onsdag 24 juli 2019

ELSA KUGELBERG I DN

Storföretagen ska inte bestämma hur mycket skatt de betalar, 
tycker Elsa Kugelberg i en ledarartikel i DN den 22 juli. Artikeln kommenteras den 23 juli i SvD av  Janerik Larsson.


Elsa Kugelberg argumenterar i en ledare i DN den 22 juli för att EU ska införa den s.k. CCCTB-skatten. Det är inte en ny skatt, men det är ett nytt sätt att fördela rätten till beskattningen av internationellt verksamma företag. Om alla länder beräknar vinsten på samma sätt, är det – enligt tanken – enkelt att rättvist fördela beskattningsunderlaget mellan berörda länder med hjälp av en överenskommen fördelningsnyckel.

Låter det enkelt? Tja, först måste 28 länder ge upp sin beskattningssuveränitet. Sedan ska de bli överens om hur beskattningsunderlaget (vinsten) ska beräknas. Och så ska länderna komma överens om en fördelningsnyckel. Men det kanske går, om tillräckligt mycket står på spel. Kugelberg tycks tro det, för det skulle enligt henne ”stoppa den kapplöpning mot botten som annars hotar att urholka de europeiska ländernas finanser”.

Då kan det konstateras att bolagsskatterna ”kameralt” sett svarar för enstaka procentandelar av ländernas totala skatter.  Eftersom basen för vinstskatten huvudsakligen är värdet av nettoinvesteringarna i den skattepliktiga delen av näringslivets (dvs. exklusive det offentligas nettoinvesteringar), kan basen i förhållande till BNP (dvs. vad som finns att omfördela genom beskattning mellan samhällets medlemmar) inte bli särskilt stor. I Sverige ligger denna andel av BNP på kanske 10 procent.  Kameralt, eftersom alla kostnader – även skatter – övervältras på löntagare, konsumenter och aktieägare. Det finns inga andra som betalar. Kan företagen inte övervältra bolagsskatten kommer de på sikt att avvecklas. Sänkta bolagsskatter å andra sidan gör att vinsterna ökas, vilket stimulerar investeringar som ger ökat underlag för inkomstskatter och löneskatter, vilka beskattas. Basen för konsumtionsskatter ökas, och på sikt kommer de ökade investeringarna och vinsterna att ge ökat underlag för beskattning av aktieutdelningar. Så de bortfallna bolagsskatterna kommer att ersättas av andra skatter. I det långa loppet ger bolagsskatterna ingenting netto.

Bolagsbeskattningen är förmodligen ett av mänsklighetens största självbedrägerier. Den sysselsätter arméer av välbetalda konsulter och akademiker. Belastar skattemyndigheter, domstolar och rättsväsenden. Bolagsbeskattningen gynnar ett improduktivt ekonomiskt beteende, eftersom reglerna påverkar företagens dispositioner. Internationellt orsakar den att företagen anpassar sig till olikheterna i ländernas regler. Eftersom det krävs avancerade kunskaper för att genomföra internationell anpassning, är kostnaderna i de individuella fallen mycket höga, vilket gör att endast de största företagen har råd och dessutom sådan verksamhetsvolym som motiverar åtgärderna, som i de individuella fallen ger skattelindringar på mångmiljardbelopp.  Allmänheten bibringas då föreställningen att skattesvinnet är ofattbart stort.  På det lokala planet uppstår betydande konkurrenssnedvridningar. Nationella och lokala företag, som varken har juridiska eller affärsmässiga förutsättningar eller ekonomiska resurser drivs ur marknaden.

Det har i olika sammanhang (t.ex. https://www.oecd.org/ctp/background-brief-inclusive-framework-for-beps-implementation.pdf) beräknats att skattesvinnet p.g.a. att företagens internationella skatteplanering skulle uppgå till mellan 900 och 2 000 miljarder kronor. Världens BNP (värdet av allt som produceras under ett år) för 2017 var enligt IMFs, Världsbankens och FNs olika beräkningar ca 80 tusen miljarder USD. Om skattebortfallet vore 1 000 miljarder SEK, dvs. 100 miljarder USD, motsvarar detta en åttahundradel, eller 0,125 procent av värdet av världens hela produktion; en nästan lika obegripligt liten andel som beloppet är stort i absoluta tal.

Vad som kan verka upphetsande är i själva verket realekonomiskt betydelselöst. Den skatt, som bolagen inte betalar till följd av sin skatteplanering, innebär ingen förlust för världsekonomin. Ingen äter sedlar och mynt. De varor och tjänster som har producerats, har producerats och investerats och konsumerats. De skattebetalningar som uteblivit har "endast" medfört att dispositionen över en avsedd andel av uppkomna resurser i första rummet inte tillkommit stater utan behållits inom företagssfären. Men förlusten är endast kameral, dvs. skatten hamnar inte under rubriken bolagsskatt i nationalräkenskaperna; och är endast temporär.

Beskattningen av företagsvinster - som är det som ger mänskligheten dess bas för sin försörjning   innebär, som sagt, en extra kostnad för nyinvesteringar. Företag som gör förluster, dvs. förstör det som redan finns, betalar däremot ingen skatt.

Befria mänskligheten. Avskaffa beskattningen av bolagens vinster.

onsdag 10 juli 2019

JU LÄGRE BOLAGSSKATT DESTO BÄTTRE

Häromdagen fick jag ett mail från Krister Andersson, tidigare chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv numera ordförande för Tax Policy Group, Business Europe, med följande länk till EESC (Europeiska Ekonomiska Sociala Kommittén): https://www.eesc.europa.eu/en/news-media/press-releases/corporate-taxes-less-could-be-more-study-says>

Idag har Claes Hammarstedt ett inlägg på LinkedIn om samma rapport.

Äntligen tycks den egendomliga villfarelsen om bolagsskattens nödvändighet och välsignelse uppmärksammas. Jag har kämpat för detta för döva öron i mer än 25 år. Här en artikel i ämnet från någorlunda sen tid. 

söndag 16 juni 2019

BOSTADSBRIST - FÖLJETONG

Alla klagar på bostadsbristen. Så har det varit i decennier. Det var inte bättre förr. Vi, som har erfarenheter från 1950-talet, har ständigt levt med talet om bostadsbrist. 1966 var året då statsminister Tage Erlander i en TV-intervju på frågan: ”Vilket råd ger ni till ett ungt par som söker bostad i Stockholm?” svarade: ”Ja, de får ju ställa sig i bostadskön givetvis”, väl medveten om att väntetiden för en lägenhet kunde vara tio år eller längre. Det uttalandet fick han äta upp under hela sin återstående tid. Redan i vår barndom ställde vår föräldrageneration sina småbarn i bostadskö. Det hjälpte inte; det fanns inga lediga bostäder att flytta in i när vi växte upp och ville flytta hemifrån. Vi fick börja våra bostadskarriärer möblerat och med andrahandshyror genom utnyttjande av bekanta och bekantas bekanta och diverse kontakter. 

”Bygg bort bostadsbristen” var redan då ett politiskt slagord. Ett miljonprogram genomfördes efter Erlanders uttalande – en miljon nya bostäder på tio år skulle det bli. Det räckte inte; det har bara blivit värre.

Har vi verkligen bostadsbrist?  

Vad är bostadsbrist? Att bo på mindre yta än ett politiskt bestämt mått? Att inte ha ett rum per boende? Att inte har två rum per boende? Att inte utöver att ha ett eget sovrum även ha ett eller två gemensamhetsutrymmen? Att inte dessutom har ett arbetsrum och bibliotek eller hobbyrum? 

Vad skulle hända om lagstiftaren bestämde att hyran inte fick understiga ett visst belopp per kvadratmeter?

Orimlig tanke, men tänk den!

Hur många människor bor det i Sverige? Hur många bostäder finns det? 

Det är det lätt att ta reda på, det är bara att gå in på Statistiska Centralbyråns hemsida. Gå in på Statistikdatabasen/boende/bostadsbestånd/antal lägenheter efter region och hustyp. Sen är det bara att klicka in sina önskemål om region, hustyp och år. Det finns fyra hustyper: småhus (friliggande en- och tvåbostadshus samt par-, rad- och kedjehus), flerbostadshus, övriga hus (byggnader som inte huvudsakligen är avsedda för bostadsändamål, t.ex. byggnad avsedd för verksamhet eller samhällsfunktion) och specialbostäder (bostäder för äldre/funktionshindrade, studentbostäder mm). 

Då kan man se att det 2018 i hela riket fanns 2 081 112 småhus, 2 508 679 lägenheter i flerbostadshus och 81 180 lägenheter i övriga hus. Sen fanns det dessutom 253 821 specialbostäder och drygt en halv miljon fritidshus, men låt oss bortse från dem, även om de till stor del fungerar som permanentbostäder.  I Uppsala län fanns det 70 848, 88 588 resp. 758 samt 2 758  i övriga hus.

Sen kan man gå in på Befolkning/befolkningsstatistik/folkmängd/folkmängd efter region, civilstånd, ålder och kön. Då kan man se att det totalt bodde 10 230 185 personer i Sverige 2018. I Uppsala län fanns det 376 354 personer.

Hur många personer bor det genomsnittligt i en lägenhet? I ett småhus? Jag tror att den genomsnittliga lägenheten är dimensionerad för två personer och småhuset/villan för fyra. Om det är en riktig bedömning finns det bostadsutrymme för 4*2 081 112 + 2*2 508 679 + 2*81 180  = 13 504 166 personer. Det verkar finnas över 3 miljoner outnyttjade bostäder! Det bor bara 2,19 personer per bostadsenhet. 

Ja ja, men bostadsbristen är framför allt koncentrerad till storstäderna, invänder någon genast. Nej, det visar sig att invånare per bostadsenhet ligger mellan 2,0 och 2,3 i samtliga län och i A-regionerna Stockholm, Göteborg och Malmö, utom i Uppsala och Jämtlands län som ligger på 2,32 resp. 1,93. 

Så här förhåller det sig:
LÄN OCH A-REGIONER
                                                    AB                             C                       D

Småhus                        278 059               70 848           61 650
Lgh i fl.bost.hus          735 894                88 588          71 019
Lgh i övriga hus            17 806                 2 758             2 756
Bostäder                   1 031 759              162 194         135 425

4*småhus+ 2* lgh    2 619 636              466 084         451 700


Specialbostäder             48 497                17 577           4 736



Invånare                    2 344 124              376 354        294 695
Invånare/bost.enhet           2,27                    2,32             2,18


                                          E                        F                    G

Småhus                          94 358                86 752          53 078
Lgh i fl.bost.hus          118 785                70 356          33 105
Lgh i övriga hus              2 283                  3 311            2 609
Bostäder                      215 426              160 419          88 792
4*småhus+ 2* lgh       619 568              494 342        283 740

Specialbostäder             12 644                  9 149            8 040

Invånare                      461 583              360 825        199 886
Invånare/bost.enhet           2,14                    2,25             2,25


                                          H                        I                    K

Småhus                          69 060                17 419            43 673
Lgh i fl.bost.hus            47 054                  9 597            30 445
Lgh i övriga hus              2 045                     626             1 366
Bostäder                      118 159                27 642           75 484
4*småhus+ 2* lgh       374 438                90 122         238 314

Specialbostäder              5 630                  1 474             3 811

Invånare                      244 670                 59 249       159 684
Invånare/bost.enhet           2,07                     2,14             2,12


                                         LM                       N                 OPR

Småhus                        279 815                 88 717        350 109
Lgh i fl.bost.hus          318 147                 52 426        412 142
Lgh i övriga hus              9 301                   1 952          12 473
Bostäder                     607 263                143 095        774 724
4*småhus+ 2* lgh   1 774 156               463 624      2 249 666

Specialbostäder             32 238                   6 386           38 105

Invånare                   1 362 164                329 352      1 709 814
Invånare/bost.enhet           2,24                     2,30             2,21


                                        S                           T                  U

Småhus                         75 650                 67 423          55 159
Lgh i fl.bost.hus           60 718                 71 719           71 034
Lgh i övriga hus             2 936                   3 234            2 069
Bostäder                     139 304                142 376        128 262
4*småhus+ 2* lgh      429 908                419 908        366 842

Specialbostäder              6 805                   8 728             7 094

Invånare                     281 482               302 252         273 929
Invånare/bost.enhet           2,02                     2,12             2,14


                                           W                      X                   Y

Småhus                         82 405                 75 089          63 715
Lgh i fl.bost.hus           53 604                 62 485          54 887
Lgh i övriga hus             3 197                   2 209            1 957
Bostäder                     139 305                139 783        120 559
4*småhus+ 2* lgh      442 222               429 744         368 548

Specialbostäder              6 447                   6 845             6 130

Invånare                      287 191               286 547         245 453
Invånare/bost.enhet           2,06                    2,05             2,04


                                          Z                      AC                   BD

Småhus                         37 582                 64 392           66 159
Lgh i fl.bost.hus           28 344                 61 786           56 544
Lgh i övriga hus             1 572                   2 467            2 253
Bostäder                       67 498               128 645        124 956
4*småhus+ 2* lgh      210 160               386 074        382 230

Specialbostäder              3 264                 11 819             8 402

Invånare                      130 280               270 154         250 497
Invånare/bost.enhet           1,93                    2,10             2,00


A-REGIONER       STOCKHOLM      MALMÖ         GÖTEBORG

Småhus                         259 940             99 968            172 525
Lgh i fl.bost.hus           724 453            186 793            272 788
Lgh i övriga hus             17 449                5 057               5 822
Bostäder                    1 001 842            291 818            451 135
4*småhus+ 2* lgh     2 523 564            783 572         1 247 320

Specialbostäder             47 013               19 912            23 662

Invånare                    2 282 355             664 576        1 025 860
Invånare/bost.enhet           2,28                    2,28             2,27



En genomgång av statistiken för 2014 och 2017 visar att i stort sett samma förhållanden rådde då; både på riksnivå och läns- och A-regionnivå. Antalet bostäder var färre, men det var också antalet invånare. 



I SCBs statistik kan man under Hushållens ekonomi/hushållens boende också se genomsnittlig bostadsarea per person efter region, hushållstyp och boendeform. För hela riket gäller att den genomsnittliga bostadsarean är 41 m2 per person. Stockholms län ligger markant lägre med 36 m2, Uppsala län har 40 m2 och Västra Götaland 41 m2, medan arean i övriga län ligger mellan 42 och 46 m2 per person.

Är det verkligen brist på bostadsutrymme? Har vi inte bara vant oss vid tämligen generösa utrymmen, eftersom det inte kostar vad det är värt? Inte alla; många har det trångt, men genomsnittligt sett verkar vi bo rymligt. Fördelningen av bostadsutrymme verkar extremt skev.

Under tiden bygger vi nytt av alla krafter och förbrukar våra resurser på något som kanske egentligen inte behövs. Och dessutom skaffar vi oss ett underhållsåtagande under hundrafemtio år, som konsumerar resurser som våra barn och barnbarn skulle kunna använda för något de bättre behöver.


Vad behöver göras?


Vi måste inse vad bostadsbeståndet verkligen kostar, och själva individuellt betala för det. Hyresreglering och skattefinansierade produktions- och finansieringsstöd döljer de verkliga kostnaderna för brukarna och framkallar en totalefterfrågan som inte kan tillgodoses. De med begränsade ekonomiska resurser som har levt med systemet i decennier måste dock skyddas mot dramatiska hyreshöjningar.

Vidare är skattesystemet som skräddarsytt för att stimulera överefterfrågan på bostadskapital. I stället för att avkastningen av bostadskapitalet, dvs. boendevärdet av fastigheterna, beskattas i nivå med annan avkastning och konsumtion belastas boendet med mycket en beskedlig kommunal avgift. (Det är ett mysterium att det accepteras att ingen behöver betala skatt (kommunal avgift) på värdet av en- och tvåfamiljsfastigheter över ca 1 miljon kronor. Själv bor jag i en fastighet som bör kunna säljas för ca 10 miljoner kronor men betalar inte mera i avgift än den som har en liten stuga värd 1 miljon.) Vidare momsbeskattas inte bostadskonsumtionen. En sådan beskattning skulle inte alls vara så dramatisk som det låter, eftersom bostadsproducenterna, som f.n. måste bära kostnaden för momsen på produktionen, naturligtvis redan idag kompenserar sig för den genom hyressättningen. Om hyran momsbeläggs kommer endast hyresmervärdet att ytterligare belasta de boende. Och varför ska boendet generellt subventioneras – alla ska ju bo.


För att underlätta byteskedjor bör beskattningen av realisationsvinster på bostäder avskaffas – åtminstone på långvariga (t.ex. tioåriga) innehav av egen permanentbostad. Själv bor jag och flera av mina grannar kvar i våra villor fast barnen flyttat ut. Ett par tre miljoner i skatt skulle svida och försvåra anskaffningen av något mindre men mer centralt beläget. Dessutom är den löpande beskattningen, som sagt, beskedlig.



Inget av mina förslag innebär avsteg från generella skatteprinciper. Tvärtom! De innebär att bostadskapitalets nuvarande undantag från inkomst- och momsbeskattning avskaffas.  Om bostadskapitalet beskattas finns det inte heller någon anledning att komplicera reglerna med att avskaffa rätten till avdrag för räntekostnader, vilket bara skulle öka orättvisorna mellan dem som har sparkapital och dem som måste låna. (Dessutom kommer tekniker för att dra av räntekostnader under andra rubriker att utvecklas.) Skattesystemets generella principer upprätthålls.


En ökad fastighetsbeskattning, som är omöjlig att smita ifrån, och momsbeskattning kan med bred marginal finansiera avskaffandet av den kommunala fastighetsavgiften och reavinstbeskattningen och dessutom möjliggöra en betydande skatteväxling från beskattningen av löner och arbetsinkomster.