lördag 31 december 2011

SKATTER OCH SOLIDARITET

Skatter ersätter inte solidaritet resonerar Paulina Neuding i SvD den 31 december.

Välfärdsbygget kan ge intrycket att ansvaret för ens medmänniskor är upphandlat och outsourcat till staten, att omtanke är något som automatiskt dras från lönen.

Kanske det.

Desto mer förvånande att hon uppskattar avdragsrätt för gåvor. Den som ger 6.000 kr till godkända mottagare får en skattereduktion med 1.500 kr, dvs. 20 procent av ens givmildhet är outsourcat till staten.

Men även om man tycker att det är bra att givmildheten outsourcas, kan man ifrågasätta att detta har gjorts till en taxeringsfråga. Skattemyndigheten får - om reformen blir framgångsrik - hundratusentals småbelopp att ta ställning till och registrera. Varför kan inte godkända mottagare i stället rekvirera 25 procent från staten av det belopp som upp till 6.000 kr per givare mottagits under året av fysiska personer?

fredag 30 december 2011

BOLAGSSKATTEUNDERLAGET URHOLKAS I USA

Det amerikanska bolagsskattesystemet håller på att slå knut på sig självt. Enligt en artikel i New York Times den 29 december tillskapas fiktiva avdrag för värdestegringar på optioner till följd av en "quirk" i skattelagen. Tiotals miljarder dollar kommer den federala regeringen att gå miste om.
And it is one of the many obscure provisions buried in the tax code that together enable most American companies to pay far less than the top corporate tax rate of 35 percent — in some cases, virtually nothing even in very profitable years.



Bolagsbeskattningen i USA är oändligt mycket mer komplicerad än här. Men det är illa nog med den bolagsskatt vi har. Och värre kan det bli om Företagsskattekommittén föreslår begränsningar i rätten till avdrag för räntor.

Varför bolagsskatt? Onödig, skadlig, rättsäkerhetsriskabel. Den ger bara (kameralt) ca 5 procent av totala skatter och avgifter. I realiteten ingenting.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

torsdag 29 december 2011

VARFÖR BOLAGSSKATT?

P J Anders Linder kommenterar på ledarsidan i SvD den 29 december den artikel som Rune Andersson skrev i DI den 27 december.

Varför komplicera bolagsskatten ännu mera genom att införa begränsning av avdragsrätt för räntor, när en kraftig sänkning gör ränteavdraget mindre värdefullt? Tas bolagsskatten bort helt, försvinner problemet automatiskt.

Varför ska vi ha en skatt som t.o.m. finansministern tycker är - inte bara farlig, utan - den farligaste skatten för investeringar och tillväxt?

tisdag 27 december 2011

RUNE ANDERSSON OCH BOLAGSSKATTEN

Den svenska bolagsskatten måste sänkas till 15-20 procent. Det anser industrimannen Rune Andersson, som är ledamot i regeringens företagsskattekommitté enligt en artikel i Dagens Industri den 27 december.

Bra idé.

Detta ska finansieras genom att minska företagens möjligheter att dra av räntor, säger Andersson.

Idiotisk idé.

Varför ska bolagsskatteuttaget vara oförändrat till priset av ytterligare komplikationer?

Avskaffa bolagsbeskattningen helt så försvinner problemen med dubbla asymmetrier och alla andra problem som kommittén har fått i uppdrag att lösa. Konstlade konstruktioner med ränteavdrag kommer att upphöra.

Det är ju inte för att kompensera för en begränsad ränteavdragsrätt som Andersson föreslår sänkning av bolagsskattesatsen. En sänkning av bolagsskatten är bra i sig för tillväxt, välstånd osv. Dessutom förlorar ränteavdragsrätten i ekonomisk betydelse.

Jag föreslår att företagsskattekommittén får tilläggsdirektiv att utreda varför vi alls ska ha en så komplicerad och rättsosäker skatt som bolagsskatten, och som ger obetydliga skatteinkomster. Utred och precisera vad är det för omständigheter som gör att den är nödvändig.

Annie Lööf säger sin inte prioritera en sänkt bolagsskatt. Det gynnar bara dem som gör en rejäl vinst, säger C-ledaren till Dagens industri.

Hur tänker hon då?

Bolagsskatten är proportionell, dvs. alla bolag betalar skatt med samma procent av vinsten. Den som gör liten vinst (i förhållande till kapitalet) bidrar inte särskilt mycket till landets tillväxt och välstånd. Den som gör stora vinster (storföretag liksom småföretag) gör det. Så egentligen vore det bättre med en regressiv bolagsbeskattning. Den blir dock krånglig.

Bäst vore att avskaffa bolagsbeskattningen helt.

Anders Borg sa sig i höstas vilja sänka bolagsskatten redan i nästa budget. Han har också utsett bolagsskatten till den farligaste skatten för tillväxt och investeringar.

Sant.

Haka på där, Rune Andersson. Du har ju redan uppdragsgivaren med dig. Vem vill ha en skatt som är farlig för tillväxt och investeringar? Och som dessutom är helt onödig.

torsdag 22 december 2011

SKATTEVERKETS KARTLÄGGNING AV RÄNTEAVDRAG I FÖRETAGSSEKTORN

Skatteverket har nyligen levererat den tredje kartläggningsstudien rörande ränteavdrag i företagssektorn. Regeringen har begärt sådana rapporter de tre senaste åren.

Några särskilt intressanta eller överraskande iakttagelser kan man knappast säga att Skatteverket har gjort. Tämligen tröstlös läsning. Redan i 2009 års rapport redovisades svårigheterna
med att få fram användbara uppgifter som på ett mer övergripande plan visade på problemens omfattning. Det finns ett mycket stort incitament till att av skatteskäl etablera koncerninterna skuldförhållanden och få höga ränteavdrag (ibland kan avdrag för samma ränteutgift medges i ytterligare ett land) som inte motsvaras av beskattning hos mottagaren och att dessa förhållanden skapas i mycket hög utsträckning och på olika sätt. Totalbilden är svår att ge, eftersom förutsättningarna varierar starkt.

Rent hanteringsmässigt har regelverket krävt mycket hög kompetens hos den personal som taxerat, reviderat och gjort rättsliga bedömningar med anledning av reglerna. Det har funnits och finns fortfarande en mängd olösta rättsfrågor. Mycket stora och kvalificerade resursinsatser har krävts för hela hanteringen. Inom det mycket smalt avgränsade område som reglerna gäller, får de efter Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden ändock i huvudsak anses fungera. Reglernas utformning med undantagsregler innebär dock en mycket hög belastning för Skatteverket. Fler företag än beräknat har åberopat undantagsreglerna. I de flesta fall sammanhänger svårigheterna i hanteringen med att en bedömning ska göras utifrån ett annat lands lagstiftning och förhållanden. Detta är oerhört svårt, kräver stora resurser och det har varit svårt att få vetskap om allt.

Vad är det man ödar resurser på? Varför? Inser ingen att skatten är onödig och skadlig? Netto ger den ingenting på lång sikt.

Ränteavdragsproblemet försvinner om bolagsbeskattningen avskaffas. Det skulle ge en massa andra fördelar också

fredag 16 december 2011

NYA DIREKTIV TILL FÖRETAGSSKATTEUTREDNINGEN

I novembernumret av Svensk Skattetidning som utkommit i dagarna finns en artikel som belyser bolagsbeskattningens komplexitet, onödighet, skadlighet och avsaknad av argument för sin existens. Artikelförfattaren föreslår nya direktiv till företagsskatteutredningen och avslutar artikeln på följande sätt.



Företagsskattekommittén har att ta ställning till fördelningen av företagsbeskattningen mellan bolagsskatt och ägarskatt. Den ska diskutera beskattningen av eget respektvie lånat kapital. Genom avdragsrätten för räntor anses lånefinansiering favoriserat framför egetkapitalfinansiering. Dessutom anses lånefinansiering erbjuda möjlighet till skatteflykt genom ränteavdrag, vilket påkallar en begränsning av avdragsrätten. Alternativt - eller rent av parallellt med inskränkning av ränteavdragsrätten - kan egetkapitalfinansiering göras förmånligare genom avdragsrätt för viss del av utdelning. Koncernbidragsreglerna och reglerna om underprisöverlåtelser fungerar dåligt i en internationell miljö, framför allt inom EU eftersom reglerna inte får förbehållas svenska företag. Skattestimulans till forskning och utveckling ska utredas. Avdragsrätten kan utvidgas; även om reglerna redan nu är tämligen generösa, har praxis intagit en snäv ställning till avdragsrätten. Ett annat sätt att öka avdragsrätten är att medge avdrag med mer än 100 procent av kostnaderna. Även sänkt beskattning av inkomster från forskning kan tänkas.

Förslag i linje med dessa direktiv kommer att innebära att ett redan otroligt komplicerat regelverk blir ännu mer komplicerat genom nya lättnadsregler, för att den negativa påverkan på företagen som en skatt på vinsten har ska lindras i syfte att uppnå ökat kapitalbestånd, ökade investeringar, höjd sysselsättning, produktivitet, BNP och välfärd.

Samtidigt finns det krav på att skärpa beskattningen genom att begränsa avdragsrätten för räntor och kanske avskaffa rätten till avsättning till periodiseringsfonder. Hur ska annars kravet på breddning av skattebasen kunna uppnås?

Resultatet kan inte bli annat än att kommittén måste föreslå ett system som i sig står i direkt motsats till normala ekonomisk-politiska önskemål. Som nämnts ovan markerar Regeringen att det är angeläget att företagssskattereglerna utformas så att de bidrar till en hög investeringsnivå och en snabb produktivitetsutveckling, vilket i sin tur främjar BNP. Hur ska detta kunna ske med en skatt som tar en fjärdedel av den vinst varmed sådana effekter uppnås? Reglerna ska kompletteras dels med lättnader så att de inte ger de negativa effekter en skatt på bolagsvinst oundvikligen har, dels med restriktioner som verkar skatteskärpande.

Varför ska vi ha en skatt som har uppenbart skadliga effekter och sedan i viss utsträckning begränsa dessa effekter?

Jag föreslår att kommittén får tilläggsdirektiv att utreda varför vi alls ska ha en så komplicerad och rättsosäker skatt som bolagsskatten, och som ger obetydliga skatteinkomster. Utred och precisera vad är det för omständigheter som gör att den är nödvändig. De hittills offentligen framförda skälen saknar grund eller - vad gäller det av Jeffery Owens framförda politiska skälet - är omoraliskt.


Gör det

ÄLDREVÅRDSVINSTER KVAR I LANDET

Vinster inom äldrevården ska inte kunna föras utomlands, och regeringen ska reda ut om det finns systematik i de brister som avslöjats, säger äldreminister Maria Larsson (KD) i SvD den 16 december.

Utan bolagsskatt funnes det inga skäl att föra vinsten utomlands med en räntebetalning.
Avskaffa bolagsbeskattningen.

torsdag 15 december 2011

IRLAND TUFFAR PÅ

Irland har tre svåra år med tuffa åtstramningar framför sig, säger landets finansminister Michael Noonan enligt en artikel i Dagens Industri den 15 december.

I budgeten för 2012 som nyligen godkänts av parlamentet höjs bl.a. momsen med 2 procentenheter.

DÄREMOT HÖJS INTE BOLAGSSKATTEN SOM ÄR 12,5 PROCENT.

Nej varför skulle Irland göra det? Varför försvåra landets återhämtning genom att hindra företagens tillväxt (redan 12,5 procent är 12,5 procent för mycket)? Det är ju företagens vinst (tillväxt) som ger landet tillväxt och välstånd. Varför stöta bort utländskt kapital som vill investera och verka i Irland? Varför höja avkastningskraven och risknivån på irländska investeringar?

Varför över huvud taget beskatta företagens vinster?

tisdag 13 december 2011

REVISIONSBYRÅERNAS OCH REVISORERNAS BESKATTNING

Den gamla frågan om revisorers beskattning granskas nu av Skatteverket.
SvD
DN

CAREMA SKA BETALA LÄMPLIG SKATT

Caremas vinst ska stanna och beskattas i Sverige.

Det är budskapet i den annons i DN den 13 december som riskkapitalisterna Magnus Lindquist, Triton, och Henrik Kraft, KKR, för fram. I en intervju i P1-morgon i Sveriges Radio intervjuas ML. Här ett utdrag ur intervjun.

Vad har fått er att ändra er om skattekonstruktionerna? ...slutsatsen har blivit att även om skatteuppläggen följer svensk lagstiftning, är det inte lämpligt för ett företag som bedriver äldreomsorg att ha dom.

Vad är det olämpliga? ----Folk upplever att i verksamhet som bedrivs med skattefinansiering och ägnar sig år äldreomsorg så blir det fel fokus. Mer en skattediskussion än en diskussion om kvalitet i äldreomsorgen. Även om skatteuppläggen följer svensk lagstiftning är det inte lämpligt för ett företag som bedriver äldreomsorg att ha dem.

Men det är ju lagligt. Varför ska ni följa andra regler än lagar? ---- Vi vill ha fokus på att utveckla Sveriges bästa äldreomsorg....Beslutet är en förutsättning för att inte behöva diskutera skatteupplägg utan få en fokuserad diskussion kring kvalitet i äldreomsorgen.

Hur mycket mera skatt ska ni betala? ----Det får vi se. Allt ska beskattas.

Ska ni betala tillbaka skatt om det nu bedöms som olämpliga konstruktioner?

Var (i vilken verksamhet) är det lämpligt med sådana här konstruktioner? ----Det får bedömas från fall till fall, från sektor till sektor. I äldreomsorgen blir det en felaktig diskussion om man ägnar sig åt skatteupplägg....Det är diskussionen - inte skatteuppläggen - som är felaktig. Skattemedlen ska användas på bästa möjliga sätt. Privata alternativ är bra. Där ska diskussionen vara - inte skatteupplägg.


Intervjuaren låter nästan förvånad själv över sina frågor. Man förstår honom. Varför är det så här? Frågorna kunde lika väl ha ställts till Anders Borg.

Det är vad folk tycker som fått bolaget att ta på sig en högre beskattning än vad reglerna kräver. Vad är det för rättssäkerhet? De företag som inte får lika stort fokus (f.ö. det vanligaste ordet i intevjun) kan följa reglerna och få lägre skatt. Man kan anta att i andra investeringar som riskkapitalbolag gör, kommer skatten att planeras bort när så är möjligt. Varför skulle de inte göra det, som intervjuaren undrade.

Varför är det bättre att 26,3 procent av vinsten går till staten än stannar kvar i företaget och där används för sitt ändamål? Varför är det bättre att de skatter som allmänheten betalat till landstingen för att finansiera äldreomsorgen går över till staten via skatt på effektivt bedriven verksamhet? Det är av högsta vikt för förtroendet för skattesystemet att de pengar som skattebetalarna betalar i skatt används till det som är tänkt, skriver t.ex. Monica Green(s) på sin blogg.

Fallet Carema är ett slående exempel på bolagsskattens destruktiva egenskaper - dels materiellt och verksamhetsstörande, dels juridiskt och rättssäkerhetsmässigt.

Vad är lämplig skatt?

Och Regeringen har lämnat ett uppdrag till Skatteverket att kartlägga och analysera förekomsten av skatteplanering i företag inom välfärdssektorn. I kartläggningen ingår att uppskatta frekvensen och omfånget av skatteplaneringen. Skatteplanering med ränteavdrag inom nämnda sektorer ska uppmärksammas särskilt. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2012. Håhåjaja.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

SvD
DN

söndag 11 december 2011

NE BIS IN IDEM I HAPARANDA

Haparanda tingsrätt har bett EU-domstolen om förhandsavgörande rörande dubbla domstolsprövningar av samma förseelse, skattebrott och skattetillägg, skriver SvD den 11 december. Jag antar att det är Europadomstolen som avses. Det är knappast en EU-fråga. Jo, det är EU-domstolen som ska pröva frågan. Den löjrom som fiskaren i Torneälven inte hade deklarerat såldes i både Sverige och Finland. Det blev därför en unionsfråga!

HD har tidigare ansett att det kan finnas visst utrymme för sådan dubbelbestraffning och återförvisade ett mål till Göta Hovrätt för erforderlig handläggning. Hovrättens dom har inte kommit än.

Nu har alltså Haparanda tagit initiativet och rundat både Hovrätt och HD för att få ett underlag för en egen dom.

BETONINGAR 4

Nu riskerar man raseriutbrott även när man lyssnar till Sveriges Radios bästa program Godmorgon Världen. Moa Sultaninan Magnusson är ytterligare en i radion som excellerar i felbetoningar och betoningar av snart sagt vartannat ord.

fredag 9 december 2011

EUs TOPPMÖTE

SvD skriver den 9 december att man i ett brev som Frankrike och Tyskland skickat till EU:s ordförande Herman van Rompuy kan läsa att det behövs utökade finansiella regelverk, att ländernas bolagsskatter måste närma sig varandra och att det ska införas en skatt på finansiella transaktioner – de två senare röda skynken för Storbritannien och Irland.

Det är bara att hoppas att de står på sig. Anders Borg som - med rätta - har hävdat att bolagsskatten är den farligaste skatten för investeringar och tillväxt borde också haka på. Med tanke på hans reaktion på riskkapitalbolagens skatteupplägg börjar man dock tvivla.

Det förefaller som om frågan om både finansskatten (Tobinskatten) och bolagsskatten föll bort. Tack för det.

torsdag 8 december 2011

MOMS PÅ IDROTT

De flesta reagerar spontant på att idrottsföreningar ska behöva betala moms. Ännu värre är det för att det är EU-kommissionen som driver saken. EUs mest demokratiska institution har avstyrkt, men kommissionen framhärdar.

Johan Ingerö befarar i SvD den 7 december en föreningsdöd.

Visst kan man tycka att ideell idrottsverksamhet ska förskonas från sådant som byråkrati och skatter. Men även den minsta förening har i eget och medlemmarnas intresse behov av en rudimentär bokföring för att kunna redovisa hur medlemsavgifter, bidrag och andra inkomster använts i verksamheten. Och har man en redovisning, vilket jag tror att alla idrottsföreningar har, så innebär tillägget av två konton - ett för moms på inköp och ett för moms på försäljning - faktiskt inte någon större komplikation.

Förmodligen är det ryggmärgsreaktionen mot byråkrati, fiskalism och myndighetskrångel som gör att alla reagerar mot EUs påbud om momsbeskattning av idrottsverksamhet. I verkligheten innebär förslaget en kostnadsreduktion för idrottsrörelsen.

För närvarande undantas (enligt 3 kap. 11 a § mervärdesskattelagen) från skatteplikt
omsättning av tjänster varigenom någon bereds tillträde till idrottsligt evenemang eller tillfälle att utöva idrottslig verksamhet. Från skatteplikt undantas vidare omsättning av tjänster som har omedelbart samband med utövandet av den idrottsliga verksamheten om dessa tjänster omsätts av den som tillhandahåller den idrottsliga verksamheten.

Undantaget gäller endast om tjänsterna omsätts av staten eller en kommun eller av en förening i de fall verksamheten inte anses som yrkesmässig enligt 4 kap. 8 §.


DVS vanliga idrottsföreningar är befriade från moms för entréavgifter och allt som säljs av föreningen vid idrottsevenemang och liknande. Det innebär att de fungerar precis som vanliga privatpersoner. Vi betalar moms på våra inköp. I regel är 20 procent av vad vi betalar till butiker moms.

Om idrottsföreningar blir momsskattepliktiga får de visserligen fortfarande betala moms som alla andra på sina inköp, men de får då (från skatteverket) tillbaka den moms de betalt. Den moms de betalar är normalt på 25 procent, dvs 20 procent av priset inklusive moms. Dessutom måste de då ta ut moms från sina kunder på sin egen försäljning. Men momsen för tjänster inom idrottsområdet är 6 procent. Det innebär att idrottsföreningar, som blir skattskyldiga om EU-kommissionens vilja slår igenom, får tillbaka 20 procent av vad de betalt på sina inköp och får betala in 6 procent av vad de sålt för.

Det innebär att de inte behöver kalkylera med pålägg för sina kostnader för moms på inköpen. Om de säljer utan avans får de tillbaka mera momspengar än de behöver betala in till skatteverket. Säljer de med avans får de kanske betala in lika mycket som de får igen på sina inköp.

Ex. Om en förening i dagens system köper för 100 kr är 20 kr därav moms. Allt blir en kostnad för föreningen. Om föreningen säljer biljetter o.likn. till idrottsevenemang (utan moms) för 110 kr, blir det en vinst för föreningen med 10 kr.

Om föreningen blir skattskyldig får den tillbaka 20 av staten varför kostnaden blir 80 kr för föreningen. Om föreningen säljer biljetter o. likn. till idrottsevenemang för 110 kr utgör 6 procent därav moms, dvs 6,60 kr ska skickas in till skatteverket. Resten 103,40 är föreningens inkomst. Vinsten blir 23,40.

Om föreningen istället sänker biljettpriset till 95,80 kr, blir 6 procent därav, dvs 5,75 kr, moms. Föreningen får då behålla 90,05 kr för att betala sin kostnad på 80 kr och få en vinst på 10,05.

Om föreningen nöjer sig med samma vinst som idag, kan den således sänka sina biljettpriser till glädje för idrottspubliken.

Kanske krånglet lönar sig ändå?

Det kan bli ännu enklare om man tar bort moms mellan momsare. Då skulle föreningen endast behöva betala 80 kr för inköpet och betala moms med 5,75 kr på sin försäljning på 95,80 kr. De 20 kr som föreningen betalade till sin leverantör för att sedan få tillbaka från skatteverket var ju en fullständigt meningslös betalningskarusell.

