FÖRUTSÄTTNINGEN FÖR NYA JOBB

Nicklas Lundblad spinner vidare i SvD den 26 maj på gårdagens tema av Henrekson och Sanandaji. Han refererar en studie från OECD som visade att det är riktigt att jobben i den europeiska återhämtningen kommer från småföretagen, men med en viktig kvalifikation. Det handlar om unga småföretag.

Ett ungt småföretag bidrar i genomsnitt - - - med dubbelt så många jobb som ett äldre. Det innebär ett aspektskifte i hur vi ser på företagarpolitiken. Där vi tidigare visste att småföretagen var viktiga saknade vi möjligheter att se vilka småföretag som verkligen skapar jobb. OECD-studien, som reproducerar resultat som vi också sett i USA, visar att det är nya, unga företag som skapar jobb.

Så är det kanske.  Men oavsett om det är ett ungt eller ett gammalt företag som vill växa, hindras deras tillväxt (i Sverige) med 22 procent.

OECD:s utmaning är enkel, skriver Lundblad:

Hur kan vi säkerställa att nyföretagandet verkligen bär den frukt det kan på arbetsmarknaden? Den politik som saknar svar på den frågan är inte värd namnet.

Börja med att fråga varför företagsvinster beskattas. Säg något viktigt skäl för att denna otroligt komplicerade, tillväxthämmande beskattningsform måste finnas.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

KASSAREGISTERLAGEN

Oklart kring nya kassaregisterlagen, skriver SvD.

Jag kan tänka mig, att de flesta berörda inte riktigt trott att det kunde vara sant. Men det är det! Och nu är det hög tid.

Min blänkare om detta för nästan precis ett år sedan är min i särklass mest besökta bloggpost. Som framgår av den, kan man knappast klaga på informationen - kvantitativt i alla fall. Minst 6 digra dokument har Skatteverket givit ut.

Och på Skatteverkets hemsida finns det mycket att hämta.

Men informationen är inte särskilt lättillgänglig.

REVISIONSPLIKT FÖR SMÅFÖRETAGARE

SvD och Dagens Industri skriver den 21 januari att centerpartiets löfte om att avskaffa revisionsplikten för små företag kanske inte kommer att kunna infrias före valet. Finansdepartementet, Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen och Brottsförebyggande rådet stretar emot.

Ja, det är klart att utan revision blir granskningsbördan större för myndigheterna och skattekontrollen blir svårare. Men den blir svår på grund av att vi beskattar företagsvinster. Om vi slutar med sådana dumheter blir granskningen mycket enklare. Det enda som behöver granskas då är vad bolagsägare tar ut ur bolaget för egen del genom utdelning, förtäckt utdelning eller regelrätta uttag av likvida medel, varor och andra tillgångar. Detta kan beskattas när uttagen görs.

En sådan beskattningsmetod har Estland och den fungerar utmärkt. Värderingen vid uttag är mycket enklare att göra än bokslutsvärderingar i en pågående verksamhet. Även utan revision är det lätt att kontrollera vad som tas ut ur ett aktiebolag. Det finns tydliga regler och aktiebolaget är en juridisk person skild från sina ägare. Lagstridiga uttag är straffsanktionerade.

Om Sverige avskaffar beskattningen av bolagets löpande resultat och endast beskattar uttag, bortfaller de farhågor som Finansdepartementet hyser. Då kan revisionsplikten för småföretag enkelt tas bort.

De företag frågan gäller är aktiebolag, men många företag drivs som enskild firma eller handelsbolag. För dessa föreligger ingen revisionsplikt ens om de är mycket stora. Ändå är risken för manipulationer större i en enskild firma där ingen rågång finns mellan ägare och företag än i ett aktiebolag. Varför skulle det vara så svårt att undvara revision i små aktiebolag? Före 1983 ställdes inga krav på kompetens för revisor i ett aktiebolag.

Avskaffa bolagsbeskattningen och revisionsplikten för småföretag. Vilken förenkling! Vilken stimulans till företagande!

ÄNNU MINDRE BOLAGSSKATT ÄN FÖRVÄNTAT

Statens bolagsskatteinkomster för inkomståret 2008 (2009 års taxering) sjönk ännu mer än förväntat till 83 miljarder kr. För 2007 var den 104,6 miljarder kr och förväntades i finansplanen i september 2009 för 2008 bli 91,6 miljarder. I finansplanen 2008 antogs den bli 95,0 mdr.

Bortsett från alla andra galenskaper med bolagsskatten är den alltså synnerligen svårprognostiserad. Förresten är beloppet ytterligare ett antal miljarder lägre, eftersom många företag hade förluster under 2008 som kommer att minska den framtida skatten. Bara Ericsson har förlustavdrag värda 5 miljarder enligt 2008 års bokslut.

De tio aktiebolag som är de största skattebetalarna svarar för ca 20 miljarder. Nästa 30 bolag betalar ca 8 miljarder. Men hela bolagsskattetramset drabbar 250 000 aktiebolag. Sen finns det ytterligare 660 000 företag (SOU 2008:49 sid. 39) som inte är aktiebolag och som också påverkas av systemet med vinstbeskattning. En stor del av dessa är egenföretag där vinsten tas ut för ägarens konsumtion. Dessa företags ägare borde kunna beskattas för sina uttag. Därmed skulle den extremt komplicerade och destruktiva vinstbeskattningen helt kunna avvaras.

ÅRETS SVENSK 2010 ÄR INNOVATÖR

P J Anders Linder skriver i SvD visionärt om att en innovatör kommer att bli årets svensk. Förhoppningsvis har han rätt. Han vet inte vem det är. Det vet ingen annan heller. Det typiska för en innovatör (eller entreprenör) är att hon inte gör det väntade.

Men, som PJ skriver, även innovatörer påverkas av ekonomiska villkor, och det är i små, växande företag som nettojobben skapas.

Det finns dock ett hinder för tillväxt i alla företag. Det finns en företeelse som riktar sig direkt, uteslutande och avsiktligt mot det som skapar själva tillväxten, mot det som är tillväxten. Det är Riksdagen som har beslutat att denna företeelse ska finnas. Det är Riksdagen som beslutat att 26,3 procent av tillväxten ska tas från alla företag. Anders Borg kan föreslå Riksdagen att ta bort detta helt onödiga och skadliga hinder.

Anders Borg kan bli årets innovatör.

Sen kan det säkert vara förnuftigt att som PJ föreslår sänka skatter även för företagens ägare.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

VARFÖR GE SMÅFÖRETAG AVDRAG FÖR TEKNIKUTVECKLING?

Camilla Littorin från Företagarförbundet säger i en debattartikel i Dagens Industri, att det är en absolut förutsättning för att Sverige ska ha ett livskraftigt näringsliv att några av de mindre företagen växer sig stora.

Självklart!

Hur ska detta gå till enligt Littorin? Jo, genom att små och medelstora företag ska få ett skatteavdrag på 20 procent på godkända teknik- och marknadsutvecklingskostnader.

Härligt för alla skattekonsulter och nytt krångel med/för skattemyndigheterna. Nya arbetsuppgifter för den myndighet som ska godkänna kostnaderna. Almi och Tillväxtverket nämns i artikeln.

Vad är små och medelstora företag? Vad är teknikkostnader? Vad är marknadskostnader? Vad är kostnader för utveckling av dessa ändamål?

Ja nog kan det bli nya arbetsuppgifter alltid. Men är det sådant som ökar välståndet?

Hur växer företag? Genom att ackumulera sina vinster. Det finns inget annat sätt.

Bolagsskatten tar ifrån alla företag 26,3 procent av deras vinster. Utan bolagsskatt skulle företagens tillväxt vara 135 procent av dagens tillväxt.

Hur underlättar man för alla företag att tillväxa? Utan att blanda in myndigheter. (Tänk att det finns ett tillväxtverk!) som vet bäst vilka företag som kan växa.

Just det. Ta bort bolagsskatten.

KRITIK MOT REGERINGENS SMÅFÖRETAGSPOLITIK

Marie Reinius betonar i en artikel i SvD att det är lätt att starta företag i Sverige. Svårigheten är att driva upp tillväxtföretagen till att bli stora företag.

Tror jag det. När staten alltid tar 26,3 procent av vinsten. Företagen kan inte växa på annat sätt än genom vinsten. Vinsten är själva växandet. Ett första hinder för tillväxten, som är enkelt att bort, är bolagsskatten. Ta bort den.

Det ägaren tar ut som lön eller utdelning minskar också företagets tillväxt, men det är ägarens beslut. Och något måste han ju ha att leva av. Det må ägaren beskattas för som alla andra, men lämna bolagens outdelade vinster i fred och underlätta deras - och hela ekonomins - tillväxt.

Och vilken förenkling av företagens adminsitrativa börda, som alla klagar på!

Utmaningen är inte att starta företag, utan att få goda tillväxtföretag att växa och bli stora och här behöver staten hjälpa till, tycker Marie Reinius. Hur vet man/staten att något är ett tillväxtföretag? Staten ska nog inte hjälpa till på annat sätt än att skapa ett gynnsamt företagsklimat och framför allt inte läggga ut snubbeltråd i form av en oerhört komplicerad bolagsbeskattning.

Då behövs det kanske inga riskkapitalbolag.


Marie Reinius liknar Sveriges näringsliv med ett timglas. Vi har många storföretag, ytterst få medelstora bolag och väldigt många småföretag med under fem anställda. Jag tycker att snapsglaset är en bättre bild än timglaset.

LÄGRE FÖRETAGARSKATTER - LÄGRE FÖRETAGSSKATTER

P J Anders Linder gläds i SvD den 20 september åt Regeringens utfästelser om aningen sänkta företagarskatter. Själv saknar jag förstås utfästelser om sänkt företagsskatt.

Sänkta företagarskatter i form av anpassning av socialförsäkringssystemet till företagarnas verklighet är givetvis angeläget men närmast ett minimikrav. Nu föreslås också sänkning av egenavgifterna med 5 procentenheter. Men fortfarande ska egenföretagarna beskattas för företagens resultat oavsett om de tagit ut medel ur företaget för sin egen försörjning eller inte. Att de beskattas i den mån de gjort uttag är riktigt, men varför beskattas de för i företagen kvarhållna vinstmedel?

Detsamma gäller med ännu större rätt vad gäller bolagsvinster. I fråga om aktiebolag finns det dessutom en robust associationsrättslig och redovisningsrättslig lagstiftning som säkerställer att uttag ur bolaget inte kan ske utan redovisning och beskattning.

Som jag papegojaktigt tjatar om är bolagsskatten (och egenföretagarnas inkomstbeskattning av innestående vinster) ett onödigt ont.

Avskaffa bolagsskatten! Vilken investeringsstimulans!

KAPITALSKATT - BOLAGSSKATT

Med anledning av Svenskt Näringslivs rapport Ägarskatter i 34 länder – en detaljerad kartläggning argumenterar Dagens Industri för sänkt skatt på bl.a. utdelning. Beträffande bolagsbeskattningen framförs det egendomliga argumentet att den är "konkurrenskraftig". Vad betyder konkurrenskraftig här? Att skatten inte är så mycket skadligare här än utomlands än den kunde vara? Att vi trots skatten ändå lyckas hålla igång näringslivet? I så fall finns det ett mycket enkelt sätt att förbättra konkurrenskraften - ta bort bolagsskatten! Då slipper vi också de ekonomiska, juridiska och praktiska problemen med dubbelbeskattningen.

Svenska Dagbladets huvudledare behandlar krishanteringen inför G20-mötet. (Sanna Rayman skriver fyndigt mot bakgrund av sina negativa erfarenheter av en nyköpt tändare i EUs blåa färg med gula stjärnor.) Den avslutas med orden: "Skulle det inte vara en god idé att reglera bort själva klåfingrigheten? Kanske är det med ekonomin som med tändare. Med lite mindre krångel blir det eld och lågor."

Jo, visst. Ekonomin stimuleras inte alltid av ökad sysselsättning - men sysselsättningen ökar i en stimulerad ekonomi. Stimulera ekonomin genom att ta bort den krångliga, skadliga och onödiga bolagsskatten. Då blir det mindre krångel och mer eld och lågor. Investeringarnas avkastning ökar med 35 procent i ett nafs. Sysselsättningen och därmed det allmännas inkomster av skatter på löner och utdelning ökar - mycket mer än de förlorade bolagsskatteinkomsterna.

KASSAREGISTERLAGEN - IGEN. FINANSBRANSCHEN NÄSTA

Jag kommenterade kassaregisterlagen (SFS:2007:592, prop. 2006/07:105) för en tid sen. Idag redovisar Skatteverket nedslående siffror om laglydnaden i vissa branscher. Skatteverket vill noga framhålla att den här typen av fusk absolut inte sker i alla företag. "Det vi ser är dock tillräckligt allvarligt för att ge ytterligare stöd till kravet på kassaregister." Ytterligare stöd, måhända, men inte tillräckligt stöd. Man kan inte skjuta hela branscher med småföretag i sank, bara för att några fuskar. Hur ska ett företag med en kontantomsättning som inte behöver vara större än 175-200 tkr ha råd att skaffa ett kassaregister för 15tkr, en investering som inte ger någon avkastning alls? En bristfällig bokföring i förening med låga kontantöverskott torde räcka för att underkänna en deklaration. Numera finns ju också kravet på personalliggare, vilket gör det svårt att krympa en verksamhet, eftersom intäkterna måste täcka personalkostnaderna.

