Några särskilt intressanta eller överraskande iakttagelser kan man knappast säga att Skatteverket har gjort. Tämligen tröstlös läsning. Redan i 2009 års rapport redovisades svårigheterna
med att få fram användbara uppgifter som på ett mer övergripande plan visade på problemens omfattning. Det finns ett mycket stort incitament till att av skatteskäl etablera koncerninterna skuldförhållanden och få höga ränteavdrag (ibland kan avdrag för samma ränteutgift medges i ytterligare ett land) som inte motsvaras av beskattning hos mottagaren och att dessa förhållanden skapas i mycket hög utsträckning och på olika sätt. Totalbilden är svår att ge, eftersom förutsättningarna varierar starkt.
Rent hanteringsmässigt har regelverket krävt mycket hög kompetens hos den personal som taxerat, reviderat och gjort rättsliga bedömningar med anledning av reglerna. Det har funnits och finns fortfarande en mängd olösta rättsfrågor. Mycket stora och kvalificerade resursinsatser har krävts för hela hanteringen. Inom det mycket smalt avgränsade område som reglerna gäller, får de efter Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden ändock i huvudsak anses fungera. Reglernas utformning med undantagsregler innebär dock en mycket hög belastning för Skatteverket. Fler företag än beräknat har åberopat undantagsreglerna. I de flesta fall sammanhänger svårigheterna i hanteringen med att en bedömning ska göras utifrån ett annat lands lagstiftning och förhållanden. Detta är oerhört svårt, kräver stora resurser och det har varit svårt att få vetskap om allt.
Vad är det man ödar resurser på? Varför? Inser ingen att skatten är onödig och skadlig? Netto ger den ingenting på lång sikt.
Ränteavdragsproblemet försvinner om bolagsbeskattningen avskaffas. Det skulle ge en massa andra fördelar också
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar