FRÅGAN OM BESKATTNINGEN AV RISKKAPITALISTERNAS CARRIED INTEREST ETT STEG NÄRMARE SIN LÖSNING

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har den 4 juni tagit ställning i en av de många frågor som beskattningen av riskkapitalisternas carried interest givit upphov till. Frågan gäller om utdelning från det bolag där carried interest samlats upp ska beskattas enligt 3:12-reglerna, dvs om en del av utdelningen ska beskattas som lön, trots att mottagarna av utdelningen inte varit anställda i bolagen.
I det aktuella målet (3936-3939-17)

innehade A andelar i tre nederländska bolag. Dessa bolag ägde indirekt andelar i utländska förvaltningsbolag som skötte förvaltningen av tre riskkapitalfonder. A fick under åren 2007–2009 och 2011 utdelning från de nederländska bolagen vilken härrörde från s.k. carried interest i förvaltningsbolagen. Med carried interest avses en särskild andel av vinsten i en riskkapitalfond som tillfaller fondens förvaltare sedan investerarna fått sin del. I sina deklarationer för de aktuella åren tog A upp utdelningen som utdelning på icke kvalificerade andelar i onoterade företag. 

EQT Partners AB (EQT) tillhandahöll förvaltningsbolagen rådgivningstjänster som utfördes av personal anställd hos EQT. För detta betalade förvaltningsbolagen marknadsmässig ersättning till EQT. A var anställd i EQT men arbetade inte direkt med rådgivningen utan hade uppgifter av administrativ karaktär bl.a. inom affärsområdet Investor Relations.

I den prejudikatsfråga som HFD släppte upp för prövning avslogs As överklagande av Kammarrättens dom som innebar att 3:12-reglerna skulle tillämpas.
HFD ansåg att det inte krävs att en person är anställd i fåmansföretaget för att dennes arbetsinsatser ska kunna beaktas, och att det förhållandet att insatserna sker inom ramen för en anställning i ett annat företag inte heller utesluter att de beaktas.   Den som utfört arbetsinsatser under sådana förhållanden bör anses ha varit verksam i betydande omfattning i fåmansföretaget om insatserna haft en påtaglig betydelse för vinstgenereringen i företaget.
En prövning av om förvaltningsbolagen var fåmansföretag eller av arten och omfattningen av As arbetsinsatser i dessa bolag krävdes inte för att avgöra prejudikatfrågan. Inte heller i övrigt fann HFD att det fanns skäl att meddela prövningstillstånd i målen i de delar de vilandeförklarats.
 

KAMMARRÄTTSDOM OM RISKKAPITALET VÄNTAS

I april väntas domar från Kammarrätten i Stockholm om beskattning av carried interest i riskkapitaluppläggen.
SvD SvD  SvD

Den 21 april kom domarna. Skatteverkets linje att tillämpa 3:12-reglerna stod sig. Ersättningen till de delägande administratörerna är i och för sig utdelning. Men eftersom bolagen bedöms som fåmansföretag och administratörerna som verksamma i betydande omfattning, ska utdelningen till beskattas som lön.

Det får antas att domarna överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, och rättsfrågan tål onekligen prövning, varför prövningstillstånd rimligen kommer att ges.

SvD,  SvD, SvD
Nordic Capital

RISKKAPITALISTERNA VANN I ROND TVÅ

Skatteverket förlorade striden mot riskkapitalbolaget Nordic Capital i Kammarrätten i Stockholm. Domstolen upphäver därmed domen från Förvaltningsrätten. Därmed slipper Nordic Capital betala 702 miljoner kronor, skriver SvD den 19 december. 

Skatteverket förefaller enligt tidningen osäker på om det ska överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Huruvida så sker torde bero på utgången i det mål som nu ligger i HFD avseende ett förhandsbesked, där Skatterättsnämnden förklarat att

den särskilda vinstandelen som tillfaller X AB utgör en resultatbaserad ersättning för de tjänster som bolaget utför för Y:s räkning vid sidan om förvaltningsarvodet. Den särskilda vinstandelen ska därför enligt 15 kap. 1 § tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet.

Om domen i förhandsbeskedsärendet kommer innan kammarättsdomen överklagats lär överklagandet avvisas av HFD, eftersom frågan då redan prövats. Det har antagits att domen ska komma före årsskiftet. Även om HFD fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked och alltså den nu avkunnade kammarrättsdomen är felaktig kommer den inte att ändras.  Däremot kanske övriga riskkapitalister inte hinner vinna i Kammarrätten.

Grattis Robert Andrén, Morgan Olsson m.fl.

DN

CARRIED INTEREST SKALL INTE RÄKNAS SOM SKATTEFRI KAPITALVINST. SKATTEVERKET VANN FÖRSTA RONDEN OM BESKATTNING AV RISKKAPITALFONDER.

Skatterättsnämnden (SRN) meddelade den 2 juli 2013 förhandsbesked rörande beskattning av s.k. carried interest i riskkapitalfonder. Riskkapitalisterna har hävdat att inkomsten ska betraktas som kapitalvinst från de sålda aktierna, och eftersom aktieinnehaven typiskt sett  är av sådan karaktär att kapitalvinst är skattefri ska ersättningen vara skattefri.

Skatteverket (SkV) har däremot hävdat att den andel av kapitalvinsten som inte motsvarar (dvs överstiger) den proportionella andelen av det av riskkapitalisterna tillskjutna kapitalet ska betraktas som ersättning för prestation och därför vara skattepliktigt.

SRN biträdde den uppfattning som SkV hävdat och ansåg beloppet skattepliktigt. SRN var dock inte enig. Två ledamöter kom till samma resultat som majoriteten men hade en annan motivering. En ledamot ansåg att beloppet var skattefritt.

Med tanke på den uppmärksamhet och de magnifika beloppen som frågan rör sig om är det en aning förvånande att förhandsbeskedet ännu inte observerats i pressen. Nu är förhandsbeskedet inte enhälligt och det har överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD), så sista ordet är inte sagt ännu. Det är dock troligt att HFD med förtur avgör ärendet, kanske redan före årets slut.

SvD

EQT

Skatteverkets kamp mot riskkapitalbolagen har nu nått även EQT. Dess konstruktion tycks dock vara lite listigare än andra riskkapitalbolags. Det svenska bolaget tycks inte haft sina key exeutives anställda hos sig. De har varit verksamma i utländska bolag. Detta gör att de inkomster som enligt Skatteverket borde ha redovisats i det svenska bolaget redovisats i ett holländskt bolag. Det finns därför - till skillnad mot andra riskkapitalbolag - inga dolda lönekostnader i det svenska bolaget för vilka sociala avgifter ska betalas. Därför riktas skattekrav enbart mot det svenska bolaget.

