ONÖDIG LAGSTIFTNING, ONÖDIG BELASTNING AV DOMSTOLARANA

Även om man tycker att bolagsbeskattning är en lämplig beskattningsform finns det i bolagsbeskattningen ett rent destruktivt moment - begränsningar i rätten till avdrag för tidigare års underskott, det som tidigare kallades avdrag för förlustutjämning.


Begränsningarna slår till när aktierna i bolaget bytt ägare i sådan utsträckning att nya aktieägare fått "det väsentliga inflytandet" i företaget. När reglerna ursprungligen infördes motiverades de på följande sätt (SOU 1958:35 s. 102):

Vad som däremot i görligaste mån bör förhindras är att likvidations- eller konkursmässiga företag av detta slag börjar gå i handeln och utbjudes till nya aktieägare, som avser att igångsätta eller till företaget överföra vinstbringande verksamhet. Att i dylika fall fog helt saknas för en rätt att utnyttja företagets tidigare förlust är utan vidare uppenbart.

Hur kan det vara "utan vidare uppenbart"?  Läs här.




Nu har vi emellertid regler mot förlustutjämning efter ägarskifte.  Självklart finns det fiffikusar som försöker kringgå reglerna. Den 20 januari  nekade Högsta förvaltningsdomstolen prövningstillstånd i ett mål (4593-14), där försöket stävjades av Skatteverket och underinstanserna med hjälp av skatteflyktslagen.


Målet refereras i dagensjuridik.se men på ett sätt som är obegripligt.




Först en redogörelse för den tillämpliga regeln: Om någon förvärvar det väsentliga inflytandet i ett företag, försvinner rätten till avdrag för tidigare års förluster till ett belopp motsvarande vad som överstiger dubbla köpeskillingen för aktierna. Det underskottsavdrag som får behållas får alltså  motsvara högst 200 procent av köpeskillingen. Därigenom minskas incitamentet för förvärv som betingas av att förvärva underskottsavdrag. Sen finns en bestämmelse om kapitaltillskott som syftar till att göra beloppsspärren effektiv. Om den tidigare ägaren gjorde ett kapitaltillskott skulle han kunna öka värdet av företaget och höja köpeskillingen för aktierna och därmed höja rätten till förlustavdrag. Därför ska aktielikviden minskas med tillskott gjorda under de senaste två åren.
Ett förvärv genom riktad nyemission ska inte anses som ett sådant tillskott.




Så här låg det till:
Ett företag hade underskott på 52 miljoner kr. Bolaget riktade en nyemission till ett utomstående aktiebolag (vars ägare sannolikt var ute efter förlustavdraget) på 40 miljoner kr och förvärvade därigenom "det bestämmande inflytandet" i företaget. Beloppet inbetalades kontant, men lånades omedelbart ut till köparbolaget. Några månader senare köpte köparbolaget säljarens aktier för 6 miljoner kr. Eftersom köparen redan genom nyemissionen hade det bestämmande inflytandet påverkade det förvärvet inte rätten till underskottsavdrag.
Domstolarna genomskådade upplägget och underkände underskottsavdragen med stöd av skatteflyktslagen. 


Gällande lag skall givetvis följas - även skatteflyktslagen. Men varför skulle säljaren av aktierna inte få kunna tillgodogöra sig värdet av förlustavdaget? Eller rättare sagt. Varför ska den genomsnittliga beskattningen av näringslivet vara högre än den beslutade skattenivån, bara för att företagen skiftar ägare? Om emissionslikviden inte lånats ut till köparbolaget utan placerats på ett mera sofistikerat sätt, torde skatteflyktslagen knappast varit tillämplig.


Onödiga hårklyverier, onödig belastning av rättssystemet. Avskaffa bolagsbeskattningen.

VOLVO SKATTAR INTE I SVERIGE

Se där en braskande rubrik i SvD och DN den 1 mars. Dagens Industri brer på med "en krona", som för att göra saken ännu värre. SvD skiver

Sveriges största bolag, Volvokoncernen, sålde i fjol för rekordsumman 310 miljarder kronor och gick med nästan 25 miljarder i vinst. Ändå betalades inte en krona i bolagsskatt i Sverige

Skulle bara fattas.

