NÄRINGSLIVET OCH BOLAGSSKATTEN

Regeringspartierna har enats om hur stor sänkningen av bolagsskatten blir i budgeten för 2013, skriver bl.a. SvD  och DN den 3 september. Och det blir mer än vad man drar in på skärpta regler för ränteavdrag, som beräknas ge drygt 6 miljarder. En planerad brittisk sänkning av bolagsskatten var en viktig drivkraft, enligt Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton, som inte vill avslöja vad den nya svenska nivån blir.

Svenskt Näringslivs skatteexpert Johan Fall tror att lägre bolagsskatt främjar investeringar, men han beräknar att det kostar fyra gånger mer per procentenhet än en sänkning av kapitalskatten. Han ser även en risk för att stora delar av de pengar som sänkningen ger hamnar i utlandet, när alla utländska [ägare till] bolag i Sverige tar hem sina beskattade vinster.

I det långa loppet kostar en sänkning av bolagsskatten ingenting. Så det är poänglöst att ställa en sänkning av bolagsskatten mot en sänkning av kaitalskatten. Och Johan, varför skulle de utländska ägarna ta hem större del av sina beskattade svenska vinster än de gör i dag, bara för att de svenska företagen får behålla en större del av sina vinster?  Den rationella reaktionen är att om avkastningen ökar på svenska investeringar låter man kapitalet stanna kvar i företaget. Om avkastningen inte blir tillräcklig tar man hem kapitalet i alla fall. Poängen med sänkt bolagsskatt är ju att locka till sig kapital - både från svenska och utländska investerare. Och minska krånglet. Utan den helt onödiga och skadliga bolagsskatten blir det en fantastisk förenkling. Och en massa steril skatteplanering blir onödig.

Det är konstigt att Svenskt Näringsliv månar mer om företagens ägare än om företagen.
 

Företagarna pekar i en analys på att 39 procent av småföretag startade sedan 2006 inte påverkas alls och att snitteffekten för alla i denna grupp blir ett par hundralappar per månad.

Jag skulle tro att mer än 39 procent av småföretagen är försörjningsföretag (butiker, konsulter mm) där hela överskottet tas ut som lön till ägaren. Mycket färre än 39 procent av småföretagen är tillväxtföretag. Det är klart att sänkt bolagsskatt inte betyder något för dem. Inte heller oförändrad eller höjd bolagsskatt.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

VARAV SKA SKATTEN TAS?

Sänkt bolagsskatt är inte viktigast skriver Elisabeth Thand Ringqvist och Annika Fritsch, Företagarna, i en debattartikel i Dagens Industri den 13 januari.

"Företagsskattekommittén riskerar att försvåra för små­företagen, eftersom det från början stått klart att uppdraget handlar om hur bolagsskatten ska sänkas – inte om", skriver de.

Vackert så. Det framgick också tydligt av statssekreterare Hans Lindberg anförande vid Svenskt Näringslivs seminarium den 16-17 juni 2011. Men det är skönt att få en bekräftelse från några i kommittéarbetet insatta personer.

Nej, för småföretag som inte växer och där hela överskottet tas ut som lön, spelar bolagsskatten ingen roll. Men bolagsskatten har så skadliga effekter att det ändå måste tas bort. Det är förmodligen den farligaste skatten för investeringar och tillväxt, enligt Anders Borg.

Och det finns inga andra uthålliga skattebaser än värdet av produktionen, dvs. lönesumman. Mänskligt liv förutsätter arbete, så vi kommer att fortsätta att arbeta även med höga skatter på lönekostnader, löneinkomster och konsumtion (som är ett annat sätt att komma åt samma skattebas). Skatter på bilar, alkohol och tobak är ett bra sätt att öka skatteuttaget på en del av samma bas, eftersom mänskligheten är som den är. Skatt på energi och bränsle kan förhoppningsvis dessutom styra beteendet, dvs. idealet är att det inte flyter in så mycket skatt alls.

Så sänkt skatt på arbete lär inte gynna företagare såvida inte sänkningarna avser skatterna eller arbetsgivaravgifterna endast på företagarnas egna inkomster. Med tanke på företagarnas betydelse för mänskligheten vore det kanske bra.

Men sänkt skatt på allt arbete är bara bra, om man anser att ett lågt skatteuttag är bättre för samhället än ett högt. Och det kanske det är.

Bolagsskatt är bara idioti. Avskaffa den. I det långa loppet blir det inte heller lägre skatteinkomster. Bara ökade investeringar och mindre krångel. Och ökad sysselsättning för andra än skattekonsulter och skatteprofessorer.

