Jacob Bursell upphetsar sig i SvD den 6 september över att riskkapitalet både får "monopol på hela den svenska gasinfrastrukturen" och undgår att betala svensk (och kanske även utländsk) skatt på vinsten. Riskkapitalbolaget EQT har nämligen förvärvat aktierna i Swedegas, som äger stora delar av naturgasnätet och tar i oktober över den sista delen från EON.
Förra året redovisade Swedegas en vinst på 84 miljoner kronor, en nettomarginal på över 29 procent. Konkurrensen verkar fungera dåligt.
Trots den präktiga vinsten betalar Swedegaskoncernen ingen skatt, vilket verkar bero på att de svenska koncernföretagen har en skuld till ett utländskt koncernföretag. Skulden anges vara 764 miljoner kronor och med en räntesats på 11,5 procent uppkommer en räntekostnad, som utraderar nästa hela vinsten.
"EQT väljer att strukturera ägandet utifrån ett internationellt perspektiv som skapar högsta möjliga lönsamhet för ägarna", säger EQTs presstalesman Johan Hähnel på sedvanligt fikonspråk. Självklart, varför skulle man inte göra det? Det är inget att skämmas för.
De som borde skämmas är de ansvariga för den lagstiftning som gör detta möjligt och nödvändigt. Tag bort bolagsskatten och trafiken försvinner. Ränteflödet upphör och de komplicerade och svårgenomträngliga bolagskonstruktionerna behövs inte.
Bursell kryddar sitt scoop med att Per Nuder är delägare i Swedegas, och "därigenom en av de ansvariga bakom riskkapitalbolaget EQT:s kontroversiella bolagsstruktur". Vem sa att strukturen var kontroversiell? Den är effektiv för sitt syfte och - får man anta - inom ramen för lagstiftningen. För egen del kan jag kritisera Per Nuder för att han inte verkade för att avskaffa den svenska bolagsskatten när han var finansminister.
Men räntan på en skuld till ett närstående företag på 11,5 procent förefaller orimligt hög. Här finns anledning för Skatteverket att ingripa. I ett mål i Regeringsrätten (numera Högsta Förvaltningsdomstolen) från 2010 hade Skatteverket framgång vad det gällde räntesatsen för lån från moderföretag, som borde sporra.
Det senast numret av tidskriften Skattenytt (nr 9 2011) innehåller en intressant artikel av doktoranden i finansrätt vid Stockholms universitet, Jesper Johansson, om de svenska reglerna för begränsning av ränteavdrag som infördes 2009. Johansson visar hur verkningslösa reglerna är på grund av att kapital är fungibelt, (direkt utbytbart), lättrörligt och omöjligt att "spåra", dvs. i någon objektiv mening hänföra till viss tillgång. Och ändå gäller reglerna bara för räntor på skulder på grund av koncerninterna bolagsöverlåtelser. Det företag som finansierar ett externt förvärv med lån har normalt full avdragsrätt för räntan. Genom att att ta ett lån från ett utländsk koncernföretag kan ett svenskt företag därför betala och få avdrag för räntan till ett närstående företag som kanske inte beskattas för räntor eller som är verksam i ett land som inte beskattar företagsvinster.
Samma nummer av tidskriften innehåller en intressant artikel av Pär Magnus Wiséen, PWC, (På kollisionskurs med armlängdsprincipen) om hur räntan i skattesammanhang ska beräknas, en "vetenskap" som ger lika många svar som antalet frågare.
Bägge artiklarna ger goda argument för att avskaffa bolagsbeskattningen.
Visar inlägg med etikett avdragsrätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett avdragsrätt. Visa alla inlägg
tisdag 6 september 2011
torsdag 3 mars 2011
AVDRAGSGILLT PENSIONSSPARANDE
Det är med pensionssparandet som med sponsring och gåvor till allmännyttiga ändamål: avdragsrätten tycks vara det viktiga.
Spiltans vd Per H Börjesson uttalar sig i Dagens Industri den 3 mars:
"Många unga människor lockas att spara med skatteavdrag, vilket är huvudlöst. De har låg marginalskatt i dag och riskerar att få dubbelt så hög skatt när pengarna tas ut”, säger han och pekar på att de i stället bör spara till bostadsköp och andra kostnader som uppstår under livet.
”Det är jättebra att börja spara tidigt, en ränta-på-ränta-effekt gör att kapitalet växer sig stort med åren. Men det ska inte ske i en pensionsförsäkring. Pensionssparande till personer under 50 år bör förbjudas.”
Redan i juli 2008 hävdade Anders Borg att det var fel med avdragsrätt för pensionssparande.
Det är obegripligt att försäkringsbolagen under decennier lyckats dupera allmänheten med argumentet avdragsrätt.
Spiltans vd Per H Börjesson uttalar sig i Dagens Industri den 3 mars:
"Många unga människor lockas att spara med skatteavdrag, vilket är huvudlöst. De har låg marginalskatt i dag och riskerar att få dubbelt så hög skatt när pengarna tas ut”, säger han och pekar på att de i stället bör spara till bostadsköp och andra kostnader som uppstår under livet.
”Det är jättebra att börja spara tidigt, en ränta-på-ränta-effekt gör att kapitalet växer sig stort med åren. Men det ska inte ske i en pensionsförsäkring. Pensionssparande till personer under 50 år bör förbjudas.”
Redan i juli 2008 hävdade Anders Borg att det var fel med avdragsrätt för pensionssparande.
Det är obegripligt att försäkringsbolagen under decennier lyckats dupera allmänheten med argumentet avdragsrätt.
tisdag 15 februari 2011
ANDERS WALL OCH KULTURSTÖD
Anders Wall intervjuas i SvD den 15 februari om näringslivets stöd till kulturen. Han inser att att kulturen till stor del måste finansieras av privata pengar, även om basen kommer att bestå av statliga medel för att få en bredd i det hela. För att näringslivet ska stödja kulturen krävs att företagen får något igen. Det är inte bara av snålhet. Ett aktiebolag får inte göra donationer. Det strider mot aktiebolagslagen. Det finns både skadeståndsskyldighet för dem som beslutat och återbetalningsskyldighet för mottagare.
Kostnaden måste kunna motiveras som företagsekonomiskt betingad. Men som AW säger i intervjun kan både konstnären och donatorn ha affärsmässig nytta av kontakter och samarbete.
Det är också ett krav för skattemässig avdragsrätt. Skattemyndigheterna och skattedomstolarna kan - egendomligt nog kan man tycka - bestämma, att vad företag spenderar för att skapa vinster i sin verksamhet i vissa fall inte ska vara avdragsgillt. Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).
Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.
En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska man kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar man satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste man kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att man kan räkna med att få betalt för sina fordringar. Det är alltså synnerligen anmärkningsvärt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i ett börsnoterat företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.
Probelmet med den skattemässiga avdragsrätten kan enkelt lösas genom att bolagsbeskattningen avskaffas. Då blir det också tydligare om ett kulturbidrag är lika lönsamt som en företagsekonomiskt betingad investering.
Själv är AW värd största heder och respekt för sitt stöd till både kultur och näringslivsstudier.
Kostnaden måste kunna motiveras som företagsekonomiskt betingad. Men som AW säger i intervjun kan både konstnären och donatorn ha affärsmässig nytta av kontakter och samarbete.
Det är också ett krav för skattemässig avdragsrätt. Skattemyndigheterna och skattedomstolarna kan - egendomligt nog kan man tycka - bestämma, att vad företag spenderar för att skapa vinster i sin verksamhet i vissa fall inte ska vara avdragsgillt. Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).
Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.
En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska man kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar man satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste man kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att man kan räkna med att få betalt för sina fordringar. Det är alltså synnerligen anmärkningsvärt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i ett börsnoterat företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.
Probelmet med den skattemässiga avdragsrätten kan enkelt lösas genom att bolagsbeskattningen avskaffas. Då blir det också tydligare om ett kulturbidrag är lika lönsamt som en företagsekonomiskt betingad investering.
Själv är AW värd största heder och respekt för sitt stöd till både kultur och näringslivsstudier.
måndag 4 oktober 2010
KULTURSPONSRING OCH REGELFÖRENKLINGAR
Den 4 oktober skriver SvD:
Samma dag skriver Dagens Industri:
Det enklaste och bästa sättet att förenkla regelsystemet är att avskaffa den skadliga bolagsbeskattningen. Jag ser fram mot den företagsskattekommitté som Alliansen har förespeglat oss i valrörelsen. Därmed blir avdragsrätten för kultursponsring en icke-fråga. Om företagen finner att inköp av samtidskonst är förenligt med deras (och aktieägarnas) intressen, kan de göra det utan att det blir dyrare än andra investeringar.
När alliansen gick ut med sina kulturvallöften i juni, var det strax efter Greklandskrisen, varför det mesta skrevs mycket försiktigt. Ett exempel är formuleringar som ”säkerställa möjligheten” till kultursponsring och ”tydliggöra förutsättningarna” för företagens avdragsrätt för inköp av samtidskonst. Flera av vallöftena behöver knappast vara svåra att infria.
Samma dag skriver Dagens Industri:
Det politiker kan göra är att inte göra det svårare än det måste vara [att driva ett företag]. Att inte bygga ut regelverket utan minska det. Att sänka skatter heller än att höja.
Att inte försvåra är vad alla politiker alltid borde tänka på.
Att underlätta är nästa steg. Alla talar om regelförenklingar, men det tycks alltid lättare sagt än gjort.
Det enklaste och bästa sättet att förenkla regelsystemet är att avskaffa den skadliga bolagsbeskattningen. Jag ser fram mot den företagsskattekommitté som Alliansen har förespeglat oss i valrörelsen. Därmed blir avdragsrätten för kultursponsring en icke-fråga. Om företagen finner att inköp av samtidskonst är förenligt med deras (och aktieägarnas) intressen, kan de göra det utan att det blir dyrare än andra investeringar.
torsdag 5 augusti 2010
PEGGY BRUZELIUS VILL HÖJA BOLAGSSKATTEN
Jag läser med besvikelse i en artikel i E24, SvD Näringsliv, den 2 mars 2010 att Peggy Bruzelius tycker att man borde höja bolagsskatten. 2,5 procent skulle ge 4,8 miljarder, dvs. ungefär lika mycket som "värnskatten" drar in. "Vi kunde åtminstone lägga oss i en europeisk mittfåra eller i överkant. USA har klarat sig ganska bra med en betydligt högre bolagsskatt", säger hon.
Nu ligger vi i mittfåran, och sedan Japan, England, Tyskland och Frankrike successivt sänker sina bolagsskatter ligger vi snart i överkant. Och ändå har de stora länderna lättare att hålla sig med en hög bolagsskattesats än små. Vill man vara på den amerikanska marknaden får man betala priset av en hög bolagsskatt.
"En låg bolagsskatt är aldrig avgörande för ett etableringsbeslut", säger hon vidare. Precis så säger också Rune Andersson i en artikel i tidskriften Skattenytt nr 7-8 2010 under rubriken Mer eller mindre "skadliga" skatter. I en kommentar till den artikeln som kommer att införas i nummer 9 säger jag, att det är klart att de naturliga förutsättningarna för en verksamhet är avgörande för en etablering, men i valet mellan flera länder betyder givetvis också skatteavbränningarna en del. Varför ska ett land avsiktligt försämra sina konkurrensförutsättningar?
Rune Andersson hävdar att bolagsskatter framför har allt betydelse när man väl byggt upp strukturen. "Skattetänkandet existerar inte förrän etableringen är gjord", skriver han. Så dags då, kan man tycka, men Andersson är obekymrad och pekar på att man begränsar vinsterna i högskatteländer "genom högre lokal belåning, interna transferpriser, management fees, royalty mm". Det är sällan man hör sådan frispråkighet. Gör Peggy Bruzelius likadant i de företag där hon är verksam?
PBs räkneexempel är statiskt och kameralt. Tas bolagsskatten bort ökar företagens avkastning med 35 procent, vilket minskar risktagandet och ökar investeringarna (inte minst från utlandet), vilket ökar lönesumman och vinsterna, vilket ökar skattebaser och skatteintäkter. Ingen tror väl att statens skatteintäkter minskar med 75 miljarder om bolagsskatten avskaffas, bara för att bolagsskatten ger ungefär så mycket idag.
Det är skönt att se att Anders Borg i E24-artikeln säger att bolagsskatten gradvis måste justeras nedåt för att Sverige inte ska halka efter. Jo, men då hinner vi inte dra någon nytta av de utländska investeringar som de länder får som går i bräschen.
Avskaffa bolagsskatten. Då slipper vi också sådant resurskrävande strunt som Dagens Industri rapporterar om idag: Skatteverket har vägrat ett företag avdrag för prenumeration på Slitz. Vi slipper också det gigantiska och olösliga problem som åtgärder av den typ Rune Andersson rekommenderar föranleder. Det spelar ingen roll att han må hålla sig inom lagens råmärken - probelmen föreligger ändå.
Nu ligger vi i mittfåran, och sedan Japan, England, Tyskland och Frankrike successivt sänker sina bolagsskatter ligger vi snart i överkant. Och ändå har de stora länderna lättare att hålla sig med en hög bolagsskattesats än små. Vill man vara på den amerikanska marknaden får man betala priset av en hög bolagsskatt.
"En låg bolagsskatt är aldrig avgörande för ett etableringsbeslut", säger hon vidare. Precis så säger också Rune Andersson i en artikel i tidskriften Skattenytt nr 7-8 2010 under rubriken Mer eller mindre "skadliga" skatter. I en kommentar till den artikeln som kommer att införas i nummer 9 säger jag, att det är klart att de naturliga förutsättningarna för en verksamhet är avgörande för en etablering, men i valet mellan flera länder betyder givetvis också skatteavbränningarna en del. Varför ska ett land avsiktligt försämra sina konkurrensförutsättningar?
Rune Andersson hävdar att bolagsskatter framför har allt betydelse när man väl byggt upp strukturen. "Skattetänkandet existerar inte förrän etableringen är gjord", skriver han. Så dags då, kan man tycka, men Andersson är obekymrad och pekar på att man begränsar vinsterna i högskatteländer "genom högre lokal belåning, interna transferpriser, management fees, royalty mm". Det är sällan man hör sådan frispråkighet. Gör Peggy Bruzelius likadant i de företag där hon är verksam?
PBs räkneexempel är statiskt och kameralt. Tas bolagsskatten bort ökar företagens avkastning med 35 procent, vilket minskar risktagandet och ökar investeringarna (inte minst från utlandet), vilket ökar lönesumman och vinsterna, vilket ökar skattebaser och skatteintäkter. Ingen tror väl att statens skatteintäkter minskar med 75 miljarder om bolagsskatten avskaffas, bara för att bolagsskatten ger ungefär så mycket idag.
Det är skönt att se att Anders Borg i E24-artikeln säger att bolagsskatten gradvis måste justeras nedåt för att Sverige inte ska halka efter. Jo, men då hinner vi inte dra någon nytta av de utländska investeringar som de länder får som går i bräschen.
Avskaffa bolagsskatten. Då slipper vi också sådant resurskrävande strunt som Dagens Industri rapporterar om idag: Skatteverket har vägrat ett företag avdrag för prenumeration på Slitz. Vi slipper också det gigantiska och olösliga problem som åtgärder av den typ Rune Andersson rekommenderar föranleder. Det spelar ingen roll att han må hålla sig inom lagens råmärken - probelmen föreligger ändå.
tisdag 27 juli 2010
KULTURSPONSRING - AVDRAGSRÄTT
Kultur, stöd till kultur och sponsring. Begreppskombinationen skapar ett outsinligt problemområde. SvD har några artiklar den 27 juli. De två första komponeneterna ligger bortom min kompetens att diskutera. Det gör egentligen sponsring också - ett märkvärdigare ord för stöd i affärsmässiga former. Men det finns en skatterättslig aspekt på frågan - är kostnaden avdragsgill? Jag har skrivit om detta flera gånger.
Det är klart att ett företag inte kastar bort pengar till ingen nytta. För att det ska bekosta kulturell verksamhet, krävs att företaget får ekonomisk avkastning i någon form för sina utlägg. Aktiebolagslagen skyddar både borgenärer och aktieägare från att företagsledningen misshushållar med företagets tillgångar. Nu menar nog företagsledningarna i de stora börsnoterade företagen att sponsringspengarna gör ekonomisk nytta, men Skatteverket tillåter sig att ifrågasätta det och de får ibland medhåll av domstolarna. Även om bidragsgivaren inte är familjeföretag där man skulle kunna anta att bidraget lämnas för att tillgodose företagsägarnas personliga intressen. Det är väl egentligen det som är problemet - om storföretagen får avdrag är det svårt att neka familjeföretagen avdrag.
Jag undrar om sponsringsfrågan skulle vara så brännande och seglivad om det inte vore för beskattningsfrågan. Fyra av tio företag säger - enligt artikeln - att de skulle sponsra kultur i större utsträckning om de vore säkra på att de kunde göra avdrag för hela beloppet. Frågan om friare avdragsrätt har strandat på finansdepartementet, sägs det.
Jo, det är klart att om avkastningen på sponsringen minskar på grund av att kostnaden inte är avdragsgill, vill det ju till att att den positiva effekten av sponsringen blir ansenlig för att den ska löna sig i förhållande till andra investeringar som företagen måste göra. Men sponsringen kanske skulle löna sig ändå. Det känns som om skattefrågan blockerar tanken på sponsring. Bara avdragsfrågan löstes, skulle bidragen att forsa in.
Receptet är som vanligt att ta bort den skadliga vinstbeskattningen av företag. Då kan beslutet om sponsring lösas på affärsmässig bas.
Det är klart att ett företag inte kastar bort pengar till ingen nytta. För att det ska bekosta kulturell verksamhet, krävs att företaget får ekonomisk avkastning i någon form för sina utlägg. Aktiebolagslagen skyddar både borgenärer och aktieägare från att företagsledningen misshushållar med företagets tillgångar. Nu menar nog företagsledningarna i de stora börsnoterade företagen att sponsringspengarna gör ekonomisk nytta, men Skatteverket tillåter sig att ifrågasätta det och de får ibland medhåll av domstolarna. Även om bidragsgivaren inte är familjeföretag där man skulle kunna anta att bidraget lämnas för att tillgodose företagsägarnas personliga intressen. Det är väl egentligen det som är problemet - om storföretagen får avdrag är det svårt att neka familjeföretagen avdrag.
Jag undrar om sponsringsfrågan skulle vara så brännande och seglivad om det inte vore för beskattningsfrågan. Fyra av tio företag säger - enligt artikeln - att de skulle sponsra kultur i större utsträckning om de vore säkra på att de kunde göra avdrag för hela beloppet. Frågan om friare avdragsrätt har strandat på finansdepartementet, sägs det.
Jo, det är klart att om avkastningen på sponsringen minskar på grund av att kostnaden inte är avdragsgill, vill det ju till att att den positiva effekten av sponsringen blir ansenlig för att den ska löna sig i förhållande till andra investeringar som företagen måste göra. Men sponsringen kanske skulle löna sig ändå. Det känns som om skattefrågan blockerar tanken på sponsring. Bara avdragsfrågan löstes, skulle bidragen att forsa in.
Receptet är som vanligt att ta bort den skadliga vinstbeskattningen av företag. Då kan beslutet om sponsring lösas på affärsmässig bas.
tisdag 22 juni 2010
GÅVOR MED ANDRAS PENGAR
Det är tanken som räknas. Ibland, säger Sanna Rayman i SvD den 22 juni. Det är inte sant, lägger hon till.
Tanken, det är tanken på att ge avdragsrätt för gåvor, och enligt Rayman räcker det inte med att tanken på det är god. Gör något! uppfordrar hon Regeringen, vars alla partier sägs stå bakom avdragsrätt för gåvor. Anders Borg står dock i vägen.
Bra Anders Borg. Stå på dig.
Ett avdrag för personliga levnadskostnader hör inte hemma i skattesystemet. Även om staten toge på sig rollen som delfinansiär av privata gåvor, varför ska kommunerna belastas med skatteinkomstreduktioner av skäl som är helt främmande för dem? Om gåvogivare är så snåla och hycklande att de kan stimuleras till att ge gåvor till angelägna behov endast om gåvan ges med andras pengar, så låt kvalificerade mottagare rekvirera medel från staten i förhållande till av dessa mottagna gåvor. Hundratusentals deklarationsyrkanden med tillhörande risker för fel och fusk ersätts då av några tiotals administrativa beslut.
Jag vill ge gåvor till mottagare jag vill stödja, men inte till andra ändamål, och jag vill göra det med mina egna medel - inte statens och kommunernas. Hur kan partier som förespråkar individualistiska principer argumentera för en kollektivistisk ordning?
Tanken, det är tanken på att ge avdragsrätt för gåvor, och enligt Rayman räcker det inte med att tanken på det är god. Gör något! uppfordrar hon Regeringen, vars alla partier sägs stå bakom avdragsrätt för gåvor. Anders Borg står dock i vägen.
Bra Anders Borg. Stå på dig.
Ett avdrag för personliga levnadskostnader hör inte hemma i skattesystemet. Även om staten toge på sig rollen som delfinansiär av privata gåvor, varför ska kommunerna belastas med skatteinkomstreduktioner av skäl som är helt främmande för dem? Om gåvogivare är så snåla och hycklande att de kan stimuleras till att ge gåvor till angelägna behov endast om gåvan ges med andras pengar, så låt kvalificerade mottagare rekvirera medel från staten i förhållande till av dessa mottagna gåvor. Hundratusentals deklarationsyrkanden med tillhörande risker för fel och fusk ersätts då av några tiotals administrativa beslut.
Jag vill ge gåvor till mottagare jag vill stödja, men inte till andra ändamål, och jag vill göra det med mina egna medel - inte statens och kommunernas. Hur kan partier som förespråkar individualistiska principer argumentera för en kollektivistisk ordning?
fredag 2 april 2010
KULTURRÅDET OCH KULTURSPONSRING
SvD skriver om att Kulturrådet, som har haft Regeringens uppdrag att kartlägga den icke offentliga finansieringen av kulturen, nu har lämnat sin rapport. Slutsatsen är att det behövs en översyn av skattereglerna med ambitionen att underlätta för icke offentliga aktörer att på olika sätt stödja kulturlivet.
Kanske det. Såvitt gäller avdragsrätt för sponsring borde det inte krävas mer än sunt förnuft, men på grund av den rättspraxis som etablerats är det kanske nödvändigt. Jag har skrivit om detta otaliga gånger på denna blog.
Fast enklast vore att avskaffa beskattningen av bolagens vinster helt. Då försvinner inte bara det löjliga problemet med avdragsrätt för sponsring, utan en mängd idiotier och skadliga effekter.
Självfinansierande.
