torsdag 1 december 2011

6 DOMAR I HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN OM RÄNTESNURROR

Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde den 30 november sex mål (7648-09, 7649-09, 4348-10, 4797-10, 4798-10 och 4800-10) gällande förhandsbesked om rätten till ränteavdrag och begränsningarna därav för s.k. räntesnurror, dvs. räntekostnader för koncerninterna lån för koncerninterna aktieöverlåtelser.

I korthet gäller följande:
Ränteutgifter är avdragsgilla enligt den allmänna regeln för inkomstslaget näringsverksamhet i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Rätten till avdrag begränsas emellertid i vissa fall genom reglerna i 24 kap. 10 a—10 e §§ (gäller för ränteutgifter som belöper sig på tiden efter den 31 december 2008).

Bestämmelsen i 10 b § första stycket innebär att ränteutgifter till ett företag i intressegemenskap med låntagande företag inte får dras av till den del skulden avser förvärv av en delägarrätt (aktie) från ett företag i samma gemenskap.

Även om ränteutgifterna gäller sådana skulder som avses i 10 b § ska de dras av om någon av de förutsättningar som anges i 10 d § första stycket 1 eller 2 föreligger.

Undantaget enligt 10 d § första stycket 1 gäller beskattningsnivån för ränteinkomsten ifråga. Det innebär att ränteutgifter avseende sådana skulder som avses i 10 b § ska dras av om inkomsten som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med minst tio procent enligt lagstiftningen i den stat där det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma, om företaget bara skulle ha haft den inkomsten.

Undantaget enligt punkten 2 är uppfyllt om såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade (den s.k. ventilen).


I de nu prövade målet är det framför allt frågan om tillämpningen av ventilen, dvs, om skuldsättningen och räntekostnaden är huvudsakligen affärsmässigt motiverade.

I några av målen hade aktieförvärv skett från en extern säljare till ett av koncernföretagen, varefter aktierna tämligen omgående överlåtits inom koncernen till ett bolag där de av organisatoriska/affärsmässiga skäl hade sin placering. I de målen ansågs ventilen tillämplig och uppkomna räntekostnader därför avdragsgilla.

I de fall aktier överlåtits i en befintlig organisationsstruktur ansågs ventilen inte tillämplig och räntekostnaderna därför inte avdragsgilla.

Högsta förvaltningsdomstolen skilde i sin motivering på organisatoriska och affärsmässiga skäl.

Målen har inte någon direkt betydelse för de aktuella diskussionerna kring ränteavdrag i riskkapitalägda företag, eftersom dessa företag har förvärvats från externa säljare och placerats under ett svenskt förvärsföretag som lånat pengar till förvärvet från ett utländskt ägarbolag placerat i ett land som inte beskattar ränteinkomster. I det förvärvade företaget uppkomna vinster elimineras (helt lagenligt) med koncernbidrag till förvärvsföretaget, som eliminerar beskattningen av det mottagna koncernbidraget med räntebetalningen.

Hela räntecirkusen är helt meningslös om det inte vore för att eliminera bolagsskatten, denna fullkomligt onödiga och skadliga, enligt Anders Borg farliga, skatt.

Varför har vi en farlig skatt?

Avskaffa bolagsskatten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar