Det är tanken som räknas. Ibland, säger Sanna Rayman i SvD den 22 juni. Det är inte sant, lägger hon till.
Tanken, det är tanken på att ge avdragsrätt för gåvor, och enligt Rayman räcker det inte med att tanken på det är god. Gör något! uppfordrar hon Regeringen, vars alla partier sägs stå bakom avdragsrätt för gåvor. Anders Borg står dock i vägen.
Bra Anders Borg. Stå på dig.
Ett avdrag för personliga levnadskostnader hör inte hemma i skattesystemet. Även om staten toge på sig rollen som delfinansiär av privata gåvor, varför ska kommunerna belastas med skatteinkomstreduktioner av skäl som är helt främmande för dem? Om gåvogivare är så snåla och hycklande att de kan stimuleras till att ge gåvor till angelägna behov endast om gåvan ges med andras pengar, så låt kvalificerade mottagare rekvirera medel från staten i förhållande till av dessa mottagna gåvor. Hundratusentals deklarationsyrkanden med tillhörande risker för fel och fusk ersätts då av några tiotals administrativa beslut.
Jag vill ge gåvor till mottagare jag vill stödja, men inte till andra ändamål, och jag vill göra det med mina egna medel - inte statens och kommunernas. Hur kan partier som förespråkar individualistiska principer argumentera för en kollektivistisk ordning?
Visar inlägg med etikett skattefria gåvor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skattefria gåvor. Visa alla inlägg
tisdag 22 juni 2010
måndag 15 mars 2010
BÖRJA I RÄTT ÄNDA - TA BORT BOLAGSSKATTEN
Sverige ska bli ett lågskatteland när det gäller forskning och kunskap, sade Jan Björklund i lördags på Folkpartiets riksmöte enligt DN och SvD.
Bra.
Men börja i rätt ända!
I stället för att införa stimulanser som ytterligare komplicerar skattesystemet ta först bort det onödiga hinder som redan finns. Bolagsskatten. Då behövs det inget särskilt stöd för utländska företag för att komma hit. Dessutom blir konkurrensen med svenska företag jämn.
Då behöver vi inte skapa juridik kring vad som är riskkapital, eller rättare sagt riskkapital som berättigar till skattesubventionering. Eller subventionsberättigad teknikutveckling.
Dagens befängda praxis rörande företagens begränsade avdragsrätt för forskningsdonationer behöver dock förändras. Det ska inte vara domstolarnas sak att avgöra om ett företags forskningsbidrag tillför företaget något värde. Men problemet försvinner om bolagsbeskattningen avskaffas.
Avdragsrätt för privatpersoners bidag till forskning bör dock - lika lite som avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål - inte införas.
Bra.
Men börja i rätt ända!
I stället för att införa stimulanser som ytterligare komplicerar skattesystemet ta först bort det onödiga hinder som redan finns. Bolagsskatten. Då behövs det inget särskilt stöd för utländska företag för att komma hit. Dessutom blir konkurrensen med svenska företag jämn.
Då behöver vi inte skapa juridik kring vad som är riskkapital, eller rättare sagt riskkapital som berättigar till skattesubventionering. Eller subventionsberättigad teknikutveckling.
Dagens befängda praxis rörande företagens begränsade avdragsrätt för forskningsdonationer behöver dock förändras. Det ska inte vara domstolarnas sak att avgöra om ett företags forskningsbidrag tillför företaget något värde. Men problemet försvinner om bolagsbeskattningen avskaffas.
Avdragsrätt för privatpersoners bidag till forskning bör dock - lika lite som avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål - inte införas.
måndag 11 januari 2010
AVDRAGSGILLA GÅVOR I FÖRETAG
Stefan Fölster, chefsekonom vid Sveriges Näringliv, skriver i dag i SvD tillsammans med Mikael Oscarsson, KD, och Laurent Leksell, Stockholms Stadsmisson, om avdragsrätt för gåvor. De tror att det civila samhället skulle stärkas genom avdragsrätten.
Är det verkligen så illa? Varför skulle vi inte kunna kosta på oss att lämna gåvor eller på annat sätt stödja vad vi tycker är angeläget på samma sätt som när vi går och handlar mat och kläder mm. Med våra inkomster och besparingar. Varför skulle staten stå för en del av just utgiften för gåvor och bidrag? Om det är som Fölster & Co säger, är det verkligen ynkedom.
Och varför göra det till en skattefråga? Är det för att möjligheten att sänka sin skatt ger sådan lyckokänsla, att man blir mer givmild? Det vore väl mera rationellt att av staten godkända gåvomottagare rekvirerar ett belopp motsvarande viss fastställd andel av mottagna gåvobidrag. Då blir det ett beslut per år och mottagare och ett beloppsunderlag i stället för hundratusentals taxeringsbeslut om småbelopp. Fast då får man ju inte känna sig som smart skatteplanerare förstås.
Nu handlar Fölster & Co:s artikel mera om företagens än privatpersoners avdragsrätt för gåvor. Men det känns som de använder sina goda argument för avdragsrätt för sponsring och andra kostnader för inkomsternas förvärvande i ett företag för att motivera avdragsrätt för privata levnadskostnader för privatpersoner.
Det egendomliga är ju att skattemyndigheterna och skattedomstolarna tagit sig en rätt att bestämma, att vad företag spenderar för att skapa vinster i sin verksamhet i vissa fall inte ska vara avdragsgillt. Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Det laddade ordet "sponsring" tycks vara tillräckligt för skattemyndigheterna att ifrågasätta avdragsrätt. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).
Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.
En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska jag kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar jag satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste jag kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att jag kan räkna med att få betalt för mina fordringar. Det är alltså synnerligen anmärkningsvärt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i ett börsnoterat företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.
Detta är bara ett av många skäl för att avskaffa den helt onödiga och skadliga bolagsbeskattningen. Utan bolagsskatt blir kostnader för gåvor och sponsring en icke-fråga.
Se även DN 12 februari.
Är det verkligen så illa? Varför skulle vi inte kunna kosta på oss att lämna gåvor eller på annat sätt stödja vad vi tycker är angeläget på samma sätt som när vi går och handlar mat och kläder mm. Med våra inkomster och besparingar. Varför skulle staten stå för en del av just utgiften för gåvor och bidrag? Om det är som Fölster & Co säger, är det verkligen ynkedom.
Och varför göra det till en skattefråga? Är det för att möjligheten att sänka sin skatt ger sådan lyckokänsla, att man blir mer givmild? Det vore väl mera rationellt att av staten godkända gåvomottagare rekvirerar ett belopp motsvarande viss fastställd andel av mottagna gåvobidrag. Då blir det ett beslut per år och mottagare och ett beloppsunderlag i stället för hundratusentals taxeringsbeslut om småbelopp. Fast då får man ju inte känna sig som smart skatteplanerare förstås.
Nu handlar Fölster & Co:s artikel mera om företagens än privatpersoners avdragsrätt för gåvor. Men det känns som de använder sina goda argument för avdragsrätt för sponsring och andra kostnader för inkomsternas förvärvande i ett företag för att motivera avdragsrätt för privata levnadskostnader för privatpersoner.
Det egendomliga är ju att skattemyndigheterna och skattedomstolarna tagit sig en rätt att bestämma, att vad företag spenderar för att skapa vinster i sin verksamhet i vissa fall inte ska vara avdragsgillt. Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Det laddade ordet "sponsring" tycks vara tillräckligt för skattemyndigheterna att ifrågasätta avdragsrätt. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).
Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.
En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska jag kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar jag satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste jag kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att jag kan räkna med att få betalt för mina fordringar. Det är alltså synnerligen anmärkningsvärt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i ett börsnoterat företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.
Detta är bara ett av många skäl för att avskaffa den helt onödiga och skadliga bolagsbeskattningen. Utan bolagsskatt blir kostnader för gåvor och sponsring en icke-fråga.
Se även DN 12 februari.
söndag 27 december 2009
GÅVOR MED ANDRAS PENGAR - IGEN - OCH IGEN
Det är lätt att vara generös med andras pengar.
Det är en egendomlig tanke att man blir mer givmild om man får mindre skatt. Skatterna kan förvisso uppfattas betungande, men tycker man att man vill ge ett belopp till välgörenhet så ger man väl så mycket som man kan. Utan baktankar. Varför ska en annan (staten) gå in och lämna ytterligare ett belopp? Till givaren!
Johan Wennström i SvD tror att för att givmildheten hos privatpersoner ska bli större måste politiken förmodligen skapa jordmån för det. Kanske det. Men är det verkligen så illa att det måste ske med en skattefavör? Det är väl för ynkligt att det är intresset av en skattelättnad som är drivande och inte intresset att stödja det man tror på.
Konstig tanke förresten, att det skulle vara en statlig uppgift att skapa jordmån för givmildhet. Vi kanske behöver en gåvostimulansmyndighet.
Den 7 januari 2010 argumenterar Gabriel Urwitz och Lena Posner Körösi DN för att avdrag ska kunna medges inte bara för hjälpverksamhet bland behövande och för att främja vetenskaplig forskning utan för "all allmännyttig verksamhet som drivs på ett seriöst sätt till samhällets och dess medborgares bästa". Deras skäl är att Sverige under de senaste 30-40 åren blivit mycket med mångfacetterat och mångkulturellt.
En hyllningsartikel till inägget finns hos Hayek-Institutet i Sverige.
Och den 9 januari skriver Tonika Hirdman i Dagens Industri om filantropi.
Det är en egendomlig tanke att man blir mer givmild om man får mindre skatt. Skatterna kan förvisso uppfattas betungande, men tycker man att man vill ge ett belopp till välgörenhet så ger man väl så mycket som man kan. Utan baktankar. Varför ska en annan (staten) gå in och lämna ytterligare ett belopp? Till givaren!
Johan Wennström i SvD tror att för att givmildheten hos privatpersoner ska bli större måste politiken förmodligen skapa jordmån för det. Kanske det. Men är det verkligen så illa att det måste ske med en skattefavör? Det är väl för ynkligt att det är intresset av en skattelättnad som är drivande och inte intresset att stödja det man tror på.
Konstig tanke förresten, att det skulle vara en statlig uppgift att skapa jordmån för givmildhet. Vi kanske behöver en gåvostimulansmyndighet.
Den 7 januari 2010 argumenterar Gabriel Urwitz och Lena Posner Körösi DN för att avdrag ska kunna medges inte bara för hjälpverksamhet bland behövande och för att främja vetenskaplig forskning utan för "all allmännyttig verksamhet som drivs på ett seriöst sätt till samhällets och dess medborgares bästa". Deras skäl är att Sverige under de senaste 30-40 åren blivit mycket med mångfacetterat och mångkulturellt.
En hyllningsartikel till inägget finns hos Hayek-Institutet i Sverige.
Och den 9 januari skriver Tonika Hirdman i Dagens Industri om filantropi.
tisdag 1 december 2009
RÄDDA BARNENS JULOST
Jag har tidigare skrivit om Rädda Barnens idé att samla in pengar genom att sälja en julost för 39 000 kr till företag som sen kan skänka osten till affärsförbindelser. RB tror/påstår att det är avdragsgillt.
I dag finns en annons i Dagens Industri (och förmodligen på flera ställen). Köp en prisvärd julgåva, står det under en edamerost för 50 000 kr (ord. ca pris 250:-). Prisskillnaden på 11 000 kr består förmodligen av momsen.
Därefter står det i texten: Idag är det avdragsgillt för företag att köpa julgåvor, men inte att skänka pengar för att hjälpa utsatta barn. Genom att sälja klassiska julgåvor tillsammans med ett värdepaket ger vi ditt företag chansen att stödja kampen för barns rättigheter utan att straffas ekonomiskt.
Så är det inte alls.
I Skatteverkets skrivelse 131 827645-09/1152 om Skattefria julgåvoroch sponsringspaket beskrivs rättsläget på följande sätt:
Det förekommer att säljare av julgåvor marknadsför dessa tillsammans med olika typer av sponsringspaket. Ett sponsringspaket kan, förutom julgåvan, innehålla allt från reklamskyltar till fribiljetter. Avdrag som för driftkostnad kan då inte utan vidare medges för hela utgiften. Om marknadsvärdet av motprestationen, exempelvis reklamplats, biljetter etc. understiger utgiften medges avdrag endast för värdet av motprestationen. Överskjutande del ses som gåva och är inte avdragsgill. ---
Ett företag kan öka sin försäljning genom att exempelvis förknippas med allmännyttiga ändamål. Kostnaden för detta syftar då till att skapa och förmedla en positiv bild av företaget i ett bredare sammanhang. Man brukar säga att företagets goodwill förbättras. I de fall kostnaden helt eller delvis utgör en gåva tar emellertid avdragsförbudet i inkomstskattelagen över den allmänna bestämmelsen om avdragsrätt. Gåvor till hjälporganisationer är därmed inte avdragsgilla.
I Skatteverkets skrivelse 131 476491-09/111 om Kultursponsring erinras redan i den sammanfattande inledningen om att sponsringen inte får vara en gåva. För gåvor medges inga avdrag. Ett särskilt avsnitt i skrivelsen ägnas sedan gåvoförbudet.
Det är anmärkningsvärt att en organisation som Rädda Barnen försöker förleda företagen genom att förespegla avdragsrätt för sina julgåvor. Rena bondfångeriet.
En gåva är en gåva och den är inte avdragsgill. RB erbjuder i annonsen t.o.m. en "högsta prisgaranti". I en ganska fyndig drift med affärskedjornas kampanjer skriver RB: Hittar du denna vara för ett högre pris någon annanstans får du gärna ge mellanskillnaden till oss.
Går man in på rb.se/jul får man flera exempel på vad Rädda Barnen erbjuder. En amaryllis för 60 000 kr (ord.ca. pris 100 kr), bordsjulgran 35 000 kr (ord. ca. pris 40 kr), italiensk salami 80 000 kr (ord. ca. pris 350 kr), fårfiol 90 000 kr (ord. ca. pris 700 kr), tomte i ull 100 000 kr (ord. ca. pris 600kr) m.m.
Ge gärna en gåva till ett behjärtansvärt ändamål. Men bered dig på att få betala hela beloppet själv. Även momsen.
Och varför skulle någon annan betala för din välgörenhet? Vill du verkligen förringa din givmildhet på det sättet?
I dag finns en annons i Dagens Industri (och förmodligen på flera ställen). Köp en prisvärd julgåva, står det under en edamerost för 50 000 kr (ord. ca pris 250:-). Prisskillnaden på 11 000 kr består förmodligen av momsen.
Därefter står det i texten: Idag är det avdragsgillt för företag att köpa julgåvor, men inte att skänka pengar för att hjälpa utsatta barn. Genom att sälja klassiska julgåvor tillsammans med ett värdepaket ger vi ditt företag chansen att stödja kampen för barns rättigheter utan att straffas ekonomiskt.
Så är det inte alls.
I Skatteverkets skrivelse 131 827645-09/1152 om Skattefria julgåvoroch sponsringspaket beskrivs rättsläget på följande sätt:
Det förekommer att säljare av julgåvor marknadsför dessa tillsammans med olika typer av sponsringspaket. Ett sponsringspaket kan, förutom julgåvan, innehålla allt från reklamskyltar till fribiljetter. Avdrag som för driftkostnad kan då inte utan vidare medges för hela utgiften. Om marknadsvärdet av motprestationen, exempelvis reklamplats, biljetter etc. understiger utgiften medges avdrag endast för värdet av motprestationen. Överskjutande del ses som gåva och är inte avdragsgill. ---
Ett företag kan öka sin försäljning genom att exempelvis förknippas med allmännyttiga ändamål. Kostnaden för detta syftar då till att skapa och förmedla en positiv bild av företaget i ett bredare sammanhang. Man brukar säga att företagets goodwill förbättras. I de fall kostnaden helt eller delvis utgör en gåva tar emellertid avdragsförbudet i inkomstskattelagen över den allmänna bestämmelsen om avdragsrätt. Gåvor till hjälporganisationer är därmed inte avdragsgilla.
I Skatteverkets skrivelse 131 476491-09/111 om Kultursponsring erinras redan i den sammanfattande inledningen om att sponsringen inte får vara en gåva. För gåvor medges inga avdrag. Ett särskilt avsnitt i skrivelsen ägnas sedan gåvoförbudet.
Det är anmärkningsvärt att en organisation som Rädda Barnen försöker förleda företagen genom att förespegla avdragsrätt för sina julgåvor. Rena bondfångeriet.
En gåva är en gåva och den är inte avdragsgill. RB erbjuder i annonsen t.o.m. en "högsta prisgaranti". I en ganska fyndig drift med affärskedjornas kampanjer skriver RB: Hittar du denna vara för ett högre pris någon annanstans får du gärna ge mellanskillnaden till oss.
Går man in på rb.se/jul får man flera exempel på vad Rädda Barnen erbjuder. En amaryllis för 60 000 kr (ord.ca. pris 100 kr), bordsjulgran 35 000 kr (ord. ca. pris 40 kr), italiensk salami 80 000 kr (ord. ca. pris 350 kr), fårfiol 90 000 kr (ord. ca. pris 700 kr), tomte i ull 100 000 kr (ord. ca. pris 600kr) m.m.
Ge gärna en gåva till ett behjärtansvärt ändamål. Men bered dig på att få betala hela beloppet själv. Även momsen.
Och varför skulle någon annan betala för din välgörenhet? Vill du verkligen förringa din givmildhet på det sättet?
torsdag 26 november 2009
GÅVOR MED ANDRAS PENGAR - IGEN
I SvD pläderar två representanter för FRII för avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål. Till min besvikelse ser jag att Dick Erixon understöder tanken.
Uppmana gärna till givmildhet och stöd till angelägna ändamål, men varför ska staten bestämma vad som ska understödjas och varför ska staten bidraga med ett belopp? Och varför ska skattemyndigheterna belastas med tio-tusentals ärenden rörande denna för dem främmande företeelse som inte har någonting med fastställande av underlaget för inkomstbeskattningen att göra?
Om staten ska bidraga så är det betydligt rationellare att behöriga mottagare redovisar mottagna gåvobelopp och rekvirerar ett därpå baserat belopp från staten.
Det är lätt att vara generös med andras pengar. Änkan gav sin skärv trots sina miserabla förutsättningar. Men hon lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna. Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo (Markus 12:41 - 44).
Nu vill FRII att dessa andra inte ens ska behöva lägga dit hela beloppet av sitt överflöd utan att även staten ska fylla på.
Uppmana gärna till givmildhet och stöd till angelägna ändamål, men varför ska staten bestämma vad som ska understödjas och varför ska staten bidraga med ett belopp? Och varför ska skattemyndigheterna belastas med tio-tusentals ärenden rörande denna för dem främmande företeelse som inte har någonting med fastställande av underlaget för inkomstbeskattningen att göra?
Om staten ska bidraga så är det betydligt rationellare att behöriga mottagare redovisar mottagna gåvobelopp och rekvirerar ett därpå baserat belopp från staten.
Det är lätt att vara generös med andras pengar. Änkan gav sin skärv trots sina miserabla förutsättningar. Men hon lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna. Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo (Markus 12:41 - 44).
Nu vill FRII att dessa andra inte ens ska behöva lägga dit hela beloppet av sitt överflöd utan att även staten ska fylla på.
tisdag 10 november 2009
GÅVOR MED ANDRAS PENGAR
Jag har skrivit om detta flera gånger förut - avdragsrätt för gåvor. Nu pläderar Eva Nordström på tankesmedjan Sektor 3 för detta i en artikel i SvD den 10 november.
Som argument använder hon det "rungande ja" som de tilltänkta mottagarorganisationerna lämnat i sina remissvar på det utredningsbetänkande som lämnades i somras (SOU 2009:59). Dessutom är, enligt en undersökning som organisationen låtit göra, 60 procent av givarna positiva. Ja, vad väntade hon sig? Det är väl klart att det är skönt med sänkt skatt.
Om det nu är så att man vill att staten ska stödja de organisationer man ger bidrag till, så låt sådana (godkända) organisationer begära ett statsbidrag motsvarande viss andel av inkomna bidrag. Varför i all sin dar ska givaren stödjas när det är organisationen som behöver pengar? Då inser man lätt hur orimligt kravet på avdragsrätt är. Varför ska Skatteverket belastas med 900 000 ansökningar om avdrag för något som inte har med inkomsttaxeringen att göra?
Det är lätt att vara generös med andras pengar.
Gotlands Tidningar har en bättre idé nu när Regeringen sett till att skatterna sänkts så att människor fått mer pengar att bestämma själva över.
Som argument använder hon det "rungande ja" som de tilltänkta mottagarorganisationerna lämnat i sina remissvar på det utredningsbetänkande som lämnades i somras (SOU 2009:59). Dessutom är, enligt en undersökning som organisationen låtit göra, 60 procent av givarna positiva. Ja, vad väntade hon sig? Det är väl klart att det är skönt med sänkt skatt.
Om det nu är så att man vill att staten ska stödja de organisationer man ger bidrag till, så låt sådana (godkända) organisationer begära ett statsbidrag motsvarande viss andel av inkomna bidrag. Varför i all sin dar ska givaren stödjas när det är organisationen som behöver pengar? Då inser man lätt hur orimligt kravet på avdragsrätt är. Varför ska Skatteverket belastas med 900 000 ansökningar om avdrag för något som inte har med inkomsttaxeringen att göra?
