Jag har i en serie inlägg här på bloggen kommenterat den s.k. bostadsbristen (senast den17 28 november 2022).
Alla klagar på bostadsbristen. Så har det varit i decennier. Det var inte bättre förr. Vi, som har erfarenheter från 1950-talet, har ständigt levt med talet om bostadsbrist. 1966 var året då statsminister Tage Erlander i en TV-intervju på frågan: ”Vilket råd ger ni till ett ungt par som söker bostad i Stockholm?” svarade: ”Ja, de får ju ställa sig i bostadskön givetvis”, väl medveten om att väntetiden för en lägenhet kunde vara tio år eller längre. Det uttalandet fick han äta upp under hela sin återstående tid. Redan i vår barndom ställde vår föräldrageneration sina småbarn i bostadskö. Det hjälpte inte; det fanns inga lediga bostäder att flytta in i när vi växte upp och ville flytta hemifrån. Vi fick börja våra bostadskarriärer möblerat och med andrahandshyror genom utnyttjande av bekanta och bekantas bekanta och diverse kontakter.
”Bygg bort bostadsbristen” var redan då ett politiskt slagord. Ett miljonprogram genomfördes efter Erlanders uttalande – en miljon nya bostäder på tio år skulle det bli. Det räckte inte; det har bara blivit värre.
Har vi verkligen bostadsbrist?
Vad är bostadsbrist? Att bo på mindre yta än ett politiskt bestämt mått? Att inte ha ett rum per boende? Att inte har två rum per boende? Att inte utöver att ha ett eget sovrum även ha ett eller två gemensamhetsutrymmen? Att inte dessutom har ett arbetsrum och bibliotek eller hobbyrum?
Hur många människor bor det i Sverige? Hur många bostäder finns det?
Det är det lätt att ta reda på, det är bara att gå in på Statistiska Centralbyråns hemsida. Gå in på www. statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START_BO_BO0104_BO0104D/BO0104T01. Sen är det bara att klicka in sina önskemål om region, hustyp och år. Det finns fyra hustyper: småhus (friliggande en- och tvåbostadshus samt par-, rad- och kedjehus), flerbostadshus, övriga hus (byggnader som inte huvudsakligen är avsedda för bostadsändamål, t.ex. byggnad avsedd för verksamhet eller samhällsfunktion) och specialbostäder (bostäder för äldre/funktionshindrade, studentbostäder mm). Vill man gå ner på detaljinformation kan man knappa in www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BO__BO0104__BO0104D/BO0104T5/.
Då kan man se att det 2023 i hela riket fanns 2 129 277 småhus, 2 719 540 lägenheter i flerbostadshus och 78 870 lägenheter i övriga hus. Sen fanns det dessutom 272 754 specialbostäder och 610 362 fritidshus, men låt oss bortse från dem, även om de till stor del fungerar som permanentbostäder. I nedanstående uppställningar står 2021 års värden med (inom parentes) för att ge en uppfattning om omfattningen. Värdena räknas dock inte med i beräkningarna.
Sen kan man gå in på www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101__BE0101A/BefolkningNy/ Då kan man se att det totalt bodde 10 551 707 personer i Sverige den 1 november 2023
Hur många personer bor det genomsnittligt i en lägenhet? I ett småhus? Oavsett vilket län man undersöker dominerar storleken 120-130 m2 i småhus, 50-60 m2 i lägenheter i flerbostadshus och övriga hus Jag tror därför att man kan säga att den genomsnittliga lägenheten är dimensionerad för två personer och småhuset/villan för fyra. Om det är en riktig bedömning finns det bostadsutrymme för 4*2 129 277 + 2*2 719 540 + 2*78 870 = 14 113 928 personer. Det verkar verkar finnas plats för ytterligare 3,5 miljoner människor i det befintliga bostadsbeståndet. Det bor bara 2,14 personer per bostadsenhet.
Ja ja, men bostadsbristen är framför allt koncentrerad till storstäderna, invänder någon genast. Nej, det visar sig att invånare per bostadsenhet ligger mellan 2,0 och 2,3 i samtliga län, utom i Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län som ligger på 1,97, 1,98, 1,98, 1,88 resp. 1,97.
