torsdag 30 september 2010

I PRINCIP

I december 2006 skickade jag nedanstående inlägg till språkspalten i SvD om det bakvända bruket av uttrycket ”i princip” med anledning av en artikel i deras Näringlivsdel. Någon reaktion fick jag inte. Till min stora glädje har nu Mats Wiklund i det senaste numret av Axess (nr 7 2010) också uppmärksammat detta missbruk.

Det är kanske inte så ovanligt att ord och uttryck byter betydelse. Men att ett uttryck – och det på ganska kort tid – antar en diametralt motsatt betydelse måste vara ovanligt. Ett sådan fall är ”i princip”. I princip är dessutom ett i princip extremt prinicpiellt uttryck: Det betyder i grunden precis vad det uttrycker. Det kan finnas variationer av en företeelse, men skalas dessa bort finns en kärna (principen) kvar. Jag tror knappast man kan finna uttrycket ”i princip” i lagtext, eftersom denna ju uttrycker vad som skall gälla ”i princip”. I lagtext anavänder man uttryck som ”så gott som uteslutande” när man menar något som inte gäller i princip men som ligger bra nära.

På senare (nu kanske 20 – 25 år) tid har ”i princip” kommit att användas i betydelsen ”vanligtvis” eller ”i praktiken” eller kanske som ett rent utfyllnadsord, dvs raka motsatsen till ”i princip”. Jag vill minnas att Povel Ramel raljerade med det i ett rap-nummer. Något i stil med: ”alltså i princip alltså alltså i princip”. Det senaste drastiska uttrycket för detta finner jag i SvD den 11 december på sid 8 av Näringslivsdelen. Där står det – i fetstil dessutom: ”Man skulle alltså kunna sälja i princip hela försäkringen och bara behålla en krona över årsskiftet och undgå skatten”. Säljer man ut i princip hela försäkringen kan man enligt min mening inte ha en krona kvar. Eller?


Under årens lopp har jag iakttagit slitstyrkan i missbruket av ”i princip” och förvånats att ingen reagerat. Mats Wiklunds förklaring förefaller rimlig: det handlar om en önskan att framstå som auktoritativ.


Här ett exempel från sportjournalistiken (9 september 2010):
Förutom att Zlatan Ibrahimovic gör debut för Milan borta mot Cesena så tycker jag att den matchen är intressant av ytterligare en orsak. Cesena gör nämligen - i princip - aldrig mål mot Milan (min kursivering). På de fem senaste mötena lagen emellan har Cesena inte gjort ett enda mål, och på de åtta senaste mötena har de bara gjort ett mål framåt. Dessutom har Milan fem raka segrar mot Cesena.

Laget har väl i all sin dar inte bestämt sig för att aldrig göra mål mot Milan. Dessutom har laget faktiskt gjort ett mål.


Ytterligare ett exempel är följande där en DN-kolumn den 11 oktober citerar Aftonbladet.
Under den gångna mandatperioden lade Socialdemokraterna ”oerhörda resurser på vad man vill signalera, hur man ska kommunicera och vilka utspel man ska göra. Samt i princip inga resurser alls på att formulera politik”, för att citera gårdagens ledare i Aftonbladet.

Nog misslyckades de i valet, men att det berott på att de prinicpiellt tagit avstånd från att lägga resurser på att formulera politik är väl att ta i.

Det Ramelstycke jag syftade på var ett nummer ur revyn Pow Show där Povel Ramel tillsammans med Wenche Myhre fullkomligt ekvilibristiskt framför numret ”Jag diggar dig”. Inte bara framförfandet är ekvilibristiskt. Povel Ramels enastående språkkänsla fångar på kornet 1970-talets jargong och – inte minst – missbruket eller överutnyttjandet av vissa standarduttryck. Den fras där ”i princip” förekommer innehåller även modeorden/-uttrycken ”alltså, liksom, i pricip, om jag säger”. Suveränt.

Tyvärr kan jag inte hitta någon inspelning på youtube, men jag har skivan. Texten finns t.ex. på http://frkf.se/blog/jag-diggar-dig/.

onsdag 29 september 2010

KAMPEN MOT REGELKRÅNGLET

Den som blir näringsminister på tisdag måste öka tempot för att få bort regelkrånglet, skriver Dagens Industri den 29 september. Det är budskapet från näringslivet till regeringen.

"Dilemmat är att när en regel ska granskas måste det vägas mot själva syftet med regeln", säger Jens Hedström, vd för Näringslivets Regelnämnd.

Då borde det vara enkelt att avskaffa bolagsbeskattningen. Vad är syftet med den? Det ger mycket litet - om ens något. Det skapar juridiskt, ekonomiskt och praktiskt krångel utan like.

måndag 27 september 2010

PÅ FÖRETAGENS ÖNSKELISTA

Högst på företagens önskelista står inte lägre skatt, skriver Uppsala Nya Tidning den 27 september. Den ligger redan på en genomsnittsnivå för EU.

Ja, det finns kanske annat som upplevs som mer angeläget. Alla är så tillvanda vid bolagsbeskattningen, att man tror att den inte kan undvaras. Och om alla accepterar bolagsskatten är den ju inget propblem. Dessutom skulle kanske kravet på bolagsskattens avskaffande förskjuta fokus från annat som upplevs som mer besvärande.

Och ändå är bolagsskatten så problemskapande och ett sådant hinder för företagsamheten men samtidigt så onödig.

Konstigt att inte ens företagarna inser det. Svenskt Näringsliv lär dock kräva en halvering av bolagsskatten. Men det hörs inte i den allmänna debatten. Och man kan inte se något om det på deras hemsida.

tisdag 21 september 2010

IVA MANAR TILL SAMLING KRING SVERIGES TILLVÄXTFRÅGOR

IVA:s Vd Björn O Nilsson för i DN den 20 september fram ett antal förslag för Sveriges innovations- och tillväxtpolitik. Bland förslagen finns:

Juridiska personer bör medges fullt avdrag, och privatpersoner 30 procents skatteavräkning för kapitaltillskott till särskilt bildade innovationsföretag. Ingen skatt bör utgå på vinst som behålls i företaget. FoU-kostnaden i det enskilda företaget bör dessutom minskas direkt genom skatteavräkning med 18 till 20 procent. Vi vill också stimulera FoU genom att införa en ny typ av innovationscheckar och innovationscoacher.

Förslaget är visserligen begränsat till innovationsföretag, men det är första gången jag ser någon lansera idén om att att skatt inte ska utgå på vinster som behålls i företaget, en modell som jag kämpat för i decennier. Det är symtomantiskt att förslaget inte kommer från en person inom skattevärlden.

Nu kan man vara kritisk mot att förslaget kanske bara ska gälla innovationsföretag. Vem ska avgöra vad som är ett innovationsföretag? Se där en ny intressant arbetsuppgift för lagstiftare, skattekonsulter, akademiker, skatteförvaltning och skattedomstolar. Nej avskaffa beskattningen av outdelade vinster i alla aktiebolag. Då behövs det inte heller några komplicerade avräkningsregler.

Gör som Estland beskatta vinsten först när den delas ut.

söndag 19 september 2010

STRAFFBESKATTNING?

Straffbeskattning av pensionärer har det inte varit. Som Eva-Lena Ahlqvist konstaterat i sin bok har även pensionärerna fått sänkt skatt.

Men som jag skrivit tidigare har pensionärerna inte lägre skatt än löntagare. Svaleryd/Waldenström räknade fel. Dels räknade de med en för hög procentsats för löneskatten, dels hade de förbisett att löneskatten är avdragsgill för arbetsgivarna, vilket de också medgivit.

lördag 18 september 2010

REINFELDT OCH SAHLIN ENIGA!?

I Dagens Industri den 18 september ställer tidningen frågan: Skulle det behövas en stor reform av skattepolitiken?

Reinfeldt svarar: Vi har avgränsat det till att se över företagsbeskattningen, eftersom man löpande bör ställa sig frågan vilket globalt konkurrensförhållande som Sverige befinner sig i. Många andra länder ser över företagsbeskattningen, inte minst bolagsskatten. Det är det vi har skrivit i vårt valmanifest. Någon annan större utredning ser jag inte behov av.

Sahlin svarar: ----- Jag och Reinfeldt tycker olika, men vi borde kunna enas om att Sverige är ett litet land som måste kunna attrahera arbetskraft, och inte minst företag, och då krävs det långsiktighet.

Och då hade Sahlin redan på frågan Vilken typ av skatter kan vara skadliga för ekonomins funktionssätt? svarat: ---- Skatter som hindrar kapital och företag att flytta in i ett land är förstås skadliga.

Klart som korvspad. Kan vi se fram mot en kraftigt sänkt bolagsskatt?

tisdag 14 september 2010

TILLÅTET ATT SERVERA VIN I OPERAPAUSEN

Det är tillåtet att servera alkohol även i samband med digitalt direktsända opera- och teaterföreställningar på biograf. Det fastslår Regeringsrätten i en dom och ger därmed Malmös socialnämnd bakläxa.

Det är bolaget Framtidens Mötesplats som överklagat Malmö kommuns nej till servering. Kammarrätten i Göteborg gick på Malmöpolitikernas linje, men nu har alltså Regeringsrätten upphävt Kammarrättens beslut.

För att tillstånd ska få meddelas för servering av bl.a. vin och starköl till allmänheten krävs bl.a. att serveringsstället har ett kök för allsidig matlagning och tillhandahåller lagad mat. Enligt ett undantag från denna regel får tillstånd meddelas för servering i foajé till teater eller konsertlokal under pauser i föreställningen. Det aktuella fallet gällde direktsända operaföreställningar från Metropolitanoperan i New York på biografen Spegeln i Malmö.

Två regeringsråd som inte ansåg att servering kunde tillåtas anförde bl.a.:
Det bör vara fråga om en lokal som kan betecknas som en foajé till teater eller konsertlokal, oavsett vilket slags verksamhet som för tillfället bedrivs där. En lokal utformad för andra ändamål men som vid vissa tillfällen används för att låta allmänheten se en direktsänd operaföreställning kan inte därigenom förvandlas till en foajé till teater eller konsertlokal.

Regeringsrättens majoritet såg mera till verksamheten i lokalen än till lokalen som sådan. Det märks att regeringsråden hade roligt när de formulerade domen. Läs den.

Tack för det.

Biografen Rio Bio i Stockholm har föregripit Regeringsrättsdomen. Jag var där i lördags och kunde se många mingla omkring med ett glas i handen, både inne i foajen och ute på trottoaren. Jag antar att det var vin i glasen. Allt gick förstås städat och - som det visat sig med Regeringsrättsdomen - lagligt till.

Även om det inte serveras starka drycker i pausen kan jag varmt rekommendera ett besök hos de biografer som sänder ut Metropolitanoperans föreställningar. Det är direktutsändning med en fantastisk närvarokänsla; så till den grad att publiken i biografen spontant deltar i applåder och bravorop under föreställningen.

Förställningen i lördags på Bio Rio av Carmen (som var en inspelad återutsändning) var dock en katastrof på grund av det dåliga ljudet. Det sades bero på en uppgradering av tekniken i biografen under sommaren, som gjorde att filmen - som spelats in tidigare - inte var helt kompatibel med den nya tekniken.

Trots alkoholen höll folk sig lugna. Ledningen för biografen beklagade och lovade att det skulle bli bättre nästa gång. Bortsett från ljudet var det en makalös föreställning. Angela Gheorghiu spelade titelns förföriska zigenerska i sin rolldebut mot Roberto Alagna som den besatte Don José.

DUBBELBESTRAFFNING - IGEN

Advokat NILS HILLERT kommenterar i SvD den 13 september insiktsfullt följderna av Högsta Domstolens beslut den 31 mars 2010 om dubbelbestraffning som jag kommenterade här.

måndag 13 september 2010

OLD WHIG, REVISION OCH BOLAGSSKATT

En för mig okänd person som kallar sig Old Whig har förstått galenskapen med bolagsskatten och ser klart hur den även infiltrerar och skadar andra ämnesområden. Så här skriver han i ett inlägg på Juridikbloggen i en kommentar till en blogpost om den bristfälliga revisionen i HQ Bank.

Detta belyser ett stort problem i det moderna samhället där lagstiftare och myndigheter ålägger plikter i ett privaträttsligt förhållande som leder till intressekonflikter. I synnerhet när det är strunt som företagens sk. ”samhällsansvar” CSR, Corporate Social Responsibility.

Milton Friedman uttryckte det mycket elegant:
”The only business of business is business”

Revisorn bör ha en sysslomannaställning enbart gentemot sin huvudman. Att kräva att revisorn ska anmäla olika typer av fel och brister till byråkrater eller skatteverket är helt uppåt väggarna fel.