Idag har Skatteverket aviserat nästa stora granskningsprojekt: Finansbranschen.

SAMBANDET MELLAN REDOVISNING OCH BESKATTNING, SOU 2008:80

Stockholm den 20 februari 2009



Finansdepartementet
Skatte- och tullavdelningen
103 33 STOCKHOLM



Synpunkter på slutbetänkande av Utredningen om sambandet
mellan redovisning och beskattning, Beskattningstidpunkten
för näringsverksamhet, SOU 2008:80


1 Inledning

Betänkandet innehåller förslag till en fundamentalt ändrad syn på relationen mellan resultatet enligt företagens officiella redovisning och underlaget för beskattningen av detta resultat och medför synnerligen ingripande förändringar i skattelagstiftningen. Detta krav på förändring har drivits fram bl.a. av förändrade redovisningsregler. I ingressen till betänkandet lämnas en sammanfattning av skälen till att en beskattning som baseras på det officiella bokslsutet är olämpligt. Två särskilt tillkallade experter, som på utredningens uppdrag utrett frågan om det konstitutionellt olämpliga i att använda redovisningsregler som grund för att bestämma beskattningstidpunkten, har dock kommit fram till att detta inte skulle stå i konflikt med grundlagen. Förslaget medför också sådana komplikationer och fördyringar att samtliga 11 externa sakkunniga och experter framför allvarlig kritik mot förslaget. Idag framförs två starka invändningar mot förslaget i Dagens Industri, den ena författad av experter i utredningen. Enligt dessa innebär förslaget en skärpning av skattetrycket på företagen, svårigheter för företag att locka till sig och behålla investerare och ett slag mot Regeringens ambition att minska företagens administrativa börda. I den andra artikeln framför FAR SRS så starka invändningar att föreningen anser att förslaget inte ska genomföras.


2 Förslaget om avdrag för tidigare års underskott

Ett av det avsnitt av där kommittén tvingats till ett rent halsbrytande förslag gäller avdrag för tidigare års underskott. Utredningens huvudförslag om frikoppling av sambandet mellan redovisning och beskattning kräver åtgärder för att hindra att den valfrihet, som det framtida systemet är tänkt att ge, ska kunna användas för att omvandla underskott som inte får dras av till avdragsgilla förluster. Följande regel föreslås.

En inkomst ska tas upp om en skattskyldig byter grundläggande metod för att hänföra inkomster och utgifter till rätt beskattningsår inom tre år från utgången av det beskattningsår det inträffat en sådan ägarförändring som avses i 40 kap. 10−14 §§ IL och:
1. den nya metoden tillämpas på tillgångar, skulder eller avsättningar, som den skattskyldige hade vid ägarförändringen,
2. en tillämpning av den metod den skattskyldiga byter till hade medfört att det före ägarförändringen skulle ha uppstått ett underskott eller att ett underskott ökat (hypotetiskt underskott)
samt
3. det hypotetiska underskottet enligt 2. inte skulle ha fått dras av enligt beloppsspärren i 40 kap. 15 § eller koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 §.

Vad det betyder att byta grundläggande metod visar sig inte vara självklart. Utredningen gör här vissa iakttagelser och konstaterar också, att ett byte av beskattningsmetod åtminstone i teorin inte behöver innebära att företaget övergår till att tillämpa de skattemässiga huvudreglerna i IL. Eftersom företaget kan välja den princip det tillämpar i redovisningen, är det också möjligt att byta beskattningsmetod genom att byta från en i redovisningen tillämpad princip till en annan, utan att den senare principen motsvarar de skattemässiga huvudreglerna.

Rättsföljden av att belopps- eller koncernbidragsspärren är tillämplig är att avdrag inte medges för vissa underskott. Tekniskt löses detta genom att det belopp, som motsvarar den del av det hypotetiska underskottet som inte hade fått dras av enligt 40 kap. 15 eller 18 § om det hade varit ett underskott, ska tas upp som en inkomst. Beskattningsåret är beroende av om det är beloppsspärren eller koncernbidragsspärren som tillämpas. Om underskottet inte skulle ha fått dras av enligt beloppsspärren, ska inkomsten tas upp det år metodbytet görs. Om underskottet inte skulle ha fått dras av enligt koncernbidragsspärren, ska inkomsten tas upp det år den skattskyldige tar upp koncernbidrag enligt 35 kap. inkomstskattelagen mot vilket ett hypotetiskt underskott inte hade kunnat dras av om det varit ett underskott.

