Regeringsrätten avgjorde den 11 mars 2009 en rad mål rörande rätten till avdrag för koncernbidrag till utländska koncernbolag. Domarna var mycket efterlängtade av marknaden, eftersom en betydande osäkerhet om skattevillkoren för internationellt verksamma företag därmed kunde skingras. I några fall var bedömningen positiv för företagen, t.ex. för Eniro som fick avdrag för sina förluster i Tyskland. Värdet av skatteunderskottet uppgår enligt SvD till cirka 475 miljoner kronor, vilket torde motsvara ett förlustbelopp på 1,7 miljarder kronor. Aktien steg med 25,6 procent på en nästan stillastående börs. Eniro kommer därmed inte att betala någon skatt i Sverige under de kommande åren. Det basuneras ut i media att domen i Regeringsrätten gör att statskassan kan gå miste om miljarder i skatteintäkter från stora svenska bolag. Finansminster Anders Borg blev enligt uppgifter i pressen mycket upprörd och ser rött och anser att sista ordet ännu inte är sagt. "Det är inte någon idé att man ute på revisionsbyråer och skatterådgivare börjar hitta på massa trixiga upplägg, för vi kommer att titta igenom dem och vi kommer att se till att regelverket är sådant att vi kan säkra våra skatteintäkter", säger Anders Borg till Ekot.
Stopp, tänk efter en smula!
Koncernbidrag inom Sverige är tillåtna. Avdrag och inkomst uppkommer i samma skattejurisdiktion. Koncernen beskattas - som tänkt är - med 26,3 procent av vinsten. EU är tänkt att fungera som en gemensam skattejurisdiktion, men det har av nationella skäl inte kunnat fullföljas helt. I de nu avgjorda målen har detta ändå uppnåtts i de fall koncernbidraget gått till en förlust i ett dotterbolag som inte kunnat täckas på annat sätt, och som inte kunnat tillgodogöras på annat sätt än för förlusttäckningen. Mottagarbolagen har avvecklats. Beskattningen för det svenska företaget blir därför densamma som om det inkluderat dotterföretaget, dvs företaget beskattas för sin faktiska vinst - men inte mera.
Är detta något att uppröras över? Förlusten i det utländska dotterföretaget får ju på ett eller annat sätt bäras av moderbolaget. Det är klart att det svider i den fiskala tarmen att ett svenskt beskattningsunderlag försvinner genom att ett svenskt bolag får avdrag och Sverige inte kommer åt att beskatta bidraget hos det utländska mottagarbolaget. Men det innebär egentligen att Sverige annars skulle korpa åt sig högre skatt på ett svenskt företag bara för att dess förlust råkar ligga utomlands.
Då är det mer upprörande att företagen alls ska behöva betala skatt på vinsten. Avskaffa bolagsbeskattningen så försvinner hela problemet. Avkastningen på investeringar i Sverige ökar med 36 %.
Domarna innebär inte annat än att Sverige nu får anpassa sig till villkoren för medlemskapet i EU på skatteområdet. Det är ju bara bra för både företagen och unionens effektivitet. Anpassingen är dock inte större än att den endast avser koncernbidrag till utländska dotterbolag i EU-stater som lidit oåterkalleliga förluster och måst likvideras. Avdrag medges inte till utländska moder- eller systerbolag.
Nedan följer en förklaring till begreppet koncernbidrag och hur EG-domstolen hanterat sådana bidag. För en presentation av domarna från Regeringsrätten hänvisar jag till redogörelsen på min hemsida.
Koncernbidrag
Koncernbidrag är en konstruktion för utjämmning av det skattemässiga resultatet mellan företag i en koncern, så att vinster kan kvittas mot förluster. Reglerna finns i 35 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL. I Sverige krävs mer än 90 procents ägarinflytande mellan bolagen. Bidrag kan – med vissa begränsningar – ges nedåt från ett moderbolag till dotterbolag och uppåt från ett dotterbolag till ett moderbolag. Bidrag kan också utväxlas horisontellt mellan bolag i samma generation, systerbolag, kusinbolag osv, och även snett uppåt eller nedåt till moster- eller systerdotterbolag. Även hopp över barnbarnsgenerationer är tillåtna.
Utjämningsmekanismen kan se lite olika ut i olika länder, men den svenska modellen är konstruerad så att bidrag skickas mellan företagen. Normalt bokförs och behandlas ett bidrag som en kostnad för givaren och en intäkt för mottagaren. Enkelt uttryckt kan man säga att koncernbidraget är en redovisning av en fingerad affär mellan företagen, där det ena köpt en tjänst av det andra. När koncernbidragsreglerna en gång i tiden kom till, var det bl.a. för att slippa diskussion om värdet av koncerninterna prestationer som företagits för att utjämna bolagsresultaten, eller diskussion om prestationer över huvud taget utförts.
