Tidningarna skriver just nu mycket om att Skatteverket har skrämt upp alla bostadsrättsandelshavare med skatteanspråk vid förändringar i bostadsrättsavtalet. Skatteverkets rättsanalys redovisas på dess hemsida. Argumentationen synes i princip invändningsfri, men om lagstiftaren haft fantasi nog skulle han nog åtminstone i ett förarbetsuttalande antytt att reglerna inte avsåg förändringar inom en och samma förening eller annan lämplig begränsning. Privatekonomiskt och bostadspolitiskt är tillämpningen en katastrof och statsfinansiellt en struntfråga.
En bostadsrättsandel är förvisso ett slags värdepapper som kan överlåtas, men den representerar framför allt medlemskapet i en förening och den därmed hörande rätten att bebo en av föreningens lägenheter. Den praxis som Skatteverket stöder sig på är en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen från 2003. Målet är ett s.k. notismål, RÅ 2003 not. 107. Fallet gällde omvandling av villkoren i ett optionsavtal. Ett optionsavtal är i princip ett avtal om vadslagning om värdeutvecklingen på någonting inom viss tid. Någon annan substans innehåller inte ett optionsavtal. Varje förändring i avtalet har därför samma innebörd som avslut av ett gammalt och ingående av ett nytt avtal. Till skillnad mot ett optionsavtal är en bostadsrättsandel förenat med betydande materiella värden vid sidan av rätten till medlemskap, nämligen tillgång till bostadsutrymme. Rätten till bostadsutrymme är i själva verket huvudsaken, och den rättsliga konstruktionen med en andel i en förening som äger huset är bara ett sätt att formalisera denna rätt. Medan varje ändring av optionsavtalet fundamentalt ändrar förutsättningarna för relationerna mellan parterna, är byten av bostadsytor eller tillägg av parkeringsytor m.m. närmast praktiska förändringar av den rätt som bostadsrättsandelen representerar.
Skatteverket åberopar ytterligare tre rättsfall (RÅ 1997 ref. 81, RÅ 2000 ref. 44, och RÅ 2005 ref.76) till stöd för sitt ställningstagande. Fallen avser omvandling av aktier som innebär att de ges rätt till ökad eller minskad utdelning.
Skatteverket kan ha rätt i sin uppfattning, men det kan bara slås fast genom en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen. Det som förekommer i bostadsrättsföreningarna kan dock knappast ses som ett sådant missbruk av bostadsrättsinstitutet att det är viktigt att Skatteverket i oträngt mål ser till att (möjligen) gällande lag efterlevs. Förr eller senare (när försäljning sker) kommer skattskyldigheten att infinna sig, men då har bostadsrättshavaren också fått pengar att betala skatten med. Skatteverket har betydligt viktigare uppgifter. Det är närmast en form av juristeri att vilja driva en jämförelse med optionsavtal. Under mellantiden kommer hundratals eller kanske tusentals bostadsrättsägare att sväva i ovisshet om huruvida en avsevärd skattebörda hotar dem.
Varför kan inte Skatteverket nöja sig med att iakttaga vad som sker på marknaden och meddela finansdepartementet, så att frågan prövas politiskt? Jag tror att de flesta riksdagsledamöter av alla kulörer är beredda att - om så vore nödvändigt - förtydliga lagstiftningen, så att justeringar och tillägg av ytor i en bostadsrättsfastighet inte ska utlösa beskattning. Vem tjänar på det i dessa tider när alla skriker efter nya bostadsutrymmen?
Peter Melz och Roger Persson Österman, professorer i finansrätt vid Stockholms universitet, kritiserar Skatteverkets agerande i SvD i en artikel den 24 februari.
Fortsättning följer.
Visar inlägg med etikett Skatteverket. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skatteverket. Visa alla inlägg
tisdag 21 februari 2017
torsdag 2 februari 2017
VARNING ALLA EGENFÖRETAGARE SOM GJORT KAPITALVINSTER
En egenföretagare betalar som bekant skatten (F-skatt) på sin företagsinkomst själv på grundval av en preliminär skattedebitering. Enligt 8 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska preliminär skatt betalas för beskattningsåret med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten för samma år. Skatteverket skickar i december (2016) ut en skattsedel för en skatt för 2017 som baseras på beskattningen av föregående års (2015) inkomster. Enligt 55 kap. 3 § ska skatten normalt beräknas till 110 procent av den slutliga skatt som bestämdes i det senaste beslutet om slutlig skatt. Skatten ska enligt 62 kap. 4 § betalas varje månad med en tolftedel.
Enkelt och rimligt.
Men! Den företagare som t.ex. har sålt sitt hus eller lägenhet eller gjort aktievinster under ett år (2015) och beskattats för det, påförs en preliminärskatt för det nästpåföljande året (2017) som om vinster med lika stora belopp (eller t.o.m. 110 procent därav) skulle uppkomma då igen. Dessa vinster hade ingenting med företagets verksamhet att göra och beskattades inte heller som näringsinkomst utan som kapitalvinst. Den som inte är företagare med F-skattesedel betalar inte preliminär skatt för beräknade kommande kapitalinkomster och kapitalvinster.
Men egenföretagaren måste agera för att freda sig mot detta helt oberättigade skattekrav. Helst ska han lämna en preliminär självdeklaration i november före inkomståret, innan Skatteverket beslutar om preliminär F-skatt. Men vilken egenföretagare tänker på det, om man inte tror att inkomsten av verksamheten förändras påtagligt under det kommande året. Men om Skatteverket kommit före, gäller det att begära omprövning genom att skicka in en preliminär deklaration. Det kan enkelt göras på Skatteverkets utmärkta hemsida. Eftersom en deklaration lämnad i november skulle godkänts direkt, finns det ingen anledning att inte Skatteverkets beslut skulle kunna ändras direkt. Men så är det inte. I ett aktuellt fall har en på nätet den 22 januari 2017 ingiven preliminär deklaration ännu inte blivit expedierad. Den 13 februari ska den första skattebetalningen ske, så det börjar brådska.
Jag ringde till Skatteverket och fick tala med en mycket förstående person, som generad bekräftade att så här är det. Han berättade även att när/om den preliminära deklarationen accepteras, kommer de månatliga skattebeloppen att sättas ned med början i beskattningsårets slut!!! HELA det reducerade preliminärskattebeloppet kommer alltså att behöva betalas in den 13 februari!
Den förträfflige tjänstemannen rekommenderade att deklarera så lågt som möjligt - ingen vet ju hur företaget kommer att gå. En nyinvestering som ger rätt till avskrivning kan kanske enkelt radera ut hela vinsten enligt den tidigare gjorda uppskattningen.
Vi får se hur det går.
Omsider har Skatteverket hanterat den ingivna preliminärdeklarationen och satt ned skattekravet. Men- precis som min sagesman sade -skall hela skattebeloppet betalas in den 13 februari; inte med en tolftedel under tolv påföljande månader. Jag undrar om det finns lagligt stöd för denna ordning.
Enkelt och rimligt.
Men! Den företagare som t.ex. har sålt sitt hus eller lägenhet eller gjort aktievinster under ett år (2015) och beskattats för det, påförs en preliminärskatt för det nästpåföljande året (2017) som om vinster med lika stora belopp (eller t.o.m. 110 procent därav) skulle uppkomma då igen. Dessa vinster hade ingenting med företagets verksamhet att göra och beskattades inte heller som näringsinkomst utan som kapitalvinst. Den som inte är företagare med F-skattesedel betalar inte preliminär skatt för beräknade kommande kapitalinkomster och kapitalvinster.
Men egenföretagaren måste agera för att freda sig mot detta helt oberättigade skattekrav. Helst ska han lämna en preliminär självdeklaration i november före inkomståret, innan Skatteverket beslutar om preliminär F-skatt. Men vilken egenföretagare tänker på det, om man inte tror att inkomsten av verksamheten förändras påtagligt under det kommande året. Men om Skatteverket kommit före, gäller det att begära omprövning genom att skicka in en preliminär deklaration. Det kan enkelt göras på Skatteverkets utmärkta hemsida. Eftersom en deklaration lämnad i november skulle godkänts direkt, finns det ingen anledning att inte Skatteverkets beslut skulle kunna ändras direkt. Men så är det inte. I ett aktuellt fall har en på nätet den 22 januari 2017 ingiven preliminär deklaration ännu inte blivit expedierad. Den 13 februari ska den första skattebetalningen ske, så det börjar brådska.
Jag ringde till Skatteverket och fick tala med en mycket förstående person, som generad bekräftade att så här är det. Han berättade även att när/om den preliminära deklarationen accepteras, kommer de månatliga skattebeloppen att sättas ned med början i beskattningsårets slut!!! HELA det reducerade preliminärskattebeloppet kommer alltså att behöva betalas in den 13 februari!
Den förträfflige tjänstemannen rekommenderade att deklarera så lågt som möjligt - ingen vet ju hur företaget kommer att gå. En nyinvestering som ger rätt till avskrivning kan kanske enkelt radera ut hela vinsten enligt den tidigare gjorda uppskattningen.
Vi får se hur det går.
Omsider har Skatteverket hanterat den ingivna preliminärdeklarationen och satt ned skattekravet. Men- precis som min sagesman sade -skall hela skattebeloppet betalas in den 13 februari; inte med en tolftedel under tolv påföljande månader. Jag undrar om det finns lagligt stöd för denna ordning.
| | |
| |
måndag 17 februari 2014
SKATTEPLANERING MED RÄNTEAVDRAG
Regeringen uppdrog den 13 december 2012 (Fi2012/889) åt Skatteverket att fortsätta kartläggningen av skatteplaneringen med ränteavdrag. Särskilt skulle undersökas om skatteplanering med externa lån utgör ett allvarligt hot mot den svenska bolagsskattebasen. Skatteverket skulle också undersöka om nya metoder för att kringgå 2009 års ränteavdragsbegränsningsregler har använts.
Uppdraget har nu redovisats den 20 januari 2014
Skatteplanering med ränteavdrag i företagssektorn, dnr 131 756251-13/113
.
Uppdraget har nu redovisats den 20 januari 2014
Skatteplanering med ränteavdrag i företagssektorn, dnr 131 756251-13/113
.
onsdag 1 maj 2013
FUSK MED ROT
Uppdrag granskning den 1 maj handlade om hur rotsystemet missbrukas. Rotavdrag medges endast för arbetskostnader - inte för kostnader för material eller maskiner. Många hantverkare tycks utnyttja detta system genom att höja arbetsersättningen och sänka materialkostnaden. I ett exempel med installation av värmepump angavs den normala ersättningen till 28 tkr för arbetet och 80 tkr för värmepumpen. Vissa installatörer tar i stället 64 tkr för arbetet och endast 48 tkr för pumpen, vilket t.o.m. understeg hantverkarens inköpskostnad. Arbetskostnadsersättning tas ut med tusen kronor i timmen eller mer mot normala 500-800 kr.
Skatteverkets representanter ansåg sig sakna möjligheter att ifrågasätta prissättningen. Det ger lagen inte utrymme för, enligt dem.
Programmets viktigaste poäng var nog ifrågasättandet av detta ställningstagande, men Skatteverkets representanter vidhöll. Så är det. Vi kan inget göra. Vi har framhållit detta för finansdepartementet.
Reportrarna pressade bl.a. statssekreteraren i Finansdepartementet, Mikael Lundholm, som nog menade att Skatteverket inte uttömt alla möjligheter att ifrågasätta prissättningen. Verket har möjlighet att begära specifikation av kostnaderna. Vad var arbetskostnader? Var det rimliga arbetskostnader? Det gjordes också ett visst nummer av att det var så enkelt för företag att få ut pengarna från Skatteverket. Man kunde rekvirera pengarna utan någon detaljerad specifikation av kostnaderna. Statssekreteraren framhöll att det är Skatteverkets sak att formulera blanketter och utreda krav på ersättningar. Ingenting hindrar Skatteverket att begära in underlag för ersättningskraven.
Som gammal skatteverkare häpnar man över verkets flathet. Det må vara att det är svårt att få företagen fällda för skattebrott vid allmän domstol. Men ingenting hindrar Skatteverket att bedöma vad som är rimlig arbetsersättning och vad som är ersättning för material. I synnerhet när materialet är dyrare för företaget än vad det tar ut i ersättning av kunden, samtidigt som arbetsersättningen med råge överskrider vad som är normalt.
En grundläggande princip som då och då åberopas i domar (t.ex. Högsta förvaltningsdomstolen dom den 14 februari 2013, mål nr 941-12) och processinlagor är
Saker och ting ska hanteras efter vad de är och inte efter vad de påstås vara. Självklart.
Skatteverkets representanter ansåg sig sakna möjligheter att ifrågasätta prissättningen. Det ger lagen inte utrymme för, enligt dem.
Programmets viktigaste poäng var nog ifrågasättandet av detta ställningstagande, men Skatteverkets representanter vidhöll. Så är det. Vi kan inget göra. Vi har framhållit detta för finansdepartementet.
Reportrarna pressade bl.a. statssekreteraren i Finansdepartementet, Mikael Lundholm, som nog menade att Skatteverket inte uttömt alla möjligheter att ifrågasätta prissättningen. Verket har möjlighet att begära specifikation av kostnaderna. Vad var arbetskostnader? Var det rimliga arbetskostnader? Det gjordes också ett visst nummer av att det var så enkelt för företag att få ut pengarna från Skatteverket. Man kunde rekvirera pengarna utan någon detaljerad specifikation av kostnaderna. Statssekreteraren framhöll att det är Skatteverkets sak att formulera blanketter och utreda krav på ersättningar. Ingenting hindrar Skatteverket att begära in underlag för ersättningskraven.
Som gammal skatteverkare häpnar man över verkets flathet. Det må vara att det är svårt att få företagen fällda för skattebrott vid allmän domstol. Men ingenting hindrar Skatteverket att bedöma vad som är rimlig arbetsersättning och vad som är ersättning för material. I synnerhet när materialet är dyrare för företaget än vad det tar ut i ersättning av kunden, samtidigt som arbetsersättningen med råge överskrider vad som är normalt.
En grundläggande princip som då och då åberopas i domar (t.ex. Högsta förvaltningsdomstolen dom den 14 februari 2013, mål nr 941-12) och processinlagor är
att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingars verkliga innebörd oavsett den beteckning avtalen åsatts (se RÅ 2010 ref. 51 och där anmärkta rättsfall). En sådan bedömning kan avse inte bara en enstaka rättshandling utan också den sammantagna innebörden av flera rättshandlingar.
Saker och ting ska hanteras efter vad de är och inte efter vad de påstås vara. Självklart.
onsdag 30 november 2011
ONÖDIG PROCESSFÖRING
Offer för aktiesvindlare försöker dra av förlusterna i deklarationen. Enligt Skatteverket förekommer det ”en hel del” sådana yrkanden. Men verket säger nej till avdragen, skiver SvD den 30 november.
Skatteverkets uppfattning har varit, och är fortfarande, att förluster som är en följd av bedrägeri i sig inte är avdragsgilla, säger en rättslig expert på myndigheten. SkV överväger att överklaga en kammarrättsdom till Högsta förvaltningsdomstolen. Han ser personligen ett behov av en tydligare praxis.
- Det kunde vara bra att få lite rättslig ledning, säger han.
Det torde inte behövas. I det här hänseendet har skattelagstiftningen inte ändrats sedan - åtminstone - 1928. Aldrig nånsin har frågan aktualiserats i Högsta förvaltningsdomstolen/Regeringsrätten. Det är självklart att en aktieförlust är principiellt avdragsgill oavsett om placeraren lurats eller inte. Vad är det SkV vill driva fram? Är det bättre att skapa ett ovisst rättsläge genom att göra arten av bedrägeri avgörande för en avdragsrätt som hittills aldrig ifrågsatts?
Har inte SkV viktigare saker att syssla med?
Den dom som SkV torde syfta på är från Kammarrätten i Göteborg den 31 oktober 2011, mål nr 1830-11. Kammarrätten formulerar sig pedagogiskt och hel riktigt på följande sätt:
Skatteverkets uppfattning har varit, och är fortfarande, att förluster som är en följd av bedrägeri i sig inte är avdragsgilla, säger en rättslig expert på myndigheten. SkV överväger att överklaga en kammarrättsdom till Högsta förvaltningsdomstolen. Han ser personligen ett behov av en tydligare praxis.
- Det kunde vara bra att få lite rättslig ledning, säger han.
Det torde inte behövas. I det här hänseendet har skattelagstiftningen inte ändrats sedan - åtminstone - 1928. Aldrig nånsin har frågan aktualiserats i Högsta förvaltningsdomstolen/Regeringsrätten. Det är självklart att en aktieförlust är principiellt avdragsgill oavsett om placeraren lurats eller inte. Vad är det SkV vill driva fram? Är det bättre att skapa ett ovisst rättsläge genom att göra arten av bedrägeri avgörande för en avdragsrätt som hittills aldrig ifrågsatts?
Har inte SkV viktigare saker att syssla med?
Den dom som SkV torde syfta på är från Kammarrätten i Göteborg den 31 oktober 2011, mål nr 1830-11. Kammarrätten formulerar sig pedagogiskt och hel riktigt på följande sätt:
Enligt 41 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) avses med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital bl.a. vinst och förlust vid avyttring av tillgångar.
Av 44 kap. 23 § inkomstskattelagen framgår att bara verkliga kapitalförluster ska anses som kapitalförluster.
Enligt 9 kap. 2 § samma lag får den skattskyldiges levnadskostnader och liknande utgifter inte dras av.
X har i enlighet med villkoren i en "Promissory Note" lånat ut 800 000 kr till Y. Det har enligt kammarrättens mening inte framkommit något som tyder på att Y inte existerat eller att ifrågavarande belopp inte skulle ha förts över till Y. X har således i och med överföringen erhållit en fordran på Y om 800 000 kr. Det finns inte något som tyder på att X haft någon annan avsikt med utlåningen än att göra en affärsmässig investering.
Fordran på Y har avyttrats för 100 kr under 2008.
Skatteverket har gjort gällande att X blivit utsatt för ett bedrägeri och att hon därför saknar rätt till avdrag för kapitalförlust. Enligt kammarrättens mening saknar det i ett fall som det förevarande betydelse för avdragsrätten huruvida en eventuell värdenedgång under Xs innehavstid uppstått till följd av bedrägeri eller dåliga placeringar.
Vidare skulle eventuella intäkter hänförliga till skuldebrevet ha varit skattepliktiga. Såvitt framkommit i målet har X inte heller fått någon kompensation, genom t.ex. skadestånd, för värdenedgången.
Sammanfattningsvis finner kammarrätten dels att X inte kan vägras avdrag för kapitalförlust med hänvisning till förbudet mot avdrag för personliga levnadskostnader, dels att hon förmått göra sannolikt att förlusten är verklig.
onsdag 18 maj 2011
SKATTER OCH CSR
Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson vill göra skatter till en fråga om Corporate Social Responsibility. Skattefrågorna hör hemma i företagens etiska riktlinjer, skriver han i en debattartikel i Dagens Industri den 18 maj. Företagets skatteplanering är en styrelsefråga.
Ja, men att det blir en styrelsefråga beror på att allmänna opinionen kan uppröras över företagets åtgärder att undvika skatt på sätt som allmänheten inte förstår, vilket påverkar företagets varumärke och allmänna anseende. Det mesta som involverar flera företag och flera transaktioner blir "avancerad skatteplanering" om det resulterar i lägre skatt än "rimligt". Är det gränsöverskridande transaktioner blir det kanske t.o.m. "aggressiv avancerad skatteplanering". För mer eller mindre kunniga journalister är det någonting spännande att skriva om. Tänk att få fälla en sextontaggare!
Så huvudprincipen för framför allt börsnoterade och andra storföretag är att inte riskera att hamna på löpsedlarna. Därmed kan sådana företag tvingas att avstå från ändamålsenliga dispositioner, eftersom det inte går att vinna en debatt om skattedispositioner på löpsedlarna. Alla företag är dock inte lika känsliga, så bolagsskatten kan vara konkurrenssnedvridande.
Det är självklart att regler ska följas så länge de gäller, även om de är tokiga. Men att göra skatteplanering till en CSR-fråga är verkligen att ta i i överkant. I frågor som gäller mänsklig samvaro och omsorg om miljö m.m. är det en moralisk fråga hur man beter sig på områden som inte är lagreglerade. Man gör inte vad som skadar en medmänniska eller miljön, även om det inte finns någon lag som förbjuder beteendet. Allt går inte att reglera, och tillvaron skulle bli outhärdlig utan ömsesidig hänsyn och utan spontant bistånd utan krav på motprestation i livets olika situationer. De allra flesta agerar också i enlighet med sådana principer utan att fundera över om det finns lagstiftning.
Men skatteregler är inget av naturen givet. Skatteregler är mer eller mindre skickligt hopsnickrade regler för att finansiera det allmännas uppgifter. Nullum tributum sine lege är en urgammal och självklar princip. Det finns ingen skyldighet att betala andra skatter än dem som lagstiftaren beslutat om. Det krävs lagstiftning för att dra in skatt från medborgarna. Det hindrar inte dem som vill ge mera att skänka till allmänna behov, men ett sådant krav finns inte.
Det företag som betalar mer skatt än lagen föreskriver misshushållar i själva verket med aktieägarnas pengar, liksom det gör om det gör utbetalningar som strider mot ändamålet enligt bolagsordningen. Det sistnämnda kan vara straffbart, och styrelse och mottagare kan bli ersättningsskyldiga. Företag har ingen skatteförmåga enligt gängse principer. Företag har inget människovärde och kan inte ställa krav på samhället för sin överlevnad och dräglighet i tillvaron. Ingen har moralisk eller juridisk skyldighet att hjälpa ett företag i nöd.
Företag är inget annat än ett redskap för människor att effektivt producera livets nödtorft. Det som blir över ackumuleras i företaget och gör det bättre rustat för sin uppgift i en kommande period. Eller också delas det ut till individer för privata dispositioner. Då först är det berättigat att det allmänna tar en del av produktionsresultatet för finansiering av sina åtaganden. Förr eller senare får individen glädje av dessa.
IHs artikel är nog mera en argumentation för den av Skatteverket självpåtagna uppgiften att erbjuda fördjupad samverkan mellan näringslivet och Skatteverket, vilket IH puffar för i slutet av sin artikel. De problem som den metoden avser att lösa hanteras bättre och utan risk för sammanblandning av Skatteverkets funktioner med att bolagsskatten avskaffas.
Det löser också en lång rad andra problem.
Kerstin Nyquist från Svenskt Näringsliv ger svar på tal i DI den 19 maj under rubriken Skatteverket ska prata lag inte moral.
Ja, men att det blir en styrelsefråga beror på att allmänna opinionen kan uppröras över företagets åtgärder att undvika skatt på sätt som allmänheten inte förstår, vilket påverkar företagets varumärke och allmänna anseende. Det mesta som involverar flera företag och flera transaktioner blir "avancerad skatteplanering" om det resulterar i lägre skatt än "rimligt". Är det gränsöverskridande transaktioner blir det kanske t.o.m. "aggressiv avancerad skatteplanering". För mer eller mindre kunniga journalister är det någonting spännande att skriva om. Tänk att få fälla en sextontaggare!
Så huvudprincipen för framför allt börsnoterade och andra storföretag är att inte riskera att hamna på löpsedlarna. Därmed kan sådana företag tvingas att avstå från ändamålsenliga dispositioner, eftersom det inte går att vinna en debatt om skattedispositioner på löpsedlarna. Alla företag är dock inte lika känsliga, så bolagsskatten kan vara konkurrenssnedvridande.
Det är självklart att regler ska följas så länge de gäller, även om de är tokiga. Men att göra skatteplanering till en CSR-fråga är verkligen att ta i i överkant. I frågor som gäller mänsklig samvaro och omsorg om miljö m.m. är det en moralisk fråga hur man beter sig på områden som inte är lagreglerade. Man gör inte vad som skadar en medmänniska eller miljön, även om det inte finns någon lag som förbjuder beteendet. Allt går inte att reglera, och tillvaron skulle bli outhärdlig utan ömsesidig hänsyn och utan spontant bistånd utan krav på motprestation i livets olika situationer. De allra flesta agerar också i enlighet med sådana principer utan att fundera över om det finns lagstiftning.
Men skatteregler är inget av naturen givet. Skatteregler är mer eller mindre skickligt hopsnickrade regler för att finansiera det allmännas uppgifter. Nullum tributum sine lege är en urgammal och självklar princip. Det finns ingen skyldighet att betala andra skatter än dem som lagstiftaren beslutat om. Det krävs lagstiftning för att dra in skatt från medborgarna. Det hindrar inte dem som vill ge mera att skänka till allmänna behov, men ett sådant krav finns inte.
Det företag som betalar mer skatt än lagen föreskriver misshushållar i själva verket med aktieägarnas pengar, liksom det gör om det gör utbetalningar som strider mot ändamålet enligt bolagsordningen. Det sistnämnda kan vara straffbart, och styrelse och mottagare kan bli ersättningsskyldiga. Företag har ingen skatteförmåga enligt gängse principer. Företag har inget människovärde och kan inte ställa krav på samhället för sin överlevnad och dräglighet i tillvaron. Ingen har moralisk eller juridisk skyldighet att hjälpa ett företag i nöd.
Företag är inget annat än ett redskap för människor att effektivt producera livets nödtorft. Det som blir över ackumuleras i företaget och gör det bättre rustat för sin uppgift i en kommande period. Eller också delas det ut till individer för privata dispositioner. Då först är det berättigat att det allmänna tar en del av produktionsresultatet för finansiering av sina åtaganden. Förr eller senare får individen glädje av dessa.
IHs artikel är nog mera en argumentation för den av Skatteverket självpåtagna uppgiften att erbjuda fördjupad samverkan mellan näringslivet och Skatteverket, vilket IH puffar för i slutet av sin artikel. De problem som den metoden avser att lösa hanteras bättre och utan risk för sammanblandning av Skatteverkets funktioner med att bolagsskatten avskaffas.
Det löser också en lång rad andra problem.
Kerstin Nyquist från Svenskt Näringsliv ger svar på tal i DI den 19 maj under rubriken Skatteverket ska prata lag inte moral.
Lagarna är till för att skydda medborgarna från såväl Skatteverkets som andra myndigheters godtycke, och så bör det vara i framtiden också. Har lagstiftningen brister kan den ändras. Det är dock våra folkvalda som ska ha och kan ta det ansvaret.
måndag 7 mars 2011
SAMARBETE MELLAN SKATTEVERKET OCH STORFÖRETAGEN
Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson och chefen för verkets storföretagsregion Anette Landén presenterar i en debattartikel i Dagens Industri den 7 mars ett nytt arbetssätt: fördjupad samverkan. Skatteverket ska utse en särskild koncernansvarig tjänsteman till kontaktperson och underlätta företagets dialog med Skatteverket. Skatteverket ska öppet redovisa sin bedömning av företagets skatterisker och lämna förslag till hur riskerna ska minska. Företaget förväntas ta upp svårbedömda skattefrågor till diskussion på ett tidigt stadium. Tillsammans med Skatteverket görs en genomgång av interna rutiner och kontrollsystem för att säkerställa att korrekta uppgifter lämnas till Skatteverket.
Målet är att samarbetet ska vara långsiktigt och inledas med en skriftlig avsiktsförklaring.
Ja, man kan ju tycka att det är bättre att företagen gör rätt från början. Företagsbeskattningen är så extremt komplicerad att ingen kan vara säker på de rättsliga bedömningar som kan behöva göras. Och företagens verklighet kan inte förenklas för att undvika skatterättsliga komplikationer.
Men vem ska avgöra vad som är rätt eller fel? Rättsprocessen är visserligen oacceptabelt långsam, men resulterar så småningom i offentliga domar. L M Ericsson fick vänta i över tio år innan Högsta Förvaltningsdomstolen slutligen gav bolaget rätt mot Skatteverket. Vem kontrollerar och bedömer överenskommelser mellan Skatteverket och företagen?
Om skattelagstiftningen kräver det slags samröre mellan företag och myndighet som nu föreslås - liknar det inte ett slags korporativism - borde man i stället fundera på om lagstiftningen är rimlig.
Är bolagsbeskattningen nödvändig? Hur mycket ger den? Hur mycket kostar den?
Vad händer om man tar bort den?
Se på Estland, som beskattar bolagets vinster först när och i den mån de delas ut. Det kallas bolagsbeskattning men är snarast en ägarbeskattning.
Målet är att samarbetet ska vara långsiktigt och inledas med en skriftlig avsiktsförklaring.
Ja, man kan ju tycka att det är bättre att företagen gör rätt från början. Företagsbeskattningen är så extremt komplicerad att ingen kan vara säker på de rättsliga bedömningar som kan behöva göras. Och företagens verklighet kan inte förenklas för att undvika skatterättsliga komplikationer.
Men vem ska avgöra vad som är rätt eller fel? Rättsprocessen är visserligen oacceptabelt långsam, men resulterar så småningom i offentliga domar. L M Ericsson fick vänta i över tio år innan Högsta Förvaltningsdomstolen slutligen gav bolaget rätt mot Skatteverket. Vem kontrollerar och bedömer överenskommelser mellan Skatteverket och företagen?
Om skattelagstiftningen kräver det slags samröre mellan företag och myndighet som nu föreslås - liknar det inte ett slags korporativism - borde man i stället fundera på om lagstiftningen är rimlig.
Är bolagsbeskattningen nödvändig? Hur mycket ger den? Hur mycket kostar den?
Vad händer om man tar bort den?
Se på Estland, som beskattar bolagets vinster först när och i den mån de delas ut. Det kallas bolagsbeskattning men är snarast en ägarbeskattning.
torsdag 3 mars 2011
SKATTEVERKET FNATTEVERKET
Allt - eller åtminstone det mesta - rörande handläggningen på Skatteverket har fått sin förklaring. Kalle Anka och hans brorsöner verkar jobba där. Om man skickar ett mail till en handläggare på Skatteverket och skriver fel, får man följande meddelande:
This is the mail system at host fnatte.skatteverket.se. I'm sorry to have to inform you that your message could not be delivered to one or more recipients.
onsdag 8 december 2010
MITT KONTO HOS SKATTEVERKET
Hur kan det vara så att vi alla har ett eget konto hos Skatteverket? Det är inte Skatteverkets konto. Och om det är så, varför måste det vara så? Det är väl en sak att ens egna skatteinbetalningar registreras åtskilt från andras, så att det framgår om man har betalat tillräckligt och så att räntebelopp kan beräknas på överskjutande belopp och bristande betalningar. Men att för den skull anse kontot som den skattskyldiges egendom är inte nödvändigt. Det är närmast förbryllande att det tycks vara så.
Men så verkar det vara, eftersom den som betalar in till fel konto, t.ex. genom att skriva fel siffror, kan inte få beloppet överfört till rätt konto och än mindre få beloppet återbetalt. Det anses av Skatteverket tillhöra någon annan, och Skatteverket anser sig inte ha behörighet att flytta beloppet till rätt konto.
Nu har det förstås blivit stora problem, och företag har som en konsekvens tvingats processa för att få tillbaka pengar som Skatteverket lagt beslag på. Enligt en artikel i SvD den 8 december gjorde ett företag en inbetalning på över 200 000 kr till fel konto år 2004. Skatteverket anser sig sakna lagstöd för att föra beloppet till rätt konto. Och någon rättelse tycks ännu inte vara gjord.
Är detta samma myndighet vars verksledning jag tillhörde i början av 1980-talet?
Jag tror inte någon enda riksdagsman är så elak, att han/hon skadeglatt fröjdar sig åt att lagen fått en sådan utformning. Han/hon drömde nog inte ens om att lagen blev så illa formulerad att den kunde tolkas så. Dom flesta tycker nog att det är närmast pinsamt att de medverkat till något så tokigt. Om lagen otvetydigt ger Skatteverket rätt, torde det inte behövas någon argumentation för en omedelbar ändring av lagstiftningen.
Gör det!
Skatteverket har en utmärkt devis: Vår vision är ett samhälle
där alla vill göra rätt för sig.
Lev upp till den devisen.
Den 11 december svarar Skatteverkets rättschef Vilhelm Andersson på kritiken. "Det är mycket ovanligt att företag eller privatpersoner av misstag betalar in pengar på någon annans skattekonto", säger han. "När det händer försöker Skatteverket alltid hjälpa till så att pengarna hamnar på rätt skattekonto."
Sex år är en lång tid att vänta på hjälp.
Men så verkar det vara, eftersom den som betalar in till fel konto, t.ex. genom att skriva fel siffror, kan inte få beloppet överfört till rätt konto och än mindre få beloppet återbetalt. Det anses av Skatteverket tillhöra någon annan, och Skatteverket anser sig inte ha behörighet att flytta beloppet till rätt konto.
Nu har det förstås blivit stora problem, och företag har som en konsekvens tvingats processa för att få tillbaka pengar som Skatteverket lagt beslag på. Enligt en artikel i SvD den 8 december gjorde ett företag en inbetalning på över 200 000 kr till fel konto år 2004. Skatteverket anser sig sakna lagstöd för att föra beloppet till rätt konto. Och någon rättelse tycks ännu inte vara gjord.
Är detta samma myndighet vars verksledning jag tillhörde i början av 1980-talet?
Jag tror inte någon enda riksdagsman är så elak, att han/hon skadeglatt fröjdar sig åt att lagen fått en sådan utformning. Han/hon drömde nog inte ens om att lagen blev så illa formulerad att den kunde tolkas så. Dom flesta tycker nog att det är närmast pinsamt att de medverkat till något så tokigt. Om lagen otvetydigt ger Skatteverket rätt, torde det inte behövas någon argumentation för en omedelbar ändring av lagstiftningen.
Gör det!
Skatteverket har en utmärkt devis: Vår vision är ett samhälle
där alla vill göra rätt för sig.
Lev upp till den devisen.
Den 11 december svarar Skatteverkets rättschef Vilhelm Andersson på kritiken. "Det är mycket ovanligt att företag eller privatpersoner av misstag betalar in pengar på någon annans skattekonto", säger han. "När det händer försöker Skatteverket alltid hjälpa till så att pengarna hamnar på rätt skattekonto."
Sex år är en lång tid att vänta på hjälp.
torsdag 18 november 2010
VART FJÄRDE SKATTEBESLUT RIVS UPP
SvD skriver den 18 november om en studie som Skattebetalarnas Förening och Företagarförbundet gjort.
Statistik från Domstolsverket visar att vart fjärde skattebeslut rivs upp och ändras av Länsrätten (numera Förvaltningsrätten).
Vart fjärde beslut!
Vilhelm Andersson, rättschef på Skatteverket, säger att verket årligen fattar 1,2 miljoner beslut och att 16 000 fall överklagas och av dem ändras besluten i 4 000 fall.
Men, Ville, gäller det bara företagsärenden?
Statistik från Domstolsverket visar att vart fjärde skattebeslut rivs upp och ändras av Länsrätten (numera Förvaltningsrätten).
Vart fjärde beslut!
Vilhelm Andersson, rättschef på Skatteverket, säger att verket årligen fattar 1,2 miljoner beslut och att 16 000 fall överklagas och av dem ändras besluten i 4 000 fall.
Men, Ville, gäller det bara företagsärenden?
torsdag 18 mars 2010
SKATTEVERKET BEHÖVER 400 NYA MILJONER I 4 ÅR
Ekot rapporterade i dag om Skatteverkets oändliga krav - nu pengar för egen del. 400 extra miljoner i 4 år. Annars måste 2 250 anställda bort.
Ta bort bolagsskatten. Den ger inget netto och föranleder ekonomiska skadeverkningar och är extremt resurskrävande för Skatteverket.
Ta bort moms mellan momspliktiga. Miljontals fakturor förenklas i företagen. Miljardbelopp belopp (lika stora positiva som negativa) elimineras ur momsdeklarationerna. Granskningen kan begränsas till företag som säljer till ej momsregistrerade (dvs framför allt alla privatpersoner). Netto är det endast sådana försäljningar som genererar momsintäkter till staten. ALL annan inlevererad moms återbetalas till företagen. En gigantisk felkälla försvinner, eftersom utrymmet för fusk minskar dramatiskt.
Inför inte avdragsrätt för gåvor. En för Skatteverket helt verksamhetsfrämmande hantering.
Och, inte minst, sluta driva skatteprocesser som om Skatteverket skulle vinna dem måste föranleda lagändring. I dagarna meddelade Regeringsrätten en dom (mål nr 3799-2009) där förnuftet vann över det ordrytteri som Skatteverket och underinstanserna tillämpat. Om borgenären hade sålt sin fordran till gäldenären för 50 % minus en krona för en krona skulle saken ha varit klar och förlusten avdragsgill. Nu lämnade gäldenären ett ackord på 50 procent, vilket ger exakt samma resultat. Det krävdes en domstolsprocess ända till Regeringsrätten för att borgenären skulle få sin avdragsrätt.
Warum soll man es einfach machen wenn man es so schön komplizieren kann?
Ta bort bolagsskatten. Den ger inget netto och föranleder ekonomiska skadeverkningar och är extremt resurskrävande för Skatteverket.
Ta bort moms mellan momspliktiga. Miljontals fakturor förenklas i företagen. Miljardbelopp belopp (lika stora positiva som negativa) elimineras ur momsdeklarationerna. Granskningen kan begränsas till företag som säljer till ej momsregistrerade (dvs framför allt alla privatpersoner). Netto är det endast sådana försäljningar som genererar momsintäkter till staten. ALL annan inlevererad moms återbetalas till företagen. En gigantisk felkälla försvinner, eftersom utrymmet för fusk minskar dramatiskt.
Inför inte avdragsrätt för gåvor. En för Skatteverket helt verksamhetsfrämmande hantering.
Och, inte minst, sluta driva skatteprocesser som om Skatteverket skulle vinna dem måste föranleda lagändring. I dagarna meddelade Regeringsrätten en dom (mål nr 3799-2009) där förnuftet vann över det ordrytteri som Skatteverket och underinstanserna tillämpat. Om borgenären hade sålt sin fordran till gäldenären för 50 % minus en krona för en krona skulle saken ha varit klar och förlusten avdragsgill. Nu lämnade gäldenären ett ackord på 50 procent, vilket ger exakt samma resultat. Det krävdes en domstolsprocess ända till Regeringsrätten för att borgenären skulle få sin avdragsrätt.
Warum soll man es einfach machen wenn man es so schön komplizieren kann?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
