BESKATTNING AV REVISORER OCH REVISIONSBYRÅER

Äntligen tycks Skatteverket ha kommit till skott vad gäller beskattningen av revisorer och revisionsbyråer, som organiserat sig i aktiebolagsform. På sin hemsida redovisar Skatteverket sin inställning på följande sätt.

I många konsultföretag tillämpas delägarprogram som innebär att anställda konsulter kan få köpa aktier i bolaget för till exempel 10 kronor och sedan kan få till exempel 10 000 kronor i utdelning varje år. Frågan är om det pris som betalas för aktierna är marknadsvärdet eller om aktieköpet sker på förmånliga villkor och därför ska ses som en värdepappersförmån.

Delägarsystemet innebär att mer erfarna konsulter, som från början är anställda i ett rörelsedrivande bolag, kan få köpa in sig i moderbolaget när de ska tas upp i delägarkretsen. I moderbolaget finns endast delägare anställda. Nya delägare får i vissa fall köpa ett bestämt antal nyemitterade aktier i bolaget, till exempel 25 stycken. Förvärvet avser i princip ett "tömt" bolag eftersom utdelning baserad på föregående års resultat redan har delats ut till dåvarande aktieägare. Delägarna är alltså gemensamt ansvariga för att arbeta upp nästa års resultat som de sedan får del av i form av utdelning året därpå. Detta benämns ibland "naken in - naken ut".

Det pris de betalar - exempelvis 10 kronor per aktie - motsvarar kvotvärdet vid köpet och ändras inte över tiden. Delägarna kan aldrig sälja aktierna för mer än vad de betalat. Mot den bakgrunden anser flera konsultbolag att marknadsvärdet för aktien är just det priset som bolaget har bestämt. Någon annan marknad att jämföra med finns inte enligt dessa konsultbolag. Vidare menar många bolag att det finns en risk i ägandet, bland annat att bolaget alltid har skadeståndskrav emot sig. Delägarna måste därför vara beredda att skjuta till kapital om så behövs. Dessutom har de krav på inlåning till byrån med visst belopp per aktie utan säkerhet för aktien. Den lösningen har valts i stället för att använda ett högre pris på aktien.

Skatteverket anser för sin del att det innebär en förmån att få köpa aktier i konsultbolaget för exempelvis 10 kronor per aktie eftersom aktieinnehavet varje år ger en avkastning motsvarande en andel av årets upparbetade vinst. Varje aktie ger utdelning i storleksordningen 10 000 till 15 000 kronor.

Ett marknadsvärde kan enligt Skatteverket aldrig bestämmas genom att en arbetsgivare ensidigt bestämmer priset för aktien oavsett dess ekonomiska värde. Om det inte går att köpa aktien på den öppna marknaden, får värderingen grundas på ett hypotetiskt resonemang. Vad hade en konsult i företaget eller någon annan varit beredd att betala för att få köpa aktier som varje år berättigar till utdelning av hela årsvinsten om prissättningen varit fri?

En väsentlig fråga är om de höga utdelningarna endast ska ses som en följd av de förmånliga 3:12-reglerna - såsom många konsultbolag anser - eller om utdelningarna också påverkar aktiens värde vid förvärvstillfället.

Skatteverket anser att marknadsvärdet får man fram genom en avkastningsvärdering med beaktande av villkor och verkliga kostnader för ägandet som har påverkan på värdet för delägaren. Skatteverket har för avsikt att låta domstolarna pröva frågan.

Jag kommenterade saken redan för ganska exakt två år sedan när frågan började diskuteras.

Till redogörelsen ovan torde böra tilläggas att delägarskapet lär kräva att vederbörande bidrar till företagets intjäning. För att det ska bli någon vinst att dela ut krävs arbetsinsats av aktieägaren. Aktien i sig saknar annat värde än vad aktieägaren kan erhålla när han i framtiden lämnar företaget, dvs. samma belopp som han en gång erlade. Nuvärdet av vad han då erhåller är dessutom lägre än förvärvskostnaden. Något förmånsvärde motsvarande mellanskillnaden mellan marknadsvärdet och förvärvspris att beskatta kan därför inte förligga.

Däremot kan man säga att aktieägandet är en biljett till att få värdet av sin arbetsinsats (delvis) omvandlad från lön till utdelning. Den förmånen skulle möjligtvis - åtminstone teoretiskt - kunna åsättas ett värde. Mer framkomligt torde vara att utdelningarna betraktas som lön, eftersom företaget inte fått något kapitaltillskott som kunnat generera vinster av den storlek som redovisats. Utdelningen är helt enkelt en i enlighet med särskilda lagregler omrubricerad lön.