Med tiden har principerna för koncernbidrag (de utgör ju faktiskt en form av oreglerad vinstutdelning eller kapitaltillskott) och redovisningspraxis utvecklats, och de bokförs enligt moderna redovisningsregler inte alltid som kostnader och intäkter, utan ibland över eget kapital. Det är därför inte nödvändigt att beloppet kostnads-/intäktsförs för att avdrag vid beskattningen ska erhållas eller mottaget bidrag ska beskattas. Det anses emellertid krävas att en substansöverföring ska ha företagits, för att koncernbidragen ska godkännas skatterättsligt.
Det finns ett komplicerat skatterättsligt regelverk kring koncernbidragen, bl.a. för att förhindra att regler om utdelningsbeskattning inte kringgås. Det är också en självklarhet att avdrag bara kan komma i fråga om mottaget bidrag tas upp som inkomst hos ett svenskt företag (det s.k. skattskyldighetskravet). Annars skulle skattebasen lätt kunna eroderas. Med Sveriges inträde i EU har den regeln kommit att ifrågasättas. Den innebär ju att en etablering utomlands – eller en kapitalrörelse som varit möjlig inom Sverige – skulle försvåras eller inte vara möjlig inom EU. En sådan nationell lagregel får enligt EG-fördaget inte tillämpas om den inte kan rättfärdigas.
Internationella koncernbidrag i EG-domstolen
EG-domstolen har avgjort några mål där frågan varit i vilken mån medlemsländerna av fiskala skäl har kunnat förhindra erosion av den nationella skattebasen genom att begränsa rätten till olika former av resultatutjämning i förhållande till utländska koncernföretag. Det mest kända rättsfallet är Marks & Spencer-målet (C-446/03, avgjort den 13 december 2005), som uttolkats på så sätt att ett moderbolag som etablerat ett dotterbolag i andra medlemsstater kan ha rätt att dra av förluster som uppkommit i dessa dotterbolag. En sådan rätt föreligger dock endast om möjligheterna att utnyttja dessa förluster i dotterbolagsstaten är helt uttömda. En tillämpning av t.ex. det svenska skattskyldighetskravet skulle då anses strida mot EG-rätten.
Ett senare mål i EG-domstolen, Oy AA-målet (C-231/05, avgjort 18 juli 2007), avsåg de finländska koncernbidragsreglerna (som liknar de svenska). Där prövades rätten till avdrag för koncernbidrag från ett finländskt dotterbolag till ett utländskt moderbolag. Vid prövningen av om de finländska koncernbidragsreglerna kunde rättfärdigas, tog EG-domstolen ställning till om de tjänade legitima ändamål som var förenliga med EG-fördraget, om de omfattades av tvingande hänsyn till allmänintresset och om de var ägnade att säkerställa att dessa ändamål uppnåddes. Domstolen ansåg att så var fallet med hänvisning dels till den risk för skatteundandragande som finns, genom att vinster i dotterbolag hemmahörande i en medlemsstat kan föras över till en annan medlemsstat, dels till medlemsstaternas behov av att upprätthålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten. Eftersom de finska bestämmelserna betraktades som proportionella var domstolens slutsats att EG-fördragets artikel 43 inte utgjorde hinder mot att tillämpa dem.
Det finns också ett äldre mål (C-250/95, det s.k. Futura-målet) som gällde beskattningen av ett franskt bolags filial i Luxemburg. Med hänvisning till (vad som oegentligt betecknades som) ”den skatterättsliga territorialitetsprincipen” godtog EG-domstolen att den medlemsstat, där det fasta driftstället var beläget, vägrade avdrag för förluster i den verksamhet som bedrevs i det land där bolaget var hemmahörande, eftersom inkomster från denna verksamhet inte beskattades i den stat där det fasta driftstället fanns. Värdet av den domen är dock omtvistat.
En omfattande diskussion har förts i fackkretsar om innebörden av EG-domstolens domar. Det svenska Skatteverket (SKV) hävdade att Oy AA-målet hade generell räckvidd på så sätt att det finländska regelsystemet som sådant kunde godtas, dvs. oavsett vilken riktning bidraget har och oavsett om mottagaren redovisar förlust eller inte. Andra har hävdat att Marks & Spencer-fallet gäller endast för bidrag neråt i koncernen. Om bidrag uppåt skulle tillåtas, skulle det – som i Oy AA-fallet – kunna leda till att bolagskoncerner fick möjlighet att fritt välja i vilken stat som ett underskott ska utnyttjas. Skillnaden mellan de båda fallen är att M&S kunde få avdrag för förlust i utlandet, medan Oy AA inte kunde skicka sin finska inkomst till ett annat land, eller - uttryckt på ett annat sätt – kunde överföra det utländska moderbolagets förlust till Finland (eller annat valfritt land med koncernbidragsregler där moderbolaget hade ett dotterbolag).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar