ÄR KOSTNAD FÖR KLIMATKOMPENSATION AVDRAGSGILL?

SvD har den 12 december en debattartikel som handlar om att Saltå Kvarn inte skulle få avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för vad som avses vara klimatkompensation. Företaget betalar ett belopp för trädplanteringar i Uganda, som totalt sett ska binda koldioxid motsvarande utsläpp från företagets alla transporter. I princip skiljer sig inte detta systen från systemet med utsläppsrätter som företag med stora utsläpp måste köpa av företag som genererar energi utan att släppa ut växthusgaser. Kostnaden för dessa utsläppsrätter är utan varje tvivel avdragsgilla. En skillnad är att systemet med utsläppsrätter är påtvingat genom lagstiftning, i Saltå Kvarns fall synes det vara frivilligt. Detta ses av Skatteverket som en gåva, och gåvor är inte avdragsgilla.

Mats Pertoft (Mp) som sitter i skatteutskottet har ställt en fråga till finansminister Anders Borg i ärendet.

Kostnaderna för klimat­kompensation går till trädplanteringar som totalt sett binder koldioxid motsvarande företagets alla transporter. Detta är varken ett bistånd, gåva eller sponsring, utan en marknadsdriven och tredjepartscertifierad tjänst, ungefär som annan miljömärkning.

Nu lär väl Anders Borg knappast kunna kommentera Skatteverkets beslut. Det är Skatteverkets sak att tillämpa gällande rätt, och i sista hand är det en domstols sak att avgöra vad som är rätt. Först därefter är det politikernas sak att - om så befinnes lämpligt att ändra lagstiftningen.

Som medborgare kan man häpna över att lagen skulle ha den innebörd som Skatteverket hävdar. Det kan dock inte uteslutas. Det är bara ytterligare ett exempel på de idiotiska gränsdragningar som systemet med beskattning av företagsvinst föranleder. Ett företag må vara aldrig så samhällsonyttigt och deras kostnader för att skapa intäkter må ha aldrig så skadliga effekter - men de är avdragsgilla om inget undantag föreligger. T.o.m. kriminell verksamhet kan vara skattepliktig (RÅ 2005 ref. 14) och dess kostnader avdragsgilla.

Ett företag kan normalt fatta vilka kostsamma och misslyckade affärsbeslut som helst och ändå ha rätt till avdrag för deras kostnader, och det även om besluten leder till företagets undergång. Affärsmässigheten är inte Skatteverkets sak att bedöma.

Men avdrag för gåvor är inte tillåtna. Det finns nämligen ett uttryckligt förbud om det i 9 kap. 2 § inkomstskattelagen (IL). Bestämmelsen står visserligen numera under rubriken Levnadskostnader mm men har i alla tider ansetts tillämplig även på aktiebolag. I inkomstslaget näringsverksamhet finns det i 16 kap. regler om i vilken utsträckning avdragsrätt föreligger för bl.a. representation, forskning och vissa bidrag. Det har därför blivit en rättsfråga av stor betydelse vad som är gåva/sponsring/representation och vilka slag av forskning och bidrag till forskning mm som faller innaför resp. utanför avdragsrätten.

Det finns några riktiga godbitar i praxis. T.ex. att avdrag för bidrag till Kungliga Operan vägrades en av Operans huvudsponsorer, medan avdrag för bidrag till två föreningar som ville skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige medgavs bryggeriföretaget Falcon AB. Flera företag har vägrats avdrag för bidrag till t.ex. Forskningsstiftelsen SSE-MBA vid Handelshögskolan i Stockholm. Stiftelsen har till ändamål att främja vetenskaplig forskning i ekonomi, företagande och ledarskap. Domen överklagades till Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) som emellertid vägrade prövningstillstånd. Gränsdragningen för gåvor på rena struntbelopp har drivits upp till Regeringsrätten.

Skatteverkets beslut baseras också på att man anser att kostnader för klimatkompensation inte ger en motprestation.

Man må tro vad man vill både om växthuseffekten och effekterna av klimatkompensation. Ingen kan dock rimligen tvivla på att ledningen för Saltå Kvarn anser att det har affärsmässig betydelse att ta på sig kostnaden för klimatkompensation. Det är notoriskt att många människor är bekymrade över växthuseffekten - vare sig den finns eller ej. Det torde inte behöva ledas i bevis att det finns en marknad och köparkrets som attraheras av företag som har miljöprofil, och som på ett eller annat sätt är beredd att betala för den extra kostnaden för klimatkompensation.

Saltå Kvarn pekar på att klimatkompensationen av transporter är helt nödvändig för att man som ansvarstagande företag överhuvudtaget ska kunna importera och erbjuda svenska konsumenter ekologisk mat från andra länder, vilket motsvarar halva företagets omsättning. Detta är en självklar del av Saltå Kvarns affärsverksamhet och affärsmodell. Det kan, som Skatteverket gör, inte jämställas med allmänt goodwill-skapande sponsring och gåvor.

Det spelar därför ingen roll om bönderna i Uganda inte lämnar någon motprestation.

Avskaffa bolagsbeskattningen så slipper vi även den här typen av fullständigt onödigt juridiskt hårklyveri.

 

 

GÅVOR ÄR INGEN TAXERINGSFRÅGA

Laruent Leksells m.fl. debatt i SvD forsätter med en slutreplik den 18 januari. Deras i och för sig rimliga önskemål, att inte endast organisationer som ger ekoknomisk hjälp till behövande ska vara kvalificerade som mottagare avdragsberättigade bidrag, visar hur tokig lagstiftningen om avdragsrätt för gåvor är. Vad har Skatteverket, som är beslutande myndighet, för kompetens att avgöra det? Som det nu är är det avgörande ekonomisk hjälp, vilket Skatteverket också påpekat med stöd i praxis och i förarbetena till lagstiftningen.

OM nu bidrag till vissa ändamål ska stimuleras, vore det rimligare att de kvalificerade mottagarna utses av kompetent myndighet, varefter dessa får statsbidrag i relation till privatpersoners gåvor under året. Därmed skulle medborgarna ges ett direkt inflytande över vilka (utvalda) organisationer som förtjänar statens stöd, utan att det påverkar taxeringsorganisationen med granskning och registering av tiotusentals småbelopp.

Eller är det så jättekul att kunna göra ett avdrag i deklarationen att det motiverar kostnaderna för det? Kräver givmildheten verkligen att den egna gåvan (av delvis andras pengar) manifesteras med ett avdragsyrkande?

DN

AVDRAGSRÄTT FÖR OEGENNYTTIGA GÅVOR

Ett antal företrädare för gåvoberoende organisationer klagar i en debattartikel i SvD den 9 januari på att Skatteverket tillämpar den nyligen ikraftträdda lagstiftnigen om rätt till avdrag för vissa gåvor alltför snävt. Skatteverket framhåller i sin informationsbroschyr att

Med hjälpverksamhet bland behövande avses att man är ekonomiskt behövande.

Det finns andra behov än ekonomiska, är deras tanke.

Dessutom vill de att även företag ska kunna få avdrag för gåvor. De närmast raljerar över skillnaden i avdragsrätt mellan egennyttiga och oegennyttiga gåvor.

Det företag som vill ta ett ökat allmännyttigt ansvar får inte avdragsgillt skänka pengar till en social hjälporganisation i syfte att stärka sitt varumärke eller för att skapa mervärde och engagemang bland sina medarbetare. Vill företaget ”oegennyttigt” ge en gåva till kultur eller en idrottsorganisation så tillåts inte heller avdragsrätt.

Bara om samma gåva klassificeras som ett led i företagets marknadsföring, ja, då blir det ”egennyttig” reklam – och därmed avdragsgillt! Vi har vidare en situation i Sverige där en företagare kan ge en chokladkartong till sina anställda i julklapp, och göra det avdragsgillt. Däremot går det inte för samma företagare att skänka en julklapp till en hjälporganisation utan att han eller hon blir beskattad dubbelt upp.

En av underetecknarna är LAURENT LEKSELL, företagsledare i företag inom vårdtekniksektorn. Han borde veta bättre.

Om ett företag hade rätt - och genom skattesubventionering dessutom stimuleras - till avdrag för gåvor, skulle nog få personer våga teckna aktier.

Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.

En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2011/12, Aktiebolagslag, not 1119). Som aktieägare ska jag kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar jag satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste jag kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att jag kan räkna med att få betalt för mina fordringar.

Nu ger företag faktiskt bidrag och gåvor till olika ideella ändamål. Det får väl då antas att företagsledningarna kan motivera detta affärsmässigt, dvs. det bidrar till inkomstgenererinen - om inte annat så genom att ge företaget ett gott anseende. Det hindrar inte att domstolarna ändå vägrar företagen avdrag, vilket ju faktiskt innebär att de underkänner företagsledningarnas bedömning och därmed - i alla fall vid större gåvobelopp - underförstår att ansvariga kan ha gjort sig skyldiga till brott mot aktiebolagslagen och kan blir skadeståndsskyldiga och återbetalningsskyldiga.

Hela denna problematik kan undvikas. Om beskattningen av bolagens vinster avskaffades skulle frågan försvinna i tomma intet. Då skulle också företag - inom ramen för aktiebolagslagens regler - kunna besluta om gåvor och bidrag på rent affärsmässiga grunder.

Björne Sjökvist från Skatteverket gör ett försynt tillrättaläggande i SvD den 11 januari. Förmodligen utan effekt hos gåvokramarna.

Annina Rabe beklagar i SvD den 16 januari att företagen inte vill sponsra barnkulturhuset Palatset.

Nej, företagen väljer alltjämt att sponsra idrottsevenemang, där de vet att de kan få en tydlig återbäring på sin investering. De når många fler. De blir synliga på ett sätt som de ytterst sällan kan vara i ett kultursammanhang. Idrotten krånglar inte med integritetsfrågor och löper ingen risk att hamna i blåsväder för kontroversiella uttryck. Lägg därtill att Sverige är ett land där man av tradition värderar fysiska prestationer mycket högt, och ekvationen blir solklar.

Därtill är näringslivet mindre benäget att sponsra löpande kulturverksamhet. Ett innovativt projekt eller en ny oväntad idé är alltid roligare att lägga pengarna på än den dagliga driften. Palatset har allt det som sponsorer borde stå i kö för om kultursponsring vore ett realistiskt alternativ. Ändå saknas pengarna. Ändå saknas viljan hos stora delar av det svenska näringslivet. Än saknas en förenkling i skattelagstiftningen att göra avdrag för immateriella, icke tydligt mätbara värden.

Företagen får inte lägga ut pengar som inte kan motiveras affärsmässigt. Som medborgare får man i kompromissens namn acceptera att skatter går till sådant som ogillar. Som aktieägare och affärspartner måste man lita på att företagets pengar används för att skapa värden (inkomster). Det är det de är till för.

VEMS TANKE RÄKNAS?

HANNA HALLIN, Chef Sektor3 – tankesmedjan för det civila samhället skriver i SvD den 2 januari att konsekvensen av den just införda rätten till avdrag för vissa gåvor kommer att bli att

ideella organisationer med begränsad budget kommer att anpassa sin verksamhet för att få mer resurser. Det är en ekonomisk morot för att minska medlemmarnas roll och röra sig mer mot vissa av regeringen utpekade verksamheter.

Staten kommer att styra. Vad det meningen?

Ja, vad kan man vänta sig? Om staten ska vara med och betala, vill väl staten ha ett ord med i laget. Annars kanske staten får vara med och bidra till organisationer som Hallin ogillar.

SKATTER OCH SOLIDARITET

Skatter ersätter inte solidaritet resonerar Paulina Neuding i SvD den 31 december.

Välfärdsbygget kan ge intrycket att ansvaret för ens medmänniskor är upphandlat och outsourcat till staten, att omtanke är något som automatiskt dras från lönen.

Kanske det.

Desto mer förvånande att hon uppskattar avdragsrätt för gåvor. Den som ger 6.000 kr till godkända mottagare får en skattereduktion med 1.500 kr, dvs. 20 procent av ens givmildhet är outsourcat till staten.

Men även om man tycker att det är bra att givmildheten outsourcas, kan man ifrågasätta att detta har gjorts till en taxeringsfråga. Skattemyndigheten får - om reformen blir framgångsrik - hundratusentals småbelopp att ta ställning till och registrera. Varför kan inte godkända mottagare i stället rekvirera 25 procent från staten av det belopp som upp till 6.000 kr per givare mottagits under året av fysiska personer?

CIVILSAMHÄLLET BEHÖVER MEDBORGARE

Historikern Lars Trägårdh har utkommit med skriften Det borgerliga samhället: tur och retur?

Boken kommenteras på ledarsidan i SvD den 6 april under rubriken Civilsamhället behöver medborgare av en ny ledarskribent, Gustaf Almkvist.

Ett sådant samhälle, där enskilda får ta ett större ansvar för sig själva och sin omgivning, är utan tvekan en central del i det borgerliga projektet. Ska någonting sådant vara möjligt får staten inte vara alltför klåfingrig, poängterar Trägårdh. Han pekar också på det talande i att Sverige som enda land i Europa inte tillåter skatteavdrag för gåvor till ideella ändamål. Men det är symptomatiskt att en rapport om civilsamhället enbart handlar om organisationer. Vart tog människorna vägen?

Det framgår inte varför det skulle vara talande att Sverige som enda land inte tillåter sådana skatteavdag. Här har ju staten faktiskt inte varit klåfingring, utan låtit medborgarna själva avgöra vilka organisationer de vill stödja. Statens "klåfingrighet" består här i att befria vissa organisationer från skattskyldighet för inkomster.

Det är förvisso sant, säger Almkvist (om Trägårdh gör det också framgår inte), att staten kan göra mycket för att stjälpa eller hjälpa civilsamhället. Mycket av dess puls finns också i all den goda verksamhet som bedrivs i föreningar och rörelser. Men ett samhälle – något helt annat än staten – kan bara uppstå och frodas med självständiga människor, som på egen hand kan fundera över sin omgivning och uppgift i världen. Sådana människor blir aldrig passiva mottagare från en stat som påstår sig veta deras bästa.

Låter bra.

Jag tolkar det som ett argument för att inte införa avdragsrätt för gåvor. Tack, Gustaf Almkvist. Tala med din kollega Johan Wennström.

VEM BLIR SUGEN PÅ ATT SKÄNKA ETT OPERAHUS?

"Jag vill inte låta gnällig och otacksam", säger Mårten Arndtzén i sitt sällsynt gnälliga och otacksamma reportage i SRs P1 Kulturnytt den 24 mars om byggmästare Harry Karlssons konstmuseum vid Vasaparken i Stockholm. "Lite halvsnålt, mitt i storhetsvansinnet."

Vad skulle det göra om HK av ren fåfänga skapat sitt museum, och vad gör det om han blir ihågkommen för det? Bedöm resultatet. Och varför skulle han behöva göra det tillsammans med andra mecenater eller tillsammans med kommunala intressenter, som Arndtzén tycker? Det är väl bra att de som varit framgångsrika ger tillbaka till det samhälle de verkat inom. Och gör det utan att kräva avdragsrätt vid beskattningen för sina gåvor.

Heder åt HK.

Att bygga ett nytt operahus klarar nog bara familjerna Kamprad, Persson och Rausing av på egen hand. Men vem blir sugen på att skänka ett sådant i detta kulturklimat?

Här ett tips om var den nya operan kan byggas.

SNEDVRIDNA GÅVOAVDRAG

Hanna Hallin på något som kallar sig tankesmedjan Sektor3 argumenterar på SvD Brännpunkt den 14 mars för en närmast obegränsad avdragsrätt för gåvor och bidrag, ja till och med för medlemsavgifter till föreningar. Bara ändamålet är allmännyttigt. Snedvridning hotar civilsamhället med det förslag som regeringen antytt, hävdar hon.

Hon argumenterar för det ”civila samhället” där själva staten skall vara bortkopplad, men för att bli fri från samhället kräver hon skattesystemets hjälp! Det går liksom inte ihop.

Stöd gärna allmännyttiga (vad det nu är) ändamål, men gör det med egna pengar. Framför allt: belasta inte Skatteverket med uppgiften.

Om allmännyttig verksamhet skall stödjas med allmänna medel, föreslår jag att att alla organisationer som anser sig bedriva allmännyttiga verksamheter må redovisa erhållna bidrag och rekvirera en summa i relation därtill från en särskild myndighet som får avgöra om organisationens ändamål är tillräckligt ändamålsenligt.

SvD
SvD

VILJA UTAN AVDRAGSRÄTT

Johan Wennström upprörs i SvD den 27 februari med rätta över egendomliga hyresvillkor, som gör att Nationalmuseum helt måste stänga under ett antal år när den nuvarande byggnaden renoveras. Han spinner vidare och förvånas över att tomten intill som varit reserverad för Nationalmuseum inte blivit bebyggd. Jag håller med.

Till slut landar han i den fråga hans artikel nog egentligen handlar om: Avdragsrätt för donationer. Där håller jag inte med. Detta skall inte vara en taxeringsfråga. Taxeringen avser att fastställa underlaget för beskattning efter någon rimlig generell princip. I inga fall medges avdrag för personliga levnadskostnader som inte har med inkomstens förvärvande och bibehållande att göra eller andra personliga intressen.

Wennström refererar till en undersökning där var tredje stockholmare sägs kunna tänka sig att sponsra konst och kultur om de samtidigt får göra avdrag för gåvan. Tror jag det. Som man ropar i skogen får man svar.

Om privata gåvor ska skattesubventioneras, är det betydligt rationellare att de organisationer vilka kvalificerar för subvention får rekvirera ett belopp från staten i relation till summan av de gåvor de fått från privatpersoner. En handfull beslut rörande rejäla belopp att bedöma och kontrollera i stället för hundratusentals yrkanden om avdrag för småbelopp.

För ett företag är frågan mer komplicerad eftersom aktiebolagslagen lägger hinder i vägen. Man får inte hantera andras pengar hur som helst. Och avdragsrätten vid beskattningen är rena lotteriet.

