måndag 29 november 2010

IRLANDS BOLAGSSKATT - INGEN ÖVERRASKNING

Dagens Industri citerar den 29 november Barclay´s Capital:
Storleken på paketet var i linje med marknadens förväntningar, men det var bl.a. en sak som stack ut, enligt investmentbanken. Det var att Irlands låga bolagsskattenivå om 12,5 procent lämnades oförändrad.


Ingen överraskning för mig. I det läge som Irland befinner sig i och i den samfällda ambitionen att rädda landets ekonomi, var det så uppenbart att en höjning av bolagsskatten skulle direkt motverka tillfrisknandet.

Förhoppningsvis kan insikten om bolagsskattens skadeverkningar för en tillfriskningsprocess bidra till att skatten sänks även under normala förhållanden i andra länder - helst att den avskaffas helt.

fredag 26 november 2010

ÖPPNADE SKATTEPARADIS

Skatteparadis är de kanske fortfarande, men inte längre sekretessparadis. I Uppsala Nya Tidning den 26 november finns en informativ artikel utan numera sedvanliga moraliserande och skandaliserande övertoner. Och en liten karta som visar var i världen de flesta av dessa paradisöar är belägna.

torsdag 25 november 2010

TILLVÄXTSKADLIGA SKATTER PÅ FÖRETAGANDE

Alliansens valmanifest lovade utredning av tillväxtskadliga skatter på företagande, påpekar Gunnar Johnsson på ledarsidan i DN den 25 november. Men att sänka dem ligger långt i fjärran, dels för att Borg anser andra skatter vara mer skadliga, dels för att ”fördelningspolitiken” måste se bra ut.

Annika Ström Melin tar i samma nummer av DN under rubriken Irland: Rörigt i S upp frågan om Sverige ska ställa krav på att Irland ska höja sin bolagsskatt för att Sverige ska bistå Irland med ett lån. Leif Pagrotsky har haft hög svansföring och krävt att Sverige ska tvinga fram högre irländs­ka bolagsskatter för att ställa upp som långivare, skriver hon.

Men även hon tycks sväva på målet och tycker att den låga bolagsskatten "provocerar". Flera länder – Frankrike, Tyskland, Österrike – har länge varit upprörda över att Irland på så sätt lockar företag till den gröna ön.
Men andra länder – Portugal, Cypern, Bulgarien – har lika låga eller ännu lägre bolagsskatter. En viss konkurrens är dessutom hälsosamt, även om det borde finnas gränser.

Ja, varför skulle man vilja ha en skatt som direkt riktar sig mot välståndsskapande aktivitet - att producera varor och tjänster som värderas högre än de i processen förbrukade resurserna, att skapa vinst?


I Dagens Industri skriver Bo Pettersson à propos irlandskrisen att det inte föreslås någon höjning av den låga bolagsskatten, som har varit så viktig för investeringsklimatet.

Varför drar inga rätt slutsats?

onsdag 24 november 2010

RÄDDA BARNEN

NU PRESSAR VI UPP PRISERNA ÄNNU MER! trumpetar Rädda Barnen i sin julkampanj för mera bidrag. RB lämnar tom Högsta pris-garanti. Hittar du samma vara för ett högre pris någon annastans får du gärna ge mellanskilladen till oss.

RB påpekar helt korrekt att det inte är avdragsgillt för företag att hjälpa utsatta barn. Att köpa julgåvor går däremot bra (att dra av, får man förmoda RB menar). Därför ger vi ditt företag chansen att stödja världens barn utan att straffas ekonomiskt. Köp våra klassiska julgåvor - i år till ännu högre priser.

Försiktigvis läggs det till att avdragsrätten i vissa fall kan vara begränsad.

Ja, köp gärna en julgran för 150.000 kr (om det är tillåtet enligt bolagsordningen eller du har full kontroll över bolagsstämman).

STÖD TILL IRLAND

Anders Borg argumenterar för stöd till Irland. Tomas Östros ställer sig positiv enligt en notis i Dagens Industri den 24 november. Men han har en viktig invändning: den irländska bolagsskatten på "bara" 12,5 procent.
Vi har gett en positiv signal till att sätta igång en låneprocess. Men vad som är viktigt är att vi studerar villkoren närmare. Jag vill att bolagsskatten förs upp till diskussion med övriga länder i EU för att sätta press på Irland. Vi måste ha inflytande när vi är med och lånar ut. Irland har använt bolagsskatten på ett aggressivt sätt gentemot övriga EU-länder. Uppfattningen är utbredd att det inte går att ha den här typen av mycket aggressiv skattepolitik.


Det är sant att Irland har använt bolagsskatten aggressivt. Men sedan 5 år har detta beteende upphört. Nu är bolagsskatten densamma för alla företag i Irland, inte bara utländska företag som opererade mot marknaden utanför Irland (läs EU).

Det är väl inte aggressivt att inte ta ut en skatt? I synnerhet en så idiotisk och kontraproduktiv skatt som bolagsskatten.

Den 23 november skrev DN på sin huvudledare:
På Irland finns det dessutom starkt politiskt stöd – från både höger och vänster – för en bolagsskatt på tolv och en halv procent. Om landet kan lösa sina budgetproblem på annat sätt än genom att höja just den skatten bör inte EU ha synpunkter på det.


Det tycks nu vara klart att Irland får behålla sin bolagsskattesats på 12,5 procent. Förnuftet tycks ha segrat. Tyskland och Frankrike kan väl sänka sina bolagsskattesatser om de skulle känna konkurrenstrycket för hårt - två stater i Europas centrum med 80 resp 60 miljonder invånare. Jämför Irland i Europas periferi med mindre än 5 miljonder invånare och utan särskilda naturtillgångar.

I Dagens Industri den 25 november skriver Bo Pettersson i en underledare:
Som väntat föreslås dock ingen höjning av den låga bolagsskatten, som har varit så viktig för investeringsklimatet.

