tisdag 23 juni 2020

BOLAGSSKATT, SYSSELSÄTTNING OCH VINSTRESERVERING

I två debattartiklar i Dagens Industri har nyligen bolagsbeskattningens betydelse för sysselsättning och återhämtning efter coronapandemin berörts. Magnus Henrekson konstaterar den 13 juni att sänkningen av bolagsskattesatsen från ca 55 procent år 1990 till dagens drygt 20 procent i förening med 3:12-reglerna kan förklara att ”Sverige har EU:s högsta sysselsättningsgrad, trots stark folkökning i hög grad driven av invandring av i många fall lågutbildade människor”. Rune Andersson, Bernt Lindén och Dan Olofsson argumenterar den 22 juni för att företagen ska kunna arbeta upp större reserver via egna vinster som buffertar för "det oförutsedda" – ett behov som vi blivit smärtsamt påminda om genom corona-krisen.
Henrekson argumenterar för en lägre kapitalbeskattning trots den ökade skattemässiga spänningen mellan inkomst från anställning och vinstutdelning. Sänkt bolagsskatt påverkar dock inte denna spänning, men sänker avkastningskraven och höjer därmed investeringsbenägenhet och sysselsättning
ALO rekommenderar att nuvarande system med periodiseringsfonder ska byggas ut från nuvarande 25 procent till 30 procent av överskottet. Vidare att fonden får behållas i 10 i stället för som nu i 6 år innan den återförs till beskattning, samt att nuvarande schablonbeskattning av fonderat belopp tas bort.
Om bolagsskattesatsen inte enbart sänks och periodiseringsfondssystemet inte bara liberaliseras ytterligare, utan bolagsskatten sätts till 0 och därför fondsystemet blir överflödigt, lär effekten bli ännu tydligare. 
Varför beskattas näringslivets nettoinvesteringar – det som hela mänsklighetens existens och välbefinnande är beroende av? Varför beskattas just de företag som skapar nya värden, medan företag som förstör det som redan finns, dvs. går med förlust, inte betalar något alls? Bolagsskatten motsvarar några ynka procent av de totala skatterna och är endast "kameral", dvs. redovisas som en särskild post i statens budget. Eftersom alla företagsskatter övervältras på löntagare, konsumenter och kapitalister, är skatten bara ett förtida uttag av skatter som förr eller senare skulle flutit in som inkomstskatt, löneskatt, konsumtionsskatt och skatt på aktieutdelning. Bolagsskatten är oerhört komplicerad och stimulerar till skatteplanering eller ljusskygga dispositioner. Tvister mellan företag och skattemyndigheter kan avse belopp på hundratals miljoner kronor. Bolagsskatten försörjer arméer av välutbildade och välarvoderade jurister och ekonomer, som kunde göra bättre nytta på annat håll; en lekstuga för akademiker och guldgruva för konsulter. Ett glaspärlespel.
Just för närvarande är bolagsbeskattningens existens närmast grotesk; samtidigt som bolagen betalar skatt på föregående års vinst, öser staten pengar över dem för att de inte ska gå under.

fredag 12 juni 2020

KONCERNBIDRAG OCH CORONASTÖD




SvD skriver den 12 juni att enligt Tillväxtverket
”så kallade koncernbidrag, där det flyttas pengar från ett bolag till ett annat inom en koncern, för räkenskapsåret 2019 är okej även för bolag som tagit emot permitteringsstöd.
Men det får inte ske koncernbidrag för det räkenskapsår som bolaget har fått stödet.”
Tillväxtverkets handläggare har troligen aldrig sysslat med företagsbeskattning och var med säkerhet inte aktiva när reglerna om koncernbidrag kom till. Hade de varit det skulle de aldrig kunnat komma på en sådan tanke.
Reglerna om koncernbidrag finns i skattelagstiftningen. När de infördes till vid mitten av 1960-talet var skälet att företag, som av organisatoriska skäl delat upp sin verksamhet i flera bolag och skapat en koncern, inte skulle träffas av större skatt om ett eller flera företag i koncernen skulle gå med förlust, än om verksamheten bedrevs i ett enda aktiebolag. En svårtolkad praxis hade uppstått när företag börjat täcka underskott i koncernföretag genom olika former av överföringar från vinstgivande bolag. Reglerna försågs med ett antal begränsningar för att vinsterna inte skulle kunna föras över till andra mottagare än aktiebolag inom samma helägda koncern. Dessa regler finns fortfarande.

Om ett koncernbidragsgivande företag skulle nekas stöd skulle detta innebära att ett sådant företag behandlas sämre än om företagets verksamhet bedrivits som en gren av det mottagande bolagets verksamhet. Detta är inte en ideologisk fråga. Det bör inte heller vara en formalistisk fråga, utan ett statligt åtagande för att undvika onödiga konkurser. Koncernen är en enhet som tack vare koncernbidragen kan beskattas som ett enda företag. Det bör behandlas på samma sätt med rätten till stöd.


torsdag 11 juni 2020

KONTAMINATION 23

I SvD den 11 juni kan man på sid 25 läsa  följande visdomsord apropå Rysslands och Kinas deformationskampanjer.
Men även Trump får. Vad?

Den sleven skulle man vilja se. Eller skopan?


Kontamination 22

tisdag 2 juni 2020

FÖRETAGSSTÖD OCH KONCERNBIDRAG




FARs ordförande Johan Rippe och vd Karin Apelman argumenterar i DI den 1 juni vädjande och känslosamt för att koncernbidrag inte ska påverka rätten till stöd för korttidsarbete. ”We are a family” och i en familj stöttar och hjälper man varandra. Man ”använder koncernbidrag för att rädda jobb och verksamheter”.

Argumenten för att koncernbidrag inte bör påverka rätten till stöd är betydligt starkare än så.  Reglerna om koncernbidrag finns i skattelagstiftningen. När de infördes till vid mitten av 1960-talet var skälet att företag, som av organisatoriska skäl delat upp sin verksamhet i flera bolag och skapat en koncern, inte skulle träffas av större skatt om ett eller flera företag i koncernen skulle gå med förlust, än om verksamheten bedrevs i ett enda aktiebolag. En svårtolkad praxis hade uppstått när företag börjat täcka underskott i koncernföretag genom olika former av överföringar från vinstgivande bolag. Reglerna försågs med ett antal begränsningar för att vinsterna inte skulle kunna föras över till andra mottagare än aktiebolag inom samma helägda koncern. Dessa regler finns fortfarande.

Om ett koncernbidragsgivande företag skulle nekas stöd skulle detta innebära att ett sådant företag behandlas sämre än om företagets verksamhet bedrivits som en gren av det mottagande bolagets verksamhet. Det är koncernens resultat som bör vara avgörande om företagen ska erhålla stöd.

Det är för mig obegripligt att Rippe och Apelman verkar acceptera att stöd ska kunna nekas om koncernbidrag lämnas till ett av privatpersoner ägt holdingbolag. Koncernbidragsreglerna förhindrar att vinstmedel ska kunna överföras till mottagare utanför den helägda koncernen. Att mottagarbolaget är ett holdingbolag saknar betydelse. En utbetalning till en fysisk person är inte ett koncernbidrag utan en utdelning, och då gäller regeln om att stöd inte ska lämnas till utdelande bolag.

Detta är – som Rippe och Apelman skriver – inte en ideologisk fråga. Det bör inte heller vara en formalistisk fråga, utan ett statligt åtagande för att undvika onödiga konkurser. Koncernen är en enhet som tack vare koncernbidragen kan beskattas som ett enda företag. Det bör behandlas på samma sätt med rätten till stöd.

fredag 15 maj 2020

FÅFÄNG SKATTJAKT


I en debattartikel i SvD den 13 maj upprörs Torsten Fensby och Leif Rosenfeld över att slipade och morallösa skatterådgivare hjälper skatteflyktingar som vill lägga beslag på genomsnittsväljarens inbetalda skattemedel. Det finns förvisso många sätt att undgå svensk beskattning med tvivelaktiga metoder, men den beskattning F och R har i åtanke är närmast beskattningen av företagens vinster. Det är då knappast genomsnittsväljarens skatter som bolagen lägger beslag på. Bolagsskatterna är nämligen bara en obetydlig del av de totala skatterna. I den senaste budgetpropositionen uppskattas andelen till 7 procent.

Denna andel är dock endast kameral, dvs. skatt som inbetalas och redovisas under en viss beteckning. I praktiken är bolagsskatterna 0 procent av de totala skatterna, eftersom inget bolag bekostar sina egna skatter; det gör vi alla som löntagare, anställda, konsumenter och aktieägare. Alla företagens kostnader – även skatter – övervältras på priser, löner och aktieutdelningar. Vem skulle annars bekosta dem?
Bolagsskatten är en skatt på näringslivets nettoinvesteringar. Bara den insikten borde stämma till eftertanke. Utan bolagsskatt ökar investeringsmöjligheterna, ökar sysselsättning och lönesumma, vilket ökar basen för skatter på inkomst, lönekostnad, konsumtion och aktieutdelningar. Med höjd skatt ökar avkastningskraven på investeringar och färre investeringar kommer till utförande; i värsta fall avvecklar ägarna verksamheten.

Men det är värre än så: Bolagsskatter betalas endast av de företag som skapar nya värden, dvs. det som vi alla är beroende av för vår tillvaro. Bolag som går med förlust, dvs. fördärvar det som redan finns, behöver inte betala för den skada de åsamkar.

Bolagsbeskattningen är en extremt komplicerad skatt, och de problem skatten vållar kan därför avse avsevärda belopp.  Vi läser ofta om fall där företag och skattemyndigheter tvistar om skattebelopp på mångmiljonbelopp eller tom miljarder. Hur kan en lagstiftning i ett rättssamhälle tillåtas vara så oprecis? Risken att förlora belopp i den storleksordningen gör förstås att företagen engagerar de skarpaste hjärnorna. De sitter inte nödvändigtvis i morallösa människors huvuden.  

Utan bolagsskatt skulle Sverige vara ett attraktivt land för investeringar och företagande. Ingen slipad hjärna skulle försöka flytta beskattningsunderlag utomlands. Förutom att investeringarna skulle bidra till befolkningens väl genom sysselsättning, skulle underlagen för inkomstskatter, löneskatter konsumtionsskatter och utdelningsskatter öka. Så länge vinsterna behålls inom företagen är det bara dumt och skadligt att beskatta dem.

F och R vill med all rätt värna den svenska skattebasen. Det bästa sättet är att göra det är att avskaffa bolagsbeskattningen.


onsdag 13 maj 2020

AKTIEUTDELNING ELLER CORONASTÖD


Styrelsen för AB Volvo drar tillbaka sitt förslag till årsstämman om ordinarie utdelning om 5,50 kr per aktie, enligt ett pressmeddelande den 12 maj.

Bra.

Den som får coronastöd av staten ska inte dela ut pengar till aktieägare, lyder det allmänna skallet. Det är lätt att hålla med. Hur kan man tro att man vinna allmänhetens sympati om man delar ut vinst till aktieägarna som finansieras med stöd från staten?  SKF, som kanske inte är lika beroende av den breda allmänhetens sympatier, lämnar utdelning (om än halverad) men har funnit sig nödsakad att dra tillbaka sin ansökan om coronastöd.  

Var betyder nu detta? Båda bolagen drabbas av förlust av normala inkomster. Volvo får bidrag, SKF får ingenting. Förargligt för SKSs aktieägare.

Men SKFs aktieägare får ju utdelning, invänder någon. 

Visserligen, men det betyder inget för deras förmögenhet. Aktieägarnas förmögenhet omfattar de värden som bolaget innehar. De kontanter Volvos aktieägare nu inte ska få i handen, har de kvar i värdet på sina aktier. De som behöver kontanter, kan sälja sina aktier och därmed tillgodogöra sig sin andel av Volvos värde. För dem som gör vinst på aktieförsäljningen, kommer nettot dessutom att bli större än om de fått utdelning. Skatten är 30 procent av vinsten och den är 30 procent av utdelningsbeloppet. Den som säljer för 100 och köpt för t.ex. 60 får en skatt på 12 och ett netto på 88. En utdelning på 100 hade givit ett netto på 70. Det kommer visserligen att uppkomma en del praktiska problem.  En storägare, som planerat för en placering av mottagen utdelning, kan förlora inflytande i företaget om han måste sälja. En stiftelse som endast får disponera utdelning (och inte kapitalvinster), kan få svårt att fullfölja sitt ändamål. Men för privatsparare spelar den uteblivna utdelningen knappast någon roll. De kan visserligen bli besvikna om de trott på de årliga tidningsskriverierna i början av varje år om att utdelning betyder guldregn över aktieägarna, precis som det vore ur någon annans förmögenhet än deras egna som pengarna tas. Men sånt larv kolporteras nog mest av dem som aldrig haft aktier och inte förstått detta.

Nu får aktieägarnas pengar stå kvar i Volvo och om det inte går illa, kommer de innehållna pengarna generera extra vinster under innevarande år och öka på utdelningen nästa år.  Coronan har vi då förhoppningsvis lämnat bakom oss och ingen störs ens om Volvo gör en dubbelutdelning. Men Volvo fick statsstöd – SKF fick inget. SKFs aktieägare gick miste om ett förmögenhetstillskott.

Egentligen är det värre än så.

Både Volvo och SKF – och de allra flesta bolagen – redovisade vinst i sina bokslut för 2019 och måste betala skatt på vinsten. Var det egentligen någon vinst? Det vet ingen som inte kan skåda in i framtiden. Borde bolagen ha reserverat för uppkommande förluster? Eller skrivit ner värdet av de tillgångar som inte genererat förväntade inkomster under 2020? Kanske de tre senaste årens vinster var överskattade?  Och företagen tvingats betala skatt på vinster som inte fanns? De totala bolagsskatterna kan uppskattas till ungefär 140 miljarder kr per år.

Nu måste bolagen betala skatt samtidigt som de – i varje fall Volvo och alla som inte var kortsynta och delade ut vinst – kan få statsbidrag.  Det bästa coronastödet till företagen vore kanske, att staten först och främst betalar tillbaka de skatter som företagen betalat under de senaste åren. Det skulle dessutom förenkla bedömningen av hur mycket pengar varje bolag ska ha och eliminera risken för att beloppen tillfaller skojare.

Samtidigt kunde man ta sig en funderare på om bolagsbeskattningen är en förnuftig ordning.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

http://niclasvirin.com/varforbeskattassvskt.shtml

måndag 6 april 2020

FÖRETAGSSTÖD ELLER FÖRETAGSDÖD


Just nu används alla resurser som inte krävs för att medicinskt hantera Coronapandemin till att rädda det ekonomiska livet; stöd i alla former vräks ut över företag och organisationer.

Nej förresten,  inte riktigt alla. Finansdepartementet har kommit med ett betänkande, Fi2020/01338/S1.  Visserligen välkommet, eftersom det lindar ett misstag i den senaste lagstiftningen om skärpning av bolagsbeskattningen; den som infördes den 1 januari 2019 för att begränsa rätten till avdrag för räntekostnader. En lagstiftning, som med 100-%ig sannolikhet skulle kräva justeringar för oavsedda konsekvenser. Betänkandet kallas  Justerande bestämmelser avseende avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativt räntenetto.

 Bara lyssna på orden!

Börja bakifrån. Negativt räntenetto; det var lagstiftningen om det som behövde justeras. En ny skatterättslig företeelse, negativt räntenetto, som krävde nya definitioner och begrepp för att stävja ett problem som uppkommit p.g.a. idén om ekonomisk dubbelbeskattning av aktiebolag, en idé byggd på föreställningen att bolagskapital skulle ha en större skattekraft än privatkapital.[1] Den uppfattningen har övergivits sedan länge, men lånekapital är fortfarande gynnat i förhållande till egetkapital, eftersom kostnaden för lån, räntan, är avdragsgill.

Koncernbidragsspärrade underskott. Genom lagstiftning 1955 skärptes reglerna om företagsbeskattning; fri lagervärdering upphörde och räkenskapsenlig avskrivning infördes. Konsekvensen blev att företag inte alltid kunde parera en förlust med uppskrivning av reserver. Krav på regler om förlustavdrag uppkom därför, och sådana regler infördes 1961. Men inte utan begränsningar! Sedan dess har begränsningarna justerats både uppåt och nedåt, och den nuvarande regleringen innehåller en regel som begränsar rätten till avdrag om bolaget har tagit emot koncernbidrag. Det är den som nu ställt till problem.

1955 års lagstiftning kompletterades 1965 med regler om koncernbidrag för att möjliggöra att verksamhetheter som var uppdelade på separata aktiebolag inte skulle riskera att beskattas hårdare, än om all verksamhet var koncentrerad till ett enda bolag. 1955 års regler ökade ju risken att förluster kunde uppkomma i enstaka bolag även om koncernen gjorde vinst. Även de reglerna kringgärdades av att antal begränsningsregler, framför allt för att principen om dubbelbeskattning skulle upprätthållas.

Vad är det för värden finansdepartementet slåss för? Bolagsskatten har aldrig – oavsett om skattesatsen varit närmare 60 procent (som före 1991 års skattereform) eller ca 20 procent som f.n. – inbringat skatter på mer än ensiffriga procentandelar av de totala skatterna. Den är extremt komplicerad, ger utrymme för skatteplanering - inte minst internationell, vilket ger upphov till tvister mellan länderna om beskattningsunderlagets storlek och fördelning. Det filigransarbete som läggs ned på bolagsskatten, står inte i rimlig proportion till skattens betydelse. I själva verket är skatten destruktiv och onödig. Skatten är en avgift på nettoinvesteringarna (i den skattepliktiga delen av) näringslivet. Skatten höjer avkastningskraven och håller tillbaka investeringarna och därmed sysselsättning och konsumtion. Skatten övervältras till 100 procent på löntagare, konsumenter och aktieägare och minskar skattebaserna för löner, konsumtion och utdelningar. Bolagsskatten är därför endast ett förtida uttag av skatter som skulle uttagits i nästa led och ger därför i det långa loppet ingenting. Inga andra än fysiska personer bär skattebördan.

Bolagsbeskattningen är precis raka motsatsen till de ansträngningar som nu görs för att desperat räta upp Sveriges ekonomi. Varför har vi en skatt på nettoinvesteringar? Det är hög tid att på allvar diskutera att avskaffa bolagsbeskattningen. Just nu när det ekonomiska livet gungar rejält, är det verkligen på sin plats. Ett sätt att fördela det företagsstöd som f.n. diskuteras vore att betala tillbaka de bolagsskatter som företagen erlagt under senaste år.

Förhindra företagsdöden - avskaffa bolagsbeskattningen.



[1] [1] Se t.ex. BevU 1893:18 s. 21 ff ”…hvadan den skatt, staten af [vissa institutioner] utkräfver, endast är att anse som en skyldig vedergällning för de förmåner, samhället sålunda skänker dessa inrättningar. Särskildt har denna synpunkt gjorts gällande beträffande aktiebolagen.
---- Synnerligast aktiebolagen, hvilka visat sig vara en mycket lämplig form för sådana företag, som för sin verksamhet kräfva stora kapital, äro inrättningar, som i vår tid erhålla en ständigt växande utbredning och i allt större och större mån draga till sig det inom samhället disponibla kapitalet. Den ifrågasatta särskilda beskattningen torde derför och i regeln blifva jemförelsevis mindre känbar.”