyreshöjningar.
Vidare är skattesystemet som skräddarsytt för att stimulera överefterfrågan på bostadskapital. I stället för att avkastningen av bostadskapitalet, dvs. boendevärdet av fastigheterna, beskattas i nivå med annan avkastning och konsumtion belastas boendet med mycket en beskedlig kommunal avgift. (Det är ett mysterium att det accepteras att ingen behöver betala skatt (kommunal avgift) på värdet av en- och tvåfamiljsfastigheter över ca 1 miljon kronor. Själv bor jag i en fastighet som bör kunna säljas för ca 10 miljoner kronor men betalar inte mera i avgift än den som har en liten stuga värd 1 miljon.) Vidare momsbeskattas inte bostadskonsumtionen. En sådan beskattning skulle inte alls vara så dramatisk som det låter, eftersom bostadsproducenterna, som f.n. måste bära kostnaden för momsen på produktionen, naturligtvis redan idag kompenserar sig för den genom hyressättningen. Om hyran momsbeläggs kommer endast hyresmervärdet att ytterligare belasta de boende. Och varför ska boendet generellt subventioneras – alla ska ju bo.
Vidare är skattesystemet som skräddarsytt för att stimulera överefterfrågan på bostadskapital. I stället för att avkastningen av bostadskapitalet, dvs. boendevärdet av fastigheterna, beskattas i nivå med annan avkastning och konsumtion belastas boendet med mycket en beskedlig kommunal avgift. (Det är ett mysterium att det accepteras att ingen behöver betala skatt (kommunal avgift) på värdet av en- och tvåfamiljsfastigheter över ca 1 miljon kronor. Själv bor jag i en fastighet som bör kunna säljas för ca 10 miljoner kronor men betalar inte mera i avgift än den som har en liten stuga värd 1 miljon.) Vidare momsbeskattas inte bostadskonsumtionen. En sådan beskattning skulle inte alls vara så dramatisk som det låter, eftersom bostadsproducenterna, som f.n. måste bära kostnaden för momsen på produktionen, naturligtvis redan idag kompenserar sig för den genom hyressättningen. Om hyran momsbeläggs kommer endast hyresmervärdet att ytterligare belasta de boende. Och varför ska boendet generellt subventioneras – alla ska ju bo.
För att underlätta byteskedjor bör beskattningen av realisationsvinster på bostäder avskaffas – åtminstone på långvariga (t.ex. tioåriga) innehav av egen permanentbostad. Själv bor jag och flera av mina grannar kvar i våra villor fast barnen flyttat ut. Ett par tre miljoner i skatt skulle svida och försvåra anskaffningen av något mindre men mer centralt beläget. Dessutom är den löpande beskattningen, som sagt, beskedlig.
Inget av mina förslag innebär avsteg från generella skatteprinciper. Tvärtom! De innebär att bostadskapitalets nuvarande undantag från inkomst- och momsbeskattning avskaffas. Om bostadskapitalet beskattas finns det inte heller någon anledning att komplicera reglerna med att avskaffa rätten till avdrag för räntekostnader, vilket bara skulle öka orättvisorna mellan dem som har sparkapital och dem som måste låna. (Dessutom kommer tekniker för att dra av räntekostnader under andra rubriker att utvecklas.) Skattesystemets generella principer upprätthålls.
En ökad fastighetsbeskattning, som är omöjlig att smita ifrån, och momsbeskattning kan med bred marginal finansiera avskaffandet av den kommunala fastighetsavgiften och reavinstbeskattningen och dessutom möjliggöra en betydande skatteväxling från beskattningen av löner och arbetsinkomster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar