Kammarrätten i Stockholm har i sin vishet funnit att 13 procent är en marknadsmässig ränta på det lån på 35 år som det bolag som driver Arlandabanan fått av sitt moderbolag. Skatteverket som i Förvaltningsrätten tyckte att 7 procent var rimligt hade då viss framgång, men Förvaltningsrätten tyckte att 8,5 procent var lämpligare.
Var i världen kan man få fast ränta i 35 år på 13 procent på ett lån? När man dessutom till 100 procent äger låntagaren?
Vilka företag vågar planera för en avkastning på lånat kapital i 35 år på mera än 13 procent?
Det skulle vara intressant att se på vilken nivå räntan skulle hamnat om Sverige hade avskaffat bolagsbeskattningen.
Skattteverket meddelar att man inte överklagar till Högsta förvaltningsdomstolen. Det vore nog f.ö. meningslöst, eftersom HFD inte prövar utrednings- och bevisfrågor utan bara principfrågor.
SvD
Visar inlägg med etikett Arlandabanan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Arlandabanan. Visa alla inlägg
onsdag 14 november 2012
måndag 7 november 2011
ARLANDABANAN - DOM I FÖRVALTNINGSRÄTTEN
Nu har Förvaltningsrätten i Stockholm bifallit Skatteverkets beslut att vägra Arlandabanan avdrag för en del av den ränta på 13 procent som bolaget betalat till sitt utländska ägarbolag. Förvaltningsrätten har ansett 8,5 procent vara rimligt. Bolagets vd, Per Thorstensson, tycker att 13 procent är skäligt, "speciellt med tanke på att de tidigare ägarna hade 15 procent", enligt DI.
Utan kunskap om bolagets soliditet är det svårt att ha någon annan uppfattning än att 13 procent är väldigt högt - särskilt för ett moderbolag som har full insyn i bolagets affärer. Om det är för att soliditeten är väldigt låg, så förefaller det självförvållat (thin capitalisation).
Bolaget uppger att domen ska överklagas, så slutligt svar lär dröja.
Bolaget har kallats till Riksdagens trafikutskott för att svara på frågor.
Det finns viktigare frågor än skatteplaneringen att besvara. Skatteproblemet kan enkelt lösas.
SvD
Utan kunskap om bolagets soliditet är det svårt att ha någon annan uppfattning än att 13 procent är väldigt högt - särskilt för ett moderbolag som har full insyn i bolagets affärer. Om det är för att soliditeten är väldigt låg, så förefaller det självförvållat (thin capitalisation).
Bolaget uppger att domen ska överklagas, så slutligt svar lär dröja.
Bolaget har kallats till Riksdagens trafikutskott för att svara på frågor.
Det finns viktigare frågor än skatteplaneringen att besvara. Skatteproblemet kan enkelt lösas.
SvD
tisdag 21 juni 2011
ARLANDABANAN, SUBVENTIONER OCH BESKATTNING
Jakob Heidbrink skriver den 21 juni på Juridikbloggen ungefär vad jag tänkte skriva angående SvDs "avslöjande" om Arlanda Express, så nu slipper jag.
Tröttsam journalistik.
Om nu svenska staten trodde att det var nödvändigt att subventionera Arlandabanan, så kan det bli så att den som driver verksamheten effektivt tjänar mycket pengar på den. Nu har vi kanske inte inte hela bilden. Vad betalade Maquaire för aktierna i det svenska bolaget? Vad har Maquqire för finansieringskostnader för förvärvet? 6 procent (som Skatteverket tycks acceptera) på 400 milj. kr. är 24 miljoner om året. Där ryker hela den samlade vinsten sedan 2004 på 90 miljoner, om SvDs uppgifter är riktiga. Och mer därtill.
Varför sålde de tidigare ägarna bolaget så billigt? De kanske inte lyckades driva det tillräcklig effektivt. Av SvDs artikel förefaller det rent av som de drev verksamheten med förlust, eftersom bolaget hade ett "skattemässigt underskott". Är det fel att bolaget inte behöver betala skatt innan de tjänat tillbaka lidna förluster?
Är det fel att några ser hur olönsamma verksamheter kan göras lönsamma och lyckas samla in riskkapital från hugade spekulanter?
Nu kan man förstås undra över om 13 procent är en rimlig ränta. Det är ett exempel av otaliga som skattemyndigheter och företag slåss om världen över. Vem avgör vad som är marknadsmässig ränta? Som en av föredragshållarna på Svenskt Näringslivs skatteseminarium i förra veckan sa: Jag föreslår att den skattemyndighet som vill minska ett ränteavdrag för ett företag ringer upp sin kollega i mottagarföretagets hemstat och meddelar att den andra staten får sänka taxeringen av mottagarföretaget med samma belopp.
Man kan också undra över om prissättningen på biljetterna är rimlig. På tio år har avgiften stigit med 100 procent från 120 till 240 kr. Vilken myndighet bevakar (inte) konsumentintressena här?
Om det inte vore för att Arlandabanan anses ägna sig åt avancerad (eller kanske t.o.m. aggressiv) skatteplanering undrar jag om saken skulle observerats. Ta bort bolagsskatten så försvinner åtminstone indignationen över att någon som får statsbidrag inte betalar tillbaka genom skatten. Då skulle det inte löna sig att dra av någon konstruerad räntekostnad och bolaget skulle visa hög vinst utan att ta ut dagens höga biljettpriser. Bolagsskatten bara höjer avkastningskravet.
Tröttsam journalistik.
Om nu svenska staten trodde att det var nödvändigt att subventionera Arlandabanan, så kan det bli så att den som driver verksamheten effektivt tjänar mycket pengar på den. Nu har vi kanske inte inte hela bilden. Vad betalade Maquaire för aktierna i det svenska bolaget? Vad har Maquqire för finansieringskostnader för förvärvet? 6 procent (som Skatteverket tycks acceptera) på 400 milj. kr. är 24 miljoner om året. Där ryker hela den samlade vinsten sedan 2004 på 90 miljoner, om SvDs uppgifter är riktiga. Och mer därtill.
Varför sålde de tidigare ägarna bolaget så billigt? De kanske inte lyckades driva det tillräcklig effektivt. Av SvDs artikel förefaller det rent av som de drev verksamheten med förlust, eftersom bolaget hade ett "skattemässigt underskott". Är det fel att bolaget inte behöver betala skatt innan de tjänat tillbaka lidna förluster?
Är det fel att några ser hur olönsamma verksamheter kan göras lönsamma och lyckas samla in riskkapital från hugade spekulanter?
Nu kan man förstås undra över om 13 procent är en rimlig ränta. Det är ett exempel av otaliga som skattemyndigheter och företag slåss om världen över. Vem avgör vad som är marknadsmässig ränta? Som en av föredragshållarna på Svenskt Näringslivs skatteseminarium i förra veckan sa: Jag föreslår att den skattemyndighet som vill minska ett ränteavdrag för ett företag ringer upp sin kollega i mottagarföretagets hemstat och meddelar att den andra staten får sänka taxeringen av mottagarföretaget med samma belopp.
Man kan också undra över om prissättningen på biljetterna är rimlig. På tio år har avgiften stigit med 100 procent från 120 till 240 kr. Vilken myndighet bevakar (inte) konsumentintressena här?
Om det inte vore för att Arlandabanan anses ägna sig åt avancerad (eller kanske t.o.m. aggressiv) skatteplanering undrar jag om saken skulle observerats. Ta bort bolagsskatten så försvinner åtminstone indignationen över att någon som får statsbidrag inte betalar tillbaka genom skatten. Då skulle det inte löna sig att dra av någon konstruerad räntekostnad och bolaget skulle visa hög vinst utan att ta ut dagens höga biljettpriser. Bolagsskatten bara höjer avkastningskravet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
