KASSAREGISTER FÖR TORGHANDEL

Regeringen  föreslår i en proposition (prop. 2012/13:129) att det generella undantaget från skyldigheten att använda kassaregister för torg- och marknadshandeln tas bort.

Den 1 januari 2010 infördes krav på kassaregister. Då undantogs torg- och marknadshandeln från kravet, vilket har lett till en situation där konkurrensvillkoren kan anses olika.

I propositionen föreslås nu att det generella undantaget från skyldigheten att använda kassaregister för torg- och marknadshandeln tas bort. Med ett utökat tillämpningsområde kommer fler företag att använda kassaregister och ha samma spelregler. Vidare föreslås att Skatteverkets möjlighet att i enskilda fall besluta om undantag från skyldigheter gällande kassaregister ska utvidgas. Det innebär att även andra orsaker än rent tekniska kan beaktas vid bedömningen om en viss skyldighet är oskälig.

Förslaget att utvidga möjligheten för Skatteverket att i enskilda fall besluta om undantag från skyldigheter som gäller kassaregister föreslås träda i kraft redan den 1 juli 2013. Kravet på kassaregister för torg- och marknadshandeln föreslås börja gälla först från och med den 1 januari 2014.

REVISIONSBYRÅERNAS OCH REVISORERNAS BESKATTNING

Den gamla frågan om revisorers beskattning granskas nu av Skatteverket.
SvD
DN

SKATTEFLYKT FRÅN FATTIGA LÄNDER

DN rapporterar den 5 oktober från ett seminarium anordnat av frivilligorganisationerna Actionaid, Diakonia, Concord och Forum Syd.

Varje år försvinner ungefär 8.000 miljarder kronor från världens utvecklingsländer. Det är tio gånger så mycket som världens samlade bistånd. Merparten göms undan i skatteparadis av multinationella storföretag.

Många fattiga afrikanska länder är väldigt rika på naturtillgångar som olja, guld och andra värdefulla mineraler. De utvinns i de flesta fall av västerländska företag.

– Genom att bara redovisa en mindre andel av intäkterna till både afrikanska länder och moderländer som Sverige och Frankrike betalar de multinationella koncernerna väldigt lite skatt, säger Léonce Ndikumana, professor i ekonomi vid universitetet i Amherst i Massachusetts, USA och tidigare forskningschef vid Afrikanska utvecklingsbanken.  Många afrikanska länder har stora naturtillgångar, men endast en liten del av förtjänsterna stannar i Afrika. Företagens årsredovisningar är inte korrekta. De underskattar intäkterna och det handlar om stora summor pengar som därmed försvinner på olagliga vägar.

Suck!

S.k.transfer pricing, alltså principer och regler för prissättning mellan samverkande internationella företag, är nog det besvärligaste inom företagsbeskattningen. Det är en "vetenskap" som tvingats fram av behovet att fördela beskattningsunderlag mellan berörda länder.

Det finns ingen vetenskaplig sanning om hur ett marknadsmässigt pris ska fastställas. Vissa principer kan alla vara överens om, men när dessa ska omsättas i verkligheten finns hur många argument som helst för hur företagen faktiskt gjort. Endast extrema fall underkänns av domstolarna. För att lösa problemen har det under de senare decennierna etablerats tekniker för hur problemen ska hanteras. Företagen måste dokumentera sina överväganden på förhand och bevara underlagen för kontroll i efterhand. Överenskommelser, advance price agreements (APA), görs mellan företag och skattemyndigheter i olika länder. Komplexiteten har ökat pyramidalt.

Ett land stiftar sin egen lag. Det bestämmer själv hur inkomster ska beräknas och skatt tas ut. De länder som påstås lida av att inte beskatta sin export, har därför endast sig själva att skylla. Sen kan visserligen det säljande företaget (eller det köpande landet) ha en sådan ekonomisk och/eller politisk styrka att det tvingar exportlandet att acceptera ett så lågt pris att skatteunderlaget reduceras. Men då är följden av prisreduktionen ännu värre än skatteförlusten.

Ett enklare och effektivare sätt att ta ut motsvarande belopp är en exporttull. Om den tas på bruttovärdet behöver landet inte bekymra sig om avdrag för mer eller mindre påhittade kostnader som företagen kan yrka. Men det är också ett ännu effektivare sätt än en vinstbeskattning att skjuta sig själv i foten.

I själva verket är skatten ett hinder för exportlandet, eftersom den gör investeringen och verksamheten i landet dyrare än nödvändigt. Verksamheten belastas av en kostnad - skatten. I själva verket skulle landet tjäna på att ta bort skatten. Landet skulle bli attraktivare att investera och verka i; landet skulle slippa en besvärlig skatteadministration och resurskrävande granskningar och rättstvister med företagen (och andra länder) om fördelningen av skatteunderlaget.


Att 8.000 miljarder kronor försvinner är bara en följd av att man trott att man skulle kunna få in så mycket pengar utan konsekvenser.

MOMS MELLAN MOMSARE - ÄNNU EN GÅNG

Jag har skrivit några gånger tidigare under denna rubrik. Det är ett mysterium att nästan ingen observerar den onödiga, komplicerande, fusk- och felriskabla konstruktionen på Momsen. I synnerhet som det i EUs regi bedrivs ett projekt för att förenkla momssystemen och förhindra fusk och fel. Ett undantag är Olle Ekengren, med egna gedigna praktiska erfarenheter. Han har försökt intressera riksdagsmän för saken - dock utan större framgång. De försök jag gjorde på den hearing som Skatteutskottet arrangerade den 31 mars 2011 angående EUs s.k. grönbok KOM (2010 965) om momsen rönte inte heller större intresse.

Det är nog för svårt och för tekniskt för att en riksdagsman ska orka förstå problemet. Detta sagt utan ringaktning, utan med insikten att det måste vara nästa omöjligt för en riksdagsman som inte är specialist att tränga i alla problem.

Jag har fått hjälp av Susanne Malmborg vid Skatteverket med några siffror som belyser omfattningen av galenskapen.

Den moms som tillfaller staten uppgår årligen till totalt ca 300 miljarder kr. Den utgående momsen, dvs det momsbelopp som företag tar ut på sin försäljning, uppgår till ca 1.400 miljarder kr. Den ingående momsen, dvs det belopp som företagen betalar till sina leverantörer och som de får dra av vid sin egen momsredovisning till skatteverket, uppgår till ca 1.100 miljarder kr. Ett fullkomligt onödigt flöde av momspengar på 1.100 miljarder kr, dvs ett 3,5 gånger så stort belopp som staten får in, snurrar årligen runt i systemet. Felkällan är alltså sju gånger så stor som statens momsinkomster - sju gånger, eftersom det finns felrisker både på säljarsidan och köparsidan. En felkälla som är fullkomligt onödig.

Dessutom vållar momsredovisningen mellan momspliktiga företag rättsliga och praktiska problem, som accentueras av att momsen tas ut ögonblickligen på varje transaktion. Det går inte att vänta till problemet lösts av dyrbara konsulter. Missuppfattar företaget reglerna och gör systematiska fel mångfaldigas problemet. Om den genomsnittliga fakturan är på 10.000 kr momsbeläggs 100 miljoner fakturor årligen i onödan.

Siffrorna ser ut så här:

2008

Total utgående moms: 1 465 830

Total ingående moms: 1 223 331


2009

Total utgående moms: 1 326 053

Total ingående moms: 1 073 555


2010

Total utgående moms: 1 454 113

Total ingående moms: 1 193 395

Tack Susanne


Av Skatteverkets skrift Skattestatistisk årsbok 2010 (sid. 137) framgår att år 2008 betalade företagen in 514 miljarder kr och fick tillbaka moms på negativa deklarationer med 218 miljarder kr. Företag med positiva deklarationer betalade således in nästan dubbelt så mycket (170 procent) som de 300 miljarder kr, som staten fick behålla.

Varför reagerar inte Svensk Näringsliv, företagen och dess organisationer, Skatteverket, konsulterna, akademikerna m.fl. på detta uppenbara vansinne?

Avskaffa moms mellan momsare!

STATSMAKTENS FÖRTROENDE FÖR FÖRETAGEN

Göran Ennerfelt är ordförande i Näringslivets Skattedelegation, ett organ som jag var ledamot av mellan 1985 och 2001. Han skriver på DN debatt den 22 maj att ett antal regler och förslag från statsförvaltningen inte kan tolkas på annat sätt än att dess attityd mot företagen har försämrats.

Han exemplifierar med nya regler om omfattande dokumentationskrav av internprissättning, nya regler om begränsningar av underskottsavdrag och avdrag för skuldräntor samt försämringar för handelsbolag som träffar en rad andra situationer än de missbruksfall som reglerna egentligen tar sikte på. Han kunde också ha nämnt nya regler om avdrag för underskott i utländska företag. Reglerna upplevs av statsmakten som nödvändiga för att förhindra skatteundandragande. Det kan nog vara sant, men vad är det för skattebortfall det gäller. Kameralt sett drygt 5 procent av samtliga skatter och avgifter. I det längre perspektivet kanske ingenting, utan bara ett hinder och störande moment för företagens välståndsskapande verksamhet.

Andra saker som Ennerfeldt tar upp är nya regler om löpande bokföringskontroll av alla företag utan misstanke om oegentligheter, underkännande av f-skattebevis, skattehöjningar med anledning av ett påstått skattebortfall på grund av slopad revisionsplikt för vissa företag.

Utan bolagsskatt och i ett system utan moms mellan momspliktiga företag, skulle kontrollbehovet kunna reduceras dramatiskt. Att finansiera befarat skattebortfall på grund av slopad revisionsplikt med höjd stämpelskatt på näringslivets fastighetsöverlåtelser är närmast befängt. Dels skapar det den typ av reaktioner som Ennerfeldt ger uttryck för, dels finns det inget som helst samband mellan företeelserna. Fastighetsägande företag (och bland dem de som råkar vara i situationen att överlåta fastigheter) drabbas av en extra skatt därför att helt andra företag på synnerligen godtyckliga grunder antas fuska därför att revisionen avskaffats för dem.

Nog är det egendomligt att näringslivets företrädare ändå tycker att bolagsskatten är en icke-fråga.

AGGRESSIV SKATTEPLANERING - AGGRESSIV SKATTELAGSTIFTNING

Skatteverkets önskemål om plikt för företagen att lämna förhandsinformation till Skatteverket om sin avancerade skatteplanering har jag tidigare kommenterat. I dagens nummer av Dagens Industri diskuterar Sven-Olof Lodin, professor och tidigare Näringslivets Skattesakkunnige, samma förslag. I det mesta håller jag helt med Lodin: staten har beskattningsmonopolet och har därför ansvaret för dålig lagstiftning.

Lodin menar att företagen bör avstå från aggressiv skatteplanering för att hejda det skyttegravskrig som bedrivs mellan Skatteverk och företag (konsulterna) med fler och fler skatteflyktsregler (med nödvändiga undantag), som skapar ett allt mer svåröverskådligt skattesystem och allt sämre företagsklimat.

En from förhoppning. Hur ska man få tusentals företag att komma överens om att inte utnyttja de regler som finns - även på ett sätt som av somliga uppfattas som "aggressivt"? För företagen gäller det att minimera sina kostnader - även skattekostnaderna. Det är inte företagens sak att motivera varför en viss del av vinsten tillhör staten - det är statens uppgift. Nullum tributum sine lege. Men jag vet att många publika företag ändå avstår även från "harmlös" skatteplanering inför risken att hamna på kvällstidningarnas löpsedlar.

Om företagen och dess konsulter bedriver aggressiv skatteplanering, kan lagstiftaren med bolagsbeskattningen sägas bedriva aggressiv skattelagstiftning. Bolagsskatten är i sig riktad mot själva kärnan för uppbyggandet av vårt gemensamma välstånd, effektiv produktion som ger vinst. Sen finns det regler i detta galna system som gör saken ännu värre - bland de värsta är reglerna för begränsning av rätten till underskottsavdrag. Dessa skärptes nyligen på ett fullständigt meningslöst och direkt destruktivt sätt. Där kan man verkligen tala om aggressiv företagsfientlig lagstiftning.

Problemet är egentligen helt konstruerat.

Sven-Olof, det finns en mycket enklare och effektivare lösning. Behöver jag säga vilken?

KASSAREGISTERLAGEN

Oklart kring nya kassaregisterlagen, skriver SvD.

Jag kan tänka mig, att de flesta berörda inte riktigt trott att det kunde vara sant. Men det är det! Och nu är det hög tid.

Min blänkare om detta för nästan precis ett år sedan är min i särklass mest besökta bloggpost. Som framgår av den, kan man knappast klaga på informationen - kvantitativt i alla fall. Minst 6 digra dokument har Skatteverket givit ut.

Och på Skatteverkets hemsida finns det mycket att hämta.

Men informationen är inte särskilt lättillgänglig.

ETT VARV TILL MED SKATTEKONTROLLSKRUVEN

INFORMATIONSPLIKT SÄTTER STOPP FÖR AVANCERAD SKATTEPLANERING skriver Vilhelm Andersson, rättschef på Skatteverket i en artikel på Dagens Industris debattsida.

Skatteverket klagar på att verket kommer på efterkälken. Inte förrän ett "skatteupplägg" spritt sig och blivit flitigt använt upptäcker Skatteverket vad som är på färde. "Skadan" är då redan skedd och många skattskyldiga har undgått skatt som de enligt Skatteverket borde ha betalat. Därför vill Skatteverket införa informationsplikt för avancerade skatteupplägg. Selvangivelse talar danskar och norrmän om, men då menar det bara det vi kallar självdeklaration.

Skatteverkets målsättning är alltid att arbeta förebyggande, skriver Vilhelm Andersson. I stället för att i efterhand rätta fel i medborgarnas och företagens deklarationer vill vi se till att det blir rätt från början. Det är till nytta för alla parter.

Ja, det låter väl bra, och till den ändan ska Skatteverket lämna information om reglerna, så att vi kan göra rätt. Men det är vi själva som har ansvaret för att vi gör rätt. Och vi kanske inte tycker som Skatteverket. Inte domstolarna heller. Det vi och företagen gör kanske inte gillas av Skatteverket, men vi kanske har rätt och också får rätt av domstolarna. Vi kanske inte tycker det vi gör är särskilt avancerat och än mindre aggressivt (ett annat vanligt förekommande ord i dessa sammanhang). Vi följer lagen. Även om vi inser att lagstiftaren kanske inte förutsett det vi gör.

Artikel 7 av Europakonventionen har rubriken: Inget straff utan lag. Det som inte är förbjudet på skatteområdet är tillåtet. Nullum tributum sine lege. Legalitetsprincipen gäller faktiskt fortfarande, även om skatteflyktsklausulen eroderat principen något och därmed ökat rättsosäkerheten. Alla inkomster tillhör inte staten om vi inte kan visa att vi har bättre rätt. Nej, stat och kommun har visserligen rätt att beskatta oss, men bara i den omfattning Riksdagen beslutat - eller beviljat som det hette förr, dvs. Riksdagen medgav (beviljade) att kungen fick ta ut skatt på visst sätt och i viss omfattning. T.o.m. 1970 hette Skatteutskottet Bevillningsutskottet.

Nu vill Skatteverket ta ansvaret ifrån oss. FN-konventionen innehåller skydd för rätten att inte uttala sig och mot självinkriminering. En brottsling har således rätt att vara passiv och kan inte tvingas att göra medgivanden eller tillhandahålla för honom belastande material. Som skattebetalare ska vi dock (tycker Skatteverket) bli skyldiga att fråga Skatteverket i förväg om vi gör rätt. Självangivelse. Vi tillåts inte ta risker på skatteområdet. För att bestämmelsen ska bli effektiv blir det förmodligen ett straff för att inte ha frågat om ett transaktionsbeteende underkänns. Vi ska bestraffas om vi vill ta eget ansvar för våra (som det kan visa sig dåliga) beslut.

Jag vet inte om Vilhelm Anderssons penna slant, men han skriver faktiskt: Reglerna skulle inledningsvis kunna vara smalt avgränsade till ett fåtal avancerade och gränsöverskridande uppläggsområden. INLEDNINGSVIS. Normalt brukar alla förslag till integritetsinskränkningar försvaras med att "det ska inte användas på annat än mycket elakartade fall", medan kritikerna säger "jo, men det vet man ju hur det blir. Finns möjligheterna kommer de att användas även på nya företeelser." Vilhelm Andersson har tydligen redan från början tänkt använda instrumentet självangivelse på bred front.

