fredag 27 februari 2009

EBBE och INGVAR CARLSSON

PG. Jag säger som Jan Söderqvist. Varför får Ingvar Carlsson inga skarpa frågor om sin egen inblandning i affären?

AVSKAFFAD BOLAGSBESKATTNING - EN INVESTERINGSSTIMULANS

Sveriges BNP faller. Det är första gången BNP faller på årsbasis sedan mätningarna började. Med fallande BNP kommer bolagsvinsterna att falla. Eftersom alla möjligheter till avdragsgilla reserveringar (skattekreditbildare) har avskaffats, kommer detta att leda till kraftigt fallande bolagsskatteintäkter för staten. I budgetpropen. 2008/09:1 (s. 168) beräknades bolagsskatteintäkterna för 2008 till 95 mdr kr och för 2009 till 105 mdr. Med nuvarande utsikter blir det kanske hälften eller ännu mindre. Med tanke på kostnaderna för hantering av bolagsskatten och för de skadeverkningar skatten har, kan bolagsskatten bli en ren förlustaffär. NU är det läge att äntligen avskaffa detta intellektuella, juridiska och ekonomiska missfoster. Skattebortfallet blir på kort sikt obetydligt (på lång sikt kommer skattebaserna för löner och utdelningar att stiga, varför det inte blir något skattebortfall alls) och näringslivet får en kraftig investeringsstsimulans. Avkastningen stiger plötsligt med 35,5 %!

Ett annat skäl att avskaffa bolagsbeskattningen nu är förslaget i betänkandet Beskattningstidpunkten för näringsverksamhet, SOU 2008:80, att komplicera bolagsbeskattningen ännu mera genom att genomföra en lagstiftning som ska tvinga företagen att vid sidan av det officiella årsbokslutet upprätta ett särskilt skattebokslut. De nya reglerna föreslås gälla fr.o.m. det räkenskapsår som börjar efter den 31 december 2010. Kommitténs samtliga 11 externa sakkunniga och experter har framfört allvarlig kritik mot förslaget. Remisstiden gick ut den 20 februari.

fredag 20 februari 2009

SAMBANDET MELLAN REDOVISNING OCH BESKATTNING, SOU 2008:80

Stockholm den 20 februari 2009



Finansdepartementet
Skatte- och tullavdelningen
103 33 STOCKHOLM



Synpunkter på slutbetänkande av Utredningen om sambandet
mellan redovisning och beskattning, Beskattningstidpunkten
för näringsverksamhet
, SOU 2008:80


1 Inledning

Betänkandet innehåller förslag till en fundamentalt ändrad syn på relationen mellan resultatet enligt företagens officiella redovisning och underlaget för beskattningen av detta resultat och medför synnerligen ingripande förändringar i skattelagstiftningen. Detta krav på förändring har drivits fram bl.a. av förändrade redovisningsregler. I ingressen till betänkandet lämnas en sammanfattning av skälen till att en beskattning som baseras på det officiella bokslsutet är olämpligt. Två särskilt tillkallade experter, som på utredningens uppdrag utrett frågan om det konstitutionellt olämpliga i att använda redovisningsregler som grund för att bestämma beskattningstidpunkten, har dock kommit fram till att detta inte skulle stå i konflikt med grundlagen. Förslaget medför också sådana komplikationer och fördyringar att samtliga 11 externa sakkunniga och experter framför allvarlig kritik mot förslaget. Idag framförs två starka invändningar mot förslaget i Dagens Industri, den ena författad av experter i utredningen. Enligt dessa innebär förslaget en skärpning av skattetrycket på företagen, svårigheter för företag att locka till sig och behålla investerare och ett slag mot Regeringens ambition att minska företagens administrativa börda. I den andra artikeln framför FAR SRS så starka invändningar att föreningen anser att förslaget inte ska genomföras.


2 Förslaget om avdrag för tidigare års underskott

Ett av det avsnitt av där kommittén tvingats till ett rent halsbrytande förslag gäller avdrag för tidigare års underskott. Utredningens huvudförslag om frikoppling av sambandet mellan redovisning och beskattning kräver åtgärder för att hindra att den valfrihet, som det framtida systemet är tänkt att ge, ska kunna användas för att omvandla underskott som inte får dras av till avdragsgilla förluster. Följande regel föreslås.