Kanske det. Såvitt gäller avdragsrätt för sponsring borde det inte krävas mer än sunt förnuft, men på grund av den rättspraxis som etablerats är det kanske nödvändigt. Jag har skrivit om detta otaliga gånger på denna blog.
Fast enklast vore att avskaffa beskattningen av bolagens vinster helt. Då försvinner inte bara det löjliga problemet med avdragsrätt för sponsring, utan en mängd idiotier och skadliga effekter.
Självfinansierande.
torsdag 18 mars 2010
SKATTEVERKET BEHÖVER 400 NYA MILJONER I 4 ÅR
Ekot rapporterade i dag om Skatteverkets oändliga krav - nu pengar för egen del. 400 extra miljoner i 4 år. Annars måste 2 250 anställda bort.
Ta bort bolagsskatten. Den ger inget netto och föranleder ekonomiska skadeverkningar och är extremt resurskrävande för Skatteverket.
Ta bort moms mellan momspliktiga. Miljontals fakturor förenklas i företagen. Miljardbelopp belopp (lika stora positiva som negativa) elimineras ur momsdeklarationerna. Granskningen kan begränsas till företag som säljer till ej momsregistrerade (dvs framför allt alla privatpersoner). Netto är det endast sådana försäljningar som genererar momsintäkter till staten. ALL annan inlevererad moms återbetalas till företagen. En gigantisk felkälla försvinner, eftersom utrymmet för fusk minskar dramatiskt.
Inför inte avdragsrätt för gåvor. En för Skatteverket helt verksamhetsfrämmande hantering.
Och, inte minst, sluta driva skatteprocesser som om Skatteverket skulle vinna dem måste föranleda lagändring. I dagarna meddelade Regeringsrätten en dom (mål nr 3799-2009) där förnuftet vann över det ordrytteri som Skatteverket och underinstanserna tillämpat. Om borgenären hade sålt sin fordran till gäldenären för 50 % minus en krona för en krona skulle saken ha varit klar och förlusten avdragsgill. Nu lämnade gäldenären ett ackord på 50 procent, vilket ger exakt samma resultat. Det krävdes en domstolsprocess ända till Regeringsrätten för att borgenären skulle få sin avdragsrätt.
Warum soll man es einfach machen wenn man es so schön komplizieren kann?
Ta bort bolagsskatten. Den ger inget netto och föranleder ekonomiska skadeverkningar och är extremt resurskrävande för Skatteverket.
Ta bort moms mellan momspliktiga. Miljontals fakturor förenklas i företagen. Miljardbelopp belopp (lika stora positiva som negativa) elimineras ur momsdeklarationerna. Granskningen kan begränsas till företag som säljer till ej momsregistrerade (dvs framför allt alla privatpersoner). Netto är det endast sådana försäljningar som genererar momsintäkter till staten. ALL annan inlevererad moms återbetalas till företagen. En gigantisk felkälla försvinner, eftersom utrymmet för fusk minskar dramatiskt.
Inför inte avdragsrätt för gåvor. En för Skatteverket helt verksamhetsfrämmande hantering.
Och, inte minst, sluta driva skatteprocesser som om Skatteverket skulle vinna dem måste föranleda lagändring. I dagarna meddelade Regeringsrätten en dom (mål nr 3799-2009) där förnuftet vann över det ordrytteri som Skatteverket och underinstanserna tillämpat. Om borgenären hade sålt sin fordran till gäldenären för 50 % minus en krona för en krona skulle saken ha varit klar och förlusten avdragsgill. Nu lämnade gäldenären ett ackord på 50 procent, vilket ger exakt samma resultat. Det krävdes en domstolsprocess ända till Regeringsrätten för att borgenären skulle få sin avdragsrätt.
Warum soll man es einfach machen wenn man es so schön komplizieren kann?
SKA SKATTESYSTEMET ANPASSAS TILL BEHOVET AV FORSKNINGSFINANSIERING?
Nej Gustaf Lindencrona & Co.
Säkert behöver forskningen (vad det nu är) mera pengar, och det är vi medborgare som i en eller annan form betalar. Men varför gå över ån efter vatten och komplicera ett komplicerat skattesystem ännu mer, och det med något fullständigt främmande för beskattningsförfarandet?
Ideella föreningar, insamlingar för hjälpbehövande, idrottsrörelsen mm, alla fullgör angelägna uppgifter värda att stödja. Gör det, men kräv ingen skattereduktion för det. Det är lätt att vara generös med andras pengar.
Gustaf Lindencrona och hans kolleger i Kungl. Vetenskapsakademinen talar för forskningen. Frikostigt erbjuder de forskningen som ett område att pröva avdragsrätten på. "Om erfarenheterna är positiva kan man senare vidga kretsen av ändamål."
Lagstifta i stället om en förteckning över mottagare som administrerar tillräckligt angelägna behov. Dessa får från staten rekvirera ett belopp på x procent av från privata givare lämnade bidrag. Då slipper vi belasta skattesystemet och deklarationsgranskningen med tiotusentals småbelopp, med fusk- och felrisker och adminstrativt krångel.
Lagstifta (det tycks behövas) också om en rimligare syn på vad som är avdragsgill kostnad för företags stöd till forskning.
Säkert behöver forskningen (vad det nu är) mera pengar, och det är vi medborgare som i en eller annan form betalar. Men varför gå över ån efter vatten och komplicera ett komplicerat skattesystem ännu mer, och det med något fullständigt främmande för beskattningsförfarandet?
Ideella föreningar, insamlingar för hjälpbehövande, idrottsrörelsen mm, alla fullgör angelägna uppgifter värda att stödja. Gör det, men kräv ingen skattereduktion för det. Det är lätt att vara generös med andras pengar.
Gustaf Lindencrona och hans kolleger i Kungl. Vetenskapsakademinen talar för forskningen. Frikostigt erbjuder de forskningen som ett område att pröva avdragsrätten på. "Om erfarenheterna är positiva kan man senare vidga kretsen av ändamål."
Lagstifta i stället om en förteckning över mottagare som administrerar tillräckligt angelägna behov. Dessa får från staten rekvirera ett belopp på x procent av från privata givare lämnade bidrag. Då slipper vi belasta skattesystemet och deklarationsgranskningen med tiotusentals småbelopp, med fusk- och felrisker och adminstrativt krångel.
Lagstifta (det tycks behövas) också om en rimligare syn på vad som är avdragsgill kostnad för företags stöd till forskning.
måndag 15 mars 2010
BÖRJA I RÄTT ÄNDA - TA BORT BOLAGSSKATTEN
Sverige ska bli ett lågskatteland när det gäller forskning och kunskap, sade Jan Björklund i lördags på Folkpartiets riksmöte enligt DN och SvD.
Bra.
Men börja i rätt ända!
I stället för att införa stimulanser som ytterligare komplicerar skattesystemet ta först bort det onödiga hinder som redan finns. Bolagsskatten. Då behövs det inget särskilt stöd för utländska företag för att komma hit. Dessutom blir konkurrensen med svenska företag jämn.
Då behöver vi inte skapa juridik kring vad som är riskkapital, eller rättare sagt riskkapital som berättigar till skattesubventionering. Eller subventionsberättigad teknikutveckling.
Dagens befängda praxis rörande företagens begränsade avdragsrätt för forskningsdonationer behöver dock förändras. Det ska inte vara domstolarnas sak att avgöra om ett företags forskningsbidrag tillför företaget något värde. Men problemet försvinner om bolagsbeskattningen avskaffas.
Avdragsrätt för privatpersoners bidag till forskning bör dock - lika lite som avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål - inte införas.
Bra.
Men börja i rätt ända!
I stället för att införa stimulanser som ytterligare komplicerar skattesystemet ta först bort det onödiga hinder som redan finns. Bolagsskatten. Då behövs det inget särskilt stöd för utländska företag för att komma hit. Dessutom blir konkurrensen med svenska företag jämn.
Då behöver vi inte skapa juridik kring vad som är riskkapital, eller rättare sagt riskkapital som berättigar till skattesubventionering. Eller subventionsberättigad teknikutveckling.
Dagens befängda praxis rörande företagens begränsade avdragsrätt för forskningsdonationer behöver dock förändras. Det ska inte vara domstolarnas sak att avgöra om ett företags forskningsbidrag tillför företaget något värde. Men problemet försvinner om bolagsbeskattningen avskaffas.
Avdragsrätt för privatpersoners bidag till forskning bör dock - lika lite som avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål - inte införas.
lördag 20 februari 2010
KENNETH BENGTSSON OCH ICAs SKATTEPLANERING
Kenneth Bengtsson, vd för ICA, har föreslagits till ny ordförande i Svenskt Näringsliv. Nomineringen ifrågasätts av Dagens Industri den 20 februari med tanke på att ICA är involverat i skatteprocesser avseende ränteavdrag på mångmiljardbelopp.
Nu är företagsbeskattningen ingen naturrätt. Vad som är fel och rätt på vinstbeskattningsområdet är inte heller en fråga om rimlighet, än mindre om moral. Företagsbeskattningen är det - i många sammanhang osammanhängande - system av regler som lagtexten definierar. Man kan ha olika uppfattning om hur det borde vara, men i ett system som bestäms av reglernas verbala utformning måste det vara texten som avgör. Det är ett företags skyldighet gentemot ägarna att bedriva verksamheten så effektivt som möjligt och tillvarata det rättigheter och iaktta de skyldigheter som finns. Skatt ska betalas på vinsten - sådan den definieras i lagen. Inte på något annat. Nullum tributum sine lege.
I de rättstvister som ICA är involverat i, får man utgå från att ICA har stöd i lagen. Om denna ger utrymme för skattesvinn är det rimligt att skattemyndigheterna reagerar och försöker få saken prövad av domstol om rättsreglerna ger utrymme för flera tolkningar. Såvitt jag förstår har lagstiftaren ingripit med lagstiftning mot sådana transaktioner som ICA företagit, dvs. lagstiftaren tycks tycka att det borde varit som Skatteverket hävdar. Eftersom lagstiftning ansetts nödvändig, kan det tas till intäkt för att ICA handlat inom lagens råmärken.
Ska en person som lett ett företag som företagit transaktioner som, enligt sakkunskap med stöd i lagen, berättigar till avdrag, vara diskvalificerad som ordförande i Svenskt Näringsliv? Får ett företag inte utnyttja gällande skatteregler? Jag vet att en del stora företag avstår från tillåtna skattebesparande transaktioner, därför att en mediediskussion är omöjlig att klara. Det innebär att skattesystemet skapar en konkurrenssnedvridning mellan företag som är känsliga för mediedrev och företag som inte är det.
Jag tror att det är bra att Svenskt Näringsliv får en ordförande som visat att han vågar hävda sin rätt. Kanske kan hans erfarenheter bidra till att företagsbeskattningen ifrågasätts.
Nu är företagsbeskattningen ingen naturrätt. Vad som är fel och rätt på vinstbeskattningsområdet är inte heller en fråga om rimlighet, än mindre om moral. Företagsbeskattningen är det - i många sammanhang osammanhängande - system av regler som lagtexten definierar. Man kan ha olika uppfattning om hur det borde vara, men i ett system som bestäms av reglernas verbala utformning måste det vara texten som avgör. Det är ett företags skyldighet gentemot ägarna att bedriva verksamheten så effektivt som möjligt och tillvarata det rättigheter och iaktta de skyldigheter som finns. Skatt ska betalas på vinsten - sådan den definieras i lagen. Inte på något annat. Nullum tributum sine lege.
I de rättstvister som ICA är involverat i, får man utgå från att ICA har stöd i lagen. Om denna ger utrymme för skattesvinn är det rimligt att skattemyndigheterna reagerar och försöker få saken prövad av domstol om rättsreglerna ger utrymme för flera tolkningar. Såvitt jag förstår har lagstiftaren ingripit med lagstiftning mot sådana transaktioner som ICA företagit, dvs. lagstiftaren tycks tycka att det borde varit som Skatteverket hävdar. Eftersom lagstiftning ansetts nödvändig, kan det tas till intäkt för att ICA handlat inom lagens råmärken.
Ska en person som lett ett företag som företagit transaktioner som, enligt sakkunskap med stöd i lagen, berättigar till avdrag, vara diskvalificerad som ordförande i Svenskt Näringsliv? Får ett företag inte utnyttja gällande skatteregler? Jag vet att en del stora företag avstår från tillåtna skattebesparande transaktioner, därför att en mediediskussion är omöjlig att klara. Det innebär att skattesystemet skapar en konkurrenssnedvridning mellan företag som är känsliga för mediedrev och företag som inte är det.
Jag tror att det är bra att Svenskt Näringsliv får en ordförande som visat att han vågar hävda sin rätt. Kanske kan hans erfarenheter bidra till att företagsbeskattningen ifrågasätts.
måndag 11 januari 2010
AVDRAGSGILLA GÅVOR I FÖRETAG
Stefan Fölster, chefsekonom vid Sveriges Näringliv, skriver i dag i SvD tillsammans med Mikael Oscarsson, KD, och Laurent Leksell, Stockholms Stadsmisson, om avdragsrätt för gåvor. De tror att det civila samhället skulle stärkas genom avdragsrätten.
Är det verkligen så illa? Varför skulle vi inte kunna kosta på oss att lämna gåvor eller på annat sätt stödja vad vi tycker är angeläget på samma sätt som när vi går och handlar mat och kläder mm. Med våra inkomster och besparingar. Varför skulle staten stå för en del av just utgiften för gåvor och bidrag? Om det är som Fölster & Co säger, är det verkligen ynkedom.
Och varför göra det till en skattefråga? Är det för att möjligheten att sänka sin skatt ger sådan lyckokänsla, att man blir mer givmild? Det vore väl mera rationellt att av staten godkända gåvomottagare rekvirerar ett belopp motsvarande viss fastställd andel av mottagna gåvobidrag. Då blir det ett beslut per år och mottagare och ett beloppsunderlag i stället för hundratusentals taxeringsbeslut om småbelopp. Fast då får man ju inte känna sig som smart skatteplanerare förstås.
Nu handlar Fölster & Co:s artikel mera om företagens än privatpersoners avdragsrätt för gåvor. Men det känns som de använder sina goda argument för avdragsrätt för sponsring och andra kostnader för inkomsternas förvärvande i ett företag för att motivera avdragsrätt för privata levnadskostnader för privatpersoner.
Det egendomliga är ju att skattemyndigheterna och skattedomstolarna tagit sig en rätt att bestämma, att vad företag spenderar för att skapa vinster i sin verksamhet i vissa fall inte ska vara avdragsgillt. Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Det laddade ordet "sponsring" tycks vara tillräckligt för skattemyndigheterna att ifrågasätta avdragsrätt. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).
Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.
En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska jag kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar jag satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste jag kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att jag kan räkna med att få betalt för mina fordringar. Det är alltså synnerligen anmärkningsvärt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i ett börsnoterat företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.
Detta är bara ett av många skäl för att avskaffa den helt onödiga och skadliga bolagsbeskattningen. Utan bolagsskatt blir kostnader för gåvor och sponsring en icke-fråga.
Se även DN 12 februari.
Är det verkligen så illa? Varför skulle vi inte kunna kosta på oss att lämna gåvor eller på annat sätt stödja vad vi tycker är angeläget på samma sätt som när vi går och handlar mat och kläder mm. Med våra inkomster och besparingar. Varför skulle staten stå för en del av just utgiften för gåvor och bidrag? Om det är som Fölster & Co säger, är det verkligen ynkedom.
Och varför göra det till en skattefråga? Är det för att möjligheten att sänka sin skatt ger sådan lyckokänsla, att man blir mer givmild? Det vore väl mera rationellt att av staten godkända gåvomottagare rekvirerar ett belopp motsvarande viss fastställd andel av mottagna gåvobidrag. Då blir det ett beslut per år och mottagare och ett beloppsunderlag i stället för hundratusentals taxeringsbeslut om småbelopp. Fast då får man ju inte känna sig som smart skatteplanerare förstås.
Nu handlar Fölster & Co:s artikel mera om företagens än privatpersoners avdragsrätt för gåvor. Men det känns som de använder sina goda argument för avdragsrätt för sponsring och andra kostnader för inkomsternas förvärvande i ett företag för att motivera avdragsrätt för privata levnadskostnader för privatpersoner.
Det egendomliga är ju att skattemyndigheterna och skattedomstolarna tagit sig en rätt att bestämma, att vad företag spenderar för att skapa vinster i sin verksamhet i vissa fall inte ska vara avdragsgillt. Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Det laddade ordet "sponsring" tycks vara tillräckligt för skattemyndigheterna att ifrågasätta avdragsrätt. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).
Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.
En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska jag kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar jag satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste jag kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att jag kan räkna med att få betalt för mina fordringar. Det är alltså synnerligen anmärkningsvärt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i ett börsnoterat företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.
Detta är bara ett av många skäl för att avskaffa den helt onödiga och skadliga bolagsbeskattningen. Utan bolagsskatt blir kostnader för gåvor och sponsring en icke-fråga.
Se även DN 12 februari.
lördag 9 januari 2010
FILANTROPI
Ju högre tonläge, desto torftigare argument.
Tonika Hirdman, Fondation de Luxembourg, talar i Dagens Industri den 9 januari om filantropi. Att ägna sig åt filantropi upplevs som ett sätt att ta sitt ansvar i en tid med svåra utmaningar, såväl socialt som miljömässigt.
Vad det är fråga om? Avdragsrätt för gåvor, förstås.
Avdragsrätt för välgörenhet skapar sociala entreprenörer, säger hon. Fina ord.
Tonika, hör du inte hur det låter. Du vill göra det, om du kan minska din skatt. Du vill göra det om staten ger dig ett bidrag.
Tonika. Ditt ackord klingar falskt. En filantrop har inget eget vinstintresse.
Stöd gärna angelägna behov. Med dina pengar. Då blir du en filantrop.
Tonika Hirdman, Fondation de Luxembourg, talar i Dagens Industri den 9 januari om filantropi. Att ägna sig åt filantropi upplevs som ett sätt att ta sitt ansvar i en tid med svåra utmaningar, såväl socialt som miljömässigt.
Vad det är fråga om? Avdragsrätt för gåvor, förstås.
Avdragsrätt för välgörenhet skapar sociala entreprenörer, säger hon. Fina ord.
Tonika, hör du inte hur det låter. Du vill göra det, om du kan minska din skatt. Du vill göra det om staten ger dig ett bidrag.
Tonika. Ditt ackord klingar falskt. En filantrop har inget eget vinstintresse.
Stöd gärna angelägna behov. Med dina pengar. Då blir du en filantrop.
söndag 27 december 2009
GÅVOR MED ANDRAS PENGAR - IGEN - OCH IGEN
Det är lätt att vara generös med andras pengar.
Det är en egendomlig tanke att man blir mer givmild om man får mindre skatt. Skatterna kan förvisso uppfattas betungande, men tycker man att man vill ge ett belopp till välgörenhet så ger man väl så mycket som man kan. Utan baktankar. Varför ska en annan (staten) gå in och lämna ytterligare ett belopp? Till givaren!
Johan Wennström i SvD tror att för att givmildheten hos privatpersoner ska bli större måste politiken förmodligen skapa jordmån för det. Kanske det. Men är det verkligen så illa att det måste ske med en skattefavör? Det är väl för ynkligt att det är intresset av en skattelättnad som är drivande och inte intresset att stödja det man tror på.
Konstig tanke förresten, att det skulle vara en statlig uppgift att skapa jordmån för givmildhet. Vi kanske behöver en gåvostimulansmyndighet.
Den 7 januari 2010 argumenterar Gabriel Urwitz och Lena Posner Körösi DN för att avdrag ska kunna medges inte bara för hjälpverksamhet bland behövande och för att främja vetenskaplig forskning utan för "all allmännyttig verksamhet som drivs på ett seriöst sätt till samhällets och dess medborgares bästa". Deras skäl är att Sverige under de senaste 30-40 åren blivit mycket med mångfacetterat och mångkulturellt.
En hyllningsartikel till inägget finns hos Hayek-Institutet i Sverige.
Och den 9 januari skriver Tonika Hirdman i Dagens Industri om filantropi.
Det är en egendomlig tanke att man blir mer givmild om man får mindre skatt. Skatterna kan förvisso uppfattas betungande, men tycker man att man vill ge ett belopp till välgörenhet så ger man väl så mycket som man kan. Utan baktankar. Varför ska en annan (staten) gå in och lämna ytterligare ett belopp? Till givaren!
Johan Wennström i SvD tror att för att givmildheten hos privatpersoner ska bli större måste politiken förmodligen skapa jordmån för det. Kanske det. Men är det verkligen så illa att det måste ske med en skattefavör? Det är väl för ynkligt att det är intresset av en skattelättnad som är drivande och inte intresset att stödja det man tror på.
Konstig tanke förresten, att det skulle vara en statlig uppgift att skapa jordmån för givmildhet. Vi kanske behöver en gåvostimulansmyndighet.
Den 7 januari 2010 argumenterar Gabriel Urwitz och Lena Posner Körösi DN för att avdrag ska kunna medges inte bara för hjälpverksamhet bland behövande och för att främja vetenskaplig forskning utan för "all allmännyttig verksamhet som drivs på ett seriöst sätt till samhällets och dess medborgares bästa". Deras skäl är att Sverige under de senaste 30-40 åren blivit mycket med mångfacetterat och mångkulturellt.
En hyllningsartikel till inägget finns hos Hayek-Institutet i Sverige.
Och den 9 januari skriver Tonika Hirdman i Dagens Industri om filantropi.
måndag 21 december 2009
VARFÖR GE SMÅFÖRETAG AVDRAG FÖR TEKNIKUTVECKLING?
Camilla Littorin från Företagarförbundet säger i en debattartikel i Dagens Industri, att det är en absolut förutsättning för att Sverige ska ha ett livskraftigt näringsliv att några av de mindre företagen växer sig stora.
Självklart!
Hur ska detta gå till enligt Littorin? Jo, genom att små och medelstora företag ska få ett skatteavdrag på 20 procent på godkända teknik- och marknadsutvecklingskostnader.
Härligt för alla skattekonsulter och nytt krångel med/för skattemyndigheterna. Nya arbetsuppgifter för den myndighet som ska godkänna kostnaderna. Almi och Tillväxtverket nämns i artikeln.
Vad är små och medelstora företag? Vad är teknikkostnader? Vad är marknadskostnader? Vad är kostnader för utveckling av dessa ändamål?
Ja nog kan det bli nya arbetsuppgifter alltid. Men är det sådant som ökar välståndet?
Hur växer företag? Genom att ackumulera sina vinster. Det finns inget annat sätt.
Bolagsskatten tar ifrån alla företag 26,3 procent av deras vinster. Utan bolagsskatt skulle företagens tillväxt vara 135 procent av dagens tillväxt.
Hur underlättar man för alla företag att tillväxa? Utan att blanda in myndigheter. (Tänk att det finns ett tillväxtverk!) som vet bäst vilka företag som kan växa.
Just det. Ta bort bolagsskatten.
Självklart!
Hur ska detta gå till enligt Littorin? Jo, genom att små och medelstora företag ska få ett skatteavdrag på 20 procent på godkända teknik- och marknadsutvecklingskostnader.
Härligt för alla skattekonsulter och nytt krångel med/för skattemyndigheterna. Nya arbetsuppgifter för den myndighet som ska godkänna kostnaderna. Almi och Tillväxtverket nämns i artikeln.
Vad är små och medelstora företag? Vad är teknikkostnader? Vad är marknadskostnader? Vad är kostnader för utveckling av dessa ändamål?
Ja nog kan det bli nya arbetsuppgifter alltid. Men är det sådant som ökar välståndet?
Hur växer företag? Genom att ackumulera sina vinster. Det finns inget annat sätt.
Bolagsskatten tar ifrån alla företag 26,3 procent av deras vinster. Utan bolagsskatt skulle företagens tillväxt vara 135 procent av dagens tillväxt.
Hur underlättar man för alla företag att tillväxa? Utan att blanda in myndigheter. (Tänk att det finns ett tillväxtverk!) som vet bäst vilka företag som kan växa.
Just det. Ta bort bolagsskatten.
tisdag 10 november 2009
GÅVOR MED ANDRAS PENGAR
Jag har skrivit om detta flera gånger förut - avdragsrätt för gåvor. Nu pläderar Eva Nordström på tankesmedjan Sektor 3 för detta i en artikel i SvD den 10 november.
Som argument använder hon det "rungande ja" som de tilltänkta mottagarorganisationerna lämnat i sina remissvar på det utredningsbetänkande som lämnades i somras (SOU 2009:59). Dessutom är, enligt en undersökning som organisationen låtit göra, 60 procent av givarna positiva. Ja, vad väntade hon sig? Det är väl klart att det är skönt med sänkt skatt.
Om det nu är så att man vill att staten ska stödja de organisationer man ger bidrag till, så låt sådana (godkända) organisationer begära ett statsbidrag motsvarande viss andel av inkomna bidrag. Varför i all sin dar ska givaren stödjas när det är organisationen som behöver pengar? Då inser man lätt hur orimligt kravet på avdragsrätt är. Varför ska Skatteverket belastas med 900 000 ansökningar om avdrag för något som inte har med inkomsttaxeringen att göra?
Det är lätt att vara generös med andras pengar.
Gotlands Tidningar har en bättre idé nu när Regeringen sett till att skatterna sänkts så att människor fått mer pengar att bestämma själva över.
Som argument använder hon det "rungande ja" som de tilltänkta mottagarorganisationerna lämnat i sina remissvar på det utredningsbetänkande som lämnades i somras (SOU 2009:59). Dessutom är, enligt en undersökning som organisationen låtit göra, 60 procent av givarna positiva. Ja, vad väntade hon sig? Det är väl klart att det är skönt med sänkt skatt.
Om det nu är så att man vill att staten ska stödja de organisationer man ger bidrag till, så låt sådana (godkända) organisationer begära ett statsbidrag motsvarande viss andel av inkomna bidrag. Varför i all sin dar ska givaren stödjas när det är organisationen som behöver pengar? Då inser man lätt hur orimligt kravet på avdragsrätt är. Varför ska Skatteverket belastas med 900 000 ansökningar om avdrag för något som inte har med inkomsttaxeringen att göra?
Det är lätt att vara generös med andras pengar.
Gotlands Tidningar har en bättre idé nu när Regeringen sett till att skatterna sänkts så att människor fått mer pengar att bestämma själva över.
lördag 17 oktober 2009
DONATIONER GÖR GOTT - IGEN.
Representanter för tio ledande mottagare av behjärtansvärda gåvor bönar i Dagens Industri den 17 oktober för avdragsrätt för ideella gåvor. Jag säger igen: donationer gör gott - med andras pengar.
Varför skall gåvorna subventioneras med skatterabatt till givarna? Det är väl mottagarna som ska ges ekonomiska resurser? Och varför ska denna hantering belasta taxeringsorganisatonen? Skattesystemet är mer än nog komplicerat ändå, och taxeringsmyndigheterna är fullt sysselsatta med andra problem.
Om man för att ge en gåva vill att staten också ska skjuta till en summa, så kan väl kvalificerade mottagare rekvirera beloppet från någon statsmyndighet som har denna uppgift. Har organisationen fått 10 miljoner från privata givare, så skickar staten med ytterligare t.ex. 2 miljoner. Varför måste man vara skattebetalare för att få subvention? Den som ger en gåva utan att ha inkomster gör väl en större prestation än den som ger av sitt överflöd.
Varför skall gåvorna subventioneras med skatterabatt till givarna? Det är väl mottagarna som ska ges ekonomiska resurser? Och varför ska denna hantering belasta taxeringsorganisatonen? Skattesystemet är mer än nog komplicerat ändå, och taxeringsmyndigheterna är fullt sysselsatta med andra problem.
Om man för att ge en gåva vill att staten också ska skjuta till en summa, så kan väl kvalificerade mottagare rekvirera beloppet från någon statsmyndighet som har denna uppgift. Har organisationen fått 10 miljoner från privata givare, så skickar staten med ytterligare t.ex. 2 miljoner. Varför måste man vara skattebetalare för att få subvention? Den som ger en gåva utan att ha inkomster gör väl en större prestation än den som ger av sitt överflöd.
lördag 10 oktober 2009
DONATIONER GÖR GOTT
Pernilla Ström gläds i DN den 10 oktober åt att även fåmansbolagsägare genom en dom nyligen av Regeringsrätten kan ge gåvor med obeskattade medel och slår ett slag för avdragsrätt för gåvor.
Ja, donationer gör gott - i synnerhet när en del betalas av det allmänna. "Do good with other peoples money", som Milton Friedman sa.
Ja, donationer gör gott - i synnerhet när en del betalas av det allmänna. "Do good with other peoples money", som Milton Friedman sa.
måndag 22 juni 2009
SKATTEREDUKTION FÖR GÅVOR
Ja, så har nu Gåvoincitamentsutredningen kommit med sitt betänkande Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet, SOU 2009:59. Utredningen föreslår en skattereduktion för fysiska personer på 26,3 procent av gåvans värde. Procentsatsen är så vald eftersom skattesatsen för aktiebolag är 26,3 procent. Med skattereduktion - och inte avdragsrätt - blir värdet av skattestimulansen inte beroende av marginalskattens höjd. Med ett förflutet i skattevärlden delar jag utredaren Hases Per Sjöbloms skepsis till idén om avdragsrätt för gåvor.
Man kan först fråga sig varför stödjandet av ideell verksamhet ska gå över skattesystemet, som redan är överlastat av komplicerade regler. Skulle det inte vara bättre om stödet till forskning utformades så att den som tänker ge t.ex. 73.700 kr till ett angeläget ändamål begär att staten skjuter till 26.300 kr? Det är ju vad förslaget innebär för ett aktiebolag. Men jag tror inte att någon skulle acceptera det. Men om det döljs i det förhatliga skattesystemet uppnår man två positiva effekter: stöd till angelägna ändamål och lägre skatt.
Men skattereglernas syfte är att fastställa basen för hur mycket skatt som var och en ska betala. Vid inkomstbeskattningen avser avdragsrätten i första hand kostnader relaterade till inkomsten. Det är inkomsten "netto" efter avdrag för kostnaderna för deras förvärvande och bibehållande som beskattas.
Däremot föreligger inte avdragsrätt för privata levnadskostnader. Det finns emellertid rätt till vissa avdrag för att kompensera för särskilda sociala och medicinska problem eller handikapp, som direkt eller indirekt hänger samman med möjligheterna att förvärva en inkomst som förslår till en godtagbar försörjning.
Det finns också avdragsrätt för kostnader för omfördelning i tiden av inkomsterna genom avdrag för pensionsförsäkringspremier - men den rätten är begränsad. Slutligen finns det avdragsrätt för periodiska understöd i vissa rättsligt grundade situationer. Normalt är understöden skattepliktiga för mottagaren. Det är länge sen avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd avskaffades. Jobbskatteavdrag, skattereduktion för hushållsarbete och rotavdag är inkomstskattelättnader som inte har direkt med förvärvandet av egna inkomster att göra. Men de syftar alla till att underlätta för inkomsttagare att förvärva inkomster.
Avdragsrätt för gåvor är därför ett undantag av ett unikt slag för privata levnadskostnader. För den som inte sysslar med skattejuridik och skattepraktik, betyder det kanske inte så mycket med ett sådant brott mot systematiken i skattesystemet. Men ett redan komplicerat och överlastat skattesystem blir ännu mer komplicerat. För att få systemet att fungera måste det, som också med all tydlighet framgår av betänkandet, kringgärdas av en mängd restriktioner och villkor.
Men det finns också en annan invändning. En avdragsrätt innebär att en del av gåvan finansieras av det allmänna. Beroende på hur väl lagstiftaren lyckas definiera vilka organisationer som får vara mottagare av avdragsgilla gåvor, blir det den enskilde givaren som bestämmer vad vi andra måste vara med och finansiera. Den som vill stödja ett ändamål bör väl göra det av eget intresse och egen ekonomisk kraft och inte åka snålskjuts på andra. Det är väl inte särskilt hedervärt att ståta med ett bidrag till ett behjärtansvärt ändamål när man själv bara bär en del av kostnaden och det allmänna bekostar resten. Om stödet ordnades så som ovan skisserats, dvs. att en givare begär att staten ska fylla ut gåvan, tror jag att de flesta för skams skull fyller ut gåvan själv. Vem vill säga: "Jag har stött Röda Korset med 100.000 kr", om man bara betalt 73.700 kronor? "Do good with other peoples money", som Milton Friedman sa. Den som argumenterar för större privat delaktighet i finansieringen av ideella ändamål, bör väl inte låta stat och kommun stå för en del därav. Man kan tycka att skatterna är så höga att det krävs en skattelindring för att orka ge en gåva. Men medicinen är i så fall att sänka skatterna så att medborgarna tycker sig ha råd med gåvor till allmännyttiga ändamål, eller som PJ Anders Linder skriver i SvD: Det allra bästa vore förstås om skattetrycket vore så lågt och civilsamhället så rikt att det inte behövdes några särskilda ”gåvoincitament”.
Ett problem för sig som utredningen har diskuterat är hur en rätt till skatteincitament för gåvor ska förhålla sig till regler som begränsar avdrag för sponsring och andra kostnader i företagssektorn. De juridiska och praktiska svårigheterna med avdragsrätt för gåvor inom företagssektorn är ännu större än de ovan omnämnda praktiska och principiella problemen med avdragsrätt för privatpersoner. Dessa svårighet undviks enklast och bäst genom att bolagsbeskattningen avskaffas. I själva verket är det nog en förutsättning att bolagsbeskattningen avskaffas för att avdragsrätt för gåvor ska kunna införas.
Man kan först fråga sig varför stödjandet av ideell verksamhet ska gå över skattesystemet, som redan är överlastat av komplicerade regler. Skulle det inte vara bättre om stödet till forskning utformades så att den som tänker ge t.ex. 73.700 kr till ett angeläget ändamål begär att staten skjuter till 26.300 kr? Det är ju vad förslaget innebär för ett aktiebolag. Men jag tror inte att någon skulle acceptera det. Men om det döljs i det förhatliga skattesystemet uppnår man två positiva effekter: stöd till angelägna ändamål och lägre skatt.
Men skattereglernas syfte är att fastställa basen för hur mycket skatt som var och en ska betala. Vid inkomstbeskattningen avser avdragsrätten i första hand kostnader relaterade till inkomsten. Det är inkomsten "netto" efter avdrag för kostnaderna för deras förvärvande och bibehållande som beskattas.
Däremot föreligger inte avdragsrätt för privata levnadskostnader. Det finns emellertid rätt till vissa avdrag för att kompensera för särskilda sociala och medicinska problem eller handikapp, som direkt eller indirekt hänger samman med möjligheterna att förvärva en inkomst som förslår till en godtagbar försörjning.
Det finns också avdragsrätt för kostnader för omfördelning i tiden av inkomsterna genom avdrag för pensionsförsäkringspremier - men den rätten är begränsad. Slutligen finns det avdragsrätt för periodiska understöd i vissa rättsligt grundade situationer. Normalt är understöden skattepliktiga för mottagaren. Det är länge sen avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd avskaffades. Jobbskatteavdrag, skattereduktion för hushållsarbete och rotavdag är inkomstskattelättnader som inte har direkt med förvärvandet av egna inkomster att göra. Men de syftar alla till att underlätta för inkomsttagare att förvärva inkomster.
Avdragsrätt för gåvor är därför ett undantag av ett unikt slag för privata levnadskostnader. För den som inte sysslar med skattejuridik och skattepraktik, betyder det kanske inte så mycket med ett sådant brott mot systematiken i skattesystemet. Men ett redan komplicerat och överlastat skattesystem blir ännu mer komplicerat. För att få systemet att fungera måste det, som också med all tydlighet framgår av betänkandet, kringgärdas av en mängd restriktioner och villkor.
Men det finns också en annan invändning. En avdragsrätt innebär att en del av gåvan finansieras av det allmänna. Beroende på hur väl lagstiftaren lyckas definiera vilka organisationer som får vara mottagare av avdragsgilla gåvor, blir det den enskilde givaren som bestämmer vad vi andra måste vara med och finansiera. Den som vill stödja ett ändamål bör väl göra det av eget intresse och egen ekonomisk kraft och inte åka snålskjuts på andra. Det är väl inte särskilt hedervärt att ståta med ett bidrag till ett behjärtansvärt ändamål när man själv bara bär en del av kostnaden och det allmänna bekostar resten. Om stödet ordnades så som ovan skisserats, dvs. att en givare begär att staten ska fylla ut gåvan, tror jag att de flesta för skams skull fyller ut gåvan själv. Vem vill säga: "Jag har stött Röda Korset med 100.000 kr", om man bara betalt 73.700 kronor? "Do good with other peoples money", som Milton Friedman sa. Den som argumenterar för större privat delaktighet i finansieringen av ideella ändamål, bör väl inte låta stat och kommun stå för en del därav. Man kan tycka att skatterna är så höga att det krävs en skattelindring för att orka ge en gåva. Men medicinen är i så fall att sänka skatterna så att medborgarna tycker sig ha råd med gåvor till allmännyttiga ändamål, eller som PJ Anders Linder skriver i SvD: Det allra bästa vore förstås om skattetrycket vore så lågt och civilsamhället så rikt att det inte behövdes några särskilda ”gåvoincitament”.
Ett problem för sig som utredningen har diskuterat är hur en rätt till skatteincitament för gåvor ska förhålla sig till regler som begränsar avdrag för sponsring och andra kostnader i företagssektorn. De juridiska och praktiska svårigheterna med avdragsrätt för gåvor inom företagssektorn är ännu större än de ovan omnämnda praktiska och principiella problemen med avdragsrätt för privatpersoner. Dessa svårighet undviks enklast och bäst genom att bolagsbeskattningen avskaffas. I själva verket är det nog en förutsättning att bolagsbeskattningen avskaffas för att avdragsrätt för gåvor ska kunna införas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