När jag drev rådgivningsföretag var mitt första råd alltid till företagen att ha:
1. en redovisningskonsult
2. En revisor
3. en skattekonsult

Helst skulle alla tre vara olika bolag men 1 och 3 kunde vara densamma men revisorn måste hållas långt bort och revisionsfirman fick inte vara inblandad i skatteråden eller de underliggande transaktionerna. Detta gav revisorn fullt skydd och innebar att denne kunde fylla sina sysslomannaplikter mot kunden samtidigt som denne kunde fritt anmäla vad den fann som fel. Eftersom denne inte var inblandad i planeringen och den löpande bokföringen fans det inga fel att rapportera. Allt var redan planerat och klart, allt enligt gällande lagar, regler och förordningar.

Tyvärr är det idag så att revisionsfirmor har två avdelningar, skattekonsulter och revisorer, som samarbetar om varje kund. Tidigare hade de även managementkonsulter men efter ENRON skandalen var de tvungna att göra sig av med dem. Jag tycker personligen att revisorn enbart ska syssla med revision eftersom deras verksamhet har mer kommit att bli en sorts hybrid, privata poliser med statliga stöd. Skattekonsulterna skulle knoppas av enligt min mening så löses denna fråga.

Men det enklaste är att helt och hållet avskaffa bolagsskatten, den är en marginalinkomst för staten och om den avskaffas så återför staten de årligen förlorade 60 miljarderna i form av dynamiska effekter. Vidare kommer det att helt och hållet ta bort all skatteplanering samt det mesta kapital storbolag har i offshore-konstruktioner tas hem. Flertalet av alla skattekonsulter skulle inte behövas längre. Skatteverket kan sannolikt minskas med en tredjedel .

Varför har inte denna skatt avskaffats när det är en bagatell? Det kan finnas ett antal förklaringar:

1. Den gynnar storföretag eftersom de kan i princip planera bort all skatt, även om ett skatteutlåtande kostar mycket så är det på marginalen tingen. för den lille företagaren är det omöjligt att bära kostnaden.
2. Den ger stora intäkter till revisionsfirmor och skattekonsulter
3. Den ger många, många arbetstillfällen till skattebyråkrater och ger politiker många sköna lagar att skriva.

Dessa grupper har ett mycket starkt intresse av att behålla bolagskatten och har extremt stort politiskt inflytande.


Så sant

fredag 10 september 2010

VEDERVÄRDIG STIL

Det finns ett radioprogram i P1 på fredagar som heter Stil. Det skulle kunna vara något angeläget vid sidan av alla larviga och stillösa program som sköljer över en när man sätter på radion och prövar olika kanaler.

Stil verkar i det här fallet betyda "yta" eller "ytlighet". Nja, det där var kanske orättvist, för jag har knappast hört på det. Jag står bara inte ut att lyssna någon längre stund. Programmet har en medverkande som har ett outhärdligt manierat sätt att prata, Susanne Ljung.

Den 10 september handlade programmet om Marlene Dietrich. Hur kan man efter att ha arbetat fram ett timslångt program om en person undgått att lära sig hur hennes namn uttalas? Hon var dessutom en världsberömd person vars namns uttal är välkänt. Susanne Ljung uttalade ch ömesvis som i Bach (alltså långt tillbaka i gommen), ömesvis som i sjuk (med tungspetsen mot tandköttet). Aldrig som i kyss.

Hon måste väl märka att hon uttalar namnet på olika sätt. Gör man det måste man väl inse att något sätt är fel eller åtminstone att man själv är osäker. Frågar man inte någon till råds då? Det finns naturligtvis folk på Sveriges Radio som talar tyska.

Dålig stil.

Jag kan inte svära på att hon inte någon gång uttalade det som i kyss, för jag kunde inte stå ut med hennes affekterade sätt att prata (prata, inte tala), så jag stängde av och kan ha missat något tillfälle, men jag skulle inte tro det. Under den tid jag lyssnade till programmet hörde jag det aldrig.

Lyssna själv, om du står ut. Den utmärkta programpresentatören, Christofer Murray tror jag han heter, en man med perfekt rösthantering, uttalade naturligtvis Dietrich helt korrekt - flera gånger.

torsdag 9 september 2010

RUTAVDRAGETS FINANSIERING

Konjunkturinstitutet vidhåller sitt antagande i samband med att RUT-avdraget skulle införas, att det inte kostar staten något. Det är inte så förvånande. Detsamma gäller nog också för ROT-avdraget, även om byggbranschen inte varit lika mörklagd som (bostads-)städbranschen.

Tidigare var det ju så att om man ville ha kvitto kostade det dubbelt så mycket som utan kvitto. Så sent som idag blev jag tillfrågad av en hantverkare som åkte runt i villaområdet och gjorde vissa installationer, om jag ville att han skulle göra det på mitt hus också. "Om jag får pengarna direkt i handen så blir det halva priset." Bara momsen är ju 20 procent av fullt pris, dvs 40 procent av prisreduktionen, och ändå ingick det en del materialkostnader som inte skulle berättiga till ROT/RUT-avdrag.

Med ROT/RUT kan hantverkarna fakturera fullt pris men ändå ta ut bara hälften av kunden. Skatteverket betalar resten (även momsen på resten). Bruttobeloppet ingår sedan i företagets bokföring och skattas av i sinom tid och momsen återgår till Skatteverket.

Netto har det egentligen inte hänt något. Den skatt staten tidigare inte fått, får den nu, men betalar i förtid ut den till företaget.

Däremot har verksamheten dragits fram i ljuset, med allt vad det innebär för moral och konkurrenslikställighet.

Risken är att om RUT-avdraget avskaffas kommer företagen att fortsätta att ta betalt på den nivå som allmänheten nu vant sig vid, men ändå underlåta att redovisa inkomsten. Då förlorar vi både som kunder och samhällsmedlemmar på återinförd dålig skattemoral.

Trots att det strider mot principerna att beskattningen ska träffa inkomsten/konsumtionen och inte inkomst minus viss konsumtion är det troligen i ett högskattesamhälle omöjligt att inte på något sätt skattekompensera för privata levnadskostnader för bostaden. Dels utgör själva kostnadsbasen en stor del av levnadskostnaderna, dels avser kostnaderna arbetsinsatser som inte kan stordriftsrationaliseras och därför i en högutvecklad ekonomi med nödvändighet blir mycket dyra (i relation till allt annat) per tidsenhet. (Jfr. kostnaderna för högindustrialiserad produktion av nya bostäder. Högmekaniserad städning kan knappast bli aktuellt för vanliga bostadslägenheter.) Bostadskapitalet skulle vanvårdas därför att bostadsägarna drar sig för kostnaderna och skjuter på nödvändigt underhåll eller utför arbetet själva i vanföreställningen att det då blir billigare. De flesta hemmafixare vet att det var knepigare än man tänkt sig (och mycket svårare än det såg ut i Timell-programmet i TV) och tog längre tid än man räknat med, eftersom man måste göra om för att man gjort en del misstag här och var - och ändå blev det inte riktig så som det skulle. Efteråt vet man precis hur man skulle ha gjort, men då är det så dags. Värdet av den kunskapen (som möjligen skulle kunna läggas i som positiv komponent i kalkylen) är dock lågt, eftersom det troligen tar 15 år innan man behöver reparera och underhålla det man just åstadkommit. Och då behövs förmodligen en ny teknik - eller så har man blivit för gammal för att orka göra jobbet en gång till.

Så RUT-avdraget behövs nog.

onsdag 8 september 2010

OBAMA´S COMPANY TAX PROPOSAL

President Obama proposes to let companies quickly write off 100 percent of their investments in new plants and equipment. The idea is to give companies an incentive to spend and invest now, rather than later. The administration claims the change would put nearly $200 billion in the hands of businesses over the next two years.

Under the current law, a company gets to deduct 50 percent of the costs upfront, and the remainder over three to 20 years, depending on the nature of the investment.

"This measure would provide tax incentives for businesses to invest in the United States when our economy needs it most," says a White House fact sheet.

Sweden used to give companies the same kind of incentives. That was in the days of high tax rates before 1990. It helped companies with profits in the past to keep those profits untaxed. A high tax rate combined with generous depreciation allowances made it expensive to pay dividends to the shareholder. Although the statutory tax rate was far above 50 percent the effective tax burden was less than 20 percent of economic profit. So the capital was locked in in historically prosperous companies. New companies with new products and new ideas were locked out as they had to raise funds from taxed income. The structure of business society was petrified.

Apart from these negative effects of a system of high tax rates and generous deduction facilities, it made the tax legislation extremely complicaded. Tax consultation industry boomed.