DNSvD SvD

EWA SAMUELSSON (KD), biträdande socialborgarråd, hakar på i en artikel i SvD den 2 januari 2012.

torsdag 1 december 2011

GENERAL ELECTRICS INKOMSTDEKLARATION

Om General Electrics elektroniska deklaration skrevs ut på papper skulle den omfatta 57 000 sidor, skriver tax.com. Om sidorna staplades på varandra skulle det bli en hög på 6,5 meter (19 feet).

Vad har det kostat att upprätta den deklarationen? Hur noga blir den granskad? Vad har granskningen kostat?

Blev det någon skatt? Att döma av ett utdrag ur årsredovisningen för 2010 blev skatten 1,05 miljarder US$, motsvarande 7 procent av vinsten. Året dessförinnan var skatten negativ (skatteåterbetalningar), 1,148 miljarder US$.

Mycket väsen för lite ull, sa gumman klippte grisen.

Bolagsskattesatsen i USA är ca 35 procent, men med en 57 000 sidors deklaration gick det att få ner skatten till under 0 procent för den senaste två årsperioden. Bra jobbat.




Det är värre i USA än i Sverige. Men det är illa nog att över huvud taget beskatta bolagsvinster.

INGEN SKATT PÅ FINANSIELLA TRANSAKTIONER

Riksdagsbeslut den 30 november: Ingen Tobinsksatt

EU-kommissionen har föreslagit en skatt på finansiella transaktioner. Skatten ska tas ut på handel med aktier, obligationer och andra finansiella instrument mellan banker och andra finansinstitut. Den ska inte omfatta transaktioner som rör hushållen eller små och medelstora företag.

Förslaget syftar till att skapa en harmonisering av medlemsländernas skatter på finansiella transaktioner för att få en väl fungerande inre marknad. Avsikten är också att skapa en ny inkomstkälla med målet att gradvis ersätta nationella bidrag till EU:s budget. Därigenom minskas trycket på EU-ländernas budgetar.


Riksdagen anser att förslaget går för långt i subsidiaritetshänseende när skatten på transaktioner ska användas till att öka EU:s intäkter inom ramen för EU:s egna medel. Riksdagen framhåller att grundprincipen om skattesuveränitet för medlemsländerna måste värnas och kommer att skicka ett motiverat yttrande till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande.

6 DOMAR I HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN OM RÄNTESNURROR

Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde den 30 november sex mål (7648-09, 7649-09, 4348-10, 4797-10, 4798-10 och 4800-10) gällande förhandsbesked om rätten till ränteavdrag och begränsningarna därav för s.k. räntesnurror, dvs. räntekostnader för koncerninterna lån för koncerninterna aktieöverlåtelser.

I korthet gäller följande:
Ränteutgifter är avdragsgilla enligt den allmänna regeln för inkomstslaget näringsverksamhet i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Rätten till avdrag begränsas emellertid i vissa fall genom reglerna i 24 kap. 10 a—10 e §§ (gäller för ränteutgifter som belöper sig på tiden efter den 31 december 2008).

Bestämmelsen i 10 b § första stycket innebär att ränteutgifter till ett företag i intressegemenskap med låntagande företag inte får dras av till den del skulden avser förvärv av en delägarrätt (aktie) från ett företag i samma gemenskap.

Även om ränteutgifterna gäller sådana skulder som avses i 10 b § ska de dras av om någon av de förutsättningar som anges i 10 d § första stycket 1 eller 2 föreligger.

Undantaget enligt 10 d § första stycket 1 gäller beskattningsnivån för ränteinkomsten ifråga. Det innebär att ränteutgifter avseende sådana skulder som avses i 10 b § ska dras av om inkomsten som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med minst tio procent enligt lagstiftningen i den stat där det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma, om företaget bara skulle ha haft den inkomsten.

Undantaget enligt punkten 2 är uppfyllt om såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade (den s.k. ventilen).


I de nu prövade målet är det framför allt frågan om tillämpningen av ventilen, dvs, om skuldsättningen och räntekostnaden är huvudsakligen affärsmässigt motiverade.

I några av målen hade aktieförvärv skett från en extern säljare till ett av koncernföretagen, varefter aktierna tämligen omgående överlåtits inom koncernen till ett bolag där de av organisatoriska/affärsmässiga skäl hade sin placering. I de målen ansågs ventilen tillämplig och uppkomna räntekostnader därför avdragsgilla.

I de fall aktier överlåtits i en befintlig organisationsstruktur ansågs ventilen inte tillämplig och räntekostnaderna därför inte avdragsgilla.

Högsta förvaltningsdomstolen skilde i sin motivering på organisatoriska och affärsmässiga skäl.

Målen har inte någon direkt betydelse för de aktuella diskussionerna kring ränteavdrag i riskkapitalägda företag, eftersom dessa företag har förvärvats från externa säljare och placerats under ett svenskt förvärsföretag som lånat pengar till förvärvet från ett utländskt ägarbolag placerat i ett land som inte beskattar ränteinkomster. I det förvärvade företaget uppkomna vinster elimineras (helt lagenligt) med koncernbidrag till förvärvsföretaget, som eliminerar beskattningen av det mottagna koncernbidraget med räntebetalningen.

Hela räntecirkusen är helt meningslös om det inte vore för att eliminera bolagsskatten, denna fullkomligt onödiga och skadliga, enligt Anders Borg farliga, skatt.

Varför har vi en farlig skatt?

Avskaffa bolagsskatten.

onsdag 30 november 2011

ONÖDIG PROCESSFÖRING

Offer för aktiesvindlare försöker dra av förlusterna i deklarationen. Enligt Skatteverket förekommer det ”en hel del” sådana yrkanden. Men verket säger nej till avdragen, skiver SvD den 30 november.

Skatteverkets uppfattning har varit, och är fortfarande, att förluster som är en följd av bedrägeri i sig inte är avdragsgilla, säger en rättslig expert på myndigheten. SkV överväger att överklaga en kammarrättsdom till Högsta förvaltningsdomstolen. Han ser personligen ett behov av en tydligare praxis.

- Det kunde vara bra att få lite rättslig ledning, säger han.

Det torde inte behövas. I det här hänseendet har skattelagstiftningen inte ändrats sedan - åtminstone - 1928. Aldrig nånsin har frågan aktualiserats i Högsta förvaltningsdomstolen/Regeringsrätten. Det är självklart att en aktieförlust är principiellt avdragsgill oavsett om placeraren lurats eller inte. Vad är det SkV vill driva fram? Är det bättre att skapa ett ovisst rättsläge genom att göra arten av bedrägeri avgörande för en avdragsrätt som hittills aldrig ifrågsatts?

Har inte SkV viktigare saker att syssla med?

Den dom som SkV torde syfta på är från Kammarrätten i Göteborg den 31 oktober 2011, mål nr 1830-11. Kammarrätten formulerar sig pedagogiskt och hel riktigt på följande sätt:

Enligt 41 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) avses med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital bl.a. vinst och förlust vid avyttring av tillgångar.

Av 44 kap. 23 § inkomstskattelagen framgår att bara verkliga kapitalförluster ska anses som kapitalförluster.

Enligt 9 kap. 2 § samma lag får den skattskyldiges levnadskostnader och liknande utgifter inte dras av.

X har i enlighet med villkoren i en "Promissory Note" lånat ut 800 000 kr till Y. Det har enligt kammarrättens mening inte framkommit något som tyder på att Y inte existerat eller att ifrågavarande belopp inte skulle ha förts över till Y. X har således i och med överföringen erhållit en fordran på Y om 800 000 kr. Det finns inte något som tyder på att X haft någon annan avsikt med utlåningen än att göra en affärsmässig investering.

Fordran på Y har avyttrats för 100 kr under 2008.

Skatteverket har gjort gällande att X blivit utsatt för ett bedrägeri och att hon därför saknar rätt till avdrag för kapitalförlust. Enligt kammarrättens mening saknar det i ett fall som det förevarande betydelse för avdragsrätten huruvida en eventuell värdenedgång under Xs innehavstid uppstått till följd av bedrägeri eller dåliga placeringar.

Vidare skulle eventuella intäkter hänförliga till skuldebrevet ha varit skattepliktiga. Såvitt framkommit i målet har X inte heller fått någon kompensation, genom t.ex. skadestånd, för värdenedgången.

Sammanfattningsvis finner kammarrätten dels att X inte kan vägras avdrag för kapitalförlust med hänvisning till förbudet mot avdrag för personliga levnadskostnader, dels att hon förmått göra sannolikt att förlusten är verklig.

BOLAGSSKATTEN UNDER RADARN

Leif Pagrotsky har uppdraget att utreda Socialdemokraternas skattepolitik. Nästa år ska han vara klar med översynen. När Socialdemokraternas förtroenderåd samlas i helgen presenterar han en lägesrapport om hur långt man kommit.

Skattepolitiken har de senaste åren orsakat flera interna stormar i partiet. Här är några av knäckfrågorna, enligt en lista i DN den 30 november.


Jobbskatteavdraget
S har varit motståndare till varje del av jobbskatteavdraget men har i efterhand, motvilligt, accepterat förändringarna. Vilket system vill partiet ha i framtiden?

Fastighetsskatten
Göran Persson skriver i sina memoarer att valet 2006 förlorades på grund av fastighetsskatten. Håkan Juholt sa, som nytillträdd ordförande, att han kunde tänka sig något slags fastighetsskatt. Några veckor senare gjorde partiets verkställande utskott klart att S kan tänka sig en ny fastighetsskatt – men bara om överenskommelsen blir blocköverskridande.

Förmögenhetsskatten
Att beskatta rika hårdare är klassisk socialdemokratisk omfördelningspolitik. Men den gamla förmögenhetsskatten innebar att många vanliga villaägare i Stockholm tvingades betala. Hur S vill göra i framöver är höljt i dunkel.

Rutavdraget
På kongressen 2009 tog partiet ställning mot avdraget för hushållsnära tjänster. I höstens skuggbudget var avdraget kvar, dock i en bantad version. Många socialdemokrater blev mycket upprörda över denna svängning.

Bolagsskatten
En fråga som hamnat under den mediala radarn. Från fackligt håll har man argumenterat för sänkta bolagsskatter för att hjälpa industrin i en globaliserad värld medan vänstersinnade socialdemokrater är tveksamma till att gynna storföretag.

Energiskatterna
Partiet har tidigare gjort upp med MP om så kallad grön skatteväxling. Internt i partiet anser många att höjda skatter på utsläpp skadar svenska företag.



Måtte inte ett förslag till sänkta bolagsskatter framkalla en motreaktion i alliansens ryggmärg. Bolagsskatten är ju ändå av Anders Borg utsedd till den farligaste skatten för tillväxt och investeringar. Men man vet inte vad som kan hända efter hans utbrott efter Caremaaffären.

tisdag 29 november 2011

GASELLER, KONSTNÄRER OCH NYFÖRETAGARE

I Dagens Industri den 29 november skriver tidningen på ledarsidan om s.k. Gasellföretag. De har enligt tidningen skapat 167 000 jobb.
Nu är det tid att tala om de politiska förändringar som skulle kunna ge fler snabbväxare. Det handlar inte om regelförenklingar; detta i och för sig angelägna arbete fortgår i kraft av att minskat krångel inte är kontroversiellt.

