Skatteverkets uppfattning har varit, och är fortfarande, att förluster som är en följd av bedrägeri i sig inte är avdragsgilla, säger en rättslig expert på myndigheten. SkV överväger att överklaga en kammarrättsdom till Högsta förvaltningsdomstolen. Han ser personligen ett behov av en tydligare praxis.
- Det kunde vara bra att få lite rättslig ledning, säger han.
Det torde inte behövas. I det här hänseendet har skattelagstiftningen inte ändrats sedan - åtminstone - 1928. Aldrig nånsin har frågan aktualiserats i Högsta förvaltningsdomstolen/Regeringsrätten. Det är självklart att en aktieförlust är principiellt avdragsgill oavsett om placeraren lurats eller inte. Vad är det SkV vill driva fram? Är det bättre att skapa ett ovisst rättsläge genom att göra arten av bedrägeri avgörande för en avdragsrätt som hittills aldrig ifrågsatts?
Har inte SkV viktigare saker att syssla med?
Den dom som SkV torde syfta på är från Kammarrätten i Göteborg den 31 oktober 2011, mål nr 1830-11. Kammarrätten formulerar sig pedagogiskt och hel riktigt på följande sätt:
Enligt 41 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) avses med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital bl.a. vinst och förlust vid avyttring av tillgångar.
Av 44 kap. 23 § inkomstskattelagen framgår att bara verkliga kapitalförluster ska anses som kapitalförluster.
Enligt 9 kap. 2 § samma lag får den skattskyldiges levnadskostnader och liknande utgifter inte dras av.
X har i enlighet med villkoren i en "Promissory Note" lånat ut 800 000 kr till Y. Det har enligt kammarrättens mening inte framkommit något som tyder på att Y inte existerat eller att ifrågavarande belopp inte skulle ha förts över till Y. X har således i och med överföringen erhållit en fordran på Y om 800 000 kr. Det finns inte något som tyder på att X haft någon annan avsikt med utlåningen än att göra en affärsmässig investering.
Fordran på Y har avyttrats för 100 kr under 2008.
Skatteverket har gjort gällande att X blivit utsatt för ett bedrägeri och att hon därför saknar rätt till avdrag för kapitalförlust. Enligt kammarrättens mening saknar det i ett fall som det förevarande betydelse för avdragsrätten huruvida en eventuell värdenedgång under Xs innehavstid uppstått till följd av bedrägeri eller dåliga placeringar.
Vidare skulle eventuella intäkter hänförliga till skuldebrevet ha varit skattepliktiga. Såvitt framkommit i målet har X inte heller fått någon kompensation, genom t.ex. skadestånd, för värdenedgången.
Sammanfattningsvis finner kammarrätten dels att X inte kan vägras avdrag för kapitalförlust med hänvisning till förbudet mot avdrag för personliga levnadskostnader, dels att hon förmått göra sannolikt att förlusten är verklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar