lördag 22 maj 2010
STATSMAKTENS FÖRTROENDE FÖR FÖRETAGEN
Göran Ennerfelt är ordförande i Näringslivets Skattedelegation, ett organ som jag var ledamot av mellan 1985 och 2001. Han skriver på DN debatt den 22 maj att ett antal regler och förslag från statsförvaltningen inte kan tolkas på annat sätt än att dess attityd mot företagen har försämrats.
Han exemplifierar med nya regler om omfattande dokumentationskrav av internprissättning, nya regler om begränsningar av underskottsavdrag och avdrag för skuldräntor samt försämringar för handelsbolag som träffar en rad andra situationer än de missbruksfall som reglerna egentligen tar sikte på. Han kunde också ha nämnt nya regler om avdrag för underskott i utländska företag. Reglerna upplevs av statsmakten som nödvändiga för att förhindra skatteundandragande. Det kan nog vara sant, men vad är det för skattebortfall det gäller. Kameralt sett drygt 5 procent av samtliga skatter och avgifter. I det längre perspektivet kanske ingenting, utan bara ett hinder och störande moment för företagens välståndsskapande verksamhet.
Andra saker som Ennerfeldt tar upp är nya regler om löpande bokföringskontroll av alla företag utan misstanke om oegentligheter, underkännande av f-skattebevis, skattehöjningar med anledning av ett påstått skattebortfall på grund av slopad revisionsplikt för vissa företag.
Utan bolagsskatt och i ett system utan moms mellan momspliktiga företag, skulle kontrollbehovet kunna reduceras dramatiskt. Att finansiera befarat skattebortfall på grund av slopad revisionsplikt med höjd stämpelskatt på näringslivets fastighetsöverlåtelser är närmast befängt. Dels skapar det den typ av reaktioner som Ennerfeldt ger uttryck för, dels finns det inget som helst samband mellan företeelserna. Fastighetsägande företag (och bland dem de som råkar vara i situationen att överlåta fastigheter) drabbas av en extra skatt därför att helt andra företag på synnerligen godtyckliga grunder antas fuska därför att revisionen avskaffats för dem.
Nog är det egendomligt att näringslivets företrädare ändå tycker att bolagsskatten är en icke-fråga.
Han exemplifierar med nya regler om omfattande dokumentationskrav av internprissättning, nya regler om begränsningar av underskottsavdrag och avdrag för skuldräntor samt försämringar för handelsbolag som träffar en rad andra situationer än de missbruksfall som reglerna egentligen tar sikte på. Han kunde också ha nämnt nya regler om avdrag för underskott i utländska företag. Reglerna upplevs av statsmakten som nödvändiga för att förhindra skatteundandragande. Det kan nog vara sant, men vad är det för skattebortfall det gäller. Kameralt sett drygt 5 procent av samtliga skatter och avgifter. I det längre perspektivet kanske ingenting, utan bara ett hinder och störande moment för företagens välståndsskapande verksamhet.
Andra saker som Ennerfeldt tar upp är nya regler om löpande bokföringskontroll av alla företag utan misstanke om oegentligheter, underkännande av f-skattebevis, skattehöjningar med anledning av ett påstått skattebortfall på grund av slopad revisionsplikt för vissa företag.
Utan bolagsskatt och i ett system utan moms mellan momspliktiga företag, skulle kontrollbehovet kunna reduceras dramatiskt. Att finansiera befarat skattebortfall på grund av slopad revisionsplikt med höjd stämpelskatt på näringslivets fastighetsöverlåtelser är närmast befängt. Dels skapar det den typ av reaktioner som Ennerfeldt ger uttryck för, dels finns det inget som helst samband mellan företeelserna. Fastighetsägande företag (och bland dem de som råkar vara i situationen att överlåta fastigheter) drabbas av en extra skatt därför att helt andra företag på synnerligen godtyckliga grunder antas fuska därför att revisionen avskaffats för dem.
Nog är det egendomligt att näringslivets företrädare ändå tycker att bolagsskatten är en icke-fråga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar