FÖRHANDSBESKED LÄMNAS INTE FÖR TILLÄMPNING AV REGLERNA OM BEGRÄNSNING AV RÄNTEAVDRAG

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i beslut den 27 april undanröjt ytterligare sex förhandsbesked meddelade av Skatterättsnämnden (SRN) angående tillämpningen av reglerna i 24 kap. 10 a - 10 f §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL, om begränsning av avdragsrätten för räntekostnader. I samtliga mål gällde det regeln i 10 d § tredje stycket, den s.k. ventilregeln. Begäran om hörande av EU-domstolens mening om lagstiftningen bifölls inte.


Huvudregeln är att avdrag för ränta inte medges på lån till företag i intressegemenskap (10 b §). Undantag från den regeln gäller om  "inkomsten som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med minst 10 procent enligt lagstiftningen i den stat där det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma, om företaget bara skulle ha haft den inkomsten" (10 d § första stycket).


Om det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit är att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån får dock ränteutgiften inte dras av (10 d § tredje stycket).

Det är alltså denna undantagsregel som målen avsett. Ett undantag från ett undantag. Eller ett undantag från ett undantag från ett undantag om man utgår från huvudregeln att räntor är generellt avdragsgilla.

Motiveringen är densamma som i tidigare avgjorda ärenden.

Frågan i målet är om bolaget på grund av undantagsregeln i 24 kap. 10 d § tredje stycket IL ska vägras avdrag för de aktuella ränteutgifterna. Vad Högsta förvaltningsdomstolen först har att ta ställning till är om denna fråga bör prövas inom ramen för ett förhandsbesked.

Av förarbetena framgår bl.a. följande (prop. 2012/13:1, volym 1, s. 250 ff. och 333 f.). En bedömning ska göras i varje enskilt fall med beaktande av samtliga relevanta omständigheter som har samband med skuldförhållandet för att avgöra om det huvudsakliga skälet till att transaktionerna vidtagits och avtalsförhållandena uppstått är att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Vid bedömningen ska både långivarens och låntagarens skattemässiga situation beaktas. Det kan även finnas skäl att beakta låntagarens hela skuldsituation. Andra omständigheter som bör ha betydelse är t.ex. om det är fråga om slussning av räntebetalningar genom andra företag i intressegemenskapen och förfarandet framstår som omotiverat bortsett från de skatteeffekter som uppnås. En omständighet som talar emot avdragsrätt är om skuldförhållandet får anses ha uppkommit enbart för att intressegemenskapen ska kunna utnyttja ett underskott i ett annat land. Kapitalets ursprung, t.ex. om det handlar om egenupparbetade medel som lånas ut, är också en faktor som bör ingå i bedömningen.

Ett ärende om förhandsbesked prövas utifrån de omständigheter som sökanden väljer att presentera i ansökningen hos Skatterättsnämnden. En prövning av om undantagsregeln i 24 kap. 10 d § tredje stycket IL är tillämplig förutsätter att en mängd omständigheter, hänförliga inte bara till sökanden utan även till dennes motpart i skuldförhållandet liksom till övriga företag som ingår i en intressegemenskap, är klarlagda. Enligt HFDs mening aktualiseras därmed utpräglade utrednings- och bevisfrågor som inte lämpar sig för att prövas inom ramen för ett förhandsbesked.

Det är förmodligen en riktig bedömning. Frågan är om det kan avgöras inom ramen för den normala domstolsprövningen. Då kan domstolarna emellertid inte undandra sig prövningen.  Men hur ska man kunna avgöra "om det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit är att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån"? "Huvudsaklig" betyder i skattesammanhang till 75 procent; "väsentlig" betyder till 40 procent. Vad betyder "skatteförmån"? En bedömning kommer alltid att bli ett till juristspråk förklätt tyckande.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

INGA FÖRHANDSBESKED OM RÄNTESNURROR

Högsta förvaltningsdomstolen har den 23 februari i ytterligare fem fall undanröjt Skatterättsnämndens förhandsbesked om tillämpning av reglerna om räntesnurror. Samtliga med negativ utgång för sökandebolagen, dvs. den s.k. ventilregeln som medger ränteavdrag 

om det skuldförhållande som ligger till grund för ränteutgiften är huvudsakligen affärsmässigt motiverat

ansågs inte tillämplig. Motiveringen är densamma som i de första två avgjorda målen: Det är omöjligt för en domstol att ta alla omständigheter i beaktande på förhand.