Om ett företag har tagit upp inkomst på grund av att det hypotetiska underskottet inte skulle ha varit avdragsgillt enligt 40 kap. 18 § (koncernbidragsspärren), ska det senast vid utgången av det femte beskattningsåret efter ägarförändringen medges avdrag med ett belopp som motsvarar den intäkt som tagits upp. Avdraget för respektive beskattningsår fram till dess fullt avdrag medgivits motsvarar årets överskott, beräknat utan hänsyn till avdragen för underskott och sådana mottagna koncernbidrag som ska tas upp enligt 35 kap. IL. Avdrag får dock inte göras förrän koncernbidragsspärren enligt 40 kap. 18 § fallit bort.

Förslaget som måhända är nödvändigt för att genomföra skilsmässan mellan redovisning och beskattning ligger långt utöver den komplikationsgrad som kan accepteras. Förslagets innebörd kan knappast förstås av andra än specialiserade experter. Dess konsekvenser är helt oöverblickbara.

Själva idén om inskränkningar i rätten till förlustavdrag/avdrag för tidigare års förluster är emellertid helt förflugen. Det finns inga vare sig teoretiska eller praktiska skäl att behandla sådana avdrag på annat sätt än avdrag för beskattningsårets kostnader. Däremot vore det en ekonomisk stimulans och stimulans till risktagande och nyföretagande att avskaffa reglerna helt och hållet. Jag får hänvisa till min artikel i Svensk Skattetidning 2008 nr 10 s.765 ff. och där lämnade förslag till ändrad lagstiftning.


3 Bolagbeskattningen kan och bör avskaffas

Kommitténs förslag är dock onödigt, om de svårlösta problem som den varit satt att lösa, löses genom att bolagsbeskattningen avskaffas helt och hållet. De problem som kopplingen mellan redovisning och beskattning som vållar i bolagssektorn gäller inte för enskilda firmor. Vinstbeskattning för enskilda firmor skulle därför – även om bolagsbeskattningen avskaffades - kunna baseras på redovisningen.

Invändningar mot bolagsbeskattningen


- Det är en dyr skatt.

Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.
- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.

- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk.

Lagstiftningen är synnerligen omfattande och komplicerad, och måste sannolikt vara det för att inrymma alla de frågor som kan uppkomma inom företagsbeskattningen. Ingen av landets skickligaste experter skulle våga påstå sig behärska hela bolagsskattesystemet. Samtidigt som reglerna blivit mer och mer detaljerade i avsikt att bli tydligare, uppkommer allt fler gränsdragningsproblem. De försök som under 1990-talet gjorts för att underlätta omstruktureringar av företagsgrupper har – i stället för att förenkla – skapat nya intrikata rättsfrågor (se t.ex. artiklar i Skattenytt 2002 nr 12 och min kommentar i Skattenytt 2003 nr 4). Ny lagstiftning har fött nya problem. På senare tid har lagstiftning föreslagits eller införts mot Räntesnurror, Fastighetsförsäljning med handelsbolag; Lån till aktieägare via handelsbolag eller utländska bolag; En kommitté (Fi2008:04) utreder Skatteincitament för investeringar i mindre företag. Nyligen tillsattes en utredning (Fi2008:102) om skattelättnader till företag som skänker bidrag till forskning och idella organisationer. Snart väntas ett EU-förslag om gemensamma beskattningsregler för företag verksamma inom EU (CCCTB); osv osv.

Det vill synas som utvecklingen går mot allt större och mer komplicerade rättstvister. De rör ofta hundratals miljoner kronor i beskattningsunderlag och utgången i målen kan på goda grunder hävdas vara synnerligen oviss. Detta skapar allvarliga problem inte minst för publika företag, som måste rapportera saken till markanden med ty åtföljande påverkan på börskurs. Det kan sedan ta åratal, inte sällan mer än tio år, innan frågan löses genom en lagakraftvinnande dom. Det finns en tendens att skattemyndigheterna betraktar processandet i intrikata rättsfrågor som en affärsidé snarare än övervakning av att företagen följer regelsystemets principer i stort. Ofta gäller frågorna endast periodiseringar. Men även i andra frågor är konsekvensen ytterst endast att skatt tas in via bolagsskatten i stället för genom personbeskattning av de belopp som företag annars inte skulle betalat i skatt. Det kan inte heller förnekas att företagen vidtar transaktioner i skattelindrande syfte som ofta ter sig utmanande, vilket skapar ett skärpt behov av övervakning från skattemyndigheterna sida. Man kan tala om en ständigt upptrappad kamp mellan företag och skattemyndigheter.

