Skatteverket har överklagat förvaltningsrättens dom i fråga om beskattning av värdet av eventuell förmån som aktieägarna i konsultföretaget PWC (PriceWaterhouseCoopers) haft, eftersom de fått köpa aktier i bolaget för 10 kr styck som givit utdelning på tiotusentals kronor. Målet gäller sociala avgifter på värdet av de påstådda förmånerna.
Domen framstår förstås som obegriplig för den som inte känner till omständigheterna. En artikel i SvD den 7 februari med anledning av att Skatteverket överklagat domen till Kammarrätten gör inte saken klarare. Även en okunnig reporter borde fråga sig hur det kan komma sig att Skatteverket har förlorat målet i underinstansen. I stället framställs det som att Skatteverket inte lyckats bevisa värdet, och att man nog ska lyckas bättre i Kammarrätten eftersom verket har begärt muntlig förhandling.
Jag har svårt att tro att Kammarrätten bifaller Skatteverkets önskemål om muntlig förhandling. Det är inte en fråga om utredning av värdet utan om en rättsfråga och principell bedömning av ett avtalsförhållande mellan aktieägare/anställda och bolaget. Aktieägarna har skyldighet att hembjuda aktierna till förvärvskostnad. Att de ger utdelning på ansenliga belopp beror inte på aktiernas avkastningskraft, utan på att ägarna har skyldighet att genom arbete dra in inkomster till företaget. Genom de s.k. 3:12-reglerna har det varit gynnsammare att ta ut arbetsersättningen i form av utdelning än som lön. Men det gör inte aktierna som sådana värdefulla.
Man kan möjligen uppröras över att arbetsprestationen beskattas som aktieutdelning, men det var faktiskt lagstiftarens avsikt.
Kammarrätten avslog Skatteverkets överklagande i december 2014
Visar inlägg med etikett skattekonsulter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skattekonsulter. Visa alla inlägg
fredag 7 februari 2014
tisdag 3 december 2013
INGEN AKTIEFÖRMÅN FÖR REVISORERNA
Förvaltningsrätten i Stockholm har den 3 december i dom (7382-13) mot PriceWaterhouseCoopers Sverige AB (PWC) avseende arbetsgivaravgift undanröjt Skatteverkets beslut att påföra avgift på en uppskattat förmånsvärde av sammanlagt 48 300 000 kr för företagets partners att förvärva aktier i bolaget för 10 kr/st. Enligt verkets beräkningar borde värdet varit 36 000 kr/st, eftersom de givit utdelning på tiotusentals kronor.
Konstruktionen har tillkommit för att dra nytta av reglerna om beskattning av utdelning från fåmansbolag med stor lönesumma, de sk 3:12-reglerna. Politikerna har en tro att låga ägarskatter i sådana fall ska skapa sysselsättning, och revisions- och advokatbyråer och andra konsultföretag har anpassat sig. Och så blev det lite för bra, så att reglerna numera skärpts en smula.
PWC skulle lika väl ha kunnat bedrivas som partnerskap som tidigare varit det normala, men genom skattereglerna blev det lönsamt att bolagisera. Med de stordriftsfördelar som gäller i branschen kanske bolagisering skulle skett ändå, men med 3:12-reglerna blev det oemotståndligt. Att aktiepriset sattes till 10 kr kanske ter sig utmanande om man inte känner till villkoren i övrigt. Det kunde lika väl sättas till 10 tusen med hembudskyldighet. Något marknadsvärde får aktierna inte ändå. De är osäljbara.
Det är ingen förmån och därför finns ingenting att beskatta.
Man får hoppas att Skatteverket avstår från att överklaga. Det vore närmast genant okunnigt, faktiskt.
De mål avseende förmånsbeskattning av delägarna som väntat på detta pilotfall kan nu avgöras.
OM det är så att revisorer, advokater m.fl. anställt flera personer därför att de fått lägre skatt, ska de då kritiseras för det? Det var ju politikernas avsikt. OM det är så att de nu kommer att avskeda folk därför att de får mindre skatteförmån, ska de då kritiseras för det?
SvD
Ett aktieförvärv är dock förenat med viktiga villkor och inskränkningar. Så här skriver domstolen:
Hembudsskyldighet till ett i förväg bestämt pris medför att aktier inte kan överlåtas till utomstående och att delägare som lämnar bolaget är skyldiga att sälja tillbaka sina aktier utan möjlighet att göra kapitalvinst. Skulle samtliga aktier avyttras till någon utomstående inträder en skadeståndsskyldighet motsvarande ett års omsättning. Delägares skyldigheter innebär huvudsakligen krav på heltidsarbete och stort engagemang för bolagets verksamhet och resultat samt skyldighet att bidra till finansieringen av bolagets verksamhet genom aktieägarlån uppgående till 12 000 kr per aktie. Delägare som inte uppfyller kraven på prestation kan förlora sin rätt till utdelning eller tvingas lämna delägarkretsen.Det är skrämmande att Skatteverket trots detta kan hävda att aktierna har ett värde utöver de 10 kr som de kan säljas för.
Konstruktionen har tillkommit för att dra nytta av reglerna om beskattning av utdelning från fåmansbolag med stor lönesumma, de sk 3:12-reglerna. Politikerna har en tro att låga ägarskatter i sådana fall ska skapa sysselsättning, och revisions- och advokatbyråer och andra konsultföretag har anpassat sig. Och så blev det lite för bra, så att reglerna numera skärpts en smula.
PWC skulle lika väl ha kunnat bedrivas som partnerskap som tidigare varit det normala, men genom skattereglerna blev det lönsamt att bolagisera. Med de stordriftsfördelar som gäller i branschen kanske bolagisering skulle skett ändå, men med 3:12-reglerna blev det oemotståndligt. Att aktiepriset sattes till 10 kr kanske ter sig utmanande om man inte känner till villkoren i övrigt. Det kunde lika väl sättas till 10 tusen med hembudskyldighet. Något marknadsvärde får aktierna inte ändå. De är osäljbara.
Det är ingen förmån och därför finns ingenting att beskatta.
Man får hoppas att Skatteverket avstår från att överklaga. Det vore närmast genant okunnigt, faktiskt.
De mål avseende förmånsbeskattning av delägarna som väntat på detta pilotfall kan nu avgöras.
OM det är så att revisorer, advokater m.fl. anställt flera personer därför att de fått lägre skatt, ska de då kritiseras för det? Det var ju politikernas avsikt. OM det är så att de nu kommer att avskeda folk därför att de får mindre skatteförmån, ska de då kritiseras för det?
SvD
lördag 1 juni 2013
LAGRÅDSREMISS OM SKÄRPNING AV 3:12-REGLERNA
Regeringen har nu lagt en lagrådsremiss för att justera reglerna om beskattning av ägare av fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna. Behovet av ändring har uppkommit sedan det visat sig att vissa fåmansföretagsägare kunnat utnyttja reglerna på ett sätt som politikerna inte trott sig ha avsett. Avsikten med regeln var att stimulera löneintensiva företag, dvs företag där lönesumman är en hög andel av företagets kostnader.
Genom en regel, som infördes 2006, har en stor del av ägarnas uttag från företagen kunnat göras genom utdelning, som genom specialregler beskattas med 20 procent i stället för genom betydligt hårdare beskattad lön. (Å andra sidan har det föranlett en tillkommande beskattning av bolagsvinsten) Framför allt har det varit konsultföretag ägda av ett stort antal delägare som kunnat göra detta, dvs advokater, revisorer, skattekonsulter och andra konsulter samt läkare och tandläkare. Läkare och tandläkare fick regelsystemet till skänks, eftersom många sedan länge redan bedrev verksamhet genom Praktikertjänst AB, som visserligen ägs av hundratals delägare, men eftersom
Den bestämmelse i systemet som framför allt föranlett de oönskade effekterna är en regel baserad på företagets lönesumma. Ju högre lönesumma, desto gynnsammare skatteutfall för delägarna.
Regeringen anser att reglerna blivit för gynnsamma för dessa mångägda "fåmans"företag. Löneregeln är motiverad endast för företag ägda av ett fåtal personer, anser regeringen. Lönebaserat utrymme ska därför enligt lagrådsremissen beräknas bara om andelsägaren äger andelar i företaget som motsvarar minst fyra procent av kapitalet. Lönesummeregeln kommer därför att kunna utnyttjas endast om företaget har högst 25 delägare. Därutöver görs vissa andra förändringar.
Det ska bli intressant att se hur företagen reagerar på lagändringen. Sedan nu advokater och konsulter väl etablerat sig i samverkande storföretag med många delägare och upplevt fördelarna med tillgången till stora gemensamma resurser i fråga om personal, bibliotek, arkiv, rutiner osv, förefaller det vara en tämligen enkel procedur att de formellt delar upp verksamheterna i smärre företag ägda av högst 25 personer som hyr in eller köper resurser från det gemensamt ägda samverkansbolaget. Det blir lite krångligare och mer administration, men sedan konsulterna fått smak på skattelindringen är det ingen vild gissning att de försöker uppnå samma resultat i det nya regelsystemet.
Genom en regel, som infördes 2006, har en stor del av ägarnas uttag från företagen kunnat göras genom utdelning, som genom specialregler beskattas med 20 procent i stället för genom betydligt hårdare beskattad lön. (Å andra sidan har det föranlett en tillkommande beskattning av bolagsvinsten) Framför allt har det varit konsultföretag ägda av ett stort antal delägare som kunnat göra detta, dvs advokater, revisorer, skattekonsulter och andra konsulter samt läkare och tandläkare. Läkare och tandläkare fick regelsystemet till skänks, eftersom många sedan länge redan bedrev verksamhet genom Praktikertjänst AB, som visserligen ägs av hundratals delägare, men eftersom
näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är oberoende av varandra och där en fysisk person genom innehav av andelar, genom avtal eller på liknande sätt har den faktiska bestämmanderätten över en sådan verksamhet och självständigt kan förfoga över dess resultat (56 kap. 2 § 2. inkomstskattelagen (1999:1229),räknas företaget som ett fåmansföretag. Konsulter och advokater mm har i stor utsträckning reagerat adekvat på regelsystemet och på sätt liknande Praktikertjänst etablerat aktiebolag ägda av tio- eller hundratals personer. Däremot kan man betvivla att några företag anställt flera personer bara för att ägaren fått lägre skatt.
Den bestämmelse i systemet som framför allt föranlett de oönskade effekterna är en regel baserad på företagets lönesumma. Ju högre lönesumma, desto gynnsammare skatteutfall för delägarna.
Regeringen anser att reglerna blivit för gynnsamma för dessa mångägda "fåmans"företag. Löneregeln är motiverad endast för företag ägda av ett fåtal personer, anser regeringen. Lönebaserat utrymme ska därför enligt lagrådsremissen beräknas bara om andelsägaren äger andelar i företaget som motsvarar minst fyra procent av kapitalet. Lönesummeregeln kommer därför att kunna utnyttjas endast om företaget har högst 25 delägare. Därutöver görs vissa andra förändringar.
Det ska bli intressant att se hur företagen reagerar på lagändringen. Sedan nu advokater och konsulter väl etablerat sig i samverkande storföretag med många delägare och upplevt fördelarna med tillgången till stora gemensamma resurser i fråga om personal, bibliotek, arkiv, rutiner osv, förefaller det vara en tämligen enkel procedur att de formellt delar upp verksamheterna i smärre företag ägda av högst 25 personer som hyr in eller köper resurser från det gemensamt ägda samverkansbolaget. Det blir lite krångligare och mer administration, men sedan konsulterna fått smak på skattelindringen är det ingen vild gissning att de försöker uppnå samma resultat i det nya regelsystemet.
måndag 14 januari 2013
3:12
Jag kommenterade häromdan Anne Rambergs inlägg i Dagens Industri i debatten om Skatteverkets angrepp på konsultföretagen, vilka låter sina partners köpa aktier i bolagen för en symbolisk summa och som till följd av konsultens framgångsrika arbete kan lämna utdelning med höga belopp som kalibreras efter de förmånliga skattereglerna (3:12-reglerna) för personalintensiva företag. Eller rättare sagt angrepp på konsulterna. Rubriken på inlägget var väl inte så lyckad, eftersom den felaktigt gav sken av att Skatteverket skulle ifrågasatt 3:12-reglerna. Hennes invändning var att Skatteverket försökte kringgå effekterna av de gynnsamma 3:12-reglerna genom att förmånsbeskatta förvärvskostnaderna av aktierna. Som man kunde förvänta känner sig Skatteverket genom Tomas Algotsson i DI den 14 januari nödgad att poängtera att verket inte ifrågasätter beskattning enligt 3:12-reglerna. Nu är rubriken Verket hotar inte 3:12. Förmodligen är bägge rubrikerna satta av tidningen och har gett sken av att debatten handlar om 3:12-reglerna, när de - som Algotsson påpekar - handlar om beskattning av ev. förmånsvärde på aktieköpen.
Algotsson framhärdar i Skatteverkets uppfattning att aktierna har ett högre värde än några tior, eftersom konsulterna kan lyfta utdelning på dem med tio tusentals kronor. Nu lär en konsult knappast få någon utdelning om han inte bidrar till vinstgenereringen, och när han slutar måste han hembjuda aktien till det han köpte den för, så något större ekonomiskt värde har den inte. Det enda som skiljer de aktuella fallen från nystartade företag, är att PWC, KPMG och vad konsultbyråerna heter är välrenommerade och har upparbetade värden. Det är förmodligen lättare för nyblivna partners i dessa konsultbyråer att snabbt få lukrativa uppdrag än för partners i nystartade byråer. Så på det sättet kan det vara värdefullt att för en tia få möjlighet till tillgång till den väletablerade byråns renommé. Men skattskyldighet för en sådan möjlighet föreligger inte. Först när konsulten tillgodoförs sin andel av de inkomster han dragit in till byrån kan han beskattas för effekterna av denna förmån. (Det gäller för övrigt byråns alla anställda. Om byrån är framgångsrik kan den betala högre löner än andra företag.) Eftersom byrån är ett aktiebolag och inkomsterna för delägarna ska beskattas enligt 3:12-reglerna, ska - under vissa villkor - erättningen till stor del beskattas som utdelning. För konsulter som nystartar verksamheter, och som till följd av sin kompetens och expertis drar in stora arvoden till sina byråer, råder det inget tvivel om att 3:12-reglerna kan utnyttjas på det sätt som nu skett utan att Skatteverket kan ingripa. Det är i själva verket meningen med reglerna, även om lagstiftaren inte tänkte på att de var särskilt förmånliga för just skattekonsulter.
Å andra sidan är det praktiskt sett inte heller mycket som skiljer mellan den nu aktuella etableringsformen som aktiebolag och den gamla "stiftelselika" företagsformen som användes av advokatbyråer o. likn. Det är egentligen bara själva aktiebolagsbildningen som ger medarbetaren en temporär och villkorlig äganderätt till en aktie. Vad som i den tidigare företagsformen bara kunde tas ut som lön eller andel i företagsvinst kan nu delvis tas ut som utdelning på aktie. Med den möjligheten följer utryckligen en laglig rätt att beskattas enligt 3:1-reglerna. Skatteverkets möjlighet att vinna processerna synes därför vara att hävda att konsultföretaget egentligen inte är ett aktiebolag - vilket torde bli svårt.
Det bör påpekas att möjligheten att utnyttja 3:12-reglerna förutsätter att bolaget även påförts bolagsskatt.
I SvD hakar Per Lindvall den 14 januari på med en antydan om att PWC deltar i något suspekt, när det som "regelryttare" använder "standardsvaret för de[m] som försvarar sin skatteplanering" och bara "följt de incitament som olika länder satt upp". Trist journalistik.
Algotsson framhärdar i Skatteverkets uppfattning att aktierna har ett högre värde än några tior, eftersom konsulterna kan lyfta utdelning på dem med tio tusentals kronor. Nu lär en konsult knappast få någon utdelning om han inte bidrar till vinstgenereringen, och när han slutar måste han hembjuda aktien till det han köpte den för, så något större ekonomiskt värde har den inte. Det enda som skiljer de aktuella fallen från nystartade företag, är att PWC, KPMG och vad konsultbyråerna heter är välrenommerade och har upparbetade värden. Det är förmodligen lättare för nyblivna partners i dessa konsultbyråer att snabbt få lukrativa uppdrag än för partners i nystartade byråer. Så på det sättet kan det vara värdefullt att för en tia få möjlighet till tillgång till den väletablerade byråns renommé. Men skattskyldighet för en sådan möjlighet föreligger inte. Först när konsulten tillgodoförs sin andel av de inkomster han dragit in till byrån kan han beskattas för effekterna av denna förmån. (Det gäller för övrigt byråns alla anställda. Om byrån är framgångsrik kan den betala högre löner än andra företag.) Eftersom byrån är ett aktiebolag och inkomsterna för delägarna ska beskattas enligt 3:12-reglerna, ska - under vissa villkor - erättningen till stor del beskattas som utdelning. För konsulter som nystartar verksamheter, och som till följd av sin kompetens och expertis drar in stora arvoden till sina byråer, råder det inget tvivel om att 3:12-reglerna kan utnyttjas på det sätt som nu skett utan att Skatteverket kan ingripa. Det är i själva verket meningen med reglerna, även om lagstiftaren inte tänkte på att de var särskilt förmånliga för just skattekonsulter.
Å andra sidan är det praktiskt sett inte heller mycket som skiljer mellan den nu aktuella etableringsformen som aktiebolag och den gamla "stiftelselika" företagsformen som användes av advokatbyråer o. likn. Det är egentligen bara själva aktiebolagsbildningen som ger medarbetaren en temporär och villkorlig äganderätt till en aktie. Vad som i den tidigare företagsformen bara kunde tas ut som lön eller andel i företagsvinst kan nu delvis tas ut som utdelning på aktie. Med den möjligheten följer utryckligen en laglig rätt att beskattas enligt 3:1-reglerna. Skatteverkets möjlighet att vinna processerna synes därför vara att hävda att konsultföretaget egentligen inte är ett aktiebolag - vilket torde bli svårt.
Det bör påpekas att möjligheten att utnyttja 3:12-reglerna förutsätter att bolaget även påförts bolagsskatt.
I SvD hakar Per Lindvall den 14 januari på med en antydan om att PWC deltar i något suspekt, när det som "regelryttare" använder "standardsvaret för de[m] som försvarar sin skatteplanering" och bara "följt de incitament som olika länder satt upp". Trist journalistik.
måndag 7 januari 2013
REVISORER OCH REVISIONSBYRÅER
Staffan Sundkvist, partner i PWC som är ett av världens största revisions- och skattekonsultföretag, uttalar sig den 7 januari i Dagens Industri med anledning av Skatteverkets yrkande om förmånsbeskattning av företagets delägare för rätten att förvärva aktier i företaget till vad Skatteverket hävdar är ett underpris. Som jag skrivit tidigare baseras företagets (och troligen den största delen av konsultbranschens företag) intresse till stor del av att transformera arbetsersättning till aktieutdelning på 3:12-reglernas utformning.
Utan särskilda regler skulle företagsägare ta ut hela sin arbetsersättning från företaget som utdelning, eftersom skattebelastningen då skulle bli lägre. Därför finns det regler som begränsar denna möjlighet, de sk 3:12-reglerna. Lagstiftaren skulle kunna resonera som så att som lön behöver inte behandlas större del än en normalersättning för en anställd med motsvarande arbetsuppgifter. Resten får ses som avkastning av satsat kapital. Eller så skulle lagstiftaren kunna bestämma ett högsta normalt belopp för kapitalavkastning och anse resten vara lön. Den svenska lagstiftaren har valt den senare metoden men har öppnat vissa möjligheter att anse belopp över normalavkastning som utdelning. I tron att beaktande av företagets lönekostnader skulle verka sysselsättningsfrämjande, har lagstiftaren bestämt att utdelningsbeloppet får höjas över en tänkt normalavkastning på kapitalet med ett belopp relaterat till lönesumman
3:12-reglerna har tillkommit för att en arbetande delägare i ett fåmansföretag inte ska kunna omvandla löneersättning, som beskattas progressivt och med en högsta skattesats på ca 65 procent och dessutom beläggs med sociala avgifter på drygt 30 procent, till aktieutdelning som beskattas med 20 procent. Den normala skatten på utdelningar är 30 procent. Till en viss del är det dock tillåtet och dessutom uppmuntrat av lagstiftaren för att stimulera löneintensiva företag att öka sysselsättningen.
Nu är skillnaden inte fullt så dramatisk som det synes vid första anblicken. De sociala avgifterna är avdragsgilla och kostar alltså företaget c:a 22 procent. Och utdelningen sker till priset av bolagsskatt på 26,3 procent. En behållning efter skatt för bolagsägaren på 70 kräver därför skattebetalningar på ca 120 om beloppet betalas som lön och på 50 om beloppet betalas som utdelning.
Skillnaden är egentligen ännu mindre. I lönekostnadsfallet har jag räknat med 65 procent, men den skattesatsen inträder först vid en lön på ca 550 tkr, och upp till ca 385 tkr är skattesatsen ca 30 procent. Dessutom minskar bolagssubstansen i lönekostnadsfallet med 191 men i utdelningsfallet med bara 120, vilket gör att utdelningsfallet bör belastas med en kapitalvinstskatt av 20 procent på 71 tkr. Den är dock mindre värd eftersom det är oklart när i tiden den kommer att behöva betalas.
Men visst, det är skillnad mellan alternativen. Men den är avsedd!! Och det finns begränsningar.
Den generella gränsen för 3:12-förmånen är satt till en utdelning på högst 2,75 inkomstbasbelopp, ca 140 tkr, dvs ett tämligen beskedligt belopp. Annars utgör insatt kapital multiplicerat med statslåneräntan + 9 procentenheter (ca 11 %) gränsbelopp för den förmånliga omvandlingen.
Av någon obegriplig anledning tror politiker att en skattelindring relaterad till lönekostnaden gör att företag i löneintensiva företag blir benägna att anställa fler personer. Därför får reglerna om beskattning av utdelning tillämpas på utbetalningar till arbetande aktieägare motsvarande 25 procent av totala lönekostnaderna (inkl. ägarnas löner). Och med ytterligare 25 procent av den del av lönesumman som överstiger 60 inkomstbasbelopp, dvs belopp över ca 3 miljoner kr.
Det är denna lönekostnadsregel som är gynnsam för revisorer, advokater, skatterådgivare och andra konsulter. Det kunde man räkna ut med knävecken, men det har blivit på något sätt upphetsande att en skatteregel är särskilt förmånlig för just skattekonsulter.
Härtill kommer att advokater och konsulter numera etablerar sig i storföretagsform med hundratals anställda. Det var ovanligt förr, men - kanske tack vare bättre administrativa rutiner, it-teknik och andra hjälpmedel - är det numera praktiskt möjligt eller rent av ändamålsenligt. Detta kräver förmodligen att verksamheten bedrivs i aktiebolagsform. Däremot krävs det ett obetydligt aktiekapital. Företagsvärdet ligger i delägarnas kompetens, tillgång till bibliotek, rättsutredningar, företagets upparbetade goodwill mm. Avkastningen på monetärt kapital kan därför bli gigantiskt. Det är just fallet med konsultföretagen.
Om konsultföretagen drevs som förr i tiden som enskilda firmor skulle 3:12-reglerna inte kunnat tillämpas. Hela vinsten skulle ha beskattats som arbetsinkomst. Av kapitalanskaffningsskäl behöver de inte aktiebolagsformen, och som framgår av de nu igångsatta skatteprocesserna är kapitalinsatserna helt obetydliga. Däremot kan aktiebolagsformen förmodligen motiveras av administrativa skäl med det tydliga regelverk som aktiebolagslagen erbjuder verksamhet som bedrivs med många intressenter. Aktiebolagsformen blir särskilt attraktiv av skatteskäl, eftersom det då med lagens hjälp blir tillåtet att inom (med lönekostnadsregeln) vida ramar omvandla arbetsersättning till utdelning.
Skatteverkets argument är att det är orimligt att aktier som ger utdelningar på 10 tusentals kronor får förvärvas för 10 kronor. Men eftersom utdelningskapaciteten är en följd av kommande arbetsinsatser är aktierna inte värda mer vid köptillfället. Dessutom måste aktierna säljas till tillträdande delägare när nuvarande ägare slutar och då till 10 kr. Finansiellt sett är det sålunda inte någon större skillnad mellan dagens verksamhetsform och äldre tiders. Där man tidigare var partner med rätt att utnyttja en byrås renommé och resurser, är man numera partner och delägare. Delägarskapet är ekonomiskt ointressant borsett från att det ger möjlighet att få tillämpa de för personalintensiva företag förmånliga 3:12-reglerna. I och för sig skulle det vara möjligt att ha kapitalinsatser på 10 tusentals kronor, med rätt och skyldighet att avyttra dem för samma belopp vid frånträde, men det skulle skapa finansieringsproblem och onödiga kapitalplaceringsproblem.
Det vore närmast fel av personalintensiva företag att inte utnyttja 3:12-reglerna som de gjort. De reagerar som politikerna avsett att de ska göra. Politikerna vill säkert ta åt sig äran och hävda att det är med av dem påhittade regler som konsultföretagen anställer fler personer och ger dem högre lön än de annars skulle fått. Att de förmodlligen skulle anställa precis lika många och ge dem precis samma lön utan reglerna, kan knappast konsulterna klandras för.
Om en företagare sätter igång en personalkrävandeverksamhet utan större kapitalbehov och därför bildar ett aktiebolag med minsta tillåtna aktiekapital och anställer hundra anställda, råder det inga som helst tvivel om att han kan utnyttja förmånerna enligt 3:12-reglerna långt utöver en rimlig kapitalavkastning på 10 procent, dvs 5.000 kr. Tar ha ut hela överskottet som utdelning är bolaget fortfarande värt 50 tkr. Att hans arbetsersättning till stor del kommer att beskattas som aktieutdelning med 20 procent (plus bolagsskatt på vinsten) i stället för som lön med högsta marginalskatt på 65 procent (plus sociala avgifter) gör inte värdet på aktierna högre än 50 tkr. Att aktiebolagsformen ger honom en högre avkastning efter skatt än den enskilda firman påverkar inte värdet av aktierna.
Det är ingen principiell skillnad när aktierna ägs av många personer.
Den 8 januari fortsätter debatten i DI med en ledare av Eva-Lena Ahlqvist och ett inlägg av advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.
E-L A konstaterar att 3:12-reglerna egentligen är en förmånsregel för de flesta - för skattekonsulterna på två sätt. Förutom låg skatt ger det dem även välbetalda konsultuppdrag. Om statsskatten på arbetsinkomster, som totalt ger 45 miljarder kronor, avskaffades skulle 3:12-reglerna helt kunna tas bort, eftersom skillnaden mellan kommunalskattens dryga 30 procent och kapitalinkomstskattens 30 procent nästan helt elimineras.
A R (eller åtminstone rubriksättaren) tycker att Skatteverket kringgår lagen. Snarast är det väl så att A R verkar uppfatta Skatteverkets åtgärd som ett sätt att kringgå effekten av att 3:12-reglerna blev för förmånliga. A R är inte imponerad av Skatteverkets analys och skräms av att det i besluten anges att de har fattats av/ förankrats hos "särskild kvalificerad beslutsfattare". Krav på "särskilt (sic!) kvalificerad beslutsfattare" ställs i 66 kap. 5 § skatteförfarandelagen (2011:1244).
Skatteverket förklarar begreppet på sin hemsida. Det förefaller som Skatteverket tagit på sig ett större börda än som lagen kräver genom att använda särskilt kvalificerad beslutsfattare dels även för förankring av beslut, dels när den skattskyldige inte själv begärt omprövningen.
Egentligen är det egendomligt med ett lagfäst krav på särskild kvalifikation utan att det kravet preciseras. Det är självklart att ett lagstadgat beslut ska fattas av en som är kvalificerad. Det är snarast en uppgift för beslutande myndighet att formulera och ställa individuella kompetenskrav för olika arbetsuppgifter.
Utan särskilda regler skulle företagsägare ta ut hela sin arbetsersättning från företaget som utdelning, eftersom skattebelastningen då skulle bli lägre. Därför finns det regler som begränsar denna möjlighet, de sk 3:12-reglerna. Lagstiftaren skulle kunna resonera som så att som lön behöver inte behandlas större del än en normalersättning för en anställd med motsvarande arbetsuppgifter. Resten får ses som avkastning av satsat kapital. Eller så skulle lagstiftaren kunna bestämma ett högsta normalt belopp för kapitalavkastning och anse resten vara lön. Den svenska lagstiftaren har valt den senare metoden men har öppnat vissa möjligheter att anse belopp över normalavkastning som utdelning. I tron att beaktande av företagets lönekostnader skulle verka sysselsättningsfrämjande, har lagstiftaren bestämt att utdelningsbeloppet får höjas över en tänkt normalavkastning på kapitalet med ett belopp relaterat till lönesumman
3:12-reglerna har tillkommit för att en arbetande delägare i ett fåmansföretag inte ska kunna omvandla löneersättning, som beskattas progressivt och med en högsta skattesats på ca 65 procent och dessutom beläggs med sociala avgifter på drygt 30 procent, till aktieutdelning som beskattas med 20 procent. Den normala skatten på utdelningar är 30 procent. Till en viss del är det dock tillåtet och dessutom uppmuntrat av lagstiftaren för att stimulera löneintensiva företag att öka sysselsättningen.
Nu är skillnaden inte fullt så dramatisk som det synes vid första anblicken. De sociala avgifterna är avdragsgilla och kostar alltså företaget c:a 22 procent. Och utdelningen sker till priset av bolagsskatt på 26,3 procent. En behållning efter skatt för bolagsägaren på 70 kräver därför skattebetalningar på ca 120 om beloppet betalas som lön och på 50 om beloppet betalas som utdelning.
Lönekostnad: Lön 200. Bolagsskattelindring 26,3 % = 53. Sociala avgifter efter bolagsskatt 200 * 30% * 73,7 % = 44. Skatt på lönen 65 % * 200 = 130. Kvar för privat konsumtion: 70. Summa skatter 44 + 130 - 53 = 121.
Utan 3:12-reglerna skulle skatten på utdelningen varit 30 procent och bolagsskatten 26,3 procent på 135, dvs 35 tkr; sammanlagd skatt 65 tkr.Utdelning: Bolagsvinst 120. Bolagsskatt 26,3 % * 120 = 32. Utdelning 88. Skatt på utdelning 20 %, 18. Kvar för privat konsumtion: 70. Summa skatter 32 + 18 = 50.
Skillnaden är egentligen ännu mindre. I lönekostnadsfallet har jag räknat med 65 procent, men den skattesatsen inträder först vid en lön på ca 550 tkr, och upp till ca 385 tkr är skattesatsen ca 30 procent. Dessutom minskar bolagssubstansen i lönekostnadsfallet med 191 men i utdelningsfallet med bara 120, vilket gör att utdelningsfallet bör belastas med en kapitalvinstskatt av 20 procent på 71 tkr. Den är dock mindre värd eftersom det är oklart när i tiden den kommer att behöva betalas.
Men visst, det är skillnad mellan alternativen. Men den är avsedd!! Och det finns begränsningar.
Den generella gränsen för 3:12-förmånen är satt till en utdelning på högst 2,75 inkomstbasbelopp, ca 140 tkr, dvs ett tämligen beskedligt belopp. Annars utgör insatt kapital multiplicerat med statslåneräntan + 9 procentenheter (ca 11 %) gränsbelopp för den förmånliga omvandlingen.
Av någon obegriplig anledning tror politiker att en skattelindring relaterad till lönekostnaden gör att företag i löneintensiva företag blir benägna att anställa fler personer. Därför får reglerna om beskattning av utdelning tillämpas på utbetalningar till arbetande aktieägare motsvarande 25 procent av totala lönekostnaderna (inkl. ägarnas löner). Och med ytterligare 25 procent av den del av lönesumman som överstiger 60 inkomstbasbelopp, dvs belopp över ca 3 miljoner kr.
Det är denna lönekostnadsregel som är gynnsam för revisorer, advokater, skatterådgivare och andra konsulter. Det kunde man räkna ut med knävecken, men det har blivit på något sätt upphetsande att en skatteregel är särskilt förmånlig för just skattekonsulter.
Härtill kommer att advokater och konsulter numera etablerar sig i storföretagsform med hundratals anställda. Det var ovanligt förr, men - kanske tack vare bättre administrativa rutiner, it-teknik och andra hjälpmedel - är det numera praktiskt möjligt eller rent av ändamålsenligt. Detta kräver förmodligen att verksamheten bedrivs i aktiebolagsform. Däremot krävs det ett obetydligt aktiekapital. Företagsvärdet ligger i delägarnas kompetens, tillgång till bibliotek, rättsutredningar, företagets upparbetade goodwill mm. Avkastningen på monetärt kapital kan därför bli gigantiskt. Det är just fallet med konsultföretagen.
Om konsultföretagen drevs som förr i tiden som enskilda firmor skulle 3:12-reglerna inte kunnat tillämpas. Hela vinsten skulle ha beskattats som arbetsinkomst. Av kapitalanskaffningsskäl behöver de inte aktiebolagsformen, och som framgår av de nu igångsatta skatteprocesserna är kapitalinsatserna helt obetydliga. Däremot kan aktiebolagsformen förmodligen motiveras av administrativa skäl med det tydliga regelverk som aktiebolagslagen erbjuder verksamhet som bedrivs med många intressenter. Aktiebolagsformen blir särskilt attraktiv av skatteskäl, eftersom det då med lagens hjälp blir tillåtet att inom (med lönekostnadsregeln) vida ramar omvandla arbetsersättning till utdelning.
Skatteverkets argument är att det är orimligt att aktier som ger utdelningar på 10 tusentals kronor får förvärvas för 10 kronor. Men eftersom utdelningskapaciteten är en följd av kommande arbetsinsatser är aktierna inte värda mer vid köptillfället. Dessutom måste aktierna säljas till tillträdande delägare när nuvarande ägare slutar och då till 10 kr. Finansiellt sett är det sålunda inte någon större skillnad mellan dagens verksamhetsform och äldre tiders. Där man tidigare var partner med rätt att utnyttja en byrås renommé och resurser, är man numera partner och delägare. Delägarskapet är ekonomiskt ointressant borsett från att det ger möjlighet att få tillämpa de för personalintensiva företag förmånliga 3:12-reglerna. I och för sig skulle det vara möjligt att ha kapitalinsatser på 10 tusentals kronor, med rätt och skyldighet att avyttra dem för samma belopp vid frånträde, men det skulle skapa finansieringsproblem och onödiga kapitalplaceringsproblem.
Det vore närmast fel av personalintensiva företag att inte utnyttja 3:12-reglerna som de gjort. De reagerar som politikerna avsett att de ska göra. Politikerna vill säkert ta åt sig äran och hävda att det är med av dem påhittade regler som konsultföretagen anställer fler personer och ger dem högre lön än de annars skulle fått. Att de förmodlligen skulle anställa precis lika många och ge dem precis samma lön utan reglerna, kan knappast konsulterna klandras för.
Om en företagare sätter igång en personalkrävandeverksamhet utan större kapitalbehov och därför bildar ett aktiebolag med minsta tillåtna aktiekapital och anställer hundra anställda, råder det inga som helst tvivel om att han kan utnyttja förmånerna enligt 3:12-reglerna långt utöver en rimlig kapitalavkastning på 10 procent, dvs 5.000 kr. Tar ha ut hela överskottet som utdelning är bolaget fortfarande värt 50 tkr. Att hans arbetsersättning till stor del kommer att beskattas som aktieutdelning med 20 procent (plus bolagsskatt på vinsten) i stället för som lön med högsta marginalskatt på 65 procent (plus sociala avgifter) gör inte värdet på aktierna högre än 50 tkr. Att aktiebolagsformen ger honom en högre avkastning efter skatt än den enskilda firman påverkar inte värdet av aktierna.
Det är ingen principiell skillnad när aktierna ägs av många personer.
Den 8 januari fortsätter debatten i DI med en ledare av Eva-Lena Ahlqvist och ett inlägg av advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.
E-L A konstaterar att 3:12-reglerna egentligen är en förmånsregel för de flesta - för skattekonsulterna på två sätt. Förutom låg skatt ger det dem även välbetalda konsultuppdrag. Om statsskatten på arbetsinkomster, som totalt ger 45 miljarder kronor, avskaffades skulle 3:12-reglerna helt kunna tas bort, eftersom skillnaden mellan kommunalskattens dryga 30 procent och kapitalinkomstskattens 30 procent nästan helt elimineras.
A R (eller åtminstone rubriksättaren) tycker att Skatteverket kringgår lagen. Snarast är det väl så att A R verkar uppfatta Skatteverkets åtgärd som ett sätt att kringgå effekten av att 3:12-reglerna blev för förmånliga. A R är inte imponerad av Skatteverkets analys och skräms av att det i besluten anges att de har fattats av/ förankrats hos "särskild kvalificerad beslutsfattare". Krav på "särskilt (sic!) kvalificerad beslutsfattare" ställs i 66 kap. 5 § skatteförfarandelagen (2011:1244).
Ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, skattetillägg eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om
1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången,
2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning,
3. frågan ska prövas i sak, och
4. prövningen inte är enkel.
Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §.
Skatteverket förklarar begreppet på sin hemsida. Det förefaller som Skatteverket tagit på sig ett större börda än som lagen kräver genom att använda särskilt kvalificerad beslutsfattare dels även för förankring av beslut, dels när den skattskyldige inte själv begärt omprövningen.
Egentligen är det egendomligt med ett lagfäst krav på särskild kvalifikation utan att det kravet preciseras. Det är självklart att ett lagstadgat beslut ska fattas av en som är kvalificerad. Det är snarast en uppgift för beslutande myndighet att formulera och ställa individuella kompetenskrav för olika arbetsuppgifter.
tisdag 13 december 2011
måndag 11 juli 2011
MOMS MELLAN MOMSARE - ÄNNU EN GÅNG
Jag har skrivit några gånger tidigare under denna rubrik. Det är ett mysterium att nästan ingen observerar den onödiga, komplicerande, fusk- och felriskabla konstruktionen på Momsen. I synnerhet som det i EUs regi bedrivs ett projekt för att förenkla momssystemen och förhindra fusk och fel. Ett undantag är Olle Ekengren, med egna gedigna praktiska erfarenheter. Han har försökt intressera riksdagsmän för saken - dock utan större framgång. De försök jag gjorde på den hearing som Skatteutskottet arrangerade den 31 mars 2011 angående EUs s.k. grönbok KOM (2010 965) om momsen rönte inte heller större intresse.
Det är nog för svårt och för tekniskt för att en riksdagsman ska orka förstå problemet. Detta sagt utan ringaktning, utan med insikten att det måste vara nästa omöjligt för en riksdagsman som inte är specialist att tränga i alla problem.
Jag har fått hjälp av Susanne Malmborg vid Skatteverket med några siffror som belyser omfattningen av galenskapen.
Den moms som tillfaller staten uppgår årligen till totalt ca 300 miljarder kr. Den utgående momsen, dvs det momsbelopp som företag tar ut på sin försäljning, uppgår till ca 1.400 miljarder kr. Den ingående momsen, dvs det belopp som företagen betalar till sina leverantörer och som de får dra av vid sin egen momsredovisning till skatteverket, uppgår till ca 1.100 miljarder kr. Ett fullkomligt onödigt flöde av momspengar på 1.100 miljarder kr, dvs ett 3,5 gånger så stort belopp som staten får in, snurrar årligen runt i systemet. Felkällan är alltså sju gånger så stor som statens momsinkomster - sju gånger, eftersom det finns felrisker både på säljarsidan och köparsidan. En felkälla som är fullkomligt onödig.
Dessutom vållar momsredovisningen mellan momspliktiga företag rättsliga och praktiska problem, som accentueras av att momsen tas ut ögonblickligen på varje transaktion. Det går inte att vänta till problemet lösts av dyrbara konsulter. Missuppfattar företaget reglerna och gör systematiska fel mångfaldigas problemet. Om den genomsnittliga fakturan är på 10.000 kr momsbeläggs 100 miljoner fakturor årligen i onödan.
Siffrorna ser ut så här:
2008
Total utgående moms: 1 465 830
Total ingående moms: 1 223 331
2009
Total utgående moms: 1 326 053
Total ingående moms: 1 073 555
2010
Total utgående moms: 1 454 113
Total ingående moms: 1 193 395
Tack Susanne
Av Skatteverkets skrift Skattestatistisk årsbok 2010 (sid. 137) framgår att år 2008 betalade företagen in 514 miljarder kr och fick tillbaka moms på negativa deklarationer med 218 miljarder kr. Företag med positiva deklarationer betalade således in nästan dubbelt så mycket (170 procent) som de 300 miljarder kr, som staten fick behålla.
Varför reagerar inte Svensk Näringsliv, företagen och dess organisationer, Skatteverket, konsulterna, akademikerna m.fl. på detta uppenbara vansinne?
Avskaffa moms mellan momsare!
Det är nog för svårt och för tekniskt för att en riksdagsman ska orka förstå problemet. Detta sagt utan ringaktning, utan med insikten att det måste vara nästa omöjligt för en riksdagsman som inte är specialist att tränga i alla problem.
Jag har fått hjälp av Susanne Malmborg vid Skatteverket med några siffror som belyser omfattningen av galenskapen.
Den moms som tillfaller staten uppgår årligen till totalt ca 300 miljarder kr. Den utgående momsen, dvs det momsbelopp som företag tar ut på sin försäljning, uppgår till ca 1.400 miljarder kr. Den ingående momsen, dvs det belopp som företagen betalar till sina leverantörer och som de får dra av vid sin egen momsredovisning till skatteverket, uppgår till ca 1.100 miljarder kr. Ett fullkomligt onödigt flöde av momspengar på 1.100 miljarder kr, dvs ett 3,5 gånger så stort belopp som staten får in, snurrar årligen runt i systemet. Felkällan är alltså sju gånger så stor som statens momsinkomster - sju gånger, eftersom det finns felrisker både på säljarsidan och köparsidan. En felkälla som är fullkomligt onödig.
Dessutom vållar momsredovisningen mellan momspliktiga företag rättsliga och praktiska problem, som accentueras av att momsen tas ut ögonblickligen på varje transaktion. Det går inte att vänta till problemet lösts av dyrbara konsulter. Missuppfattar företaget reglerna och gör systematiska fel mångfaldigas problemet. Om den genomsnittliga fakturan är på 10.000 kr momsbeläggs 100 miljoner fakturor årligen i onödan.
Siffrorna ser ut så här:
2008
Total utgående moms: 1 465 830
Total ingående moms: 1 223 331
2009
Total utgående moms: 1 326 053
Total ingående moms: 1 073 555
2010
Total utgående moms: 1 454 113
Total ingående moms: 1 193 395
Tack Susanne
Av Skatteverkets skrift Skattestatistisk årsbok 2010 (sid. 137) framgår att år 2008 betalade företagen in 514 miljarder kr och fick tillbaka moms på negativa deklarationer med 218 miljarder kr. Företag med positiva deklarationer betalade således in nästan dubbelt så mycket (170 procent) som de 300 miljarder kr, som staten fick behålla.
Varför reagerar inte Svensk Näringsliv, företagen och dess organisationer, Skatteverket, konsulterna, akademikerna m.fl. på detta uppenbara vansinne?
Avskaffa moms mellan momsare!
onsdag 11 maj 2011
CCCTB - GEMENSAM SKATTEBAS FÖR FÖRETAG
I Dagens Industri skriver Anna-Lena Ahlqvist den 11 maj om diskussionerna om en för EU-företag gemensam bolagsskattebas (CCCTB). DI beklagar att Anders Borg varit negativ till ambitionerna men gläds åt att regeringen nu kommit fram till att EU-lagstiftning är bästa sättet att uppnå de önskade fördelarna för företagen.
I förra veckan enades dock en majoritet i Skatteutskottet av S, V, MP och SD om att förslaget inte ska anses förenligt med närhetsprincipen, vilket det är lätt att spontant instämma i. Det är ju raka motsatsen! Beskattningsunderlaget ska ju bestämmas på EU-nivå och inte av de enskilda staterna. Att hittillsvarande förfarande ställer till svåröverstigliga problem är inte skäl för att förflytta beslutsrätten från de enskilda staterna till Bryssel. I vart fall inte om det finns enklare metoder. Det finns det.
I dag ska förslaget debatteras i Riksdagen.
Avsikten är visserligen staterna ska få bestämma sin bolagsskattesats själva. Ett sätt att slippa problemet på nationell nivå är då att ett land bestämmer sig för en mycket låg skattesats. Det ska också vara frivilligt för företagen att ansluta sig till systemet, vilket kan göra det lockande för företag med verksamhet i flera stater som kan behöva utjämna vinster och förluster. Nettoresultatet ska sedan fördelas mellan berörda stater enligt fördelningsnycklar; arbetskraft, tillgångsmassa och försäljning ska vägas in.
Det är lätt att föreställa sig att staterna från tid till annan tycker att metoden missgynnar det egna landet och vill omförhandla principerna. Hur ska 27 länder vinna enighet? Det blir snart enklast att sluta med fördelningen och låta hela bolagsskatten finansiera unionen. Då kommer rätten för den enskilda staten att bestämma sin skattesats att upphöra. I den nya skattemiljön kommer säkert politiker att tycka att en låg skattesats ska anses som skadlig konkurrens. Så är det inte nu. Simsalabim så har vi en ny EU-skatt. Sen kan inga krafter i världen åstadkomma att denna destruktiva skatt avskaffas.
E-L A skriver att förslaget i grunden är bra för tillväxt och investeringar. Hur kan en beskattning som direkt, uteslutande och avsiktligt riktar sig mot tillväxten (vinsten) vara bra för tillväxten? Som Anders Borg tidigare hävdat är
Men det är lönsamt att ha kunskap om den. Häromdagen fick jag en inbjudan till en tvådagarskurs i Amsterdam om Taxation of Intellectual Property. Kursen inom detta begränsade området av företagsbeskattningen betingar det facila priset av 1.195 €. Därtill kommer kostnader för resa och hotell - samt inkomstbortfall under kurstiden. Med CCCTB som nytt kunskapsområde öppnas nya möjligheter för kursarrangörer. Kunskaperna är ju extremt värdefulla.
I förra veckan enades dock en majoritet i Skatteutskottet av S, V, MP och SD om att förslaget inte ska anses förenligt med närhetsprincipen, vilket det är lätt att spontant instämma i. Det är ju raka motsatsen! Beskattningsunderlaget ska ju bestämmas på EU-nivå och inte av de enskilda staterna. Att hittillsvarande förfarande ställer till svåröverstigliga problem är inte skäl för att förflytta beslutsrätten från de enskilda staterna till Bryssel. I vart fall inte om det finns enklare metoder. Det finns det.
I dag ska förslaget debatteras i Riksdagen.
Avsikten är visserligen staterna ska få bestämma sin bolagsskattesats själva. Ett sätt att slippa problemet på nationell nivå är då att ett land bestämmer sig för en mycket låg skattesats. Det ska också vara frivilligt för företagen att ansluta sig till systemet, vilket kan göra det lockande för företag med verksamhet i flera stater som kan behöva utjämna vinster och förluster. Nettoresultatet ska sedan fördelas mellan berörda stater enligt fördelningsnycklar; arbetskraft, tillgångsmassa och försäljning ska vägas in.
Det är lätt att föreställa sig att staterna från tid till annan tycker att metoden missgynnar det egna landet och vill omförhandla principerna. Hur ska 27 länder vinna enighet? Det blir snart enklast att sluta med fördelningen och låta hela bolagsskatten finansiera unionen. Då kommer rätten för den enskilda staten att bestämma sin skattesats att upphöra. I den nya skattemiljön kommer säkert politiker att tycka att en låg skattesats ska anses som skadlig konkurrens. Så är det inte nu. Simsalabim så har vi en ny EU-skatt. Sen kan inga krafter i världen åstadkomma att denna destruktiva skatt avskaffas.
E-L A skriver att förslaget i grunden är bra för tillväxt och investeringar. Hur kan en beskattning som direkt, uteslutande och avsiktligt riktar sig mot tillväxten (vinsten) vara bra för tillväxten? Som Anders Borg tidigare hävdat är
bolagsskatten förmodligen den farligaste skatten vi har för tillväxt och investeringar. Det är den skatt som OECD har framhållit som den som har störst samhällsekonomiskt skadliga effekter.
Men det är lönsamt att ha kunskap om den. Häromdagen fick jag en inbjudan till en tvådagarskurs i Amsterdam om Taxation of Intellectual Property. Kursen inom detta begränsade området av företagsbeskattningen betingar det facila priset av 1.195 €. Därtill kommer kostnader för resa och hotell - samt inkomstbortfall under kurstiden. Med CCCTB som nytt kunskapsområde öppnas nya möjligheter för kursarrangörer. Kunskaperna är ju extremt värdefulla.
onsdag 15 december 2010
AKTIER I REVISIONSBYRÅER
SvD fortsätter med sin kampanjjournalistik. Tidigare gällde det revisorernas möjligheter att omvandla sina arbetsinkomster till kapitalinkomster, vilket - om man inte känner till bakomliggande regler - låter fantastiskt när man beskriver det som att höga arbetsinkomster beskattas med drygt 55 procent skatt + sociala avgifter på drygt 30 procent, medan utdelning på aktierna i revisionsbolagen beskattas med endast 20 procent.
Den 15 december skriver SvD om det det märkliga i att revisorer kan få köpa aktier i de företag de arbetar i för 10 kr och få en aktieutdelning på 12 000 kr. Låter för bra för att vara sant, och det är det också. Eller i vart fall inte hela sanningen.
Advokatbyråer bedrevs förr i tiden ofta i något som kunde liknas vid stiftelseform. Det var visserligen enskilda firmor eller hade någon formell bolagsform, men delägare togs in efter prövning och alla tillgångar "tillhörde" byrån. Medarbetarna kunde utnyttja byråns tillgångar, klientstock och rennommé och antogs förkovra detta rennommé i sin verksamhet. Numera bedrivs verksamheten (delvis av skattetekniska skäl) i samverkande bolagsstrukturer - ofta med inslag av handelsbolag.
Samma idé tillämpas säkerligen inom många konsultbranscher, bl.a. i revisionsbranschen. I denna förekommer fyra riktigt stora företag, KPMG, Ernst & Young, Deloitte och PWC. Tillsammans har de enligt SvD-artikeln 576 partners. Det är av praktiska skäl sannolikt omöjligt att driva så omfattande verksamheter på annat sätt än som aktiebolag. Samtliga är numera inordnade i amerikanska världsomfattande byråer. Formellt ägs bolagen av konsulterna, men de kan bara sälja aktierna till nytillträdande konsulter eller till (representant för) bolaget. De måste utträda som partners vid c:a 60 års ålder. Normalt har de ingen möjlighet att privat tillgodogöra sig värdet av aktierna, utan det förutsätts att när de lämnar sin anställning ska de lämna tillbaka aktierna och få tillbaka det belopp de en gång erlagt.
Om de erlägger 100 kr (som i PWC) eller 2 011 kr (i KPMG) har därför liten betydelse. Det är inte heller särskilt märkvärdigt att de får 12 000 kr resp. 4 046 kr i utdelning på aktierna. Utdelningen är inte annat än del i den vinst som konsulten dragit in till företaget med sin egen arbetsinsats och med hjälp av firmans övriga resurser i form av ackumulerat kapital, medarbetare och rennommé.
Nu tycks Skatteverket vilja se denna ersättning som arbetsinkomst och inte som utdelning, vilket det sakligt sett ligger mycket i. De aktier revisorerna innehar (utan att få rätt till deras kapitalvärde) är i realiteten inte mer än ett bevis på att de (liksom advokaterna förr i tiden) blivit antagna som partners i firman. De inkomster de tillgodogör sig är inte avkastning av kapitalinsatser som de gjort. I den mån det är kapitalavkastning hänför det sig till stor del till ett kapital som ackumulerats i firmorna under lång tid med tidigare delägares prestationer. Ett kapital som de verksamma konsulterna inte behövt betala för att få utnyttja sig av, men som de inte heller kan tillgodogöra sig när de slutar.
Nu är det emellertid formellt aktier, och därmed kan revisorerna använda sig och dra nytta av mer eller mindre lämpligt utformade skatteregler. Några särregler för aktier av den här karaktären finns inte. Tvärtom finns det regler som likställer olika riskinstrument med aktier. T.o.m. derivat som optioner och terminer behandlas i skattehänseende som aktier, fast det i grunden inte representerar någon förmögenhetstillgång. Så för att Skatteverket ska ha någon framgång med att beskatta utdelningen som lön lär det krävas lagändring.
Den 15 december skriver SvD om det det märkliga i att revisorer kan få köpa aktier i de företag de arbetar i för 10 kr och få en aktieutdelning på 12 000 kr. Låter för bra för att vara sant, och det är det också. Eller i vart fall inte hela sanningen.
Advokatbyråer bedrevs förr i tiden ofta i något som kunde liknas vid stiftelseform. Det var visserligen enskilda firmor eller hade någon formell bolagsform, men delägare togs in efter prövning och alla tillgångar "tillhörde" byrån. Medarbetarna kunde utnyttja byråns tillgångar, klientstock och rennommé och antogs förkovra detta rennommé i sin verksamhet. Numera bedrivs verksamheten (delvis av skattetekniska skäl) i samverkande bolagsstrukturer - ofta med inslag av handelsbolag.
Samma idé tillämpas säkerligen inom många konsultbranscher, bl.a. i revisionsbranschen. I denna förekommer fyra riktigt stora företag, KPMG, Ernst & Young, Deloitte och PWC. Tillsammans har de enligt SvD-artikeln 576 partners. Det är av praktiska skäl sannolikt omöjligt att driva så omfattande verksamheter på annat sätt än som aktiebolag. Samtliga är numera inordnade i amerikanska världsomfattande byråer. Formellt ägs bolagen av konsulterna, men de kan bara sälja aktierna till nytillträdande konsulter eller till (representant för) bolaget. De måste utträda som partners vid c:a 60 års ålder. Normalt har de ingen möjlighet att privat tillgodogöra sig värdet av aktierna, utan det förutsätts att när de lämnar sin anställning ska de lämna tillbaka aktierna och få tillbaka det belopp de en gång erlagt.
Om de erlägger 100 kr (som i PWC) eller 2 011 kr (i KPMG) har därför liten betydelse. Det är inte heller särskilt märkvärdigt att de får 12 000 kr resp. 4 046 kr i utdelning på aktierna. Utdelningen är inte annat än del i den vinst som konsulten dragit in till företaget med sin egen arbetsinsats och med hjälp av firmans övriga resurser i form av ackumulerat kapital, medarbetare och rennommé.
Nu tycks Skatteverket vilja se denna ersättning som arbetsinkomst och inte som utdelning, vilket det sakligt sett ligger mycket i. De aktier revisorerna innehar (utan att få rätt till deras kapitalvärde) är i realiteten inte mer än ett bevis på att de (liksom advokaterna förr i tiden) blivit antagna som partners i firman. De inkomster de tillgodogör sig är inte avkastning av kapitalinsatser som de gjort. I den mån det är kapitalavkastning hänför det sig till stor del till ett kapital som ackumulerats i firmorna under lång tid med tidigare delägares prestationer. Ett kapital som de verksamma konsulterna inte behövt betala för att få utnyttja sig av, men som de inte heller kan tillgodogöra sig när de slutar.
Nu är det emellertid formellt aktier, och därmed kan revisorerna använda sig och dra nytta av mer eller mindre lämpligt utformade skatteregler. Några särregler för aktier av den här karaktären finns inte. Tvärtom finns det regler som likställer olika riskinstrument med aktier. T.o.m. derivat som optioner och terminer behandlas i skattehänseende som aktier, fast det i grunden inte representerar någon förmögenhetstillgång. Så för att Skatteverket ska ha någon framgång med att beskatta utdelningen som lön lär det krävas lagändring.
måndag 13 september 2010
OLD WHIG, REVISION OCH BOLAGSSKATT
En för mig okänd person som kallar sig Old Whig har förstått galenskapen med bolagsskatten och ser klart hur den även infiltrerar och skadar andra ämnesområden. Så här skriver han i ett inlägg på Juridikbloggen i en kommentar till en blogpost om den bristfälliga revisionen i HQ Bank.
Detta belyser ett stort problem i det moderna samhället där lagstiftare och myndigheter ålägger plikter i ett privaträttsligt förhållande som leder till intressekonflikter. I synnerhet när det är strunt som företagens sk. ”samhällsansvar” CSR, Corporate Social Responsibility.
Milton Friedman uttryckte det mycket elegant:
”The only business of business is business”
Revisorn bör ha en sysslomannaställning enbart gentemot sin huvudman. Att kräva att revisorn ska anmäla olika typer av fel och brister till byråkrater eller skatteverket är helt uppåt väggarna fel.
När jag drev rådgivningsföretag var mitt första råd alltid till företagen att ha:
1. en redovisningskonsult
2. En revisor
3. en skattekonsult
Helst skulle alla tre vara olika bolag men 1 och 3 kunde vara densamma men revisorn måste hållas långt bort och revisionsfirman fick inte vara inblandad i skatteråden eller de underliggande transaktionerna. Detta gav revisorn fullt skydd och innebar att denne kunde fylla sina sysslomannaplikter mot kunden samtidigt som denne kunde fritt anmäla vad den fann som fel. Eftersom denne inte var inblandad i planeringen och den löpande bokföringen fans det inga fel att rapportera. Allt var redan planerat och klart, allt enligt gällande lagar, regler och förordningar.
Tyvärr är det idag så att revisionsfirmor har två avdelningar, skattekonsulter och revisorer, som samarbetar om varje kund. Tidigare hade de även managementkonsulter men efter ENRON skandalen var de tvungna att göra sig av med dem. Jag tycker personligen att revisorn enbart ska syssla med revision eftersom deras verksamhet har mer kommit att bli en sorts hybrid, privata poliser med statliga stöd. Skattekonsulterna skulle knoppas av enligt min mening så löses denna fråga.
Men det enklaste är att helt och hållet avskaffa bolagsskatten, den är en marginalinkomst för staten och om den avskaffas så återför staten de årligen förlorade 60 miljarderna i form av dynamiska effekter. Vidare kommer det att helt och hållet ta bort all skatteplanering samt det mesta kapital storbolag har i offshore-konstruktioner tas hem. Flertalet av alla skattekonsulter skulle inte behövas längre. Skatteverket kan sannolikt minskas med en tredjedel .
Varför har inte denna skatt avskaffats när det är en bagatell? Det kan finnas ett antal förklaringar:
1. Den gynnar storföretag eftersom de kan i princip planera bort all skatt, även om ett skatteutlåtande kostar mycket så är det på marginalen tingen. för den lille företagaren är det omöjligt att bära kostnaden.
2. Den ger stora intäkter till revisionsfirmor och skattekonsulter
3. Den ger många, många arbetstillfällen till skattebyråkrater och ger politiker många sköna lagar att skriva.
Dessa grupper har ett mycket starkt intresse av att behålla bolagskatten och har extremt stort politiskt inflytande.
Detta belyser ett stort problem i det moderna samhället där lagstiftare och myndigheter ålägger plikter i ett privaträttsligt förhållande som leder till intressekonflikter. I synnerhet när det är strunt som företagens sk. ”samhällsansvar” CSR, Corporate Social Responsibility.
Milton Friedman uttryckte det mycket elegant:
”The only business of business is business”
Revisorn bör ha en sysslomannaställning enbart gentemot sin huvudman. Att kräva att revisorn ska anmäla olika typer av fel och brister till byråkrater eller skatteverket är helt uppåt väggarna fel.
När jag drev rådgivningsföretag var mitt första råd alltid till företagen att ha:
1. en redovisningskonsult
2. En revisor
3. en skattekonsult
Helst skulle alla tre vara olika bolag men 1 och 3 kunde vara densamma men revisorn måste hållas långt bort och revisionsfirman fick inte vara inblandad i skatteråden eller de underliggande transaktionerna. Detta gav revisorn fullt skydd och innebar att denne kunde fylla sina sysslomannaplikter mot kunden samtidigt som denne kunde fritt anmäla vad den fann som fel. Eftersom denne inte var inblandad i planeringen och den löpande bokföringen fans det inga fel att rapportera. Allt var redan planerat och klart, allt enligt gällande lagar, regler och förordningar.
Tyvärr är det idag så att revisionsfirmor har två avdelningar, skattekonsulter och revisorer, som samarbetar om varje kund. Tidigare hade de även managementkonsulter men efter ENRON skandalen var de tvungna att göra sig av med dem. Jag tycker personligen att revisorn enbart ska syssla med revision eftersom deras verksamhet har mer kommit att bli en sorts hybrid, privata poliser med statliga stöd. Skattekonsulterna skulle knoppas av enligt min mening så löses denna fråga.
Men det enklaste är att helt och hållet avskaffa bolagsskatten, den är en marginalinkomst för staten och om den avskaffas så återför staten de årligen förlorade 60 miljarderna i form av dynamiska effekter. Vidare kommer det att helt och hållet ta bort all skatteplanering samt det mesta kapital storbolag har i offshore-konstruktioner tas hem. Flertalet av alla skattekonsulter skulle inte behövas längre. Skatteverket kan sannolikt minskas med en tredjedel .
Varför har inte denna skatt avskaffats när det är en bagatell? Det kan finnas ett antal förklaringar:
1. Den gynnar storföretag eftersom de kan i princip planera bort all skatt, även om ett skatteutlåtande kostar mycket så är det på marginalen tingen. för den lille företagaren är det omöjligt att bära kostnaden.
2. Den ger stora intäkter till revisionsfirmor och skattekonsulter
3. Den ger många, många arbetstillfällen till skattebyråkrater och ger politiker många sköna lagar att skriva.
Dessa grupper har ett mycket starkt intresse av att behålla bolagskatten och har extremt stort politiskt inflytande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
