RISKKAPITALBOLAG, MONOPOL OCH SKATT

Jacob Bursell upphetsar sig i SvD den 6 september över att riskkapitalet både får "monopol på hela den svenska gasinfrastrukturen" och undgår att betala svensk (och kanske även utländsk) skatt på vinsten. Riskkapitalbolaget EQT har nämligen förvärvat aktierna i Swedegas, som äger stora delar av naturgasnätet och tar i oktober över den sista delen från EON.

Förra året redovisade Swedegas en vinst på 84 miljoner kronor, en nettomarginal på över 29 procent. Konkurrensen verkar fungera dåligt.

Trots den präktiga vinsten betalar Swedegaskoncernen ingen skatt, vilket verkar bero på att de svenska koncernföretagen har en skuld till ett utländskt koncernföretag. Skulden anges vara 764 miljoner kronor och med en räntesats på 11,5 procent uppkommer en räntekostnad, som utraderar nästa hela vinsten.

"EQT väljer att strukturera ägandet utifrån ett internationellt perspektiv som skapar högsta möjliga lönsamhet för ägarna", säger EQTs presstalesman Johan Hähnel på sedvanligt fikonspråk. Självklart, varför skulle man inte göra det? Det är inget att skämmas för.

De som borde skämmas är de ansvariga för den lagstiftning som gör detta möjligt och nödvändigt. Tag bort bolagsskatten och trafiken försvinner. Ränteflödet upphör och de komplicerade och svårgenomträngliga bolagskonstruktionerna behövs inte.

Bursell kryddar sitt scoop med att Per Nuder är delägare i Swedegas, och "därigenom en av de ansvariga bakom riskkapitalbolaget EQT:s kontroversiella bolagsstruktur". Vem sa att strukturen var kontroversiell? Den är effektiv för sitt syfte och - får man anta - inom ramen för lagstiftningen. För egen del kan jag kritisera Per Nuder för att han inte verkade för att avskaffa den svenska bolagsskatten när han var finansminister.

Men räntan på en skuld till ett närstående företag på 11,5 procent förefaller orimligt hög. Här finns anledning för Skatteverket att ingripa. I ett mål i Regeringsrätten (numera Högsta Förvaltningsdomstolen) från 2010 hade Skatteverket framgång vad det gällde räntesatsen för lån från moderföretag, som borde sporra.

Det senast numret av tidskriften Skattenytt (nr 9 2011) innehåller en intressant artikel av doktoranden i finansrätt vid Stockholms universitet, Jesper Johansson, om de svenska reglerna för begränsning av ränteavdrag som infördes 2009. Johansson visar hur verkningslösa reglerna är på grund av att kapital är fungibelt, (direkt utbytbart), lättrörligt och omöjligt att "spåra", dvs. i någon objektiv mening hänföra till viss tillgång. Och ändå gäller reglerna bara för räntor på skulder på grund av koncerninterna bolagsöverlåtelser. Det företag som finansierar ett externt förvärv med lån har normalt full avdragsrätt för räntan. Genom att att ta ett lån från ett utländsk koncernföretag kan ett svenskt företag därför betala och få avdrag för räntan till ett närstående företag som kanske inte beskattas för räntor eller som är verksam i ett land som inte beskattar företagsvinster.

Samma nummer av tidskriften innehåller en intressant artikel av Pär Magnus Wiséen, PWC, (På kollisionskurs med armlängdsprincipen) om hur räntan i skattesammanhang ska beräknas, en "vetenskap" som ger lika många svar som antalet frågare.

Bägge artiklarna ger goda argument för att avskaffa bolagsbeskattningen.