torsdag 16 juli 2020

JURIDIKEN MOT POLITIKEN I EU-DOMSTOLEN


EU-domstolens underinstans, Tribunalen (General Court) har den 15 juli undanröjt EU-Kommissionens beslut från 2016 att underkänna den irländska skattemyndighetens beslut från 1991 och 2007 om beskattningen av Apple Sales International (ASI) och Apple Operations Europe (AOE). 2007 års beslut gällde till 2014. Skattemyndighetens beslut avsåg hur bolagen skulle beskattas i Irland för sina aktiviteter i de irländska verksamheterna. Kommissionen ansåg att skattemyndighetens beslut innebar olagligt statsstöd och krävde att bolagen skulle återbetala 13 miljarder euro till irländska staten.

Både staten Irland och bolagen överklagade beslutet till EU-domstolen och krävde att denna skulle undanröja Kommissionens beslut, vilket domstolen (General Court/Tribunalen) nu alltså gjort. Beslutet kan överklagas till EU-domstolen inom två månader och tio dagar.

I beslutet anför Tribunalen att Kommissionen inte lyckats att juridiskt (to the requisite legal standard) visa att det förelåg ett statsstöd (advantage for the purposes of Article 107(1)) i Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt,  TFEU.

Enligt Tribunalen var Kommissionens beslut att bolagen tillförts någon särskild ekonomisk fördel (selective economic advantage) eller, i sin förlängning, statsstöd inte korrekt. Tribunalen bekräftade visserligen Kommissionens bedömning av hur den skattepliktiga inkomsten skulle beräknas (t.ex. tillämpningen av armslängdsprincipen), men Kommissionen hade, enligt Tribunalen, felaktigt dragit slutsatsen, att den irländska skattemyndigheten hade beviljat bolagen fördelar genom att inte ha allokerat licensinkomsterna från de immaterialrättigheter som innehades av bolagen till bolagen. Tribunalen ansåg att Kommissionen borde ha visat att inkomsten motsvarade värdet av de verksamheter som faktiskt bedrivits av bolagens irländska verksamheter.

Kommissionen hade inte heller, enligt Tribunalen, lyckats visa på sådana metodologiska fel i de ifrågasatta besluten som kunde ha lett till reduktion av bolagens skattepliktiga inkomst i Irland. Tribunalen beklagade den ofullständiga och inkonsistenta utformningen av de ifrågasatta besluten men fann att de brister som Kommissionen framhållit på grund därav inte i och för sig var tillräckliga för att visa att det förelåg en sådan skattefavör som avses i Artikel 107(1) TFEU.

Till sist ansåg Tribunalen att Kommissionen inte kunde visa att de ifrågasatta besluten berodde på någon uttalad avsikt att ge bolagen en särskilt utformad förmån.

KOMMENTAR
Beskattningen av stora multinationella företag har återigen inneburit motgångar för de fiskala intressena, eller snarare de nationella intressena; det är mindre en fråga om beräkningen av vinsten (beskattningsunderlaget) än om fördelningen av vinsten mellan berörda länder. Men fördelningen påverkas förstås av företagens intresse att minska skattebelastningen genom att utnyttja ländernas olika beskattningsregler. Med erfarenhet av svårigheterna att vinna framgång genom skatterättsliga prövningar, har Kommissionen har i det här fallet försökt använda sig av reglerna om förbud mot statsstöd. Materiellt är det fråga om samma problematik – hur ska vinsten beräknas och hur ska den fördelas – men juridiken är något annorlunda.  Men inte heller denna ansats har rönt framgång.

Tribunalens beslut andas dock knappast övertygelse. Det verkar snarare vara Kommissionens utredning av omständigheterna än dess rättsliga argumentation som brustit. Inte ens den omständigheten att den irländska skattemyndighetens beslut ansågs behäftat med bristfälligheter påverkade bedömningen. Eftersom ett överklagande bara får motiveras med rättsliga argument (appeal limited to points of law only) förefaller det osannolikt att EU-domstolen tar upp ett överklagande till prövning.

Som vanligt förvånas man över att stater slåss om beskattningsunderlag från företagsvinster. Irlands exempel med låg bolagsskatt är så övertygande. Det är klart att man får attraktiva företagsetableringar om man erbjuder gynnsamma villkor. Skatten på företagsvinster blir – med rimliga förutsättningar – alltid mycket mindre än skatten på de inkomster och den konsumtion som uppkommer genom företagens etablering. Med en vinst på 10 procent och en lönekostnad på 50 procent av kostnadsmassan blir, med en bolagsskatt på 20 procent och löneskatt på 40 procent, statens inkomst av bolagsskatt 2 och av löneskatt 18. Irlands bolagsskattesats är 12,5 procent.

Vad är viktigast: företagens verksamhet eller skatten på verksamhetens vinst?

Bolagsbeskattningen är ett resurskrävande självskadebeteende, som i det långa loppet inte ens ger några skatteinkomster. En konsulternas skattkista och akademikernas lekstuga.

Avskaffa bolagsbeskattningen.




tisdag 7 juli 2020

BOLAGSBESKATTNING ETT RESURSKRÄVANDE SJÄLVSKADEBETEENDE


DN argumenterar i en ledare den 6 juli för att Sverige ska bidra mer till EU:s arbete med att stoppa multinationella företags skatteflykt. I artikeln framförs flera omständigheter som gör arbetet angeläget:
Företagens agerande förändrar stadsbilden genom att lokala företag inte har råd att betala dyra jurister och konsulter som kan skräddarsy en skatteplan och får därför trots sin lilla storlek dra ett tyngre lass för att bekosta välfärden.
När de multinationella bolagen dumpar priserna leder det till konkurser och resultatet blir personliga tragedier och tråkiga stadskärnor med samma logotyper överallt.
När företagen tillåts diktera villkoren urholkas den demokratiska makten över statens styrning. Inflytande över både skatternas nivåer och utformning flyttas från medborgarna. Företagen kan hota att lämna om folket via röstsedeln inte ger dem de villkor de vill ha.
Det är lätt att hålla med, men remediet är inte ökad kontroll och samordning av bolagsbeskattningsreglerna inom unionen. Remediet är att avskaffa bolagsbeskattningen. Den är skadlig, dyrbar och onödig.

Basen för bolagsskatten är vinsten. Företag som gjort vinst har från en tidpunkt till en annan skapat värden som inte fanns tidigare. En del av vinsten delas ut till aktieägarna, men en större andel behålls normalt i företaget. För näringslivet som helhet motsvaras denna andel av investeringar i anläggningar och bestående värden av forskning och kunnande  -  eller mer precis nettoinvesteringarna. För landets hela ekonomi är detta själva tillväxten. En del produceras i det privata näringslivet och beskattas med bolagsskatt. En del produceras i offentlig regi och underkastas inte bolagsskatt. Den uppmärksamme observerar här det egendomligt kontraproduktiva i att hejda tillväxten i företagen med en skattebörda. En annan iakttagelse är att det företag som fördärvar befintliga tillgångar och värden, dvs. drivs med förlust, inte behöver betala skatt.

Till detta kommer en rad av besvärande omständigheter. Bolagsskatten är extremt komplicerad att beräkna och kräver omfattande kontrollinsatser av skattemyndigheterna. Ändå kan bolagsbeskattningen aldrig ge särskilt stora skatteinkomster, och gör det inte heller. Det är i själva verket en statsfinansiellt liten skatt. Något annat än bruttonationalprodukten (BNP) finns det inte att hämta skatter ur. Ett lands BNP utgörs av summan av bruttoinvesteringarna och konsumtionen/lönerna. Sveriges BNP uppgår till ca 5.000 miljarder kr, lönesumman/konsumtionen till ca 4.000 miljarder kr och bruttoinvesteringarna till ca 1.000 miljarder. Men det är bara nettoinvesteringarna som beskattas, och bara de i privat sektor. Beskattningsunderlaget är därför kanske 10 procent av BNP. I de flesta fall uppgår bolagsskatterna inte till mer än drygt 5 procent av ländernas totala skatteinkomster. Den svenska skattebasen för löner och utdelningar utgör 75-80 procent av BNP, och skatterna på löner, utdelning och konsumtion ca 90 procent av de totala skatteintäkterna. Dessutom är de betydligt enklare att administrera och kontrollera. Löne- och utdelningsskatter beräknas, debiteras och uppbärs med automatik.

På grund av sin komplexitet är skatten en rättssäkerhetsrisk: ingen behärskar hela regelsystemet, och gång på gång tvistas om skattekrav på hundratals miljoner kronor, vilkas berättigande kräver avgöranden i högsta rättsliga instanser. Bolagsskatten försörjer arméer av välutbildade och välarvoderade jurister och ekonomer, som kunde göra bättre nytta på annat håll; en lekstuga för akademiker och guldgruva för konsulter. 

Beskattningen av bolagens vinster och olika länders olika regler påverkar företagens beteende och leder därför till ekonomiska effektivitetsförluster. Företagen verkar i en globaliserad värld och konfronteras med flera länders regelverk. Olika länder har olika förutsättningar och skilda önskemål, som deras lagstiftning skall stödja och stimulera. Det är oundvikligt att företag tvingas ta ställning till hur de olika villkoren ska hanteras. Att manövrera i den terrängen utan kunskaper och tekniker, som för den utomstående ter sig som "aggressiv skatteplanering", är omöjligt.

Den skatt, som bolagen inte betalar till följd av sin skatteplanering, innebär ingen förlust för världsekonomin. Ingen äter sedlar och mynt. De varor och tjänster som har producerats, har producerats och investerats och konsumerats. De skattebetalningar som uteblivit har "endast" medfört att dispositionen över en avsedd andel av uppkomna resurser i första rummet inte tillkommit stater utan tills vidare behållits inom företagssfären. Och effekten är endast kameral, dvs. skatten hamnar inte under rubriken bolagsskatt i nationalräkenskaperna; och endast temporär. De genom skatteplaneringen uteblivna bolagsskatterna kan (och gör det i sinom tid) framkalla nyinvesteringar genom sänkta avkastningskrav. Nyinvesteringarna genererar i sin tur ökade lönekostnader/-intäkter till följd av ökad sysselsättning och/eller höjda löner samt aktieutdelningar; allt utgörande underlag som kan och brukar beskattas. Med höjda lönebetalningar och utdelningar ökas också basen för olika konsumtionsskatter. Bolagens skattekostnader övervältras till 100 procent. Varifrån skulle pengarna till bolagens skatter tas om inte från företagens konton för lönekostnader, försäljningsintäkter och aktieutdelningar? Från Himmelen? Nej, inga andra än levande individer kan bekosta ett lands skatter.

Det bästa vore om världen befriades från det självpåtagna meningslösa och kontraproduktiva gissel som bolagsbeskattningen utgör. Företagen kunde då bedrivas efter rent affärsmässiga förutsättningar. De enda som skulle bli lidande är skattekonsulter och skatteteoretiker vid akademierna. 

tisdag 23 juni 2020

BOLAGSSKATT, SYSSELSÄTTNING OCH VINSTRESERVERING

I två debattartiklar i Dagens Industri har nyligen bolagsbeskattningens betydelse för sysselsättning och återhämtning efter coronapandemin berörts. Magnus Henrekson konstaterar den 13 juni att sänkningen av bolagsskattesatsen från ca 55 procent år 1990 till dagens drygt 20 procent i förening med 3:12-reglerna kan förklara att ”Sverige har EU:s högsta sysselsättningsgrad, trots stark folkökning i hög grad driven av invandring av i många fall lågutbildade människor”. Rune Andersson, Bernt Lindén och Dan Olofsson argumenterar den 22 juni för att företagen ska kunna arbeta upp större reserver via egna vinster som buffertar för "det oförutsedda" – ett behov som vi blivit smärtsamt påminda om genom corona-krisen.
Henrekson argumenterar för en lägre kapitalbeskattning trots den ökade skattemässiga spänningen mellan inkomst från anställning och vinstutdelning. Sänkt bolagsskatt påverkar dock inte denna spänning, men sänker avkastningskraven och höjer därmed investeringsbenägenhet och sysselsättning
ALO rekommenderar att nuvarande system med periodiseringsfonder ska byggas ut från nuvarande 25 procent till 30 procent av överskottet. Vidare att fonden får behållas i 10 i stället för som nu i 6 år innan den återförs till beskattning, samt att nuvarande schablonbeskattning av fonderat belopp tas bort.
Om bolagsskattesatsen inte enbart sänks och periodiseringsfondssystemet inte bara liberaliseras ytterligare, utan bolagsskatten sätts till 0 och därför fondsystemet blir överflödigt, lär effekten bli ännu tydligare. 
Varför beskattas näringslivets nettoinvesteringar – det som hela mänsklighetens existens och välbefinnande är beroende av? Varför beskattas just de företag som skapar nya värden, medan företag som förstör det som redan finns, dvs. går med förlust, inte betalar något alls? Bolagsskatten motsvarar några ynka procent av de totala skatterna och är endast "kameral", dvs. redovisas som en särskild post i statens budget. Eftersom alla företagsskatter övervältras på löntagare, konsumenter och kapitalister, är skatten bara ett förtida uttag av skatter som förr eller senare skulle flutit in som inkomstskatt, löneskatt, konsumtionsskatt och skatt på aktieutdelning. Bolagsskatten är oerhört komplicerad och stimulerar till skatteplanering eller ljusskygga dispositioner. Tvister mellan företag och skattemyndigheter kan avse belopp på hundratals miljoner kronor. Bolagsskatten försörjer arméer av välutbildade och välarvoderade jurister och ekonomer, som kunde göra bättre nytta på annat håll; en lekstuga för akademiker och guldgruva för konsulter. Ett glaspärlespel.
Just för närvarande är bolagsbeskattningens existens närmast grotesk; samtidigt som bolagen betalar skatt på föregående års vinst, öser staten pengar över dem för att de inte ska gå under.

fredag 12 juni 2020

KONCERNBIDRAG OCH CORONASTÖD




SvD skriver den 12 juni att enligt Tillväxtverket
”så kallade koncernbidrag, där det flyttas pengar från ett bolag till ett annat inom en koncern, för räkenskapsåret 2019 är okej även för bolag som tagit emot permitteringsstöd.
Men det får inte ske koncernbidrag för det räkenskapsår som bolaget har fått stödet.”
Tillväxtverkets handläggare har troligen aldrig sysslat med företagsbeskattning och var med säkerhet inte aktiva när reglerna om koncernbidrag kom till. Hade de varit det skulle de aldrig kunnat komma på en sådan tanke.
Reglerna om koncernbidrag finns i skattelagstiftningen. När de infördes till vid mitten av 1960-talet var skälet att företag, som av organisatoriska skäl delat upp sin verksamhet i flera bolag och skapat en koncern, inte skulle träffas av större skatt om ett eller flera företag i koncernen skulle gå med förlust, än om verksamheten bedrevs i ett enda aktiebolag. En svårtolkad praxis hade uppstått när företag börjat täcka underskott i koncernföretag genom olika former av överföringar från vinstgivande bolag. Reglerna försågs med ett antal begränsningar för att vinsterna inte skulle kunna föras över till andra mottagare än aktiebolag inom samma helägda koncern. Dessa regler finns fortfarande.

Om ett koncernbidragsgivande företag skulle nekas stöd skulle detta innebära att ett sådant företag behandlas sämre än om företagets verksamhet bedrivits som en gren av det mottagande bolagets verksamhet. Detta är inte en ideologisk fråga. Det bör inte heller vara en formalistisk fråga, utan ett statligt åtagande för att undvika onödiga konkurser. Koncernen är en enhet som tack vare koncernbidragen kan beskattas som ett enda företag. Det bör behandlas på samma sätt med rätten till stöd.


torsdag 11 juni 2020

KONTAMINATION 23

I SvD den 11 juni kan man på sid 25 läsa  följande visdomsord apropå Rysslands och Kinas deformationskampanjer.
Men även Trump får. Vad?

Den sleven skulle man vilja se. Eller skopan?


Kontamination 22

tisdag 2 juni 2020

FÖRETAGSSTÖD OCH KONCERNBIDRAG




FARs ordförande Johan Rippe och vd Karin Apelman argumenterar i DI den 1 juni vädjande och känslosamt för att koncernbidrag inte ska påverka rätten till stöd för korttidsarbete. ”We are a family” och i en familj stöttar och hjälper man varandra. Man ”använder koncernbidrag för att rädda jobb och verksamheter”.

Argumenten för att koncernbidrag inte bör påverka rätten till stöd är betydligt starkare än så.  Reglerna om koncernbidrag finns i skattelagstiftningen. När de infördes till vid mitten av 1960-talet var skälet att företag, som av organisatoriska skäl delat upp sin verksamhet i flera bolag och skapat en koncern, inte skulle träffas av större skatt om ett eller flera företag i koncernen skulle gå med förlust, än om verksamheten bedrevs i ett enda aktiebolag. En svårtolkad praxis hade uppstått när företag börjat täcka underskott i koncernföretag genom olika former av överföringar från vinstgivande bolag. Reglerna försågs med ett antal begränsningar för att vinsterna inte skulle kunna föras över till andra mottagare än aktiebolag inom samma helägda koncern. Dessa regler finns fortfarande.

Om ett koncernbidragsgivande företag skulle nekas stöd skulle detta innebära att ett sådant företag behandlas sämre än om företagets verksamhet bedrivits som en gren av det mottagande bolagets verksamhet. Det är koncernens resultat som bör vara avgörande om företagen ska erhålla stöd.

Det är för mig obegripligt att Rippe och Apelman verkar acceptera att stöd ska kunna nekas om koncernbidrag lämnas till ett av privatpersoner ägt holdingbolag. Koncernbidragsreglerna förhindrar att vinstmedel ska kunna överföras till mottagare utanför den helägda koncernen. Att mottagarbolaget är ett holdingbolag saknar betydelse. En utbetalning till en fysisk person är inte ett koncernbidrag utan en utdelning, och då gäller regeln om att stöd inte ska lämnas till utdelande bolag.

Detta är – som Rippe och Apelman skriver – inte en ideologisk fråga. Det bör inte heller vara en formalistisk fråga, utan ett statligt åtagande för att undvika onödiga konkurser. Koncernen är en enhet som tack vare koncernbidragen kan beskattas som ett enda företag. Det bör behandlas på samma sätt med rätten till stöd.

fredag 15 maj 2020

FÅFÄNG SKATTJAKT


I en debattartikel i SvD den 13 maj upprörs Torsten Fensby och Leif Rosenfeld över att slipade och morallösa skatterådgivare hjälper skatteflyktingar som vill lägga beslag på genomsnittsväljarens inbetalda skattemedel. Det finns förvisso många sätt att undgå svensk beskattning med tvivelaktiga metoder, men den beskattning F och R har i åtanke är närmast beskattningen av företagens vinster. Det är då knappast genomsnittsväljarens skatter som bolagen lägger beslag på. Bolagsskatterna är nämligen bara en obetydlig del av de totala skatterna. I den senaste budgetpropositionen uppskattas andelen till 7 procent.

Denna andel är dock endast kameral, dvs. skatt som inbetalas och redovisas under en viss beteckning. I praktiken är bolagsskatterna 0 procent av de totala skatterna, eftersom inget bolag bekostar sina egna skatter; det gör vi alla som löntagare, anställda, konsumenter och aktieägare. Alla företagens kostnader – även skatter – övervältras på priser, löner och aktieutdelningar. Vem skulle annars bekosta dem?
Bolagsskatten är en skatt på näringslivets nettoinvesteringar. Bara den insikten borde stämma till eftertanke. Utan bolagsskatt ökar investeringsmöjligheterna, ökar sysselsättning och lönesumma, vilket ökar basen för skatter på inkomst, lönekostnad, konsumtion och aktieutdelningar. Med höjd skatt ökar avkastningskraven på investeringar och färre investeringar kommer till utförande; i värsta fall avvecklar ägarna verksamheten.

Men det är värre än så: Bolagsskatter betalas endast av de företag som skapar nya värden, dvs. det som vi alla är beroende av för vår tillvaro. Bolag som går med förlust, dvs. fördärvar det som redan finns, behöver inte betala för den skada de åsamkar.

Bolagsbeskattningen är en extremt komplicerad skatt, och de problem skatten vållar kan därför avse avsevärda belopp.  Vi läser ofta om fall där företag och skattemyndigheter tvistar om skattebelopp på mångmiljonbelopp eller tom miljarder. Hur kan en lagstiftning i ett rättssamhälle tillåtas vara så oprecis? Risken att förlora belopp i den storleksordningen gör förstås att företagen engagerar de skarpaste hjärnorna. De sitter inte nödvändigtvis i morallösa människors huvuden.  

Utan bolagsskatt skulle Sverige vara ett attraktivt land för investeringar och företagande. Ingen slipad hjärna skulle försöka flytta beskattningsunderlag utomlands. Förutom att investeringarna skulle bidra till befolkningens väl genom sysselsättning, skulle underlagen för inkomstskatter, löneskatter konsumtionsskatter och utdelningsskatter öka. Så länge vinsterna behålls inom företagen är det bara dumt och skadligt att beskatta dem.

F och R vill med all rätt värna den svenska skattebasen. Det bästa sättet är att göra det är att avskaffa bolagsbeskattningen.