I SKATTEVERKETS KVARNAR

Idag bevistade jag ett rättssäkerhetsseminarium arrangerat av FöretagarFörbundet och Skattebetalarna med rubriken I Skatteverkets Kvarnar. Två offer för Skatteverkets framfart redovisade sina erfarenheter av skatterevisioner i deras företag. Den ena, en pizzaägare från Sälen, hade fått sin inkomst uppskattad till 2,5 milj. kr. Efter att först ha gått i konkurs på grund av skattekravet lyckades hon efter 9 års processande i skattedomstolarna få ned taxeringen till c:a 250 tkr, vilket var i paritet med vad hon deklarerat. Den andre, en framgångsrik entreprenör i städbranschen, hade tack vare sin inkomstbringande verksamhet en så stark ekonomi att han kunde klara den ekonomiska påfrestningen av Skatteverkets krav, innan han slutligen i Kammarrätten fick fullständig upprättelse. I båda fallen hade brottmålsprocesserna lagts ned på ett tidigt stadium.

Den påföljande debatten kom att kretsa kring skillnaden i bevisning i skattemål och brottmål. Medan åklagaren i brottmål har att visa att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig, föreligger betydligt mer begränsade krav på bevisning för Skatteverket i skattemål. Dick Kling, ordförande i Skattebetalarnas förening, krävde att beviskraven ska vara desamma i skattemål som i brottmål.

Det ställdes också krav på rimligare regler för ersättning till processbiträde och anstånd med skattens erläggande. Även de materiella skattereglerna måste förenklas så att mindre utrymme lämnas för Skatteverkets tolkning. Det är - påpekades det i det utdelade materialet - "naturligt att Skatteverket tolkar reglerna på ett sätt som ger mest skatteintäkter".

Skatteverkets rättschef, Vilhelm Andersson, hade det stundtals hett om öronen. Han fick dock beröm av den ene av de inledande företagarna, som i honom hade mött en förstående skattebyråkrat. Andersson höll med om att sedan den rättsfråga som tvisten avsåg lösts av domstolen, fanns inte skäl att ifrågasätta företagarens taxering. Rättsfrågan var tämligen komplicerad och hade med företagarens ansvar för anlitade underentreprenörers löneutbetalningar att göra. Pizzeriaägarens fall var, enligt Andersson, inte så lämpligt för denna diskusson om rättssäkerhet och skattelagstiftning, eftersom det egentligen "bara" rörde sig om uppskattningen av ett företags vinst, dvs en ren utredningsfråga.

Vad gäller Skatteverkets uppgift framhöll Andersson att den inte är att dra in så mycket pengar som möjligt utan bara "rätt" pengar, och att det vore önskvärt att all redovisning blir rätt från början, så att verkets resurser inte går åt till processande och jakt på pengar som kanske ändå inte betalas in.

Som betraktare kan man bara förundras över hur bedömningen av resultatet av ett restaurantföretag med två personer sysselsatta kan pendla mellan 2,5 milj kr och 250 tkr. Det hade inte gjorts några invändningar mot bokföringens kvalitet. Det framkom inte heller att företagaren skulle ha levt på en standard som skvallrade om årliga inkomster på 2,5 milj kr och det förelåg inte s.k. kontantunderskott, dvs. en förmögenhetsförändring som inte kunde förklaras av kontanta inkomster för löpande levnadskostnader. Det enda argumentet föreföll vara att bruttovinsten hävdades vara lägre än den i branschen normala. Det tycks som företagarna snarare mött oskickliga och omdömeslösa skattehandläggare och inkompetenta domare än en illa fungerande formell rättsordning. Det är illa nog och - enligt vittnesbörd från erfarna skatteadvokater vid det efterföljande minglet - tydligen ganska vanligt.

Det kanske är ett ledningsproblem för Skatteverket och ett utbildnings- eller specialiseringsproblem för domstolarna snarare än ofullkomlig lagstiftning som föreligger. Att skattelagstiftningen är på tok för komplicerad för företag är också ett problem.

Om aktiebolagens beskattning avskaffades och ersattes av en beskattning vid uttag till ägarna kan de flesta reglerna för beskattning av näringsverksamhet avskaffas. Egenföretagarnas verksamhet är i regel inte mer komplicerad än att det räcker med en redovisning enligt kontantprincipen. I ett sådant system kan den småföretagare, som driver en verksamhet som ger ett resultat utöver vad som fordras för hans levnadskostnader och som inte vill beskattas för vinst som plöjs ned i företaget, välja aktiebolagsformen. I aktiebolaget kan vinsterna ackumuleras skattefritt. Först i samband med att de delas ut eller eller används för aktieägarens privata kostnader kan de beskattas. När revisionsplikten för småaktiebolag avskaffas nästa år behöver inte användningen av aktiebolagsformen innebära någon extrakostnad.

Aktiebolagsbeskattningen är ett onödigt ont. Den bör avskaffas.