De viktigaste förändringarna som behövs är definitivt inom skattepolitiken.
---
Bara genom att generellt förbättra företagandets villkor kan det blir flera gasellföretag. Och därmed fler jobb.


Björn Wetterling, ordförande för Svenska galleriförbundet, tycker i en debattartikel i samma tidning att svenska konstnärer diskrimineras hårt av skattesystemet som fortfarande inte tillåter företag att göra skattemässig avskrivning på nya konstnärliga alster.

Maria Borelius, krönikör i DI, slår ett slag för nyföretagandet. Man måste kunna behålla något bidrag under den första tiden som nybörjarföretagare, och sedan trappa av i takt med att intäkterna kommer, tycker hon.

Alla önskemålen tillgoses med samma åtgärd. Ta bort företagsskatten, så växer företag med 100 procent av vinsten och inte bara med 74,7, och det blir mindre krångel på köpet. Konstinvesteringar kan göras på affärsmässiga och inte skattemässiga villkor. Och slutligen, varför erhålla ett avtrappat bidrag för att betala skatten på företagsvinsten? Utan skatt miskar behovet av bidraget.

Avskaffa företagsbeskattningen.

Varför beskattas bolagens vinster?

måndag 28 november 2011

NYTT OPERAHUS

Förslaget om en ny operabyggnad i Stockholm dammas av igen den 28 november i SvD.

Den tilltänkta platsen är bakom Nationalmuseum på Blasieholmen. Jag förstår bara inte hur ett operahus kan få plats där. Nuvarande operabyggnaden är 80 x 130 meter och det utrymme som finns bakom Nationalmuseum är ungefär 110 x 110 men då blir ena hörnet av kvadraten avhugget, parken skövlad och de gamla tullbyggnaderna rivna. Och då är det ändå trångt. Och scentakets höjd konkurrerar med både Nationalmuseum och Stadshuset. Inte snyggt. Behöver inte Nationalmuseum området bättre?

Jag har ett annat förslag.

Men vad ska vi göra med nuvarande operahuset vid Gustav Adolfs torg? Har vi råd med två operabyggnader?

Skulle man inte kunna tänka sig att Operan får ta över restauranterna? Operakällaren, Operabaren, Café Opera, Operaterrassen? Varför alla dessa restauranter om den egentliga verksamheten är trångbodd? Det finns gott om restauranter kring Kungsträdgården och Gustav Adolfs torg. Och Bakfickan kan gärna få vara kvar.

Ett användningsområde för de frigjorda ytorna i Operakällaren och Operabaren kunde vara att sända ut föreställningar - live eller inspelade - från Metropolitan, Bolshoi, Covent Garden, La Scala och andra som redan nu sker på Folkets Husbiografer. Eller varför inte liveföreställningar från Operan själv.

fredag 25 november 2011

I PRINCIP I PRAKTIKEN

Tommy Waidelich, socialdemokraternas ekonomiska talesman, skriver den 25 november i Dagens Industri under rubriken Privat välfärd överfinansieras. Bakgrunden är det skatteläckage han tycker sig se i den offentligtfinansierade välfärden i privat regi.

Det förefaller egendomligt att tala om överfinansiering, när kritiken går ut att de privata företagen inte fullgör sina åtaganden som förväntat. Problemet är väl snarast att pengarna delvis inte används för sina ändamål utan slussas ut ur företagen som räntebetalningar. De kommuner som upphandlat tjänsterna har väl ansett att ersättningen varit väl anpassad, får man hoppas. Om det blivit överfinansiering är det väl närmast en kritik av kommunerna som varit för generösa.

Möjligen har kommunernas förhandlare varit naiva och aningslösa och sålt verksamheterna för billigt och/eller betalt alldeles för mycket för tjänsterna. Eller så har köparna bedrivit verksamheterna mycket effektivare än vad säljarna trott vara möjligt eller varit skamlöst kortsynta och hänsynslösa och drivit verksamheten på snålast möjliga sätt. Eller så är det både och. Och mellanskillnaden mellan de förväntade och verkliga kostnaderna har företagen skickat iväg till närstående företag placerade i länder där ränteinkomsterna beskattas lindrigare än i Sverige, eller inte alls. Ägarnas utbyte har därmed ökat med ytterligare drygt 35 procent, 73,7 + 73,7 * 35% = 99,5.

Per Strömberg, professor i riskkapital på Handelshögskolan i Stockholm, anser i samma nummer av DI att oklara skatteregler kan få riskkapitalet att fly. Han ironiserar över Altors partner Fredrik Strömholms uttalande i DI den 16 november att ränteavdragen skulle vara av marginell betydelse för riskkapitalbolagen. Det är åtminstone ett rejält tillskott till den löpande avkastningen. "Även grädden på moset är pengar", säger Strömberg. Det kanske inte blir mer. Om företagen stiger i värde och ger riskkapitalisterna en exitvinst vid en framtida avyttring vet ingen förrän då. Utan avkastning - inga riskkapitalister, eller andra kapitalister heller.

Strömberg menar att ränteavdragen bör tas bort. "Det är absurt att staten subventionerar lån framför eget kapital", säger han.

Inte subvention, väl? Däremot lindrigare beskattning är av eget kapital, som beskattas två gånger. Utan bolagsbeskattning skulle avvägningen av lånekapital och eget kapital kunna ske på rent företagsekonomiska grunder. Och dubbelbeskattningen, som alla inser är principiellt felaktig och föranleder extrema rättsliga och skattetekniska problem, skulle försvinna.

Åter igen. Bolagsbeskattningen föranleder en massa problem. Helt i onödan. På makronivå är bolagsskatten betydelselös (ca 5% av offentliga skatte- och avgiftsinkomster) men samhällsekonomiskt skadlig - den farligaste skatten, enligt Anders Borg. På mikronivå skapar den massor av problem. Förutom dubbelbeskattningen föranleder den i de nu aktuella fallen skatteflyktskonstruktioner och finansieringsproblem. Det finns många andra.

Vad finns det egentligen för goda skäl för bolagsbeskattning? Inga alls.

Rubriken? Waidelich säger att ränteavdragen gör att "välfärdskoncernerna i princip inte betalar skatt i Sverige". Jo, de gör de. Men kanske inte i praktiken. Och realisationsvinsterna (numera är det skatterättsliga begreppet kapitalvinst) "är vinster som i princip enbart består av skattemedel". Nej, inkomsterna härrör visserligen från skattemedel, men de har löpande förbrukats i verksamheten resp. betalats ut som räntor. Uppstår det kapitalvinst beror det på att företagen arbetat upp nya värden efter privatiseringen. Det är det som är riskkapitalisternas specialitet. Så det är varken principiellt eller i praktiken fråga om vinster som består av skattemedel.

torsdag 24 november 2011

TVIVELAKTIG TVEKSAMHET

Apropå Saab-finansiären Vladimir Antonovs tvivelaktiga bankaffärer skriver Nils-Olof Ollevik i SvD den 24 november.
Det talades om att hans bank och hans affärer hade skapats med mer än tveksamma metoder. Mest tveksamma var Saabs tidigare ägare, General Motors, som krävde att Antonov inte på något sätt fick finnas med i ägarförtecknigen i fall man skulle släppa ägandet till Victor Muller och hans Spyker Cars.


Inte ens när ordet tveksam används i två olika betydelser så nära varandra att bara två ord skiljer dem märker skribenten det. För det kan väl inte vara så att han menar att även General Motors är ett suspekt företag. Och Antonov var nog inte tveksam utan troligen mycket målmedveten i sina bankaffärer.

Nej Ollevik menar förmodligen att Antonovs affärsmetoder vara tvivelaktiga.

Det är konstigt. Trots att det finns särskilda ord för olika saker börjar man använda det ena ordet för båda företeelserna. Det bäddar för missförstånd. Ett annat fall är ensam och själv. Varför säga att den lilla pojken sitter själv om man menar att han sitter ensam och inte att han lärt sig att sitta upp? I samband med den tvivelaktiga utvisningen 2001 av egyptierna Mohammed Al Zery och Ahmed Agiza skrev tidingarna att Göran Persson for själv till Egypten för att informera sig. Vad gjorde han? Var han ensam på resan eller var ärendet så viktigt att han (med eget deltagande på plats) ville informera sig?

onsdag 23 november 2011

SÄNKTA VINSTKRAV MEN HÖGRE SKATTER

LARS O GRÖNSTEDT, styrelseledamot i Stiftelsen Fritt Näringsliv och tidigare bl a VD i Handelsbanken, och MARKUS UVELL, vd Stiftelsen Fritt Näringsliv/Timbro, skriver en artikel i SvD den 23 november under rubriken Finansmarknadsministern målar upp en nidbild av företagen.

Härom veckan gick finansmarknadsminister Peter Norman ut och uppmanade svenska företag att sänka sina vinster. Ett av flera problem med att från politiskt håll försöka begränsa vinsterna i näringslivet är att kapitalet successivt kommer att söka sig till andra marknader, där villkoren är bättre, skriver de. Därför pågår sedan en tid tillbaka en kapitalflykt från Stockholmsbörsen till bland annat private equity-fonder, där möjligheterna till god lönsamhet är bättre och de politiska pålagorna färre.

De ser därför en politisk logik i regeringens senaste drag: att försöka komma åt just private equity. Dels är det svårare att sänka de generella vinstnivåerna om inte private equity-bolagens möjligheter till ränteavdrag begränsas. Dels har den senaste tidens debatt om äldrevårdsföretag blivit en mycket känslig fråga för en regering mån om att inte framstå som alltför näringslivsvänlig. Till det ska läggas det statsfinansiella intresset: om en växande del av kapitalet kanaliseras till en sektor med lågt skatteuttag minskar förstås statens intäkter. Det är lätt att förstå att private equity-bolagens möjlighet att kraftigt minska sin skatt kan sticka i ögonen, i synnerhet på politiskt känsliga marknader.

Jag ska här inte beröra det egendomliga påbudet från ett statsråd att företagen ska sänka sina avkastningskrav på annat sätt, än att det förefaller mig gå fullständigt på tvärs med gängse föreställningar om affärsmässigt agerande i syfte att skapa ekonomisk tillväxt. Jag vill i stället beröra de skattemässiga implikationerna och de slutsatser av regeringens agerande som Grönstedt och Uvell drar.

Den politiska logik som Grönstedt och Uvell ser kan jag i och för sig instämma i. Riskkapitalbolagens skatteplanering sticker nämligen i ögonen. Men bara på dem som tror att den leder till att staten går miste om skatteintäkter. Och det tror tydligen även i ekonomi välbevandrade personer som Grönstedt och Uvell. Om en växande del av kapitalet kanaliseras till en sektor med lågt skatteuttag minskar förstås statens intäkter, skriver de.

Möjligen på kort sikt och framför allt inte "förstås". Företagen är intermediärer och rullar skattebördan liksom andra kostnader framför sig. Hur och med vilken kraft beror på parternas förhandlingsstyrka och utbuds- och efterfrågeelasticiteter. Priser kan höjas, lönekostnader och utdelning kan sänkas. Företagens risknivå ökar och investeringsbenägenhet minskar. Allt ger effekter på andra skattebaser. I det långa loppet kommer statens totala skatteinkomster att bli oförändrade.

Statens förlust av bolagsskatteinkomster är - även i det korta perspektivet - försumbar. Några hundra miljoner kronor är bara någon tiondels promille av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna. Förlusten av det kapital som räntebetalningarna representerar är mycket värre än de uteblivna skattebeloppen på 26,3 procent därav.

Och det är bolagsskatten och inget annat som föranleder räntebetalningarna. Utan bolagsskatt skulle några bolagsstrukturer för att skapa räntebetalningar inte ha gjorts. Ett ägarbolag, placerat var som helst i världen, kunde då ha slussat hela riskkapitalet och inte större delen därav i form av lånekapital till de företag som förvärvats.

En verkligt negativ omständighet med riskkapitalbolagens skatteplanering är att konkurrensvillkoren påverkas. Alla företag har inte möjligheter att bygga upp företagsstrukturer på samma sätt som faller sig naturligt för riskkapitalbolagen. Deras funktion är ju att med privat insamlat internationellt riskkapital köpa upp, omstrukturera och förädla företag och därefter avyttra dem. Varför skulle de samla upp vinster och utsätta dem för beskattning i ett visst land om de inte är tvungna. Och blir de tvungna vänder de sig till andra länder med sina investeringar.

Det går inte att anse att företag ska betala "rimlig" skatt. Hur ska man kunna avgöra vad som är rimligt? Före skattereformen 1990 var bolagsskatten c:a 65 procent. I dag är den 26,3. Och det är inte för att det är mera synd om företagen nu än 1990, eller att de är fattigare eller sårbarare och i behov av samhällets stöd. Det finns bara något som kan kallas "rätt" skatt, och det är den skatt som följer av gällande lagstiftning. Och den skatten är enligt Anders Borg den farligaste skatten för investerinar och tillväxt. Jag håller med honom.

Det bästa sättet att hindra räntebetalningarna och eliminera konkurrenssnedvridningen är inte att hitta nya regler som krånglar till företagsbeskattningen ännu mer. Det bästa är att avskaffa bolagsbeskattningen helt.

fredag 18 november 2011

MONTI SÄNKER FÖRETAGSSKATTEN

Jag ser till min glädje, att enligt en artikel på sid 23 i Dagens Industri den 18 november (papperstidningen) ska Italiens nya premiär- och finansminister Mario Monti sänka företagsskatten. Självklart. Varför ha en skatt som motverkar kapitalbildning och tillväxt? I Italien är bolagsskattesatsen 27,5 procent, en av de högsta i EU.

Han ska också återinföra en fastighetsskatt som avskaffades av Berlusconi. Samt skärpa kampen mot skatteflykt.

Låter bra.

SvD SvD

onsdag 16 november 2011

ANDERS BORG SLÅSS MOT VÄDERKVARNAR

Anders Borg begår tillsammans med Peter Norman och Anna Kinberg Batra ett sällsynt salvelsefullt debattinlägg i SvD den 16 november med anledning av uppståndelsen kring riskkapitalbolagens agerande. "Debatten om företag som med aggressiva skatteupplägg flyr undan sitt samhällsansvar berör oss alla", skriver de. "Företag som är verksamma i Sverige ska också vara beredda att betala skatt här." Varför det, vill vi mota bort företag som vill komma hit? Borde vi inte tvärt om kratta manegen så att fler väljer Sverige som investeringsland? Sverige ligger ju inte precis centralt och klimatet är väl inte så extremt lockande.

Det är självklart att gällande lagar ska tillämpas. Det är bara det att företagsbeskattningen är så fundamentalt olämplig och direkt motverkar det Borg & Co och alla vi andra önskar, nämligen tillväxt. Han har ju själv utnämnt bolagsskatten till den farligaste skatten vi har för tillväxt och investeringar. I det globala sammanhang som Sverige är beroende av, är skatten extra olämplig, eftersom reglerna skiljer sig åt mellan länderna och det utan att tänja på lagarnas tillämpning är så enkelt att flytta beskattningsunderlaget dit där skatten är lägst. Det är inte bara riskkapitalföretag som gör så. För företagsledningar i internationella företag är det närmast en skyldighet att göra detta. De räntor och den skuldsättningsgrad som riskkapitalbolagen utsätter sina dotterföretag förefaller dock vara extrema. Här borde Skatteverket ha mycket att göra.

Ett företag som "ställer sig bredvid skattesystemet" pressar inte alls upp skattenivån, hotar finansieringen av välfärden och vår förmåga att utvecklas, som de skriver. Genom att planera bort skatten kan företagen stärkas och/eller sänka priserna och öka lönesumman. Den vinstskatt bolagen betalar uppgår till drygt 5 procent av de totala skatterna och avgifterna. Skattebortfallet är, relativt sett, knappast märkbart. De årliga variationerna i statens bolagsskatteintäkter är betydligt större än de skatter som de nu aktuella riskkapItalbolagen planerar bort. Dessutom innebär bolagsskatten endast ett förtida skatteuttag. Utan skatten skulle löner och utdelningar - som beskattas - höjas. I realiteten är skattebortfallet - kameralt sett - kanske bara hälften av de formella bolagsskatteinkomsterna. Sänkt risknivå och sänkta avkastningskrav ökar investeringsnivån - från svenska och inte minst utländska investorer, vilket gör att sysselsättningen, tillväxten och därmed skattebaserna växer och skattesvinnet minskar ytterligare. Ingen tror väl att bolagen betalar sina egna skatter. Hur skulle det gå till? I det långa loppet bidrar bolagen inte med någon skatt alls, men den skapar problem, dyrbar skattekonsultation och förorsakar effektivitetsförluster genom att snedvrida investerings- och lokaliseringsbeslut. Vem tror att bolag är passiva om bolagsskatt skulle införas eller höjas? Med vad skulle de kunna betala sina skatter om inte med inkomster från sin försäljning eller genom att spara in på lönekostnaderna.

Endast konsulter och akademiker har glädje av bolagsbeskattningen. Stor glädje.

Det är obegripligt att en ekonom som Anders Borg inte inser detta. I stället för att hota med stopplagstiftning och låta Företagsskattekommittén krångla till regelverket ännu mer, borde har ge kommittén tilläggsdirektiv och utreda vilka faktorer det som gör bolagsskatten oundgänglig.

En riskkapitalist, Altors medgrundare Fredrik Strömholm, har trätt fram i Dagens Industri och säger: ”För oss är det här en fråga som är högst marginell”, och belyser det med ett räkneexempel. Varför gör man då på detta viset, kan man undra? Ja, det finns ju några miljoner att tjäna, och det vore ju dumt att inte göra det när det går. Eller är skälet att man vill försöka slå i beställarna att finansieringskostnaderna är så höga att vårdbolag måste ha bra betalt för sina tjänster eller få rätt att köpa ut verksamheter till struntbelopp för att få dem att gå runt? I vilket fall måste skattebesparingen vara en draghjälp. Att bara betala ut ett räntebelopp för att eliminera resultatet skulle vara alltför genomskinligt. Så erkänn att skattevinsten har betydelse, i inse att utan den, dvs. om bolagsskatten avskaffades, skulle trafiken upphöra. Det kostar att sätta upp internationella företagsstrukturer.

Följetongen fortsätter. I SvD den 17 november konstateras att Borg för svårt att vässa skattelagen. Det är ett understatement. Gentemot EU-företag får vi inte ha andra begränsningar än vi har inom Sverige, så ska vi införa thin capitaliserings-regler måste de gälla även mellan svenska företag.

DN
SvD

tisdag 15 november 2011

ÄR VÅRDEN ELLER BOLAGSSKATTEN VIKTIGAST

Den 15 november kommenterar Tobias Wikström på Dagens Industris ledarsida regeringens initiativ i debatten om vårdskandalerna, senast Carema.
Den viktigaste delen var väntad, men blev inte tydligare i sina detaljer - en stopplagstiftning mot alltför höga ränteavdrag i syfte att komma åt den extrema skatteplanering som vissa riskkapialbolag ägnat sig åt.


Det är väl ändå att bländas av verkligheten.

Det viktigaste är väl hur vårdföretagen - privata och kommunala - bedriver sin verksamhet. Om de snålar på resurserna och missköter verksamheten kan det vara - om inte ett brott så - ett brott mot avtalen, såvida inte dessa är så klantiga gjorda att vårdföretagen faktiskt gör vad de har avtalat att göra eller gör det så mycket effektivare än politikerna kunna föreställa sig. Det är upprörande/förvånande att det blir så mycket över före finansiella kostnader.

Att sedan ägarna drar till sig ännu högre avkastning genom att slippa bolagsskatten är ett mindre problem, i monetära termer bara 26,3 procent av de räntor som motsvarar ett överskott som i värsta fall är resultatet av ett bedrägeri.

Bedrägeriet blir inte större av att bolagen inte belastas av någon bolagsskatt. Utan bolagsskatt skulle risknivån och därmed riskkapitalisternas avkastningskrav sänkts utan någon omväg runt några öar i Engelska kanalen eller Västindien, vilket skulle gjort upphandlingen billigare för beställarna, som tydligen inte förstått med vilka de förhandlat. Nu kan de tillgodogöra sig skattebortfallet också.

Sen är det ett mysterium att Skatteverket har accepterat räntekostnader på upp emot 15 procent, helst som långivarna äger aktierna i bolagen och har full koll på verksamheten, och accepterat att bolagen har en orimlig relation mellan lånekapital och eget kapital. Det behövs inte någon lagstiftning om thin capitalisation för att ge saker och till rätt beteckning. Ingen kreditgivare skulle acceptera sådan låg soliditet. Eget kapital (riskkapital om man så vill) är eget kapital även om det kallas för lån. J´appelle un chat un chat et Rolet un fripon.

I stället för att driva på en stopplagstiftning som ytterligare komplicerar lagstiftningen och försvårar verksamheten för företagen, borde problemet lösas genom att bolagsskatten avskaffas. Åtminstone borde Företagsskattekommitén få tilläggsdirektiv och klargöra vad det finns för skäl som är så viktiga att landet måste ha en så krånglig, rättsosäker, investerings- och tillväxtfientlig skatt som bolagsskatten. De företag som gör vad de ska - producerar nyttigheter och gör vinst - belönas med en skatt.

Och Johan Ingerö, som skriver en ledare i SvD den 15 november, det är inga "tveksamma" ekonomiska upplägg som nu ska hindras. De är mycket målmedvetet gjorda. Däremot kan man tycka att de är "tvivelaktiga", som Anders Borg gång på gång uttryckt sig. Alltid något att glädja sig åt.

DN
SvD DN DN
AfV
Hans Bergström gör ett klokt inlägg i DN den 30 november.

måndag 14 november 2011

VARFÖR STOPPLAG?

Varför krångla till den fruktansvärt komplicerade bolagsskatten ännu mer bara för att komma åt riskkapitalbolagens investeringar i privatiserade svenska välfärdsföretag? Det kommer att drabba även andra företag.

Hur definieras ett riskkapitalbolag? Alla företag arbetar under risk med eget och lånat kapital.

Ta bort det som gör att alla upprörs över att vinsterna omvandlas till kostnader för räntor som skickas utomlands. Ta bort bolagsskatten. Utan bolagsskatt skulle vinsterna stanna kvar i Sverige. Det finns ingen anledning att skicka dem utomlands annat än att slippa den svenska skatten.

Om det är svenskar som äger de utländska bolagen, beskattas utdelningar och kapitalvinster i Sverige. Är det utlänningar som äger dem har Sverige lika liten anledning att beskatta utdelningar och kapitalvinster av Carema och Arlandabanan som vi har att beskatta andra utlänningar med innehav av aktier i bolag med svenska dotterbolag, t.ex. ägarna till kinesiska Zhejiang Geely Holding Group för vinster från Volvo personvagnar. Eller ägarna i det tyska Linde AG som äger det ursvenska AGA, eller Findus, som numera ägs av ett engelskt moderbolag.

SvD SvD
DN
SvD

söndag 13 november 2011

GÅRDAGENS SKATTER

ULF LINDBERG, näringspolitisk chef för Almega skriver i SvD den 13 november under rubriken Begåvningarna har börjat fly skatterna
att dagens skattesystem är skapat för gårdagens Sverige, för den gamla sortens företag och för arbetstagare som blev vid sin läst.


Bolagsskatten var galen redan för den gamla sortens företag och den är ännu galnare idag.

Avskaffa den.

fredag 11 november 2011

CAREMA

Carema tycks missköta sitt uppdrag rejält. Påstås väga blöjorna för att se om de inte kan användas ett tag till.

Eller så är det de kontrollerande myndigheterna som inte sköter sitt uppdrag; eller de beställande myndigheterna. Uppfylls inte avtalade krav är det fråga om avtalsbrott. Kräv skadestånd, säg upp avtalen! Läs Jakob Heidbrinks inlägg på Juridikbloggen, En sanktionspyramid behövs.

Bolaget har uppenbarligen råd eftersom det kan betala höga räntor till sitt via riskkapitalister egetkapitaliserade moderbolag, dvs i praktiken utdelning.
Det är det som är upprörande.

Somliga upprörs över att bolagen genom sin konstruktion med moderbolag i utlandet undgår svensk bolagsskatt. Senast är det Carl Schlyter (MP) i ett debattinlägg i SvD. Det verkar nästan som han anser att det är skattereglernas fel att det blivit som det blivit.

Kanske det.

Men boten är inte att begränsa rätten till ränteavdrag eller på annat sätt underkänna bolagskonstruktionerna. Boten är att ta bort bolagsbeskattningen. Då blir det mindre intressant att föra ut vinsterna till andra länder där de inte beskattas. Kontrollen av bolagen blir enklare. Statens förlust av bolagsskatteinkomster är ändå - även i det korta perspektivet - försumbar. Några hundra miljoner kronor är bara någon tiondels promille av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna. På lång sikt blir det ingen skatteförlust alls. De obeskattade vinsterna blir löner eller utdelningar som beskattas. Dessutom slipper både stat och näringsliv en fruktansvärt komplicerad, skadlig och onödig hantering av bolagsbeskattningen. I avsaknad av svensk bolagsbeskattning skulle det internationella kapitalet söka sig till Sverige till båtnad för det svenska folkhushållet. Varför motarbetas det med svensk bolagsskatt?

Förlusten av skatteinkomster är bara en fjärdedel av förlusten av kapital. Bolagsbeskattningen stimulerar till ett destruktivt beteende.

Avskaffa bolagsbeskattningen.
SvD DN DNSvD SvD
SvD

torsdag 10 november 2011

SKATTEKONTOTVISTEN LÖST

Efter flera års strid i domstol har småföretagaren Ewa Orlander fått rätt i Högsta Domstolen mot Skatteverket. Myndigheten ska betala henne nästan 150 000 kronor plus advokatkostnader. De tre åren det tog att få rätt kommer hon däremot aldrig få igen. Man kan hoppas att publiciteten kring hennes seger ger en skjuts åt hennes företag.

Varför ska en myndighet driva sådana processer. Skatteverket har förlorat i alla instanser och kravet har för allmänheten framstått som helt orimligt. Det torde vara självklart att lagstiftningen snabbt skulle ändrats om Skatteverket vunnit.

Varför kunde Skatteverket inte ta en smäll på 143.000 kronor och be Ewa Orlander betala i 1 krona till fel "konto" och sen driva en process på det beloppet, om nu verket till varje pris ville hävda sin hyperformalistiska inställning och få den prövad?



SvD

onsdag 9 november 2011

NU ÄR DET APOTEKEN

SvD fortsätter med sin kampanjjournalistik. Nu är det apoteken som "trollar bort vinst". Inte nog med att de trollar bort skatten, de begär "större statliga subventioner för att klara sin lönsamhet", skriver tidningen den 9 november.

Trolleriet består i att de svenska företagen finansieras med lån från utländska moderbolag. Det framkallar räntekostnader på hundra miljoner kronor för det svenska företaget och en (möjligen skattefri) ränteintäkt för det utländska moderbolaget, som, om det är ägt av riskkapitalbolag/fonder, ytterst är finansierat med investorers egetkapital. Så lånefinansieringen är säkerligen affärsmässigt onödig. Konstruktionen med ett lån till det svenska bolaget har i stället den dubbla funktionen att dels dra ner den svenska bolagsskatten, dels - och kanske framför allt - att ge sken av att de svenska företaget är så finansiellt svagt och ger så lågt överskott att det behöver subventioner. Om räntesatsen sätts till 15 procent, som anges i tidningsartikeln, blir skattereduktionen för bolaget avsevärd. Liksom i fallet med Arlandabanan borde procentsatsen ifrågasättas av Skatteverket. Det förefaller orimligt med en ränta på den nivån mellan parter där kreditgivaren har full insyn i kredittagarens verksamhet och dessutom är den som bestämmer att soliditeten ska vara så låg (thin capitalisation) att räntekostnaden äter upp hela vinsten.

Förlusten av bolagsskatt är statsfinansiellt fullständigt försumbar; 26,3 procent på några hundra miljoner kronor utgör en tiondels promille av statens och kommunernas totala skatte- och avgiftsinkomster. Betydelselösheten förstärks av att statens totala bolagsskatteintäkter varierar med tiotals miljarder kronor från år till år på grund av naturliga resultatvariationer i företagen och är helt oförutsebara. Men visst, hundra miljoner kronor är också pengar.

"Det är djupt stötande att bolag skickar intäkterna till skatteparadis eller helt undkommer beskattning", säger Anders Borg till SvD. Han borde veta bättre.

Men "vinstbortfallet" genom räntebetalningarna, dvs. det som framkallar kravet på subventioner, är fyra gånger så stort. Om subventioneringen skriver Jakob Heidbrink med illa dold men berättigad vrede på Juridikbloggen.

Ta bort bolagsskatten så kommer räntekonstruktionerna att försvinna. Riskkapitalet kommer att investeras direkt i det land där den högsta avkastningen uppnås. Den verkliga vinsten blir synlig och grunden för subventionskraven avslöjas.

DN

måndag 7 november 2011

ARLANDABANAN - DOM I FÖRVALTNINGSRÄTTEN

Nu har Förvaltningsrätten i Stockholm bifallit Skatteverkets beslut att vägra Arlandabanan avdrag för en del av den ränta på 13 procent som bolaget betalat till sitt utländska ägarbolag. Förvaltningsrätten har ansett 8,5 procent vara rimligt. Bolagets vd, Per Thorstensson, tycker att 13 procent är skäligt, "speciellt med tanke på att de tidigare ägarna hade 15 procent", enligt DI.

Utan kunskap om bolagets soliditet är det svårt att ha någon annan uppfattning än att 13 procent är väldigt högt - särskilt för ett moderbolag som har full insyn i bolagets affärer. Om det är för att soliditeten är väldigt låg, så förefaller det självförvållat (thin capitalisation).

Bolaget uppger att domen ska överklagas, så slutligt svar lär dröja.

Bolaget har kallats till Riksdagens trafikutskott för att svara på frågor.

Det finns viktigare frågor än skatteplaneringen att besvara. Skatteproblemet kan enkelt lösas.

SvD

onsdag 26 oktober 2011

MOT BÄTTRE VETANDE

Vad betyder uttrycket "mot bättre vetande"?

1. Att hävda något som man själv vet inte är korrekt, jfr. det engelska uttrycket "against my better judgment".

2. Att hävda något som andra vet bättre.

3. Sträva mot ökad kunskap.

Det är förstås alternativ 1.

I en debattartikel i SvD den 25 oktober om huruvida Moderaterna eller deras föregångare verkat för allmän rösträtt för män, som beslutades 1907 -1909, hävdar skribenten, att
de som kritiserade Sofia Arkelsten för formuleringen i det nya partiprogrammet talade med andra ord på denna punkt mot bättre vetande. Eller så visste de, men struntade i fakta för att försöka hålla gamla kära partimyter vid liv.

Den sista meningen, innebär tillämpning av uttrycket enligt alternativ 1 ovan. Alltså tycks skribenten tro att uttrycket betyder att man hävdar något som andra vet bättre. Varför skulle ett sådant uttryck behövas? Det är väl alltid så att det finns personer som vet bättre.

Alternativ 3 är ett mera skämtsamt alternativ som lite vitsigt används t.ex. som titeln på boken Mot bättre vetande i matematik och den nyutkomna boken om den svenska skolans förfall.

HÖG BOLAGSSKATT I SVERIGE

Bolagsskatten är rejält högre i Sverige än i många andra länder. I år är skattesatsen 26,3 procent jämfört med ett snitt på 22,96 procent i världen, visar en undersökning från KPMG. Enligt revisionsbolaget har dock flera länder i Europa börjat att höja bolagsskatten och andra regioner i världen väntas följa efter, skriver SvD och DN den 26 oktober.

Ökningen inom Europa förfaller dock diskutabel. Enligt rapporten skulle den genomsnittliga skattesatsen ha ökat från 19,98 till 20,12 procent. Men Gibraltar och Grekland har sänkt med 14 resp. 4 procentenheter, medan Island höjt med 4 procentenheter. Luxemburg har höjt med 1 och Nederländerna sänkt med 2 procentenheter. Övriga länder har haft oförändrad skattesats enligt rapportens diagram.

Storbritannien håller på att sänka sin bolagsskattesats med med 2 procent/år i 4 år till 20 % år 2015 och Ungern ska sänka sin skattesats från 18 till 10 procent 2013.

Globalt har skattesatserna sjunkit mellan 2010 och 2011 från 23,07 till 22,96 procent och inom OECD från 25,77 till 25,62 procent.

Det är hög tid för Sverige att haka på.

”Om inte hela världen samtidigt befinner sig i tillväxt så går det inte att fortsätta att sänka företagsskatterna”, skriver KPMG enligt tidningarna. Ett lika obegripligt som felaktigt påstående.

måndag 24 oktober 2011

RÄTTSSÄKERT SKATTESYSTEM

Börje Leidhammar, advokat och ordförande i Institutet för skatter och rättssäkerhet, och Katarina Fast, doktorand i offentlig rätt vid Stockholms universitet, kritiserar i en debattartikel i SvD den 24 oktober rättssäkerheten i det svenska skattesystemet. Det finns ett stort behov av att hjälpa skattskyldiga att orientera sig i en alltmer komplicerad rättslig miljö, skriver de. Därför arrangerar Institutet för skatter och rättssäkerhet den 8 november tillsammans med representanter för samtliga aktörer på skatteområdet, inklusive Skatteverket, Rättssäkerhetsdagen 2011, ett seminarium om Taxpayer's Charter. En Taxpayer's Charter är ett slags katalog över skattskyldigas rättigheter och skyldigheter. Såväl OECD som EU-kommissionen rekommenderar sina medlemmar att införa en sådan Taxpayer's Charter.

Behovet av proaktiva metoder är särskilt angeläget. Sådana kan också göra att antalet skatteprocesser minskar. Skatteverkets eget förslag om så kallad fördjupad samverkan med större företag var ett försök att öka förutsägbarheten. Förslaget blev dock på goda grunder ifrågasatt av just rättssäkerhetsskäl.

Jag ser fram emot seminariet på Rättssäkerhetsdagen.

Ett sätt att eliminiera huvuddelen av rättssäkerhetsproblemen på skatteområdet är att ta bort det i särklass största (kvantitativt och kvalitativt) rättsområdet, bolagsbeskattningen.

Bolagsbeskattningen är inte bara den kanske största källan till rättsosäkerheten på skatteområdet, den är dessutom onödig och skadlig och tillväxtfientlig. Avskaffa den.

torsdag 20 oktober 2011

MARIA LUDVIGSSON BORDE VETA BÄTTRE

Maria Ludvigsson upprörs i SvD den 20 oktober över beskattningen av egnahemsägare. Själva beskattningsmodellen för skatt på hus är godtycklig, skriver hon. Hon borde veta bättre.

I alla tider (sen tidig medeltid) har fastigheter varit beskattningsobjekt. Sedan egnahemsrörelsen gjorde det möjligt för andra än förmögna personer att äga sin bostad, blev den konventionella beskattningen (dvs. hyresinkomster och uppskattat eget hyresvärde minskat med andra driftskostnader än privata levnadskostnader) av en- och tvåfamiljsfastigheter praktiskt ohanterlig. Då infördes fr.o.m. 1955 års taxering särskilda förenklade regler, schablonbeskattningen av villor. Inkomsten skulle uppskattas till 3 procent av taxeringsvärdet; avdrag medgavs för räntor och tomträttsavgäld. Vid den kommunala taxeringen medgavs avdrag med 4 procent av taxeringsvärdet, det s.k. procentavdraget (Avdraget fick dock inte framkalla underskott). Därefter påfördes - oavsett resultatet enligt den nämnda beräkningen - ett belopp motsvarande procentavdraget, det s.k. garantibeloppet. (Reglerna om garantibelopp och procentavdrag hade funnits åtminstone sedan 1928). Procentsatserna för procentavdrag och garantibelopp reducerades i flera omgångar, bl.a. från och med 1958 års taxering, då även ett extra avdrag på 200 kronor infördes; allt för att kompensera för den höjning av taxeringsvärdena som förväntades.

Fr.o.m. den 1 januari 1985 ersattes reglerna med en fastighetsskatt. I samband med 1990 års skattereform gjordes vissa ändringar. Skatten för småhus bestämdes till 1,5 procent av taxeringsvärdet. Fastighetsskatten ersatte därvid också den tidigare schablonbeskattningen av villor. Fastighetsskatten på bostäder avskaffades fr.o.m. den 1 januari 2008 och ersattes av den kommunala fastighetsavgift, som nu gäller.

Det är ett mysterium att det blivit en allmän uppfattning på senare år, att beskattning av egen bostadsfastighet skulle vara något anmärkningsvärt. Den har snarast varit en självklarhet. Eftersom vi dessutom sedan länge har beskattning av kapital, är det också logiskt och konsekvent att beskatta en tänkt avkastning av fastighetskapitalet. Annars skulle en förflyttning av sparandet från ett fastighet till ett bankkonto medföra en skatteskärpning. Rätten till avdrag för ränta på fastighetslån förutsätter också att beskattning sker av avkastningen av fastighetsvärdet.

Att fastighetsbeskattningen blev betungande på grund av att inkomsten inte beräknades på avkastningen av det insatta kapitalet utan på kapitalets uppskattade dagsvärde är en annan sak. Det kunde ha avhjälpts genom att avkastningen beräknades endast på det insatta kapitalet. Men varför skulle skatten på ett hus som inte genererar någon likviditet (Ludvigsson använder här felaktigt ordet inkomst) vara svårare att bekosta än reparations- och underhållskostnader? Ingen fastighetsköpare tror väl att han inte måste lägga undan av sina (likvida) inkomster för att bekosta sådant.

Att ett fastighetsinnehav årligen kostar skatt kan knappast komma som en överraskning för fastighetsköparen.

onsdag 19 oktober 2011

BETONINGAR 3

Nu har det blivit svårt att lyssna till Ekonomiekot i radion. Mattias Dellert heter en reporter som lagt sig till med oarten att betona varteviga ord. En annan, som läste Tidningskrönikan den 19 oktober, heter Josef Björklund.

Det är outhärdligt

AVSKAFFA BOLAGSSKATTEN I STÄLLET

På onsdagen höll finansminister Anders Borg, partisekreterare Sofia Arkelsten, finansutskottets ordförande Anna Kinberg Batra, samt ledamot i finansutskottet Elisabeth Svantesson pressfrukost för att pressentera rapporten "Sveriges framtid i en krävande omvärld".

Anders Borg gav enligt SvD gav en tydlig vink om att en sänkt bolagsskatt är trolig, kanske redan till nästa budget, alltså från 2013.

Bra. Ta i ordentligt den här gången. Förra sänkningen från 28 till 26,3 procent var ju löjligt. Sänk till 10 procent eller helst till 0.

Anders Borg har retat upp sig på riskkapitalbolagens möjligheter att undkomma skatt i Sverige. Löjligt nog gör han en koppling mellan sänkt bolagsskatt och begränsning av avdragsrätten för riskkapitalbolag. Dessa skulle alltså betala nedsättningen av skattesatsen för alla bolag. Men med sänkt bolagsskatt minskar värdet av ränteavdraqen, varför de komplicerade bolagsstrukturerna blir onödiga.

Anders Borg, du har ju själv utnämnt bolagsskatten till den farligaste skatten för tillväxt och investeringar. Den är inte bara farlig - den är skadlig, rättssäkerhetsfarlig, onödig och baserad på en felaktig analogi med inkomstbeskattningen av individer. Dessutom ger den ytterst lite i skatt.

I stället för att ytterligare krångla till bolagsskatten med begränsningar av ränteavdraget - avskaffa bolagsskatten helt. Då försvinner ränteavdragen och förmodligen också räntebetalningarna.


DN

måndag 17 oktober 2011

NIKKI HALEY AND CORPORATE TAX

Här en kommentar av David Brunori i TAX.COM till guvernören Nikki Haley förslag att avskaffa bolagsskatten i South Carolina.


...[Corporate taxation] is an awful way to raise revenue. It pales in comparison ($219 million) to either the personal income or sales tax; each of which raises over $2 billion a year in South Carolina. A corporation with a breathing accountant can reduce its tax liability to almost zero. Articulate a rationale for the tax or get rid of it.

But articulating a rationale for the state corporate income is difficult. Do we tax corporate income because we need the money? It does not raise a lot of money, particularly in South Carolina. Do we tax corporate income because we want to make corporations pay for services they use? If that were so, states like South Carolina would not use a double weighted sales factor formula. Do we impose the tax to skewer the rich? Some folks believe the tax helps alleviate the overall regressivity of the system. But that assumes that the burden falls on fat cat shareholders in the form of lower returns. There are people who believe that the burdens fall on consumers in the form of higher prices or labor in the form of lower wages. The surest way to ease regressivity is to increase personal income taxes on the wealthy and lower the tax on everyone else. But at the end of the day, no one seems to be able to say why we impose this tax. And maybe Governor Haley is on to something.



Hört det förr??
Jag skulle vilja se Företagsskattekommittén articulate the rationale.

fredag 14 oktober 2011

FP VILL GÅ FRAMÅT

SvD kommenterar den 14 oktober Folkpartiets landsmöte som börjar idag.

I den allt öppnare och mer lättrörliga världsekonomin utsätts vi för ständig granskning. FP-styrelsen skriver: ”Svensk ekonomisk politik måste i dag därför, på ett helt annat sätt än tidigare, utformas så att vårt land i en internationell jämförelse är attraktivt för entreprenören, forskaren och företagaren.” Entreprenörs- och företagarperspektivet måste genomsyra politiken. Om inte näringspolitiken fungerar kan inte heller välfärdspolitiken göra det.


Helt rätt. Börja med att ta bort det onödigaste hindret.

onsdag 12 oktober 2011

BILDT OCH BORG I FT

Det är det finansiella systemet som ska skyddas vid statligt stöd till banksektorn, inte bankernas aktieägare, skriver finansminister Anders Borg och utrikesminister Carl Bildt på Financial Times debattsida.

"Utmaningen med att säkra finansiell stabilitet och att återställa marknadens förtroende har likheter med vad Sverige stod inför under tidigt 90-tal, men på Europeisk nivå", skriver de båda i Financial Times.

Om staten köper bankaktier bör det ske till en värdering av banken som utgår från bankens värde beräknat utifrån om några statliga stödåtgärder inte skulle vidtas, menar Anders Borg och Carl Bildt.

De efterlyser en lösning på bankkrisen för hela EU, snarare än bara eurozonen.

"Vi har ett europeiskt banksystem, inte ett för eurozonen. Därför behövs en europeisk lösning", argumenterar ministrarna som vill att nya stresstester utförs för att fastställa bankernas kapitalbehov.

Kapitalinjektioner är avgörande för att återupprätta förtroendet och helst bör det ske via den privata sektorn, men om nödvändigt bör det ske med statliga pengar, enligt ministrarna. Om värdet på aktierna senare stiger bör pengarna tillfalla statskassan, anser de.

I händelse av statliga kapitaltillskott bör strikt kontroll utövas över bankledningen, däribland beträffande utdelningspolicy, bonusar och löner, heter det.

Ministrarna anser vidare att EU-kommissionen bör överge förslaget om att införa en skatt på finansiella transaktioner. Om en sådan skatt införs i Europa skulle det bara leda till att verksamheten flyttar någon annanstans, uppger de.

lördag 8 oktober 2011

DUBBEL MOMS

I SvD finns den 8 oktober en debattartikel där skribenterna kräver snabb lagändring av momslagstiftningen som i sin nuvarande form resulterar i dubbelbeskattning av svenska IT-företag. Hur denna dubbelbeskattning uppkommer framgår knappast av artikeln.

Så här förhåller det sig.

Hösten 2010 avgjorde Förvaltningsrätten i Umeå ett mål rörande momsskatteplikten för ett företag som utvecklat s.k. appar. Domen gick i Skatteverkets favör. Det målet kommer inom kort att överprövas av Kammarrätten i Sundsvall. Oavsett hur det går torde det komma att överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, eftersom Skatteverket har utfärdat ett s.k. ställningstagande i fråga om svenska näringsidkares försäljning av applikationer. I sin tillämpningsinformation säger verket att ställningstagandet ska börja tillämpas den 1 oktober 2011. Även om Kammarrättens dom kan väntas under hösten 2011 lär det därför dröja ytterligare lång tid innan frågan blir slutligt avgjord.

Orsaken till dubbelbeskattningen är de olika principerna för beskattning av export av tjänster till privatpersoner resp. näringsidkare.

En svensk näringsidkare som tillhandahåller tjänster i EU ska enligt lagstiftningen redovisa och betala moms i Sverige om köparen är en privatperson. Om den utländska köparen är en näringsidkare är denne skattskyldig, och då ska det svenska företaget inte ta ut moms på försäljningen (Det är samma princip som gäller vid all varuexport - inom och utom EU. Detsamma gäller vid tjänsteexport till privatperson utanför EU).

Vad den skatterättsliga tvisten gäller, avser frågan om den försäljning som det svenska företaget gjort har skett till den slutlige köparen (brukaren), som typisk sett är en privatperson, eller om köpet anses ha skett till App Store som administreras av det i Luxemburg etablerade bolaget iTunes S.a.r.L. Det svenska företaget anser att försäljningen gjorts till iTunes, och har därför inte debiterat någon moms på fakturan till iTunes, medan Skatteverket anser att försäljningen gjorts till brukaren (privatperson), och därför krävt moms. iTunes har debiterat kunden (privatpersonen) moms i enlighet med reglerna i Luxemburg (och EU). Eftersom iTunes inte betalar någon moms till det svenska företaget (en momsdebitering från det svenska företaget är utesluten, eftersom iTunes är en näringsidkare), måste det svenska företaget betala momsen ur sitt egna kapital, vilket givetvis är ohållbart. Beloppet torde dessutom inte vara avdragsgillt som omkostnad vid inkomstbeskattningen. För att den svenska uppfattningen av rättsläget ska kunna fungera krävs att iTunes skulle underlåta att ta ut moms mot sin kund (brukaren), vilket naturligtvis iTunes inte gör, eftersom det skulle strida mot dess (och Luxemburgs skattemyndighets) uppfattning om iTunes skatteplikt.

Innan rättsfrågan löses, kommer därför moms att tas ut två gånger (en gång hos det svenska företaget och en gång hos iTunes, utan att något av företagen har rätt till avdrag för momsbeloppet), medan kunden betalar ett momsbelopp (till iTunes).

Momslagstiftningen är i princip densamma inom hela EU. Det är därför inte fråga om tolkning av lagen; om den torde alla vara överens. Det är fråga om tolkningen av de aktuella avtalen. Förvaltningsrätten i Umeå tolkade avtalet så att det svenska företaget var brukarens avtalsrättsliga motpart och att iTunes därmed inte tillhandahöll tjänsterna i eget namn, eftersom
bolaget behåller äganderätten och bestämmer själv priset, bär riskerna för förlust och har ansvar och kontroll över applikationerna. Av villkoren framgår också att det inte är Apple/iTunes som levererar applikationerna och att kunden ingår avgtal endast med applikationslevernatören.


Om denna tolkning är riktig torde det bästa/enda sättet att undgå dubbelbeskattningen vara att förhandla om villkoren.

Det är svårt att se att lagstiftaren kan göra något åt problemet innan Högsta förvaltningsdomstolen sagt sitt. Man kan möjligen hoppas på att Kammarrätten bifaller företagets talan och Skatteverket avstår från att överklaga samt återkallar/ändrar sitt ställningstagande.

Det inträffade är egentligen ganska typiskt när skattesystemen inte är enhetliga och konsekventa. Huvudprincipen är att moms tas ut i konsumtionslandet. Därför tas inte moms ut på export. Moms på allt mervärde som genererats under produktionsprocessen tillfaller konsumtionslandet - även det mervärde som skapats inom andra länder. Ett undantag är (privat) konsumtion inom EU av tjänster - sådan konsumtion ska beskattas i produktionslandet. Därför ska app-producenten ta ut moms även om köparen finns i ett annat land. Det är därför avgörande huruvida app-användaren verkligen är IT-företagets kund, eller om det är iTunes som är kunden och app-användaren är iTunes kund.

fredag 7 oktober 2011

EN HALV LITER MJÖLK SAKNAS

I SvD skriver landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) om klimatsmarta kostråd.
Sverige är på många sätt ett föregångsland när det gäller mat och miljö. En svensk liter mjölk släpper bara ut hälften av en genomsnittlig liter mjölk i världen.


Vart tog den andra halvlitern vägen?

CAPIO

Dagens Industri försöker den 7 oktober skapa uppståndelse kring att sjukhusföretaget Capio "slipper undan". Slipper undan vad? Capio har inte betalat bolagsskatt sedan 2001 trumpetar rubriken ut.

Finansdirektören på Capio tycker att Sverige är ett skatteparadis.

Vad är det som hänt?

Capio är tydligen så högt skuldfinansierat att räntebetalningarna konsumerar verksamhetsvinsten.

Under förutsättning att låne- och räntevillkoren är marknadsmässiga finns det väl inget att säga om det. Det gäller för alla företag; det är inte fråga om att Capio "slipper undan".

Capios ägare är enligt DI riskkapitalbolagen NordicCapital och Apax, som tydligen valt att finansiera sitt dotterbolag med lån i stället för eget kapital. Så enkelt är det att omvandla företagsvinsten i dotterbolaget till räntekostnad och föra över vinsten till moderbolaget. Moderbolaget ligger i det här fallet förmodligen i ett land som inte beskattar räntebetalningarna. Koncernen kan därmed växa med hela vinsten. Det är väl bara bra!!

Vissa länder har börjat införa särskilda skatteregler om s.k. thin capitalisation, dvs. regler som föreskriver att ett bolag måste anses ha viss minsta andel eget kapital och viss högsta andel lånekapital. Ränteavdrag medges bara för den del av skuldsättningen som faller inom den föreskrivna ramen. Sverige saknar en sådan regel, och det är väl det som Capios finansdirektör syftar på, när han säger att Sverige är ett skatteparadis. [Inom parentes kan man fråga sig vad han har med saken att göra. Bolagets kapitalisering är en sak för aktieägarna (moderföretagen). Han kan för egen del - och det tycks han också göra i artikeln - irriteras över att "...vi betalar en massa räntor". För hans del skulle en skatt på 26,3 procent vara att föredra, då hade han fått behålla 73,7 procent av vinsten, men det är ägarna som bestämmer. På högre nivå - i moderbolagen - är det viktigare att hela kapitalet får bli kvar i koncernen.]

Andra länder har börjat införa thin capitaliserings-regler, men inom EU gäller att en sådan regel inte får diskriminera utländska etableringar eller kapitalrörelser. De länder som infört sådana regler för utlandstransaktioner har därför blivit tvungna att införa dem även för transaktioner inom det egna landet, vilket komplicerar skattereglerna. Plötsligt blir alla räntetransaktioner mellan närstående företag kontrollobjekt och rättsliga tvistefrågor; helt i onödan - den enes kostnad är den andres intäkt inom samma skattejurisdiktion.

Vad som är marknadsmässig ränta kan man ha olika uppfattningar om; någon objektiv sanning finns inte.

I internationella sammanhang uppkommer den delikatessen att frågan blir en tvist mellan berörda stater snarare än mellan företaget och resp. stats skattemyndighet - även om företaget får sitta emellan och betala skatt i flera länder på samma underlag och bära kostnaden för dyrbara skatteprocesser i båda länderna. Det kan nämligen tänkas att skattemyndigheten i mottagarlandet (som kanske har mycket låg skattesats) anser att räntan är för låg, medan skattemyndigheten i betalarlandet anser att räntan är för hög - antingen därför att landet har thin capitaliserings-regler och anser att skulden är för hög, eller för att räntesatsen är för hög (eller bådadera).

I ett rättsfall (RÅ 2010 ref. 67) ansåg Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) att ett ränteavdrag till ett moderföretag skulle begränsas (moderbolaget var svenskt, men eftersom det var ett livförsäkringsföretag skattade det inte för räntebetalningen). Domstolen uttalade bl.a:
Av central betydelse vid prissättning av lån är risken för att låntagaren inte kan fullgöra sina betalningar och det behov av säkerhet som kan finnas. För ett moderbolag som lämnar ett lån till ett dotterbolag gäller delvis andra förutsättningar än för en extern långivare. Medan moderbolaget har kontroll över dotterbolaget har den externe långivaren typiskt sett bara viss insyn. Den externe långivaren kan också vara osäker på moderbolagets intentioner, t.ex. vad gäller viljan att vid behov stötta dotterbolaget finansiellt och på annat sätt.

Vad nu sagts illustrerar att lån från moderbolag till dotterbolag har särdrag som påverkar kreditrisken och därmed räntan och som saknas när långivare och låntagare är fristående från varandra. Vid lika villkor i övrigt kan därför den vid beskattningen godtagbara räntan inte utan vidare bestämmas till vad som skulle ha ansetts marknadsmässigt om långivaren hade varit extern.


Även om resonemanget är övertygande har domen kritiserats och torde strida mot internationella principer och överenskommelser. Därför är det troligt att, om mottagarföretaget varit utländskt, den utländska skattemyndigheten skulle krävt skatt på den av mottagarbolaget redovisade och deklarerade ränteintäkten.

Bara ett exempel på idiotiska och fullkomligt onödiga konsekvenser av bolagsbeskattningen.

Sen kan man undra över varför Capio kan vara så lönsamt. Är det för att verksamheten är så mycket effektivare än landstingens sjukhus, eller för att Capio fått köpa verksamheten alldeles för billigt? Båda alternativen skrämmer.

Mera om riskkapitalbolag