onsdag 26 oktober 2011

MOT BÄTTRE VETANDE

Vad betyder uttrycket "mot bättre vetande"?

1. Att hävda något som man själv vet inte är korrekt, jfr. det engelska uttrycket "against my better judgment".

2. Att hävda något som andra vet bättre.

3. Sträva mot ökad kunskap.

Det är förstås alternativ 1.

I en debattartikel i SvD den 25 oktober om huruvida Moderaterna eller deras föregångare verkat för allmän rösträtt för män, som beslutades 1907 -1909, hävdar skribenten, att
de som kritiserade Sofia Arkelsten för formuleringen i det nya partiprogrammet talade med andra ord på denna punkt mot bättre vetande. Eller så visste de, men struntade i fakta för att försöka hålla gamla kära partimyter vid liv.

Den sista meningen, innebär tillämpning av uttrycket enligt alternativ 1 ovan. Alltså tycks skribenten tro att uttrycket betyder att man hävdar något som andra vet bättre. Varför skulle ett sådant uttryck behövas? Det är väl alltid så att det finns personer som vet bättre.

Alternativ 3 är ett mera skämtsamt alternativ som lite vitsigt används t.ex. som titeln på boken Mot bättre vetande i matematik och den nyutkomna boken om den svenska skolans förfall.

HÖG BOLAGSSKATT I SVERIGE

Bolagsskatten är rejält högre i Sverige än i många andra länder. I år är skattesatsen 26,3 procent jämfört med ett snitt på 22,96 procent i världen, visar en undersökning från KPMG. Enligt revisionsbolaget har dock flera länder i Europa börjat att höja bolagsskatten och andra regioner i världen väntas följa efter, skriver SvD och DN den 26 oktober.

Ökningen inom Europa förfaller dock diskutabel. Enligt rapporten skulle den genomsnittliga skattesatsen ha ökat från 19,98 till 20,12 procent. Men Gibraltar och Grekland har sänkt med 14 resp. 4 procentenheter, medan Island höjt med 4 procentenheter. Luxemburg har höjt med 1 och Nederländerna sänkt med 2 procentenheter. Övriga länder har haft oförändrad skattesats enligt rapportens diagram.

Storbritannien håller på att sänka sin bolagsskattesats med med 2 procent/år i 4 år till 20 % år 2015 och Ungern ska sänka sin skattesats från 18 till 10 procent 2013.

Globalt har skattesatserna sjunkit mellan 2010 och 2011 från 23,07 till 22,96 procent och inom OECD från 25,77 till 25,62 procent.

Det är hög tid för Sverige att haka på.

”Om inte hela världen samtidigt befinner sig i tillväxt så går det inte att fortsätta att sänka företagsskatterna”, skriver KPMG enligt tidningarna. Ett lika obegripligt som felaktigt påstående.

måndag 24 oktober 2011

RÄTTSSÄKERT SKATTESYSTEM

Börje Leidhammar, advokat och ordförande i Institutet för skatter och rättssäkerhet, och Katarina Fast, doktorand i offentlig rätt vid Stockholms universitet, kritiserar i en debattartikel i SvD den 24 oktober rättssäkerheten i det svenska skattesystemet. Det finns ett stort behov av att hjälpa skattskyldiga att orientera sig i en alltmer komplicerad rättslig miljö, skriver de. Därför arrangerar Institutet för skatter och rättssäkerhet den 8 november tillsammans med representanter för samtliga aktörer på skatteområdet, inklusive Skatteverket, Rättssäkerhetsdagen 2011, ett seminarium om Taxpayer's Charter. En Taxpayer's Charter är ett slags katalog över skattskyldigas rättigheter och skyldigheter. Såväl OECD som EU-kommissionen rekommenderar sina medlemmar att införa en sådan Taxpayer's Charter.

Behovet av proaktiva metoder är särskilt angeläget. Sådana kan också göra att antalet skatteprocesser minskar. Skatteverkets eget förslag om så kallad fördjupad samverkan med större företag var ett försök att öka förutsägbarheten. Förslaget blev dock på goda grunder ifrågasatt av just rättssäkerhetsskäl.

Jag ser fram emot seminariet på Rättssäkerhetsdagen.

Ett sätt att eliminiera huvuddelen av rättssäkerhetsproblemen på skatteområdet är att ta bort det i särklass största (kvantitativt och kvalitativt) rättsområdet, bolagsbeskattningen.

Bolagsbeskattningen är inte bara den kanske största källan till rättsosäkerheten på skatteområdet, den är dessutom onödig och skadlig och tillväxtfientlig. Avskaffa den.

torsdag 20 oktober 2011

MARIA LUDVIGSSON BORDE VETA BÄTTRE

Maria Ludvigsson upprörs i SvD den 20 oktober över beskattningen av egnahemsägare. Själva beskattningsmodellen för skatt på hus är godtycklig, skriver hon. Hon borde veta bättre.

I alla tider (sen tidig medeltid) har fastigheter varit beskattningsobjekt. Sedan egnahemsrörelsen gjorde det möjligt för andra än förmögna personer att äga sin bostad, blev den konventionella beskattningen (dvs. hyresinkomster och uppskattat eget hyresvärde minskat med andra driftskostnader än privata levnadskostnader) av en- och tvåfamiljsfastigheter praktiskt ohanterlig. Då infördes fr.o.m. 1955 års taxering särskilda förenklade regler, schablonbeskattningen av villor. Inkomsten skulle uppskattas till 3 procent av taxeringsvärdet; avdrag medgavs för räntor och tomträttsavgäld. Vid den kommunala taxeringen medgavs avdrag med 4 procent av taxeringsvärdet, det s.k. procentavdraget (Avdraget fick dock inte framkalla underskott). Därefter påfördes - oavsett resultatet enligt den nämnda beräkningen - ett belopp motsvarande procentavdraget, det s.k. garantibeloppet. (Reglerna om garantibelopp och procentavdrag hade funnits åtminstone sedan 1928). Procentsatserna för procentavdrag och garantibelopp reducerades i flera omgångar, bl.a. från och med 1958 års taxering, då även ett extra avdrag på 200 kronor infördes; allt för att kompensera för den höjning av taxeringsvärdena som förväntades.

Fr.o.m. den 1 januari 1985 ersattes reglerna med en fastighetsskatt. I samband med 1990 års skattereform gjordes vissa ändringar. Skatten för småhus bestämdes till 1,5 procent av taxeringsvärdet. Fastighetsskatten ersatte därvid också den tidigare schablonbeskattningen av villor. Fastighetsskatten på bostäder avskaffades fr.o.m. den 1 januari 2008 och ersattes av den kommunala fastighetsavgift, som nu gäller.

Det är ett mysterium att det blivit en allmän uppfattning på senare år, att beskattning av egen bostadsfastighet skulle vara något anmärkningsvärt. Den har snarast varit en självklarhet. Eftersom vi dessutom sedan länge har beskattning av kapital, är det också logiskt och konsekvent att beskatta en tänkt avkastning av fastighetskapitalet. Annars skulle en förflyttning av sparandet från ett fastighet till ett bankkonto medföra en skatteskärpning. Rätten till avdrag för ränta på fastighetslån förutsätter också att beskattning sker av avkastningen av fastighetsvärdet.

Att fastighetsbeskattningen blev betungande på grund av att inkomsten inte beräknades på avkastningen av det insatta kapitalet utan på kapitalets uppskattade dagsvärde är en annan sak. Det kunde ha avhjälpts genom att avkastningen beräknades endast på det insatta kapitalet. Men varför skulle skatten på ett hus som inte genererar någon likviditet (Ludvigsson använder här felaktigt ordet inkomst) vara svårare att bekosta än reparations- och underhållskostnader? Ingen fastighetsköpare tror väl att han inte måste lägga undan av sina (likvida) inkomster för att bekosta sådant.

Att ett fastighetsinnehav årligen kostar skatt kan knappast komma som en överraskning för fastighetsköparen.

onsdag 19 oktober 2011

BETONINGAR 3

Nu har det blivit svårt att lyssna till Ekonomiekot i radion. Mattias Dellert heter en reporter som lagt sig till med oarten att betona varteviga ord. En annan, som läste Tidningskrönikan den 19 oktober, heter Josef Björklund.

Det är outhärdligt

AVSKAFFA BOLAGSSKATTEN I STÄLLET

På onsdagen höll finansminister Anders Borg, partisekreterare Sofia Arkelsten, finansutskottets ordförande Anna Kinberg Batra, samt ledamot i finansutskottet Elisabeth Svantesson pressfrukost för att pressentera rapporten "Sveriges framtid i en krävande omvärld".

Anders Borg gav enligt SvD gav en tydlig vink om att en sänkt bolagsskatt är trolig, kanske redan till nästa budget, alltså från 2013.

Bra. Ta i ordentligt den här gången. Förra sänkningen från 28 till 26,3 procent var ju löjligt. Sänk till 10 procent eller helst till 0.

Anders Borg har retat upp sig på riskkapitalbolagens möjligheter att undkomma skatt i Sverige. Löjligt nog gör han en koppling mellan sänkt bolagsskatt och begränsning av avdragsrätten för riskkapitalbolag. Dessa skulle alltså betala nedsättningen av skattesatsen för alla bolag. Men med sänkt bolagsskatt minskar värdet av ränteavdraqen, varför de komplicerade bolagsstrukturerna blir onödiga.

Anders Borg, du har ju själv utnämnt bolagsskatten till den farligaste skatten för tillväxt och investeringar. Den är inte bara farlig - den är skadlig, rättssäkerhetsfarlig, onödig och baserad på en felaktig analogi med inkomstbeskattningen av individer. Dessutom ger den ytterst lite i skatt.

I stället för att ytterligare krångla till bolagsskatten med begränsningar av ränteavdraget - avskaffa bolagsskatten helt. Då försvinner ränteavdragen och förmodligen också räntebetalningarna.


DN

måndag 17 oktober 2011

NIKKI HALEY AND CORPORATE TAX

Här en kommentar av David Brunori i TAX.COM till guvernören Nikki Haley förslag att avskaffa bolagsskatten i South Carolina.


...[Corporate taxation] is an awful way to raise revenue. It pales in comparison ($219 million) to either the personal income or sales tax; each of which raises over $2 billion a year in South Carolina. A corporation with a breathing accountant can reduce its tax liability to almost zero. Articulate a rationale for the tax or get rid of it.

But articulating a rationale for the state corporate income is difficult. Do we tax corporate income because we need the money? It does not raise a lot of money, particularly in South Carolina. Do we tax corporate income because we want to make corporations pay for services they use? If that were so, states like South Carolina would not use a double weighted sales factor formula. Do we impose the tax to skewer the rich? Some folks believe the tax helps alleviate the overall regressivity of the system. But that assumes that the burden falls on fat cat shareholders in the form of lower returns. There are people who believe that the burdens fall on consumers in the form of higher prices or labor in the form of lower wages. The surest way to ease regressivity is to increase personal income taxes on the wealthy and lower the tax on everyone else. But at the end of the day, no one seems to be able to say why we impose this tax. And maybe Governor Haley is on to something.



Hört det förr??
Jag skulle vilja se Företagsskattekommittén articulate the rationale.

fredag 14 oktober 2011

FP VILL GÅ FRAMÅT

SvD kommenterar den 14 oktober Folkpartiets landsmöte som börjar idag.

I den allt öppnare och mer lättrörliga världsekonomin utsätts vi för ständig granskning. FP-styrelsen skriver: ”Svensk ekonomisk politik måste i dag därför, på ett helt annat sätt än tidigare, utformas så att vårt land i en internationell jämförelse är attraktivt för entreprenören, forskaren och företagaren.” Entreprenörs- och företagarperspektivet måste genomsyra politiken. Om inte näringspolitiken fungerar kan inte heller välfärdspolitiken göra det.


Helt rätt. Börja med att ta bort det onödigaste hindret.

onsdag 12 oktober 2011

BILDT OCH BORG I FT

Det är det finansiella systemet som ska skyddas vid statligt stöd till banksektorn, inte bankernas aktieägare, skriver finansminister Anders Borg och utrikesminister Carl Bildt på Financial Times debattsida.

"Utmaningen med att säkra finansiell stabilitet och att återställa marknadens förtroende har likheter med vad Sverige stod inför under tidigt 90-tal, men på Europeisk nivå", skriver de båda i Financial Times.

Om staten köper bankaktier bör det ske till en värdering av banken som utgår från bankens värde beräknat utifrån om några statliga stödåtgärder inte skulle vidtas, menar Anders Borg och Carl Bildt.

De efterlyser en lösning på bankkrisen för hela EU, snarare än bara eurozonen.

"Vi har ett europeiskt banksystem, inte ett för eurozonen. Därför behövs en europeisk lösning", argumenterar ministrarna som vill att nya stresstester utförs för att fastställa bankernas kapitalbehov.

Kapitalinjektioner är avgörande för att återupprätta förtroendet och helst bör det ske via den privata sektorn, men om nödvändigt bör det ske med statliga pengar, enligt ministrarna. Om värdet på aktierna senare stiger bör pengarna tillfalla statskassan, anser de.

I händelse av statliga kapitaltillskott bör strikt kontroll utövas över bankledningen, däribland beträffande utdelningspolicy, bonusar och löner, heter det.

Ministrarna anser vidare att EU-kommissionen bör överge förslaget om att införa en skatt på finansiella transaktioner. Om en sådan skatt införs i Europa skulle det bara leda till att verksamheten flyttar någon annanstans, uppger de.

lördag 8 oktober 2011

DUBBEL MOMS

I SvD finns den 8 oktober en debattartikel där skribenterna kräver snabb lagändring av momslagstiftningen som i sin nuvarande form resulterar i dubbelbeskattning av svenska IT-företag. Hur denna dubbelbeskattning uppkommer framgår knappast av artikeln.

Så här förhåller det sig.

Hösten 2010 avgjorde Förvaltningsrätten i Umeå ett mål rörande momsskatteplikten för ett företag som utvecklat s.k. appar. Domen gick i Skatteverkets favör. Det målet kommer inom kort att överprövas av Kammarrätten i Sundsvall. Oavsett hur det går torde det komma att överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, eftersom Skatteverket har utfärdat ett s.k. ställningstagande i fråga om svenska näringsidkares försäljning av applikationer. I sin tillämpningsinformation säger verket att ställningstagandet ska börja tillämpas den 1 oktober 2011. Även om Kammarrättens dom kan väntas under hösten 2011 lär det därför dröja ytterligare lång tid innan frågan blir slutligt avgjord.

Orsaken till dubbelbeskattningen är de olika principerna för beskattning av export av tjänster till privatpersoner resp. näringsidkare.

En svensk näringsidkare som tillhandahåller tjänster i EU ska enligt lagstiftningen redovisa och betala moms i Sverige om köparen är en privatperson. Om den utländska köparen är en näringsidkare är denne skattskyldig, och då ska det svenska företaget inte ta ut moms på försäljningen (Det är samma princip som gäller vid all varuexport - inom och utom EU. Detsamma gäller vid tjänsteexport till privatperson utanför EU).

Vad den skatterättsliga tvisten gäller, avser frågan om den försäljning som det svenska företaget gjort har skett till den slutlige köparen (brukaren), som typisk sett är en privatperson, eller om köpet anses ha skett till App Store som administreras av det i Luxemburg etablerade bolaget iTunes S.a.r.L. Det svenska företaget anser att försäljningen gjorts till iTunes, och har därför inte debiterat någon moms på fakturan till iTunes, medan Skatteverket anser att försäljningen gjorts till brukaren (privatperson), och därför krävt moms. iTunes har debiterat kunden (privatpersonen) moms i enlighet med reglerna i Luxemburg (och EU). Eftersom iTunes inte betalar någon moms till det svenska företaget (en momsdebitering från det svenska företaget är utesluten, eftersom iTunes är en näringsidkare), måste det svenska företaget betala momsen ur sitt egna kapital, vilket givetvis är ohållbart. Beloppet torde dessutom inte vara avdragsgillt som omkostnad vid inkomstbeskattningen. För att den svenska uppfattningen av rättsläget ska kunna fungera krävs att iTunes skulle underlåta att ta ut moms mot sin kund (brukaren), vilket naturligtvis iTunes inte gör, eftersom det skulle strida mot dess (och Luxemburgs skattemyndighets) uppfattning om iTunes skatteplikt.

Innan rättsfrågan löses, kommer därför moms att tas ut två gånger (en gång hos det svenska företaget och en gång hos iTunes, utan att något av företagen har rätt till avdrag för momsbeloppet), medan kunden betalar ett momsbelopp (till iTunes).

Momslagstiftningen är i princip densamma inom hela EU. Det är därför inte fråga om tolkning av lagen; om den torde alla vara överens. Det är fråga om tolkningen av de aktuella avtalen. Förvaltningsrätten i Umeå tolkade avtalet så att det svenska företaget var brukarens avtalsrättsliga motpart och att iTunes därmed inte tillhandahöll tjänsterna i eget namn, eftersom
bolaget behåller äganderätten och bestämmer själv priset, bär riskerna för förlust och har ansvar och kontroll över applikationerna. Av villkoren framgår också att det inte är Apple/iTunes som levererar applikationerna och att kunden ingår avgtal endast med applikationslevernatören.


Om denna tolkning är riktig torde det bästa/enda sättet att undgå dubbelbeskattningen vara att förhandla om villkoren.

Det är svårt att se att lagstiftaren kan göra något åt problemet innan Högsta förvaltningsdomstolen sagt sitt. Man kan möjligen hoppas på att Kammarrätten bifaller företagets talan och Skatteverket avstår från att överklaga samt återkallar/ändrar sitt ställningstagande.

Det inträffade är egentligen ganska typiskt när skattesystemen inte är enhetliga och konsekventa. Huvudprincipen är att moms tas ut i konsumtionslandet. Därför tas inte moms ut på export. Moms på allt mervärde som genererats under produktionsprocessen tillfaller konsumtionslandet - även det mervärde som skapats inom andra länder. Ett undantag är (privat) konsumtion inom EU av tjänster - sådan konsumtion ska beskattas i produktionslandet. Därför ska app-producenten ta ut moms även om köparen finns i ett annat land. Det är därför avgörande huruvida app-användaren verkligen är IT-företagets kund, eller om det är iTunes som är kunden och app-användaren är iTunes kund.

fredag 7 oktober 2011

EN HALV LITER MJÖLK SAKNAS

I SvD skriver landsbygdsminister ESKIL ERLANDSSON (C) om klimatsmarta kostråd.
Sverige är på många sätt ett föregångsland när det gäller mat och miljö. En svensk liter mjölk släpper bara ut hälften av en genomsnittlig liter mjölk i världen.


Vart tog den andra halvlitern vägen?

CAPIO

Dagens Industri försöker den 7 oktober skapa uppståndelse kring att sjukhusföretaget Capio "slipper undan". Slipper undan vad? Capio har inte betalat bolagsskatt sedan 2001 trumpetar rubriken ut.

Finansdirektören på Capio tycker att Sverige är ett skatteparadis.

Vad är det som hänt?

Capio är tydligen så högt skuldfinansierat att räntebetalningarna konsumerar verksamhetsvinsten.

Under förutsättning att låne- och räntevillkoren är marknadsmässiga finns det väl inget att säga om det. Det gäller för alla företag; det är inte fråga om att Capio "slipper undan".

Capios ägare är enligt DI riskkapitalbolagen NordicCapital och Apax, som tydligen valt att finansiera sitt dotterbolag med lån i stället för eget kapital. Så enkelt är det att omvandla företagsvinsten i dotterbolaget till räntekostnad och föra över vinsten till moderbolaget. Moderbolaget ligger i det här fallet förmodligen i ett land som inte beskattar räntebetalningarna. Koncernen kan därmed växa med hela vinsten. Det är väl bara bra!!

Vissa länder har börjat införa särskilda skatteregler om s.k. thin capitalisation, dvs. regler som föreskriver att ett bolag måste anses ha viss minsta andel eget kapital och viss högsta andel lånekapital. Ränteavdrag medges bara för den del av skuldsättningen som faller inom den föreskrivna ramen. Sverige saknar en sådan regel, och det är väl det som Capios finansdirektör syftar på, när han säger att Sverige är ett skatteparadis. [Inom parentes kan man fråga sig vad han har med saken att göra. Bolagets kapitalisering är en sak för aktieägarna (moderföretagen). Han kan för egen del - och det tycks han också göra i artikeln - irriteras över att "...vi betalar en massa räntor". För hans del skulle en skatt på 26,3 procent vara att föredra, då hade han fått behålla 73,7 procent av vinsten, men det är ägarna som bestämmer. På högre nivå - i moderbolagen - är det viktigare att hela kapitalet får bli kvar i koncernen.]

Andra länder har börjat införa thin capitaliserings-regler, men inom EU gäller att en sådan regel inte får diskriminera utländska etableringar eller kapitalrörelser. De länder som infört sådana regler för utlandstransaktioner har därför blivit tvungna att införa dem även för transaktioner inom det egna landet, vilket komplicerar skattereglerna. Plötsligt blir alla räntetransaktioner mellan närstående företag kontrollobjekt och rättsliga tvistefrågor; helt i onödan - den enes kostnad är den andres intäkt inom samma skattejurisdiktion.

Vad som är marknadsmässig ränta kan man ha olika uppfattningar om; någon objektiv sanning finns inte.

I internationella sammanhang uppkommer den delikatessen att frågan blir en tvist mellan berörda stater snarare än mellan företaget och resp. stats skattemyndighet - även om företaget får sitta emellan och betala skatt i flera länder på samma underlag och bära kostnaden för dyrbara skatteprocesser i båda länderna. Det kan nämligen tänkas att skattemyndigheten i mottagarlandet (som kanske har mycket låg skattesats) anser att räntan är för låg, medan skattemyndigheten i betalarlandet anser att räntan är för hög - antingen därför att landet har thin capitaliserings-regler och anser att skulden är för hög, eller för att räntesatsen är för hög (eller bådadera).

I ett rättsfall (RÅ 2010 ref. 67) ansåg Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) att ett ränteavdrag till ett moderföretag skulle begränsas (moderbolaget var svenskt, men eftersom det var ett livförsäkringsföretag skattade det inte för räntebetalningen). Domstolen uttalade bl.a:
Av central betydelse vid prissättning av lån är risken för att låntagaren inte kan fullgöra sina betalningar och det behov av säkerhet som kan finnas. För ett moderbolag som lämnar ett lån till ett dotterbolag gäller delvis andra förutsättningar än för en extern långivare. Medan moderbolaget har kontroll över dotterbolaget har den externe långivaren typiskt sett bara viss insyn. Den externe långivaren kan också vara osäker på moderbolagets intentioner, t.ex. vad gäller viljan att vid behov stötta dotterbolaget finansiellt och på annat sätt.

Vad nu sagts illustrerar att lån från moderbolag till dotterbolag har särdrag som påverkar kreditrisken och därmed räntan och som saknas när långivare och låntagare är fristående från varandra. Vid lika villkor i övrigt kan därför den vid beskattningen godtagbara räntan inte utan vidare bestämmas till vad som skulle ha ansetts marknadsmässigt om långivaren hade varit extern.


Även om resonemanget är övertygande har domen kritiserats och torde strida mot internationella principer och överenskommelser. Därför är det troligt att, om mottagarföretaget varit utländskt, den utländska skattemyndigheten skulle krävt skatt på den av mottagarbolaget redovisade och deklarerade ränteintäkten.

Bara ett exempel på idiotiska och fullkomligt onödiga konsekvenser av bolagsbeskattningen.

Sen kan man undra över varför Capio kan vara så lönsamt. Är det för att verksamheten är så mycket effektivare än landstingens sjukhus, eller för att Capio fått köpa verksamheten alldeles för billigt? Båda alternativen skrämmer.

Mera om riskkapitalbolag

onsdag 5 oktober 2011

FÖRETAGENS REGELBÖRDA

SvD skriver den 5 oktober om företagens regelbörda.

Företagens förväntningar var höga på att regeringen skulle underlätta företagandet efter tio år av socialdemokratiskt Göran Persson-styre. Regeringen Reinfeldts ambitioner var också höga. Målet var att företagens administrativa kostnader genom regelförenklingar skulle minska med 25 procent under perioden 2006–2010. När den senaste mätningen presenterades 2010 hade kostnaderna dock bara minskat med 7,3 procent och målet förlängdes till 2012.

Näringslivets intresseorganisationer lyfter framför allt fram tre områden där regeringen behöver förändra lagstiftningen. Momsreglerna är i många delar krångliga och behöver förenklas. Inom arbetsrätten behöver lagen om anställningsskydd ses över så att kompetensen i högre utsträckning styr vem som får sägas upp. Och på miljöområdet finns det regler om företagens skyldigheter att göra miljökonsekvensbeskrivningar där kraven behöver förändras.

Att ta bort moms mellan momsare skulle lösa stora problem.

Att avskaffa bolagsbeskattningen skulle lindra både administration och ekonomi.

SKATTEFLYKT FRÅN FATTIGA LÄNDER

DN rapporterar den 5 oktober från ett seminarium anordnat av frivilligorganisationerna Actionaid, Diakonia, Concord och Forum Syd.

Varje år försvinner ungefär 8.000 miljarder kronor från världens utvecklingsländer. Det är tio gånger så mycket som världens samlade bistånd. Merparten göms undan i skatteparadis av multinationella storföretag.

Många fattiga afrikanska länder är väldigt rika på naturtillgångar som olja, guld och andra värdefulla mineraler. De utvinns i de flesta fall av västerländska företag.

– Genom att bara redovisa en mindre andel av intäkterna till både afrikanska länder och moderländer som Sverige och Frankrike betalar de multinationella koncernerna väldigt lite skatt, säger Léonce Ndikumana, professor i ekonomi vid universitetet i Amherst i Massachusetts, USA och tidigare forskningschef vid Afrikanska utvecklingsbanken.  Många afrikanska länder har stora naturtillgångar, men endast en liten del av förtjänsterna stannar i Afrika. Företagens årsredovisningar är inte korrekta. De underskattar intäkterna och det handlar om stora summor pengar som därmed försvinner på olagliga vägar.

Suck!

S.k.transfer pricing, alltså principer och regler för prissättning mellan samverkande internationella företag, är nog det besvärligaste inom företagsbeskattningen. Det är en "vetenskap" som tvingats fram av behovet att fördela beskattningsunderlag mellan berörda länder.

Det finns ingen vetenskaplig sanning om hur ett marknadsmässigt pris ska fastställas. Vissa principer kan alla vara överens om, men när dessa ska omsättas i verkligheten finns hur många argument som helst för hur företagen faktiskt gjort. Endast extrema fall underkänns av domstolarna. För att lösa problemen har det under de senare decennierna etablerats tekniker för hur problemen ska hanteras. Företagen måste dokumentera sina överväganden på förhand och bevara underlagen för kontroll i efterhand. Överenskommelser, advance price agreements (APA), görs mellan företag och skattemyndigheter i olika länder. Komplexiteten har ökat pyramidalt.

Ett land stiftar sin egen lag. Det bestämmer själv hur inkomster ska beräknas och skatt tas ut. De länder som påstås lida av att inte beskatta sin export, har därför endast sig själva att skylla. Sen kan visserligen det säljande företaget (eller det köpande landet) ha en sådan ekonomisk och/eller politisk styrka att det tvingar exportlandet att acceptera ett så lågt pris att skatteunderlaget reduceras. Men då är följden av prisreduktionen ännu värre än skatteförlusten.

Ett enklare och effektivare sätt att ta ut motsvarande belopp är en exporttull. Om den tas på bruttovärdet behöver landet inte bekymra sig om avdrag för mer eller mindre påhittade kostnader som företagen kan yrka. Men det är också ett ännu effektivare sätt än en vinstbeskattning att skjuta sig själv i foten.

I själva verket är skatten ett hinder för exportlandet, eftersom den gör investeringen och verksamheten i landet dyrare än nödvändigt. Verksamheten belastas av en kostnad - skatten. I själva verket skulle landet tjäna på att ta bort skatten. Landet skulle bli attraktivare att investera och verka i; landet skulle slippa en besvärlig skatteadministration och resurskrävande granskningar och rättstvister med företagen (och andra länder) om fördelningen av skatteunderlaget.


Att 8.000 miljarder kronor försvinner är bara en följd av att man trott att man skulle kunna få in så mycket pengar utan konsekvenser.

FINANSSKATT

Mattias Dahlberg, professor i finansrätt i Uppsala, gör ett välformulerat debattinlägg i Dagens Industri den 5 oktober om den föreslagna finansskatten i EU. Till skillnad från tidigare debattörer lyfter han även fram de juridiska och formella argumenten mot skatten.

Han avslutar artikeln med en erinran om konsekvenserna av "valpskatten" på 1980-talet.

Det har hävdats att skatten inte alls skulle ha samma effekt som valpskatten, som ledde till att bankerna flyttade sina beskattade verksamheter till framför allt London. Skatteinkomsterna blev därför 80 miljoner kr. i stället för förväntade 1,5 miljarder kr. Den har en helt annan konstruktion och de nu föreslagna skattesatserna är betydligt lägre.

Skatten föreslås tas ut på alla transaktioner med finansiella instrument mellan finansinstitut om minst en part i transaktionen är etablerad i EU. Aktie- och obligationstransaktioner ska beskattas med 0,1 % och derivatkontrakt med 0,01 %. Däremot ska skatten inte tas ut på transaktioner mot t.ex. privata aktörer, allmänheten m.m. Den svenska valpskatten togs ut inte ut på transaktioner mellan finansinstitut utan endast på andra transaktioner. Skattesatsen var 0,5 % för aktier, obligationer mm, 1 % på derivat och 0,15 % på premieobligationer.

Att skatten inte ska tas ut på annat än finansinstitutens inbördes affärer kan väl antas minska den administrativa hanteringen högst väsentligt. Skatten blir inte heller lika tydlig som valpskatten, vilket kan antas göra skatten mindre impopulär. Det blir lättare att inbilla allmänheten att det är bolagen och inte deras kunder som betalar skatten. Samtidigt torde den omständigheten att skatten tas ut endast mellan finansinstitut göra förflyttningen av affärerna till jurisdiktioner utanför EU betydligt enklare. Då lär det inte betyda mycket att skattesatserna är betydligt lägre än dem för valpskatten. Det finns 57 miljarder euro att spara!


Ett hopp om förnuftets seger tändes igår när chefen för Europeiska centralbanken, Jean-Claude Trichet, vid en utfrågning i Europaparlamentets ekonomiska utskott hävdade att en finansiell transaktionsskatt enbart i Europa skulle vara olämplig. Den måste förhandlas fram globalt för att transaktionerna inte ska flytta. Jean-Claude Trichet går därmed på tvärs med EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Men Barroso säger att han kommer att pressa på för en global transaktionsskatt. Det börjar bli dags att lyfta ut honom.

tisdag 4 oktober 2011

MERA OM TOBINSKATT

GÖRAN FÄRM (S) och OLLE LUDVIGSSON (S), europaparlamentariker, framhärdar i sin entusiasm för en skatt på finansiella transaktioner; i DN den 29 september förstärkta av Marie Granlund (S), vice ordförande i EU-nämnden.

Det är bra att beskattningsrätten är och ska vara nationell, samt regional och lokal i våra kommuner och landsting.
OM det nu blir så med tobinskatten.

Varje land ska ta ut en nationell skatt. För att stärka konkurrensen och förenkla utbytet på den inre marknaden etableras miniminivåer och samordnade regler för hur dessa nationella skatter ska tas ut.
Därifrån är steget inte långt till att det de facto blir en överstatlig skatt.

Transaktionsskatten ska inte användas för att utöka EU-budgeten. Inriktningen är att en mindre del av varje medlemsstats intäkt från skatten öronmärks till EU-budgeten – samtidigt som den nationella EU-avgiften minskas i motsvarande grad. Det handlar alltså inte om att expandera EU-budgeten eller höja skattetrycket,
säger de.Nej, men det innebär ett steg till att ge EU-avgiften ett annat namn.

Det är rimligt att låta finanssektorn bidra mer till de offentliga finanserna, tycker GF/OL. Eftersom den i stora delar är momsbefriad är den underbeskattad i förhållande till andra sektorer i samhället,
påstår de.

Finanssektorn bidrar inte - lika lite som andra branscher - det är finanssektorns kunder som bidrar. Momsens konstruktion är sådan att den övervältras på kunderna. Den bokförs inte heller som intäkt eller kostnad. Hur kan man säga att finanssektorn är underbeskattad? Finanssektorn betalar moms på sina tjänster, dvs. prestationer som den utför och tar betalt för. Räntenettot och transaktioner som bygger på värdeförändringar på värdepapper utgör inte något tillskott till välfärden, och är därför utanför momssystemet. Varje ränteinkomst motsvaras av en räntekostnad.

Räntekostnader hos banksektorns kunder är inte momsbelagda; de får därför inte heller något momsavdrag. OM räntor skulle momsbeläggas, skulle bankernas kunder få avdrag för ingående moms med samma belopp, varför momsbeläggning av finansföretag inte skulle leda till högre skattbeläggning. Däremot skulle moms på räntor till privatpersoner leda till högre finansieringskostnader för dessa.

INGA företag bidrar med moms. Det är det sista ledets kunder, dvs. privatpersoner som bidrar med momsen. Liksom privatpersoner är också banker och försäkringsföretag utanför momssystemet och belastas därför med moms på sina inköp till kreditförmedling och liknande som en omkostnad. Så i själva verket är finanssektorn i förhållande till andra näringssektorer ÖVERBESKATTAD genom momsen. Till skillnad från privatpersoner kan de dock övervältra momskostnaden på sina kunder och anställda, varför merbeskattningen torde vara uthärdlig.

Det är således både formellt (juridiskt) och reellt (ekonomiskt) direkt fel att påstå att finanssektorn genom momssystemet skulle vara underbeskattad. Det är faktiskt tvärt om.

Det går inte att motivera en skatt på finansiella transaktioner med att sektorn skulle vara underbeskattad.