söndag 28 oktober 2012

GÖR SVERIGE TILL ETT SKATTEPARADIS FÖR FÖRETAGEN

CLAES-MIKAEL JONSSON, jurist LO, KRISTOFFER ARVIDSSON-THONÄNG, utredare SEKO, beklagar i en debattartikel i SvD den 27 oktober att regeringen vill förbättra näringslivsklimatet i Sverige. Det blir för lönsamt att bedriva verksamhet i Sverige om bolagsskatten sänks och andra länder skadas av "osund" skattekonkurrens.

Man tar sig för pannan!

De skriver att
[s]änkt skatt kommer alltså leda till att kapitalägarnas redan goda vinster
hm, tänk på senaste kvartalrapporterna från SKF,Volvo, Scania, Ericsson, Atlas Copco, Sandvik
 kommer att bli ännu större. Eftersom sänkt bolagsskatt på kort sikt inte leder till att företagen ökar sina investeringar kommer i princip hela skattesänkningen tillfalla kapitalägarna.
Även om företagen inte på kort sikt hinner öka sina investeringar kommer de ökade vinsterna att behövas för de investeringar som förhoppningsvis uppkommer på längre sikt. Varför skulle bolagen höja sina aktieutdelningar om skattesänkningen förbättrar investeringsklimatet?


Vidare
 Med stigande vinster i näringslivet kommer förväntningarna om högre löneökningar att växa bland medlemmarna inför kommande avtalsrörelsen. Det är inte heller orimligt att löntagarna får ta del av de ”övervinster” som kommer att uppstå då regeringens sänkta bolagsskatt genomförs. 


Ja, säkerligen. Därmed får också löntagarna utdelning av det förbättrade näringslivsklimatet. Är det något som LO beklagar? På lite längre sikt kommer relationen mellan löner och kapitalinkomster att återställas. Det finns ju ingen anledning att tro att bolagsskattesatsen påverkar fördelningen av produktionsresultatet.

Bolagen bekostar inte sina egna skatter, lika lite som andra kostnader. Allt övervältras på löntagare, kapitalägare och konsumenter. Bolagsskatten föranleder bara en massa problem är skadlig och onödig.

Sänk bolagsskatten ännu mer eller avskaffa den helst helt. Då behövs inga regler om räntesnurror, transfer pricing, underkapitalisering, underprisöverlåtelser, uttagsbeskattning m.m. Företagen kan fördela sina investeringar i tid och rum och ordna deras finansiering utan att behöva ta hänsyn till skatteeffekter.

Gör Sverige till ett skatteparadis innan andra länder har sänkt sin bolagsskatt. Det land som kommer sist med skattesänkningen har ingen annan glädje av sänkt eller avskaffad bolagsskatt än  att ett onödigt problem reduceras eller försvinner - vacket så. Men det land som går FÖRST får dessutom en konkurrensfördel och hinner att knipa en del nyinvesteringar, tills andra länder hinner ikapp. Snart inser flera att bolagsskatten kommer att försvinna.

onsdag 24 oktober 2012

FÖRPLIKTELSER I INVESTERINGSSPARKONTO

Nu har proposition om att undanta förpliktelser som förvaras på investeringssparkonto från konventionell beskattning lagts (prop. 2012/13:24). Genom förbiseende vid lagstiftningen hade inte sådana instrument (utan enbart instrument som innebär tillgång) undantagits, och det kunde utnyttjas för att utan risk (och större kostnad) framkalla en schablonbeskattad vinst och en konventionellt avdragsgill förlust. Reglerna gäller från och med den 15 juni 2012.

HJÄLP RIKSBANKEN

Carl B Hamilton (FP) argumenterar i SvD den 24 oktober för att genom sänkning av skattesatsen på kapital göra det lättare för Riksbanken att sänka räntan. Flera flugor i en smäll.

Ska man vara riktigt noga bör Hamiltons räknexempel i artikeln förtydligas. Han skriver
Om boräntan är 5 procent, och skatten på inkomst av kapital sänks från dagens 30 till 25 procent, och därmed ränteavdragen lika mycket, motsvarar det en räntehöjning med cirka 0,25 procent. 
Det är dock inte fråga om att begränsa rätten till ränteavdrag, som man kan tro av ordalydelsen. Det är värdet av ränteavdraget som minskar. Efter en skattesänkning kostar räntan 3,75 i stället för 3,5 procent. Det motsvarar inte en räntehöjning med cirka 0,25 procent, utan med exakt 0,25 procentenheter. Eller cirka 7,14 procent.

Men om det gör det möjligt för Riksbanken att sänka räntan med 0,5 - 0,75 procentenheter (inte procent som Hamilton skriver), blir det ändå en vinst för låntagarna.

Som Hamilton skriver är det just nu - vid dagens redan extremt låga räntor - som det är bäst och billigast för alla, men särskilt de högbelånade, att genomföra en nedsättning av skattesatsen för kapitalinkomster.

En sänkning av skattesatsen innebär dessutom ett fiskalt tillskott, eftersom ränteinkomsttagare - men inte räntebetalare - i stor utsträckning är skattebefriade.

Därtill kommer de troligen mest betydelsefulla näringspolitiska effekterna - de på företagens finansiering.

Att det är viktigt att uttrycka sig tydligt framgår t.ex. av kommentaren i Dagens Industri till Hamiltons förslag. DI, som tycks tro att Hamilton vill reducera avdragsrätten, skriver att Hamilton vill att riksdagen  dessutom ska sänka skatten på kapital för att gynna entreprenörskap och aktiesparande. Nej, Hamilton föreslår bara att skatten på kapitalinkomst ska sänkas. Det har flera gynnsamma effekter.


DI forsätter med sitt missförstånd den 25 oktober. Reportern Linda Öhrn frågar socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson:
Folkpartiets Carl B Hamilton föreslår att man minskar på ränteavdraget. Vad tycker du om det?
”Det är inget förslag som vi har.”
Varför inte?
”Det har inte varit en aktuell fråga. Många barnfamiljer har tagit radhuslån utifrån de ränteavdrag som finns. Man kan inte ändra villkoren hur som helst”.

Hamilton har inte föreslagit ändring av ränteavdrag. Han har föreslagit ändrad skattesats.


Riksdagsledamöterna Per Bolund och Mats Pertoft från Miljöpartiet kommenterar i ett inlägg i SvD den 24 oktober Hamiltons förslag.

Den 25 oktober skriver Joacim Olsson, vice förbundsdirektör, och Daniel Liljeberg, chefekonom hos Villaägarnas Riksförbund, i SvD att  Hamilton argumenterar för att "ränteavdragen ---- ska försämras kraftigt".  Så är det ju inte. Han argumenterar för en sänkt skattesats för inkomst av kapital. Effekten av ränteavdraget blir mindre, men rätten till ränteavdrag är oförändrat.



tisdag 9 oktober 2012

onsdag 3 oktober 2012

SPANSKA BEKYMMER

Spaniens företagsskatteintäkter rasar med 65 procent, skriver SvD och DN den 3 oktober.
http://www.dn.se/ekonomi/foretagsskatter-rasar-i-spanien
Ett argument så gott som något att inte ha en sådan skatt. Skattebasen är flyktig inte bara i goda tider utan också i kristider.

Spanien tillhör Europas högskatteländer i fråga om bolagsskatt (30 - 35 procent), så driften för företagen att lägg ut verksamheten till utlandet och låta vinsterna skattas av där bör vara stor. Detta i förening med dålig lönsamhet på hemmaplan tycks ha  haft förödande effekt för beskattningsunderlaget.

Genom att sätta ned bolagsskatten skulle Spanien kunna hejda överföringen av vinsterna.http://exitbolagsskatt.blogspot.com/

måndag 1 oktober 2012

Hamilton vs. Andersson

Carl B Hamilton kommenterar i en artikel i SvD den 30 september Magdalena Anderssons kritik mot regeringen att den skullle låna till ”vidlyftiga skattesänkningar”. Andersson syftar på bolagsskatten. Hamilton skriver helt riktigt att

....bolagsskatten skulle – om man inte sänker den – medföra att skattebasen krymper. Varför det? När omvärlden har lägre bolagsskatt väljer fler företag att inte expandera i Sverige, eller att lokalisera sig utomlands. Det är alltså vilseledande att påstå att skattesänkningen ”kostar” 16 miljarder kronor eftersom dessa miljarder i växande utsträckning aldrig hade kommit in till statskassan om skattesatsen behållits på 26 procent istället för att den 1 januari 2013 sänkas till 22 procent. Att tänka kameralt och statiskt är okej på hushålls- och företagsnivå, men inte på samhällsekonomisk nivå när regeringspolitik avgör förutsättningarna för bland andra företagen.

Men det är mer än så:

Kameralt och initialt minskas statens inkomster kanske med 16 miljarder om man ser det som två bilder i ett seriealbum, före och efter, och kan anta ceteris paribus. Men det kan man inte, eftersom redan förväntningar om en förändring leder till reaktioner från företagen. Om företagen vet att de får behålla 78 procent av vinsten i stället för 73,7 får de - utan att göra något - pengar motsvarande de 4,3 procententheterna att sätta sprätt på. Det kommer att bli löner och eller utdelning. (Vi ser företagen som en enhet, så vi behöver inte bry oss om varu- och tjänsteköp.) Det blir då nya sociala avgifter, inkomstskatt och utdelningsskatt - tillsammans kanske 50 procent. Sen kommer resterande 50 procent att konsumeras, och då blir det moms och punktskatter på köpen, vilket ger ytterligare kanske 15-25 procentenheter.


När företagens räntabilitet (efter skatt) på redan gjorda investeringar ökar, kan man anta att de ökar sina investeringar och dessutom gör investeringar som tidigare inte lönade sig. Vinstbeloppen ökar, lönebetalningsförmågan ökar, utdelningskapaciteten ökar. Allt genererar ny skattebaser.

Som ovan sagts blir Sverige I förhållande till tidigare ett bättre investeringsland än andra länder, varför kapital söker sig hit och genererar ny sysselsättning och nya vinster och därmed underlag för nya löneskatter, inkomstskatter, utdelningssskatter och moms och punktskatter.

Allt det här sker i ett enda flöde, där man inte kan urskilja orsak och verkan. Somligt sker omedelbart eller redan på förväntningarna, annat sker efterhand och med eftersläpning. Somligt sker som en indirekt följd av vad som varit. Dynamiska effekter är visserligen ett förbjudet uttryck, eftersom politiker använt det för förespegligar för effekter som synbarligen uteblivit (ingen vet dock vad som skulle ha skett annars), men ALL beskattning har dynamiska effekter. Genom att höja och sänka skatter skapar och hejdar man flöden och det har effekter. Det är ju därför man sänker bolagsskatten. Det är min övertygelse att investering och sysselsättning ökar. Det ökar skattebaser och skatteintäkter. Bortfallet av 16 miljarder kommer att uppvägas av tillskott av andra skatter. Får svenska företag en lägre skattesats än utländska, kommer dessutom nytt kapital att strömma till landet och generera ytterligare skattebaser. I varje fall om utländska investorer tror att skatteskillnaden blir bestående.

Om man vänder på resonemanget kan kan man fråga sig varifrån företagen skulle få pengar till att betala bolagsskatt om en sådan infördes. Från kunder, löntagare och aktieägare. Bolagen har inga egna pengar som de fått av Gud undanstuckna någonstas. Eftersom hushållen på ett eller annat sätt förser bolagen med pengar till skatten är det bättre att husållen betalar skatten direkt. Genom det instuckna mellanledet (företagen) skapas en dyrbar administration och ekonomiska och juridiska komplikationer helt i onödan. Dessutom vet inte de som bekostar skatterna (hushållen) vilka skatter de bekostar och med vilka belopp. Om man tycker att företagen ska betala för samhällsservice kan man fråga sig varför förlustföretag inte behöver göra det. Det borde snarast bestraffas extra, eftersom de förstör det som redan finns; värdet av deras produkter är lägre än värdet av ianspråkstagna resurser.

För svenskt vidkommande kommer avskaffande av bolagsskatten övergångsvis att stimulera företagandet, men i det långa loppet betyder avskaffandet av bolagsskatten ingenting annat än att ett oerhört komplicerat, rättsosäkert och fullkomligt onödigt rättsområde försvinner, vilket medför en adminsitrativ lättnad för företag, skatteförvaltning, polis- och åklagarväsende, domstolar och lagstiftare. All bolagsskatt övervältras på löntagare, konsumenter och aktieägare. Nu betalar dessa kategorier bolagens skatter utan att veta om det.