Den gamla frågan om revisorers beskattning granskas nu av Skatteverket.
SvD
DN
Visar inlägg med etikett lönebeskattning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lönebeskattning. Visa alla inlägg
tisdag 13 december 2011
tisdag 28 december 2010
RUT OCH ROT OCH SKATT PÅ ARBETE
SvD funderar den 28 december (GP 29 dec) kring effekterna av Rut och Rot. Det lär inte finnas några tillförlitliga studier av effekterna, men sannolikt är det som SvD tror: Utan Rut och Rot bli tjänster inte utförda alls; utförda amatörmässigt av kunden själv, eller utförda svart.
Jag tror mest på det sista. Svart kostar städtjänsten ungefär hälften av vit städning, men med vit städning betalar kunden bara hälften. Moralen har fått ett stöd. Svartbranscherna kan bli vita. Vackert så.
SvD skriver:
All uthållig skatt bygger på arbete. Den dag kapitalet förnyar sig självt är långt borta. Skatt på energi, tobak, alkohol, bilism mm leder "bara" till effektivare hushållning, ändrat beteende; det uppstår inga värden att fördela ur de skattebaserna.
Så, om vi ska ha en omfattande offentlig välfärd, är det inte mycket att hämta från andra skattebaser än arbetet. Man må ta det hos företagen genom arbetsgivaravgifter eller hos hushållen genom skatt på löneinkomster och konsumtion av löneinkomster (moms). Ska sådana demoraliserande effekter som omfattande svartarbete medför undvikas, krävs det förmodligen Rut och Rot.
SvD skriver också:
Jag skulle tro att SvD menar att "sådana saker" väger tungt.
Jag tror mest på det sista. Svart kostar städtjänsten ungefär hälften av vit städning, men med vit städning betalar kunden bara hälften. Moralen har fått ett stöd. Svartbranscherna kan bli vita. Vackert så.
SvD skriver:
Helst skulle man förstås åtgärda detta med stora skattesänkningar över hela linjen, men den offentliga ekonomin bygger i hög grad på skatt på arbete och den praktiskt framkomliga vägen är inte det väldiga helhetsgreppet utan att reformera styckevis och delt.
All uthållig skatt bygger på arbete. Den dag kapitalet förnyar sig självt är långt borta. Skatt på energi, tobak, alkohol, bilism mm leder "bara" till effektivare hushållning, ändrat beteende; det uppstår inga värden att fördela ur de skattebaserna.
Så, om vi ska ha en omfattande offentlig välfärd, är det inte mycket att hämta från andra skattebaser än arbetet. Man må ta det hos företagen genom arbetsgivaravgifter eller hos hushållen genom skatt på löneinkomster och konsumtion av löneinkomster (moms). Ska sådana demoraliserande effekter som omfattande svartarbete medför undvikas, krävs det förmodligen Rut och Rot.
SvD skriver också:
Tack vare rut och rot är många hus i lite bättre skick, många hem lite prydligare och invånarna i många hus och hem lite mindre stressade än de annars skulle ha varit.
Ur hårdkokt nationalekonomisk synvinkel väger sådana saker lätt jämfört med att rut och rot rubbar likformigheten i beskattningen, styr hushållens efterfrågan i en viss riktning och skapar avgränsningsproblem.
Jag skulle tro att SvD menar att "sådana saker" väger tungt.
onsdag 15 december 2010
AKTIER I REVISIONSBYRÅER
SvD fortsätter med sin kampanjjournalistik. Tidigare gällde det revisorernas möjligheter att omvandla sina arbetsinkomster till kapitalinkomster, vilket - om man inte känner till bakomliggande regler - låter fantastiskt när man beskriver det som att höga arbetsinkomster beskattas med drygt 55 procent skatt + sociala avgifter på drygt 30 procent, medan utdelning på aktierna i revisionsbolagen beskattas med endast 20 procent.
Den 15 december skriver SvD om det det märkliga i att revisorer kan få köpa aktier i de företag de arbetar i för 10 kr och få en aktieutdelning på 12 000 kr. Låter för bra för att vara sant, och det är det också. Eller i vart fall inte hela sanningen.
Advokatbyråer bedrevs förr i tiden ofta i något som kunde liknas vid stiftelseform. Det var visserligen enskilda firmor eller hade någon formell bolagsform, men delägare togs in efter prövning och alla tillgångar "tillhörde" byrån. Medarbetarna kunde utnyttja byråns tillgångar, klientstock och rennommé och antogs förkovra detta rennommé i sin verksamhet. Numera bedrivs verksamheten (delvis av skattetekniska skäl) i samverkande bolagsstrukturer - ofta med inslag av handelsbolag.
Samma idé tillämpas säkerligen inom många konsultbranscher, bl.a. i revisionsbranschen. I denna förekommer fyra riktigt stora företag, KPMG, Ernst & Young, Deloitte och PWC. Tillsammans har de enligt SvD-artikeln 576 partners. Det är av praktiska skäl sannolikt omöjligt att driva så omfattande verksamheter på annat sätt än som aktiebolag. Samtliga är numera inordnade i amerikanska världsomfattande byråer. Formellt ägs bolagen av konsulterna, men de kan bara sälja aktierna till nytillträdande konsulter eller till (representant för) bolaget. De måste utträda som partners vid c:a 60 års ålder. Normalt har de ingen möjlighet att privat tillgodogöra sig värdet av aktierna, utan det förutsätts att när de lämnar sin anställning ska de lämna tillbaka aktierna och få tillbaka det belopp de en gång erlagt.
Om de erlägger 100 kr (som i PWC) eller 2 011 kr (i KPMG) har därför liten betydelse. Det är inte heller särskilt märkvärdigt att de får 12 000 kr resp. 4 046 kr i utdelning på aktierna. Utdelningen är inte annat än del i den vinst som konsulten dragit in till företaget med sin egen arbetsinsats och med hjälp av firmans övriga resurser i form av ackumulerat kapital, medarbetare och rennommé.
Nu tycks Skatteverket vilja se denna ersättning som arbetsinkomst och inte som utdelning, vilket det sakligt sett ligger mycket i. De aktier revisorerna innehar (utan att få rätt till deras kapitalvärde) är i realiteten inte mer än ett bevis på att de (liksom advokaterna förr i tiden) blivit antagna som partners i firman. De inkomster de tillgodogör sig är inte avkastning av kapitalinsatser som de gjort. I den mån det är kapitalavkastning hänför det sig till stor del till ett kapital som ackumulerats i firmorna under lång tid med tidigare delägares prestationer. Ett kapital som de verksamma konsulterna inte behövt betala för att få utnyttja sig av, men som de inte heller kan tillgodogöra sig när de slutar.
Nu är det emellertid formellt aktier, och därmed kan revisorerna använda sig och dra nytta av mer eller mindre lämpligt utformade skatteregler. Några särregler för aktier av den här karaktären finns inte. Tvärtom finns det regler som likställer olika riskinstrument med aktier. T.o.m. derivat som optioner och terminer behandlas i skattehänseende som aktier, fast det i grunden inte representerar någon förmögenhetstillgång. Så för att Skatteverket ska ha någon framgång med att beskatta utdelningen som lön lär det krävas lagändring.
Den 15 december skriver SvD om det det märkliga i att revisorer kan få köpa aktier i de företag de arbetar i för 10 kr och få en aktieutdelning på 12 000 kr. Låter för bra för att vara sant, och det är det också. Eller i vart fall inte hela sanningen.
Advokatbyråer bedrevs förr i tiden ofta i något som kunde liknas vid stiftelseform. Det var visserligen enskilda firmor eller hade någon formell bolagsform, men delägare togs in efter prövning och alla tillgångar "tillhörde" byrån. Medarbetarna kunde utnyttja byråns tillgångar, klientstock och rennommé och antogs förkovra detta rennommé i sin verksamhet. Numera bedrivs verksamheten (delvis av skattetekniska skäl) i samverkande bolagsstrukturer - ofta med inslag av handelsbolag.
Samma idé tillämpas säkerligen inom många konsultbranscher, bl.a. i revisionsbranschen. I denna förekommer fyra riktigt stora företag, KPMG, Ernst & Young, Deloitte och PWC. Tillsammans har de enligt SvD-artikeln 576 partners. Det är av praktiska skäl sannolikt omöjligt att driva så omfattande verksamheter på annat sätt än som aktiebolag. Samtliga är numera inordnade i amerikanska världsomfattande byråer. Formellt ägs bolagen av konsulterna, men de kan bara sälja aktierna till nytillträdande konsulter eller till (representant för) bolaget. De måste utträda som partners vid c:a 60 års ålder. Normalt har de ingen möjlighet att privat tillgodogöra sig värdet av aktierna, utan det förutsätts att när de lämnar sin anställning ska de lämna tillbaka aktierna och få tillbaka det belopp de en gång erlagt.
Om de erlägger 100 kr (som i PWC) eller 2 011 kr (i KPMG) har därför liten betydelse. Det är inte heller särskilt märkvärdigt att de får 12 000 kr resp. 4 046 kr i utdelning på aktierna. Utdelningen är inte annat än del i den vinst som konsulten dragit in till företaget med sin egen arbetsinsats och med hjälp av firmans övriga resurser i form av ackumulerat kapital, medarbetare och rennommé.