Eftersom skatteproblemen är så svåra och de underliggande värdena i skattetvisterna så höga, är rådgivning om företagsbeskattningen en synnerligen lönsam verksamhet för skattekonsulter. Skatteplanering och skattekonsultation innebär dock, liksom den insats som måste göras från det allmännas sida, en fullkomligt steril aktivitet. Några ekonomiska värden skapas inte utan det sker bara en onödig resursförbrukning. Företagsbeskattningen är ett Glaspärlespel. Eller som kolumnisten Anders Isaksson skrev i DN den 27 december 2008 i vad som skulle bli hans sista krönika: Skatten är ett improduktivt skråintresse för revisorer och jurister, de försörjer sig på att processa och att hitta eller täppa igen kryphål i lagstiftningen.


- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma.

Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering är ofta hårfin. Genom sin komplexitet, och genom att den underliggande ekonomiska basen i det enskilda fallet kan vara mycket stor, lånar sig företagsbeskattningen till kriminell eller halvkriminell verksamhet. I den mån skattefusk eller otillbörlig skatteflykt alls upptäcks leder den till omfattande och resurskrävande utredningar hos polis, ekobrottsmyndigheter, åklagare och domstolar. Det konstateras gång på gång att myndigheterna har mycket svårt att vinna framgång i de domstolsprocesser upptäckta fall leder till. I de sannolikt mångfaldigt flera fall som aldrig upptäcks medför dessa skumrasktransaktioner allvarliga konkurrenssnedvridningar till men för den seriösa företagsamheten.


- Den bestraffar det grundläggande beteendet för allt välståndsbildande: skapandet och ackumulationen av kapital, dvs. ekonomisk tillväxt.

Det är närmast paradoxalt att verksamhet som syftar till att bygga upp ett kapital bestraffas med en skatt, medan ekonomiska parasiter, dvs. förlustföretag som förstör existerande kapital, inte behöver betala någon skatt alls. Företagens inkomst, dvs. vinsten, kan i detta sammanhang inte jämföras med hushållens inkomst. Företagens inkomst utgör ett mått på den kapitaluppbyggnad som skett under redovisningsperioden. Denna kapitaluppbyggnad utgör på aggregerad nationell nivå basen för hela folkets välstånd och är det enda som kan skapa förutsättningar för stabil sysselsättning och löneutveckling. Hushållsinkomst däremot är ersättning för den arbets- och kapitalinsats som är en ofrånkomlig förutsättning för tillvaron. Det är närmast en terminologisk missuppfattning att kalla företagsbeskattningens bas för inkomst av näringsverksamhet. Det synes som om denna missuppfattning styr tanken till att företagsvinster utgör en lämplig skattebas. Hade den kallats för kapitalbildning i näringsverksamhet skulle det absurda i denna beskattningsform ha framstått tydligare. Beskattning av kapitalbildning kan liknas vid att korta av staven för en framgångsrik stavhoppare.


- Den är helt onödig.

Bolagsskatten behövs inte för att någon del av det ekonomiska flödet skall undgå beskattning. Jag tror att de flesta tror, att om man inte beskattar bolagsinkomst försvinner pengar genom ett svart hål i ekonomin. Fel. Basen för bolagsskatten är nyskapat kapital med det enda syftet att bredda basen för utökat ekonomiskt välstånd. Det är ingen som lever gott på bolagens vinster. Inte förrän de delas ut eller ges ut som lön eller skattepliktiga förmåner, kan någon leva gott av dem. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Bolagsskatten är – som på sin tid Skattebasutredningen helt korrekt påpekade i sitt betänkande Våra skatter?, SOU 2002:47 - endast en förtida beskattning. Ytterst bärs företagsskatten - liksom alla skatter – av hushållen.


- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet.

Om bolagskatten tas bort försvinner dubbelbeskattningen av bolagsvinster och alla de svårlösta systematiska och tekniska problem som hänger samman därmed. Dubbelbeskattningsproblemet har uppkommit på grund av vanföreställningen att hushållsinkomster och företagsvinster skulle vara jämförbara. Det måste rimligen vara mer angeläget att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom. Om den underliggande bolagsvinsten inte beskattas kan det kanske finnas motiv att höja beskattningen av utdelningar. Därmed skulle de spänningar i skattesystemet som orsakas av den s.k. 3:12-problematiken lindras.