Sweden changed its system fundamentally in 1990. Tax rates were lowered drastically to levels unseen before. Today it is still lower - 26,3 percent. Most of the old system for creating untaxed reserved was scrapped. The effective tax cost raised towards 25 percent and tax revenue increased.

There has been a wave of reductions of company tax rates over the world during the last decades. Not so in the US.

The US company tax system is more complicated than any other company tax system. The tax rate is among the highest in the world. Dont make it still more complicated.

Mr Obama, TEAR DOWN THIS WALL. Simplify the company tax rules, lower the company tax rate. Om better still, abolish company tax altogether. The consultants will not appreciate it. But it makes business profit cheeper.

måndag 6 september 2010

FASTEN SEAT BELTS

Det är något underligt med mänskligheten. I vart fall den del av den som flyger. Det finns bara ytterst enstaka undantag.

ALLA andra ställer sig upp (flyger upp skulle jag helst vilja beteckna det som, om det inte vore en så dålig vits) i mittgången några minuter innan flygplanet har nått sin plats vid piren. Långt innan skylten fasten seat belts släckts.

Ändå ropas det ut i högtalaren att man ska sitta kvar fastspänd i stolen ända till signalen fasten seat belts har släckts. Planen brukar göra små ryck ibland innan de kommer ända fram, och man får kanske ta tag i något/någon för att inte ramla. Jag har aldrig varit med om några olyckshändelser, men jag kan väl tänka mig att man kan tappa balansen och ramla omkull. Det kan man ju i och för sig också göra på bussen, men där är man mera beredd på inbromsningar och plötsliga igångsättningar än man är i ett flygplan.

Nåväl, folk får väl ta risken. Jag bryr mig inte om det. Men varför ställer de sig upp över huvud taget? Vad vill de uppnå med det?

I stolen sitter man bekvämt.

Men alla ställer sig upp. I mittgången står (i medeldistansplanen) 6 personer vid varje stolsrad och trängs. Alla brukar inte få plats, utan några står framför mittgångsstolarna och böjer sina huvuden ut mot mittgången för att inte slå huvudet i bagagehyllan. Ser inte så bekvämt ut. Har det varit en lång resa är man kanske lite svettig och vill helst ha lite svängrum. Några har kanske sovit och har dålig andedräkt.

Ja, men man vill ju ha ner sitt gepäck från bagagehyllan, säger någon. Varför det? Då blir det ännu trängre. Och man kommer ingen vart.

Konstigt att dom inte öppnar snart. Nu har vi stått stilla i 5 minuter, kan man höra.

Jag som bekvämt sitter kvar har hunnit läsa ytterligare 10 sidor i min bok. Äntligen öppnar dom och folk strömmar ut. Efter någon minut är planet tomt, och jag slår ihop min bok och lägger ned den i portföljen, reser mig och tar på mig kavajen/jackan/ytterrocken. Det är gott om utrymme. Och i bagagehyllan ligger det bara ett kolli - mitt handbagage/påse.

Utan att trängas eller stå i någon kö går jag ledigt fram genom planet, säger adjö till kabinpersonalen, går genom en öde brygga in i ankomsthallen och når till slut bagageutlämningen. Där står det fullt av människor som jag sett förut - alla mina medresenärer. Bagagebandet har inte börjat löpa än.

I sinom tid kommer min väska och jag lämnar terminalen - har jag tur, först av alla. Jag har sluppit stå och trängas (ev. kröka på nacken för att få plats med mitt huvud) och svettas och lukta illa eller känt medresenärernas motsvarande utdunstningar på 3 cm avstånd, sluppit reta mig på/förvånas över att dom aldrig öppnar dörren.

Jag har hunnit läsa lite till i min bok, kunnat klä på mig bekvämt ungefär som hemma i tamburen utan att behöva vifta med armarna i ansiktet på medresenärerna.

Varför gör inte alla andra likadant? Dessutom är man ju ombedd att sitta kvar med bältet fastspänt tills skylten fasten seat belts släckts. Gäller försäkringen om man slår ut en tand eller råkar falla så illa att man bryter en arm om man bryter mot uttryckliga bestämmelser?

En önskvärd förutsättning är att man sitter vid fönsterplats. Annars betraktas man som en idiot som blockerar vägen för dem som sitter på de två ytterplatserna. Djävulen i mig njuter när jag sitter kvar och frågar vart de ska ta vägen.