En inkomst ska tas upp om en skattskyldig byter grundläggande metod för att hänföra inkomster och utgifter till rätt beskattningsår inom tre år från utgången av det beskattningsår det inträffat en sådan ägarförändring som avses i 40 kap. 10−14 §§ IL och:
1. den nya metoden tillämpas på tillgångar, skulder eller avsättningar, som den skattskyldige hade vid ägarförändringen,
2. en tillämpning av den metod den skattskyldiga byter till hade medfört att det före ägarförändringen skulle ha uppstått ett underskott eller att ett underskott ökat (hypotetiskt underskott)
samt
3. det hypotetiska underskottet enligt 2. inte skulle ha fått dras av enligt beloppsspärren i 40 kap. 15 § eller koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 §.

Vad det betyder att byta grundläggande metod visar sig inte vara självklart. Utredningen gör här vissa iakttagelser och konstaterar också, att ett byte av beskattningsmetod åtminstone i teorin inte behöver innebära att företaget övergår till att tillämpa de skattemässiga huvudreglerna i IL. Eftersom företaget kan välja den princip det tillämpar i redovisningen, är det också möjligt att byta beskattningsmetod genom att byta från en i redovisningen tillämpad princip till en annan, utan att den senare principen motsvarar de skattemässiga huvudreglerna.

Rättsföljden av att belopps- eller koncernbidragsspärren är tillämplig är att avdrag inte medges för vissa underskott. Tekniskt löses detta genom att det belopp, som motsvarar den del av det hypotetiska underskottet som inte hade fått dras av enligt 40 kap. 15 eller 18 § om det hade varit ett underskott, ska tas upp som en inkomst. Beskattningsåret är beroende av om det är beloppsspärren eller koncernbidragsspärren som tillämpas. Om underskottet inte skulle ha fått dras av enligt beloppsspärren, ska inkomsten tas upp det år metodbytet görs. Om underskottet inte skulle ha fått dras av enligt koncernbidragsspärren, ska inkomsten tas upp det år den skattskyldige tar upp koncernbidrag enligt 35 kap. inkomstskattelagen mot vilket ett hypotetiskt underskott inte hade kunnat dras av om det varit ett underskott.

Om ett företag har tagit upp inkomst på grund av att det hypotetiska underskottet inte skulle ha varit avdragsgillt enligt 40 kap. 18 § (koncernbidragsspärren), ska det senast vid utgången av det femte beskattningsåret efter ägarförändringen medges avdrag med ett belopp som motsvarar den intäkt som tagits upp. Avdraget för respektive beskattningsår fram till dess fullt avdrag medgivits motsvarar årets överskott, beräknat utan hänsyn till avdragen för underskott och sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap. IL. Avdrag får dock inte göras förrän koncernbidragsspärren enligt 40 kap. 18 § fallit bort.

Förslaget som måhända är nödvändigt för att genomföra skilsmässan mellan redovisning och beskattning ligger långt utöver den komplikationsgrad som kan accepteras. Förslagets innebörd kan knappast förstås av andra än specialiserade experter. Dess konsekvenser är helt oöverblickbara.

Själva idén om inskränkningar i rätten till förlustavdrag/avdrag för tidigare års förluster är emellertid helt förflugen. Det finns inga vare sig teoretiska eller praktiska skäl att behandla sådana avdrag på annat sätt än avdrag för beskattningsårets kostnader. Däremot vore det en ekonomisk stimulans och stimulans till risktagande och nyföretagande att avskaffa reglerna helt och hållet. Jag får hänvisa till min artikel i Svensk Skattetidning 2008 nr 10 s.765 ff. och där lämnade förslag till ändrad lagstiftning.


3 Bolagbeskattningen kan och bör avskaffas

Kommitténs förslag är dock onödigt, om de svårlösta problem som den varit satt att lösa, löses genom att bolagsbeskattningen avskaffas helt och hållet. De problem som kopplingen mellan redovisning och beskattning som vållar i bolagssektorn gäller inte för enskilda firmor. Vinstbeskattning för enskilda firmor skulle därför – även om bolagsbeskattningen avskaffades - kunna baseras på redovisningen.