- Det är en omoralisk skatt.

Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt. Det är dessutom oklart i vilken mån en person som kund bidrar till ett bolags skattebetalningar. Den som handlar av ett förlustföretag bidrar inte alls, medan den som handlar av ett vinstföretag bidrar. Genom prissättningen kommer också utländska kunder att - beroende på företagets vinstsituation – tvingas bidra till svenska skattebetalningar.


- Det är en omodern skatt.

I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattning vara den enda möjligheten att ta ut skatt. Kanske är det så att den huvudsakliga anledningen till att bolagsvinster beskattas är att det ”alltid” varit på det viset.

I ett modernt samhälle med penninghushållning, bankväsende, skatteadministration, välutbildad allmänhet, fri företagsamhet, åtskillnad mellan ägande och ledande av företag, fri arbetsmarknad och privat kapitalbildning är det inte nödvändigt att ta ut skatten av företagen. Den kan med större precision tas ut av dem som ytterst bekostar den, dvs. kapitalister och löntagare. Detta görs till låg kostnad genom närmast automatisk uppbörd av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. 1.430 av den offentliga sektorns totala skatte- och avgiftsintäkter på 1.530 miljarder kr tas in igenom avdrag för skatt på löneinkomster och arbetsgivaravgifter samt på aktieutdelningar och räntor (se prop. 2008/08:1 Finansplanen s. 168).

Därmed tas skatten också ur det som plockats ut ur produktionen för att användas för privat bruk. Den åstadkommer därmed precis vad en skatt i ekonomiskt och fiskalt hänseende skall göra, nämligen få oss att avstå en del av vars och ens bidrag till produktionen till förmån för dem som inte kunnat delta i den, dvs. barn, studerande, sjuka och gamla.

Ett borttagande av företagsbeskattningen skulle också i hög grad bidra till att reducera det krångel som möter företagen och skulle därmed bidra till att nya företag etableras och att gamla företag tillväxer. Enligt en undersökning av Svenskt näringsliv publicerad den 28 april 2003 måste 94 procent av småföretagarna ta in extern hjälp för att genomföra företagets deklaration. Hälften uppger sig ha funderat på att sluta att driva företag på grund av deklarationen och skattereglerna


4 Sammanfattning

Företagsskatten är skadlig, dyr och omodern. Den är dessutom helt onödig. Den bör avskaffas. Komitténs förslag är därmed obehövligt.

I SKATTEVERKETS KVARNAR

Idag bevistade jag ett rättssäkerhetsseminarium arrangerat av FöretagarFörbundet och Skattebetalarna med rubriken I Skatteverkets Kvarnar. Två offer för Skatteverkets framfart redovisade sina erfarenheter av skatterevisioner i deras företag. Den ena, en pizzaägare från Sälen, hade fått sin inkomst uppskattad till 2,5 milj. kr. Efter att först ha gått i konkurs på grund av skattekravet lyckades hon efter 9 års processande i skattedomstolarna få ned taxeringen till c:a 250 tkr, vilket var i paritet med vad hon deklarerat. Den andre, en framgångsrik entreprenör i städbranschen, hade tack vare sin inkomstbringande verksamhet en så stark ekonomi att han kunde klara den ekonomiska påfrestningen av Skatteverkets krav, innan han slutligen i Kammarrätten fick fullständig upprättelse. I båda fallen hade brottmålsprocesserna lagts ned på ett tidigt stadium.

Den påföljande debatten kom att kretsa kring skillnaden i bevisning i skattemål och brottmål. Medan åklagaren i brottmål har att visa att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig, föreligger betydligt mer begränsade krav på bevisning för Skatteverket i skattemål. Dick Kling, ordförande i Skattebetalarnas förening, krävde att beviskraven ska vara desamma i skattemål som i brottmål.

Det ställdes också krav på rimligare regler för ersättning till processbiträde och anstånd med skattens erläggande. Även de materiella skattereglerna måste förenklas så att mindre utrymme lämnas för Skatteverkets tolkning. Det är - påpekades det i det utdelade materialet - "naturligt att Skatteverket tolkar reglerna på ett sätt som ger mest skatteintäkter".