Det är lätt att vara generös med andras pengar.
Gotlands Tidningar har en bättre idé nu när Regeringen sett till att skatterna sänkts så att människor fått mer pengar att bestämma själva över.
lördag 10 oktober 2009
DONATIONER GÖR GOTT
Pernilla Ström gläds i DN den 10 oktober åt att även fåmansbolagsägare genom en dom nyligen av Regeringsrätten kan ge gåvor med obeskattade medel och slår ett slag för avdragsrätt för gåvor.
Ja, donationer gör gott - i synnerhet när en del betalas av det allmänna. "Do good with other peoples money", som Milton Friedman sa.
Ja, donationer gör gott - i synnerhet när en del betalas av det allmänna. "Do good with other peoples money", som Milton Friedman sa.
onsdag 7 oktober 2009
SKATTEFRIA GÅVOR FRÅN FÅMANSBOLAG
Regeringsrätten har i en dom i ett förhandsbeskedsärende nyligen har överprövat att Skatterättsnämnden ansett att en aktieägare skulle kunna skänka bort en kommande aktieutdelning från ett fåmansbolag utan att beskattas för den. Gåvan ska ges innan utdelningen lämnas. Skatteflyktslagen ansågs inte tilllämplig. Redan för några år sen konstaterade Regeringsrätten i en dom (RÅ 2006 ref. 45) att detta gick för sig såvitt avsåg utdelning från börsnoterade bolag. Att det var oklart om det rättsfallet var tillämpligt på fåmansbolag hänger samman med inkomstskattelagens regler om "utdelningsutrymme" och sparat sådan utrymme. En minoritet i Skatterättsnämnden ansåg att dessa regler ledde till att beskattning borde ske. En ledamot av Regeringsrätten tyckte nog det också och framhöll att domen var inkonsekvent med hänsyn till de reglerna. Dessutom skulle aktieägen ha utdelningsbeskattats (RÅ 2007 not. 161) om gåvan hade lämnats direkt från bolaget till mottagaren. Med hänsyn till 2006 års rättsfall instämde hon dock i majoritetens mening och godtog att aktieägaren inte skulle utdelningsbeskattas.
Skattefriheten blir därmed en sak för lagstiftaren att ta ställning till. Det kommer säkerligen att ske - om inte förr - i samband med att Regeringen tar ställning till de i somras avlämnade betänkandena om Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet, SOU 2009:59, och Moderniserade skatteregler för ideell sektor, SOU 2009:65.
Så sista ordet om skattefrihet för gåvor med aktieutdelningar är nog inte sagt. Men lagstiftningsprocessen tar tid. Och trycket på Regeringen att öppna för skattefrihet för gåvor är högt. Så det lär nog bli svårt att täppa till de öppningar som nu har godtagits.
Dagens Industri som rapporterar om rättsfallet den 7 oktober sätter rubriken Mer välgörenhet befrias från skatt. Det kan man nog se som ett led i kampanjen. Givarens skattefrihet (det är den målet gäller) är nämligen inte beroende av att gåvan skänks till välgörenhet. Gåvoskatten för mottagare (välgörenhet eller ej) är borttagen sen flera år. Däremot blir mottagaren inkomstbeskattad om han inte (som vissa välgörenhetsorganisationer) är skattebefriad.
Skattefriheten blir därmed en sak för lagstiftaren att ta ställning till. Det kommer säkerligen att ske - om inte förr - i samband med att Regeringen tar ställning till de i somras avlämnade betänkandena om Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet, SOU 2009:59, och Moderniserade skatteregler för ideell sektor, SOU 2009:65.
Så sista ordet om skattefrihet för gåvor med aktieutdelningar är nog inte sagt. Men lagstiftningsprocessen tar tid. Och trycket på Regeringen att öppna för skattefrihet för gåvor är högt. Så det lär nog bli svårt att täppa till de öppningar som nu har godtagits.
Dagens Industri som rapporterar om rättsfallet den 7 oktober sätter rubriken Mer välgörenhet befrias från skatt. Det kan man nog se som ett led i kampanjen. Givarens skattefrihet (det är den målet gäller) är nämligen inte beroende av att gåvan skänks till välgörenhet. Gåvoskatten för mottagare (välgörenhet eller ej) är borttagen sen flera år. Däremot blir mottagaren inkomstbeskattad om han inte (som vissa välgörenhetsorganisationer) är skattebefriad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