Varför drar han - och inga andra heller för den delen - inte någon slutsats av det?

söndag 21 november 2010

IRLANDS PROBLEM

Peter Wolodarski har skrivit en intressant ledare i DN den 21 november.
För fem år sedan var Irland Europas ekonomiska magnet. Investeringar flödade in i landet och inkomsterna steg snabbt. Under ett besök i huvudstaden Dublin slogs jag av hur många människor som talade polska. De tillhörde arbetskraftsinvandrarna; hundratusentals driftiga européer som lämnat sina hem i öst och sugits upp av den irländska tjänstesektorn, byggindustrin och turistnäringen. Utan dem hade den gröna ön knappast förvandlats från ett land på efterkälken till Europas tigerekonomi.

Så satte den globala finansturbulensen i gång för två år sedan, och Irland drogs med i fallet. Vinster vändes till förluster och det kreditglada banksystemet sjönk ihop som en sufflé.


Vad han - och ingen annan heller tycks det - inte tänker på är att 2005 började de skattefavörer som Irland givit utländska företag som opererat i Irland enbart mot utlandet under förutsättning bl.a. av anställning av irländsk personal att upphöra. De var de skatteregimerna som gjort Irland till Europas ekonomiska magnet och som gjort att landet byggt upp en ekonomi och ett byggnadsbestånd som det inte orkar bära utan dessa konstlade medel.

Until 31 December 2010 profits from manufacturing and certain deemed manufacturing carried on in Ireland are charged to corporation tax at an effective rate of 10%. The ‘10% scheme’ is being phased out in accordance with an agreement reached by the EU commission and Ireland in August 1998 and which was published in the official journal (OJ C 395, 18.12.1998). This relief extends also to:

-Profits of certain service activities carried on at Shannon Airport , effective up to 31 December 2005 for operations approved before 31 May 1998, and effective up to 31 December 2002 for operations approved after 31 May 1998.

-With effect from the date specified in the certificate, to profits of companies certified by the Minister for Finance as providing certain international financial services in the Custom House Docks Area of Dublin, effective up to 31 December 2005 in the case of operation approved up to 31 July 1998, and effective up to 31 December 2002 in the case of operations approved after 31 July 1998.


Ingen försvarar väl illojal skattekonkurrens som de gamla irländska skatteregimerna innebar. Men konkurrens på lika villkor är det inget fel med. Det vore katastrofalt om Irland inte fick ha kvar sin generella bolagsskatt på 12,5 procent. Den gäller för alla företag, inhemska som utländska och oberoende av om de verkar inom eller utom den irländska marknaden. Det är inte konstigt att sufflén sjunker ihop när reglerna tas bort.

Hur kan man vilja tvinga ett land att införa en skatt som riktar sig direkt och uteslutande mot den aktivitet som skapar landets välstånd: företagens vinstdrivande verksamhet? I synnerhet när landet befinner sig i kris och mer än nånsin behöver ett gynnsamt näringslivsklimat. Vinsten ger tillväxten. Tillväxen är företagens vinster.

Snarast borde landet avskaffa bolagsskatten helt.

På kvällen meddelas det att EU:s finansministrar godkänt Irlands begäran om ekonomisk hjälp. Den tyske finansministern var noga med att påpeka stödet till Irland inte skulle bli villkorslöst. - Irland måste uppfylla strikta villkor och dessa kommer att förhandlas de kommande dagarna så att det inte bara handlar om att tillhandahålla finansiering utan också om att säkerställa att problemen blir lösta.

Måtte Irland få behålla sin bolagsskattesats på 12,5 procent.

lördag 20 november 2010

IRLAND IGEN

Bra Reinfelt. Det är klart att den irländska bolagsskatten "är en fråga för den irländska regeringen och det irländska folket".

3:12-REGLERNA OCH REVISORERNA

SvD skriver den 20 november om hur 3:12-reglerna gynnar revisorer, advokater och konsulter. F.n. är det framför allt revisorerna som är i skottlinjen och tycks vara lovligt villebråd.

3:12-reglerna fick sitt namn när de infördes genom 1990 års skattereform i 3 § 12 mom. lagen om statlig inkomstskatt. Numera finns de i 57 kap. Inkomstskattelagen (1999:1229). Reglerna har dåligt rykte och uppfattas (med rätta) som mycket krångliga och svårförståeliga. Krav framställs på att de måste avskaffas eftersom de hävdas vara företagarfientliga, vilket dock som framgår av SvDs artikel inte alltid är fallet.

1990 infördes genom den stora skattereformen en grundläggande skillnad i beskattningen av å ena sidan förvärvsinkomst (inkomst av näringsverksamhet och av tjänst) och å andra sidan inkomst av kapital. För inkomst av förvärvsarbete utgår endast kommunalskatt upp till den s.k. skiktgränsen (f.n. 384.600 kr). För inkomst som ligger över skiktgränsen utgår även statlig skatt efter 20 eller 25 procent. Inkomst av kapital beskattas endast statligt efter en enhetlig skattesats på 30 procent.

Inkomsten i ett fåmansföretag skapas av såväl arbetsinsatsen som av kapitalet i verksamheten. Utan särskilda regler skulle inkomst som beror på ägarens arbetsinsatser kunna tas ut som utdelning i stället för som högre beskattad lön. För att detta ska undvikas klyvs utdelningen för ägare av s.k. kvalificerade aktier, (dvs. aktier som ägs av en person som är verksam i företaget) i två delar; en del som behandlas som förvärvsinkomst och en del som behandlas som kapitalinkomst. Det fastställs ett utrymme för kapitalinkomstbeskattning genom att anskaffningskostnaden för aktierna multipliceras med en viss räntesats (statslåneräntan + 9 procent), dock lägst 127.250 kr. Även företagets löner påverkar det kapitalbeskattade utrymmet. Sålunda får 25 procent av bolagets totala lönesumma samt ytterligare 25 procent av lönesumman över ca 3 milj. kr. (60 inkomstbasbelopp) läggas till utrymmet. För att få använda löneregeln krävs dock att ägaren (eller familjemedlem) fått en "vanlig" lön på ca 500tkr.

Utdelning inom utrymmet behandlas som inkomst av kapital, överskjutande utdelning behandlas som inkomst av tjänst (dock utan sociala avgifter). För löneintensiva företag, som revisionsbyråer, konsultbyråer, advokatbyråer mm, innebär detta i praktiken att ägare av kvalificerade aktier sällan beskattas för annat än för inkomst av kapital. Skattesatsen är 2/3-delar av den normala skattesatsen för kapitalinkomst, dvs. 20 procent.

För att kunna lämna utdelning krävs dock att företaget gått med vinst och betalat bolagsskatt med 26,3 procent. Med 20 procents skatt på återstående 73,7 procent blir det 58,96 procent kvar. Totalskatt 41,04 procent. Skatten för en löntagare med 100tkr i månaden är ca 46 procent plus 31,42 procent i sociala avgifter. De sistnämnda är dock avdagsgilla för bolaget och därför värda 23,2 procent. Summa således ca 70 procent. Om vi antar att vår aktieägare för att kunna utnyttja löneregeln tar ut 500tkr som vanlig lön och 700tkr som utdelning, stiger skattebelastningen från 41,04 till 46,8 procent att jämföra med löntagarens 70 procent. Skatten för en månadslön på 30tkr är ca 25 procent och totalkostnaden inkl. sociala avgifter alltså ca 48 procent.

Att ägare till t.ex. revisionsbyråer och konsultföretag är skattemässigt gynnade är inget oförutsett eller oavsiktligt misstag. Så här skrev Göran Persson och Per Nuder vid en av de större reformerna av reglerna (prop. 2005/06:40 s. 44)
När det egna kapitalet i företaget är förhållandevis litet innebär de
nuvarande reglerna att en betydande del av resultatet vid hög faktisk
avkastning blir beskattat som tjänsteinkomst. Detta gäller särskilt i
företag med stor lönesumma och när kapitalavkastningen beskattas med
varierande marginalskatter. I de nu beskrivna situationerna kan det av
neutralitetsskäl vara motiverat med skattelättnader samtidigt som en hög
lönesumma minskar behovet av att förhindra inkomstomvandling.
Skattelättnaderna kan åstadkommas genom att man tar hänsyn till de
anställdas löner på i princip det sätt som sker i dagens
löneunderlagsregel.


Så det är inget anmärkningsvärt alls med det som SvD skriver. Det är som det var tänkt.

MERA IRLAND

Förhandlingar om Irlandskrisen fortsätter. Dagens Industri skriver på ledarsidan att flera länder passar på
att angripa Irlands låga bolagsskatt på 12,5 procent, som av inte minst Frankrike uppfattas snedvrida konkurrensen. För irländarna är en konkurrenskraftig bolagsskatt ett av få hopp om att faktiskt lyckas vända utvecklingen.


DN skriver
Nu driver Berlin på för att Irland ska ta emot hjälp ur EU:s räddningsfond – och höja sin bolagsskatt, som tyskarna länge ansett vara alltför konkurrenskraftig. Men att skrämma bort utländska företagsinvesteringar vore det dummaste Irland kan göra i dagsläget.

Hur kan man vara så korkad när man vill rädda Irlands ekonomi för att hindra att det egna landet dras in i virveln, att man vill försämra Irlands konkurrenskraft? Så kontraproduktivt! En förbättrad konkurrenskraft är ju det enda som kan rädda landet på sikt.

Och hur betydelsefullt är det för Irland att få högre bolagsskatteinkomster? F.n. uppgår skatten till 3,8 mdr €, vilket motsvarar ca 10 procent av landets totala skatteinkomster. Om Irland höjer sin bolagsskattesats och därmed försämrar sin konkurrensförmåga, flyr utländska investorer och minskar beskattningsunderlaget. Google och andra internationella företag, som av produktionstekniska skäl kan lokaliseras var som helst, flyttar till något annat land med ännu lägre bolagsskatt. Det kanske blir mindre bolagsskatteinkomster. För Frankrike utgör bolagsskatten ca 5 procent av de totala skatterna och för Tyskland ynka 1,7 procent (2008). Sänk den egna bolagsskatten i stället, det är ju fråga om småpengar.

fredag 19 november 2010

IRLANDS BOLAGSSKATT

Irlands bolagsskatt är föredömligt låg, 12,5 procent. Numera gäller den för alla bolag verksamma i Irland och några skatteförmåner för irländska företag verksamma utanför Irland får inte längre förekomma.

Som ett led i förhandlingarna inom EU om stöd till Irland lär enligt en artikel i Dagens Industri den 19 november framför allt Storbritannien, Tyskland, Österrike och Frankrike kräva att Irland höjer sin bolagsskatt. Dessa länder som själva nyligen kommit till insikt om betydelsen av att sänka sina bolagsskatter! Varför skulle de kräva att Irland skulle göra något som direkt motverkar landets nödvändiga återhämtning? Varför skulle den enda aktivitet som skapar landets välstånd bestraffas med en beskattning?

Den irländska regeringen är fast besluten att slå vakt om den låga bolagsskattesatsen, som gjort det möjligt att dra till sig företag.

"Our 12.5 percent corporation tax rate is a vital draw for foreign direct investment and it remains a key component of our industrial policy. It is an aspect of taxation on which the government is not for turning," säger Enterprise Minister Batt O'Keeffe.

Bra! Håll emot bara!

Bulgarien och Cypern har ännu lägre bolagsskatt än Irland, 10 procent. Se tabell längst ner till höger på bloggen

torsdag 18 november 2010

VART FJÄRDE SKATTEBESLUT RIVS UPP

SvD skriver den 18 november om en studie som Skattebetalarnas Förening och Företagarförbundet gjort.

Statistik från Domstolsverket visar att vart fjärde skattebeslut rivs upp och ändras av Länsrätten (numera Förvaltningsrätten).

Vart fjärde beslut!

Vilhelm Andersson, rättschef på Skatteverket, säger att verket årligen fattar 1,2 miljoner beslut och att 16 000 fall överklagas och av dem ändras besluten i 4 000 fall.

Men, Ville, gäller det bara företagsärenden?

IRLANDS FÖRETAGSBESKATTNING

Irlands reformekonomi är inte problemet och inte heller den låga företagsbeskattningen, skriver SvD i sin ledare den 18 november.

Varför i hela friden skulle en låg företagsbeskattning vara ett problem? Det var kanske bara ironi och jag är överkänslig när det gäller företagsbeskattning.


Dagens Industri citerar den 18 november den irländske finansministern: "Höjda företagsskatter finns inte på kartan". Skönt att höra. Bolagsskattesatsen är 12,5 procent. Blotta tanken att försvåra för det irländska näringslivet att återhämta sig genom att höja skatten är absurd.

Däremot har Irland kanske sig själv att skylla. Genom att ge utländska företag skattefavörer vid etablering inom vissa frizoner (t.ex. Shannon) under förutsättning bl.a. att anställa irändsk arbetskraft och inte bedriva verksamhet på den irländska marknaden utan bara mot utlandet, blev landet sedan 1990-talet synnerligen intressant för skatteplanerare. Det fanns väl knappast någon finansiell institution som inte gjorde en etablering i Irland.

Irländska staten subventionerade således verksamhet i andra länder men drog själv den ekonomiska nyttan. Sysselsättningen ökade, investeringarna sköt fart och ekonomin blomstrade - på övriga länders bekostnad. EU ingrep och förbjöd detta (illojal skattekonkurrens). Därför har Irlands attraktivitet minskat, och landet står med ett överdimensionerat fastighetsbestånd. Klart att det blir kris i ekonomin.

Däremot har EU inga invändningar mot låga skattesatser i sig, bara de gäller för alla inom ett land (code of conduct).

Den brittiska tidningen The Times rapporterade dock på lördagen att EU-kommissionär Olli Rehn anser det vara ”ett faktum” att den låga irländska bolagsskatten borde höjas för att komma mer i nivå med övriga euroländerna.

Måtte Sverige avstå från galenskaper med nystartzoner som förespeglas i den senaste budgetproppen.

onsdag 17 november 2010

FÖRMÖGENHETSSKATT

Björn Elmbrant och Göran Johnsson, två välkända socialdemokrater, skriver den 17 november på SvD Brännpunkt.
Vi menar att Socialdemokraterna måste släppa idén om att återinföra förmögenhetskatten. Det kanske är att svära i kyrkan, men man måste kunna bli förmögen på att starta nya växande företag, till exempel familjeföretag i Sverige, eftersom den egna förmögenheten är en förutsättning för att stå fri från kortsiktiga vinstintressen och spekulanter, och få företagen att växa.


Kloka synpunkter. Tillsammans med Tomas Östros inlägg i DN den 12 november [påhejad i Dagens Industri idag av Lars Beckman (M)] utgör detta ett hoppfullt inslag i skattedebatten. Dagens Industri skriver också att 5 miljarder kronor rapporterats till Skatteverket genom självrättelser, sedan Sverige träffat avtal om informationslämnande med en lång rad skatteparadis. Men Skatteverket uppskattar att det finns 41 miljarder till.

Lars Beckman utnämner förmögenhetsskatten till en av de mest skadliga skatter som funnits i Sverige. Det finns flera.

En sak förbryllar mig. Elmbrant/Johnsson börjar sin artikel:
Nu har jakten börjat på den nya socialdemokratiska partiordföranden.
Vad ska de göra när de funnit honom/henne? Inte skjutas, väl? Och var gömmer han/hon sig?

Och framför allt: varför gömmer han/hon sig? Hur kan det komma sig att ingen vill passa på tillfället och ta initiativet att leda en organisation med sympatisörer motsvarande 30 procent av landets vuxna befolkning, Sveriges största parti? Tänk att helt gratis få en villrådig organisation för att driva sina politiska idéer! I fyra månader ska partiet driva redlöst utan handlingskraftig ledning. Får man inte bättre ledare bland personer som kämpar om posten i stället för att fösa fram den minst motvilliga?

tisdag 16 november 2010

FABEGE STÅR PÅ TUR

Fabege tycks ha ägnat sig åt fastighetsaffärer via Holland i ett kommanditbolagsupplägg. Förvaltningsrätten prövar ärenden rörande skatteflykt. Den totala upptaxeringen uppgår till 7.098 miljoner kronor och det sammanlagda skattekravet till 2.038 miljoner kronor, inklusive skattetillägg, skriver bl.a. SvD, Veckans Affärer och Affärsvärlden.

Bolaget ger skattekravet proportioner. Det här kommer innebära att vi tappar 1,80 kronor per aktie”, säger bolagets vvd och finanschef Åsa Bergström. Men börskursen sjunker med 2,15 eller 3,08 procent.

Om några år och efter många dyra konsult- och domstolstimmar vet vi hur det gått.

I onödan.

Vad tycker styrelseledamoten Per Nuder?

måndag 15 november 2010

SOU 2010:62, JEREMY BENTHAM I NY TAPPNING

Delegationen för e-förvaltning (Fi 2009:01), E-delegationen, nedkom nyligen med ett betänkande med det klatschiga namnet Så enkelt som möjligt för så många som möjligt. En travesti på upplysningsfilosofen Jemery Benthams slagord Största möjliga lycka för största möjliga antal människor.

Vad betyder det? Allt och intet. Ett oändligt antal kombinationer.

Apropå Bentham och lycka, skriver Merete Mazzarella - alltid lika läsvärd - i dagens SvD i en understreckare om vad lycka är, och med vilka mått den ska mätas? Redan för 200 år sedan menade Jeremy Bentham att statens roll var dels att maximera medborgarnas lycka, dels att minimera deras lidande och att lycka därför måste göras mätbar.

söndag 14 november 2010

TRYGGHETSSPAR?

Sten Dunér, vd för Länsförsäkringar AB, säger på DN Debatt den 13 november att vi
behöver en mycket bredare debatt om behovet av ökat sparande. Den kan inte enbart fokusera på statens incitament för det privata pensionssparandet, som exempelvis den ESO-rapport gör som publicerades före sommaren. Det får inte heller stanna vid ett förslag som bara rör olika former av värdepapper, som idén om investeringskonton hittills har signalerat. Målet med reformen är ju inte främst att få fler att intressera sig för värdepapper utan skapa ökad trygghet genom en egen sparbuffert. Därför behöver det skapas bättre incitament som helhet för det enskilda sparandet.


Helt riktigt. Hans lösning är en ny sparform, trygghetsspar, som skulle ge ett skatteavdrag på förslagsvis 30 procent av sparat belopp. Sparbeloppet maximeras till mellan 1 000 och 2 000 kronor per månad. Totalt sparbelopp bör också vara begränsat till förslagsvis 50 000 kronor.

Ett gott syfte, men mera krångel med specialregler för specialsparande. Ska det bindas på viss tid? Folk kommer att flytta sparande från gamla sparformer, ta lån för att sätta på trygghetsspar osv.

Betydligt enklare är att göra ränteinkomster på obelånade bankkonton skattefria upp till viss gräns.

Ännu bättre skulle det vara att avskaffa räntebeskattnigen helt. Det finns i princip lika stora ränteintäkter som räntekostnader, så något bekattningsunderlag utgör inte räntor. Dessutom är ränteavdragen förmodligen större än skattepliktiga ränteinkomster, så ett borttagande av räntebetalningar ur skattesystemet skulle medföra en ökning av statens skatteinkomster.

En sådan reform vore dock knappast möjlig utan att företagsbeskattningen avskaffades. Men ett avskaffande av företagsbeskattningen är den mest angelägna av alla reformer.

fredag 12 november 2010

BRAVO ÖSTROS

Thomas Östros skriver på DN Debatt den 12 november om hur S åter ska bli centrum i den svenska politiken. Om skatter, det enda jag behandlar i denna blogg, skriver han
Sverige behöver en ny skattereform som bygger på enkelhet, likformighet och breda skattebaser. Drivkrafter för arbete, sparande och företagsamhet är centrala. Tjänstesektorns behov ska tillmötesgås. Skatterna ska vara internationellt konkurrenskraftiga: bolagsskatten och villkoren för privat kapitalbildning ska vara gynnsamma.


Den mest gynnsamma bolagsskatten är den avskaffade bolagsskatten.

Anders Borg har reagerat positivt på TÖs tankar.
Han tar fasta på att Östros i artikeln betonar att man "måste tillmötesgå tjänstesektorns behov och att vi måste ha gynnsamma villkor för privat kapitalbildning och när det gäller bolagsskatt".


Men Morgan Johansson tycker inte att det är en bra idé. "Det låter som alliansens linje", säger han. Men Kriskommissionen är positiv till Östros utspel.



Anders Borg! Se till att den företagsskatteutredning som ska tillsättas får direktiv om att utreda bolagsskattens avskaffande.

onsdag 10 november 2010

BOLAGSSKATTENS NEMESIS

Nemesis var straffets och vedergällningens gudinna. I senaste numret av Affärsvärlden har jag blivit kallad bolagsskattens Nemesis.

Straff och vedergällning? Njae. Möjligen borde lagstiftaren straffas för att ha genomfört en så idiotisk lagstiftning. Dessvärre - och desto egendomligare - är den svenska lagstiftaren inte ensam. Ensam bland utvecklade länder är däremot Estland som inte beskattar bolagsvinster alls förrän de delas ut. De kallar det bolagsskatt, men skatten kunde lika gärna kallas skatt på mottagna utdelningar. Det svenska Skatteverket har helt korrekt i ett ställningstagande förklarat att någon avräkning av estnisk skatt från svensk skatt på mottagen utdelning kan det inte bli. Däremot blir det förstås avräkning av estnisk skatt från svensk bolagsskatt för ett svenskt företag med filial i Estland som beskattas i Estland för bolagsskatt på utdelning (om en sådan beskattning är förenlig med estnisk skattelag).

Någon skatt på utdelningar har Estland inte. Förnuftigt.

Irland insåg tidigt finessen med avskaffad bolagsskatt, men gav den bara till utländska företag som etablerade sig inom vissa områden och på vissa förutsättningar. Bl.a. att inte bedriva försäljning på den irländska marknaden och att sysselsätta ett visst antal irländska medborgare. Det var riktigt osnyggt och Irland har också av EU tvingats avskaffa dessa regler. Den typen av åtgärder faller inom begreppet Harmful Tax Competition och är förbjudna.

Att avskaffa bolagsskatten för alla företag (inhemska och utländska) är däremot inte Harmful Tax Competition. Det är inte bara förnuftigt, det är att undvika onödiga problem och onödiga ekonomiska och juridiska skadeverkningar.

måndag 8 november 2010

MERA KRUT PÅ SKATTEAVTAL

Dagens Industri kräver i sin huvudledare den 8 november mer krut på nya och bättre skatteavtal.

Sverige har länge tillhört världseliten när det gäller att ha ett välförgrenat nät av skatteavtal (eller dubbelbeskattningsavtal som det kallades förr i tiden). Under 2000-talet har dock bara enstaka kompletta avtal träffats (Chile, Malaysia, Polen och Portugal) och ett antal justeringar gjorts i det Nordiska avtalet. Avtal om utbyte av upplysningar har under de senaste två åren träffats med ett antal skatteparadisstater. Annars har det varit dött på avtalsfronten.

Nu har Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Belgien, Italien, Nederländerna, Schweiz, Norge och Österrike fler avtal än Sverige skriver DI.

Det är inte bara antalet avtal som är avgörande utan också hur de är utformade. Sedan länge har de svenska avtalen fokuserats på det fiskala intresset och kontroll och kamp mot skatteflykt. Jag minns ett samtal jag hade som ung och grön skattefunktionär med Sten Walberg, som då var regeringsråd och en synnerligen tongivande person på skatteområdet. Jag hamnade tillsammans med honom i en taxi och eftersom jag visste att han var mannen bakom många svenska dubbelbeskattningsavtal inledde jag ett samtal om vilken policy som låg bakom de svenska förhandlingarna om dubbelbeskattningsavtal. Svaret kom omedelbart och utan tvekan: "kontroll och bekämpande av skatteflykt". Han tänkte förmodligen framför allt på beskattningen av fysiska personer och jag minns inte om vi talade om företagens beskattning. Det var Sten Walberg som sedermera utarbetade den urprungliga utformningen av skatteflyktslagen (SOU 1975: 77.