Skatteverkets rättschef, Vilhelm Andersson, hade det stundtals hett om öronen. Han fick dock beröm av den ene av de inledande företagarna, som i honom hade mött en förstående skattebyråkrat. Andersson höll med om att sedan den rättsfråga som tvisten avsåg lösts av domstolen, fanns inte skäl att ifrågasätta företagarens taxering. Rättsfrågan var tämligen komplicerad och hade med företagarens ansvar för anlitade underentreprenörers löneutbetalningar att göra. Pizzeriaägarens fall var, enligt Andersson, inte så lämpligt för denna diskusson om rättssäkerhet och skattelagstiftning, eftersom det egentligen "bara" rörde sig om uppskattningen av ett företags vinst, dvs en ren utredningsfråga.

Vad gäller Skatteverkets uppgift framhöll Andersson att den inte är att dra in så mycket pengar som möjligt utan bara "rätt" pengar, och att det vore önskvärt att all redovisning blir rätt från början, så att verkets resurser inte går åt till processande och jakt på pengar som kanske ändå inte betalas in.

Som betraktare kan man bara förundras över hur bedömningen av resultatet av ett restaurantföretag med två personer sysselsatta kan pendla mellan 2,5 milj kr och 250 tkr. Det hade inte gjorts några invändningar mot bokföringens kvalitet. Det framkom inte heller att företagaren skulle ha levt på en standard som skvallrade om årliga inkomster på 2,5 milj kr och det förelåg inte s.k. kontantunderskott, dvs. en förmögenhetsförändring som inte kunde förklaras av kontanta inkomster för löpande levnadskostnader. Det enda argumentet föreföll vara att bruttovinsten hävdades vara lägre än den i branschen normala. Det tycks som företagarna snarare mött oskickliga och omdömeslösa skattehandläggare och inkompetenta domare än en illa fungerande formell rättsordning. Det är illa nog och - enligt vittnesbörd från erfarna skatteadvokater vid det efterföljande minglet - tydligen ganska vanligt.

Det kanske är ett ledningsproblem för Skatteverket och ett utbildnings- eller specialiseringsproblem för domstolarna snarare än ofullkomlig lagstiftning som föreligger. Att skattelagstiftningen är på tok för komplicerad för företag är också ett problem.

Om aktiebolagens beskattning avskaffades och ersattes av en beskattning vid uttag till ägarna kan de flesta reglerna för beskattning av näringsverksamhet avskaffas. Egenföretagarnas verksamhet är i regel inte mer komplicerad än att det räcker med en redovisning enligt kontantprincipen. I ett sådant system kan den småföretagare, som driver en verksamhet som ger ett resultat utöver vad som fordras för hans levnadskostnader och som inte vill beskattas för vinst som plöjs ned i företaget, välja aktiebolagsformen. I aktiebolaget kan vinsterna ackumuleras skattefritt. Först i samband med att de delas ut eller eller används för aktieägarens privata kostnader kan de beskattas. När revisionsplikten för småaktiebolag avskaffas nästa år behöver inte användningen av aktiebolagsformen innebära någon extrakostnad.

Aktiebolagsbeskattningen är ett onödigt ont. Den bör avskaffas.

SMÅFÖRETAGARE - CERTIFIERAT KASSAREGISTER

Hej alla småföretagare, den svenska ekonomins hopp.
Här kommer ett glädjebud till er - Senast den 1 januari 2010, alltså om knappt ett år, måste ni skaffa ett certifierat kassaregister, om ni har en försäljning mot kontant betalning eller kortbetalning. Ni behöver inte om ni inte vill, om verksamheten bara har en "obetydlig omfattning". Med detta begrepp menas 1) då kontant betalning endast förekommer i rena undantagsfall och bara uppgår till någon procent av företagets omsättning, eller 2) om kontantomsättningen för kommande 12 månader föväntas bli högst 4 prisbasbelopp (f.n. 41 tkr), dvs 164 000 kronor.

Var får man tag på ett certifierat kassaregister? Skatteverket rekommenderar ett besök på Eniro under rubrikerna "kassaregister" och "kassasystem". Vad kostar det? Skatteverket säger att de billigaste kostar c:a 15 000 kronor.
Information finns på åtminstone sex olika dokument från Skatteverket

Vilken verksamhet med en kontantomsättning på 164tkr orkar bära en investering på 15tkr som inte ger någon avkastning? Med 20 procents bruttovinst ryker halva vinsten direkt. Vad kan det vara för skattesvinn på grund av fusk i så små verksamheter?


Det här är inget skämt.
Nog har vi ett småföretagsvänligt klimat.