FÖRSVAR AV FÖRETAGSSKATTEKOMMITTÉN

Rune Andersson och Sven-Olof Lodin, ledamot resp. sakkunnig  i Företagsskattekommittén försvarar kommitténs förslag till ändrad bolagsbeskattning i Dagens Industri den 31 oktober. Responsen från näringslivet har varit ljum.

En snabbgenomgång av svaren från några viktiga remissinstanser – främst från näringslivet – visar märkligt nog att få av dem som är negativa till förslaget över huvud taget har berört eller närmare diskuterat huvudsyftet med bolagsskattereformen och dess effekter – nämligen att i enlighet med direktivet sträva efter största möjliga likabehandling av eget och främmande kapital för att därigenom åstadkomma en effektivare kapitalanvändning,

skriver de.

Företagen kanske inte tycker att det är ett problem. Det är kanske bara fiskaler och skatteteoretiker som tycker det. Företagen ser kanske större problem i att inte få avdrag för sina räntekostnader och befarar krångel och dyrbara processer rörande begreppet finansiella kostnader. Att vinsten beskattas är de vana vid.

De påstår också (med stöd av utredningen) att genom

den effekt som hög belåning och avdragsrätten för räntor medför, nöjer sig företag ofta med att gå in i trygga lågavkastande i stället för i investeringar med högre avkastning men större risk, eftersom detta med dagens system, delvis tack vare avdragsrätten för räntor, ändå ger förhållandevis god avkastning på det egna kapitalet. Detta leder till ineffektiv kapitalanvändning, vilket är samhällsekonomiskt skadligt.

Vad finns det för belägg för det? Erbjuder inte tillgången till kredit- och lånemarknaderna en fantastisk finansieringsmöjlighet? Vad skulle Sverige varit utan dessa? Ska företagen avstå från befintliga lånefinansieringsmöjligheter inför risken att kanske inte göra den allra mest högavkastande investeringen? Blotta tanken att järnvägar och industrier under Sveriges industrialisering under 1800-talet skulle finansierats med enbart svenskt riskkapital svindlar!! Hur skulle någon komma på idén att kräva att fastighetsanläggningar och andra investeringar med hundraårsperspektiv måste finansieras med enbart riskkapital.

 Det må vara att sökprocessen för det allra bästa investeringsalternativet kanske är särskilt intensiv om företaget bara har tillgång till eget kapital. Men med lån kan en investering göras större, och vinsten i absoluta tal högre även om den inte är den allra mest högavkastande. Och de allra flesta företag startas och drivs nog inte efter principen bästa tänkbara avkastning, utan i förhoppning om att företagarens kunskap och färdighet ska ge honom försörjning och företaget vinst och tillväxt. Och - framför allt - ingen vet i förväg vilken investering som faktiskt blir mest lönsam. Har någon hört företagarna böna: "Snälla finansministern, ta ifrån oss avdragsrätten för finansieringskostnader så att vi skärper oss vid valet av investeringsalternativ!"

Det må vara att lånekapital är skattemässigt gynnat, men det gör inte lånefinansiering olämplig eller samhällsekonomiskt skadlig. Det är gynnat i förhållande till eget kapital, ja,  men det beror på att eget kapital är missgynnat genom att vinst beskattas/egetkapitalkostnaden inte är avdragsgill.

Behandla gärna egetkapital och lånekapital lika, men gör det genom att avskaffa bolagsbeskattningen.

EN SKATTEREFORM FÖR 2000-TALET

På Ekonomistas kommenterar Daniel Waldenström boken En skattereform för 2000-talet – elva röster om hur Sverige får ett bättre skattesystem. Han beklagar att det idag finns så få akademiskt verksamma nationalekonomer som kan matcha företagsledaren Rune Andersson och juristen Sven-Olof Lodin i att analysera bolagsskattens struktur och verkningar.
För egen del tror jag inte att det behövs akademiskt verksamma nationalekonomer att matcha Andersson och Lodin. Det behövs snarare lite sunt förnuft och ifrågasättande. Varför är det – med tanke på de enorma praktiska och juridiska problemen – nödvändigt med en beskattning av bolagens vinster? En skatt som i inget land inbringar mer än 5-7 procent av alla skatter. En skatt på tillväxt!!
Ett antal argument mot bolagsskatten finns här.

SKEPPSBRON SKATT FIRAR 10 ÅR

Skattekonsultfirman Skeppsbron Skatt firade igår sitt tioårsjubileum med ett skatteseminarium på Grand Hotel i Stockholm och efterföljande mingelparty på Operaterrassen.

Seminariet bestod av två paneldiskussioner. På förmiddagen gällde frågan Vad är aggressiv skatteplanering i ljuset av BEPS? På eftermiddagen var ämnet Ett skattesystem som gynnar investeringar och tillväxt i Sverige – hur kan ett framtida kapital- och bolagsskattesystem se ut?

I förmiddagens panel satt

Prof. Bertil Wiman, Uppsala universiet

Ingela Willfors, departementsråd, Finansdepartementet

Richard Hellenius, skatteexpert, Svenskt Näringsliv

Joakim Wittkull och Håkan Nylén, Skeppsbron Skatt

Skatteverkets rättschef Inga-Lill Askersjö, som kanske hade varit den viktigaste personen, fick dessvärre förhinder.

Bertil Wiman, numera utan mustasch, inledde med en beskrivning av BEPS (base erosion profit shiftning) och den på högsta världspolitiska nivå drivna kampen mot internationell företagsskatteflykt. BEPS action plan innebär att identifiera och utveckla ett multilateralt verktyg. Ett multilateralt avtal ska skapas och läggas fram i en rapport i september 2014. Detta ska leda till ändringar i OECDs Transfer Pricing Guidelines, ändringar i OECDs modellavtal, rekommendationer om ändringar i intern lagstiftning, tillkomst av ett multilateralt avtal som ska vara klart till G20-mötet i september 2015.

Därefter försökte Wiman defininera begreppet aggressiv skatteplanering. Ingen, allra minst han själv tror jag, blev överraskad över att han misslyckades. Begreppet går inte att använda som ledstjärna för normbildning; det är alltför subjektivt. Det är kanske inte heller meningen. Snarare är det ett retoriskt effektivt sätt att skapa tryck för förändring. En slutsats som flera panelister delade. Skrämmande var Ingela Willfors förväntan av att förändringarna faktiskt kommer och kommer snabbt.

I eftermiddagens panel satt

Anders Nyrén VD i Industrivärden, styrelseordförande i Sandvik och SHB

Gabriel Urwitz, ordförande i Svenska Riskkapitalföreningen och VD i Segulah Advisor AB

Henrik von Sydow, ordförande i riksdagens Skatteutskott

Ingemar Hanson, generaldirektör och chef för Skatteverket

Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och VD för Institutet för Näringslivsforskning

Rune Andersson, företagsledare, styrelseordförande Mellby Gård, ledamot i Företagsskattekommittén

Magnus Henrekson inledde med en vetenskapligt iskall beskrivning av skattesystemets konstruktion för att effektivt förhindra risktagande och företagande, och Rune Andersson och Anders Nyrén spann vidare på det temat. Rune Andersson tryckte på den omotiverade och skadliga skillnaden i beskattning av lånat och eget kapital. Företagsskattekommittén arbetar med frågan.

Därefter tog Gabriel Urvitz till orda med en undran vad han egentligen hade där att göra. Någon skatteexpert är han ju inte. Vilket inte hindrade honom - eller kanske just därför -  att ställa frågan varför bolagsvinster beskattas. Nu handlade debatten om både kapital- och företagsbeskattning, så mycket kunde väl sägas på kapitalbeskattningssidan för att gynna investeringar och tillväxt i Sverige. Men bolagsskatten är ju bara negativ. Det svarar för bara några ynka procent av de totala skatterna i Sverige och har obetydlig statsfinansiell betydelse. Ta bort den.

Henrik von Sydow refererade bl.a. till en undersökning av allmänhetens inställning till skatterna. En stor majoritet har sympatier för värnskatten och bolagsskatten, vilket visar vilket pedagogiskt och politiskt problem det är att avskaffa bolagsskatten.

Eftersom jag apostroferats av panelerna fick jag vid den efterföljande diskussionen tillfälle att yttra mig och kunde därvid understödja Urwitz tankar. Jag framhöll att bolagsskatten endast är en förtida beskattning av inkomster som förr eller senare skulle beskattats som löne- eller kapitalinkomster. Varifrån skulle annars bolagen få medel att betala skatten? I det långa loppet blir skattebortfallet noll. I fråga om den av Rune Andersson kritiserade skillnaden i beskattning av eget och lånat kapital är ju själva grunden till problemet att det egna kapitalet beskattas. Ta bort bolagsskatten så bortfaller problemet. I stället för att komplicera ett ytterligt komplicerat skattesystem med en ytterligare komplikation för att ta bort effekten av det skadliga och onödiga systemet. Ställ i stället frågan vad det är för ofrånkomliga villkor som gör att vi måste beskatta vinster, vilket gör att vi får stå ut med alla de problem - inte minst på internationell nivå - som skatten vållar.

Det känns som fler och fler börjar inse det destruktiva med att beskatta företagens vinster.

En intressant iakttagelse som kan göras är, att trots att en bolagsskattesänkning kommer att ge en höjning av beskattningsunderlaget för löner och utdelningar, vilket i de statiska beräkningar som prognoserna i statsräkenskaperna baseras på torde vara självklart, redovisas inte den effekten i budgetpropositionerna för vare sig 2013 eller 2014. Än mindre redovisas konsekvenserna av de dynamiska effekterna, dvs vad som händer på grund av ändrat beteende pga skatteändringarna. Men i de statiska beräkningarna anses sänkningen av bolagsskatten med 4,3 procentenheter, dvs med 16,3 procent, ge minskade bolagsskatteinkomster med 16 miljarder kr, dvs 16,3 procent av bolagsskattebeloppet på ca 100 miljarder kr. Hälften av detta finansieras dock med nya regler om begränsning av ränteavdrag, som antas ge 8 miljarder kr. Reformen skulle alltså kosta 8 miljarder netto. Men detta är ju fel, eftersom skattebetalningarna ökar på grund av högre lönesumma och utdelningssumma. De ökade skatteinkomsterna kommer kanske inte redan 2013, men varför omnämns inte denna finansieringkälla för bolagsskattesänkningen alls? Jag kan tänka mig att om så skedde, skulle oppositionen lätt kunna ta poäng genom att påvisa att bolagsskattesänkningen finansieras delvis med höjda inkomstskatter. Det är visserligen ett fullkomligt felaktigt resonemang, men lätt att få gehör för hos allmänheten. Å andra sidan har Magdalena Andersson fått utstå intern kritik för att hon gått med på att inte höja bolagsskattesatsen med två procentenheter. Om hon påtalat effekterna på framtida löne- och utdelningsskatter, kunde hon lättare försvara sitt ställningstagande.

Detta är förstås finlir eftersom bolagsskattens relativa betydelse är ringa, men rent principiellt borde effekterna på framtida löne- och utdelningsskatter omnämnas. Finansieringsbehovet är inte 8 miljarder. På kort sikt mycket mindre - på lång sikt obefintligt.
DN

RUNE ANDERSSON KRITISERAR ANDERS BORG

Rune Andersson kritiserar det nyligen avgivna departementsförslaget om begränsning av rätten till avdrag för räntor till företag i intressegemenskap i Dagens Industri den 12 april.

Det är lätt att instämma i det mesta han skriver. Inte minst påpekandet om att svenska internationella företag riskerar att hamna i underläge i förhållande till utlandsägda. Ett svenskt bolag i en utlandsägd koncern har ingen möjlighet att utreda hur överställda koncernföretag finansierar sig eller beskattas och klarar sig därför bättre än om koncernmoderbolaget är svenskt.

Men Andersson trycker framför allt på rättsosäkerheten och hävdar att "Skatteverket [ges] rätt att självt avgöra när ett företag ska få avdrag för räntor".

Men då är det ju inte. De aktuella lagtextformuleringarna lyder:

Första stycket tillämpas inte om Skatteverket kan visa att skuldförhållandet till övervägande del har uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. (24 kap. 10 d § och 10 f §)

Det är alltså Skatteverket som har bevisbördan och ska visa att t.ex. ett skuldförhållandet till övervägande del uppkommit för att ge en skatteförmån. Hur mäter man att ett skuldförhållande till minst 51 procent beror på någonting? (se prop. 1999/2000:2 del 1 sid. 505).

Och vad är en skatteförmån? Och hur mäter man att man får en skatteförmån som är "väsentlig". Med väsentlig avses i skattehänseende ca 40 procent (av vad?)

Det finns också krav på att skuldförhållandet

är huvudsakligen affärsmässigt motiverat.

Det villkoret - hur det nu ska avgöras - finns redan i dagens lagstiftning mot ränteavdrag för skuld för internförvärv av aktier. Högsta förvaltningsdomstolen har i sina funderingar funnit skäl att dela upp begreppet "affärsmässighet" i två delar och talar i några domar från den 30 november 2011 (bl.a. mål nr 4348-10) om affärsmässiga och organisatoriska skäl. Vid affärsmässiga skäl kan det finnas anledning att godkänna avdraget, däremot inte vid organisatoriska skäl. (Alla justitieråd delade f.ö. inte den uppfattningen.) Uttrycket "huvudsakligen" betyder i skattesammanhang ca 75 procent Hur avgör man att ett skuldförhållande till 75 procent beror på någonting?

I den föreslagna lagstiftningen föreskrivs att affärsmässigheten ska prövas även i fråga om själva aktieförvärvet (alltså inte enbart skuldförhållandet).

Så visst finns det skäl att kritisera lagstiftningen som rättsosäker, men det beror på att tillämpliga kriterier är oklara till sin omfattning och innebörd. Däremot har Skatteverket ingen rätt att besluta. Det har bara den domstol inför vilken Skatteverket har att föra sin talan.

Å andra sidan kanske det är ganska svårt att förneka att skatteeffekterna är avgörande i många fall. Utan bolagsbeskattning skulle transaktionerna upphöra. Då görs bara vad som är affärsmässigt, vad nu det uttrycket innebär.

Jag tror, Rune Andersson, att Anders Borg planerar för en drastisk sänkning av bolagsskattesatsen, när alla inser att försöken att begränsa ränteavdragen och likställa beskattningen av egen- och lånefinansierade investeringar och allt annat som Företagsskatteutredningen har fått i uppgift att lösa, skapar krångliga och rättsosäkra regler. Men det är en nästan övermäktig pedagogisk uppgift.

Det kanske kan lyckas om han först verkar upprörd och energiskt motverkar "aggressiv skatteplanering" och med mer eller mindre drakoniska regler kanske får bukt med de mest utmanande uppläggen. Genom att redan nu flagga för lägre bolagsskatt i ett läge där han framstår som bekämpare av ett oskick i bolagsvärlden, bereder han opinionen. Han kan till och med hävda att reglerna mot räntesnurrorna varit så effektiva att bolagsskatten kan sänkas ännu mer än han tidigare antytt. Och ju mer han sänker bolagsskatten, desto onödigare och mindre rättssäkerhetsskadliga blir reglerna mot räntesnurrorna. Sänker han bolagsskatten tillräckligt kan han ta bort dem, eftersom de då inte behövs.

SvD

RUNE ANDERSSON OCH BOLAGSSKATTEN

Den svenska bolagsskatten måste sänkas till 15-20 procent. Det anser industrimannen Rune Andersson, som är ledamot i regeringens företagsskattekommitté enligt en artikel i Dagens Industri den 27 december.

Bra idé.

Detta ska finansieras genom att minska företagens möjligheter att dra av räntor, säger Andersson.

Idiotisk idé.

Varför ska bolagsskatteuttaget vara oförändrat till priset av ytterligare komplikationer?

Avskaffa bolagsbeskattningen helt så försvinner problemen med dubbla asymmetrier och alla andra problem som kommittén har fått i uppdrag att lösa. Konstlade konstruktioner med ränteavdrag kommer att upphöra.

Det är ju inte för att kompensera för en begränsad ränteavdragsrätt som Andersson föreslår sänkning av bolagsskattesatsen. En sänkning av bolagsskatten är bra i sig för tillväxt, välstånd osv. Dessutom förlorar ränteavdragsrätten i ekonomisk betydelse.

Jag föreslår att företagsskattekommittén får tilläggsdirektiv att utreda varför vi alls ska ha en så komplicerad och rättsosäker skatt som bolagsskatten, och som ger obetydliga skatteinkomster. Utred och precisera vad är det för omständigheter som gör att den är nödvändig.

Annie Lööf säger sin inte prioritera en sänkt bolagsskatt. Det gynnar bara dem som gör en rejäl vinst, säger C-ledaren till Dagens industri.

Hur tänker hon då?

Bolagsskatten är proportionell, dvs. alla bolag betalar skatt med samma procent av vinsten. Den som gör liten vinst (i förhållande till kapitalet) bidrar inte särskilt mycket till landets tillväxt och välstånd. Den som gör stora vinster (storföretag liksom småföretag) gör det. Så egentligen vore det bättre med en regressiv bolagsbeskattning. Den blir dock krånglig.

Bäst vore att avskaffa bolagsbeskattningen helt.

Anders Borg sa sig i höstas vilja sänka bolagsskatten redan i nästa budget. Han har också utsett bolagsskatten till den farligaste skatten för tillväxt och investeringar.

Sant.

Haka på där, Rune Andersson. Du har ju redan uppdragsgivaren med dig. Vem vill ha en skatt som är farlig för tillväxt och investeringar? Och som dessutom är helt onödig.

PEGGY BRUZELIUS VILL HÖJA BOLAGSSKATTEN

Jag läser med besvikelse i en artikel i E24, SvD Näringsliv, den 2 mars 2010 att Peggy Bruzelius tycker att man borde höja bolagsskatten. 2,5 procent skulle ge 4,8 miljarder, dvs. ungefär lika mycket som "värnskatten" drar in. "Vi kunde åtminstone lägga oss i en europeisk mittfåra eller i överkant. USA har klarat sig ganska bra med en betydligt högre bolagsskatt", säger hon.

Nu ligger vi i mittfåran, och sedan Japan, England, Tyskland och Frankrike successivt sänker sina bolagsskatter ligger vi snart i överkant. Och ändå har de stora länderna lättare att hålla sig med en hög bolagsskattesats än små. Vill man vara på den amerikanska marknaden får man betala priset av en hög bolagsskatt.

"En låg bolagsskatt är aldrig avgörande för ett etableringsbeslut", säger hon vidare. Precis så säger också Rune Andersson i en artikel i tidskriften Skattenytt nr 7-8 2010 under rubriken Mer eller mindre "skadliga" skatter. I en kommentar till den artikeln som kommer att införas i nummer 9 säger jag, att det är klart att de naturliga förutsättningarna för en verksamhet är avgörande för en etablering, men i valet mellan flera länder betyder givetvis också skatteavbränningarna en del. Varför ska ett land avsiktligt försämra sina konkurrensförutsättningar?

Rune Andersson hävdar att bolagsskatter framför har allt betydelse när man väl byggt upp strukturen. "Skattetänkandet existerar inte förrän etableringen är gjord", skriver han. Så dags då, kan man tycka, men Andersson är obekymrad och pekar på att man begränsar vinsterna i högskatteländer "genom högre lokal belåning, interna transferpriser, management fees, royalty mm". Det är sällan man hör sådan frispråkighet. Gör Peggy Bruzelius likadant i de företag där hon är verksam?

PBs räkneexempel är statiskt och kameralt. Tas bolagsskatten bort ökar företagens avkastning med 35 procent, vilket minskar risktagandet och ökar investeringarna (inte minst från utlandet), vilket ökar lönesumman och vinsterna, vilket ökar skattebaser och skatteintäkter. Ingen tror väl att statens skatteintäkter minskar med 75 miljarder om bolagsskatten avskaffas, bara för att bolagsskatten ger ungefär så mycket idag.

Det är skönt att se att Anders Borg i E24-artikeln säger att bolagsskatten gradvis måste justeras nedåt för att Sverige inte ska halka efter. Jo, men då hinner vi inte dra någon nytta av de utländska investeringar som de länder får som går i bräschen.

Avskaffa bolagsskatten. Då slipper vi också sådant resurskrävande strunt som Dagens Industri rapporterar om idag: Skatteverket har vägrat ett företag avdrag för prenumeration på Slitz. Vi slipper också det gigantiska och olösliga problem som åtgärder av den typ Rune Andersson rekommenderar föranleder. Det spelar ingen roll att han må hålla sig inom lagens råmärken - probelmen föreligger ändå.