Huvudregeln då - liksom nu - är att de svenska avtalen baseras på principen om "credit of tax", dvs. svenska företag ska beskattas i Sverige för hela sin världsinkomst. Sverige accepterar att även det land där ett svenskt företag har en filial får beskatta filialen efter sina regler, men Sverige ska reducera sin skatt med den skatt som betalats i filialstaten, dock högst med det s.k. spärrbeloppet, som motsvarar den beräknade svenska skatten på filialvinsten. I det fall det inte utgår någon skatt i filialstaten eller skattesatsen där är lägre än i Sverige, blir det skatt på svensk nivå, vilket förstås försvårar konkurrensen med lokala företag, capital export neutality (CEN). Den alternativa principen, "tax exemption", innebär att hemstaten (Sverige) inte beskattar vinsten i filialstaten. Filialen belastas då av samma skatt som inhemska företag, capial import neutrality (CIN). Principerna kan blandas. Om filialstaten inte beskattar fililen brukar det svida så i den fiskala tarmen hos hemviststaten, att denna får beskatta filialinkomsten ändå (subject of tax).

Många år senare ställde jag samma fråga på ett seminarium med den svenska IFA-klubben till Yngve Hallin, som i decennier varit chef för finansdepartementets internationella enhet, skatteavtalsförhandlare och Sveriges ledande expert på internationell skatterätt, om förhandlarna någonsin leddes av samhällsekonomiska eller näringspolitiska överväganden. Hade avtalsförhandlingarna syftat till att stärka det svenska näringslivet? Eftersträvade politikerna CIN eller CEN? Nej, några sådana funderingar fanns inte.

I den mån den svenska internationella skattelagstiftningen använts i näringspolitiskt syfte ligger lösningen på ett mycket mindre sofistikerat men troligen ganska effektivt plan. Den avräkning för utländsk skatt som medges kan genom en mycket principlös - men lagstödd - tillämpning bli större än den svenska skatt som betalas på de utländska inkomsterna. Vid spärrbeloppsberäkningen tillämpas nämligen en over all-princip, dvs summan av alla utländska skatter jämförs med summan av alla utländska inkomster vid bestämningen av den utländska skattesatsen. Blir kvoten lägre än den svenska skattesatsen kan alla utländska skatter räknas av, trots att enstaka länders skattesatser är högre än den svenska (per country-princip) eller att skattesatsen på vissa inkomster är högre (per item-princip).

Ytterligare en principvidrig företeelse är att om det föreligger ett underskott i en utländsk filial, behöver det inte reducera de utländska inkomsterna vid bestämningen av den totala utländska vinsten. Därmed reduceras den utländska skattekvoten. När den principen fastställdes var jag Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål och remissinstans i lagstiftningsärendet. Som fiskal påpekade jag det principvidriga, men departemenstschefen framhöll (prop. 1982/83:14 sid. 12) med eftertryck att lagen skulle tillämpas så, vilket sedermera också bekräftats genom rättsfallet RÅ 1999 ref. 65. Jag ser nu att Skatteverket i ett förhandsbeskedsärende (Regeringsrättens dom den 10 november 2010 mål nr 1982-2010), där Skatterättsnämnden tillämpat princien, hävdar att denna tillämpning inte gäller längre. Varför? Om nu en fiskal en gång påpekat att det borde vara så men tillrättavisats av lagstiftaren, varför ska då Skatteverket, utan att lagstiftaren uttryckt något önskemål om ändring, på nytt ta upp frågan i ett pågående ärende? Osäkerheten gällande skattelagstiftningen är stor ändå. Förhandsbeskedsärendet blev i den delen avvisat av Regeringsrätten på grund av oklara sakomständigheter.

Hela denna lagstiftning, som tillhör det snårigaste inom hela skatterätten, kom i gungning härom året genom ett beryktat rättsfall (RÅ 2009 not. 24), vilket föranledde visst ingrepp av lagstiftaren (SFS 2008:1351, prop. 2008/09:63) för att tillrättalägga de värsta galenskaperna som rättsfallet skapat. Over all-principen och bortseendet från utländska förlustfilialer, som rättsfallet inte berörde, är dock kvar. Det är dock svårt för företagen att planera verksamheten så att denna fördel kan utnyttjas. De har därför att utgå från att beskattning på svensk nivå ska utgå på en verksamhet som drivs i ett land med lägre skatt än Sverige, vilket naturligtvis försvårar svenska företags konkurrens på sådana marknader.

Bolagsbeskattningens svårbedömda effekter inte minst på det internationella området är i sig ett tillräckligt skäl att avskaffa bolagsbeskattningen. Det skulle innebära en kraftig konkurrensförbättring för svenskt näringsliv och en dramatisk förenkling och reduktion av företagens administrativa börda.

MERA OM NORDIC CAPITAL OCH RISKKAPITALBOLAGEN

Dagens Industri fortsätter att rapportera om beskattningen av riskkapitalbolagens ägare. Riskkapitalföreningens vd Marie Reinius säger att hela branschen på lång sikt kan "förstöras" om Skatteverket står fast vid sin inställning. Skatteutskottets ordförande Henrik von Sydow (m) ifrågasätter förutsägbarheten i Skatteverkets tolkning av skattelagstiftningen och har flaggat för en översyn av regelverket, vilket även statssekreterare Hans Lindberg uppges ha gjort. Nu har Skatteverkets gd Ingemar Hansson bemött kritiken. Skatteverket har inte gjort "någon retroaktiv omtolkning av lagen. Självklart kan vi riva upp deklarationen några år bakåt i tiden om vi hittar något fel i dem", säger han.

Ja, så är det. Utan särskild anledning kan 2009 års taxering (2008 års inkomster) omprövas till utgången av 2010. Om det saknas relevant information i deklarationen kan så ske även av deklarationerna 2005 - 2008. Regler gäller alla; riskkapitalisterna är naturligvis inte särskilt skyddade.