De faktiska omständigheterna framgår dock inte av tidningsnotiserna.
SvD
SvD

CARRIED INTEREST ÄR FÖRVÄRVSINKOMST

Förvaltningsrätten i Stockholm har i en dom den 6 december ändrat ett beslut av Skatteverket och ansett att carried interest från ett riskkapitalbolag utgör prestationsbaserad förvärvsinkomst och inte kapitalvinst. Domen gäller NC Advisory AB (Nordic Capital). Domen avser både inkomsttaxeringen och arbetsgivaravgifter. Domstolen har ansett att sk carried interest, som ytterst tillfaller dem som administrerar riskkapitalfonderna (key executives), utgör inkomst för bolaget men medger avdrag med samma belopp som lön till key executives. I praktiken innebär det för NC Advisory AB att underlaget för arbetsgivaravgifter höjs. Bolaget tillgodoförs avdrag för de påförda extra avgifterna. Domen lär överklagas och avgöras först i högsta instans, Högsta förvaltningsdomstolen.

Skatteverkets beslut innebar att endast den ersättning, som de som var anställda på riskkapitalbolaget och som genom låneavtal fått ta del av vinsten, skulle betraktas som arbetsinkomst och belastas med arbetsgivaravgift. Dessutom utgick skattetillägg med halvt belopp. Den delen av Skatteverkets beslut stod sig vid domstolsprövningen. Genom Förvaltningsrättens dom skall alltså även ersättningen till key executives betraktas som lön och belastas med arbetsgivaravgift. Något yrkande om skattetillägg gjordes inte i den delen.

Förvaltningsrätten delade Skatteverkets och Allmänna ombudets uppfattning att carried interest är en inkomst som utgår på grund av key executives och managementteamens prestationer. Den utgör därför skattemässigt ersättning för förvärvsarbete. Den prestation som avses har utförts inom ramen för anställning i Nordic Capital.

Även om key executives inte längre är ägare till Nordic Capital är det dessa personer som leder och kontrollerar fondstrukturen och Nordic Capital-gruppen. Förvaltningsrätten ansåg därför att det har gjorts mycket sannolikt att key executives har kunnat styra ersättningen i form av carried interest från Nordic Capital till Initial Limited Partnerbolag. Eftersom carried interest är en ersättning för de prestationer som anställda i Nordic Capital har utfört ska den beskattas hos detta bolag.

Arbetsgivaravgifter
Den del av carried interest som har utbetalats till Initial Limited Partnerbolag, och som inte har utgått till personer med Participating Loan Agreements, har tillkommit key executives i deras egenskap av anställda i Nordic Capital. Beloppen utgör därför lön från bolaget.

Dessutom ansåg förvaltningsrätten att carried interest som utbetalats via Participating Loan Agreements är en inkomst som tillfaller innehavarna med anledning av deras prestation. Den utgör därför ersättning för förvärvsarbete. Eftersom carried interest har kommit innehavarna tillgodo i deras egenskap av anställda i Nordic Capital utgör beloppen lön från bolaget.

Slutsatsen blev att förvaltningsrätten höjde Nordic Capitals inkomst av näringsverksamhet avseende oredovisad carried interest. Underlaget för arbetsgivaravgifter höjdes med motsvarande belopp och bolaget medgavs avdrag för lönekostnader.

Bolaget hade inte lämnat några uppgifter i sina deklarationer och därmed fanns grund för eftertaxering, efterbeskattning och skattetillägg avseende PLA-avtalen. Skatteverket hade satt ned skattetilläggen till hälften och enligt förvaltningsrätten fanns inte skäl för ytterligare befrielse.


SvD

FLER RISKKAPITALISTER TILL RAKNING

Dagens Industri skriver den 21 maj att Skatteverket beslutat att upptaxera Robert Andrén och kretsen till Nordic Capital (19 personer). Liksom i tidigare fall är det fråga om beskattningen av carried interest som tvisten gäller. Blir det arbetsinkomst (och inte kapital) tillkommer sociala avgifter för företagen.

Frågan är dock om inte finansdepartementet, genom att först föra fram ett lagändringsförslag för att kunna beskatta inkomsterna som arbetsinkomst och därefter, sedan förslaget kritiserats, dra tillbaka förslaget, gjort det svårt för domstolarna att bifalla Skatteverkets yrkanden. Behövs särskild lagstiftning torde gällande rätt inte vara tillräcklig.

Helt grundlösa är väl Skatteverkets yrkanden inte, men ett bifall skulle innebära en väsentlig utvidgning av praxis vad avser näringssmitta av kapitalvinster.

SvD

RISKKAPITALETS FLYKT

Riskkapitalisterna hotar fly landet, skriver SvD den 15 maj. Nu råder stor osäkerhet om deras beskattningsvillkor för s.k. carried interest, dvs andel av vinst i de företag som investorerna satsat kapital i, sedan Anders Borg lagt sitt förslag i frysen. Förslaget innebar att riskkapitalisterna skulle beskattas enligt samma princip som fåmansföretagare, dvs. som arbetsinkomst upp till viss nivå (c:a 5 milj. kr) och därovanför som kapitalinkomst. Näringslivet protesterade och ansåg att förslaget skulle snedvrida konkurrensen till börsbolagens nackdel vid VD-rekryteringar. Den politiska oppositionen protesterade mot att riskkapitalisterna skulle få denna skattefavör. Deras föreställning är att Skatteverkets yrkande om arbetsinkomstbeskattning av hela beloppet är riktigt.

Näringslivets protest är väl i och för sig befogad, men snedvridningseffekten är i så fall ännu större idag när hela vinsten kapitalbeskattas. Kanske tror/hoppas näringslivet på att Skatteverket får framgång i sina processer i domstolarna. Och så länge processerna pågår och ovisshet råder är konkurrenseffekten kanske inte så svår att bära.

Oppositionen hämtar också argument i det att riskkapitalistinvesteringarna undgår beskattning i Sverige med ränteavdrag framkallade genom koncernintern upplåning, s.k. räntesnurror. Även AP-fonderna och försäkringsföretagen har investerat i sådana objekt. "Våra skattepengar ska inte gå till skatteparadis", är argumentet. OM landstingen och kommunerna är nöjda med det produkt de köper, kan man undra varför kommunalskattemedlen delvis ska återföras till staten genom statlig bolagsskatt. Med bolagsskatt minskar avkastningen för vårdföretagen och höjs kostnaderna för kommuner och landsting. Trafiken med räntesnurror skulle omedelbart upphöra om bolagsbeskattningen avskaffades.

Möjligheterna till framgång för Skatteverket  ska inte underskattas. Sedan många år finns en praxis (numera förstärkt med lagstiftning) om att vinst vid fastighetsförsäljning (som normalt beskattas som kapitalvinst) ibland kan beskattas som näringsinkomst. Det sker när försäljningarna betingas av säljarens professionalism, t.ex. för byggmästare (s.k. byggmästarsmitta) och andra som yrkesmässigt och i större omfattning omsätter fastigheter. Detsamma kan i vissa fall gälla för personer som i stor omfattning köper och säljer aktier.

Vad riskkapitalisterna gör, är ju att dela på vinsten av de företagsförädlingar de anförtrotts medel från investorer att genomföra. Att verksamheterna varit ytterst lönsamma är knappast följden av en slump. Tvärtom betingas verksamheterna av aktörenas omfattande kunskaper om företag och branscher och marknadernas funktionssätt. Det sker i mycket stor skala och med deltagande av utomstående intressenter. Systematiskt är det inget som hindrar att sådan aktivitet utlöser beskattning för näringsverksamhet, även om objektet råkar vara aktier, dvs. tillgångar som normalt kapitalbeskattas.

Den som lever får se.

SvD

TVÅ BAKSLAG FÖR ANDERS BORG

Den senaste tiden har Anders Borg drabbats av två bakslag. Först fick förslaget mot räntesnurror sådan sådan kritik att han drog tillbaka förslaget. Sen skedde detsamma med förslaget om reglerna för riskkapitalföretag.

Det visar sig att såväl kommuner som AP-fonderna utnyttjar ränteavdragsreglerna. Och om reglerna mot riskkapitalföretag genomförs leder det till att en hel bransch flyttar utomlands.

Båda förslagen baseras på föreställningen att det är nödvändigt att beskatta  bolagsvinster. Inser man att detta är något i grunden oberättigat bortfaller problemet.

Det gör inget att bolagsvinster försvinner genom ränteavdrag. Att riskkapitalister tjänar orimligt mycket pengar är kanske betänkligt, men det beror på att de ser något som andra inte ser - inte på att att de utnyttjar skattesystemet. Man kan möjligen tycka att deras vinster borde beskattas hårdare, men det gäller i så fall alla företagare som gör vinster utöver det  "normala".  3:12-reglerna, som avsetts att beskatta rimlig andel av vinsten som arbetsinkomst, tycks inte av den allmänna opinionen räcka för att beskatta riskkapitalister.

Nu får Skatteverket utreda hur vida spridd tillämpningen av räntesnurror är. Förslaget om beskattningen av riskkapitalister hamnar i frysen.

Konsekvensen av  att riskkapitalförslaget inte genomförs blir rimligen att domstolarna finner att nuvarande regler inte tillåter beskattning av riskkapitalisternas inkomster på det sätt som Skatteverket hävdat. (Annars hade förslaget inte förts fram.) Detta innebär att deras vinster inte ska beskattas annat än som kapitalinkomster, dvs med  30 procent.  Grattis alla riskkapitalister.

Den skattereform som förespeglas till budgetpropositonen i höst kan rimligen inte innebära annat än att bolagsskatten sänks. Då försvinner - eller åtminsone reduceras - nuvarande problem.

SvD SvD
DN

TILLÄGGSKÖPESKILLING FÖR AKTIER HAR BESKATTATS SOM LÖNEINKOMST

I ägarstrukturerna för riskkapitalföretag finns delägarskap för dem som driver verksamheten, och de tillförs del i resultatet genom s.k. carried interest. Inkomsterna har blivit häpnadsväckande höga; tiotals och även hundratals miljoner i årsinkomster förekommer. Detta försöker Skatteverket beskatta som inkomst av tjänst (lön), medan riskkapitalisterna hävdar att det ska beskattas som inkomst av kapital. För att lösa tivsten och för att slippa långdragna rättsprocesser har branschen föreslagit regler som liknar dem för fåmansföretagare, de s.k. 3:12-reglerna, vilka innebär att aktieutdelning och vinst vid aktieförsäljning upp till ett visst belopp beskattas som inkomst av kapital med 20 procent samt inkomst därutöver upp till 90 basbelopp (knappt 5 miljoner kronor) som inkomst av tjänst. Därutöver blir det kapitalinkomst igen, men med 30 procent skatt. Finansdepartementet har nyligen föreslagit regler som bygger på detta förslag. Det skiljer sig framför allt i att all kapitalbeskattning sker med 30 procent. Skiktet med 20 procent ska således inte förekomma för riskkapitalbolagen.

Jag har tidigare skrivit att det inte vore helt uteslutet att domstolarna skulle kunna dela Skatteverkets bedömning. Det borde inte vara omöjligt för domstolarna att - liksom fallet är med handel med värdepapper - finna att verksamhet, som normalt beskattas som inkomst av kapital, beroende på omständigheterna kan anses yrkesmässigt bedriven och därmed beskattas som inkomst av näringsverksamhet eller, i förekommande fall, som utslag av en anställningsinkomst. Det sätt som riskkapitalverksamhet i vissa fall bedrivits i stor skala och i upprepade omgångar och med omfattande finansiering av externa intresssenter skulle kunna vara ett sådant utpräglat fall där praxis borde kunna ta en sådan inställning.

Skatterättsnämnden har nyligen lämnat ett förhandsbesked av innebörd att - beroende på omständigheterna - vad som formellt var en aktieförsäljning skulle beskattas som inkomst av tjänst. Tilläggsköpeskillingen var påtagligt relaterad till säljarnas arbetsprestationer. Därutöver tillkom ytterligare en intressant omständighet. En av sökandena ägde den avyttrade aktien via ett helägt aktiebolag. Trots att inkomsten formellt (och reellt) skulle tillfalla aktiebolaget, skulle ägaren ta upp beloppet som egen inkomst av tjänst. Aktiebolaget skulle inte beskattas för beloppet.

Kan detta vara ett första steg mot en ny praxis? Förhandsbeskedet kommer säkerligen att överklagas.

FÖRSLAG OM BESKATTNING AV SÄRSKILD VINSTANDEL (CARRIED INTEREST) I RISKKAPITALFÖRETAG

I en promemoria föreslår Finansdepartementet en beskattningsordning
för delägare i kapitalföretag som har rätt till särskild vinstandel vid en
riskkapitalfonds avyttring av andelar i ett portföljföretag. Beskattning av utdelning och kapitalvinst ska ske dels i inkomstslaget tjänst, dels i inkomstslaget kapital.