Konstruktionen torde vara helt betingad av 3:12-reglernas utformning. Dessa avser uttryckligen att gynna ägare till företag med höga lönekostnader. Det är faktiskt meningen att oavsett vad uttagen till fåmansföretagens ägare kallas, ska de i beskattningshänseende behandlas som utdelning endast i begränsad omfattning. I det här speciella fallet är begränsningen tämligen liten, eller  - annorlunda uttryckt - rätten att behandla dem som utdelning är mycket generös.

SvD

REVISIONSBYRÅERNAS OCH REVISORERNAS BESKATTNING

Den gamla frågan om revisorers beskattning granskas nu av Skatteverket.
SvD
DN

GOD REVISIONSSED

Revisionsberättelserna innehåller numera en lång harang om att revisionen har utförts i enlighet med god revisionssed i Sverige. Därefter kommer en mångordig redogörelse för vad detta antas innebära samt en friskrivning om att revisorerna med hög men inte absolut säkerhet förvissat sig om att redovisningen inte innehåller några väsentliga felaktigheter. Här (sid. 152) är den senaste revisionsberättelsen för Handelsbanken. Läs den och fundera.

Handelsbankens tidigare VD och styrelseordförande Jan Wallander ironiserade med rätta över detta vid bolagsstämman 2009 och undrade om det innebar en varning.

Med tanke på vad som inträffat sedan dess och finansmarknadsminister Peter Normans missnöje med revisorskåren, ska det bli spännande att se om revisorerna framhärdar med denna fullkomligt självklara men helt onödiga utläggning.

AKTIER I REVISIONSBYRÅER

SvD fortsätter med sin kampanjjournalistik. Tidigare gällde det revisorernas möjligheter att omvandla sina arbetsinkomster till kapitalinkomster, vilket - om man inte känner till bakomliggande regler - låter fantastiskt när man beskriver det som att höga arbetsinkomster beskattas med drygt 55 procent skatt + sociala avgifter på drygt 30 procent, medan utdelning på aktierna i revisionsbolagen beskattas med endast 20 procent.

Den 15 december skriver SvD om det det märkliga i att revisorer kan få köpa aktier i de företag de arbetar i för 10 kr och få en aktieutdelning på 12 000 kr. Låter för bra för att vara sant, och det är det också. Eller i vart fall inte hela sanningen.

Advokatbyråer bedrevs förr i tiden ofta i något som kunde liknas vid stiftelseform. Det var visserligen enskilda firmor eller hade någon formell bolagsform, men delägare togs in efter prövning och alla tillgångar "tillhörde" byrån. Medarbetarna kunde utnyttja byråns tillgångar, klientstock och rennommé och antogs förkovra detta rennommé i sin verksamhet. Numera bedrivs verksamheten (delvis av skattetekniska skäl) i samverkande bolagsstrukturer - ofta med inslag av handelsbolag.

Samma idé tillämpas säkerligen inom många konsultbranscher, bl.a. i revisionsbranschen. I denna förekommer fyra riktigt stora företag, KPMG, Ernst & Young, Deloitte och PWC. Tillsammans har de enligt SvD-artikeln 576 partners. Det är av praktiska skäl sannolikt omöjligt att driva så omfattande verksamheter på annat sätt än som aktiebolag. Samtliga är numera inordnade i amerikanska världsomfattande byråer. Formellt ägs bolagen av konsulterna, men de kan bara sälja aktierna till nytillträdande konsulter eller till (representant för) bolaget. De måste utträda som partners vid c:a 60 års ålder. Normalt har de ingen möjlighet att privat tillgodogöra sig värdet av aktierna, utan det förutsätts att när de lämnar sin anställning ska de lämna tillbaka aktierna och få tillbaka det belopp de en gång erlagt.

Om de erlägger 100 kr (som i PWC) eller 2 011 kr (i KPMG) har därför liten betydelse. Det är inte heller särskilt märkvärdigt att de får 12 000 kr resp. 4 046 kr i utdelning på aktierna. Utdelningen är inte annat än del i den vinst som konsulten dragit in till företaget med sin egen arbetsinsats och med hjälp av firmans övriga resurser i form av ackumulerat kapital, medarbetare och rennommé.

Nu tycks Skatteverket vilja se denna ersättning som arbetsinkomst och inte som utdelning, vilket det sakligt sett ligger mycket i. De aktier revisorerna innehar (utan att få rätt till deras kapitalvärde) är i realiteten inte mer än ett bevis på att de (liksom advokaterna förr i tiden) blivit antagna som partners i firman. De inkomster de tillgodogör sig är inte avkastning av kapitalinsatser som de gjort. I den mån det är kapitalavkastning hänför det sig till stor del till ett kapital som ackumulerats i firmorna under lång tid med tidigare delägares prestationer. Ett kapital som de verksamma konsulterna inte behövt betala för att få utnyttja sig av, men som de inte heller kan tillgodogöra sig när de slutar.

Nu är det emellertid formellt aktier, och därmed kan revisorerna använda sig och dra nytta av mer eller mindre lämpligt utformade skatteregler. Några särregler för aktier av den här karaktären finns inte. Tvärtom finns det regler som likställer olika riskinstrument med aktier. T.o.m. derivat som optioner och terminer behandlas i skattehänseende som aktier, fast det i grunden inte representerar någon förmögenhetstillgång. Så för att Skatteverket ska ha någon framgång med att beskatta utdelningen som lön lär det krävas lagändring.

OLD WHIG, REVISION OCH BOLAGSSKATT

En för mig okänd person som kallar sig Old Whig har förstått galenskapen med bolagsskatten och ser klart hur den även infiltrerar och skadar andra ämnesområden. Så här skriver han i ett inlägg på Juridikbloggen i en kommentar till en blogpost om den bristfälliga revisionen i HQ Bank.

Detta belyser ett stort problem i det moderna samhället där lagstiftare och myndigheter ålägger plikter i ett privaträttsligt förhållande som leder till intressekonflikter. I synnerhet när det är strunt som företagens sk. ”samhällsansvar” CSR, Corporate Social Responsibility.

Milton Friedman uttryckte det mycket elegant:
”The only business of business is business”

Revisorn bör ha en sysslomannaställning enbart gentemot sin huvudman. Att kräva att revisorn ska anmäla olika typer av fel och brister till byråkrater eller skatteverket är helt uppåt väggarna fel.

När jag drev rådgivningsföretag var mitt första råd alltid till företagen att ha:
1. en redovisningskonsult
2. En revisor
3. en skattekonsult

Helst skulle alla tre vara olika bolag men 1 och 3 kunde vara densamma men revisorn måste hållas långt bort och revisionsfirman fick inte vara inblandad i skatteråden eller de underliggande transaktionerna. Detta gav revisorn fullt skydd och innebar att denne kunde fylla sina sysslomannaplikter mot kunden samtidigt som denne kunde fritt anmäla vad den fann som fel. Eftersom denne inte var inblandad i planeringen och den löpande bokföringen fans det inga fel att rapportera. Allt var redan planerat och klart, allt enligt gällande lagar, regler och förordningar.

Tyvärr är det idag så att revisionsfirmor har två avdelningar, skattekonsulter och revisorer, som samarbetar om varje kund. Tidigare hade de även managementkonsulter men efter ENRON skandalen var de tvungna att göra sig av med dem. Jag tycker personligen att revisorn enbart ska syssla med revision eftersom deras verksamhet har mer kommit att bli en sorts hybrid, privata poliser med statliga stöd. Skattekonsulterna skulle knoppas av enligt min mening så löses denna fråga.

Men det enklaste är att helt och hållet avskaffa bolagsskatten, den är en marginalinkomst för staten och om den avskaffas så återför staten de årligen förlorade 60 miljarderna i form av dynamiska effekter. Vidare kommer det att helt och hållet ta bort all skatteplanering samt det mesta kapital storbolag har i offshore-konstruktioner tas hem. Flertalet av alla skattekonsulter skulle inte behövas längre. Skatteverket kan sannolikt minskas med en tredjedel .

Varför har inte denna skatt avskaffats när det är en bagatell? Det kan finnas ett antal förklaringar:

1. Den gynnar storföretag eftersom de kan i princip planera bort all skatt, även om ett skatteutlåtande kostar mycket så är det på marginalen tingen. för den lille företagaren är det omöjligt att bära kostnaden.
2. Den ger stora intäkter till revisionsfirmor och skattekonsulter
3. Den ger många, många arbetstillfällen till skattebyråkrater och ger politiker många sköna lagar att skriva.

Dessa grupper har ett mycket starkt intresse av att behålla bolagskatten och har extremt stort politiskt inflytande.

Så sant