DI verkar redan ha tagit ställning. I sin ledare den 8 november skriver DI: Frågan om hur riskkapitalbolagens vinstmedel ska beskattas bör självklart regleras lagstiftningsvägen, inte genom att Skatteverket försöker ändra praxis, vilket kan innebära åratal av domstolsprövning och osäkerhet. Det är dock såvitt jag kan se inte fråga om någon omtolkning. Riskkapitalisterna kan möjligen ha fått intryck av att deras uppfattning är riktig, t.ex. om skattemyndigheterna tidigare inte reagerat eller om Skatteverket rent av givit dem besked om att deras uppfattning skulle vara riktig. Endast om de fått ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden skulle Skatteverket varit bundet och riskskapitalisterna säkra på sin sak. Något sådant förhandsbesked har uppenbarligen varken sökts eller meddelats.

Utan att ha någon uppfattning om grunden för Skatteverkets inställning, kan jag möjligen tycka att riskkapitalisterna skulle sökt ett förhandsbesked hos Skatterättsnämnden om de varit osäkra på bedömningen. I all synnerhet som affärerna avser ansenliga belopp och de rättsliga strukturerna varit synnerligen utstuderade och komplicerade. Att de lagt upp sina affärer på ett sätt som minimerar skattebelastningen är begripligt och närmast självklart. Sker det inom ramen för gällande svensk och internationell skatterätt,vilket jag utgår ifrån, finns heller inget att invända däremot.

söndag 7 november 2010

KRATTA LÖV - ELLER KLIPPA?

Så här års ser man sina grannar och andra villaägare kratta löv i sina trädgårdar. Det kan i och för sig vara en ganska angenäm sysselsättning. Åtminstone när det är fint väder, och det har det verkligen varit nu några dar i Stockholmsområdet. Men det är ganska jobbigt om man är otränad; blåsor i händerna, armarna värker.

Sen ska man fylla korgar med löven och kånka iväg dem till en komposthög; risk för ryggskott. Och sedan ska löven efter kompostering spridas ut på på gräsmattan igen om några år. Somliga stoppar i plastsäckar som traktens idrottsklubbar och andra hämtar för 20 kr styck, vilket kräver gödsling i vår.

Det finns ett smartare sätt. Använd gräsklipparen. Löven finfördelas och ligger kvar i gräsmattan. Inget kånkande och inga stora lövhögar i komposten. Ingen gödsling av gräsmattan behövs i vår, eftersom löven komposteras på plats. Och gräsmattan ser nyklippt ut ända till snön faller och är lika fin i vår när snön har smält. Många flugor i en smäll.

Idrottsklubben kan man väl ge en hacka ändå. Ingen avdragsrätt för gåvor behövs.

onsdag 3 november 2010

SPREAD TRADING - DERIVATAFFÄRER - VADSLAGNING

Dagens Industri skriver den 3 november om företaget Worldspreads som nu har etablerat sig i Sverige med spread trading.

Spread trading är i grunden inget annat än vadslagning. Av någon anledning vill vd i det svenska Worldspreadsbolaget enligt artikeln inte kännas vid att det är vadslagning. Det låter väl lite simplare än finansiell verksamhet. Bolaget är auktoriserat av finansinspektionen i England och registrerat hos den svenska Finansinspektionen, framhåller han, som för att övertyga om att det är något märkvärdigare än vadslagning bolaget håller på med. Men det engelska moderbolaget beskriver det hela som Spread Betting. Spel och dobbel har nog inte lika dålig klang i England som i Sverige.

Men det är bara en ny teknik för derivataffärer. Även derivataffärer är nämligen i grunden inte något annat än vadslagning om värdeutvecklingen inom viss tidsrymd för vissa tillgångar (eller skulder eller snart sagt vad som helst). Till skillnad mot aktier och obligationer och andra handlingar som representerar kapital finns det i derivat inget kapital investerat. Vars och ens position motsvaras exakt av en spegelvänd motpartsposition. Bruttopositionerna uppgår till miljarders miljarder, men netto är de värda 0. En ställer ut en köpoption som en annan köper. En ställer ut en säljoption som en annan köper. De har precis motsatta förväntningar på värdeutvecklingen av den aktie (eller vad det vara månde) som optionen avser. Det den ene vinner, förlorar den andre.

Det är egendomligt att derivataffärer skattemässigt kommit att hanteras som kapitalvinstgrundade händelser. Skälet är okunnighet hos lagstiftaren om affärernas egentliga innebörd i kombination med att den organiserade derivathandeln sker som komplement till aktie- och värdepappershandeln. Den som innehar en stor aktiepost kan ha behov av att skydda den mot värdeförändringar och kan då ställa ut eller köpa en option på samma slags aktier. Sjunker aktiekursen, stiger värdet av optionen och v.v. Det ligger då nära till hands att tycka att derivatresultatet ska beskattas på samma sätt som aktieresultatet.

Men det är principiellt feltänkt. Derivattransaktionen är inte en kapitalplacering utan "bara" en tidsbegränsad vadslagning med en motpart om värdeutvecklingen på en viss (underliggande) tillgång. Den felaktiga lagstiftningen om derivattransaktioner har följaktligen lett till orimliga och/eller oförenliga skatteeffekter. Företag som velat skydda sig mot räntevaritationer genom att köpa eller ställa ut räntederivat har inte fått avdrag för kostnaden som för ränta, RÅ 1997 ref. 5 (1). Beskattning skulle ske enligt derivatreglerna i inkomstslaget kapital. Hade företaget förhandlat om lånen med banken, skulle avdrag ha medgivits som för vanlig ränta. Jur. dr. Axel Hilling gör i en intressant artikel i tidskriften Skattenytt 2010 sid. 134 en jämförelse med rättsfallet RÅ 1991 ref. 106, i vilket periodiseringen av inkomster och utgifter från terminskontrakt skulle ske i enlighet med god redovisningssed, dvs. enligt reglerna för beskattning av näringsverksamhet och inte kapital. På den tiden fanns dock inga särskilda regler om beskattning av derivat, varför utgången blev materiellt korrekt. Först när sådana regler införts blev praxis genom RÅ 1997 ref. 5(1) felaktig. Ingen betraktar en brandförsäkring som en ettårig säljoption på en fastighet. Men skulle försäkringen struktureras formellt som en option skulle den beskattas som en option, dvs man skulle kunna dra av en del av försäkringspremien mot kapitalvinster.

Jag har inget mot optioner och derivat och inser väl deras affärsmässiga betydelse; inte heller mot spel och vadslagning eller spread trading. Men kalla saker vid deras rätta namn och gör dem inte märkvärdigare än vad de är och - framför allt - var vaksam på riskerna och satsa inte mer än du är beredd att förlora.

NORDIC CAPITAL

Häromdagen tyckte jag mig ha anledning att gratulera Robert Andreen och Morgan Olsson till deras framgångar med Nordic Capital.

Nu är det dags att beklaga. Skatteverket har enligt Dagens Industri granskat Nordic Capital under lång tid och ska nu vara berett att yrka på att delägarnas inkomster ska beskattas som lön. Det är inte beskattning enligt de s.k. 3:12-reglerna som avses, utan Skatteverket hävdar att den upparbetade vinstdelningen från fonderna i sin helhet ska beskattas som lön. Det blir därmed inte fråga om beskattning för kapitalinkomster i nivån 25-30 procent, utan full lönebeskattning på uppemot 58 procent plus sociala avgifter på drygt 30 procent (avdragsgilla, visserligen och därmed effektivt drygt 20 procent). Motiveringen är dels att vinsten är att betrakta som ett avstående från externa investerare, dels att ursprunget är prestationsbaserat.

Skatteverkets ställningstagande har föranlett Nordic Capital att uppvakta finansdepartementet, varvid ett diskussionsunderlag överlämnats. Nordic Capital framhåller de förödande marknadsmässiga konsekvenser som ett genomförande av Skatteverkets uppfattning enligt företaget skulle ha. Även synen på den svenska rättssäkerheten på skatteområdet skulle skadas hos internationella investerare. I dokumentet beskrivs även de företagsstrukturer som används.


Motivet att vinsten för delägarna är att betrakta som löneinkomst därför att externa investerare avstått från beloppet förefaller långsökt för att inte säga kreativt. Andreen och Olofsson har varit fantastiskt framgångsrika och det vore fel att påstå att det bara berott på tur. Att det berott på skicklighet, kunskaper och affärssinne måste dock inte obetingat medföra att inkomsterna klassificeras som prestationsbaserade arbetsinkomster.

Sveriges internationella renommé vad gäller rättssäkerheten på skatteområdet tål knappast ytterligare belastning. I en herostratiskt ryktbar dom (RÅ 2008 ref. 24) ansåg Regeringsrätten att Sveriges skatteavtal med främmande stat skulle underordnas senare tillkommen svensk intern lagstiftning, s.k. treaty override. Sveriges högsta förvaltningsdomstol har därmed ansett att Sverige kan beskatta inkomst som landet i avtal med främmande stat förklarat sig avstå beskattning av till förmån för det andra landet. I en ny dom kommer Regeringsrätten inom kort att behöva ta ställning till frågan på nytt.

Den som lever får se.

Men är det inte så att delägarnas vinster utgör resultatet efter det att placerarna fått sin tilldelning? Man kan fundera över att placerarna redan idag accepterar att delägarna kan tillgodogöra sig så stor andel av vinsterna som de gjort, så att de på några decennier kunnat bygga upp personliga förmögenheter på flera miljarder kronor (även om det skett genom låg beskattning, vilket knappast investorerna bryr sig om). Men om Andreen/Olofsson byggt upp ett så stort förtroende att investerarna nöjer sig med så låg avkastning som hittills, är A/O verkligen att gratulera. Sannolikheten att uppnå en stor vinst är så hög, att investorerna nöjer sig med en liten andel. Det blir hög avkastning ändå. Det blir nästan som ett självspelande piano för A/O. Men inte kommer Sveriges internationella renommé på rättssäkerhetsområdet i gungning, på grund av att de svenska delägarna får betala högre skatt på den vinst som återstår efter det att de internationella investorerna fått sitt. De sistnämnda beskattas ju i sina hemländer och inte i Sverige.

Den 4 november rapporterar Dagens Industri att granskningar sker av ytterligare sju riskkapitalbolag. Man får väl anta att IK Investment Partners och EQT finns bland dem. Mats Odell uppges vara kritisk mot Skatteverkets agerande. Men hur skulle Skatteverket kunnat agera annorlunda? Möjligen genom att vara tidigare ute, men då hade verket väl kritiserats för att förhindra framväxten av en ny angelägen affärsverksamhet. Och det tar ett antal år innan marknadsformerna sätter sig och innan det går att göra meningsfulla rättsliga analyser av företeelsen. Tyvärr måste det nog vara så här.

De s.k. 3:12-reglerna fick sitt namn efter sin placering i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt men finns numera i 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Reglerna syftar till att förhindra att ägare till fåmansföretag klassificerar sina uttag från företaget som utdelning i stället för som lön, eftersom skatten på utdelning är 25 procent medan skatten på lön kan bli uppemot 58 procent inklusive kommunalskatt. För att göra reglerna någorlunda vattentäta omfattar de också kapitalvinster på grund av avyttring av aktier i fåmansföretag. Reglerna innebär att bara viss del av utdelningsinkomst och kapitalvinst får beskattas med den lägre skattesatsen.

tisdag 2 november 2010

KONTAMINATIONER

Jag tycker mig observera en tilltagande frekvens av användningen av kontaminationer, dvs sammanblandning av flera uttryckssätt. Det klassiska exemplet är att något spelar betydelse. Vad det beror på lämnar jag för tillfället därhän, men jag avser att komplettera denna blogpost vartefter jag hör eller ser kontaminationer.

Dagens exempel hämtar jag från SR P1 Studio ett, Mellanårsval i USA, där Erik Åsard använde (5:44 in i programmet) uttrycket "oskrivna kort" i stället för ett "oskrivna blad" eller ett "osäkra kort".

Den 8 oktober finns det en bilaga till morgontidningarna om resor till Italien. Mama mia! Välkommen till Italien. Enligt den räknas "huvudstaden Rom till en av de allra vackraste och mest spännande i världen". Till vilken, frågar man sig. Antingen är Rom den vackraste huvudstaden i världen eller så räknas Rom till de vackraste.