tisdag 14 maj 2019

O & B 16

Inte heller landets högsta domstol i förvaltningsärenden förmår längre skilja på orden "motto" och "måtto". I dom 2019 ref. 7 (st. 28) förklarar domstolen på tal om att Skatteverket och klaganden, Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKB), hade olika uppfattning om hur en regelkonkurrens skulle bedömas: " I så motto saknar SKB:s inställning inte fog."

Pinsamt.

O & B 15

lördag 27 april 2019

BÖTESSANKTIONERAT TANKEFÖRBUD



Myndigheter och organisationer har nyligen lämnat in sina synpunkter på betänkandet Rapporteringspliktiga arrangemang –ett nytt regelverk på skatteområdet, SOU 2018:91. Senast den 24 april skulle  remissvaren vara inne.

Den fåfänga jakten på ett perfekt bolagsskattesystem – senast illustrerat av lagstiftningen om begränsning av avdragsrätten för negativa räntenetton – kompletteras nu med nya medel.  Med hot om dryga böter ska företagen och deras rådgivare informera skatteverket om utnyttjanden av de bristfälligheter i lagstiftningen lagstiftaren inte förmått förutse eller om konsekvenserna av oförenligheter mellan olika länders skattesystem. Förslaget innebär att de skattskyldiga och deras rådgivare skall rapportera ”rapporteringspliktiga arrangemang”. Ett arrangemang är rapporteringspliktigt om det uppvisar något av de kännetecken som anges i 16–28 §§ i den föreslagna lagen. För att ett arrangemang ska vara rapporteringspliktigt krävs också att ”en skatteförmån är den viktigaste fördel, eller en av de viktigaste fördelar, som en person rimligen kan förvänta sig av arrangemanget”. Rapportering ska ske inom 30 dagar ”efter den dag då rådgivaren gjorde arrangemanget tillgängligt eller från och med dagen efter den dag då det första steget i arrangemanget genomfördes”. En rapporteringsavgift på mellan 7.500  och 500.000 kr ska tas ut av den som inte har lämnat uppgifter i tid. Om den som ska lämna uppgifter inte har gjort det inom 60 dagar ska en andra rapporteringsavgift tas ut.

Fundamentala begrepp som utredningen haft att överväga är skatteplanering och aggressiv skatteplanering. Med skatteplanering avser utredningen att inom ramen för gällande lagstiftning och utan att komma i uppenbar konflikt med lagstiftarens syfte välja mellan olika handlingsalternativ på ett sådant sätt att man får den lägsta skattekostnaden. Såvitt åtgärderna inte kommer i uppenbar konflikt innebär planeringen således en rättighet att minska sin skattebörda. Begreppet aggressiv skatteplanering påstås hämtat från den definition av begreppet som finns inom EU-rätten. Enligt denna definition innebär aggressiv skatteplanering att man ”drar nytta av teknikaliteter” i ett skattesystem eller ”oförenligheter mellan två eller flera skattesystem” i syfte att minska det skattepliktiga beloppet. Sådan aktivitet skulle således stå i ”uppenbar konflikt med lagstiftarens syfte”. Något exempel på ”teknikaliteter” lämnas inte i betänkandetexten. Däremot beskrivs i lagtext ett antal mer eller mindre preciserade företeelser som träffas av upplysningsskyldigheten, som skulle kunna kallas ”teknikaliteter”. Utnyttjande av ”oförenlighet mellan skattesystem” kan, enligt utredningen, ske må många sätt. Det kan avse dubbla avdrag (t.ex. när samma förlust dras av både i källstaten och i hemviststaten) och dubbel skattebefrielse (t.ex. när inkomster som inte beskattas i källstaten befrias från skatt i hemviststaten). 

Att det går att ”dra nytta av teknikaliteter” torde i regel bero på lagstiftarens otillräckliga förmåga att formulera en bestämmelse, eller att lagstiftaren försöker att reglera beteenden med bristande respekt för underliggande verklighet. Beskattningen av bolagsvinster är ett lysande exempel på detta. Vinst innebär skapande av nya resurser som, så länge de behålls inom bolagets ram, undanhålls hushållens dispositioner. Ändå har företagsvinst i beskattningshänseende likställts med både arbetsinkomst och privatpersoners kapitalinkomst, trots att företeelserna har diametralt olika ekonomisk innebörd. Företagsvinst innebär skapande av nya värden och nettoinvestering, medan arbetsinkomst är förutsättningen för mänsklig konsumtion. I gott och väl ett sekel har lagstiftaren lappat och lagat, ändrat och lagt till i företagsbeskattningsreglerna – senast genom den inledningsvis nämnda reformeringen av rätten till avdrag för negativa räntenetton. Resultatet är en komplexitet som ingen kan överblicka konsekvenserna av. Undra på att det uppkommer situationer där det går att ”dra nytta av teknikaliteter”.

”Oförenligheter mellan två eller flera skattesystem” uppkommer därför att olika länder har olika förutsättningar och önskemål som deras lagstiftning skall stödja och stimulera och inrättar sin lagstiftning därefter. Företagen verkar i en globaliserad värld och konfronteras med flera länders regelverk. Det är oundvikligt att internationellt verksamma företag tvingas ta ställning till hur de olika villkoren ska hanteras. Det behöver inte finnas något alternativ som är det enda rätta. Att manövrera i den terrängen utan avancerade kunskaper och tekniker är omöjligt. Självklara dispositioner som företag gör, kan för allmänheten te sig obegripliga och som "aggressiv skatteplanering". Vad som får skatteplanering att framstå som aggressiv är närmast att den vållar publik uppmärksamhet, dvs. i regel en fråga om skattebeloppens storlek.

Ytterligare ett begrepp som berörs i utredningen är skatteflykt, som används för att beskriva rättshandlingar som är civilrättsligt giltiga, som inte är skenrättshandlingar eller brott, men som ger upphov till en av lagstiftaren ej avsedd eller förutsedd skattefördel. Det är svårt att se hur begreppet skiljer sig från aggressiv skatteplanering. Aggressiv skatteplanering förefaller vara en närmast journalistisk formulering ägnad att skapa uppmärksamhet kring företeelser som verkar upprörande för allmänheten, men som är en självklar del av ett företags vardag. Det är alarmerande att uttrycket används i lagstiftningssammanhang.

Andra begrepp och uttryck med samma vaga innebörd och som utredningen föreslår i lagtext är ”arrangemang” och ”skattefördel”.  För att ett arrangemang ska vara rapporteringspliktigt krävs att en skatteförmån är den viktigaste fördel, eller en av de viktigaste fördelar, som en person rimligen kan förvänta sig av arrangemanget. Hur ska dessa fördelar värderas? Vad kan en person rimligen antas förvänta sig?

Innan ett så drastiskt och från rättssäkerhetssynpunkt betänkligt steg, som den föreslagna lagstiftningen innebär, tas borde frågan ställas: Varför är detta nödvändigt? Vilka värden är det som står på spel?

Med tanke på de insatser som görs för att slå vakt om bolagsskattebasen, kunde man tro att skatten är av avgörande statsfinansiell och systematisk betydelse.

Nej, bolagsskatten är en liten skatt. Den utgör – i Sverige liksom i flertalet ekonomiskt utvecklade länder – mindre än tio procent av de totala skatterna. Den har aldrig varit och kan av fundamentala ekonomiska skäl inte bli så mycket större, eftersom basen huvudsakligen utgörs av värdet av nettoinvesteringarna i den skattepliktiga delen av näringslivet; någon eller några tiotals procent av BNP, dvs. det som går att omfördela genom beskattningen. Det skattebelopp som skatten inbringar övervältras till 100 procent på löntagare, konsumenter och kapitalägare. I det långa loppet ger skatten därför ingenting; den är endast en förtida uppbörd av en skatt som senare skulle träffat nämnda kategorier. Det är en extremt komplicerad skatt och därmed en rättssäkerhetsrisk. Den kräver till skillnad mot beskattningen av lönekostnader, arbetsinkomster och kapitalinkomster en omfattande och resurskrävande kontroll och revision. Som skatt på nettoinvesteringarna motverkar skatten samhällets ekonomiska tillväxt. Endast företag som tillväxer och skapar välstånd åt landets invånare betalar bolagsskatt. Företag som fördärvar det som redan finns, dvs. gör förlust, betalar inte skatt.

Utredningen föreslår rapportplikt utan annan insikt om problemets vidd än en lös uppskattning av den gränsöverskridande aggressiva skatteplaneringen till mellan 100 och 240 miljarder US-dollar per år, vilket motsvarar mellan fyra och tio procent av bolagsskatterna.  För svensk del antas detta vara en överskattning. Vilka de ekonomiska och administrativa konsekvenserna kan bli för företag, skattemyndigheter, domstolar och rättsväsende av att lämna och hantera uppgifter, att lagföra och bedöma företagens dispositioner är helt outrett. Till detta kommer rättsosäkerheten som kan påverka företagens dispositioner; kostnader som tillsammans mer än väl uppväger det antagna skattesvinnet.

