INVESTORS SKATTEPLANERING - IGEN

SvD rapporterar den 10 maj om Investors skatteplanering. Det förefaller vara en fortsättning av vad som rapporterades 2013, men eftersom skärpta regler mot s.k. räntesnurror infördes fr.o.m. inkomståret 2013 tycks Skatteverket gå vidare trots tidigare motgångar.
Självklart ska lagen tillämpas. Här är de aktuella bestämmelserna (mina kommentarer i kursiv; subjektiva kriterier i fetstil):

Huvudregler

10 b § Ett företag som ingår i en intressegemenskap får inte - om inte annat följer av 10 d eller 10 e § - dra av ränteutgifter avseende en skuld till ett företag i intressegemenskapen. Lag (2012:757). Ej avdrag för ränta till närstående företag.
10 c § Bestämmelsen i 10 b § tillämpas också - om inte annat följer av 10 f § - på en skuld till ett företag som inte ingår i intressegemenskapen, till den del ett företag i intressegemenskapen har en fordran på det förstnämnda företaget, eller på ett företag som är i intressegemenskap med det förstnämnda företaget, om skulden kan anses ha samband med denna fordran och avser förvärv av en delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemenskapen eller i ett företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen. Lag (2012:757). Kompletteringsregel om skulden kan anses ha samband för att förhindra att ränta betalas till utomståendekrets, som betalar tillbaka ett motsvarande belopp.
Kompletteringsregler
10 d § Ränteutgifter avseende sådana skulder som avses i 10 b § ska dras av om inkomsten som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med minst 10 procent enligt lagstiftningen i den stat där det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma, om företaget bara skulle ha haft den inkomsten. Avdragsrätt om ränteinkomsten beskattas hos mottagaren med lägst 10 procent.                Ränteutgifter avseende sådana skulder som avses i 10 b § ska också dras av om 1. det företag i intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten som motsvarar ränteutgiften antingen är skattskyldigt till avkastningsskatt enligt 2 § 1-3 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel eller, om det är ett utländskt företag som inte är skattskyldigt till avkastningsskatt, beskattas på ett likartat sätt och ska betala skatt som minst motsvarar avkastningsskatt enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel, och 2. den ränta som under beskattningsåret har belöpt på skulden i genomsnitt inte överstiger 250 procent av den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före beskattningsåret. Avdragsrätt om mottagaren är skattskyldig till avkastningsskatt (pensionskapitalbeskattning) eller liknande och räntan inte är 2,5 gånger högre än statslåneräntan.              Om det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit är att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån får dock ränteutgiften inte dras av enligt första eller andra stycket. Lag (2012:757). Undantag: Om huvudsakliga skälet är väsentlig skatteförmån medges inte avdrag.
10 e § Även om förutsättningarna i  10 d § första eller andra stycket inte är uppfyllda ska ränteutgifter avseende sådana skulder som avses i 10 b § dras av om det skuldförhållande som ligger till grund för ränteutgiften är huvudsakligen affärsmässigt motiverat. Detta gäller dock bara om det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten som motsvarar ränteutgiften hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått skatteavtal som inte är begränsat till att omfatta vissa inkomster, om företaget omfattas av avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt avtalet. För räntor till företag i EES eller stater, med vilka Sverige har skatteavtal, föreligger avdragsrätt även om mottagaren beskattas enligt 10 d § om skulden är huvudsakligen affärsmässigt motiverad.              Om skulden avser ett förvärv av en delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemenskapen eller i ett företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen, ska första stycket bara tillämpas om även förvärvet är huvudsakligen affärsmässigt motiverat. Om skulden har ersatt en tillfällig skuld till ett företag som inte ingår i intressegemenskapen och denna skuld avser ett sådant förvärv, ska även den förstnämnda skulden anses avse detta förvärv.          Vid bedömningen enligt första stycket av om skuldförhållandet är affärsmässigt motiverat ska det särskilt beaktas om finansiering i stället hade kunnat ske genom ett tillskott från det företag som innehar den aktuella fordran på företaget eller från ett företag som, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i det låntagande företaget. Lag (2012:757). Den affärsmässiga bedömningen inkluderar alternativa finansieringsformer.
10 f § Ränteutgifter avseende sådana skulder som avses i 10 c § ska dras av om någon av följande förutsättningar är uppfyllda. 1. Ett företag som har en sådan fordran som avses i  10 c § beskattas för den inkomst som har samband med denna fordran i enlighet med vad som sägs i 10 d § första eller andra  stycket, och det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit inte är att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. 2. Både förvärvet och det skuldförhållande som ligger till grund för ränteutgiften är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Detta gäller dock bara om det företag som har en sådan fordran som avses i 10 c § hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått skatteavtal som inte är begränsat till att omfatta vissa inkomster, om företaget omfattas av avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna stat enligt avtalet. Lag (2012:757). Avdragsrätt om skälet till skuldförhållandet inte är väsentlig skatteförmån eller om bakomliggande transaktion är huvudsakligen affärsmässigt motiverad.                                                    -o- Ett företags ändamål är att skapa vinst till aktieägarna (om inget annat sägs i bolagsordningen). Finansiering kan ske på ett oändligt antal olika sätt. Det är väl ganska självklart att företag och skattemyndigheter har skilda uppfattningar om vad som är bästa metod - eget eller lånat kapital eller lämplig blandning. För företagen är avvägningen kanske avgörande för avkastningen - för skattemyndigheten är det ekonomiskt likgiltigt; den varken vinner eller förlorar. Ändå tillåts skatteverket diktera vad som inte är affärsmässigt och företaget försvara sig. Bedömningen avser huruvida något "kan anses ha samband", "om huvudsakliga skälet är väsentlig skatteförmån", om det uppkommer en "väsentlig skatteförmån", eller en transaktion är "huvudsakligen affärsmässigt motiverad". Uttrycket "affärsmässigt" ska enligt lagens förarbeten ses i ljuset av det sammanhang som det används i, dvs. för att motverka skattedrivna transaktioner. Det ligger därför "i sakens natur att skatteeffekter inte ska beaktas när man bedömer om en åtgärd är huvudsakligen affärsmässigt motiverad". Det är väl närmast självklart att den typen av gränsdragningar och kriterier ger utrymme - för att inte säga framkallar - rättstvister. Allt är helt onödigt, men skapar rättsosäkerhet och binder resurser i företag, myndigheter och domstolar. Bara skattekonsulter och akademiker gläds.  Avskaffa bolagsbeskattningen.