INVESTORS SKATTER

SvD jagar Investor med dotterbolag för att de inte betalar tillräckligt med skatt. Varken Mölnlycke, Gambro eller Lindorff har betalt skatt på flera år, skriver tidningen den 13 november.

Vad ska de göra? Ska de betala mer än lagen kräver? Hur mycket mer?

Man kan visserligen undra över hur domstolarna kan acceptera avdrag för räntor på koncerninterna lån på uppemot 15 procent.

Nu framgår det inte till vilka räntorna betalts. Det sägs bara att

Investor har som investmentbolag inte behövt betala skatt på ränteintäkterna.

Fel. Ränteinkomster är skattepliktiga även för investmentföretag.

Den tidigare meddelägaren i Mölnlycke, Morgan Stanley, ska inte heller ha behövt betala skatt på ränteinkomster från Mölnlycke

genom att lägga sitt ägande i ett bolag i Luxemburg.

Det kan väl knappast Mölnlycke eller Investor kritiseras för. Och varför skulle ett amerikansk bolag betala skatt i Sverige på räntor härifrån? Utländska rättssubjekt beskattas inte enligt svensk lag för ränteinkomster härifrån. Det är helt avsiktligt och medvedet. Det ska vi bara vara tacksamma för. En sådan skatt skulle bara höja avkastningskraven för utlänningar på investeringar i Sverige.

För att få det att låta ännu mer suspekt framhålls att

Investor kan plocka hem utdelningar från bolaget, utdelningar som är skattefria eftersom Investor är ett investmentbolag.

Det är sant, men det beror på att investmentföretag är intermediärer, och skulle de beskattas för utdelningsinkomster skulle s.k. kedjebeskattning uppstå, dvs beskattning skulle uppkomma i ett nytt ägarled utan att nya värden skapats. Rent tekniskt har detta lösts så att investmentföretag faktiskt beskattas för mottagen aktieutdelning (och alla andra slags inkomster utom kapitalvinster på delägarrätter, dvs aktier o. likn.), men de får avdrag för egen lämnad utdelning. Avdrag får ske även mot andra inkomster än aktieutdelningar, t.ex. räntor.

Syftet med bestämmelserna är att någon beskattning inte ska ske hos investmentföretag för utdelningsinkomster, om inkomsterna delas ut till andelsägarna. Vidare ska omplaceringar av aktier o.dyl. kunna ske utan beskattning. En schablonintäkt på 1,5 procent avses kompensera för den s.k. sparbösseeffekt som skattefriheten för omplaceringar medför.

Tidningens - och läsarnas - upprördhet kunde stillas om  bolagsbeskattningen helt avskaffades.

I papperstidningen fortsätter SvD sin kampanj den 14 november under rubriken AP-fonder duckar om nollad Investorskatt. Pensionsföretagen och pensionsfonderna slingrar sig som ålar. De vill naturligtvis inte stå på skatteplanerarnas sida, men det är ju pensionärernas pengar man förvaltar. Mot vem har man högst lojalitet? Ossian Ekdahl på Första AP-fonden säger det enda riktiga:

Vi tycker inte att det är en ägarfråga utan en regleringsfråga. Om man tycker det är fel på reglerna så är det lagstiftarens uppgift att se över dem.

Helt rätt. Avskaffa bolagsbeskattningen.

SvD

BOLAGSSKATTESATSENS REDUKTION SKA INTE FÅ MISSBRUKAS

Regeringen har den 18 april 2013 överlämnat skrivelsen Meddelande om kommande förslag om begränsningar av möjligheten att göra avdrag för koncernbidrag (skr. 2012/13:149) till riksdagen. I skrivelsen aviseras kommande förslag om att i vissa situationer begränsa möjligheten att göra avdrag för koncernbidrag. I skrivelsen har regeringen bedömt att det föreligger särskilda skäl för att med stöd av undantagsbestämmelsen i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen tillämpa den föreslagna regeln på beskattningsår som avslutas efter den 18 april 2013, dvs. från och med dagen efter dagen då skrivelsen överlämnades till riksdagen.

Bakgrunden är att att bolagsskattesatsen sänks den 1 januari 2014 från 26,3 till 22 procent, dvs till 83,65 procent av dagens procentsats.

I en promemoria lämnar regeringen förslag om begränsningar av möjligheterna att göra avdrag för koncernbidrag. Förslaget innebär att företag med beskattningsår som börjar före den 1 januari 2013 och som avslutas efter den 18 april 2013 vid tillämpningen av 35 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) under det beskattningsåret bara får dra av 83,66 procent av koncernbidrag som har lämnats till ett företag med beskattningsår som börjar efter den 31 december 2012 och som avslutas efter den 18 april 2013. Syftet med förslaget är att förhindra att företag med hjälp av koncernbidrag flyttar vinster hänförliga till beskattningsår som påbörjats före den 1 januari 2013 till ett annat företag i koncernen där vinsterna blir föremål för den lägre skattesats som gäller för beskattningsår som påbörjats efter den 31 december 2012.

Procentsatsen har avrundats uppåt för att den sammantagna skattebelastningen på givaren och mottagaren inte ska bli mer än 26,3 procent. Om således ett bidrag lämnas med 100 kommer detta belopp att beskattas med 22 procent hos mottagaren. Skatten på detta belopp uppgår således till 22 (100 x 0,22). Givaren å sin sida får göra avdrag med 83,66, varefter det återstår 16,34 som beskattas med 26,3 procent. Skatten på detta belopp uppgår till 4,3 (16,34 x 0,263).

Om det nu anses lämpligt att sänka bolagsskattesatsen, varför då inte låta dem som har de praktiska förutsättningarna att åstadkomma detta så fort som möjligt göra detta?

3:12-REGLERNA BLEV FÖR BRA

De ökända 3:12-reglerna, som infördes vid den stora skattereformen 1990 och som avser att förhindra att arbetsinkomster omvandlas till kapitalinkomster, har alltid varit ett hatobjekt bland företagare. Och detta trots att reglerna ändrades 2006 och numera ger en avsevärd skattelindring för företagarinkomster i förhållande till tidigare och i förhållande till beskattning av andra arbetsinkomster. Och det var också den uttalade meningen.

Politikernas och skatteteknikernas övertro på styrning av ekonomin fick dem att införa regler som skulle stimulera löneintensiva företag. Med skatteförmåner skulle sysselsättningen stimuleras.

Dessa skatteförmåner blev så bra och populära att de som reagerade exakt så som reglerna motiverade nu kritiseras för skatteplanering.

– Jag tycker det är stötande när man ser personer som har höga inkomster, som är lätt att uppfatta att de kommer från tjänst, skatteplanerar på ett sådant sätt att de undviker skattebetalningar, säger Finansminister Anders Borg till Ekot.

 

Att företagarna har reagerat precis så som man kunde förvänta sig har belysts i en utmärkt studie för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) av Annette Alstadsæter och Martin Jacob.
 
Kryphål skriver SvD den 12 februari. Nej, en vidöppen dörr med en inkastare som lockar med nedsatt entréavgift för den som tar med sig gäster. Det bör dock framhållas att de förmånliga beskattningsreglerna på ägarnivå motvägs av en extra skatt på bolagsnivå. Bolaget måste nämligen först betala bolagsskatt för de vinster som delas ut.

Huvudet på spiken slår PJ Anders Linder i sin mördande ironiska men helt korrekta beskrivning av irrvandringen mot dagens 3:12-regler i SvD den 13 februari. Full fart i evighetsmaskinen.

Samma spår är Tobias Wikström inne på i Dagens Industri den 13 februari. Utan statlig inkomstskatt på arbetsinkomster behövs inga 3:12-regler. Utdelning skulle beskattas med 30 procent  kapitalskatt och lön med ca 30 procent kommunalskatt. Men tas också bolagsskatten bort kan även skatteplikt och avdragsrätt för räntor avskaffas. Därmed uppkommer en budgetförstärkning på 15 miljarder kr från bortfallet av hushållens ränteunderskott på 50 miljarder. Då, Tobias, skulle skattekonsulternas marknad verkligen minska kraftigt. Och vad skulle skatteakademikerna syssla med?

SKATTEPARADISET SVERIGE

CLAES-MIKAEL JONSSON, LO-jurist, och KRISTOFFER ARVIDSSON THONÄNG, Seko-utredare,  återkommer i SvD den 7 november med sin kritik mot den föreslagna nedsättningen av bolagsskattesatsen.

Genom bolagsskattesänkningen hoppas [regeringen] på ett förbättrat investeringsklimat i Sverige. Men effekterna på investeringarna kommer först på längre sikt. Enligt OECD:s utvärdering av tillväxtfrämjande reformer ger sänkt bolagsskatt på kort sikt små effekter. Efter fem till tio år är effekten fortfarande begränsad och investeringarna uppgår då till halva skattesänkningen.

