fredag 25 november 2016

BOLAGSSKATTERNA SJUNKER PÅ BRED FRONT?

Dagens Industri skriver den 22 november om sjunkande bolagsskatter.
Storbritanniens premiärminister Theresa May, som redan tidigare har sagt att målet är att sänka bolagsskatten till 17 procent, utesluter inte att bolagsskatten på sikt ska sänkas till nivåer under 15 procent. Det är också den nivå som Donald Trump har sagt sig sikta på för amerikanska bolag. Men hon har en bit kvar till Irlands 12 procent.
Med sänkta bolagsskattesatser för USA-bolag skulle gigantiska belopp kunna återföras till USA. I valkampanjen föreslog Trump en sänkning från 35 till 10 procent för återförda vinster. Enligt analysfirman Capital Economics antas amerikanska bolag ha ansamlat 2 500 miljarder dollar (Sveriges BNP motsvarar knappt 400 miljarder dollar) utanför USA.
I Ungern har Victor Orban flaggat för en sänkning av bolagsskattesatsen till 9 procent fr.o.m. 2017.

Man kan bara undra varför de stannar vid procentsatser över 0.

Den 23 november hade Institutet för Skatter och Rättssäkerhet ett stort seminarium under rubriken Skatt och Rättssäkerhet i en globaliserad värld. En stor del av diskussionen kom att kretsa kring omvärldens inverkan på det svenska rättssystemet och de utländska rättsregler som svenska domstolar, myndigheter och företag måste beakta. Naturligtvis diskuterades också BEPS påverkan. I den diskussionsgrupp jag tillhörde fick vi anledning att diskutera bolagsskattens betydelse och komplexitet och vilken risk för rättssäkerheten den utgör. När gruppledaren redovisade vår diskussion och antydde att lösningen kunde vara att avskaffa bolagsskatten, var reaktionen gapflabb. Så självklar uppfattas bolagsskatten och så otänkbar är föreställningen om att avskaffa bolagsskatten och så illa förberedd är landets ekonomiska och juridiska elit på den trend som nu tycks ta fart.

Avskaffa bolagsskatten.

fredag 11 november 2016

SKATT PÅ FINANSIELL VERKSAMHET

Utredningen om skatt på finanssektorn har avlämnat sitt betänkande, Skatt på finansiell verksamhet (SOU 2016:76).
Av praktiska skäl har de mervärden som skapas i den finansiella sektorn undantagits från moms. Företagen i branschen får ta den moms, som de betalar till sina leverantörer, som omkostnad i den egna verksamheten. Det kompenserar företagen sig för, om det går, genom sin pris- och lönesättning.
För värdet av finansföretagens egna produktion - lönekostnader och vinst - behöver deras köpare inte betala moms. Det är för att åtgärda denna "skattefördel" som utredningen tillsattes.
Den metod utredningen föreslår är helt enkelt att belägga de företag som är undantagna från moms med en avgift på 15 % på lönekostnaderna.
För att helt eliminera skattefördelen av mervärdesskatteundantaget krävs en skattesats om i vart fall drygt 40 procent av beskattningsunderlaget. På grund av de olika snedvridningseffekter som skatten för med sig är det uteslutet att bestämma skattesatsen så att skattefördelen av mervärdesskatteundantaget helt elimineras. Skattesatsen bör i stället bestämmas så att skattefördelen av mervärdesskatteundantaget i skälig utsträckning minskar.  Skatten föreslås därför tas ut med 15 procent av beskattningsunderlaget.

ORDNING OCH REDA I VÄLFÄRDEN


Välfärdsutredningen har avlämnat ett delbetänkande kallat Ordning och reda i välfärden (SOU 2016:78). Utredningen har haft i uppdrag att föreslå ett nytt regelverk för offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster. Syftet med utredningen är att säkerställa att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedda för och att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått.

Utredningen tar det originella greppet att, för att förhindra att ägare av skattefinansierad verksamhet skor sig, kräva att medlen måste förbrukas. Utredningen har även övervägt andra regleringar, bl.a. en utdelningsbegränsning.
En fördel med att begränsa rörelseresultatet är att en sådan reglering, till skillnad från en utdelningsbegränsning, förhindrar att stora överskott som inte används i verksamheten byggs upp i företaget eller organisationen. Möjligheterna att kringgå en rörelseresultatsbegränsning är också mindre än vid en utdelningsbegränsning.
Den lagtext som ska reglera denna ordning föreslås få följande utseende:
 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
--- 
Högsta tillåtna rörelseresultat 

 23 e § För en juridisk person med tillstånd att motta offentlig finansiering gäller en begränsning av hur stort rörelseresultat som får uppnås. Det högsta tillåtna rörelseresultatet för varje räkenskapsår beräknas enligt 23 f–23 h §§. 