Vilhelm Andersson sockrar verkets förslag med att "för näringslivet finns det uppenbara fördelar. Det leder till större förutsägbarhet för företagen." Ja, det är klart att om reglerna är komplicerade, leder de till bristande förutsägbarhet. Och det är oundvikligt att reglerna för företagsbeskattning är komplicerade. Oerhört komplicerade. Dessutom tillkommer nya komplikationer gång på gång. Bara under denna höst har åtminstone fyra propositioner (2009/10:12, 24, 36 och 47) med lagstiftning mot kringgåendetransaktioner resulterat i lagstiftning. Delvis med retroaktiv verkan. Därtill kommer ny lagstiftning om prissättningsbesked vid internationella transaktioner (prop. 2009/10:17). Reglerna är synnerligen komplicerade, och jag är säker på att de inte är heltäckande. Vi kan vara förvissade om att det snart kommer nya krav på ytterligare skärpningar för att förhindra kringgåenden eller oönskade effekter av den nya lagstiftningen. Det kommer aldrig att ta slut.

Så det är klart att det leder till större förutsägbarhet för företagen om de först ber om lov. Men innan Skatteverket hunnit svara - eller redan innan företaget hunnit formulera problemet - har affärschansen kanske förlorats. Det går inte att vänta på administrativa beslut. Och Skatteverket har kanske fel. Förfarandet skulle kanske stå sig vid en domstolsprövning. Men företaget riskar straff för att det inte frågat om det skulle gå illa.

Att Skatteverket inte förmår fullgöra sitt uppdrag är inte förvånande. Företagsskattelagstiftningens komplexitet är enorm. Men är det rätt väg att gå att införa informationsplikt? Måste man inte istället ta sig en funderare på om reglerna alls är nödvändiga? Är det nödvändigt att beskatta bolagsvinster? Och är det förnuftigt?

Tas bolagsbeskattningen bort försvinner det kontrollbehov som nu bekymrar Skatteverket. Bolagens vinster ökar företagens styrka och gör dem till stabilare och säkrare arbetsgivare. Den företagstillväxt som alla talar om och vill stimulera med allehanda medel hindras årligen till 26,3 procent av bolagsskatten. Tillväxten kommer ur vinsten - ingenting annat. Bolagets vinst är själva tillväxten.

Den enklaste stimulansen för näringslivet och Sveriges ekonomi och för allas vårt materiella välstånd är att ta bort bolagsskatten. Utan bolagsbeskattning ökar attraktionen för investeringar i Sverige. Bolagens vinster försvinner inte så länge de behålls i företagen. Det finns inga goda skäl att beskatta bolagens vinster så länge de inte delas ut. Det är bara dumt. Den som motsätter sig borttagandet av bolagsskatten måste förklara varför bolagsskatten skulle vara någonting bra.

Läs även Krister Anderssons tänkvärda debattinlägg om Skatteverkets förslag i Dagens Industri den 29 december

KURS I TRANSFER PRICING FÖR 36 500 KRONOR

Fick just ett erbjudande från Internationella Handelshögskolan i Jönköping om en kurs i Transfer Pricing, med deltagande av en elit inom den internationella skatteforskar- och konsultbranschen. Två föreläsare från svenska Skatteverket deltar också.

Dessvärre finns det nog ett stort behov av sådana kurser. Men vem kan tala om vad som är ett korrekt världsmarknadspris för halvfabrikat och rättigheter vid transaktioner mellan närstående företag i internationella koncerner? Med anspråk på vetenskaplighet!

Läs Skatteverkets information och storkna. Eller undra varför detta måste vara nödvändigt.

36 500 bagis. Som hittat.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

NY SKATTEPOLITIK OCH RISKKAPITALBOLAG

I DI den 16 september kritiserade Svenskt Näringslivs Urban Bäckström och Anna-Stina Nordmark Nilsson från Företagarna under rubriken Ny skattepolitik måste staka ut vägen mot sänkt skattetryck Regeringen för att dess skattesänkingar saknar helhetsperspektiv.

Utan att närmare exemplifiera vad de själva vill, säger de:
"Börja med de mest skadliga skatterna. Detta kan göras utan att finansieringen blir alltför krävande. --- Fler måste våga och vilja ta steget att bli företagare. --- Det ska vara möjligt att arbeta ihop riskvilligt kapital."

Samma dag argumenterade Marie Reinius från Svenska Riskkapitalföreningen i SvD för att Regeringen ska allokera pengar till rikskapitalbolag för att dessa ska underlätta för s.k. tillväxtföretag (vad är det, ex ante?) att investera. Hon återkom dagen därpå i SvD (Näringsliv s. 6) i samma ärende: "Staten måste rycka in". Hon uttalade sig också i en artikel i DN den 7 september.

Jag har ett bättre förslag. Avskaffa bolagsskatten.

Det är nog den mest skadliga av alla skatter. Den hämmar företagens tillväxt med 26,3 procent. Den är också helt onödig och behövs inte av något juridiskt eller samhällsekonomisk skäl, vilket många tror. Den styr företagens investerings- och etableringsbeslut på ett irrationellt sätt. Den kräver en omfattande lagstiftning och kontrollapparat för att bemöta den omfattande och lönsamma konsult- och skatteplanering som följer i dess spår. Den är en rättssäkerhetsrisk eftersom lagstiftningen är så komplicerad och domstolsutslag i företagsbeskattningsmål så oförutsägbara.

Ett borttagande av bolagsskatten kan också ske med infriande av Bäckström/Normark Nilssons finansieringskrav. Det kostar inget. Det är en för staten ynka liten skatt; med 100 miljarder kronor motsvarar den "kameralt sett" 5-7 procent av det allmännas totala skatte- och avgiftsinkomster. Tas den bort kommer skattebaserna för aktieutdelningar och löner och därmed även på konsumtion att öka. Statens kontrollverksamhet befrias från en betydande kostnad. Investeringsklimatet i Sverige förbättras, risktagandet minskar, vinsterna ökar, lönebetalningsförmågan förbättras, aktieutdelningarna ökar - allt leder till ökade framtida skatteinkomster.

För övrigt kanske skattebortfallet inte blir 100 miljarder. Sista kvartalet 2008 rasade företagens vinster/stora förluster uppstod. Eftersom raset fortsatte under 2009 kommer skatteinkomsterna från det året att bli ännu mindre. Genom förlustavdrag kommer många företag att kunna 0-taxera i många år framöver.

Det ska, för att tala med Bäckström/Nordmark Nilsson, vara möjligt att arbeta ihop riskvilligt kapital. Det tycker nog Marie Reinius också, men hon vill gärna att staten ska göda den näring som hon själv företräder, för att den ska få portionera ut pengarna.

Det finns ett bättre sätt. Avskaffa bolagsskatten.

Vilken stimulans för företagen att investera, om de vet att de får behålla hela avkastningen. Bara de som riskerar sina egna pengar förtjänar tilltro vad gäller företagens framtidsbedömingar - om företaget ska kunna bli ett tillväxtföretag eller ej. Byråkrater och fjärrskådare behöver inte engagera sig i var pengarna ska placeras. Enligt Marie Reininus måste man ha tålamod. Det tar minst sju till tio år att driva upp ett tillväxtföretag innan man kan räkna med att få någon avkastning. Jojo. Vem kan då ställas till svars för alla misslyckade satsningar med andras pengar?

Ett vackert exempel på hur det kan gå ger Malin Sive i sin kolumn i DN den 25 oktober om Industrifonden. Sämre än madrassen.

RUNE ANDERSSON OCH ÄGARSKATTER

Rune Andersson uppmärksammade i DI den 12 maj problemen med den höga skuldsättningsgraden i företagen. Den ekonomiska krisen har framkallat en svår kreditkris för företagen. Ja, Andersson utpekar t.o.m. den höga skuldsättningsgraden som en av orsakerna till finanskrisen. Han har säkert rätt både i detta och att den höga skuldsättninggraden framkallats av att ”skattesystemen har gynnat lån framför finansiering med eget kapital”. Men det är inte, som Andersson hävdar, främst de höga ägarskatterna som är orsak till denna osunda utveckling, utan det är för att kostnaden för skuldsättning (räntan) medför avdragsrätt, medan kostnaden för det egna kapitalet (utdelningen) inte är avdragsgill.

På grund av dubbelbeskattningseffekten blir, som Andersson säger, ägarbeskattningen så hög som 48 procent att jämföra med omvärldens 35 procent - även det en riktig iakttagelse av ett besvärande förhållande. Men Anderssons förslag att avskaffa utdelningsbeskattningen hos ägarna är fel recept. Ta bort bolagsskatten i stället, så blir vinstskatten/ägarskatten 30 procent, och vi blir av med de juridiska och tekniska komplikationer som dubbelbeskattningen medför. Och framför allt blir vi av med den otroligt komplicerade, skadliga och fullkomligt onödiga bolagsbeskattningen.

Huruvida och i vilken mån ägandet till svenska företag påverkas av bolagsskatt och ägarskatt är omtvistat. Andersson menar att det ”finns mycket att vinna på att företagens ägare är inhemska”. Det är klart att höga kapitalskatter kan göra att förmögna männinskor flyttar ut ut Sverige, vilket är tråkigt, i synnerhet om de tar företagen med sig. Men den svenska ägarbeskattningen påverkar knappast utländska investerares intresse av att investera i Sverige. Däremot ökar avkastningen av investeringar i Sverige dramatiskt för både svenska och utländska investerare om bolagsskatten tas bort. En mycket liten andel av det internationella kapitalet motsvarar det svenska företagskapitalet många gånger om. Ett avskaffande av bolagsskatten skulle därför innebära en dramatisk stimulans för det svenska näringslivet. Att det, som Anderson säger, skulle finnas mycket att vinna på att vinsterna genom att stanna inom landet kan beskattas här om företagens ägare är inhemska är fel. Bolagsskatten motsvarar ynka c:a 5 procent av samtliga skatter och avgifter och är extremt beroende av vinstutvecklingen. I själva verket ger bolagsskatten kanske inte något överskott alls. Adminstrationskostnaderna är extremt höga, förluster genom ekonomisk ineffektivitet p.g.a. att bolagsskatterna styr investeringsbeendet är stora. Kriminalitet och skumraskaffärer varvas med lagliga komplicerade skatteupplägg som den extremt komplicerade bolagsskattelagstiftningen inbjuder till. Detta gör skatten till en rättssäkerhetsrisk och skapar konkurrenssnedvridningar, eftersom många företag av ”politiska” skäl inte vill figurera i sådana sammanhang.

Bolagsskatten är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Bolagsskatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av det som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.

Härtill kommer det fullständigt bisarra att beskattningen bestraffar företagens eftersträvade beteende: att skapa nytt kapital och nya resurser. Varför har vi en skatt på skapande? Skulle du slå ditt barn (om det inte funnes förbud mot aga) när det gjort något bra? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

Genom att ta bort företagsbeskattningen får det svenska näringslivet en stimulans. Inte minst i nuvarande konjunkturläge synes detta verkningsfullt. Om företagen vet att avkastningen av de investeringar de företar i dag ograverat kommer att kunna tillgodoföras företagen själva, sjunker avkastningskraven. Företag, skattemyndigheter, polis- och åklagarmyndigheter och domstolar slipper en helt onödig och synnerligen dyrbar hantering. Skattekonsulter och akademiker förlorar visserligen värdet av sin expertis, men betänk vilken nytta dessa högkvalificerade personer kunde göra på annat håll i samhället! Priset är initialt ett visst skattebortfall, men vinsterna för 2008 och 2009 torde bli så små, att statens intäkter av bolagsskatterna ändå reduceras dramatiskt. Hans Rausing påpekade i ett brev häromdagen till Anders Borg att det är ett idealiskt tillfälle att avskaffa bolagsskatten just nu.

