lördag 5 september 2020

RÄNTOR TILL SKATTEPARADIS

Regeringen vill slopa avdrag i skatteparadis skriver SvD den 5 september, eller snarare, har i en lagrådsremiss föreslagit att företag inte ska medges avdragsrätt för räntor betalade till mottagare i följande 12 länder på EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet: 

 1. Amerikanska Samoa Amerikanska Samoa 

2. Caymanöarna Caymanöarna  

3. Fiji Fiji 

4. Guam 

5. Oman 

6. Palau  

7. Panama  

8. Samoa 

9. Seychellerna 

10. Trinidad och Tobago 

 11. Amerikanska Jungfruöarna  

12. Vanuatu  

Nu är de inte de låga skatterna som är problemet, utan att länderna inte går med på utbyte av information på skatteområdet (Två stater har "skadliga system med skattemässig förmånsbehandling", vad det nu innebär).

Så kalla inte staterna för skatteparadis. De är stater som med sekretessregler underlättar penningtvätt, kriminella affärer, korruption och skattefusk och förmodligen lever högt på, att företag och personer kan dölja det som inte tål dagens ljus. Ungefär som hälare och andra kriminella mellanhänder. Kalla dem Hälarstater.

Länderna är inte svartlistade av EU för att de underlättar kriminalitet, utan för att de inte lämnar finansiell information och inte undertecknat och ratificerat OECD:s multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden.

Nu riktar Sverige ett dråpslag (eller ett slag i luften) mot dessa länder genom att helt vägra svenska företag (juridiska personer och svenska handelsbolag) avdrag för ränteutgifter avseende en skuld till ett företag som hör hemma i en stat eller jurisdiktion som är upptagen i en gällande och offentliggjord förteckning över stater eller jurisdiktioner utanför Europeiska unionen som av medlemsstaterna gemensamt har bedömts vara icke samarbetsvilliga på skatteområdet. Finansministern uppskattar i lagrådsremissen att effekterna på budgeten av förslaget blir 0 kr. Lite delikat är det att, enligt artikeln i SvD, hade AP-fonderna i februari 45 miljarder kronor investerade bara på Caymanöarna.

Varför gör man så här? Det blir inga skatteinkomster och staten är själv finansiellt engagerad i jurisdiktionerna. Det är Ekofinrådets riktlinjer om motåtgärder på skatteområdet mot icke samarbetsvilliga jurisdiktioner som antogs den 5 december 2019 som Sverige härmed anpassar sig till.

Det är finansdepartementet som undertecknat lagrådsremissen, så det är det fiskala intresset som ligger bakom - inte  brottsbekämpning. Då skulle det vara ett ärende för justitieministern.

Redan tidigare har vi två system för begränsning av rätten till ränteavdrag. Sedan 2009 finns en regel  i 24 kap. 18 §  IL som tar sikte på att begränsa avdragsrätten för ränteutgifter på vissa skulder till företag i intressegemenskap, den riktade ränteavdragsbegränsningsregeln. Sedan 2019 finns även en generell avdragsbegränsningsregel i bolagssektorn för negativa räntenetton (24 kap. 21–29 §§ IL), kallad den generella ränteavdragsbegränsningsregeln. Nu blir det alltså en till.

Företagsbeskattningssystemet blir nu ännu mer komplicerat. Ändå ger företagsbeskattningen på kort sikt bara några ynka procent av de totala skatterna. På lång sikt ger den ingenting, eftersom alla skatter övervältras på löntagare, konsumenter och aktieägare, se här. Om Sverige avskaffade bolagsbeskattningen skulle problemen med bolagsskatteflykt helt upphöra. Sverige skulle bli ett skatteparadis för företag; inte ett hälarstat. Sverige skulle bli ett attraktivt land att investera och etablera sig i. Nya jobb skulle skapas här, som ökar skattebasen för löneinkomster, lönekostnader, konsumtion och aktieutdelningar.

Bolagsbeskattningen är ett helt onödigt och oerhört resurskrävande självskadebeteende. Ett av mänsklighetens största självbedrägerier, till glädje endast för akademiker och skattekonsulter.



fredag 4 september 2020

OXFAM

Hanna Nelson, policyansvarig för Oxfam Sverige, är i en debattartikel den 28 augusti i SvD upprörd över att bl.a. Amazon etablerar sig i de länder som ger fördelaktiga villkor. Företagens flytt av vinster kostar minst 100 miljarder dollar om året, påstår hon. Det förefaller som hon blandar ihop regler om vinstbeskattning och olika företagsstöd i form av reduktion av t.ex. energiskatt. 

Vad gäller energiskatter och andra punktskatter vore det måhända tacknämligt om förekommande individuella skattelättnader eller rena etableringsbidrag redovisades, men i fråga om de svenska inkomstskattereglerna arbetar Amazon och andra internationella företag under samma regler som svenska företag. En annan sak är att internationella företag har möjlighet att inom vissa – men i praktiken tämligen vida – ramar fördela verksamhetsresultatet mellan berörda länder och därför har möjlighet att låta sig beskattas i länder där skattesatsen är låg eller reglerna för beräkning av skattepliktig inkomst generösa. 

Det är fullkomligt nonsens att utvecklingsländer skulle gå miste om 100 miljarder dollar på grund av att företag inte allokerar sina vinster till dem. För det första finns det ingen anledning att tro, att den skatt bolagen inte betalar på grund av sin skatteplanering, skulle tillfalla just utvecklingsländer. För det andra hindrar ingenting ett land att självt bestämma över skattskyldighet och skatteplikt i sin egen jurisdiktion. Landet är fritt att använda vad som helst, t.ex. omsättning, lönesumma, byggnader och maskiner och annat investerat kapital som skattebas, om landet tycker att vinsten är en olämplig skattebas när det misslyckas att hävda ”sin” andel av företagens totala vinster. Sedan är det en annan sak att det land som kräver en hög skatt från företagen får finna sig i att företagen är mindre intresserade av att investera i landet. Varje skatt företagen måste betala, måste övervältras på anställda, kunder och aktieägare. Övervältringen på aktieägare tar sig uttryck i att investeringen inte äger rum, eller att den, på grund av att avkastningskravet höjs när skatten begränsar vinsten, blir mindre än eljest.

I själva verket är boven i dramat beskattningen av bolagens vinster; det som brukar kallas bolagsbeskattningen. Basen är bolagets vinst, dvs. bolagets nettoinvesteringar, alltså det som utgör själva basen för produktion av mänsklig välfärd. Utan nettoinvesteringar skulle världens befolkning befinna sig på samma materiella nivå som för tusentals år sedan. Genom ackumulerade nettoinvesteringar har mänskligheten byggt upp en bas av produktionsanläggningar och kunskap, som ger den en standard som äldre tiders befolkning inte kunnat drömma om. Det är uppbyggnaden av denna bas som vinstbeskattningen riktar sig mot. Det paradoxala i detta blir särskilt tydligt när man inser att de företag som gör förlust, dvs. förstör befintliga resurser, inte behöver betala för sin destruktiva verksamhet. 

Vidare är det privata näringslivets andel av nettoinvesteringarna (alltså den del av nettoinvesteringarna som är föremål för beskattning) begränsad till 10 – 15 procent av BNP, vilket gör att bolagsskatten aldrig kan bli någon stor skattekälla för staten. I de allra flesta länder uppgår den därför inte heller till högre belopp än ensiffriga andelar av de totala skatterna. Och eftersom skatten övervältras, stjäl den utrymme för beskattning av löneinkomster, lönekostnader och konsumtion; skatter som bekostas och betalas av individer. Bolagsskatten är därför bara ett förtida uttag av skatt som förr eller senare skulle ha erlagts av dessa. Därtill kommer att skatten är extremt svår att beräkna och stimulerar till metoder för kringgående. Eftersom skattelindringen i de individuella fallen kan bli mycket stor för internationella företag, kommer skatteplaneringen att attrahera de skarpaste juristerna och ekonomerna. De stora beloppen göder också de vanföreställningar om (den uteblivna) skattens betydelse som Nelsons artikel är ett exempel på. 
Så det systemfel som Nelson tycker sig se består av själva bolagsbeskattningen. Se HAR