 23 f §  Det tillåtna rörelseresultatet beräknas som en avkastningsränta på operativt kapital vid föregående räkenskapsårs utgång.  Avkastningsräntan ska bestämmas till statslåneräntan vid föregående räkenskapsårs utgång ökad med sju procentenheter.

 23 g § Med operativt kapital avses rörelsetillgångar med avdrag för rörelseskulder. Vid beräkningen av rörelsetillgångarna ska det bortses från finansiella anläggningstillgångar, kortfristiga fordringar hos koncern- och intresseföretag, kortfristiga placeringar och likviditet som inte motiveras av verksamhetens behov.

 23 h §  Det högsta tillåtna rörelseresultatet beräknas som tillåtet rörelseresultat enligt vad som anges i 23 f § ökat med skillnaden mellan det tillåtna rörelseresultatet under de tre senaste räkenskapsåren, eller den kortare tid som verksamheten bedrivits, och det lägre rörelseresultat som den juridiska personen redovisat under samma period.

 Värdeöverföringar 

 23 i § Inga värdeöverföringar från den juridiska personen får göras utöver det högsta tillåtna rörelseresultatet.
Likalydande paragrafer finns i 7 a kap. 3-7 §§ i förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453), i 2 a kap. 3-7 §§ i förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800) och i 14 a kap. 3-7 §§ i förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:000). 

Det är fantastiskt att se en regel om att förbjuda ett beteende som i andra sammanhang ses som exemplariskt. Gör slut på pengarna!

Ett nytt område för skatteplanering. Konstruktioner för att företagen belastar företagen med kostnader för ägarintresset maskerade till verksamhetskostnader, som tas ut som inkomst i andra jurisdiktioner med låg beskattning. Ett nytt område för skattekontrollen att bevaka att så inte sker. Man ser konsulterna redan vässa sina pennor.

söndag 6 november 2016

FÅMANSBOLAGENS BESKATTNING JUSTERAS - UPPÅT

De s.k. 3:12-reglerna, har utretts på nytt. Ett betänkande, SOU 2016:75 Översyn av skattereglerna  för delägare i fåmansföretag, har avlämnats. Som framgår av titeln avses alltså inte beskattningen av fåmansbolagen utan av deras ägare. Skälet till reglerna är att utdelningar och kapitalvinster beskattas enligt proportionella principer med (enligt huvudregeln) 30 procent, medan arbetsinkomster beskattas progressivt genom att (för beskattningsåret 2016) för en årsinkomst på 430 200 kr - utöver den kommunala inkomstskatten på genomsnittligt 32 procent - en statlig inkomstskatt utgår med 20 procent. Om årsinkomsten överstiger 625 800 kr utgår statlig inkomstskatt med ytterligare 5 procent på överskjutande belopp.

Denna skillnad i skatteuttag mellan arbetsinkomst (på maximalt ca 57 procent) och kapitalinkomst (på 30 procent) kräver regler som förhindrar att företagsägare kan omrubricera sina inkomster från arbetsinkomst till kapitalinkomst. Vad som är vad har ingen vetenskaplig motivering, men politiskt ter det sig utmanande att höginkomsttagare kan hävda att den höga inkomsten skulle utgöra avkastning av ett kapital och inte av arbetsinsats. Därför finns det regler som begränsar hur stor del av uttaget ur ett fåmansföretag som får beskattas enligt kapitalinkomstprincip. Reglerna har justerats ett stort antal gånger, men den nu avslutade utredningen har haft som förutsättning att skärpa reglerna för att de inte ska missbrukas och dessutom att skapa nya skatteintäkter. De regelförändringar som föreslås antas ge höjda skatteinkomster på 4,8 miljarder kr.

Den statliga inkomstskatten uppgår totalt till ca 56 miljarder kronor (prop. 2016/17:1 s. 469). Det motsvarar knappt 3 procent av totala skatter och avgifter. Att avskaffa den statliga skatten skulle således knappast märkas kameralt. Ekonomer brukar hävda att dess effekt på arbetskraftsutbudet är sådant, att avskaffandet av skatten skulle leda till ökade skatteintäkter. Samtidigt har vi en fastighetsbeskattning som för varje fastighet är begränsad till 0,75 % av högst 988 267 kr, dvs. 7 412 kr. Nyttjandevärdet av fastigheter överstigande knappt en miljon kronor beskattas således inte alls. Och 0,75 procent av värdet därunder motsvarar knappast marknadsmässig avkastning.
En rimlig beskattning av fastigheter skulle kunna kompensera avskaffandet av den statliga inkomstbeskattningen.

Därmed skulle 3:12-problematiken och den progressiva inkomstbeskattningens skadliga inverkan på arbetskraftsutbudet (ofta beskrivet som beskattningen av utbildning) upphöra, och en rimligare beskattning av fastighetsinnehav införas. Eftersom de stora fastighetsinnehaven i stort sett motsvarar de stora inkomsterna, skulle en sådan reform troligen inte medföra någon större förändring av skattebördornas fördelning.