Jag kan förstå att det är politiskt svårt att ta bort bolagsskatten. Men det måste väl ändå vara politisk lättare att stärka företagen ekonomiskt och förbättra deras möjligheter att anställa personal genom att ta bort skatten, än att ge aktieägare skattefria arbetsfria inkomster. Ett sätt att förena Anderssons önskemål med mina är att ta ut en skatt när utdelning sker och basera skatten på utdelat belopp. Det blir otroligt mycket enklare än dagens bolagsbeskattning. Om det kallas bolagsskatt eller ägarskatt är närmast en semantisk fråga. En sådant skattesystem har Estland.

KASSAREGISTERLAGEN - IGEN. FINANSBRANSCHEN NÄSTA

Jag kommenterade kassaregisterlagen (SFS:2007:592, prop. 2006/07:105) för en tid sen. Idag redovisar Skatteverket nedslående siffror om laglydnaden i vissa branscher. Skatteverket vill noga framhålla att den här typen av fusk absolut inte sker i alla företag. "Det vi ser är dock tillräckligt allvarligt för att ge ytterligare stöd till kravet på kassaregister." Ytterligare stöd, måhända, men inte tillräckligt stöd. Man kan inte skjuta hela branscher med småföretag i sank, bara för att några fuskar. Hur ska ett företag med en kontantomsättning som inte behöver vara större än 175-200 tkr ha råd att skaffa ett kassaregister för 15tkr, en investering som inte ger någon avkastning alls? En bristfällig bokföring i förening med låga kontantöverskott torde räcka för att underkänna en deklaration. Numera finns ju också kravet på personalliggare, vilket gör det svårt att krympa en verksamhet, eftersom intäkterna måste täcka personalkostnaderna.

Idag har Skatteverket aviserat nästa stora granskningsprojekt: Finansbranschen.

FÖRETAG - BOKFÖRING - SKATT

Anders Hultqvist lancerar i Dagens Industri en lösning på det dilemma som SamROB - utredningen haft att lösa. En sund skepsis mot försöken att monopolisera uppfattningen om vad som är god redovisningssed är det som behövs. Låt domstolarna avgöra frågan.

Jag skulle gärna hålla med, även om det innebär stor osäkerhet för företagen och goda skäl och stort utrymme för Skatteverket att driva skatteprocesser i domstolarna.

Men det finns en bättre lösning. Avskaffa bolagsbeskattningen.

Nu har remissvaren på betänkandet strömmat in till Finansdepartementet. Enligt Anders är remisskritiken mot att frikoppla beskattningen från redovisningen stor, både från näringslivet och Skatteverket. Knappast förvånande. Förslaget medför sådana komplikationer och fördyringar att kommitténs samtliga 11 externa sakkunniga och experter framförde allvarlig kritik mot förslaget.

Bland kritikerna finns Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. SKL tar särskilt upp förslaget till regler om underskottsavdrag (se även mitt yttrande till Finansdepartementet under punkt 2 i min blogg den 20 februari) och skriver: Den nuvarande regleringen om underskottsavdrag hör till det mer komplicerade inslaget i skattelagstiftningen och ingriper i skatteregler som egentligen handlar om något helt annat. Utredningen föreslår nu att dessa regler ska kompliceras ytterligare för att uppnå någon slags millimeterrättvisa. Regleringen är inte proportionell i detta avseende och bör inte genomföras.
Utgångspunkten borde vara den motsatta. Om regleringen helt tas bort skulle betydande förenklingar uppnås i regelverket. En utredning borde tillsättas och få i uppdrag att se över om inte denna reglering helt kan avskaffas. Det är inte heller självklart att nuvarande reglering är gynnsam sett utifrån ett tillväxtperspektiv.

Bra förslag. Men det finns en ännu bättre lösning: Avskaffa bolagsbeskattningen.

För en organisation som SKL, vars huvudmän ofta driver näringsverksamhet i aktiebolagsform, måste bolagsbeskattningen te sig ännu absurdare och mer meningslös än för andra bedömare. Staten och kommunerna har samma uppdragsgivare, skattebetalarna. Dessa är tämligen ointresserade om skatten trillar ner hos staten eller kommunerna, eller rättare sagt om resultatet tillfaller kommunerna direkt som bolagsvinst eller via statsbidrag sedan en del av vinsten först gått till staten i form av bolagsskatt.



För några år sedan hade jag anledning att kommentera en artikel som SKLs skattesakkunnige, Lars Björnsson, skrivit i tidskriften Skattenytt om ett rättsfall (RÅ 2001 ref. 28), där ett ägartillskott till ett trafikföretag och ett badhusföretag som en kommun ägde aktierna skulle behandlas som näringsbidrag och därför beskattas. Avgörande för bedömningen skulle enligt Regeringsrätten vara, huruvida bidraget "lämnats av aktieägaren just i dennes egenskap av aktieägare". I så fall skulle tillskottet vara skattefritt. Men hur avgör man det i praktiken?

I min kommentar skrev jag ungefär följande: Aktieägartillskott är en företeelse som inte har någon lagreglering, vilket kanske verkar till begreppets nackdel om det konkurrerar med andra liknande företeelser. Näringsbidrag är definierat i 29 kap. 2 § IL som ”stöd utan återbetalningsskyldighet som lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten av staten, Europeiska gemenskaperna, landsting, kommuner---”.

Ett formellt skatterättsligt struntproblem blir – visar det sig – i praktiken ett stort verkligt problem när en kommun skjuter till medel till sina egna bolag. Ägartillskott är det ju, men det är bara ett allmänt beskrivande ord. Det finns ingenstans att leta efter en legaldefinition. Näringsbidrag är det helt klart enligt lagens definition. Det är således båda delarna. Men en inkomst kan inte vara både skattefri och skattepliktig. Man måste hitta en skiljelinje. När är det då det ena eller det andra? Björnson tycks komma fram till att om företaget agerar på en kommersiell marknad blir ägartillskottet skattepliktigt näringsbidrag, annars inte. Tja, det är kanske en rimlig tolkning. Logiken skulle då vara att för ett kommersiellt alldeles hopplöst företags tjänster och produkter får man se kommunen som köpare. Då förskjuts problemet till att avgöra vad som är ett alldeles hopplöst kommersiellt företag. En problematik som skatteförvaltningen inte är den mest kompetenta att avgöra. Om man sen betänker att även de kommersiella marknader som kommunerna är engagerade i typiskt sett är kringgärdade av regler, som gör att marknaderna inte fungerar på rent kommersiella villkor, blir det ännu svårare att avgöra var gränsen går.

Processer mellan stat och kommun tillför inte skattebetalarna några nya resurser. Resurserna blir bara mindre. Från årsskiftet har Skatteverket en specialgrupp i Jönköping om 20 personer för skatter och avgifter som gäller kommuner och kommunala bolag. Det är visserligen inte enbart fråga om granskning. En del av resurserna går åt till administratation av systemen och service. Men det lär även i framtiden bli aktuellt att slösa bort tid på nonsensfrågor.


Du som läser detta undrar kanske vad vi har för oss i den här branschen. Jag förstår om du är förvånad eller upprörd. Men för en elit av jurister och ekonomer bland akademiker, konsulter, skattemyndighetspersoner, domare mm är detta ett levebröd. De belopp som står på spel är ofta i mångmiljonklassen, så det knappast fråga om barkbröd.

I SKATTEVERKETS KVARNAR

Idag bevistade jag ett rättssäkerhetsseminarium arrangerat av FöretagarFörbundet och Skattebetalarna med rubriken I Skatteverkets Kvarnar. Två offer för Skatteverkets framfart redovisade sina erfarenheter av skatterevisioner i deras företag. Den ena, en pizzaägare från Sälen, hade fått sin inkomst uppskattad till 2,5 milj. kr. Efter att först ha gått i konkurs på grund av skattekravet lyckades hon efter 9 års processande i skattedomstolarna få ned taxeringen till c:a 250 tkr, vilket var i paritet med vad hon deklarerat. Den andre, en framgångsrik entreprenör i städbranschen, hade tack vare sin inkomstbringande verksamhet en så stark ekonomi att han kunde klara den ekonomiska påfrestningen av Skatteverkets krav, innan han slutligen i Kammarrätten fick fullständig upprättelse. I båda fallen hade brottmålsprocesserna lagts ned på ett tidigt stadium.

Den påföljande debatten kom att kretsa kring skillnaden i bevisning i skattemål och brottmål. Medan åklagaren i brottmål har att visa att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig, föreligger betydligt mer begränsade krav på bevisning för Skatteverket i skattemål. Dick Kling, ordförande i Skattebetalarnas förening, krävde att beviskraven ska vara desamma i skattemål som i brottmål.

Det ställdes också krav på rimligare regler för ersättning till processbiträde och anstånd med skattens erläggande. Även de materiella skattereglerna måste förenklas så att mindre utrymme lämnas för Skatteverkets tolkning. Det är - påpekades det i det utdelade materialet - "naturligt att Skatteverket tolkar reglerna på ett sätt som ger mest skatteintäkter".

Skatteverkets rättschef, Vilhelm Andersson, hade det stundtals hett om öronen. Han fick dock beröm av den ene av de inledande företagarna, som i honom hade mött en förstående skattebyråkrat. Andersson höll med om att sedan den rättsfråga som tvisten avsåg lösts av domstolen, fanns inte skäl att ifrågasätta företagarens taxering. Rättsfrågan var tämligen komplicerad och hade med företagarens ansvar för anlitade underentreprenörers löneutbetalningar att göra. Pizzeriaägarens fall var, enligt Andersson, inte så lämpligt för denna diskusson om rättssäkerhet och skattelagstiftning, eftersom det egentligen "bara" rörde sig om uppskattningen av ett företags vinst, dvs en ren utredningsfråga.

Vad gäller Skatteverkets uppgift framhöll Andersson att den inte är att dra in så mycket pengar som möjligt utan bara "rätt" pengar, och att det vore önskvärt att all redovisning blir rätt från början, så att verkets resurser inte går åt till processande och jakt på pengar som kanske ändå inte betalas in.

Som betraktare kan man bara förundras över hur bedömningen av resultatet av ett restaurantföretag med två personer sysselsatta kan pendla mellan 2,5 milj kr och 250 tkr. Det hade inte gjorts några invändningar mot bokföringens kvalitet. Det framkom inte heller att företagaren skulle ha levt på en standard som skvallrade om årliga inkomster på 2,5 milj kr och det förelåg inte s.k. kontantunderskott, dvs. en förmögenhetsförändring som inte kunde förklaras av kontanta inkomster för löpande levnadskostnader. Det enda argumentet föreföll vara att bruttovinsten hävdades vara lägre än den i branschen normala. Det tycks som företagarna snarare mött oskickliga och omdömeslösa skattehandläggare och inkompetenta domare än en illa fungerande formell rättsordning. Det är illa nog och - enligt vittnesbörd från erfarna skatteadvokater vid det efterföljande minglet - tydligen ganska vanligt.

Det kanske är ett ledningsproblem för Skatteverket och ett utbildnings- eller specialiseringsproblem för domstolarna snarare än ofullkomlig lagstiftning som föreligger. Att skattelagstiftningen är på tok för komplicerad för företag är också ett problem.

Om aktiebolagens beskattning avskaffades och ersattes av en beskattning vid uttag till ägarna kan de flesta reglerna för beskattning av näringsverksamhet avskaffas. Egenföretagarnas verksamhet är i regel inte mer komplicerad än att det räcker med en redovisning enligt kontantprincipen. I ett sådant system kan den småföretagare, som driver en verksamhet som ger ett resultat utöver vad som fordras för hans levnadskostnader och som inte vill beskattas för vinst som plöjs ned i företaget, välja aktiebolagsformen. I aktiebolaget kan vinsterna ackumuleras skattefritt. Först i samband med att de delas ut eller eller används för aktieägarens privata kostnader kan de beskattas. När revisionsplikten för småaktiebolag avskaffas nästa år behöver inte användningen av aktiebolagsformen innebära någon extrakostnad.

Aktiebolagsbeskattningen är ett onödigt ont. Den bör avskaffas.

SVARTJOBB OCH SKATTEKONTROLL

UNDANTRÄNGNING - ETT ORD I RÄTTAN TID

Tino Sanandaji och Daniel Waldenström riktar i en utmärkt artikel i Dagens Industri den 19 november uppmärksamheten mot en föreställning jag länge men förgäves inte lyckats ge spridning åt: Skattefusk innebär inte att staten går miste om just den bortfuskade skatten.

Vad som händer om alla företagare är ärliga och deklarerar alla sina vinster beror på en rad omständigheter. Företagets avkastning minskar genom att skattekostnaderna ökar och risknivån höjs, vilket får konsekvenser för företagarens beslut att ta ett uppdrag. För köparen ökar kostnaden, vilket gör att han kanske avstår från att ge ett anbud. Var priset hamnar och vilken kvantitet eller kvalitet av produkten som kommer till utförande beror på elasticiteter i utbud och efterfrågan. I värsta fall blir det inget uppdrag.

Ett faktiskt ertappat bortfuskat skattebelopp blir måhända indrivet till sista kronan, men företagaren går då kanske i konkurs och kommer inte att kunna bedriva någon produktiv verksamhet i fortsättningen.

Det goda för dock en skattekontroll med sig att konkurrenssnedvridning förhindras. Alla måste få kunna verka under samma villkor, sen kan man tycka vad man vill om skatten och dess nivå. Där ligger skattekontrollens verkliga funktion. Det måste vara hopplöst för en ärlig företagare att över huvud taget få ett uppdrag, om närmare halva vinsten går bort i skatt och branschen är full av skattefuskare.

Det finns dock en lösning. Besläktat med detta problem inom småföretagssektorn – men av betydligt större dimension – är hela bolagsbeskattningen. Den är både onödig och skadlig.

Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst? Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, men det är en inkomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Den är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.

- Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.
- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.
- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.
- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.
- Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Bolagsskatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.
- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.
- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.
- Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.

Bolagsskatten är dessutom omodern. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen vara den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster (410 mdr kr), på lönekostnader (405 mdr kr), på konsumtion (435 mdr kr) och på kapital (180 mdr kr) med automatik direkt vid källan.

Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.

Tas bolagsskatten bort kan en stor och dyrbar del av skattekontrollen tas bort.

Kanske är det ett gyllene tillfälle att göra detta nu när vinsterna faller i näringslivet, och därmed skattebasen krymper ihop. Det kanske inte blir några bolagsskatter på 2008 och 2009 års resultat. Vetskapen om att framtida vinster inte skulle beskattas kan ge den skjuts åt investeringarna som behövs för att dämpa lågkonjunkturen och tidigarelägga en uppgång.

Bolagsskatten är ett onödigt ont.

RÄNTESNURROR

Nu har förslaget mot räntesnurror gått till lagstiftning (prop.
2008/09:65) och talesmän för de fyra regeringspartierna uttalar i DI den 28 oktober sin tillfredsställelse att nu är det slut på affärsmässigt omotiverade upplägg. De kommer att bli besvikna. Jag är förvissad om att skattekonsulterna redan letar efter kryphålen – och kommer att finna dem. Riksdagsmännens hot om att de har beredskap mot nya försök känns inte övertygande. Blotta tanken att företag som har möjlighet att reducera sin skatt skulle avstå av något lojalitetsskäl är naiv. Som Peter Utterström är det en både en laglig rätt för skattebetalare och ur ett aktieägarperspektiv en skyldighet att med lagliga medel minska företagets skattebörda. Kan man sänka sina kostnader – även skatten – inom lagens råmärken, kommer man att göra det. Enda skillnaden mot tidigare är att vi nu fått ytterligare en komplikation till en redan överkomplicerad lagstiftning.

Riksdagsmänen säger att Sverige ska ha bra villkor för att kunna vara attraktivt för nya företag och att Sverige ska ha så låga skattesatser som möjligt. Rätt så! Sänk den då till en nivå där det inte lönar sig med dyrbar skatteplanering, eller avskaffa bolagsskatten helt.

Bolagsbeskattningen är både onödig och skadlig.

Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst?
Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, med det är en inkomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Den är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.

- Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.
- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.
- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.
- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.
- Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Skatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.
- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.
- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.
- Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.

Det är en omodern skatt. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen vara den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster (410 mdr kr), på lönekostnader (405 mdr kr), på konsumtion (435 mdr kr) och på kapital (180 mdr kr) med automatik direkt vid källan.

Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.

Tas bolagsskatten bort spelar det ingen roll om företagen engagerar sig i räntesnurror eller andra komplicerade arrangemang.