SVARTJOBB OCH SKATTEKONTROLL

UNDANTRÄNGNING - ETT ORD I RÄTTAN TID

Tino Sanandaji och Daniel Waldenström riktar i en utmärkt artikel i Dagens Industri den 19 november uppmärksamheten mot en föreställning jag länge men förgäves inte lyckats ge spridning åt: Skattefusk innebär inte att staten går miste om just den bortfuskade skatten.

Vad som händer om alla företagare är ärliga och deklarerar alla sina vinster beror på en rad omständigheter. Företagets avkastning minskar genom att skattekostnaderna ökar och risknivån höjs, vilket får konsekvenser för företagarens beslut att ta ett uppdrag. För köparen ökar kostnaden, vilket gör att han kanske avstår från att ge ett anbud. Var priset hamnar och vilken kvantitet eller kvalitet av produkten som kommer till utförande beror på elasticiteter i utbud och efterfrågan. I värsta fall blir det inget uppdrag.

Ett faktiskt ertappat bortfuskat skattebelopp blir måhända indrivet till sista kronan, men företagaren går då kanske i konkurs och kommer inte att kunna bedriva någon produktiv verksamhet i fortsättningen.

Det goda för dock en skattekontroll med sig att konkurrenssnedvridning förhindras. Alla måste få kunna verka under samma villkor, sen kan man tycka vad man vill om skatten och dess nivå. Där ligger skattekontrollens verkliga funktion. Det måste vara hopplöst för en ärlig företagare att över huvud taget få ett uppdrag, om närmare halva vinsten går bort i skatt och branschen är full av skattefuskare.

Det finns dock en lösning. Besläktat med detta problem inom småföretagssektorn – men av betydligt större dimension – är hela bolagsbeskattningen. Den är både onödig och skadlig.

Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst? Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, men det är en inkomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Den är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.

- Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.
- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.
- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.
- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.
- Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Bolagsskatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.
- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.
- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.
- Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.

Bolagsskatten är dessutom omodern. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen vara den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster (410 mdr kr), på lönekostnader (405 mdr kr), på konsumtion (435 mdr kr) och på kapital (180 mdr kr) med automatik direkt vid källan.

Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.

Tas bolagsskatten bort kan en stor och dyrbar del av skattekontrollen tas bort.

Kanske är det ett gyllene tillfälle att göra detta nu när vinsterna faller i näringslivet, och därmed skattebasen krymper ihop. Det kanske inte blir några bolagsskatter på 2008 och 2009 års resultat. Vetskapen om att framtida vinster inte skulle beskattas kan ge den skjuts åt investeringarna som behövs för att dämpa lågkonjunkturen och tidigarelägga en uppgång.

Bolagsskatten är ett onödigt ont.