VÄGRAD AVDRAGSRÄTT FÖR FORSKNINGSBIDRAG

Jag har tidigare kommenterat skattedomstolarnas njugga inställning till företagens avdragsrätt för sponsring och liknande kostnader, där - för den utomstående - det kanske inte är så lätt att se hur kostnaden kan skapa inkomster. Domstolarnas kammarjurister, som aldrig varit i närheten av beslutsfattande om riskfyllda investeringar med egna pengar i företag, tycker sig med hjälp av propositionsuttalanden och tidigare domstolsbedömningar kunna se att vissa kostnader inte passar in i mönstret för vad som ska anses avdragsgillt. Det innebär - där det inte explicit uttalas i lagtext att en viss kostnad inte är avdragsgill - att domstolarna sätter sig över uppfattningen hos dem som riskerar sina pengar om vad som krävs "för att förvärva och bibehålla inkomster" som det står i inkomstskattelagen. Sådana kostnader är nämligen uttryckligen avdragsgilla (16 kap. 1 § inkomstskattelagen, IL).

Vad gäller kostnader för forskning och utveckling finns det i IL en särskild reglering med hänsyn till att domstolarna haft svårt att avgöra om annat än direkt tillämpbara forskningsresultat, t.ex. ren grundforskning, ska anses ha sådant samband med verksamheten att de är nödvändiga "för att förvärva och bibehålla inkomster". I 16 kap. 9 § IL finns därför en bestämmelse som säger att "utgifter för forskning och utveckling som har eller kan antas få betydelse för näringsverksamheten ska dras av. Detta gäller även utgifter för att få information om sådan forskning och utveckling.". I själva verket uttrycker formuleringen en generösare inställning än grundregeln för avdrag. Det krävs inte att det är en kostnad för att förvärva och bibehålla inkomster, utan att det är utgifter som kan antas få betydelse för verksamheten, alltså även grundforskning. I förarbetena till lagstiftningen talas även om kommersiell och företagsekonomisk forskning.

Ändå har Kammarrätten i Stockholm vägrat företag avdrag för bidrag till t.ex. Forskningsstiftelsen SSE-MBA vid Handelshögskolan i Stockholm. Den har till ändamål att främja vetenskaplig forskning i ekonomi, företagande och ledarskap. Domen överklagades till Regeringsrätten som emellertid vägrat prövningstillstånd.

En av Sveriges mest erfarna skattekonsulter, Lars W Hemmingsson vid PricewaterhouseCoopers, har skrivit en välformulerad artikel om detta i tidskriften Skattenytt 2010 nr 1-2. Han drar den uppgivna slutsatsen att rättsläget därmed får anses klarlagt: företag - oavsett bransch - kan inte räkna med att få avdag för bidrag till forskning inom företagsekonomi och angränsade områden såsom affärsutveckling, ledarskap, ledning, styrning av företag, etc. vid högskolor och universitet.

Hemmingsson drar slutsatsen att lagstiftaren nu å det snaraste måste ingripa för att korrigera en rättsutveckling som har kommit in på helt fel spår. I ett läge där både Regeringen och näringslivet har betonat betydelsen av ökad forskningsverksamhet för att bibehålla och stärka Sveriges ställning, är det av största betydelse att bidrag från privata finansiärer bibehålls och förhoppnngsvis ökar i framtiden.

I dag och i morgon samlas beslutsfattare, forskare och entreprenörer i Örebro för de årliga Småföretagsdagarna. Pontus Braunerhjelm, professor och vd för Entreprenörskapsforum, och Madelene Sjöström, vd för KK-stiftelsen, skriver i dag i Dagens Industri under rubriken Teori + småföretag = tillväxt. De framhåller att grundforskning är viktig och avslutar sin artikel med orden: "Det är när kunskap kan flöda fritt mellan högskola och näringsliv, när alla arbetar tillsammans, som forskningen skapar jobb och tillväxt."

Vem är det som tycker att det är bra att företagen inte får avdrag för forskningskostnader i ekonomiska och företagsstyrande ämnen? Vem tycker att det är bra att skattemyndigheter, domstolar och skattekonsulter ödslar tid och energi på att argumentera för och emot avdragsrätt för forskning?

Anders Borg. Se till att lagen förtydligas så att avdragsrätt kan medges. Men ännu hellre: avskaffa bolagsbeskattningen.

SvD