Förslaget innebär att en beskattningsordning som liknar den för fåmansföretagsägare införs för sådana personer.

Utdelning och kapitalvinst på andelar i ett kapitalföretag ska beskattas dels i inkomstslaget tjänst, dels i inkomstslaget kapital. Utdelning ska inte tas upp i inkomstslaget tjänst till den del det skulle medföra att den skattskyldige och närstående under beskattningsåret från ett företag sammanlagt i inkomstslaget tjänst tagit upp högre belopp i utdelning än som motsvarar 90 inkomstbasbelopp för beskattningsåret. Kapitalvinst ska inte tas upp i inkomstslaget tjänst till den del det skulle medföra att den skattskyldige och närstående under avyttringsåret och de fem föregående beskattningsåren från ett företag sammanlagt i inkomstslaget tjänst tagit upp högre belopp än som motsvarar 100 inkomstbasbelopp för avyttringsåret. Utdelning och kapitalvinst utöver vad som ska tas upp i inkomstslaget tjänst ska tas upp i inkomstslaget kapital.

Lagförslaget kan tyckas enkelt, men blir lagtextmässigt synnerligen komplicerat och omfattande. I inkomstskattelagen införs ett nytt kapitel, 57a, med 20 paragrafer och i övrigt ändras eller införs drygt 40 paragrafer i IL. Därtill kommer ett antal paragrafer i kringliggande lagar.

Nuvarande lagstiftning har inte beaktat eller förutsett de framgångar som operatörerna av riskkapitalföretag har uppnått. Beskattning enligt kapitalvinstreglena har ansetts acceptabla även om "aktieförädlingsverksamhet" varit arbetskrävande och framgångsrik om den bedrivits på mer privat basis med operatörerernas egna kapitalinsatser. Verksamhet bedriven på i princip samma sätt men med externa kapitalinsatser, som också givit affärerna en avsevärd hävstångseffekt, har blivit extrema ekonomiska framgångar för operatörerna. Skattemyndigherna har försökt beskatta verksamheten som yrkesmässig och framställt yrkanden om beskattning av tjänst (lön) som för vissa personer skulle innebära ytterligare skatt på hundratals miljoner kronor och dessutom krav på sociala avgifter från operatörsföretagen.

Det politiska trycket har blivit för stort och Regeringen har alltså nu föreslagit lagändringar. Lagstiftningen har blivit extremt komplicerad (och det är svårt att se att den inte måste bli det) trots att den gäller ett mycket snävt begränsat rättsområde och torde beröra högst något hundratal personer. Flera nya begreppsdefinitioner har måst införas, som kapitalföretag, riskkapitalfond och portföljföretag.

Förslaget liknar det som branschen själv har förordat för att få slut på den ovisshet som uppkommmit sedan Skatteverket börjat driva processer i domstolarna om hur riskkapitalisterna ska beskattas. Eftersom, i vart fall hittills, resultatet varit sådant att riskkapitalisternas inkomster överstiger vanliga lönenivåer många gånger om, innebär lagändringen inte något mer dramatisk förändring.

Genom att Finansdepartementet funnit det nödvändigt att ingripa med lagstiftning, får domstolarna det delikata uppdraget att ta ställning till räckvidden av nuvarande lagstiftning. Skulle de finna att nuvarande lagstiftning gör det möjligt att beskatta riskkapitalisterna på det sätt Skatteverket yrkar, skulle lagstiftningen innebära en dramatisk förbättring av deras skattesituation.


Det borde inte vara omöjligt för domstolarna att - liksom fallet är med handel med värdepapper - finna att verksamhet, som normalt beskattas som inkomst av kapital, beroende på omständigheterna kan anses yrkesmässigt bedriven och därmed beskattas som inkomst av näringsverksamhet eller, i förekommande fall, som utslag av en anställningsinkomst. Det sätt som riskkapitalverksamhet i vissa fall bedrivits i stor skala och i upprepade omgångar och med omfattande finansiering av externa intresssenter skulle kunna vara ett sådant utpräglat fall där praxis borde kunna ta en sådan inställning. Men sannolikt kommer domstolarna att ta departementets agerande till intäkt för att Skatteverket inte har grund för sina yrkanden.

Den 11 april tas förslaget tillbaks. Pinsam felbedömning. Nu får vi vänta på utgången i processerna.
DI
SvD
SvD
DN
SvD
SvD
DN

CAREMA SKA BETALA LÄMPLIG SKATT

Caremas vinst ska stanna och beskattas i Sverige.

Det är budskapet i den annons i DN den 13 december som riskkapitalisterna Magnus Lindquist, Triton, och Henrik Kraft, KKR, för fram. I en intervju i P1-morgon i Sveriges Radio intervjuas ML. Här ett utdrag ur intervjun.

Vad har fått er att ändra er om skattekonstruktionerna? ...slutsatsen har blivit att även om skatteuppläggen följer svensk lagstiftning, är det inte lämpligt för ett företag som bedriver äldreomsorg att ha dom.

Vad är det olämpliga? ----Folk upplever att i verksamhet som bedrivs med skattefinansiering och ägnar sig år äldreomsorg så blir det fel fokus. Mer en skattediskussion än en diskussion om kvalitet i äldreomsorgen. Även om skatteuppläggen följer svensk lagstiftning är det inte lämpligt för ett företag som bedriver äldreomsorg att ha dem.

Men det är ju lagligt. Varför ska ni följa andra regler än lagar? ---- Vi vill ha fokus på att utveckla Sveriges bästa äldreomsorg....Beslutet är en förutsättning för att inte behöva diskutera skatteupplägg utan få en fokuserad diskussion kring kvalitet i äldreomsorgen.

Hur mycket mera skatt ska ni betala? ----Det får vi se. Allt ska beskattas.

Ska ni betala tillbaka skatt om det nu bedöms som olämpliga konstruktioner?

Var (i vilken verksamhet) är det lämpligt med sådana här konstruktioner? ----Det får bedömas från fall till fall, från sektor till sektor. I äldreomsorgen blir det en felaktig diskussion om man ägnar sig åt skatteupplägg....Det är diskussionen - inte skatteuppläggen - som är felaktig. Skattemedlen ska användas på bästa möjliga sätt. Privata alternativ är bra. Där ska diskussionen vara - inte skatteupplägg.

