söndag 30 juni 2013

U-LÄNDER OCH SKATTEFLYKT

CHRISTINE VON SYDOW, generalsekreterare ActionAid Sverige, och EDVARD HALL, styrelseledamot ActionAid Sverige, skriver i SvD den 30 juni att Sverige bör bekämpa skatteflykt från u-länder. De säger att utvecklingsländerna varje år till följd av företags skatteplanering förlorar mer än det totala bistånd de får.  De tycks tro att skattebaser och skatteinkomster är något naturlagsenligt; att det finns en given total global skattebas och att den ska/kan fördelas enligt någon sorts rättvisenorm.

Varje land är suveränt att bestämma skatter för aktiviteter inom dess territorium och hur skattebasen ska beräknas. Ingenting hindrar ett land från att bortse från åtgärder (såvida de inte utfäst sig att respektera dem i internationella avtal) som, enligt vad landet anser, otillbörligt reducerar skattebasen.

Om nu u-länder inte får in de skatter de tycker sig vara berättigade till genom inkomstskatter, borde de använda skattebaser de råder över, t.ex. lönekostnader, produktionsvolym, mineral- och råvaruutvinning, fastighetsytor/-volymer, energiförbrukning, transporter. Varje försök att beskatta företag innebär dock en extra belastning för de företag som vill investera och verka i landet. Det är fullkomligt verklighetsfrämmande att tro att företag, som har att välja mellan två (bortsett från skatten) likvärdiga investeringsalternativ, skulle välja det som föranleder högst skatt. I synnerhet inte om  det är enkelt att kringgå skatten genom legala eller internationellt respekterade åtgärder (transfer pricing, thin capitalisation etc.) som fallet är med beskattning av företagsvinst. Det är också verklighetsfrämmande att tro att företagen skulle avstå från legala och respekterade åtgärder för att minimera sina skatter och andra kostnader. Lag ska förstås följas, men ingen skatt utan lag.

I själva verket skulle u-länderna tjäna på att avskaffa företagsbeskattningen innan industriländerna gör det. I själva verket är nog vinstbeskattning den mest olämpliga och mest skadliga av alla skatter.

 

söndag 16 juni 2013

KAMRATERNA SPELAR POULENC

Den ideella föreningen "Teater Kamraterna" bildades officiellt hösten 2006. Sedan 2011 heter den bara Kamraterna och spelar opera. Först var det Zaide av Mozart. 2012 blev det Nuckan & Skurken av Gian-Carlo Menotti. Vi som såg den ser nu fram mot Brösten på Tirésias (Les mamelles de Tirésias) från 1944 av Francis Poulenc, en surrealistisk opera efter en pjäs av Guillaume Apollinaire. Apollinaire deltog i första världskriget. 1916 fick han en allvarlig skada av granatsplitter. Han skrev färdigt ungdomsarbetet Brösten på Tiresias för att tillfriskna från skadan.

Premiär den 18 juni. Föreställningar den 20, 24, 26, 28, 29 juni.
Alla föreställningar spelas kl 19.00 på Årsta teater vid Årsta torg.


  • Tag Tunnelbanans gröna linje till Gullmarsplan
  • Byt till buss 160 mot Liljeholmen
  • Gå av vid Årsta Torg (ca 6 min från Gullmarsplan)
  • eller
  • Tvärbanan till Valla torg (500 meter till Årsta torg)
  •  
    Premiären blev en dundersucce. Vilken regi, vilka sångare och vilken "orkester"! Nästan utsålt och applåder och bravorop ville inte ta slut. Kom i tid, för biljettförsäljningen var underbemannad.

    SvD

    fredag 14 juni 2013

    BOLAGSBESKATTNINGEN UT - MOMSEN IN

    Krister Andersson, skattechef på Svenskt Näringsliv och bl.a. ordförande för Tax Policy Group, Businesseurope, arrangerade i veckan ett tvådagarsseminarium under huvudrubriken Protecting the Tax Base med ledande personer i skattevärlden som talare och panelister. Algirdas Semeta, kommissionär för skatt och tull vid EU-kommissionen, inledde (via stand in). Rubriker för sessionerna var International  competitiveness of tax systems, Anti-avoidance legislation, Protecting the tax base through incentive legislation, Protecting VAT revenues, Moving to a truly destination based VAT system samt en avslutande session om Internationella Organisationers roll för att koordinera olika staters incentives/anti-avoidance-lagstiftningar.

    Redan i första sessionen påpekade inledaren, Wolfgang Schön från Max Planck-institutet för Skatt och Offentlig finansiering, att bolagsskatten i Tyskland svarar för blott enstaka procent av Tysklands skatteinkomster. Jeffery Owens, tidigare mångåring skattechef vid EU-kommissionen, fyllde i och antydde att bolagsskatten endast i undantagsfall överstiger 5 procent av skatteinkomsterna, dock utan att nämna vilka länder skatten var högre. Några tydliga slutsatser drogs inte av detta, men undertonen var att problemen med skatten står i stark kontrast med skattens betydelse.  Men det är en mycket "sexigare" skatt framhöll JO. Vid seminariet Protecting VAT revenues passade presentatören på att med hänvisning till dessa påpekanden ge bolagsskatten en känga för oförtjänt uppmärksamhet och framhöll betydelsen av den verkligt viktiga och skatteinbringande mervärdesskatten (VAT). Vid den avslutande diskussionen vädjade Ulrika Hansson från den svenska Bankföreningen till moderatorn Han Kogels, generalserkreterare för IFA, om större uppmärksamhet för mervärdesskatten vid kommande IFA-kongresser. Med dessa undantag präglades hela konferensen av problemen med bolagsskatten.

    Men det var ett fall framåt. För tio år sedan  var det otänkbart att ens ifrågasätta bolagsskatten.

    En samtal med en av deltagarna i Företagssskatteutredningen gav dock inget hopp om att den svenska bolagsskatten skulle vara på väg ut på kort sikt. På min fråga om skälet blev svaret: back stop-problematiken, d.v.s. att personer sätter sig på bolag och omvandlar arbetsinkomster till kapitalinkomster; ett struntproblem i relation till de problem och skador som bolagsskatten vållar.

    Jag tror dock att allt fler börjar inse att bolagsbeskattningen är omöjlig - om inte annat så på grund av den internationella skattekonkurrensen och de problem som skatten föranleder. Till kedjan av problem som transfer pricing, thin capitalisation kan nu läggas förkortningen BEPS, base erosion profit shifting.

    Bolagsbeskattningen som problem har nått allmänheten och politikerna i form av föreställningen att företagen försnillar och gömmer undan pengar som rätteligen skulle tillhöra dem. Skatter för hundratals miljarder skulle ha undanhållits. Denna populistiska föreställning kolporteras den 16 juni i en krönika av Therese Larsson i SvD. En stor del avser fysiska personers skatteundandraganden (och det är illa) men även företagen antas ha lurat staterna på skatter.

    Ingenting hindrar ett land att införa skatter baserad på verksamhet bedriven inom dess territorium. Det är fullt respekterat. Det spelar ingen roll att det är registrerat eller styrt från ett annat land, eller att det ägs av utlänska bolag eller personer. Men det är ett sätt att fördyra en etablering och därmed hålla investerare borta. Det finns många tekniker att använda om man ändå vill; lönesumma, produktionsvolym, energiförbrukning m.m. Att använda vinsten som beskattningsgrund är sällsynt dumt, bl.a. eftersom vinstbegreppet är så svårt att fastställa entydigt och det är så lätt att genom prissättning och finansieringstekniker styra bort vinsten från landet. Men det finns många andra både principiella och praktiska problem.

    Nu ska politikerna gå till storms mot den internationella skatteflykten. I morgon träffas ledarna för världens åtta rikaste länder på golfhotellet Lough Erne på Nordirland. Överst på G8-ledarnas agenda står en brännande punkt; att försvåra för individer och företag att skattefiffla, skriver TL. De tvingas inse att de därmed försvårar för de egna ländernas företag. I själva verket är det en kamp mellan länderna om det beskattningsunderlag som företagsvinster antas utgöra. Samtidigt pågår en successiv sänkning av bolagsskattesatserna världen runt. När bolagsskatten har försvunnit har också "problemet" med bolagsskatteflykten försvunnit.

    DN

    Avskaffa bolagsbeskattningen.

    onsdag 12 juni 2013

    SKATTETILLÄGG OCH STRAFFPÅFÖLJD - FRÅGAN OM DUBBELBESTRAFFNING ÄNTLIGEN AVGJORD

    Högsta Domstolen (HD) har in plenum avgjort frågan om huruvida straffpåföljd och skattetillägg innebär icke tillåten dubbelbestraffning (mål nr B 4946-12). Enligt vedertagna rättsliga prinicper, stadfästa både i Europakonventionen och EUs stadga om de grundläggande rättigheterna, får ingen lagföras eller straffas flera gånger för samma brott (ne bis in idem) .



    Sverige har anslutit sig till det sjunde tilläggsprotokollet i Europakonventionens, och det gäller därigenom som lag här i landet enligt lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Av artikel 4.1 i protokollet framgår det att ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott, för vilket han redan har blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat.



     
    En motsvarande bestämmelse finns i EUs rättighetsstadga, som blev rättsligt bindande genom att Lissabonfördraget trädde i kraft den l december 2009. Enligt artikel 50 får ingen lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilken han eller hon redan har blivit frikänd eller dömd i unionen genom en lagakraftvunnen brottmålsdom i enlighet med lagen. Bestämmelsen har alltså genom sin koppling till unionen ett mer vidsträckt geografiskt tillämpningsområde än artikel 4 i tilläggsprotokollet, där det talas om ett andra förfarande i samma stat. Stadgan utökar inte unionens befogenheter så som de definieras i fördragen, och den riktar sig till medlemsstaterna endast när de tillämpar unionsrätten. Inom detta tillämpningsområde ska stadgan ha samma rättsliga värde som fördragen och sålunda ingå i EUs primära regelverk. (Se artikel 6.1 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 51 i stadgan.)
     
    Enligt Europadomstolen ska tolkningen och tillämpningen av Europakonventionen inte vara restriktiv; konventionens rättigheter ska vara effektiva och möjliga att utöva i praktiken. HD konstaterar i det nu avgjorda målet att Artikel 4 måste så förstås att den förhindrar lagföring och dom för ett andra brott i den mån som detta härrör från identiska fakta eller från fakta som i allt väsentligt är desamma som beträffande det första brottet. Prövningen ska utgå från vad som objektivt bildar en uppsättning konkreta fakta som berör samma svarande och är oupplösligt förbundna med varandra till tid och rum. (Se §§ 80-84 i domen.)
     
    Tidigare  ansågs bedömningen vila på att de båda sanktionerna byggde på olika subjektiva förutsättningar och att skattebrotten förutsatte uppsåt eller grov oaktsamhet medan skattetillägg skulle tas ut om felaktigheten inte var ursäktlig.
     
    HD fann till en början att skattetillägget har sådan straffrättslig karaktär att det omfattas av artikel 4 i tilläggsprotokoll 7 till Europakonventionen och att bedömningen måste bli densamma när det gäller artikel 50 i rättighetsstadgan, i den mån det blir fråga om att tillämpa unionsrätt.
     
    Vidare får skattetillägg och ansvar för skattebrott som baserar sig på en och samma deklarationsuppgift, enligt HD, anses grundade på samma faktiska omständigheter,
    nämligen de konkreta handlingar som innebär att en oriktig uppgift lämnats i skattebrottslagens respektive skatteförfarandelagens mening. Därmed avser förfarandena samma brott.
     
    Däremot fann HD att förbuden mot dubbla förfaranden och straff normalt tillåter åtal och dom för bokföringsbrott även om skattetillägg har tagits ut.
     
    Skyddet mot dubbel lagföring och dubbla straff ska tillämpas vid oriktiga uppgifter av betydelse för inkomstskatt, mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter och liknande avgifter.
     
    Om ett skattetillägg har tagits ut av en juridisk person på grund av en oriktig uppgift i skatteförfarandet, innebär det inte i sig något hinder mot att uppgiftslämnaren åtalas för brott enligt skattebrottslagen. Förfarandet mot den juridiska personen är ju då inte riktat mot den som har lämnat uppgiften på det sätt som krävs för att förbudet mot dubbla lagföringar ska vara tillämpligt. Sanktionerna avser olika rättssubjekt. Att den som åtalet riktar sig mot äger den juridiska personen förändrar inte den bedömningen. Att det förhåller sig på det angivna sättet enligt unionsrätten framgår, enligt HD, så klart av förbudets ordalydelse, att frågan är acte claire, dvs. det är inte nödvändigt att begära  förhandsavgörande av EU-domstolen. När staten genom ett rättsligt förfarande (jfr. handelsbolag, företrädaransvar) har krävt en fysisk person på betalning av ett skattetillägg, får emellertid förbudet mot dubbel lagföring anses hindra ett åtal för brott enligt skattebrottslagen mot henne eller honom för samma oriktiga uppgift, även om en juridisk person är primärt ansvarig.
     
    Enligt svensk rätt råder ett starkt systematiskt samband mellan reglerna om rättskraft och bestämmelserna om lis pendens som rättegångshinder. Lika väl som domens rättskraft hindrar ett nytt åtal för samma gärning (res judicata), innebär en pågående rättegång att ett nytt åtal inte får väckas mot den tilltalade för en gärning som han eller hon redan står under åtal för (lis pendens). Saken brukar beskrivas så, att när ett rättsligt förfarande - om det fullföljs - resulterar i ett avgörande som medför res judicata för en viss talan, innebär förfarandet att lis pendens föreligger med avseende på denna talan. För att rättegångshinder på grund av lis pendens ska föreligga i brottmålet måste det dock krävas att frågan om ett uttag av skattetillägg dessförinnan har konkretiserats i det enskilda fallet. Det avgörande bör, enligt HD, vara när Skatteverket har fattat sitt beslut om att påföra skattetillägg. Från den tidpunkten föreligger alltså hinder mot åtal.
     
    HD sammanfattar sitt principresonemang på följande sätt:
     
    Rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott (gärning) omfattar systemet med skattetillägg och påföljd för brott mot skattebrottslagen. Rätten omfattar såväl mervärdesskatt som andra skatter och avgifter. Den gäller när skattetillägg och påföljd för skattebrott aktualiseras för en och samma fysiska person, också när en juridisk person är primärt ansvarig för skattetillägget. Det föreligger hinder mot åtal för skattebrott även om beslutet om skattetillägg inte har vunnit laga kraft.



    I det aktuella fallet innebär dessa ställningstaganden att åtalet avvisades i fråga om ett grovt skattebrott avseende den åtalades inkomstskatt, eftersom han i den delen hade personligen påförts skattetillägg för samma påstått oriktiga uppgifter som åtalet avsåg. Åtalet för grovt bokföringsbrott kunde däremot prövas utan hinder av de påförda skattetilläggen. Det fanns inte heller något hinder mot att pröva åtalet för grovt skattebrott avseende mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter, eftersom skattetilläggen hade tagits ut av hans aktiebolag och inte av honom personligen.


    Det fanns inte heller något hinder mot att pröva åklagarens talan om näringsförbud, som grundades på ett påstående om att personen hade satt sina skyldigheter i den i bolaget bedrivna näringsverksamheten åt sidan.
     
    Domen, som beslutades in plenum, innebär att HD ändrat uppfattning i frågan om skattetillägg och straff för samma förseelse. 2010 avgjorde HD två fall (B 5498-09) och (B 2509-09) där en majoritet ansåg att det fanns visst utrymme för dubbelbestraffning. Förutom att nya viktiga principiella ställningstaganden nu gjorts, kommer rättssystemet och Skatteverket till följd av domen att belastats av en mängd resningsansökningar och skadeståndskrav från personer som dömts till fängelsestraff och böter för skattebrott trots att de dessutom påförts skattetillägg. Dubbla straff torde regelmässigt ha utdömts. Det rör sig om tusentals personer. De sammanlagda skadeståndskraven kan bli astronomiska. Dessutom måste lagstiftningen ändras för att hantera det klarlagda rättsläget. En kommitté, Stärkt rättssäkerhet i skatteförfarandet (2012:14), arbetar redan med frågan och väntas lämna ett betänkande i september.

    P J Anders Linder avslutar i SvD den 13 juni sin ledarkommentar till domen med följande högst berättigade frågor:
    Och hur länge ska Skatteverket få driva skattemål vidare i förvaltningsdomstol även om motparten friats från skattebrott i tings- eller hovrätt? Och varför ska det vara så svårt att få anstånd med betalning av skattekrav medan processen fortfarande pågår? Och varför ska beviskraven vara lägre i skattemål än i brottmål?

     
    SvD  DN





     
     


     
     
     

    måndag 10 juni 2013

    BRYGGANS KAMP MOT ISEN

    Om det kan trösta SvDs kolumnist den 10 juni Jan Blomgren, kan jag berätta att min brygga med varierande framgång kämpat mot isen i 50 år i Stora Aspasjön i Bergslagen. Stora Aspasjön är inte stor - 2 km lång och 400 m bred. Senaste vintern trodde jag att jag funnit den ultimata modellen. Det blev total katastrof. Liksom JB använder jag mig av gamla telefonstolpar. En knäcktes som en tändsticka när isen gick upp i april.

    En granne på andra sidan sjön som byggt sin brygga på armerade betongpelare fick sin brygga upplyft på land. Armeringsjärnen sticker nu upp i sjön.

    Nu har jag funnit den ultimata lösningen. Den innebär att jag drar upp bryggan på hösten.

    tisdag 4 juni 2013

    VAR SKAPAS JOBBEN? EN ESO-RAPPORT

    FREDRIK HEYMAN, docent i nationalekonomi, PEHR-JOHAN NORBÄCK, docent i nationalekonomi och LARS PERSSON, professor i nationalekonomi, Samtliga vid Institutet för näringslivsforskning (IFN) har författat rapporten Var skapas jobben? – En ESO-rapport om dynamiken i svenskt näringsliv 1990 till 2009 (2013:3 ) till ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi).

    På Brännpunkt i SvD den 4 juni skriver de att deras övergripande slutsats är att mångfald i näringslivet är avgörande för en samhällsekonomiskt effektiv strukturomvandling som skapar nya arbetstillfällen. Denna mångfald gäller inte enbart förhållandet mellan små och stora företag utan också mellan unga och gamla företag och mellan små och stora arbetsställen. Avgörande i alla dessa dimensioner är dock att företag inte möter regelverk och institutioner som missgynnar produktivt företagande och jobbskapande.

    Låter så självklart att man måste vara doktor i ekonomi för att bli tagen på allvar med ett sådant påstående. Men bra att det sägs högt.

    Vid presentationen sade  Fredrik Heyman att de flesta jobben skapas i företag som växer och inte i nya företag.  Vi vill att man tar ett steg tillbaka till ett enklare regelverk angående skattefrågor för företag, sade Lars Persson.

    Javisst. Ta ett stort steg tillbaka och avskaffa bolagsskatten. Den drabbar nämligen exklusivt de företag som växer - de där, enligt rapporten, de flesta jobben skapas. Tillväxten är vinsten - vinst är tillväxt. Varför ska vinsten beskattas? Det hejdar ju tillväxten. Det blir också ett MYCKET ENKLARE regelverk.

    måndag 3 juni 2013

    ANDORRA INFÖR INKOMSTSKATT

    Andorra ska införa en inkomstskatt för privatpersoner – men det är efter påtryckningar från omvärlden, skriver SvD den 3 juni.

    Tänk att en stat inte själv kan få bestämma vad som är bäst beskattningsform för landet.

    Att inte lämna uppgifter om personer som flyr beskattningen i andra länder är en helt annan sak. Informationslämnande är till ömsesidig nytta. Sekretessparadis kan gärna motarbetas.

    Tills vidare gäller beskattningen bara individer - inte företag. Ja, varför skulle Andorra behöva införa en beskattningsform som försämrar möjligheterna att försörja den egna befolkningen. Enligt ett pressmeddelande från Elyséepalatset har Andorra dock gått med på att successivt ”nå internationell skattestandard”, vad nu det kan innebära.

    lördag 1 juni 2013

    LAGRÅDSREMISS OM SKÄRPNING AV 3:12-REGLERNA

    Regeringen har nu lagt en lagrådsremiss för att justera reglerna om beskattning av ägare av fåmansföretag, de s.k. 3:12-reglerna. Behovet av ändring har uppkommit sedan det visat sig att vissa fåmansföretagsägare kunnat utnyttja reglerna på ett sätt som politikerna inte trott sig ha avsett. Avsikten med regeln var att stimulera löneintensiva företag, dvs företag där lönesumman är en hög andel av företagets kostnader.

    Genom en regel, som infördes 2006, har en stor del av ägarnas uttag från företagen kunnat göras genom utdelning, som genom specialregler beskattas med 20 procent i stället för genom betydligt hårdare beskattad lön.  (Å andra sidan har det föranlett en tillkommande beskattning av bolagsvinsten) Framför allt har det varit konsultföretag ägda av ett stort antal delägare som kunnat göra detta, dvs advokater, revisorer, skattekonsulter och andra konsulter samt  läkare och tandläkare. Läkare och tandläkare fick regelsystemet till skänks, eftersom många sedan länge redan bedrev verksamhet genom Praktikertjänst AB, som visserligen ägs av hundratals delägare, men eftersom

    näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är oberoende av varandra och där en fysisk person genom innehav av andelar, genom avtal eller på liknande sätt har den faktiska bestämmanderätten över en sådan verksamhet och självständigt kan förfoga över dess resultat (56 kap. 2 § 2. inkomstskattelagen (1999:1229),
    räknas företaget som ett fåmansföretag. Konsulter och advokater mm har i stor utsträckning reagerat adekvat på regelsystemet och på sätt liknande Praktikertjänst etablerat aktiebolag ägda av tio- eller  hundratals personer. Däremot kan man betvivla att några företag anställt flera personer bara för att ägaren fått lägre skatt.

    Den bestämmelse i systemet som framför allt föranlett de oönskade effekterna är en regel baserad på företagets lönesumma. Ju högre lönesumma, desto gynnsammare skatteutfall för delägarna.
    Regeringen anser att reglerna blivit för gynnsamma för dessa mångägda "fåmans"företag. Löneregeln är motiverad endast för företag ägda av ett fåtal personer, anser regeringen. Lönebaserat utrymme ska därför enligt lagrådsremissen beräknas bara om andelsägaren äger andelar i företaget som motsvarar minst fyra procent av kapitalet.  Lönesummeregeln kommer därför att kunna utnyttjas endast om företaget har högst 25 delägare.  Därutöver görs vissa andra förändringar.

    Det ska bli intressant att se hur företagen reagerar på lagändringen. Sedan nu advokater och konsulter väl etablerat sig  i samverkande storföretag med många delägare och upplevt fördelarna med tillgången till stora gemensamma resurser i fråga om personal, bibliotek, arkiv, rutiner osv, förefaller det vara en tämligen enkel procedur att de formellt delar upp verksamheterna i smärre företag ägda av högst 25 personer som hyr in eller köper resurser från det gemensamt ägda samverkansbolaget. Det blir lite krångligare och mer administration, men sedan konsulterna fått smak på skattelindringen är det ingen vild gissning att de försöker uppnå samma resultat i det nya regelsystemet.