Först med återstående förlustavdrag sedan katastrofåret 2009

Sedan genom att en stor del av koncernens verksamhet bedrivs utomlands och beskattas där.

Den del av totalvinsten som blir kvar efter förlustavdraget beskattas i Sverige, men eftersom betydande delar av samma vinst har beskattats i andra länder ska det svenska skatten reduceras med den utländska.

Ett skäl till att bolagsskatten blir noll i Sverige är att bolaget genom så kallade transferpriser flyttar vinster och skatter mellan olika marknder, skriver DI försåtligt, så att läsaren ska förledas att tro att Volvo gör något skumt. Vad företaget gör är att försöka följa de regler som gäller för att berörda länder ska få sin beskärda del av totalvinsten. Volvo flyttar inte vinster och skatter mellan olika marknader.

Det är märkligt att Sveriges dagliga affärstidning skriver så okunnigt och tendentiöst.

Dock ingenting mot Rapport i TV samma kväll. Här var det inte fråga om att upplysa och förklara ett faktum utan att skapa opinion mot något förskräckligt. Miljardföretaget Volvo betalar ingen skatt i Sverige, men en lastbilsåkare får betala tusentals kronor. Ett svårslaget bottenrekord.

Sen är det en annan sak att själva proceduren med internprissättning är synnerligen mångbottnad och dubbeltydig. Men nödvändig i en värld som tror att bolagsbeskattning är något nödvändigt och ändamålsenligt. Det är tvärt om.

Avskaffa bolagsbeskattningen.


Att gränserna för marknadsmässigt pris är vida kan exemplifieras av en artikel i SvD, enligt vilken Ahlsellkoncernen tycks ha betalat ränta till ett utländskt koncernföretag på över 16 procent sedan 2005. Det var länge sedan marknadsräntorna låg på den nivån. Skatteverket tycks ha accepterat 8 procent. Det verkar högt även det - i synnerhet på ett lån till ett underliggande koncernbolag som man har full insyn i och kontroll över.

GP

SKATTEINCITAMENT FÖR RISKKAPITAL

Företagsskattekommittén har nu kommit med sitt första delbetänkande, SOU 2012:3, med rubricerade titel.


Kommittén föreslår två stödformer: riskkapitalavdrag för fysiska personer och emissionskredit för företag.

Riskkapitalavdraget är en skattekredit på maximalt 300 tkr per år för personer som investerar i nya företag. Avdraget ska betalas tillbaka när aktierna säljs.

Emissionskrediten ger bolaget uppskov med arbetsgivaravgifter i samband med att gör en nyemission. Pengarna ska betalas tillbaka i tre omgångar efter senast fem, sex eller sju år.

Förslagen är utformade så att de ger företagen en tidig likviditetsförstärkning samtidigt som de minskar två asymmetrier i skattesystemet som riskerar att snedvrida vissa investeringsbeslut. Den ena asymmetrin är att räntor på lån är avdragsgilla i företaget, medan utdelning till aktieägare inte får dras av. Denna asymmetri medför att avkastningen på investeringar som finansieras med eget kapital beskattas hårdare än avkastningen på investeringar som finansieras med lånat kapital. Den andra asymmetrin rör den skattemässiga behandlingen av vinster och förluster. Bolagsvinster beskattas med 26,3 procent. Förluster får utnyttjas mot framtida vinster men det är inte säkert att de kan utnyttjas eftersom detta beror på framtida vinster.

Kommittén föreslår finansiering genom att avdragsrätten för representation slopas. Förslagen om riskkapital och emissionskredit innebär att företagens administrativa börda ökar samt att skattesystemet blir mera komplicerat.

Suck.

Ett redan otroligt komplicerat företagsskattesystem blir ännu mer komplicerat. Förutsättningarna för både riskkapitalavdraget och emissionskredten är behäftade med en lång rad restriktioner. Det blir mums för skattekonsulterna. Det är också endast fråga om skattekrediter som ska betalas tillbaka i framtiden.

Problemen med asymmetrin mellan låne- och riskkapital och mellan behandlingen av vinst- och förlust kan enkelt tas bort genom att bolagsskatten avskaffas eller åtminstone lindras genom att skattesatsen sätts ned rejält.

Ett mindre effektivt men löjligt enkelt sätt att reducera den asymmetrin i fråga om behandlingen av vinster och förluster, är att ta bort reglerna som begränsar rätten till förlustutjämning. Asymmetrin är nämligen inte bara beroende av att det - som kommittén anför - blir framtida vinster, utan framför allt av om det sker skiften eller förskjutningar av ägandet till bolaget. Jag kan inte se att kommittén kvantifierar problemet med asymmetrin, men den kan ju bara vara aktuell för företag som redan kommit igång så pass att det genererat vinster som beskattats. För ett nystartat företag som bara går med förlust och till sist försätts i konkurs, kan man knappast tala om asymmetrisk behandling. Medan asymmetrin på grund av förlustavdragsreglerna drabbar företagen omedelbart, är risken för den asymmetri kommittén tänker på beroende av att det över huvud taget uppkommer förlust och att den kommer nära i tiden. Vilket företag, nystartat eller med tillväxtambitioner, räknar med förlust (som inte senare kan återvinnas)? Det startas väl inte. Och förtjänar framför allt inte statlig stöd. Vem startar företag för att förlora pengar?

Reglerna om begränsning av förlustavdrag direkt destruktiva. Om uppfinnare, som efter ett antal år av kostnader äntligen är klar med sin produkt, tar in en ny delägare för att t.ex. finansera dess marknadsföring, går företaget miste om rätten till avdrag för sina förluster. Reglerna är extremt komplicerade. Ta bort dem.

Ledamöterna Ingemar Hansson (gd för Skatteverket) och justitierådet Anita Soldén Enerus anför i sin reserveration bl.a.

Av detta skäl samt för att vara förenliga med EU-rätten har förslagen, särskilt riskkapitalavdraget, blivit mycket komplicerade och skulle vid ett genomförande leda till att ett redan komplicerat skattesystem för delägare i mindre företag blir ännu mera komplicerat. Sådana tillkommande komplikationer leder till nackdelar främst genom att privatpersoner och företag får svårare att förstå och tillämpa skattereglerna. Detta leder till fler oavsiktliga fel, minskar skattesystemets legitimitet och kan även äventyra rättssäkerheten.
Mot denna bakgrund förordar vi i första hand att den finansiering som uppkommer genom slopat representationsavdrag används för att sänka bolagsskattesatsen. Även denna skatteändring mildrar de två ovan nämnda skattemässiga asymmetrierna om än i mindre grad och då utan att göra skattessystemet ännu mera komplicerat.

Sant.

Ingemar Hansson tillägger särskilt

Den årliga kostnad för hantering etc. av riskkapitalavdraget som anges av kommittén
avviker betydligt från den beräkning Skatteverket gjorde och överlämnade till sekretariatet. Den beräkningen slutade på en årlig kostnad på minst 25 miljoner kronor medan kommittén bedömer att den årliga kostnaden uppgår till 6,5 miljoner kronor.

Förutom reseverationerna av Hansson och Saldén Enerus har av kommitténs sex ledamöter två ledamöter och sex sakkunniga och experter har avgett särskilda yttanden. Reservationerna och yttrandena är välmotiverade och omfattande och sträcker sig över hela 45 textsidor. Bortsett från lagtext och diverse bakgrundsmaterial omfattar betänkandet i övrigt ca 250 sidor.

Ett sådant förslag bör inte genomföras. Särskilt som det finns bättre sätt.

Egendomligt nog har varken SvD eller DN kommenterat förslaget.

SAAB OCH LATIN AMERICAN TUG HOLDING N.V.

Dagens Industri vet att berätta att Saab Automobile betalt 4 miljoner kr som management fees till Latin American Tug Holding NV i Curaçao. Det antyds att det är Victor Mullers eget bolag. Curaçao är ett autonomt område inom Konungariket Nederländerna och därför kanske inte lika exotiskt för Victor Muller och andra holländare som för svenskar. Di.se kan

avslöja att Latin American Tug Holding är registrerat i det forna skatteparadiset Curaçao i Karibien, som har förmånliga skatteregler och där Ikeabolag (där fick man med det också) har haft sin hemvist.

Nu kan man man undra vad Saab Automobile har för glädje av förmånliga skatteregler i Curaçao. Om Saab Automobile någonsin kommer på fötter har bolaget så stora förlustavdrag att göra, att det lär dröja länge innan det behöver betala skatt i Sverige.

SPYKER-SAABs AKTIEKAPITAL ÄR SKULD

Tidningarna rapporterar mer eller mindre insiktsfullt om redovisningsproblem för Spyker/Saab Automobile. Enligt notis i Dagens Industri den 27 augusti förhåller det sig så här med SAABs aktiekapital som plötsligt blivit skuld.

GM sköt till 2,4 miljarder kronor till SAAB som preferensaktiekapital. Aktierna ger GM utdelning fr.o.m. 2012 och ska vara återlösta senast den 31 januari 2016. Enligt svensk lag är preferensaktiekapital att jämställa med stamaktiekapital. Att aktierna är preferensaktier innebär bara att ägarna har vissa företräden framför stamaktieägarna. Det kan vara rätt till viss minimiutdelning, företrädesrätt till utdelning eller nyteckning mm. Det kan också som i SAAB-fallet vara att aktiekapitalet ska återbetalas inom viss tid.

Detta innebär att GM står risk som aktieägare att SAAB överlever till 2016. Går SAAB i konkurs dessförinnan finns det ingen att rikta kravet på återbetalning mot. Men överlever SAAB till dess ska SAAB betala tillbaka 2,4 miljarder kr till GM. SAABs ägare verkar inte så stabil. Första halvåret 2010 redovisas en förlust på 1,3 miljarder kr.

Dessa omständigheter gör inte preferensaktiekapitalet till skuld enligt svensk rätt. Men eftersom SAAB är ett dotterbolag till ett börsnoterat moderbolag i ett annat EU-land, och moderbolaget ska upprätta koncernredovisning gäller EU-regler. Dessa tillåter inte att preferensaktiekapitalet, med den utformning det har i SAAB-fallet, redovisas som aktiekapital. Reglerna kräver att de ska redovisas som skuld.

Det förefaller vara en välmotiverad regel. Stamaktieägarna måste ju vara beredda på en vedederlagsfri utbetalning inom 6 år. Om beloppet är så stort att koncernkapitalet blir negativt om åtagandet bokförs som skuld, är kravet på skuldredovisning ännu mer berättigat. Återbetalningen måste alltså ske med framtida vinster. Inte nog med att Spykers stamaktieägare riskerat sina pengar på Spykers affärer. Det blir ingen vinst för dem förrän Spyker/SAAB tjänat in utdelningarna till GM under 5 år + återbetalningsbeloppet 2,4 miljarder kr.

Det ska bli spännande att se om Spyker och SAAB kan tjäna ihop de pengarna på 5 år.

Dessutom har SAAB genom en fullständigt obegriplig, kontraproduktiv och destruktiv skatteregel (40 kap. 16 § Inkomstskattelagen) förlorat rätt till sina avdrag för gamla förluster som beräknats till 26 miljarder kronor på grund av att aktierna i bolaget bytt ägare. De pengar som ska betalas tillbaka till GM ska därför först ha beskattats, vilket innebär att vinsterna måste blir 3,3 mdr kr bara för att betala tillbaka preferensaktiekapitalet.

Till yttermera visso förstärkte Anders Borg regeln genom lagstiftning under 2009. Huruvida den förstärkningen slår mot SAAB är oklart, men förstärkningen ska inte tillämpas om ägarförändringen helt eller delvis har skett genom ett kapitaltillskott och det är uppenbart att förvärvaren genom kapitaltillskottet har fått en tillgång av verkligt och särskilt värde som motsvarar kapitaltillskottet.

Om inte bolagsbeskattningen omedelbar avskaffas borde så ske med reglerna som begränsar rätten till underskottsavdrag.

SKATTEREFORM HELT NÖDVÄNDIG

Svante Forsberg och Dan Brännström, orförande resp. generalsekreterare i FAR (Föreningen Auktoriserade Revisorer) kräver den 26 maj på SvD Brännpunkt en bred parlamentarisk översyn av skattesystemet.

De talar framför allt om företagsbeskattningen. De menar att skattesystemet ska vara tydligt enkelt och förutsägbart och underlätta för svenska företag att hävda sig internationellt. Skattesystemet ska stimulera företag att växa.

Ju fler särregler, desto högre samhällsekonomiska kostnader. Resurser som hade kunnat användas till att utveckla det egna företaget ägnas nu åt att göra anpassningar på grund av skattereglerna, säger de - med rätta. Det finns mycket att göra: underskottsavdragen i företagssektorn, kapitalbeskattningen, handelsbolagens skattestatus, regelverket kring fastigheter och bostäder. FAR föreslår att reglerna utformas så att de ligger nära reglerna för företagens redovisning. Därmed går de emot det förslag som Utredningen om sambandet mellan redovisning och beskattning, SOU 2008:8 lade fram. Ett förslag lika nödvändigt som omöjligt att genomföra.

Det enklaste och bästa är att avskaffa bolagsbeskattningen helt. Då slipper vi problemen. Då främjas företagens tillväxt. Då sänks risknivån och ökar företagens räntabilitet. Tänk efter. Varför beskattas vinsterna, själva tillväxten?

KRISTDEMOKRATISK EKONOMISK POLITIK

Mats Odell skriver i Dagens Industri den 25 maj tillsammans med några partivänner om den offensiva kristdemokratiska ekonomiska politik som en arbetsgrupp utarbetat inför valet. Bl.a. vill man införa ett entreprenörskonto av dansk modell. Alla ska ges möjlighet att spara upp till 100 000 kr skattefritt. Vad ordet skattefritt står för framgår dock inte - inte heller hittar man någon förklaring på KDs hemsida. Betyder det att man ska få avdrag för inbetalningar till kontot, är det en kraftig stimulans till företande, men betyder det bara att avkastningen är skattefri är den knappast effektivt. Pengarna ska vara låsta i fem år sägs det, men det kan väl rimligen inte avse kapital till en egen verksamhet utan bara inbetalningar till riskkapitalfonder som också verkar vara något som KD vurmar för. Vid uttag ska kapitalet belastas med kapitalskatt, så förmodligen avses med "skattefriheten" att insättning på kontot ger avdragsrätt från inkomst av t.ex. arbete.

Sen vill Odell & Co att förluster i företag ska få kvittas mot arbetsgivaravgifter. Skatt som skatt kan man tycka, och kan ett förlustavdrag inte utnyttjas i inkomstskattesystemet, är det väl en god idé att det får utnyttjas i avgiftssystemet, i vart fall till den del arbetsgivaravgifterna utgör skatt.

Men Mats, hur har du kunnat medverka till försämringen av underskottsavdragsreglerna? Det är nog det mest företagsfientliga den nuvarande regeringen gjort. Ta bort begränsningarna för förlustavdrag, inte bara dem du medverkade till, utan även dem som fanns tidigare. De är fullständigt oberättigade och frukten av en grumlig fiskal föreställning i Gunnar Strängs finansdepartement som tycks leva vidare 50 år senare!

I stället för att komplicera reglerna med riskkapitalkonton och riskkapitalfonder och annat för att underlätta risktagande, sänk risknivån generellt genom att ta bort bolagsskatten. Avkastningen på företagsinvesteringar ökar plötsligt med 35 procent och risktagandet minskar. Du har ju fått min och Erik Norrmans bok. Har du inte läst den?

STATSMAKTENS FÖRTROENDE FÖR FÖRETAGEN

Göran Ennerfelt är ordförande i Näringslivets Skattedelegation, ett organ som jag var ledamot av mellan 1985 och 2001. Han skriver på DN debatt den 22 maj att ett antal regler och förslag från statsförvaltningen inte kan tolkas på annat sätt än att dess attityd mot företagen har försämrats.

Han exemplifierar med nya regler om omfattande dokumentationskrav av internprissättning, nya regler om begränsningar av underskottsavdrag och avdrag för skuldräntor samt försämringar för handelsbolag som träffar en rad andra situationer än de missbruksfall som reglerna egentligen tar sikte på. Han kunde också ha nämnt nya regler om avdrag för underskott i utländska företag. Reglerna upplevs av statsmakten som nödvändiga för att förhindra skatteundandragande. Det kan nog vara sant, men vad är det för skattebortfall det gäller. Kameralt sett drygt 5 procent av samtliga skatter och avgifter. I det längre perspektivet kanske ingenting, utan bara ett hinder och störande moment för företagens välståndsskapande verksamhet.

Andra saker som Ennerfeldt tar upp är nya regler om löpande bokföringskontroll av alla företag utan misstanke om oegentligheter, underkännande av f-skattebevis, skattehöjningar med anledning av ett påstått skattebortfall på grund av slopad revisionsplikt för vissa företag.

Utan bolagsskatt och i ett system utan moms mellan momspliktiga företag, skulle kontrollbehovet kunna reduceras dramatiskt. Att finansiera befarat skattebortfall på grund av slopad revisionsplikt med höjd stämpelskatt på näringslivets fastighetsöverlåtelser är närmast befängt. Dels skapar det den typ av reaktioner som Ennerfeldt ger uttryck för, dels finns det inget som helst samband mellan företeelserna. Fastighetsägande företag (och bland dem de som råkar vara i situationen att överlåta fastigheter) drabbas av en extra skatt därför att helt andra företag på synnerligen godtyckliga grunder antas fuska därför att revisionen avskaffats för dem.

Nog är det egendomligt att näringslivets företrädare ändå tycker att bolagsskatten är en icke-fråga.

KONCERNAVDRAG

Caroline Väljemark och Jan Källkvist, skattekonsulter på KPMG, skriver på debattsidan i DI den 15 april om förväntade problem med den nya lagstiftningen för avdragsrätt för företags förluster utomlands, reglerna om koncernavdrag i 35 a kap. i inkomstskattelagen (prop. 2009/10:194). Reglerna innebär en anpassning av reglerna om koncernbidrag, som emellertid gäller endast mellan svenska företag. EU kräver likabehandling av svenska företag och andra EU-företag. Reglerna är utformade så snålt som möjligt, för att Sverige inte ska tappa beskattningsunderlag.

En huvudtanke är att förlusten måste vara slutgiltig och inte kunna återvinnas. Förlustbolaget måste ha likviderats. Bl.a. krävs det, som V och K påpekar, bl.a. att det svenska företaget inte (genom dotterbolag) får bedriva någon annan verksamhet i det land, där det företag ligger som ska kunna få ett avdragsgillt bidrag från det svenska företaget. En sådan regel skulle möjligen kunna förstås i en värld av småföretag, men hur ska den kunna tillämpas på internationella storföretag med flera dotterbolag i samma land, kanske med fundamentalt olika verksamheter och kanske ovetande om varandra? Samtidigt är regeln inget fullgott skydd mot den befarade fiskala "risken" för skattebortfall. Det svenska företaget kan omedelbart efter likvidationen av förlustbolaget etablera ett nytt dotterbolag, som kan dra fördel av de kostnader som förlustbolaget inte kunnat utnyttja. Ett dotterbolag i ett grannland kan etablera en filial i "förlustlandet", osv.

Skräcken för avdrag för utländska förluster är egentligen obegriplig. Ingenting hindrar nämligen att ett svenskt företag bedriver verksamhet utomlands igenom en filial. Filialens resultat beskattas då i Sverige, och blir det förlust är förlusten avdragsgill i Sverige från företagets andra inkomster. Det är precis som när ett företag i Kiruna får avdrag för en förlust vid en filial i Malmö. (Endast i undantagsfall gäller att Sverige genom skatteavtal med ett annat land frånhänt sig beskattningsrätten till filialer i den andra staten.)

Som V och K påpekar introduceras med reglerna nya praktiska tillämpningssvårigheter som går längre än nödvändigt. Alla blir lidande av reglerna - utom V och K som får nya spännande och säkert inkomstbringande arbetsuppgifter.

Nästa steg är skattemyndigheternas och skattedomstolarnas hantering av uppkommande problem med lagstiftningen. Om skatteprocessen och oklara domskäl som hotar rättssäkerheten, skriver Maj-Britt Remstam, skattekonsult på Ernst & Young, insiktsfullt på samma debattsida i DI.