Utan bolagsbeskattning skulle avkastningskravet för näringslivets investeringar sänkas, investeringarna öka, sysselsättning, lönesumma och därmed basen för inkomst-, löne- och konsumtionsskatter öka. Den skatt på bolagsvinster som i dag finansieras av företagens anställda, kunder och ägare skulle betalas av dem direkt. En tung belastning i form av administration, redovisning och bedömning av skatteeffekter av bolagens affärsbeslut skulle försvinna. De enda förlorarna är skattekonsulter och akademiker inom skattejuridik och skattekonomi.

Den föreslagna rapporteringsplikten skulle sakna varje berättigande.


tisdag 12 februari 2019

KONTROLLSAMHÄLLET TRÄNGER SIG PÅ. RAPPORTERINGSSKYLDIGHET FÖR SKATTERÅDGIVARE

Till alla de skatterättsliga och företagsekonomiska - och kanske t.o.m. nationalekonomiska - komplikationer som bolagsbeskattningssystemen för med sig, har i de yttersta av dessa dagar fogats Rapporteringspliktiga arrangemang – ett nytt regelverk på skatteområdet (SOU 2018:91) https://www.regeringen.se/48e829/contentassets/1cfc6f46b4924f74879ea0319a6b90a9/rapporteringspliktiga-arrangemang---ett-nytt-regelverk-pa-skatteomradet-sou-201891.pdf, ett förslag som tvingar skatterådgivare att rapportera till Skatteverket om arrangemang som "uppvisar åtminstone ett av ett antal s.k. kännetecken, som indikerar att det kan finnas en risk för skatteundandragande".  En rapporteringsavgift ska tas ut om den som ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang inte har gjort det inom 30 dagar. Denna avgift uppgår till 15 000 kronor för rådgivare och 7 500 kronor för användare.  Ytterligare rapporteringsavgift ska tas ut om den som ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang inte har gjort det inom 60 dagar med  "50 000 kronor för rådgivare och 25 000 kronor för användare. Om överträdelsen begås i den uppgiftsskyldiges näringsverksamhet är den andra avgiften i stället: 1. 50 000 kronor för rådgivare och 25 000 kronor för användare, om omsättningen närmast föregående räkenskapsår understiger 15 miljoner kronor, 2. 100 000 kronor för rådgivare och 50 000 kronor för användare, om omsättningen närmast föregående räkenskapsår uppgår till minst 15 miljoner kronor men understiger 75 miljoner kronor, 3. 200 000 kronor för rådgivare och 100 000 kronor för användare, om omsättningen närmast föregående räkenskapsår uppgår till minst 75 miljoner kronor men understiger 500 miljoner kronor, eller 4. 500 000 kronor för rådgivare och 250 000 kronor för användare, om omsättningen närmast föregående räkenskapsår uppgår till minst 500 miljoner kronor."

Utredningen antar att det svenska bolagsskattebortfall som är följden av gränsöverskridande aggressiv skatteplanering kan uppskattas till 4 procent av bolagsskatteintäkterna, dvs. ca 5 mdr kr. Reservanterna i kommittén hävdar att skattefelet är väsentligt lägre. På grund av Sveriges relativt låga skattesats tror de att Sverige rent av  kan vara "mottagare av skatteintäkter som felaktigt redovisas här i stället för i korrekt land".

Bortsett från de rent förskräckande konsekvenserna ur rättssäkerhetssynpunkt antas att konsultvärden behöver en dramatisk utbyggnad av sin bransch för att kunna möta de nya kraven. Även Skatteverket, som befaras översköljas av mer eller mindre viktig information, och företagen behöver avsevärda förstärkningar. 5 mdr kr kan snart omvandlas till välfärdsförluster och improduktivt arbete.
Även detta anses krävas av ett bolagsskattesystem.  Och var förvissad om att det kommer mer.


tisdag 27 november 2018

BOSTADSBYGGANDET KRISAR

Byggandet faller kraftigt i Sverige just nu, skriver SvD den 27 nov.  Samtidigt pågår en debatt om vems felet är.

Vi kanske ska vara tacksamma för att inte fler resurser binds i byggproduktion och flerhundraårigt underhåll, när vi redan verkar har alldeles för mycket bostadsutrymme - bara på tok skevfördelat.
För hela riket gäller att den genomsnittliga bostadsarean är 41 m2 per person. Stockholms län ligger visserligen lägre med 36 m2, men Västra Götaland har 41 m2 och i övriga län ligger arean mellan 42 och 46 m2 per person. 

Hur kan det komma sig att vi har svårt att få rum på 40 m2  per person?

Vi betalar inte på individnivå vad det kostar. De som lyckats komma över en bostad genom kontakter eller stark ekonomi gynnas. Låg regressiv skatt (kommunal avgift) på avkastningen av bostadskapital, ingen moms på nyttjandet, låga tomträttsavgälder, reglerade hyror.

Andra får stå i kö i många år eller tränga ihop sig. Nästan alla bor ju faktiskt.

Tillsammans betalar vi förstås alltsammans.

Som lök på laxen en evig skatt på värdestegring som effektivt bromsar flyttkedjorna.

torsdag 8 november 2018

KONTAMNATION 22

Katarina Hugo


Nyhetschef, SvD Näringsliv. Har bevakat svenskt och internationellt näringsliv i snart 20 år. Hon svarar för en dubbel den 8 nov.

1. Bostadsköparna förstår nu att kostnaden för att äga en bostad kommer att bli dyrare.
2.  Orsaken till att priserna inte går upp trots den höga omsättningen kan bero på det stora utbudet.


Kontamination 21

tisdag 6 november 2018

AVANCERAD SKATTEPLANERING MED PENDELTÅG

SvD har under en tid blåst liv i begreppet avancerad skatteplanering med anledning av upptäckten av att anskaffningen för tjugo år sedan av pendeltåg och tunnelbanevagnar mm finansierades genom "skatteupplägg". Eftersom vagnarnas livslängd är lång löper många avtal fortfarande.

Först måste konstateras att det inte finns någon definition av vad "avancerad skatteplanering" är för något. Skatteplanering i företag är alltid långt mer avancerad än vad som krävs för en tidningsredaktör eller annan löntagare. Kombinationen av finansiering, redovisning, bolagsrätt och affärsverksamhet mm reser krav på kunskap och planering som för vanliga löntagare ter sig avancerat.

Det framställs som att skattepengar försvinner någonstans (kanske till skatteparadis) och det talas om miljonrullning.

– Huvudskälet var att man inte
tyckte att det var politiskt okej att
hålla på med den här typen av
skatteplanering. Det gick bara
ut på att komma undan skatteeffekter,
säger källan.
– Politikerna tyckte att upplägget
bara var ett sätt att undkomma
skatt och det ska vi ju
inte hålla på med.
Nu är det ju inte fråga om att undkomma skatt för landsting eller kommunala bolag utan att få en lägre kostnad genom utländska investorers insats. Dessa utnyttjar de rättigheter lagstiftarna beslutat om i deras länder i syfte att göra länderna attraktiva.


Grunden till det hela är bolagsbeskattningen och att landsting och kommuner inte är skattesubjekt, samt att kollektivtrafik är en notorisk förlustaffär, eftersom det egentligen endast är ett sätt att göra kollektivtrafik just till kollektivtrafik, dvs en transportmöjlighet för alla.

Ett företag som går med förlust har ingen glädje av att dra av kostnader. En kommun eller ett landsting har inte heller någon glädje av det, eftersom de inte beskattas över huvud taget. Däremot har ett vinstdrivande aktiebolag eller annat skattesubjekt både rätt och glädje av att kunna dra av kostnader från intäkter, eftersom det är nettot, vinsten, som beskattas. En stor kostnad är anskaffningskostnaden för vagnarna. Kostnaderna får normalt dras av (s.k. avskrivning)  i rater under ett antal år. Därför kan ett vinstdrivande företag investera i t.ex. järnvägsvagnar och hyra ut dem till kommuner och därmed sänka kostnaderna för kommunerna, samtidigt som de naturligtvis skär emellan och gör en egen vinst för den risk och det åtagande det gör. Inget konstigare än vilken annan investering som helst.

Det krävs dock en betydande juridisk fingerfärdighet och hjälp av olika länders olika lagstiftning vad gäller äganderätt till in- och utleasad egendom. Investorn vill förstås inte ta risken att sitta med ägaransvar efter leasetidens utgång, och kommunen vill förvissa sig om att den inte förlorar rådigheten över vagnarna. Inom ett och samma land är det nog omöjligt att förena dessa krav. Numera är dessutom bolagsskattesatserna så låga, att värdet av avdragsrätten för avskrivningarna inte orkar bära konstruktionen. I synnerhet inte efter det att USA sänkt sin bolagsskattesats från ca 35 till 21 %.

Grundfelet är att företagsvinster beskattas. Utan beskattning skulle trafiken (skatteplaneringen) upphöra. Tågtrafiken skulle kosta vad den kostar, utan att utländska investorer skulle dra nytta av skillnader mellan länders skattesystem.

Avskaffa bolagsbeskattningen.





SvD
SvD
SvD
SvD
SvD