SMÅFÖRETAG BEHÖVER MER KAPITAL

Camilla Littorin, förbundssekreterare i Företagarförbundet, har idéer om hur småföretagen ska få nytt kapital till sin verksamhet. I Dagens Industri den 23 juni föreslår hon tre konkreta lösningar.

1. Frigör internt kapital. Årsvinster ska kunna fonderas till 100 procent utan beskattning upp till fem gånger aktiekapitalet.

2. Öka kreditvärdigheten. Ett grundavdrag på 20 procent av bolagsskatten. Skattebefrielsebeloppet omvandlas till eget kapital. Avdrag medges tills det bundna egna kapitalet uppgår till 50 prisbasbelopp.

3. Öka mängden riskvilligt kapital. Fysiska personer ska få avdrag för köp av nyemitterade aktier i onoterade företag med 20 procent av aktiernas pris. Högst 100 000 kr per år.

Varför göra saken dubbelt komplicerad? Först beskatta bolagens vinster i enlighet med synnerligen komplicerade regler och sedan medge lättnader för samma skatt med ytterligare ett komplicerat regelsystem.

Ta bort bolagsskatten i stället, så uppnås det Littorin vill åstadkomma direkt. Då kanske det inte heller behövs något särskild rikskapitalavdrag.

SVERIGES STÖRSTA SKATTEBETALARE - SMÅFÖRETAGEN STÅR FÖR VÄLFÄRDEN

Företagarna har lämnat en rapport med rubricerade säljande titel.

Vad säger rapporten? Tja, säg det.

Helt ostrukturerarde siffror. Bolagsskatt, sociala avgifter, källskatter på löner har summerats. Men inte - vilket även framhålls - energi- och fordonsskatter, moms mm.

Småföretag under 50 anställda har på detta sätt levererat in 231 mdr kr, medelstora företag (50 - 249 anställda) har levererat in 111 mdr kr (SME-företag totalt således 342 mdr kr). Företag med 250 - 499 anställda har levererat in 53 mdr kr och storföretag 198 mdr. Summa ca 590 mdr kr (som relateras till företagande) av totala skatter och avgifter till stat och kommuner på 1 500 mdr.

Är det orättvist att småföretagen levererar in mer skatter än de lite större företagen tillsammans och mer än storföretagen? Om man betänker att SME-företagen har 2,3 miljoner anställda, medelstora företag har 200 tusen och storföretagen 800 tusen är det väl inte så konstigt. Och är det en prestation att leverera in de anställdas skatter och sociala avgifter? Varför värderas i så fall inte prestationen att leverera in moms och energi- och fordonsskatter?

Småföretagen är ekonomins ryggrad sysselsättningsmässigt och vad gäller att skapa nya jobb, säger Företagarna i sin avslutande "analys". De är också hörnstenen vad gäller skattebetalningar. De små företagens betydelse kommer att öka än mer i takt med en allt snabbare strukturomvndling, påstås frankt. Ja, kanske det. Detta ställer hårdare krav på ett skattesystem och regelverk som passar småföretagen, sägs det. Ska någon annan än småföretagarna betala in de anställdas skatter och avgifter, menar föreningen? Man hänvisar till en tidigare rapport som avsågs visa att bolagsskatten är ofördelaktigare för småföretag än för de stora. Den rapporten var knappast övertygande.

I ett uttalande för Dagens Industri den 26 maj 2010 säger Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson att skattesystemet i Sverige främst är "konstruerat för att gynna de stora företagen med komplexa strukturer och där man kan placera verksamheten i olika lågskatteländer. Då har man också en väldigt låg skattenivå." Ja, om företaget är så stort att det är lämpligt att förlägga en del av verksamheten utomlands och det är lägre skatter där, är det väl klart att man får lägre skatt. Men det är väl inte något som småföretagen - som eftersom de är små inte har anledning eller möjlighet att etablera sig utomlands - ska kompenseras för? Däremot är det ett argument för att sänka bolagsskattesatsen i Sverige, så att svenska företag stannar kvar och utländska företag söker sig hit.

Och visst, företagsskattesystemet innehåller en mängd olika och komplicerade regler som framför allt används av storföretagen. Men de har inte tillkommit för att särskilt gynna storföretag på småföretags bekostnad. De har framtvingats därför att utan dem, skulle det ha uppstått orimliga beskattningseffekter som träffar företag för att de är stora, är organiserade i koncerner och andra komplicerade företagsstrukturer, mm. Sen är det så att ju fler regler, desto fler systembrott och regelofullkomligheter och därmed möjligheter till skattebesparande transaktioner och dispositioner, som säkert de stora företagen har större möjlighet att utnyttja än de små.

Det finns goda skäl att skapa ett gott företags- och företagarklimat. Den nu publicerade utredningen ger dock ingen kunskap om missförhållanden eller orättvisor. Ett sätt att förbättra företagsklimatet är förstås att avskaffa bolagsbeskattningen. Då blir inte småföretagen lidande av att de inte kan etablera sig utomlands i lågskatteländer eller på annat sätt förfördelas i förhållande till de större företagen. Vi slipper en massa skatteplanering och företagen kan ägna sig åt det de är bra på - att skapa välstånd och tillväxt genom vinstgivande verksamhet.

KRITIK MOT REGERINGENS SMÅFÖRETAGSPOLITIK

Marie Reinius betonar i en artikel i SvD att det är lätt att starta företag i Sverige. Svårigheten är att driva upp tillväxtföretagen till att bli stora företag.

Tror jag det. När staten alltid tar 26,3 procent av vinsten. Företagen kan inte växa på annat sätt än genom vinsten. Vinsten är själva växandet. Ett första hinder för tillväxten, som är enkelt att bort, är bolagsskatten. Ta bort den.

Det ägaren tar ut som lön eller utdelning minskar också företagets tillväxt, men det är ägarens beslut. Och något måste han ju ha att leva av. Det må ägaren beskattas för som alla andra, men lämna bolagens outdelade vinster i fred och underlätta deras - och hela ekonomins - tillväxt.

Och vilken förenkling av företagens adminsitrativa börda, som alla klagar på!

Utmaningen är inte att starta företag, utan att få goda tillväxtföretag att växa och bli stora och här behöver staten hjälpa till, tycker Marie Reinius. Hur vet man/staten att något är ett tillväxtföretag? Staten ska nog inte hjälpa till på annat sätt än att skapa ett gynnsamt företagsklimat och framför allt inte läggga ut snubbeltråd i form av en oerhört komplicerad bolagsbeskattning.

Då behövs det kanske inga riskkapitalbolag.


Marie Reinius liknar Sveriges näringsliv med ett timglas. Vi har många storföretag, ytterst få medelstora bolag och väldigt många småföretag med under fem anställda. Jag tycker att snapsglaset är en bättre bild än timglaset.

NY SKATTEPOLITIK OCH RISKKAPITALBOLAG

I DI den 16 september kritiserade Svenskt Näringslivs Urban Bäckström och Anna-Stina Nordmark Nilsson från Företagarna under rubriken Ny skattepolitik måste staka ut vägen mot sänkt skattetryck Regeringen för att dess skattesänkingar saknar helhetsperspektiv.

Utan att närmare exemplifiera vad de själva vill, säger de:
"Börja med de mest skadliga skatterna. Detta kan göras utan att finansieringen blir alltför krävande. --- Fler måste våga och vilja ta steget att bli företagare. --- Det ska vara möjligt att arbeta ihop riskvilligt kapital."

Samma dag argumenterade Marie Reinius från Svenska Riskkapitalföreningen i SvD för att Regeringen ska allokera pengar till rikskapitalbolag för att dessa ska underlätta för s.k. tillväxtföretag (vad är det, ex ante?) att investera. Hon återkom dagen därpå i SvD (Näringsliv s. 6) i samma ärende: "Staten måste rycka in". Hon uttalade sig också i en artikel i DN den 7 september.

Jag har ett bättre förslag. Avskaffa bolagsskatten.

Det är nog den mest skadliga av alla skatter. Den hämmar företagens tillväxt med 26,3 procent. Den är också helt onödig och behövs inte av något juridiskt eller samhällsekonomisk skäl, vilket många tror. Den styr företagens investerings- och etableringsbeslut på ett irrationellt sätt. Den kräver en omfattande lagstiftning och kontrollapparat för att bemöta den omfattande och lönsamma konsult- och skatteplanering som följer i dess spår. Den är en rättssäkerhetsrisk eftersom lagstiftningen är så komplicerad och domstolsutslag i företagsbeskattningsmål så oförutsägbara.

Ett borttagande av bolagsskatten kan också ske med infriande av Bäckström/Normark Nilssons finansieringskrav. Det kostar inget. Det är en för staten ynka liten skatt; med 100 miljarder kronor motsvarar den "kameralt sett" 5-7 procent av det allmännas totala skatte- och avgiftsinkomster. Tas den bort kommer skattebaserna för aktieutdelningar och löner och därmed även på konsumtion att öka. Statens kontrollverksamhet befrias från en betydande kostnad. Investeringsklimatet i Sverige förbättras, risktagandet minskar, vinsterna ökar, lönebetalningsförmågan förbättras, aktieutdelningarna ökar - allt leder till ökade framtida skatteinkomster.

För övrigt kanske skattebortfallet inte blir 100 miljarder. Sista kvartalet 2008 rasade företagens vinster/stora förluster uppstod. Eftersom raset fortsatte under 2009 kommer skatteinkomsterna från det året att bli ännu mindre. Genom förlustavdrag kommer många företag att kunna 0-taxera i många år framöver.

Det ska, för att tala med Bäckström/Nordmark Nilsson, vara möjligt att arbeta ihop riskvilligt kapital. Det tycker nog Marie Reinius också, men hon vill gärna att staten ska göda den näring som hon själv företräder, för att den ska få portionera ut pengarna.

Det finns ett bättre sätt. Avskaffa bolagsskatten.

Vilken stimulans för företagen att investera, om de vet att de får behålla hela avkastningen. Bara de som riskerar sina egna pengar förtjänar tilltro vad gäller företagens framtidsbedömingar - om företaget ska kunna bli ett tillväxtföretag eller ej. Byråkrater och fjärrskådare behöver inte engagera sig i var pengarna ska placeras. Enligt Marie Reininus måste man ha tålamod. Det tar minst sju till tio år att driva upp ett tillväxtföretag innan man kan räkna med att få någon avkastning. Jojo. Vem kan då ställas till svars för alla misslyckade satsningar med andras pengar?

Ett vackert exempel på hur det kan gå ger Malin Sive i sin kolumn i DN den 25 oktober om Industrifonden. Sämre än madrassen.

I SKATTEVERKETS KVARNAR

Idag bevistade jag ett rättssäkerhetsseminarium arrangerat av FöretagarFörbundet och Skattebetalarna med rubriken I Skatteverkets Kvarnar. Två offer för Skatteverkets framfart redovisade sina erfarenheter av skatterevisioner i deras företag. Den ena, en pizzaägare från Sälen, hade fått sin inkomst uppskattad till 2,5 milj. kr. Efter att först ha gått i konkurs på grund av skattekravet lyckades hon efter 9 års processande i skattedomstolarna få ned taxeringen till c:a 250 tkr, vilket var i paritet med vad hon deklarerat. Den andre, en framgångsrik entreprenör i städbranschen, hade tack vare sin inkomstbringande verksamhet en så stark ekonomi att han kunde klara den ekonomiska påfrestningen av Skatteverkets krav, innan han slutligen i Kammarrätten fick fullständig upprättelse. I båda fallen hade brottmålsprocesserna lagts ned på ett tidigt stadium.

Den påföljande debatten kom att kretsa kring skillnaden i bevisning i skattemål och brottmål. Medan åklagaren i brottmål har att visa att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig, föreligger betydligt mer begränsade krav på bevisning för Skatteverket i skattemål. Dick Kling, ordförande i Skattebetalarnas förening, krävde att beviskraven ska vara desamma i skattemål som i brottmål.

Det ställdes också krav på rimligare regler för ersättning till processbiträde och anstånd med skattens erläggande. Även de materiella skattereglerna måste förenklas så att mindre utrymme lämnas för Skatteverkets tolkning. Det är - påpekades det i det utdelade materialet - "naturligt att Skatteverket tolkar reglerna på ett sätt som ger mest skatteintäkter".

Skatteverkets rättschef, Vilhelm Andersson, hade det stundtals hett om öronen. Han fick dock beröm av den ene av de inledande företagarna, som i honom hade mött en förstående skattebyråkrat. Andersson höll med om att sedan den rättsfråga som tvisten avsåg lösts av domstolen, fanns inte skäl att ifrågasätta företagarens taxering. Rättsfrågan var tämligen komplicerad och hade med företagarens ansvar för anlitade underentreprenörers löneutbetalningar att göra. Pizzeriaägarens fall var, enligt Andersson, inte så lämpligt för denna diskusson om rättssäkerhet och skattelagstiftning, eftersom det egentligen "bara" rörde sig om uppskattningen av ett företags vinst, dvs en ren utredningsfråga.

Vad gäller Skatteverkets uppgift framhöll Andersson att den inte är att dra in så mycket pengar som möjligt utan bara "rätt" pengar, och att det vore önskvärt att all redovisning blir rätt från början, så att verkets resurser inte går åt till processande och jakt på pengar som kanske ändå inte betalas in.

Som betraktare kan man bara förundras över hur bedömningen av resultatet av ett restaurantföretag med två personer sysselsatta kan pendla mellan 2,5 milj kr och 250 tkr. Det hade inte gjorts några invändningar mot bokföringens kvalitet. Det framkom inte heller att företagaren skulle ha levt på en standard som skvallrade om årliga inkomster på 2,5 milj kr och det förelåg inte s.k. kontantunderskott, dvs. en förmögenhetsförändring som inte kunde förklaras av kontanta inkomster för löpande levnadskostnader. Det enda argumentet föreföll vara att bruttovinsten hävdades vara lägre än den i branschen normala. Det tycks som företagarna snarare mött oskickliga och omdömeslösa skattehandläggare och inkompetenta domare än en illa fungerande formell rättsordning. Det är illa nog och - enligt vittnesbörd från erfarna skatteadvokater vid det efterföljande minglet - tydligen ganska vanligt.

Det kanske är ett ledningsproblem för Skatteverket och ett utbildnings- eller specialiseringsproblem för domstolarna snarare än ofullkomlig lagstiftning som föreligger. Att skattelagstiftningen är på tok för komplicerad för företag är också ett problem.

Om aktiebolagens beskattning avskaffades och ersattes av en beskattning vid uttag till ägarna kan de flesta reglerna för beskattning av näringsverksamhet avskaffas. Egenföretagarnas verksamhet är i regel inte mer komplicerad än att det räcker med en redovisning enligt kontantprincipen. I ett sådant system kan den småföretagare, som driver en verksamhet som ger ett resultat utöver vad som fordras för hans levnadskostnader och som inte vill beskattas för vinst som plöjs ned i företaget, välja aktiebolagsformen. I aktiebolaget kan vinsterna ackumuleras skattefritt. Först i samband med att de delas ut eller eller används för aktieägarens privata kostnader kan de beskattas. När revisionsplikten för småaktiebolag avskaffas nästa år behöver inte användningen av aktiebolagsformen innebära någon extrakostnad.

Aktiebolagsbeskattningen är ett onödigt ont. Den bör avskaffas.

SMÅFÖRETAGEN BETALAR MEST I SKATT?

Företagarna har gjort en undersökning om skattetrycket i småföretag och storföretag. Slutsatsen sägs vara att småföretagen har ett högre skattetryck. Tittar man närmare på deras undersökning blir man dock tvivlande. Inte till att det kanske är som de hävdar, men är deras undersökning verkligen tillförlitlig?

Utredningen är både till volym och innehåll synnerligen tunn – fyra sidor storstilad text i 43 textrader. Det mått på skattebördan som används är skatt i förhållande till omsättningen och skatt i förhållande till lönekostnader! Först trodde jag att det var den effektiva skatten i företag grupperade efter omsättning och anställda, men det är det faktiskt inte. Att skatten i förhållande till lönesumman är låg i arbetskraftsintensiva verksamheter som Hotell & Restaurant och hög i Handel överraskar väl ingen. Inte heller att skatt i förhållande till omsättning är högre i småföretag utan större investeringstillgångar än i storföretag.

Efter att ha beklagat det bristfälliga statistiska underlaget konstaterar utredningen att högre lönsamhet inte kan förklara att småföretagen betalar mer i skatt än de större företagen. Slutsatsen blir därmed att utformningen av skattesystemet med dess möjligheter till periodiseringar, avdrag och koncernjusteringar gynnar de större företagen.

Det kanske är så, men för att vara trovärdigt måste man väl försöka visa det också. Det kanske finns andra förklaringar.

Blotta misstanken om att Företagarna har rätt i sin slutsats är emellertid ytterligare ett gott skäl att avskaffa bolagsskatten.

Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst? Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, men det är en inkomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Den är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.

- Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.
- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.
- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.
- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.
- Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Bolagsskatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.
- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.
- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.
- Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.

Bolagsskatten är dessutom omodern. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen vara den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster (410 mdr kr), på lönekostnader (405 mdr kr), på konsumtion (435 mdr kr) och på kapital (180 mdr kr) med automatik direkt vid källan.

Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.

Bolagsskatten är ett onödigt ont.