Nu tycks Skatteverket vilja se denna ersättning som arbetsinkomst och inte som utdelning, vilket det sakligt sett ligger mycket i. De aktier revisorerna innehar (utan att få rätt till deras kapitalvärde) är i realiteten inte mer än ett bevis på att de (liksom advokaterna förr i tiden) blivit antagna som partners i firman. De inkomster de tillgodogör sig är inte avkastning av kapitalinsatser som de gjort. I den mån det är kapitalavkastning hänför det sig till stor del till ett kapital som ackumulerats i firmorna under lång tid med tidigare delägares prestationer. Ett kapital som de verksamma konsulterna inte behövt betala för att få utnyttja sig av, men som de inte heller kan tillgodogöra sig när de slutar.
Nu är det emellertid formellt aktier, och därmed kan revisorerna använda sig och dra nytta av mer eller mindre lämpligt utformade skatteregler. Några särregler för aktier av den här karaktären finns inte. Tvärtom finns det regler som likställer olika riskinstrument med aktier. T.o.m. derivat som optioner och terminer behandlas i skattehänseende som aktier, fast det i grunden inte representerar någon förmögenhetstillgång. Så för att Skatteverket ska ha någon framgång med att beskatta utdelningen som lön lär det krävas lagändring.
fredag 20 augusti 2010
SKATT PÅ LÖN OCH SKATT PÅ PENSION
Nationalekonomerna Helena Svaleryd och Daniel Waldenström har genom en artikel i DN den 18 augusti skapat en smula uppståndelse i debatten om pensionärernas beskattning. Enligt deras rapport skulle pensionärerna i själva verket inte beskattas hårdare än löntagare, vilket ju hävdats och bl.a. gett upphov till påståendet om att det införts "straffbeskattning" av pensionärer.
Det sistnämnda påståendet är naturligtvis alldeles felaktigt och bara uttryck för politisk demagogi. Någon särskild skatt på pensioner har varken införts eller höjts. Tvärtom har pensionärerna fått vissa skattereduceringar (SFS 2008:1306 och 2009:1490). Men det har införts skattelättnader för arbetsinkomster genom jobbskatteavdragen, vilka inte kommit pensionärerna till del. Så en relativ förskjutning i skattetrycket till pensionärernas nackdel har det varit.
Enligt Svaleryd/Waldenström har man i den allmänna debatten förbisett att löneinkomster belastas med en särskild skatt, den allmänna löneavgiften (SFS 1994:1920), på 7,49 procent (numera 6,03 procent). Enligt deras beräkningar betalar en löntagare med 14 000 kr i månadslön via sin arbetsgivare en löneavgift på ca 1 250 kr, knappt nio procent av lönen (varför inte 7,49 eller 6,03?). Beloppet är större än de 954 kr som samma löntagare får tillbaka i form av jobbskatteavdrag. Skillnaden syns också på nationell nivå, framhåller de. 2009 var löneavgifterna 87 mdr kr medan jobbskatteavdraget var 66.
Ska man vara noga bör man nog beakta att löneavgiften på 1 250 kr varit avdragsgill för arbetsgivaren, varför kostnaden ska reduceras kraftigt (med 26,3 procent i aktiebolag och ca 50 procent i enskilda företag). Då blir skattebelastningen på pensionsinkomster lite högre än på arbetsinkomster. (På nationell nivå tillkommer en inkomstskatteminskning på kanske 30 mdr kr.)
Efter några inlägg på Ekonomistas blogg under rubriken Myt att pensionärer straffbeskattas (se inläggen fr.o.m. 21 augusti) har Waldenström insett vissa felberäkningar. Dels, förstås, att de inte observerat effekten av avdragsrätten, dels att de beräknat avgiften på ett underlag motsvarande lön + avgift. Det är därför de angivit avgiftskostnaden till knappt 9 procent. Rubriken på deras rapport är därför inte så lyckad. Skattekostnaden för löntagare är inte högre än för pensionärer. (Därmed inte sagt att pensionärer straffbeskattas.)
Sen kan man fråga sig hur fint man kan göra sådana här beräkningar. Kameralt ser det riktigt ut, men vilka effekter har regelskillnaderna i den ekonomiska verkligheten? Man talar ofta om att stimulera näringsverksamhet och företagande genom att sänka arbetsgivaravgifter, men det resonemanget förutsätter att arbetsgivarnas totala lönekostnader går ned, eftersom löntagarna inte omedelbart fyller ut skillnaden genom ökade lönekrav. Men är det någon som tror att löntagarna generellt har avstått från löneökningar, därför att det införts en allmän löneavgift? Det är en kamp om fördelningen av produktionsresultatet, där resultatet i det långa loppet är kulturellt betingat - 20 procent till kapitalet och 80 procent till arbetskraften. Det pendlar fram och tillbaka under skiftande konjunkturbetingelser. Olika elasticiteter påverkar förändringarnas riktning och hastighet.
