AVANCERAD SKATTEPLANERING MED PENDELTÅG

SvD har under en tid blåst liv i begreppet avancerad skatteplanering med anledning av upptäckten av att anskaffningen för tjugo år sedan av pendeltåg och tunnelbanevagnar mm finansierades genom "skatteupplägg". Eftersom vagnarnas livslängd är lång löper många avtal fortfarande.

Först måste konstateras att det inte finns någon definition av vad "avancerad skatteplanering" är för något. Skatteplanering i företag är alltid långt mer avancerad än vad som krävs för en tidningsredaktör eller annan löntagare. Kombinationen av finansiering, redovisning, bolagsrätt och affärsverksamhet mm reser krav på kunskap och planering som för vanliga löntagare ter sig avancerat.

Det framställs som att skattepengar försvinner någonstans (kanske till skatteparadis) och det talas om miljonrullning.

– Huvudskälet var att man inte
tyckte att det var politiskt okej att
hålla på med den här typen av
skatteplanering. Det gick bara
ut på att komma undan skatteeffekter,
säger källan.
– Politikerna tyckte att upplägget
bara var ett sätt att undkomma
skatt och det ska vi ju
inte hålla på med.

Nu är det ju inte fråga om att undkomma skatt för landsting eller kommunala bolag utan att få en lägre kostnad genom utländska investorers insats. Dessa utnyttjar de rättigheter lagstiftarna beslutat om i deras länder i syfte att göra länderna attraktiva.


Grunden till det hela är bolagsbeskattningen och att landsting och kommuner inte är skattesubjekt, samt att kollektivtrafik är en notorisk förlustaffär, eftersom det egentligen endast är ett sätt att göra kollektivtrafik just till kollektivtrafik, dvs en transportmöjlighet för alla.

Ett företag som går med förlust har ingen glädje av att dra av kostnader. En kommun eller ett landsting har inte heller någon glädje av det, eftersom de inte beskattas över huvud taget. Däremot har ett vinstdrivande aktiebolag eller annat skattesubjekt både rätt och glädje av att kunna dra av kostnader från intäkter, eftersom det är nettot, vinsten, som beskattas. En stor kostnad är anskaffningskostnaden för vagnarna. Kostnaderna får normalt dras av (s.k. avskrivning)  i rater under ett antal år. Därför kan ett vinstdrivande företag investera i t.ex. järnvägsvagnar och hyra ut dem till kommuner och därmed sänka kostnaderna för kommunerna, samtidigt som de naturligtvis skär emellan och gör en egen vinst för den risk och det åtagande det gör. Inget konstigare än vilken annan investering som helst.

Det krävs dock en betydande juridisk fingerfärdighet och hjälp av olika länders olika lagstiftning vad gäller äganderätt till in- och utleasad egendom. Investorn vill förstås inte ta risken att sitta med ägaransvar efter leasetidens utgång, och kommunen vill förvissa sig om att den inte förlorar rådigheten över vagnarna. Inom ett och samma land är det nog omöjligt att förena dessa krav. Numera är dessutom bolagsskattesatserna så låga, att värdet av avdragsrätten för avskrivningarna inte orkar bära konstruktionen. I synnerhet inte efter det att USA sänkt sin bolagsskattesats från ca 35 till 21 %.

Grundfelet är att företagsvinster beskattas. Utan beskattning skulle trafiken (skatteplaneringen) upphöra. Tågtrafiken skulle kosta vad den kostar, utan att utländska investorer skulle dra nytta av skillnader mellan länders skattesystem.

Avskaffa bolagsbeskattningen.





SvD
SvD
SvD
SvD
SvD