Intervjuaren låter nästan förvånad själv över sina frågor. Man förstår honom. Varför är det så här? Frågorna kunde lika väl ha ställts till Anders Borg.

Det är vad folk tycker som fått bolaget att ta på sig en högre beskattning än vad reglerna kräver. Vad är det för rättssäkerhet? De företag som inte får lika stort fokus (f.ö. det vanligaste ordet i intevjun) kan följa reglerna och få lägre skatt. Man kan anta att i andra investeringar som riskkapitalbolag gör, kommer skatten att planeras bort när så är möjligt. Varför skulle de inte göra det, som intervjuaren undrade.

Varför är det bättre att 26,3 procent av vinsten går till staten än stannar kvar i företaget och där används för sitt ändamål? Varför är det bättre att de skatter som allmänheten betalat till landstingen för att finansiera äldreomsorgen går över till staten via skatt på effektivt bedriven verksamhet? Det är av högsta vikt för förtroendet för skattesystemet att de pengar som skattebetalarna betalar i skatt används till det som är tänkt, skriver t.ex. Monica Green(s) på sin blogg.

Fallet Carema är ett slående exempel på bolagsskattens destruktiva egenskaper - dels materiellt och verksamhetsstörande, dels juridiskt och rättssäkerhetsmässigt.

Vad är lämplig skatt?

Och Regeringen har lämnat ett uppdrag till Skatteverket att kartlägga och analysera förekomsten av skatteplanering i företag inom välfärdssektorn. I kartläggningen ingår att uppskatta frekvensen och omfånget av skatteplaneringen. Skatteplanering med ränteavdrag inom nämnda sektorer ska uppmärksammas särskilt. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2012. Håhåjaja.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

SvD
DN

I PRINCIP I PRAKTIKEN

Tommy Waidelich, socialdemokraternas ekonomiska talesman, skriver den 25 november i Dagens Industri under rubriken Privat välfärd överfinansieras. Bakgrunden är det skatteläckage han tycker sig se i den offentligtfinansierade välfärden i privat regi.

Det förefaller egendomligt att tala om överfinansiering, när kritiken går ut att de privata företagen inte fullgör sina åtaganden som förväntat. Problemet är väl snarast att pengarna delvis inte används för sina ändamål utan slussas ut ur företagen som räntebetalningar. De kommuner som upphandlat tjänsterna har väl ansett att ersättningen varit väl anpassad, får man hoppas. Om det blivit överfinansiering är det väl närmast en kritik av kommunerna som varit för generösa.

Möjligen har kommunernas förhandlare varit naiva och aningslösa och sålt verksamheterna för billigt och/eller betalt alldeles för mycket för tjänsterna. Eller så har köparna bedrivit verksamheterna mycket effektivare än vad säljarna trott vara möjligt eller varit skamlöst kortsynta och hänsynslösa och drivit verksamheten på snålast möjliga sätt. Eller så är det både och. Och mellanskillnaden mellan de förväntade och verkliga kostnaderna har företagen skickat iväg till närstående företag placerade i länder där ränteinkomsterna beskattas lindrigare än i Sverige, eller inte alls. Ägarnas utbyte har därmed ökat med ytterligare drygt 35 procent, 73,7 + 73,7 * 35% = 99,5.

Per Strömberg, professor i riskkapital på Handelshögskolan i Stockholm, anser i samma nummer av DI att oklara skatteregler kan få riskkapitalet att fly. Han ironiserar över Altors partner Fredrik Strömholms uttalande i DI den 16 november att ränteavdragen skulle vara av marginell betydelse för riskkapitalbolagen. Det är åtminstone ett rejält tillskott till den löpande avkastningen. "Även grädden på moset är pengar", säger Strömberg. Det kanske inte blir mer. Om företagen stiger i värde och ger riskkapitalisterna en exitvinst vid en framtida avyttring vet ingen förrän då. Utan avkastning - inga riskkapitalister, eller andra kapitalister heller.

Strömberg menar att ränteavdragen bör tas bort. "Det är absurt att staten subventionerar lån framför eget kapital", säger han.

Inte subvention, väl? Däremot lindrigare beskattning är av eget kapital, som beskattas två gånger. Utan bolagsbeskattning skulle avvägningen av lånekapital och eget kapital kunna ske på rent företagsekonomiska grunder. Och dubbelbeskattningen, som alla inser är principiellt felaktig och föranleder extrema rättsliga och skattetekniska problem, skulle försvinna.

Åter igen. Bolagsbeskattningen föranleder en massa problem. Helt i onödan. På makronivå är bolagsskatten betydelselös (ca 5% av offentliga skatte- och avgiftsinkomster) men samhällsekonomiskt skadlig - den farligaste skatten, enligt Anders Borg. På mikronivå skapar den massor av problem. Förutom dubbelbeskattningen föranleder den i de nu aktuella fallen skatteflyktskonstruktioner och finansieringsproblem. Det finns många andra.

Vad finns det egentligen för goda skäl för bolagsbeskattning? Inga alls.

Rubriken? Waidelich säger att ränteavdragen gör att "välfärdskoncernerna i princip inte betalar skatt i Sverige". Jo, de gör de. Men kanske inte i praktiken. Och realisationsvinsterna (numera är det skatterättsliga begreppet kapitalvinst) "är vinster som i princip enbart består av skattemedel". Nej, inkomsterna härrör visserligen från skattemedel, men de har löpande förbrukats i verksamheten resp. betalats ut som räntor. Uppstår det kapitalvinst beror det på att företagen arbetat upp nya värden efter privatiseringen. Det är det som är riskkapitalisternas specialitet. Så det är varken principiellt eller i praktiken fråga om vinster som består av skattemedel.

SÄNKTA VINSTKRAV MEN HÖGRE SKATTER

LARS O GRÖNSTEDT, styrelseledamot i Stiftelsen Fritt Näringsliv och tidigare bl a VD i Handelsbanken, och MARKUS UVELL, vd Stiftelsen Fritt Näringsliv/Timbro, skriver en artikel i SvD den 23 november under rubriken Finansmarknadsministern målar upp en nidbild av företagen.

Härom veckan gick finansmarknadsminister Peter Norman ut och uppmanade svenska företag att sänka sina vinster. Ett av flera problem med att från politiskt håll försöka begränsa vinsterna i näringslivet är att kapitalet successivt kommer att söka sig till andra marknader, där villkoren är bättre, skriver de. Därför pågår sedan en tid tillbaka en kapitalflykt från Stockholmsbörsen till bland annat private equity-fonder, där möjligheterna till god lönsamhet är bättre och de politiska pålagorna färre.

De ser därför en politisk logik i regeringens senaste drag: att försöka komma åt just private equity. Dels är det svårare att sänka de generella vinstnivåerna om inte private equity-bolagens möjligheter till ränteavdrag begränsas. Dels har den senaste tidens debatt om äldrevårdsföretag blivit en mycket känslig fråga för en regering mån om att inte framstå som alltför näringslivsvänlig. Till det ska läggas det statsfinansiella intresset: om en växande del av kapitalet kanaliseras till en sektor med lågt skatteuttag minskar förstås statens intäkter. Det är lätt att förstå att private equity-bolagens möjlighet att kraftigt minska sin skatt kan sticka i ögonen, i synnerhet på politiskt känsliga marknader.

Jag ska här inte beröra det egendomliga påbudet från ett statsråd att företagen ska sänka sina avkastningskrav på annat sätt, än att det förefaller mig gå fullständigt på tvärs med gängse föreställningar om affärsmässigt agerande i syfte att skapa ekonomisk tillväxt. Jag vill i stället beröra de skattemässiga implikationerna och de slutsatser av regeringens agerande som Grönstedt och Uvell drar.

Den politiska logik som Grönstedt och Uvell ser kan jag i och för sig instämma i. Riskkapitalbolagens skatteplanering sticker nämligen i ögonen. Men bara på dem som tror att den leder till att staten går miste om skatteintäkter. Och det tror tydligen även i ekonomi välbevandrade personer som Grönstedt och Uvell. Om en växande del av kapitalet kanaliseras till en sektor med lågt skatteuttag minskar förstås statens intäkter, skriver de.

Möjligen på kort sikt och framför allt inte "förstås". Företagen är intermediärer och rullar skattebördan liksom andra kostnader framför sig. Hur och med vilken kraft beror på parternas förhandlingsstyrka och utbuds- och efterfrågeelasticiteter. Priser kan höjas, lönekostnader och utdelning kan sänkas. Företagens risknivå ökar och investeringsbenägenhet minskar. Allt ger effekter på andra skattebaser. I det långa loppet kommer statens totala skatteinkomster att bli oförändrade.

Statens förlust av bolagsskatteinkomster är - även i det korta perspektivet - försumbar. Några hundra miljoner kronor är bara någon tiondels promille av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna. Förlusten av det kapital som räntebetalningarna representerar är mycket värre än de uteblivna skattebeloppen på 26,3 procent därav.

Och det är bolagsskatten och inget annat som föranleder räntebetalningarna. Utan bolagsskatt skulle några bolagsstrukturer för att skapa räntebetalningar inte ha gjorts. Ett ägarbolag, placerat var som helst i världen, kunde då ha slussat hela riskkapitalet och inte större delen därav i form av lånekapital till de företag som förvärvats.

En verkligt negativ omständighet med riskkapitalbolagens skatteplanering är att konkurrensvillkoren påverkas. Alla företag har inte möjligheter att bygga upp företagsstrukturer på samma sätt som faller sig naturligt för riskkapitalbolagen. Deras funktion är ju att med privat insamlat internationellt riskkapital köpa upp, omstrukturera och förädla företag och därefter avyttra dem. Varför skulle de samla upp vinster och utsätta dem för beskattning i ett visst land om de inte är tvungna. Och blir de tvungna vänder de sig till andra länder med sina investeringar.

Det går inte att anse att företag ska betala "rimlig" skatt. Hur ska man kunna avgöra vad som är rimligt? Före skattereformen 1990 var bolagsskatten c:a 65 procent. I dag är den 26,3. Och det är inte för att det är mera synd om företagen nu än 1990, eller att de är fattigare eller sårbarare och i behov av samhällets stöd. Det finns bara något som kan kallas "rätt" skatt, och det är den skatt som följer av gällande lagstiftning. Och den skatten är enligt Anders Borg den farligaste skatten för investerinar och tillväxt. Jag håller med honom.

Det bästa sättet att hindra räntebetalningarna och eliminera konkurrenssnedvridningen är inte att hitta nya regler som krånglar till företagsbeskattningen ännu mer. Det bästa är att avskaffa bolagsbeskattningen helt.

CAREMA

Carema tycks missköta sitt uppdrag rejält. Påstås väga blöjorna för att se om de inte kan användas ett tag till.

Eller så är det de kontrollerande myndigheterna som inte sköter sitt uppdrag; eller de beställande myndigheterna. Uppfylls inte avtalade krav är det fråga om avtalsbrott. Kräv skadestånd, säg upp avtalen! Läs Jakob Heidbrinks inlägg på Juridikbloggen, En sanktionspyramid behövs.

Bolaget har uppenbarligen råd eftersom det kan betala höga räntor till sitt via riskkapitalister egetkapitaliserade moderbolag, dvs i praktiken utdelning.
Det är det som är upprörande.

Somliga upprörs över att bolagen genom sin konstruktion med moderbolag i utlandet undgår svensk bolagsskatt. Senast är det Carl Schlyter (MP) i ett debattinlägg i SvD. Det verkar nästan som han anser att det är skattereglernas fel att det blivit som det blivit.

Kanske det.

Men boten är inte att begränsa rätten till ränteavdrag eller på annat sätt underkänna bolagskonstruktionerna. Boten är att ta bort bolagsbeskattningen. Då blir det mindre intressant att föra ut vinsterna till andra länder där de inte beskattas. Kontrollen av bolagen blir enklare. Statens förlust av bolagsskatteinkomster är ändå - även i det korta perspektivet - försumbar. Några hundra miljoner kronor är bara någon tiondels promille av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna. På lång sikt blir det ingen skatteförlust alls. De obeskattade vinsterna blir löner eller utdelningar som beskattas. Dessutom slipper både stat och näringsliv en fruktansvärt komplicerad, skadlig och onödig hantering av bolagsbeskattningen. I avsaknad av svensk bolagsbeskattning skulle det internationella kapitalet söka sig till Sverige till båtnad för det svenska folkhushållet. Varför motarbetas det med svensk bolagsskatt?

Förlusten av skatteinkomster är bara en fjärdedel av förlusten av kapital. Bolagsbeskattningen stimulerar till ett destruktivt beteende.

Avskaffa bolagsbeskattningen.
SvD DN DNSvD SvD
SvD

RACE TO THE BOTTOM

AP-fondernas placeringsmodell har enligt Per Lindvall i SvD den 25 juli varit ett fiasko.

I regeringens senaste utvärdering av AP-fonderna anses deras ”underleverans” kunna lösas med en större andel ”alternativa” investeringar. Med det avses normalt riskkapitalfonder, hedgefonder, råvaror och kanske ”strukturerade” produkter. Det är naturligtvis möjligt, men sannolikheten för att det går snett på nytt är hög.

Enligt Lindvall förklaras riskkapitalfondernas goda avkastning bl.a. av att fonderna haft hög belåning, perioder av låga räntor samt varit extremt duktiga på att utnyttja skatteparadis för att undvika skatt. Rimligtvis borde fondernas investeringar stötta ett system som accepterar och stöttar givna skatteregler, och inte driva på ett skattemässigt ”race to the bottom”, tycker Lindvall.

Vad innebär detta? Skall företag/riskkapitalfonder inte finansiera sig genom skuldsättning? Om en fond för att öka sina avkastningsmöjligheter kan övertyga en kreditgivare att mot ränta ta på sig en särskild risk för att finansiera fonden, ska den då avstå? Ska den ta på sig en högre beskattning än som följer av befintliga regler? Hur ska det göra för att "stötta" ett skattesystem?

Lindvall tycker att AP-fonderna borde finansiera utbyggnad och underhåll av järnvägsnätet. Det är kanske ett bra alternativ. Även om utlåning till eller placering i riskkapitalfonder kan ge högre avkastning och därmed garantera högre pensioner, är det kanske för riskabelt.

Det kan vara skäl nog. Att riskkapitalfonderna följer gällande regelsystem, även om det leder till sänkt skattebelastning för de företag fonderna investerar i, är ett dåligt skäl för AP-fonderna att avstå från investeringar i riskkapitalfonder.

Bäst vore att eliminera den fördel som god kännedom om internationell företagsbeskattning ger. Det pågår en successiv reduktion av bolagsskatterna över hela världen. Ett race to the bottom vore bara välgörande. En skadlig, onödig och komplicerad belastning på företagsamheten skulle försvinna.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

RISKKAPITAL - UTKÖPSBOLAG

Gabriel Urwitz riktar i en debattartikel i Dagens Industri den 20 april berättigad kritik mot tidningens artikelserie om riskkapitalbolag. Han skriver att man av artikelserien kan

...få intrycket av att de svenska utköpsbolagens framgångar är beroende av avancerad skatteplanering. --- detta är en felsyn. Det måste vara en rättighet i ett rättssamhälle att inte betala mer skatt än man behöver.

Detta innebär att alla företag försöker få en optimal skattestruktur. Att ränta på lån är avdragsgillt är inte någon nyhet. Att ägarkapitalet kan sätts in som aktieägarlån är inte heller konstigt.

Urwitz säger sig med rätta vara övertygad om att olika framgångsrika entreprenörer som Rune Andersson, Ingvar Kamprad, familjen Rausing med flera även de har sett till att inte betala mer skatt än de behöver. Detsamma gäller våra stora bolag som Volvo och Ericsson. Han säger vidare:

­Utköpsbolagen har avhänt sig ett viktigt skatteplaneringsinstrument genom att man inte kan använda koncernbidrag. I en utköpsfond är varje portföljbolag isolerat från övriga ­bolag för att en investering riskmässigt inte ska kunna påverka en annan, vilket omöjliggör koncernbidrag mellan bolagen. Med andra ord har jag svårt att tro att utköpsbolagen har någon gynnad ställning inom skatteområdet.

Att de skulle ha avhänt sig möjligheten att använda möjligheten att lämna och ge koncernbidrag är för mig en överraskning. Jag undrar om Urwitz har rätt här. Varför skulle inte riskkapitalbolagen använda det instrumentet i omstruktureringen av sina innehav? Om det gör det är det verkligen inget att upphetsa sig över. En viktig funktion för riskkapitalföretagen är ju bl.a. att omstrukturera kapitalet i sina företag. Om det sker genom koncernbidrag eller aktieägartillskott/nyemissioner/kapitaluttag är likgiltigt.

RISKKAPITAL - SKATTEFRÄLSE

Dagens Industri öser den 11 april på om riskkapitalisterna och hur de utnyttjar skattereglerna. Stora rubriker: Riskkaptalet det nya skattefrälset. De kan göra vad andra inte kan, påstår tidningen, och exemplifierar med Nordic Capitals kap av Munters mitt för näsan på Alfa Laval.

Rätt men ändå fel.

Skattereglerna har skapats med det traditionella näringslivets struktur för ögonen: ett industi- eller handelsföretag med byggnader, anläggningar, maskiner och inventarier, lager och anställda. Om verksamheten behöver bedrivas i flera aktiebolag finns det regler om koncernbidrag, som gör det möjligt att kvitta vinst i ett bolag mot förlust i att annat. Då behöver koncernen inte behöver betala mer skatt bara för att verksamheten bedrivs i flera aktiebolag. Det behövs ingen skuldsättning för att skapa hävstångseffekter i sådana företag. Ett aktiekapital på kanske 1/3-del av balansomslutningen och en skuldsättning för finansiering av investeringar och driftkapital är det vanliga.

Riskkapitalföretag köper, förädlar och säljer företag. Här är hög skuldsättning både nödvändigt och normalt, varmed följer höga räntekostnader. Ett riskkapitalföretag strukturerar sig naturligtvis på ett optimalt sätt för sådan verksamhet. Det är enkelt - och oantastligt - att se till att räntekostnaderna i det svenska förvärvsföretaget betalas till ett utländskt koncernföretag som betalar låg eller ingen skatt för räntan. Räntekostnaderna kan finansieras med koncernbidrag från de företag som riskkapitalbolaget har förvärvat för förädling, varigenom vinsten - och därmed skatten - i dessa elimineras. Koncernvinsten hamnar i utlandet och träffas av andra skatteregler än de svenska. Hur kan man tro att företag, som inte kräver geografisk bindning till visst land, inte placerar sig där det är ekonomiskt lämpligast?

Så visst kan de göra med hjälp av skattelagstiftningen vad andra inte gör, men det beror på att deras verksamhet är annorlunda. I själva verket kan man säga att det är bolagsbeskattningen som framtvingar en onödig struktur.

Dagens Industri påstår i artikeln att en

stopplag klubbades igenom för fyra år sedan för att hindra svenska industriföretag från att genom s.k. interna räntesnurror, skapa ränteavdrag i miljardklassen.
Men för riskskapitalbolag och utländska storföretag är det fortfarande fritt fram för att skapa liknande konstruktioner för att den vägen undvika bolagsskatt.

Fel förstås, som vanligt.

Reglerna om begränsning av ränteavdrag gällde finansiering av företagsöverlåtelser inom en koncern. Däremot inte externa förvärv av företag. Vanliga företag och riskkapitalbolag arbetar under exakt samma lagstiftning. Om en industrikoncern säljer runt sina dotterbolag i koncernen och låter köparbolaget ta upp ett lån hos ett koncernföretag i främmande land (som kanske inte beskattar räntor) och det inte finns något affärsmotiv för omstruktureringen, kan man väl förstå att Skatteverket och till slut lagstiftaren härsknar till. Ett riskkapital har normalt ingen anledning att göra något sådant, och behöver därför inte träffas av regeln.

Det bästa sättet att undvika denna skenbara favorisering av riskkapitalbolagen är förstås - som vanligt - att avskaffa bolagsbeskattningen.

VÄLFÄRDSFÖRETAG NOLLTAXERAR

Pensioner göder nolltaxerarna. Statliga AP­-fonder och privata pensionsjättar har investerat miljardbelopp i de riskkapitalbolag som tjänar pengar på svenska välfärdsföretag och samtidigt nolltaxerar i sina bolag.

Se där en riktigt upphetsande och indignationsväckande rubrik i SvD den 25 mars.

På AP-fonderna har man dock inga synpunkter på att riskkapital­bolagen aktivt minimerar sina skatteinbetalningar. – Det vi bryr oss om är att de följer svensk skattelagstiftning, säger Ulrika Nilsson, informationschef på Andra AP-fonden. – Det viktiga för oss är att de följer de lagar och regler i de länder där de är verksamma.

– Riskkapitalägda bolag i Sverige följer samma skattelagstiftning som alla andra svenska ­företag. Vi har inga synpunkter på enskilda portföljbolags kapitalstrukturer, säger Adalbjörn Stefansson, ansvarig för riskkapitalinvesteringar på Skandia.

Självklart. Varför skulle de betala mer skatt än lagen kräver? Varför skulle de inte vidta dispositioner i skattebesparande syfte? Företagen bedriver inte välgörenhet och de konkurrerar om kapitalet.

Det ÄR inte upprörande att de inte betalar mer skatt än de gör - om de följer lagen. Vilken skatt ska de annars betala? Beskattningsunderlaget är inte något som är entydigt och som bara ramlar fram ur bokföringen. Det beror i stor utsträckning på tillåtna dispositioner.

Riskkapitalverksamhet, som går ut på att köpa, förädla och sälja företag, innebär enbart finansiella överväganden. Skattekostnaden är en betydande kostnadskomponent. Det riskkapitalföretag som inte försöker minimera skattekostnaden inom lagens råmärken blir utslaget. Genom riskkapitalmarknadens framväxt har det befängda i att beskatta företagsvinster blivit uppenbart för den som vill se det. Anders Borg har kallat den för den farligaste skatten.

RISKKAPITALBOLAG, RÄNTOR OCH SKATTER - IGEN

SvD tar den 9, 10 och 11 mars upp den kampanj mot riskkaptitalbolagen som tidigare bedrivits i Dagens Industri. Det framställs som något oseriöst att företagen begränsar sina skattekostnader. Det förfarande som tillämpas - i regel upplåning från utländska koncernföretag eller samarbetande företag, som ger räntekostnader för svenska företag och ränteintäkter i utländska - är tillåtet och något annat påstås inte heller i artikeln.

Men artiklarna andas indignation.

"Pensionären som fått sitt ben omlagt på närskjukhuset tänker förmodligen inte så mycket på att de skattepengar som betalar hans vård ytterst hamnar hos Caremas ägare." Fel! Pengarna hamnar först och till allra största delen hos företagens anställda och leverantörer, precis som hos landstingen. Vinsten, dvs måttet på företagets effektivitet går till investeringar och - i den mån den inte behövs för företagets konsolidering och förväntade behov - till företagets aktieägare.

Ulla Andersson, ekonomisk-politisk talesperson (V) hänger på med ett debattinlägg i SvD.

Att det blir stora vinster kan man upphetsas över. Vad beror det på? Har riskkapitalisterna lurat skjortan av landstingen vid köpet av verksamheten? Utför de privata företagen sin uppgift mycket mer effektivt än landstingen? Fuskar företagen och fungerar inte kontrollen av hur företagen utför sina uppdrag? Har vi fått ett mått på ineffektivitet i offentligt produktion?

Med så stora rörelsevinster som företag inom vård, skola och omsorg gör (på skattebetalarnas bekostnad, vill tidningen antyda) borde företagen betala skatt, tycks undermeningen vara. Varför skriver man annars?

Tja,kan man tycka.

Men beskattning ska ske enligt lag, och skattelagen är ingen naturrätt. Den är en konstruktion av icke ofelbara människor. Reglerna för beskattningen av löner - löneinkomster för löntagarna och lönekostnader (sociala avgifter) för företagen är relativt enkla. Företagsbeskattningslagstiftningen däremot är extremt komplicerad. Ju mer detaljerad och snårig lagstiftning är, desto fler brottytor, glapprum och dubbeltäcknnigar uppstår i systemet, och därmed också spelrum för fiffiga upplägg som ger skattefavörer som inte är förbjudna. När de tillämpas i stor och industriell skala blir de synliga och föranleder - i vissa fall - ingrepp av lagstiftaren. Så blir det ännu mer komplicerat och snart upptäcker företagen och skattekonsulterna nya sprickor, osv.

Att allmänheten kan upphetsas av dessa upplägg bottnar i föreställningen att bolagsbeskattning är något nödvändigt och självklart. Det är det inte. Bolagsbeskattningen baseras på en vanföreställning om jämförbarhet mellan vinst och inkomst (arbetsinkomst och vinstutdelning). Detta gör att det aldrig kan undvikas att det blir systematiska felaktigheter i bolagsbeskattningen som skapar utrymme för skatteplanering och andra åtgärder för att minska skatten. Beskattningen är rentav skadlig, och genom sin komplexitet är den en rättssäkerhetsrisk och skapar konkurrenssnedvridning.

Bolagsbeskattningen kan också stå i strid med den associationsrättsliga lagstiftningen av aktiebolag. Bolaget antas maximera resultatet av aktieägarnas insatser i bolaget och får inte göra något som strider mot bolagsordningen. Det åligger därför bolagsledningen att - självklart inom lagarnas ramar - minimera bolagets kostnader, bl.a. skatterna.

I själva verket är SvDs artiklar en utmärkt illustration till varför bolagsbeskattningen bör avskaffas.