Så här förhåller det sig för år 2023:
HELA RIKET
Småhus 2 129 277
Lgh i fl.bost.hus 2 719 540
Lgh i övriga hus 78 870
Bostäder 4 927 687
4*småhus+ 2* lgh 14 113 928
Specialbostäder 272 754
Fritidshus 610 362
Invånare 2023 10 551 707
Invånare/bost.enhet 2,14
Area/pers m2 42
LÄN OCH A-REGIONER
AB C D
Småhus 286 839 73 621 63 021
Lgh i fl.bost.hus 796 751 101 172 78 657
Lgh i övriga hus 17 707 2 305 2 756
Bostäder 1 101 297 177 168 144 434
4*småhus+ 2* lgh 2 776 272 5 1 578 414 910
(Specialbostäder 53 359 19 614 5 413)
(Fritidshus 73 660 17 991 20 260)
Invånare 2 454821 404 589 301 994
Invånare/bost.enhet 2,23 2,28 2,09
Area/pers m2 36 39 42
E F G
Småhus 96 065 88 321 53 975
Lgh i fl.bost.hus 127 126 76 394 39 119
Lgh i övriga hus 2 344 2840 1 827
Bostäder 226 535 167 555 94 921
4*småhus+ 2* lgh 647 200 511 752 297 792
(Specialbostäder 13 408 9 933 8 052)
(Fritidshus 23 136 13 644 11 998)
Invånare 472 298 368 856 203 686
Invånare/bost.enhet 2,08 2,20 2,15
Area/pers m2 43 47 49
H I K
Småhus 69 612 18 063 44 428
Lgh i fl.bost.hus 50 542 10 278 31 764
Lgh i övriga hus 2 131 640 1 380
Bostäder 122 285 28 981 77 572
4*småhus+ 2* lgh 383 794 94 088 244 000
(Specialbostäder 5 828 1 553 4 041)
(Fritidshus 31 942 12 453 13 379)
Invånare 246 667 61 029 157 973
Invånare/bost.enhet 2,02 2,11 2,04
Area/pers m2 47 44 48
LM N OPR
Småhus 287 371 92 364 356 879
Lgh i fl.bost.hus 350 606 58 482 448 144
Lgh i övriga hus 9 228 2 163 13 000
Bostäder 647 205 153 009 818 023
4*småhus+ 2* lgh 1 869 152 490 746 2 349 804
(Specialbostäder 34 493 7 018 41 222)
(Fritidshus 44 216 24 977 77 713)
Invånare 1 421 781 343 746 1 767 016
Invånare/bost.enhet 2,20 2,25 2,16
Area/pers m2 42 45 41
S T U
Småhus 76 676 70 239 56 067
Lgh i fl.bost.hus 65 197 76 426 76 094
Lgh i övriga hus 2 167 3 090 2 195
Bostäder 144 040 149 755 135 037
4*småhus+ 2* lgh 441 432 439 988 383 570
(Specialbostäder 7 076 8 623 7 478)
(Fritidshus 27 278 14 730 9 661)
Invånare 283 548 308 116 280 813
Invånare/bost.enhet 1,97 2,06 2,08
Area/pers m2 47 44 43
W X Y
Småhus 84 510 76 226 63 481
Lgh i fl.bost.hus 56 554 65 447 57 078
Lgh i övriga hus 2 333 2 261 2 023
Bostäder 143 814 143 934 122 582
4*småhus+ 2* lgh 455 814 440 320 372 126
(Specialbostäder 6 623 7 121 6 337)
(Fritidshus 45 218 27 818 25 223)
Invånare 287 253 285 642 242 148
Invånare/bost.enhet 2,00 1,98 1,98
Area/pers m2 46 46 47
Z AC BD
Småhus 39 159 64 884 65 835
Lgh i fl.bost.hus 29 882 65 804 58 023
Lgh i övriga hus 1 575 2 608 2 227
Bostäder 70 616 133 256 126 085
4*småhus+ 2* lgh 219 550 396 200 383 840
(Specialbostäder 3 258 13 300 9 004)
(Fritidshus 32 213 33 133 29 729)
Invånare 132 572 278 729 248 480
Invånare/bost.enhet 1,88 2,09 1,97
Area/pers m2 49 44 45
A-REGIONER STOCKHOLM MALMÖ GÖTEBORG
Småhus 267 752 102 705 176 837
Lgh i fl.bost.hus 783 842 208 866 301 125
Lgh i övriga hus 17 264 5 149 5 969
Bostäder 1 068 858 316 720 483 931
4*småhus+ 2* lgh 2 673 220 838 850 1 321 536
(Specialbostäder 51 577 21 558 26 000)
(Fritidshus 47 122 7 729 20 088)
Invånare 2 389 051 704 618 1 078 938
Invånare/bost.enhet 2,24 2,22 2,23
Area/pers m2 36 39 39
En genomgång av statistiken för 2014, 2017 , 2018, 2020 och 21 visar att i stort sett samma förhållanden rådde då; både på riksnivå och läns- och A-regionsnivå. Antalet bostäder var färre, men det var också antalet invånare.
I SCBs statistik kan man under Hushållens ekonomi/hushållens boende/Genomsnittlig bostadsarea per person efter region, hushållstyp och boendeform också se genomsnittlig bostadsarea. För hela riket gäller att den genomsnittliga bostadsarean är 42 m2 per person. I Stockholms och Uppsala län ligger genomsnittet, 36 resp. 39 m2, betydligt under övriga län där genomsnitten ligger mellan 41 och 49 m2.
Är det verkligen brist på bostadsutrymme? 42 m2 är kanske inte så märkvärdigt för ett enpersonshushåll, men 84 m2 för två och 126 m2 för tre? Har vi inte bara vant oss vid tämligen generösa utrymmen, eftersom det inte kostar vad det är värt? Inte alla; många har det trångt, men genomsnittligt sett verkar vi bo rymligt. Fördelningen av bostadsutrymme verkar extremt skev.
Under tiden bygger vi nytt av alla krafter och förbrukar våra resurser på något som kanske egentligen inte behövs. Och dessutom skaffar vi våra efterkommande ett underhållsåtagande under hundrafemtio år, som konsumerar resurser som våra barn och barnbarn skulle kunna använda för något de bättre behöver.
Vad behöver göras?
Vi måste inse vad bostadsbeståndet verkligen kostar, och själva individuellt betala för det. Hyresreglering och skattefinansierade produktions- och finansieringsstöd döljer de verkliga kostnaderna för brukarna och framkallar en totalefterfrågan som inte kan tillgodoses. De med begränsade ekonomiska resurser som har levt med systemet i decennier måste dock skyddas mot dramatiska hyreshöjningar.
Vidare är skattesystemet som skräddarsytt för att stimulera överefterfrågan på bostadskapital. I stället för att avkastningen av bostadskapitalet, dvs. boendevärdet av fastigheterna, beskattas i nivå med annan avkastning och konsumtion belastas boendet med mycket en beskedlig kommunal avgift. (Det är ett mysterium att det accepteras att ingen behöver betala skatt (kommunal avgift) på värdet av en- och tvåfamiljsfastigheter över ca 1 miljon kronor. Själv bor jag i en fastighet som bör kunna säljas för ca 10 miljoner kronor men betalar inte mera i avgift än den som har en liten stuga värd 1 miljon.) Vidare momsbeskattas inte bostadskonsumtionen. En sådan beskattning skulle inte alls vara så dramatisk som det låter, eftersom bostadsproducenterna, som f.n. måste bära kostnaden för momsen på produktionen, naturligtvis redan idag kompenserar sig för den genom hyressättningen. Om hyran momsbeläggs kommer endast hyresmervärdet att ytterligare belasta de boende. Och varför ska boendet generellt subventioneras med momsbefrielse? Alla ska ju bo.
För att underlätta byteskedjor bör beskattningen av realisationsvinster på bostäder avskaffas – åtminstone på långvariga (t.ex. tioåriga) innehav av egen permanentbostad. Själv bor jag och flera av mina grannar kvar i våra villor fast barnen flyttat ut. Ett par tre miljoner i skatt skulle svida och försvåra anskaffningen av något mindre men mer centralt beläget. Dessutom är den löpande beskattningen, som sagt, beskedlig.
Inget av mina förslag innebär avsteg från generella skatteprinciper. Tvärtom! De innebär att bostadskapitalets nuvarande undantag från inkomst- och momsbeskattning avskaffas. Om bostadskapitalet beskattas finns det inte heller någon anledning att komplicera reglerna med att avskaffa rätten till avdrag för räntekostnader, vilket bara skulle öka orättvisorna mellan dem som har sparkapital och dem som måste låna. (Dessutom kommer tekniker för att dra av räntekostnader under andra rubriker att utvecklas.) Skattesystemets generella principer upprätthålls.
En ökad fastighetsbeskattning, som är omöjlig att smita ifrån, och momsbeskattning kan med bred marginal finansiera avskaffandet av den kommunala fastighetsavgiften och reavinstbeskattningen och dessutom möjliggöra en betydande skatteväxling från beskattningen av löner och arbetsinkomster.
