RUNE ANDERSSON OCH ÄGARSKATTER

Rune Andersson uppmärksammade i DI den 12 maj problemen med den höga skuldsättningsgraden i företagen. Den ekonomiska krisen har framkallat en svår kreditkris för företagen. Ja, Andersson utpekar t.o.m. den höga skuldsättningsgraden som en av orsakerna till finanskrisen. Han har säkert rätt både i detta och att den höga skuldsättninggraden framkallats av att ”skattesystemen har gynnat lån framför finansiering med eget kapital”. Men det är inte, som Andersson hävdar, främst de höga ägarskatterna som är orsak till denna osunda utveckling, utan det är för att kostnaden för skuldsättning (räntan) medför avdragsrätt, medan kostnaden för det egna kapitalet (utdelningen) inte är avdragsgill.

På grund av dubbelbeskattningseffekten blir, som Andersson säger, ägarbeskattningen så hög som 48 procent att jämföra med omvärldens 35 procent - även det en riktig iakttagelse av ett besvärande förhållande. Men Anderssons förslag att avskaffa utdelningsbeskattningen hos ägarna är fel recept. Ta bort bolagsskatten i stället, så blir vinstskatten/ägarskatten 30 procent, och vi blir av med de juridiska och tekniska komplikationer som dubbelbeskattningen medför. Och framför allt blir vi av med den otroligt komplicerade, skadliga och fullkomligt onödiga bolagsbeskattningen.

Huruvida och i vilken mån ägandet till svenska företag påverkas av bolagsskatt och ägarskatt är omtvistat. Andersson menar att det ”finns mycket att vinna på att företagens ägare är inhemska”. Det är klart att höga kapitalskatter kan göra att förmögna männinskor flyttar ut ut Sverige, vilket är tråkigt, i synnerhet om de tar företagen med sig. Men den svenska ägarbeskattningen påverkar knappast utländska investerares intresse av att investera i Sverige. Däremot ökar avkastningen av investeringar i Sverige dramatiskt för både svenska och utländska investerare om bolagsskatten tas bort. En mycket liten andel av det internationella kapitalet motsvarar det svenska företagskapitalet många gånger om. Ett avskaffande av bolagsskatten skulle därför innebära en dramatisk stimulans för det svenska näringslivet. Att det, som Anderson säger, skulle finnas mycket att vinna på att vinsterna genom att stanna inom landet kan beskattas här om företagens ägare är inhemska är fel. Bolagsskatten motsvarar ynka c:a 5 procent av samtliga skatter och avgifter och är extremt beroende av vinstutvecklingen. I själva verket ger bolagsskatten kanske inte något överskott alls. Adminstrationskostnaderna är extremt höga, förluster genom ekonomisk ineffektivitet p.g.a. att bolagsskatterna styr investeringsbeendet är stora. Kriminalitet och skumraskaffärer varvas med lagliga komplicerade skatteupplägg som den extremt komplicerade bolagsskattelagstiftningen inbjuder till. Detta gör skatten till en rättssäkerhetsrisk och skapar konkurrenssnedvridningar, eftersom många företag av ”politiska” skäl inte vill figurera i sådana sammanhang.

Bolagsskatten är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Bolagsskatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av det som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.

Härtill kommer det fullständigt bisarra att beskattningen bestraffar företagens eftersträvade beteende: att skapa nytt kapital och nya resurser. Varför har vi en skatt på skapande? Skulle du slå ditt barn (om det inte funnes förbud mot aga) när det gjort något bra? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

Genom att ta bort företagsbeskattningen får det svenska näringslivet en stimulans. Inte minst i nuvarande konjunkturläge synes detta verkningsfullt. Om företagen vet att avkastningen av de investeringar de företar i dag ograverat kommer att kunna tillgodoföras företagen själva, sjunker avkastningskraven. Företag, skattemyndigheter, polis- och åklagarmyndigheter och domstolar slipper en helt onödig och synnerligen dyrbar hantering. Skattekonsulter och akademiker förlorar visserligen värdet av sin expertis, men betänk vilken nytta dessa högkvalificerade personer kunde göra på annat håll i samhället! Priset är initialt ett visst skattebortfall, men vinsterna för 2008 och 2009 torde bli så små, att statens intäkter av bolagsskatterna ändå reduceras dramatiskt. Hans Rausing påpekade i ett brev häromdagen till Anders Borg att det är ett idealiskt tillfälle att avskaffa bolagsskatten just nu.

Jag kan förstå att det är politiskt svårt att ta bort bolagsskatten. Men det måste väl ändå vara politisk lättare att stärka företagen ekonomiskt och förbättra deras möjligheter att anställa personal genom att ta bort skatten, än att ge aktieägare skattefria arbetsfria inkomster. Ett sätt att förena Anderssons önskemål med mina är att ta ut en skatt när utdelning sker och basera skatten på utdelat belopp. Det blir otroligt mycket enklare än dagens bolagsbeskattning. Om det kallas bolagsskatt eller ägarskatt är närmast en semantisk fråga. En sådant skattesystem har Estland.