Särskilt om det skulle dröja några år innan bolagsskattesänkningen skulle få effekt, är det angeläget att den görs snarast. Som Leif Johansson skrev härom dagen i Dagens Industri har

det samlade bolagsskattetrycket --- stor betydelse för var globala företag väljar att lägga sina investeringar.
 

Därtill kommer att om andra länder sänker bolagsskattesatsen snabbare än Sverige, går vi miste om (eller uppnår aldrig) fördelen att ha lägre skattesatser än omvärlden.


Vidare skriver L och AT

I klartext, efter fem till tio år kommer minst 8 av de 16 miljarderna, som regeringens skattesänkning kostar, att hamna i aktieägarnas egna fickor. Vid en internationell jämförelse tycks det inte heller finnas något enkelt samband mellan bolagsskattens nivå och investeringar som andel av BNP.

Hur kan de tro att bolagsskattesänkningen hamnar i aktieägarnas fickor? Varför skulle den långsiktiga relationen mellan ersättningen till löntagare och aktieägare förändras för att bolagsskattesatsen ändras? Inte har aktieägarnas långsiktiga andel minskat i förhållande till löntagarnas bara för att bolagsskatt en gång infördes och höjdes. Inte har den ökat för att bolagsskatten sänkts. Varför skulle fackföreningarna inte framgångsrikt kunna bevaka det ökade utrymmet när bolagen blir av med en kostnad bara för att kostnaden avser bolagsskatt? På kort sikt drabbar säkerligen en höjd bolagsskatt aktieägarna, liksom de kortsiktigt kan dra fördel av en skattesänkning. Det är en fråga om övervältringseffekter och elasiticiteter. Den omedelbara effekten hamnar i företagen, vilkas räntabilitet och risknivå ändras.

Vad som sker på lite längre sikt är att skatten försvinner som kostnad och företagen slipper kalkylera med skatteeffekter vid investeringar och affärsbeslut. Den skatt som bolagen i dag betalar in bekostas av löntagare, konsumenter och aktieägare. Utan bolagsskatt kommer ett motsvarande skattebelopp att betalas direkt av dessa.

Bolagsskatten är onödig, skadlig och ger utrymme för improduktiv skatteplanering.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

 

BESKATTNING AV FASTIGHETER

Peter Benson, som kallar sig börsexpert, har begått vad som i rubriken betecknas som en analys av bolagsskatt i SvD den 2 juni.

Analysen är dock snarast ett tyckande.

Han gläds åt att vissa fastighetsbolag - Hufvudstaden och Fastpartner - låter sig beskattas hårdare än andra. Annat är det med bolag som Castellum och Wihlborgs med flera. Här är det oftare fingerfärdigheter i skatteplanering i den högre skolan som gör att bolagen är så snubblande nära den skattemässiga nollvisionen, skriver han.

Jag vet inte vad Castellum och Wihlborgs haft för sig, men varför skulle de betala mer skatt än lagen föreskriver? Jag utgår ifrån att de följt lagens regler.  Vill verkligen Aktiespararna, i vilkens samarbete publiceringen av artikeln i SvD sker, att bolagen ska betala en skatt de inte är skyldiga att betala?

Om det uppfattas som orättvist att vissa bolag kommer lindrigare undan beskattningen än andra, är det bara ett gott exempel på det oberättigade med bolagsbeskattningen.

Förresten, är inte Fastpartner det bolag som missköter sitt ägande av Rinkleby Centrum? Värre än Boultbee enligt en artikel i samma nummer av SvD.

VILLARD VANN SITT PERUMÅL I FÖRVALTNINGSRÄTTEN

För en tid sedan gick drevet mot Bertil Villard för att han utnyttjat möjligheterna att reducera sin skatt via ett bolag i Peru. Nu har Förvaltningsrätten i Stockholm avgjort frågan - till Villards förmån. SvD och DN skriver "Förvaltningsrätten menar att överföringen juridiskt sett inte kan jämställas med en skatteflykt". Jag hoppas Förvaltningsdomstolen inte skrivit så. Vad för prövning skulle förvaltningsrätten ägna sig åt om inte juridisk prövning?

Enligt Affärsvärlden får han 100 000 kr i ersättning för sina rättegångskostnader.

Domen lär överklagas eftersom Skatteverket drivit frågan om Peruuppläggen till Högsta Förvaltningsdomstolen. HFD har den 15 juni 2011 meddelat prövningstillstånd i målet som avgjorts av Kammarrätten i Stockholm. Det får antas att PT kommer att meddelas även i Jönköpingsmålet.

SKATTER OCH CSR

Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson vill göra skatter till en fråga om Corporate Social Responsibility. Skattefrågorna hör hemma i företagens etiska riktlinjer, skriver han i en debattartikel i Dagens Industri den 18 maj. Företagets skatteplanering är en styrelsefråga.

Ja, men att det blir en styrelsefråga beror på att allmänna opinionen kan uppröras över företagets åtgärder att undvika skatt på sätt som allmänheten inte förstår, vilket påverkar företagets varumärke och allmänna anseende. Det mesta som involverar flera företag och flera transaktioner blir "avancerad skatteplanering" om det resulterar i lägre skatt än "rimligt". Är det gränsöverskridande transaktioner blir det kanske t.o.m. "aggressiv avancerad skatteplanering". För mer eller mindre kunniga journalister är det någonting spännande att skriva om. Tänk att få fälla en sextontaggare!

Så huvudprincipen för framför allt börsnoterade och andra storföretag är att inte riskera att hamna på löpsedlarna. Därmed kan sådana företag tvingas att avstå från ändamålsenliga dispositioner, eftersom det inte går att vinna en debatt om skattedispositioner på löpsedlarna. Alla företag är dock inte lika känsliga, så bolagsskatten kan vara konkurrenssnedvridande.

Det är självklart att regler ska följas så länge de gäller, även om de är tokiga. Men att göra skatteplanering till en CSR-fråga är verkligen att ta i i överkant. I frågor som gäller mänsklig samvaro och omsorg om miljö m.m. är det en moralisk fråga hur man beter sig på områden som inte är lagreglerade. Man gör inte vad som skadar en medmänniska eller miljön, även om det inte finns någon lag som förbjuder beteendet. Allt går inte att reglera, och tillvaron skulle bli outhärdlig utan ömsesidig hänsyn och utan spontant bistånd utan krav på motprestation i livets olika situationer. De allra flesta agerar också i enlighet med sådana principer utan att fundera över om det finns lagstiftning.

Men skatteregler är inget av naturen givet. Skatteregler är mer eller mindre skickligt hopsnickrade regler för att finansiera det allmännas uppgifter. Nullum tributum sine lege är en urgammal och självklar princip. Det finns ingen skyldighet att betala andra skatter än dem som lagstiftaren beslutat om. Det krävs lagstiftning för att dra in skatt från medborgarna. Det hindrar inte dem som vill ge mera att skänka till allmänna behov, men ett sådant krav finns inte.

Det företag som betalar mer skatt än lagen föreskriver misshushållar i själva verket med aktieägarnas pengar, liksom det gör om det gör utbetalningar som strider mot ändamålet enligt bolagsordningen. Det sistnämnda kan vara straffbart, och styrelse och mottagare kan bli ersättningsskyldiga. Företag har ingen skatteförmåga enligt gängse principer. Företag har inget människovärde och kan inte ställa krav på samhället för sin överlevnad och dräglighet i tillvaron. Ingen har moralisk eller juridisk skyldighet att hjälpa ett företag i nöd.

Företag är inget annat än ett redskap för människor att effektivt producera livets nödtorft. Det som blir över ackumuleras i företaget och gör det bättre rustat för sin uppgift i en kommande period. Eller också delas det ut till individer för privata dispositioner. Då först är det berättigat att det allmänna tar en del av produktionsresultatet för finansiering av sina åtaganden. Förr eller senare får individen glädje av dessa.

IHs artikel är nog mera en argumentation för den av Skatteverket självpåtagna uppgiften att erbjuda fördjupad samverkan mellan näringslivet och Skatteverket, vilket IH puffar för i slutet av sin artikel. De problem som den metoden avser att lösa hanteras bättre och utan risk för sammanblandning av Skatteverkets funktioner med att bolagsskatten avskaffas.

Det löser också en lång rad andra problem.

Kerstin Nyquist från Svenskt Näringsliv ger svar på tal i DI den 19 maj under rubriken Skatteverket ska prata lag inte moral.

Lagarna är till för att skydda medborgarna från såväl Skatteverkets som andra myndigheters godtycke, och så bör det vara i framtiden också. Har lagstiftningen brister kan den ändras. Det är dock våra folkvalda som ska ha och kan ta det ansvaret.