Men stöd gärna ett tillbygge av Nationalmuseum med gåvor. Tomten bakom museet är perfekt. En ny operabyggnad bakom Nationalmuseum, som kulturutskottets vice ordförande Christer Nylander och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt argumenterat för på DN Debatt den 4 januari, får inte plats där. Här är ett bättre förslag.

ANDERS WALL OCH KULTURSTÖD

Anders Wall intervjuas i SvD den 15 februari om näringslivets stöd till kulturen. Han inser att att kulturen till stor del måste finansieras av privata pengar, även om basen kommer att bestå av statliga medel för att få en bredd i det hela. För att näringslivet ska stödja kulturen krävs att företagen får något igen. Det är inte bara av snålhet. Ett aktiebolag får inte göra donationer. Det strider mot aktiebolagslagen. Det finns både skadeståndsskyldighet för dem som beslutat och återbetalningsskyldighet för mottagare.

Kostnaden måste kunna motiveras som företagsekonomiskt betingad. Men som AW säger i intervjun kan både konstnären och donatorn ha affärsmässig nytta av kontakter och samarbete.

Det är också ett krav för skattemässig avdragsrätt. Skattemyndigheterna och skattedomstolarna kan - egendomligt nog kan man tycka - bestämma, att vad företag spenderar för att skapa vinster i sin verksamhet i vissa fall inte ska vara avdragsgillt. Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).

Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.

En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska man kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar man satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste man kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att man kan räkna med att få betalt för sina fordringar. Det är alltså synnerligen anmärkningsvärt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i ett börsnoterat företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.


Probelmet med den skattemässiga avdragsrätten kan enkelt lösas genom att bolagsbeskattningen avskaffas. Då blir det också tydligare om ett kulturbidrag är lika lönsamt som en företagsekonomiskt betingad investering.

Själv är AW värd största heder och respekt för sitt stöd till både kultur och näringslivsstudier.

FLER KAMPRAD

Hans Sjögren, professor i ekonomisk historia, har skrivit en förnuftig och sansad debattartikel i SvD den 29 januari under rubriken Sverige behöver fler som Kamprad. En välgörande motvikt mot dravlet i Uppdrag Granskning.

Sjögren avslutar artikeln med en erinran om att Sverige i början av 1900-talet hade en donationskultur, men att den kom att släckas ut av statliga transfereringssystem, höga inkomst- och företagsskatter samt regleringar av kapitalmarknaden. Den senaste tidens avregleringar och slopande av arvs- och förmögenhetsskatter möjliggör en renässans för en donationskultur i Sverige.

Ja, låt oss hoppas på det, men varför ska det behöva stimuleras med avdragsrätt, som Sjögren föreslår? Om det är så att familjedynastier och privata storkapitalister känner att de vill återföra en del av sina förmögenheter till samhället via donationer, är det väl inkonsekvent att staten skulle bidraga till donationen genom att avstå skatteinkomster. Vem vill kalla sig donator om alla vet att någon annan (staten) varit meddonator?

RÄDDA BARNEN

NU PRESSAR VI UPP PRISERNA ÄNNU MER! trumpetar Rädda Barnen i sin julkampanj för mera bidrag. RB lämnar tom Högsta pris-garanti. Hittar du samma vara för ett högre pris någon annastans får du gärna ge mellanskilladen till oss.

RB påpekar helt korrekt att det inte är avdragsgillt för företag att hjälpa utsatta barn. Att köpa julgåvor går däremot bra (att dra av, får man förmoda RB menar). Därför ger vi ditt företag chansen att stödja världens barn utan att straffas ekonomiskt. Köp våra klassiska julgåvor - i år till ännu högre priser.

Försiktigvis läggs det till att avdragsrätten i vissa fall kan vara begränsad.

Ja, köp gärna en julgran för 150.000 kr (om det är tillåtet enligt bolagsordningen eller du har full kontroll över bolagsstämman).

KULTURSPONSRING - HET POTATIS

Clemens Poellinger undrar i SvD den 25 oktober om kultursponsring med skatteavdrag är en så het potatis att ingen törs ta i den?

Ja, i vart fall skulle en avdragsrätt för gåvor, sponsring, kulturstöd o.likn. vara något helt unikt i den svenska skattelagstiftningen. Inte för något ändamål finns det avdragsrätt för annat än för att fastställa den inkomst som ska beskattas. Alla avdrag avser kostnader för inkomsernas förvärvande och bibehållande. Sen finns det vissa avdrag av sociala skäl, men det är i grunden avsett att kompensera för bristande skatteförmåga p.g.a. särskilda personliga kostnader eller handikapp.