Men visst. Det finns nog fog för att beakta arbetsgivarens kostnad för den allmänna löneavgiften som en skatt på lönen, även om den inte syns lika tydligt för arbetstagaren som den vanliga löneskatten. Men kostnaden för arbetsgivaren är mindre eftersom den är avdragsgill.
Sen kan man fundera på om det är rimligt att pensionärer (om så är fallet) betalar mer skatt än löntagare. Men det är en politisk fråga. Min ekonomiska övertygelse är att i det läge som rått har det varit nyttigt att öka arbetsutbudet genom skattereduktioner som riktat sig direkt och uteslutande mot den arbetande befolkningen.
Det sistnämnda påståendet är naturligtvis alldeles felaktigt och bara uttryck för politisk demagogi. Någon särskild skatt på pensioner har varken införts eller höjts. Tvärtom har pensionärerna fått vissa skattereduceringar (SFS 2008:1306 och 2009:1490). Men det har införts skattelättnader för arbetsinkomster genom jobbskatteavdragen, vilka inte kommit pensionärerna till del. Så en relativ förskjutning i skattetrycket till pensionärernas nackdel har det varit.
Enligt Svaleryd/Waldenström har man i den allmänna debatten förbisett att löneinkomster belastas med en särskild skatt, den allmänna löneavgiften (SFS 1994:1920), på 7,49 procent (numera 6,03 procent). Enligt deras beräkningar betalar en löntagare med 14 000 kr i månadslön via sin arbetsgivare en löneavgift på ca 1 250 kr, knappt nio procent av lönen (varför inte 7,49 eller 6,03?). Beloppet är större än de 954 kr som samma löntagare får tillbaka i form av jobbskatteavdrag. Skillnaden syns också på nationell nivå, framhåller de. 2009 var löneavgifterna 87 mdr kr medan jobbskatteavdraget var 66.
Ska man vara noga bör man nog beakta att löneavgiften på 1 250 kr varit avdragsgill för arbetsgivaren, varför kostnaden ska reduceras kraftigt (med 26,3 procent i aktiebolag och ca 50 procent i enskilda företag). Då blir skattebelastningen på pensionsinkomster lite högre än på arbetsinkomster. (På nationell nivå tillkommer en inkomstskatteminskning på kanske 30 mdr kr.)
Efter några inlägg på Ekonomistas blogg under rubriken Myt att pensionärer straffbeskattas (se inläggen fr.o.m. 21 augusti) har Waldenström insett vissa felberäkningar. Dels, förstås, att de inte observerat effekten av avdragsrätten, dels att de beräknat avgiften på ett underlag motsvarande lön + avgift. Det är därför de angivit avgiftskostnaden till knappt 9 procent. Rubriken på deras rapport är därför inte så lyckad. Skattekostnaden för löntagare är inte högre än för pensionärer. (Därmed inte sagt att pensionärer straffbeskattas.)
Sen kan man fråga sig hur fint man kan göra sådana här beräkningar. Kameralt ser det riktigt ut, men vilka effekter har regelskillnaderna i den ekonomiska verkligheten? Man talar ofta om att stimulera näringsverksamhet och företagande genom att sänka arbetsgivaravgifter, men det resonemanget förutsätter att arbetsgivarnas totala lönekostnader går ned, eftersom löntagarna inte omedelbart fyller ut skillnaden genom ökade lönekrav. Men är det någon som tror att löntagarna generellt har avstått från löneökningar, därför att det införts en allmän löneavgift? Det är en kamp om fördelningen av produktionsresultatet, där resultatet i det långa loppet är kulturellt betingat - 20 procent till kapitalet och 80 procent till arbetskraften. Det pendlar fram och tillbaka under skiftande konjunkturbetingelser. Olika elasticiteter påverkar förändringarnas riktning och hastighet.
Men visst. Det finns nog fog för att beakta arbetsgivarens kostnad för den allmänna löneavgiften som en skatt på lönen, även om den inte syns lika tydligt för arbetstagaren som den vanliga löneskatten. Men kostnaden för arbetsgivaren är mindre eftersom den är avdragsgill.
Sen kan man fundera på om det är rimligt att pensionärer (om så är fallet) betalar mer skatt än löntagare. Men det är en politisk fråga. Min ekonomiska övertygelse är att i det läge som rått har det varit nyttigt att öka arbetsutbudet genom skattereduktioner som riktat sig direkt och uteslutande mot den arbetande befolkningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