QUOD LICET JOVI, NON LICET BOVI

En person i samhällets toppskick har utnyttjat lagens möjligheter (rättigheter) att begränsa sin skatt. Det får man inte göra. Det var annat förr. Då fick Jupiter göra lite av varje som inte var tillåtet för gemene man och boskap. Nu gäller dessbättre likhet inför lagen. Men ju högre upp desto större krav. Man får inte ens göra allt som är tillåtet.

Jakob Heidbrink har en välskriven kommentar till händelsen på sin blogg.

Jag skulle vilja se vilka av dem som förfasar sig över Villards beteende som inte skulle göra likadant, om de hade chansen att ta ut vinstmedel (redan beskattade med 26,3 procent i bolaget) på 25 milj. kr. ur ett eget bolag. I själva verket är kanske beskattning av en entreprenör destruktiv. De vinstmedel han samlat upp i sitt företag är troligen en mycket liten andel av de värden han skapat och som tillfallit anställda och kunder. Vad som ytligt sett är rättvisa är inte ekonomiskt effektivt.

Men kan man jämföra en entreprenör med en vanlig löntagares och hävda att det är orättvist att entreprenören betalar lägre relativ men högre absolut skatt? En företagare som ägnar årets alla dagar och timmar att jaga inkomster till företaget för att kunna avlöna sina anställda, som - med all rätt - kan koppla av arbetet mellan 17.00 och 09.00. En företagare som riskerar sitt kapital för sin affärsidé. Villard sägs ha betalt skatt med 4 procent genom sina transaktioner. 4 procent på 25 milj. kr. är 1 000 000 kr. Högre skatt än vad de flesta har i inkomst. Och då torde Villards bolag redan betalat ca 10 milj. kr. i bolagsskatt för att kunna dela ut 25 miljoner.

Saken gäller om inkomster från peruanska aktier får beskattas i Sverige. Enligt en tidigare lydelse av skatteavtalet mellan Peru och Sverige gällde att endast Peru fick beskatta sådan vinst. Om Peru inte utövade sin beskattningsrätt kunde dock Sverige utöva sin beskattningsrätt enligt intern rätt, en s.k. subject to tax-klausul.
Principerna för tolkningen av avtalet slogs fast av Regeringsrätten (numera Högsta Förvaltningsdomstolen) redan i rättsfallet RÅ 2004 not. 59. I det fallet skedde ingen beskattning alls i Peru och frågan blev därför om och hur subject to tax-klausulen i avtalet skulle tillämpas. Eftersom klausulen enligt Regeringsrätten inte var tillämplig, hade Sverige ingen beskattningsrätt även om Peru inte beskattade.

Det torde vara utgången i det målet som satte igång ett förfarande i stor skala för att undvika beskattning av uppsamlade vinster i svenska företag. Villardfallet tycks vara ett av dessa. Skatteverket motsatte sig dock att företagen och/eller dess ägare skulle kunna undgå beskattning på det avsedda sättet och har haft framgång i lägsta instans, Förvaltningsrätten. Nu har några av målen nått Kammarrätterna.

Eftersom transaktionerna inte stred mot vare sig skatteavtal eller intern materiell skatterätt, har Skatteverket angripit frågan med hjälp av skatteflyktslagen. I ett mål i Kammarrätten i Stockholm (mål nr 3448-10) 7 januari 2011 ansågs skatteflyktslagen dock inte tillämplig. Kammarrätten ansåg inte att skatteavtalets utformning och text gav stöd för att tolka dess syfte så att det fanns en gemensam partsavsikt att förhindra skatteflykt. Därmed var fjärde rekvisitet i skatteflyktslagen inte uppfyllt. Skatteverket har överklagat domen till Högsta förvaltningsdomstolen (mål nummer 1335-11 och 1336-11). Kammarrätten i Jönköping kom den 2 maj 2011 (mål nr 3855-09 m.fl.) fram till att skatteflyktslagen kunde tillämpas. Kammarrätten ansåg att förfarandet kunde anses strida mot syftet med de aktuella artiklarna i skatteavtalet. Någon sådan passivitet från lagstiftarens sida som skulle kunna tolkas som att lagstiftaren godtagit förfarandet ansåg Kammarrätten inte föreligga. Rättens slutsats blev därför att rekvisitet i punkt 4 var uppfyllt.

Det är väl för att Skatteverket nu nått framgång i en kammarrätt som Villardfallet har blivit allmänt känt. Det förefaller dock som fallet ännu inte hunnit prövats ens av Förvaltningsrätten.

Den teknik som använts i de nämnda kammarrättsmålen är något annorlunda än den i Regeringsrättsdomen, men i frågan om beskattningens fördelning mellan Sverige och Peru synes parterna med hänvisning till den domen överens, dvs. den materiella rätten ger stöd för att inkomsterna inte ska beskattas i Sverige. Det är tillämpningen av skatteflyktslagen som prövas.

Skatteverket har överklagat domen från Kammarrätten i Stockholm till Högsta Förvaltningsdomstolen. Det får väl antas att även domarna från Kammarrätten i Jönköping överklagas. Det förefaller sannolikt att prövningstillstånd meddelas. Dels gäller frågan om tillämpning av skatteflyktslagen på skatteavtal, dels har två kammarrätter kommit till skilda utgångar i likartade frågor, och troligen är det många fler än Villards fall som ligger och väntar på dom i Förvaltningsrätten.

Ett nytt skatteavtal med Peru 2007 gör att den typ av transaktioner som föranlett domstolsprövningarna inte längre företas.

DN

CCCTB - GEMENSAM SKATTEBAS FÖR FÖRETAG

I Dagens Industri skriver Anna-Lena Ahlqvist den 11 maj om diskussionerna om en för EU-företag gemensam bolagsskattebas (CCCTB). DI beklagar att Anders Borg varit negativ till ambitionerna men gläds åt att regeringen nu kommit fram till att EU-lagstiftning är bästa sättet att uppnå de önskade fördelarna för företagen.

I förra veckan enades dock en majoritet i Skatteutskottet av S, V, MP och SD om att förslaget inte ska anses förenligt med närhetsprincipen, vilket det är lätt att spontant instämma i. Det är ju raka motsatsen! Beskattningsunderlaget ska ju bestämmas på EU-nivå och inte av de enskilda staterna. Att hittillsvarande förfarande ställer till svåröverstigliga problem är inte skäl för att förflytta beslutsrätten från de enskilda staterna till Bryssel. I vart fall inte om det finns enklare metoder. Det finns det.

I dag ska förslaget debatteras i Riksdagen.

Avsikten är visserligen staterna ska få bestämma sin bolagsskattesats själva. Ett sätt att slippa problemet på nationell nivå är då att ett land bestämmer sig för en mycket låg skattesats. Det ska också vara frivilligt för företagen att ansluta sig till systemet, vilket kan göra det lockande för företag med verksamhet i flera stater som kan behöva utjämna vinster och förluster. Nettoresultatet ska sedan fördelas mellan berörda stater enligt fördelningsnycklar; arbetskraft, tillgångsmassa och försäljning ska vägas in.

Det är lätt att föreställa sig att staterna från tid till annan tycker att metoden missgynnar det egna landet och vill omförhandla principerna. Hur ska 27 länder vinna enighet? Det blir snart enklast att sluta med fördelningen och låta hela bolagsskatten finansiera unionen. Då kommer rätten för den enskilda staten att bestämma sin skattesats att upphöra. I den nya skattemiljön kommer säkert politiker att tycka att en låg skattesats ska anses som skadlig konkurrens. Så är det inte nu. Simsalabim så har vi en ny EU-skatt. Sen kan inga krafter i världen åstadkomma att denna destruktiva skatt avskaffas.

E-L A skriver att förslaget i grunden är bra för tillväxt och investeringar. Hur kan en beskattning som direkt, uteslutande och avsiktligt riktar sig mot tillväxten (vinsten) vara bra för tillväxten? Som Anders Borg tidigare hävdat är

bolagsskatten förmodligen den farligaste skatten vi har för tillväxt och investeringar. Det är den skatt som OECD har framhållit som den som har störst samhällsekonomiskt skadliga effekter.

Men det är lönsamt att ha kunskap om den. Häromdagen fick jag en inbjudan till en tvådagarskurs i Amsterdam om Taxation of Intellectual Property. Kursen inom detta begränsade området av företagsbeskattningen betingar det facila priset av 1.195 €. Därtill kommer kostnader för resa och hotell - samt inkomstbortfall under kurstiden. Med CCCTB som nytt kunskapsområde öppnas nya möjligheter för kursarrangörer. Kunskaperna är ju extremt värdefulla.