Ett avdrag för att tillgodose ett personligt ideellt intresse skulle vara helt unikt. Skattetekniskt är det också komplicerat. Tiotusentals avdrag skulle behöva kontrolleras. Av EU-skäl skulle avdrag också behöva medges för bidrag till utländska mottagare.

Och vem känner sig nöjd med sig själv med att ge gåvor med andras pengar?

OM, kultur, hjälp till behövande mm skulle subventioneras skattevägen och i relation till allmänhetens intresse, vore en lösning att kvalificerade mottagare ansöka om statsbidrag i relation till från privatpersoner mottagna bidrag. Något hundratal ansökningar en gång om året. I stället för (eller som komplement till) statsbidrag baserat på riksdags- och mynighetsbeslut, skulle bidrag i större utsträckning kanaliseras till mottagare som medborgarna själva tycker är värda att stödja.

GÅVOR MED ANDRAS PENGAR

Det är tanken som räknas. Ibland, säger Sanna Rayman i SvD den 22 juni. Det är inte sant, lägger hon till.

Tanken, det är tanken på att ge avdragsrätt för gåvor, och enligt Rayman räcker det inte med att tanken på det är god. Gör något! uppfordrar hon Regeringen, vars alla partier sägs stå bakom avdragsrätt för gåvor. Anders Borg står dock i vägen.

Bra Anders Borg. Stå på dig.

Ett avdrag för personliga levnadskostnader hör inte hemma i skattesystemet. Även om staten toge på sig rollen som delfinansiär av privata gåvor, varför ska kommunerna belastas med skatteinkomstreduktioner av skäl som är helt främmande för dem? Om gåvogivare är så snåla och hycklande att de kan stimuleras till att ge gåvor till angelägna behov endast om gåvan ges med andras pengar, så låt kvalificerade mottagare rekvirera medel från staten i förhållande till av dessa mottagna gåvor. Hundratusentals deklarationsyrkanden med tillhörande risker för fel och fusk ersätts då av några tiotals administrativa beslut.

Jag vill ge gåvor till mottagare jag vill stödja, men inte till andra ändamål, och jag vill göra det med mina egna medel - inte statens och kommunernas. Hur kan partier som förespråkar individualistiska principer argumentera för en kollektivistisk ordning?

SKATTEVERKET BEHÖVER 400 NYA MILJONER I 4 ÅR

Ekot rapporterade i dag om Skatteverkets oändliga krav - nu pengar för egen del. 400 extra miljoner i 4 år. Annars måste 2 250 anställda bort.

Ta bort bolagsskatten. Den ger inget netto och föranleder ekonomiska skadeverkningar och är extremt resurskrävande för Skatteverket.

Ta bort moms mellan momspliktiga. Miljontals fakturor förenklas i företagen. Miljardbelopp belopp (lika stora positiva som negativa) elimineras ur momsdeklarationerna. Granskningen kan begränsas till företag som säljer till ej momsregistrerade (dvs framför allt alla privatpersoner). Netto är det endast sådana försäljningar som genererar momsintäkter till staten. ALL annan inlevererad moms återbetalas till företagen. En gigantisk felkälla försvinner, eftersom utrymmet för fusk minskar dramatiskt.

Inför inte avdragsrätt för gåvor. En för Skatteverket helt verksamhetsfrämmande hantering.

Och, inte minst, sluta driva skatteprocesser som om Skatteverket skulle vinna dem måste föranleda lagändring. I dagarna meddelade Regeringsrätten en dom (mål nr 3799-2009) där förnuftet vann över det ordrytteri som Skatteverket och underinstanserna tillämpat. Om borgenären hade sålt sin fordran till gäldenären för 50 % minus en krona för en krona skulle saken ha varit klar och förlusten avdragsgill. Nu lämnade gäldenären ett ackord på 50 procent, vilket ger exakt samma resultat. Det krävdes en domstolsprocess ända till Regeringsrätten för att borgenären skulle få sin avdragsrätt.

Warum soll man es einfach machen wenn man es so schön komplizieren kann?

SKA SKATTESYSTEMET ANPASSAS TILL BEHOVET AV FORSKNINGSFINANSIERING?

Nej Gustaf Lindencrona & Co.

Säkert behöver forskningen (vad det nu är) mera pengar, och det är vi medborgare som i en eller annan form betalar. Men varför gå över ån efter vatten och komplicera ett komplicerat skattesystem ännu mer, och det med något fullständigt främmande för beskattningsförfarandet?

Ideella föreningar, insamlingar för hjälpbehövande, idrottsrörelsen mm, alla fullgör angelägna uppgifter värda att stödja. Gör det, men kräv ingen skattereduktion för det. Det är lätt att vara generös med andras pengar.

Gustaf Lindencrona och hans kolleger i Kungl. Vetenskapsakademinen talar för forskningen. Frikostigt erbjuder de forskningen som ett område att pröva avdragsrätten på. "Om erfarenheterna är positiva kan man senare vidga kretsen av ändamål."

Lagstifta i stället om en förteckning över mottagare som administrerar tillräckligt angelägna behov. Dessa får från staten rekvirera ett belopp på x procent av från privata givare lämnade bidrag. Då slipper vi belasta skattesystemet och deklarationsgranskningen med tiotusentals småbelopp, med fusk- och felrisker och adminstrativt krångel.

Lagstifta (det tycks behövas) också om en rimligare syn på vad som är avdragsgill kostnad för företags stöd till forskning.

AVDRAGSGILLA GÅVOR I FÖRETAG

Stefan Fölster, chefsekonom vid Sveriges Näringliv, skriver i dag i SvD tillsammans med Mikael Oscarsson, KD, och Laurent Leksell, Stockholms Stadsmisson, om avdragsrätt för gåvor. De tror att det civila samhället skulle stärkas genom avdragsrätten.

Är det verkligen så illa? Varför skulle vi inte kunna kosta på oss att lämna gåvor eller på annat sätt stödja vad vi tycker är angeläget på samma sätt som när vi går och handlar mat och kläder mm. Med våra inkomster och besparingar. Varför skulle staten stå för en del av just utgiften för gåvor och bidrag? Om det är som Fölster & Co säger, är det verkligen ynkedom.

Och varför göra det till en skattefråga? Är det för att möjligheten att sänka sin skatt ger sådan lyckokänsla, att man blir mer givmild? Det vore väl mera rationellt att av staten godkända gåvomottagare rekvirerar ett belopp motsvarande viss fastställd andel av mottagna gåvobidrag. Då blir det ett beslut per år och mottagare och ett beloppsunderlag i stället för hundratusentals taxeringsbeslut om småbelopp. Fast då får man ju inte känna sig som smart skatteplanerare förstås.

Nu handlar Fölster & Co:s artikel mera om företagens än privatpersoners avdragsrätt för gåvor. Men det känns som de använder sina goda argument för avdragsrätt för sponsring och andra kostnader för inkomsternas förvärvande i ett företag för att motivera avdragsrätt för privata levnadskostnader för privatpersoner.

Det egendomliga är ju att skattemyndigheterna och skattedomstolarna tagit sig en rätt att bestämma, att vad företag spenderar för att skapa vinster i sin verksamhet i vissa fall inte ska vara avdragsgillt. Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Det laddade ordet "sponsring" tycks vara tillräckligt för skattemyndigheterna att ifrågasätta avdragsrätt. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).

Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.

En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska jag kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar jag satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste jag kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att jag kan räkna med att få betalt för mina fordringar. Det är alltså synnerligen anmärkningsvärt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i ett börsnoterat företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.

Detta är bara ett av många skäl för att avskaffa den helt onödiga och skadliga bolagsbeskattningen. Utan bolagsskatt blir kostnader för gåvor och sponsring en icke-fråga.

Se även DN 12 februari.

FILANTROPI

Ju högre tonläge, desto torftigare argument.

Tonika Hirdman, Fondation de Luxembourg, talar i Dagens Industri den 9 januari om filantropi. Att ägna sig åt filantropi upplevs som ett sätt att ta sitt ansvar i en tid med svåra utmaningar, såväl socialt som miljömässigt.

Vad det är fråga om? Avdragsrätt för gåvor, förstås.


Avdragsrätt för välgörenhet skapar sociala entreprenörer, säger hon. Fina ord.

Tonika, hör du inte hur det låter. Du vill göra det, om du kan minska din skatt. Du vill göra det om staten ger dig ett bidrag.

Tonika. Ditt ackord klingar falskt. En filantrop har inget eget vinstintresse.

Stöd gärna angelägna behov. Med dina pengar. Då blir du en filantrop.

GÅVOR MED ANDRAS PENGAR - IGEN - OCH IGEN

Det är lätt att vara generös med andras pengar.

Det är en egendomlig tanke att man blir mer givmild om man får mindre skatt. Skatterna kan förvisso uppfattas betungande, men tycker man att man vill ge ett belopp till välgörenhet så ger man väl så mycket som man kan. Utan baktankar. Varför ska en annan (staten) gå in och lämna ytterligare ett belopp? Till givaren!

Johan Wennström i SvD tror att för att givmildheten hos privatpersoner ska bli större måste politiken förmodligen skapa jordmån för det. Kanske det. Men är det verkligen så illa att det måste ske med en skattefavör? Det är väl för ynkligt att det är intresset av en skattelättnad som är drivande och inte intresset att stödja det man tror på.

Konstig tanke förresten, att det skulle vara en statlig uppgift att skapa jordmån för givmildhet. Vi kanske behöver en gåvostimulansmyndighet.

Den 7 januari 2010 argumenterar Gabriel Urwitz och Lena Posner Körösi DN för att avdrag ska kunna medges inte bara för hjälpverksamhet bland behövande och för att främja vetenskaplig forskning utan för "all allmännyttig verksamhet som drivs på ett seriöst sätt till samhällets och dess medborgares bästa". Deras skäl är att Sverige under de senaste 30-40 åren blivit mycket med mångfacetterat och mångkulturellt.
En hyllningsartikel till inägget finns hos Hayek-Institutet i Sverige.

Och den 9 januari skriver Tonika Hirdman i Dagens Industri om filantropi.

RÄDDA BARNENS JULOST

Jag har tidigare skrivit om Rädda Barnens idé att samla in pengar genom att sälja en julost för 39 000 kr till företag som sen kan skänka osten till affärsförbindelser. RB tror/påstår att det är avdragsgillt.

I dag finns en annons i Dagens Industri (och förmodligen på flera ställen). Köp en prisvärd julgåva, står det under en edamerost för 50 000 kr (ord. ca pris 250:-). Prisskillnaden på 11 000 kr består förmodligen av momsen.

Därefter står det i texten: Idag är det avdragsgillt för företag att köpa julgåvor, men inte att skänka pengar för att hjälpa utsatta barn. Genom att sälja klassiska julgåvor tillsammans med ett värdepaket ger vi ditt företag chansen att stödja kampen för barns rättigheter utan att straffas ekonomiskt.

Så är det inte alls.

I Skatteverkets skrivelse 131 827645-09/1152 om Skattefria julgåvoroch sponsringspaket beskrivs rättsläget på följande sätt:
Det förekommer att säljare av julgåvor marknadsför dessa tillsammans med olika typer av sponsringspaket. Ett sponsringspaket kan, förutom julgåvan, innehålla allt från reklamskyltar till fribiljetter. Avdrag som för driftkostnad kan då inte utan vidare medges för hela utgiften. Om marknadsvärdet av motprestationen, exempelvis reklamplats, biljetter etc. understiger utgiften medges avdrag endast för värdet av motprestationen. Överskjutande del ses som gåva och är inte avdragsgill. ---

Ett företag kan öka sin försäljning genom att exempelvis förknippas med allmännyttiga ändamål. Kostnaden för detta syftar då till att skapa och förmedla en positiv bild av företaget i ett bredare sammanhang. Man brukar säga att företagets goodwill förbättras. I de fall kostnaden helt eller delvis utgör en gåva tar emellertid avdragsförbudet i inkomstskattelagen över den allmänna bestämmelsen om avdragsrätt. Gåvor till hjälporganisationer är därmed inte avdragsgilla.

I Skatteverkets skrivelse 131 476491-09/111 om Kultursponsring erinras redan i den sammanfattande inledningen om att sponsringen inte får vara en gåva. För gåvor medges inga avdrag. Ett särskilt avsnitt i skrivelsen ägnas sedan gåvoförbudet.

Det är anmärkningsvärt att en organisation som Rädda Barnen försöker förleda företagen genom att förespegla avdragsrätt för sina julgåvor. Rena bondfångeriet.

En gåva är en gåva och den är inte avdragsgill. RB erbjuder i annonsen t.o.m. en "högsta prisgaranti". I en ganska fyndig drift med affärskedjornas kampanjer skriver RB: Hittar du denna vara för ett högre pris någon annanstans får du gärna ge mellanskillnaden till oss.

Går man in på rb.se/jul får man flera exempel på vad Rädda Barnen erbjuder. En amaryllis för 60 000 kr (ord.ca. pris 100 kr), bordsjulgran 35 000 kr (ord. ca. pris 40 kr), italiensk salami 80 000 kr (ord. ca. pris 350 kr), fårfiol 90 000 kr (ord. ca. pris 700 kr), tomte i ull 100 000 kr (ord. ca. pris 600kr) m.m.

Ge gärna en gåva till ett behjärtansvärt ändamål. Men bered dig på att få betala hela beloppet själv. Även momsen.

Och varför skulle någon annan betala för din välgörenhet? Vill du verkligen förringa din givmildhet på det sättet?