Nu återstår två mål där Skatterättsnämnden ansett ventilregeln tillämplig. Det ska bli spännande att se om även de förhandsbeskeden kommer att undanröjas av Högsta förvaltningsdomstolen.


Ett rejält misslyckande av lagstiftaren.
Bolagsbeskattningen har nu nått en punkt i komplexitet som gör att företagen inte kan veta om deras beslut är lagliga. Kan rättssäkerheten nå en lägre nivå?


Avskaffa bolagsbeskattningen.





 

FÖRSLAGET OM RÄNTEAVDRAGSBEGRÄNSNING

Strukturen på den föreslagna regleringen av ränteavdragsrätten är följande:

Den nuvarande regeln, med avdragsförbud för räntebetalningar till närstående företag på grund av skuldsättning för koncerninterna förvärv av aktier, görs generell.

1. Ett företag får inte avdrag för ränteutgifter avseende en skuld till ett företag som det är i intressegemenskap med. Med intressegemenskap menas att ett av företagen, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i det andra företaget, eller företagen står under i huvudsak gemensam ledning. I nuvarande lagstiftning (som endast gäller skuldsättning för aktieförvärv) krävs bestämmande (dvs. normalt minst 50 procents ägande) inflytande. Skillnaden innebär dels en skärpning genom att det räcker med till väsentligt inflytande, dels en ökad oklarhet om innebörden i inflytandet, eftersom väsentligt är mer opreciserat än bestämmande.

Regeln ska normalt inte tillämpas om mottagaren beskattas för ränteinkomsten efter en skattesats av minst 10 procent.

10-procentregeln finns f.n. men bara i fråga om ränta på lån för koncerninterna förvärv av aktier.

2. Omvänd ventilregel
10-procent regeln ska dock inte tillämpas om Skatteverket kan visa att skuldförhållandet till övervägande del har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Om SkV kan visa detta, blir det alltså inget avdrag ens om skattesatsen för mottagaren är högre än 10 procent. Rimligen måste kravet på SkVs bevisning stiga ju högre skattesatsen i mottagarladet är, eftersom motivet att företaget skaffat sig skulden och räntekostnaden för att få en skatteförmån då måste antas minska.

Regeln är ny.

3. Ett företag får inte heller avdrag för räntor på en skuld till utomstående företag om skulden avser förvärv av en delägarrätt från ett företag som ingår i intressegemenskapen eller i ett företag som efter förvärvet ingår i intressegemenskapen. Dock bara till den del ett företag i intressegemenskapen har en fordran på det utomstående företaget, eller på ett företag som är i intressegemenskap med det utomstående företaget, och förvärvet kan anses ha samband med denna fordran.

Denna regel om s.k. back to back-lån finns i nuvarande lagstiftning men skärps dels genom att intressegemenskapsdefinitionen skärps, dels genom att 10-procentregeln, som f.n. gäller för sådana räntekostnader, inte tillämpas om Skatteverket kan visa att skuldförhållandet till övervägande del har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.

4. Ventilregeln
Liksom i dagens regler får, om räntan beskattas med mindre än 10 procent hos mottagaren, ränteutgifter avseende skulder till företag i intressegemenskap dras av, om det skuldförhållande som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverat.
Genom förslaget görs följande tillägg: Även förvärvet av delägarrätten måste visas vara affärsmässigt. Vid bedömningen av om skuldförhållandet är affärsmässigt motiverat ska särskilt beaktas om finansiering i stället hade kunnat ske genom ett tillskott från ett företag inom intressegemenskapen.

Ventilregeln gäller dock bara om det företag som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma i en EU-stat eller skatteavtalstat.

Om skulden har ersatt en tillfällig skuld till ett företag som inte ingår i intressegemenskapen och denna skuld avser ett sådant förvärv ska även den förstnämnda skulden anses avse detta förvärv.

Det förefaller inte som att förslaget biter på kommunernas räntesnurror, eftersom de har tillgång till banklån från Kommuninvest, som ingen kommun har väsentligt inflytande över. Å andra sidan är kommunernas behov av skattesnurror en funktion av att de bolagiserat vissa av sina verksamheter. Hade det inte skett skulle verksamheten inte varit skattepliktig. Så statens anspråk på skatt är kanske inte så starkt.

Men nu har Anders Borg härsknat till mot det också, så förslaget får väl skärpas till ytterligare. Så här är det med en så omöjlig (och så onnödig och skadlig) sak som beskattning av bolagsvinst.

Hanne Kjöller upprörs i DN den 27 mars över kommuner som skatteplanerar. Jag kan tycka att det är värre att de bolagiserar sina verksamheter. Förutom att kommunernas agerande därmed lättare kan döljas, drar de på sig en skattskyldighet som de annars inte skulle ha. Nu har varit lätt att undvika beskattningen, så skattskyldigheten har inte varit något problem.

Om de föreslagna reglerna blir effektiva även mot kommuner (vilket torde kräva ytterligare skärpning av förslaget) får väl kommunerna återgå till att driva sina verksamheter i direkt regi. Och det är väl bara bra. Någon skatt blir det inte, men verksamheterna blir kanske mer transparenta.

Men varför ska egentligen kommunala bolag behöva betala skatt? Verksamheten finansieras av skattemedel (om den går dåligt) eller möjliggör sänkning av kommunalskatt eller statsbidrag om den går bra.

Varför ska bolag betala skatt på vinsten över huvud taget?

SvD

SvD
SvD
DN
DN
SvD
DN
SvD

6 DOMAR I HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN OM RÄNTESNURROR

Högsta förvaltningsdomstolen avgjorde den 30 november sex mål (7648-09, 7649-09, 4348-10, 4797-10, 4798-10 och 4800-10) gällande förhandsbesked om rätten till ränteavdrag och begränsningarna därav för s.k. räntesnurror, dvs. räntekostnader för koncerninterna lån för koncerninterna aktieöverlåtelser.

I korthet gäller följande:

Ränteutgifter är avdragsgilla enligt den allmänna regeln för inkomstslaget näringsverksamhet i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Rätten till avdrag begränsas emellertid i vissa fall genom reglerna i 24 kap. 10 a—10 e §§ (gäller för ränteutgifter som belöper sig på tiden efter den 31 december 2008).

Bestämmelsen i 10 b § första stycket innebär att ränteutgifter till ett företag i intressegemenskap med låntagande företag inte får dras av till den del skulden avser förvärv av en delägarrätt (aktie) från ett företag i samma gemenskap.

Även om ränteutgifterna gäller sådana skulder som avses i 10 b § ska de dras av om någon av de förutsättningar som anges i 10 d § första stycket 1 eller 2 föreligger.

Undantaget enligt 10 d § första stycket 1 gäller beskattningsnivån för ränteinkomsten ifråga. Det innebär att ränteutgifter avseende sådana skulder som avses i 10 b § ska dras av om inkomsten som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med minst tio procent enligt lagstiftningen i den stat där det företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till inkomsten hör hemma, om företaget bara skulle ha haft den inkomsten.

Undantaget enligt punkten 2 är uppfyllt om såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade (den s.k. ventilen).

I de nu prövade målet är det framför allt frågan om tillämpningen av ventilen, dvs, om skuldsättningen och räntekostnaden är huvudsakligen affärsmässigt motiverade.

I några av målen hade aktieförvärv skett från en extern säljare till ett av koncernföretagen, varefter aktierna tämligen omgående överlåtits inom koncernen till ett bolag där de av organisatoriska/affärsmässiga skäl hade sin placering. I de målen ansågs ventilen tillämplig och uppkomna räntekostnader därför avdragsgilla.

I de fall aktier överlåtits i en befintlig organisationsstruktur ansågs ventilen inte tillämplig och räntekostnaderna därför inte avdragsgilla.

Högsta förvaltningsdomstolen skilde i sin motivering på organisatoriska och affärsmässiga skäl.

Målen har inte någon direkt betydelse för de aktuella diskussionerna kring ränteavdrag i riskkapitalägda företag, eftersom dessa företag har förvärvats från externa säljare och placerats under ett svenskt förvärsföretag som lånat pengar till förvärvet från ett utländskt ägarbolag placerat i ett land som inte beskattar ränteinkomster. I det förvärvade företaget uppkomna vinster elimineras (helt lagenligt) med koncernbidrag till förvärvsföretaget, som eliminerar beskattningen av det mottagna koncernbidraget med räntebetalningen.

Hela räntecirkusen är helt meningslös om det inte vore för att eliminera bolagsskatten, denna fullkomligt onödiga och skadliga, enligt Anders Borg farliga, skatt.

Varför har vi en farlig skatt?

Avskaffa bolagsskatten.