Invändningar mot bolagsbeskattningen


- Det är en dyr skatt.

Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.
- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.

- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk.

Lagstiftningen är synnerligen omfattande och komplicerad, och måste sannolikt vara det för att inrymma alla de frågor som kan uppkomma inom företagsbeskattningen. Ingen av landets skickligaste experter skulle våga påstå sig behärska hela bolagsskattesystemet. Samtidigt som reglerna blivit mer och mer detaljerade i avsikt att bli tydligare, uppkommer allt fler gränsdragningsproblem. De försök som under 1990-talet gjorts för att underlätta omstruktureringar av företagsgrupper har – i stället för att förenkla – skapat nya intrikata rättsfrågor (se t.ex. artiklar i Skattenytt 2002 nr 12 och min kommentar i Skattenytt 2003 nr 4). Ny lagstiftning har fött nya problem. På senare tid har lagstiftning föreslagits eller införts mot Räntesnurror, Fastighetsförsäljning med handelsbolag; Lån till aktieägare via handelsbolag eller utländska bolag; En kommitté (Fi2008:04) utreder Skatteincitament för investeringar i mindre företag. Nyligen tillsattes en utredning (Fi2008:102) om skattelättnader till företag som skänker bidrag till forskning och idella organisationer. Snart väntas ett EU-förslag om gemensamma beskattningsregler för företag verksamma inom EU (CCCTB); osv osv.

Det vill synas som utvecklingen går mot allt större och mer komplicerade rättstvister. De rör ofta hundratals miljoner kronor i beskattningsunderlag och utgången i målen kan på goda grunder hävdas vara synnerligen oviss. Detta skapar allvarliga problem inte minst för publika företag, som måste rapportera saken till markanden med ty åtföljande påverkan på börskurs. Det kan sedan ta åratal, inte sällan mer än tio år, innan frågan löses genom en lagakraftvinnande dom. Det finns en tendens att skattemyndigheterna betraktar processandet i intrikata rättsfrågor som en affärsidé snarare än övervakning av att företagen följer regelsystemets principer i stort. Ofta gäller frågorna endast periodiseringar. Men även i andra frågor är konsekvensen ytterst endast att skatt tas in via bolagsskatten i stället för genom personbeskattning av de belopp som företag annars inte skulle betalat i skatt. Det kan inte heller förnekas att företagen vidtar transaktioner i skattelindrande syfte som ofta ter sig utmanande, vilket skapar ett skärpt behov av övervakning från skattemyndigheterna sida. Man kan tala om en ständigt upptrappad kamp mellan företag och skattemyndigheter.

Eftersom skatteproblemen är så svåra och de underliggande värdena i skattetvisterna så höga, är rådgivning om företagsbeskattningen en synnerligen lönsam verksamhet för skattekonsulter. Skatteplanering och skattekonsultation innebär dock, liksom den insats som måste göras från det allmännas sida, en fullkomligt steril aktivitet. Några ekonomiska värden skapas inte utan det sker bara en onödig resursförbrukning. Företagsbeskattningen är ett Glaspärlespel. Eller som kolumnisten Anders Isaksson skrev i DN den 27 december 2008 i vad som skulle bli hans sista krönika: Skatten är ett improduktivt skråintresse för revisorer och jurister, de försörjer sig på att processa och att hitta eller täppa igen kryphål i lagstiftningen.


- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma.

Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering är ofta hårfin. Genom sin komplexitet, och genom att den underliggande ekonomiska basen i det enskilda fallet kan vara mycket stor, lånar sig företagsbeskattningen till kriminell eller halvkriminell verksamhet. I den mån skattefusk eller otillbörlig skatteflykt alls upptäcks leder den till omfattande och resurskrävande utredningar hos polis, ekobrottsmyndigheter, åklagare och domstolar. Det konstateras gång på gång att myndigheterna har mycket svårt att vinna framgång i de domstolsprocesser upptäckta fall leder till. I de sannolikt mångfaldigt flera fall som aldrig upptäcks medför dessa skumrasktransaktioner allvarliga konkurrenssnedvridningar till men för den seriösa företagsamheten.


- Den bestraffar det grundläggande beteendet för allt välståndsbildande: skapandet och ackumulationen av kapital, dvs. ekonomisk tillväxt.

Det är närmast paradoxalt att verksamhet som syftar till att bygga upp ett kapital bestraffas med en skatt, medan ekonomiska parasiter, dvs. förlustföretag som förstör existerande kapital, inte behöver betala någon skatt alls. Företagens inkomst, dvs. vinsten, kan i detta sammanhang inte jämföras med hushållens inkomst. Företagens inkomst utgör ett mått på den kapitaluppbyggnad som skett under redovisningsperioden. Denna kapitaluppbyggnad utgör på aggregerad nationell nivå basen för hela folkets välstånd och är det enda som kan skapa förutsättningar för stabil sysselsättning och löneutveckling. Hushållsinkomst däremot är ersättning för den arbets- och kapitalinsats som är en ofrånkomlig förutsättning för tillvaron. Det är närmast en terminologisk missuppfattning att kalla företagsbeskattningens bas för inkomst av näringsverksamhet. Det synes som om denna missuppfattning styr tanken till att företagsvinster utgör en lämplig skattebas. Hade den kallats för kapitalbildning i näringsverksamhet skulle det absurda i denna beskattningsform ha framstått tydligare. Beskattning av kapitalbildning kan liknas vid att korta av staven för en framgångsrik stavhoppare.


- Den är helt onödig.

Bolagsskatten behövs inte för att någon del av det ekonomiska flödet skall undgå beskattning. Jag tror att de flesta tror, att om man inte beskattar bolagsinkomst försvinner pengar genom ett svart hål i ekonomin. Fel. Basen för bolagsskatten är nyskapat kapital med det enda syftet att bredda basen för utökat ekonomiskt välstånd. Det är ingen som lever gott på bolagens vinster. Inte förrän de delas ut eller ges ut som lön eller skattepliktiga förmåner, kan någon leva gott av dem. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Bolagsskatten är – som på sin tid Skattebasutredningen helt korrekt påpekade i sitt betänkande Våra skatter?, SOU 2002:47 - endast en förtida beskattning. Ytterst bärs företagsskatten - liksom alla skatter – av hushållen.


- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet.

Om bolagskatten tas bort försvinner dubbelbeskattningen av bolagsvinster och alla de svårlösta systematiska och tekniska problem som hänger samman därmed. Dubbelbeskattningsproblemet har uppkommit på grund av vanföreställningen att hushållsinkomster och företagsvinster skulle vara jämförbara. Det måste rimligen vara mer angeläget att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom. Om den underliggande bolagsvinsten inte beskattas kan det kanske finnas motiv att höja beskattningen av utdelningar. Därmed skulle de spänningar i skattesystemet som orsakas av den s.k. 3:12-problematiken lindras.


- Det är en omoralisk skatt.

Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt. Det är dessutom oklart i vilken mån en person som kund bidrar till ett bolags skattebetalningar. Den som handlar av ett förlustföretag bidrar inte alls, medan den som handlar av ett vinstföretag bidrar. Genom prissättningen kommer också utländska kunder att - beroende på företagets vinstsituation – tvingas bidra till svenska skattebetalningar.


- Det är en omodern skatt.

I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattning vara den enda möjligheten att ta ut skatt. Kanske är det så att den huvudsakliga anledningen till att bolagsvinster beskattas är att det ”alltid” varit på det viset.

I ett modernt samhälle med penninghushållning, bankväsende, skatteadministration, välutbildad allmänhet, fri företagsamhet, åtskillnad mellan ägande och ledande av företag, fri arbetsmarknad och privat kapitalbildning är det inte nödvändigt att ta ut skatten av företagen. Den kan med större precision tas ut av dem som ytterst bekostar den, dvs. kapitalister och löntagare. Detta görs till låg kostnad genom närmast automatisk uppbörd av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. 1.430 av den offentliga sektorns totala skatte- och avgiftsintäkter på 1.530 miljarder kr tas in igenom avdrag för skatt på löneinkomster och arbetsgivaravgifter samt på aktieutdelningar och räntor (se prop. 2008/08:1 Finansplanen s. 168).

Därmed tas skatten också ur det som plockats ut ur produktionen för att användas för privat bruk. Den åstadkommer därmed precis vad en skatt i ekonomiskt och fiskalt hänseende skall göra, nämligen få oss att avstå en del av vars och ens bidrag till produktionen till förmån för dem som inte kunnat delta i den, dvs. barn, studerande, sjuka och gamla.

Ett borttagande av företagsbeskattningen skulle också i hög grad bidra till att reducera det krångel som möter företagen och skulle därmed bidra till att nya företag etableras och att gamla företag tillväxer. Enligt en undersökning av Svenskt näringsliv publicerad den 28 april 2003 måste 94 procent av småföretagarna ta in extern hjälp för att genomföra företagets deklaration. Hälften uppger sig ha funderat på att sluta att driva företag på grund av deklarationen och skattereglerna


4 Sammanfattning

Företagsskatten är skadlig, dyr och omodern. Den är dessutom helt onödig. Den bör avskaffas. Komitténs förslag är därmed obehövligt.

onsdag 18 februari 2009

I SKATTEVERKETS KVARNAR

Idag bevistade jag ett rättssäkerhetsseminarium arrangerat av FöretagarFörbundet och Skattebetalarna med rubriken I Skatteverkets Kvarnar. Två offer för Skatteverkets framfart redovisade sina erfarenheter av skatterevisioner i deras företag. Den ena, en pizzaägare från Sälen, hade fått sin inkomst uppskattad till 2,5 milj. kr. Efter att först ha gått i konkurs på grund av skattekravet lyckades hon efter 9 års processande i skattedomstolarna få ned taxeringen till c:a 250 tkr, vilket var i paritet med vad hon deklarerat. Den andre, en framgångsrik entreprenör i städbranschen, hade tack vare sin inkomstbringande verksamhet en så stark ekonomi att han kunde klara den ekonomiska påfrestningen av Skatteverkets krav, innan han slutligen i Kammarrätten fick fullständig upprättelse. I båda fallen hade brottmålsprocesserna lagts ned på ett tidigt stadium.

Den påföljande debatten kom att kretsa kring skillnaden i bevisning i skattemål och brottmål. Medan åklagaren i brottmål har att visa att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig, föreligger betydligt mer begränsade krav på bevisning för Skatteverket i skattemål. Dick Kling, ordförande i Skattebetalarnas förening, krävde att beviskraven ska vara desamma i skattemål som i brottmål.

Det ställdes också krav på rimligare regler för ersättning till processbiträde och anstånd med skattens erläggande. Även de materiella skattereglerna måste förenklas så att mindre utrymme lämnas för Skatteverkets tolkning. Det är - påpekades det i det utdelade materialet - "naturligt att Skatteverket tolkar reglerna på ett sätt som ger mest skatteintäkter".

Skatteverkets rättschef, Vilhelm Andersson, hade det stundtals hett om öronen. Han fick dock beröm av den ene av de inledande företagarna, som i honom hade mött en förstående skattebyråkrat. Andersson höll med om att sedan den rättsfråga som tvisten avsåg lösts av domstolen, fanns inte skäl att ifrågasätta företagarens taxering. Rättsfrågan var tämligen komplicerad och hade med företagarens ansvar för anlitade underentreprenörers löneutbetalningar att göra. Pizzeriaägarens fall var, enligt Andersson, inte så lämpligt för denna diskusson om rättssäkerhet och skattelagstiftning, eftersom det egentligen "bara" rörde sig om uppskattningen av ett företags vinst, dvs en ren utredningsfråga.

Vad gäller Skatteverkets uppgift framhöll Andersson att den inte är att dra in så mycket pengar som möjligt utan bara "rätt" pengar, och att det vore önskvärt att all redovisning blir rätt från början, så att verkets resurser inte går åt till processande och jakt på pengar som kanske ändå inte betalas in.

Som betraktare kan man bara förundras över hur bedömningen av resultatet av ett restaurantföretag med två personer sysselsatta kan pendla mellan 2,5 milj kr och 250 tkr. Det hade inte gjorts några invändningar mot bokföringens kvalitet. Det framkom inte heller att företagaren skulle ha levt på en standard som skvallrade om årliga inkomster på 2,5 milj kr och det förelåg inte s.k. kontantunderskott, dvs. en förmögenhetsförändring som inte kunde förklaras av kontanta inkomster för löpande levnadskostnader. Det enda argumentet föreföll vara att bruttovinsten hävdades vara lägre än den i branschen normala. Det tycks som företagarna snarare mött oskickliga och omdömeslösa skattehandläggare och inkompetenta domare än en illa fungerande formell rättsordning. Det är illa nog och - enligt vittnesbörd från erfarna skatteadvokater vid det efterföljande minglet - tydligen ganska vanligt.

Det kanske är ett ledningsproblem för Skatteverket och ett utbildnings- eller specialiseringsproblem för domstolarna snarare än ofullkomlig lagstiftning som föreligger. Att skattelagstiftningen är på tok för komplicerad för företag är också ett problem.

Om aktiebolagens beskattning avskaffades och ersattes av en beskattning vid uttag till ägarna kan de flesta reglerna för beskattning av näringsverksamhet avskaffas. Egenföretagarnas verksamhet är i regel inte mer komplicerad än att det räcker med en redovisning enligt kontantprincipen. I ett sådant system kan den småföretagare, som driver en verksamhet som ger ett resultat utöver vad som fordras för hans levnadskostnader och som inte vill beskattas för vinst som plöjs ned i företaget, välja aktiebolagsformen. I aktiebolaget kan vinsterna ackumuleras skattefritt. Först i samband med att de delas ut eller eller används för aktieägarens privata kostnader kan de beskattas. När revisionsplikten för småaktiebolag avskaffas nästa år behöver inte användningen av aktiebolagsformen innebära någon extrakostnad.

Aktiebolagsbeskattningen är ett onödigt ont. Den bör avskaffas.

tisdag 17 februari 2009

ROBERT MUNDELL OCH BOLAGSBESKATTNING

Jag läser till min glädje på Niclas Berggrens blogg att ekonomipristagaren Robert Mundell har följande att säga om hur staten bör stimulera ekonomin.

And so what the best thing to do for stimulus is to reduce or eliminate the corporation tax. … Just recently, Germany has cut the corporation tax from 25 % to 15 %. That’s a very good move and that’s what the United States should do. I think, I was going to say from 35 % to 20 %, but it would be even better if they do it to 15 %.

Sedan jag första gången på allvar började argumentera för bolagsbeskattningens skadlighet i artiklen Är företagsbeskattningen värd sitt pris i Svensk Skattetidning 1996 nr 6 kan jag bara häpna över hur svårt det varit att få detta budskap accepterat av ekonomer, jurister och politiker.

SKATTEGAPET

Nils Karlsson, Ratio, skriver i Dagens Industri den 1 februari om behovet av en skatteöversyn. Han ser ett hotande skattegap när skatteintäkterna vänder ner medan utgifterna ökar. Jag konstaterar, att bland alla skatter han nämner finns inte bolagsskatten - kanske för att den är så obetydlig. Den svarar bara för drygt 5 procent av samtliga skatter och avgifter.

Karlsson ställer frågan: hur ska fler välbetalda arbeten kunna skapas? Det är den enda möjliga väg som finns om skatteintäkternas nivå ska kunna säkras. Hur kan vi skapa sådana villkor att fler nya företag kan starta och expandera svensk ekonomi?

Det minsta som kan göras är att avskaffa bolagsbeskattningen. Se även Fria Företagare 2009 nr 1 sid. 4. Den är enbart skadlig och destruktiv och motverkar just det som Karlsson (och alla andra) önskar. I ett slag skulle avkastningen i företagen öka med 35,5 procent (från 73,8 till 100) och en förfärligt massa onödiga komplikationer skulle försvinna. Statens förlust av skatteinkomster (budgeterade till c:a 100 miljarder kr) skulle visserligen försvinna initialt, men ersättas av skatter på utdelningar och löner. För övrigt kanske det inte blir några 100 miljarder kr i skatteinkomster på grund av nedgången av företagsvinsterna. Enligt en notis i DI den 16 mars uppgår det samlade vinstraset för storbolagen på Stockholmsbörsen till 42 procent när två tredjedelar av bolagen rapporterat. Nästan hälften av bolagsskattebasen har försvunnit!

fredag 6 februari 2009

SARKOZY FÖRORDAR AVSKAFFANDE AV BOLAGSSKATTEN

Från Ulf Bjarme har jag fått denna notis. Den refereras också i Dagens Industri


En av Sarkozys idéer gäller fördelningen av företagens vinster. För presidenten skulle ett idealiskt system ge aktieägarna en tredjedel av vinsten, samtidigt som en tredjedel reserverades för de anställda och resten återinvesterades. För att stoppa utlokaliseringen av franska företag, inte minst inom bilindustrin, vill Sarkozy från nästa år slopa den skatt som företagen betalar till kommunerna och som utgör en av kommunernas viktigaste inkomstkällor.

Sarkozy har flera gånger anklagats för att reformera till förmån för de mest välbärgade. På torsdagskvällen var han noga med att sända ut signaler till den breda medelklassen.- Ett ämne som bekymrar mig enormt är medelklassens problem, eller snarare den lägre medelklassens problem, försäkrade presidenten och föreslog att lätta skattebördan för den grupp fransmän som trots att de har arbete får allt svårare att få ekonomin att gå ihop."Torun Börtz/TT Paris TT den 5 februari 2009 23:43

BRAVO NICOLAS

torsdag 5 februari 2009

GLOBALISERINGSRÅDET OCH SKATTERNA

I dag höll Globaliseringsrådet en konferens om Skatter och socialförsäkringar i en globaliserad värld. I ett av många inslag presenterade Kjell-Olof Feldt sin rapport Mot en ny skattereform - globaliseringen och den svenska välfärden. Feldt försökte ge ett svar på två frågor: Finns det i en värld med global konkurrens om marknader, investeringskapital och (produktiv) arbetskraft behov av förändringar av den svenska skattepolitiken, som ökar möjligheten att uppnå en uthållig ekonomisk tillväxt med hög sysselsättning och en socialt acceptabel fördelning av välstånd och välfärd? Och om förändringar behövs, får de tillräcklig politisk uppslutning för att bestå på längre sikt.

Ett betydelsfullt avsnitt behandlade kapitalvinstbeskattningen. Det byggde på ett underlag utarbetat av Sven-Olof Lodin. Förslagets innehåll framgår av Lodins artikel i SvD.

Vad avsåg skatten på vinster (bolagsbeskattningen) ansåg Feldt det enda riktigt intressanta vara att det rått och fortsätter att råda bred enighet om behovet av att anpassa den svenska bolagsbeskattningen till omvärldens nivå, i varje fall till något slags genomsnitt av EU-ländernas nivå. Han ansåg det inte befogat att rekommendera ytterligare sänkningar av skatten på aktiebolagens vinster i syfte att uppnå konkurrensfördelar. I ett avseende ansåg han det dock befogat med en regeländring för att förbättra svenska företags situation i den globala ekonomin, och det gällde rätten till avdrag för förluster i utländska dotterbolag.

Han inställning i frågan var således enbart defensiv. Bolagsskatt ska tas ut, dock helst inte mer än vad andra stater gör. Sänker omvärlden får vi väl följa med, men Sverige bör inte gå i bräschen.

Mer välgörande var att därefter lyssna till budskapet från Sixten Korkman, f.d. Director General för Economic and Financial Affairs at the Council of the European Union och nu chef för ETLA, det finska näringslivets forskningsinstitut. I sin med mycket lätt hand gjorda presentation beskrev han möjliga relationer mellan vissa länders skattesystem och deras grad av globalisering. För min del var hans viktigaste synpunkt att bolagsskatten var den olämpligaste och fastighetsbeskattningen den lämpligaste skatteformen.

Ett önskemål från auditoriet om en diskussion om att därför avskaffa bolagsbeskattningen förklingade obeaktat.