KAMPRAD ÄR INTE ENSAM

SvD har den 7 februari en artikel med ovannämnda rubrik. (I nätupplagan är rubriken ändrad till Många skatteplanerar som Ingvar Kamprad . Författaren verkar överraskad. "Man skulle kunna tro att skatteminimering är en svensk folkrörelse", skriver han. Förhoppningsvis talar har inte om sin egen tro.

En annan artikel i samma tidning utnämner möbeljätten till "symbol för de internationella företag som arbetar gränslöst, utan nationellt hemvist, med följd att de kommer undan skatt".


Som framgår av den förstnämnda artikeln förekommer den överallt och utövas av både fysiska och juridiska personer. Det är lite oklart om artikeln gäller skatteplanering i allmänhet eller internationell skatteplanering, men det förefaller vara de senare.

Att fysiska personer ska betala skatt för den samhällsservice de utnyttjar är givet. Att de ska betala efter förmåga är en sedan länge etablerad uppfattning. Den som tjänar 1 miljon kronor ska åtminstone betala samma andel av inkomsten som den som tjänar 100 tusen kronor. Många anser att den som tjänar mer också ska betala en större andel av sin inkomst än den som tjänar mindre, dvs. att skattesatsen ska öka med stigande inkomst (progressiv beskattning). Det kan kännas moraliskt tilltalande, men förmodligen har det ingen reell effekt på inkomstspridningen. Det är inkomsten efter skatt som räknas. Att fly från denna skatt men ändå förlita sig på samhällsservicen kan kritiseras, men det fordrar också ingripande sociala uppoffringar. Man måste avveckla sin bosättning i ett land och skaffa sig en bosättning i det andra och faktiskt flytta dit.

Ett företag kan etableras var som helst. En verksamhet kan skaffa sig hemländer i hur många länder som helst genom att etablera dotterbolag. Ett företag är inte som en människa en odelbar enhet. Ett företag föds inte som en människa med ett "innehåll". Företaget förses med uppgifter och innehåll av sin ägare. Företagets uppgift är ingen annan än att utveckla och förkovra ett kapital (en uppfinning, en affärsidé, en naturtillgång). Om detta görs framgångsrikt (det uppstår vinst, dvs skapade produkter/tjänster värderas högre än förbrukade resurser) är detta till glädje för mänskligheten: anställda har fått sysselsättning och ägaren kan ta ut vinsten eller låta den stå kvar i företaget och öka möjligheten till framtida sysselsättning av anställda och vinst (för uttag eller nedplöjning i företaget) osv. Denna samhällsnyttiga insats "belönas" med beskattning. Förlust, dvs. förstöring av befintliga resurser föranleder ingen samhällsreaktion.

Är det att undra på att företaget söker undvika denna kostnad liksom alla andra kostnader? T.ex. genom att etablera vissa verksamheter i länder där vinsten beskattas lägre än på annat håll. Det enda "moraliska" argumentet mot detta beteende är att småföretag och andra nationellt bundna företag som inte kan etablera verksamhet utomlands får försämrade konkurrensmöjligheter. Men det är ju politikerna som är ansvariga för att ha skapat grunden för denna konkurrensstörning. Företagen anpassar sig så gott de kan till givna förutsättningar.

Artikelförfattaren ser två "samhällsekonomiska stötande eller åtminstone kontroversiella konsekvenser". Den ena är att skatteplanering skapar växande inkomst- och förmögenhetsklyftor. Här är det väl framför allt privatpersoners skatteplanering som avses. Tja, men även med proportionell skatt skapas växande klyftor i absoluta tal. Den andra är "det växande bekymret att få ihop den statsfinansiella ekvationen. --- Men inte ens Irland vill höja sin extremt låga bolagsskatt", skriver författaren. Men bolagsskatten är inte ens kameralt av någon större betydelse. I Sverige svarar bolagsskatten för ca fem procent av de totala skatterna och avgifterna, och på lång sikt är den helt betydelselös: det som bolagen inte betalar i skatt på vinsten, blir skatt på större utdelad vinst och/eller högre löner vilket ger ökat underlag för inkomstskatter, sociala avgifter, moms och olika konsumtionskatter.

Den låga bolagsskatten på Irland hade denna gynnsamma effekt för landet. Undra på att de slogs för att ha den kvar. Undra på att Merkel och Sarkozy ville ha bort den. Men vid närmare eftertanke insåg de, att om landet ska komma på fötter och kunna betala tillbaka lånen, kan förutsättningarna för dess näringsliv inte försämras.

Helst skulle den avvecklas helt.

VILKEN SKATT SKA IKEA BETALA?

Följetongen om IKEA rullar vidare i Uppdrag granskning.

Till vilket land ska IKEA betala vinstskatt och hur mycket?

Jag önskar att alla de som indigneras över att IKEA-företagen världen över betalar royalties på all försäljning, som tydligen till slut hamnar i en stiftelse i Liechtenstein, skulle tala om vilken skatt IKEA borde betala i Sverige och i alla de länder där IKEA är verksamt. Det har inte gjorts gällande att IKEA skulle bryta mot något lands skattelag. Det är kanske t.o.m. så att fristående företag, som drivs under namnet IKEA, också betalar royalty för sin rätt till varumärket.

Reaktionen på programmet är en bra illustration av den okunnighet som präglar allmänhetens - och politikers - syn på företagsbeskattningen. De tror att det finns en enkel formel för att fastställa beskattningsunderlaget eller - än värre - att beskattningsunderlaget är något naturgivet. Det är fel. Det finns ingen annan metod att fastställa beskattningsunderlaget än att använda de regler som politiker har beslutat om. Att följa dessa kan aldrig vara fel; inte ens om det leder till en lägre skatt än någon intuitivt tycker är rimligt. Är företaget verksamt i flera länder måste det leva efter flera lagstiftningar. Detta ger utrymme för eller framtvingar dispositioner. Att företaget då väljer dispositioner som leder till högre skatt är knappast att begära. Det vore att försöka såga av den gren man sitter på.

En som i sin blog på s-info.se presenterar sig som

f.d. jurist senast anställd som föredragande vid Högsta domstolen i Stockholm med fastighetsrätt som specialitet. Under mitt yrkesliv var jag innan aktiv som domare på Gotland och i Umeå, Lycksele, Haparanda

förslår helt sonika att

Det är ju bara att inte längre tillåta avdrag för royalty i det bolag som betalar dem.

Man får vara tacksam att man inte drabbades av hans föredragningar i HD. "Underkänn allt som jag inte tycker om", tycks vara hans motto. Han citerar en skatteprofessor som intervjuades i programmet, som tyckte att skatteupplägget var absurt. Det är snarast en konsekvens av en absurd idé: att beskatta företags vinster.

Anders Borg tycker i programmet att Ingvar Kamprad skulle flytta hem igen. Det skulle dock knappast göra något åt beskattningen av royaltyintäkterna i Liechtenstein. Royaltyn tillhör stiftelsen och inte Kamprad. Att ha inflytande över en stiftelse innebär inte att man äger stiftelsens förmögenhet. Med tanke på Kamprads enkla livsföring behöver han inte göra så stora löneuttag som då skulle beskattas i Sverige. Men han måste kunna lita på att Sverige inte inför arvsskatt och förmögenhetsskatt.

Den indignation som programmet vill framkalla borde i stället riktas mot den stolliga idén att beskatta bolags vinster. Utan beskattning försvinner hela problemet. Det blir ännu tokigare med företagsbeskattning när, som i IKEA-fallet, verksamhet bedrivs i flera länder. Då tillkommer problemet hur den totala vinsten ska fördelas. Om det går att med lagliga medel fördela den så, att en större del av vinsterna kan redovisas i lågskatteländer, gör företaget naturligtvis det. Det kan t.o.m. hända att det land, där de största vinsterna redovisas, skulle motsätta sig att andra länder skulle få en större del av den totala vinsten. Det blir en kamp mellan länderna om beskattningsunderlaget snarare än en kamp mellan företaget och respektive stats skattemyndighet. En underförstådd - om än inte juridiskt bindande - princip är att företagen inte ska drabbas av en internationell beskattning som överskrider bolagens totala vinst.

Betydligt allvarligare än var och hur IKEA betalar skatt är frågan om successionen i företaget. Ingen av sönerna förefaller - av programmet att döma - lämpade eller intresserade av att ta över. Hur successionen ska ordnas regleras förmodligen i det stiftelsedokument som inte visas upp. Eftersom företaget sysselsätter så många personer, kan man tycka att företaget har ett socialt ansvar att förbereda dessa på hur det framtida ägandet ska arrangeras och verksamheten ledas.

Det kanske blir en aktieförsäljning till allmänheten, varefter IKEA blir ett börsnoterat storföretag bland många andra. Det vore närmast sensationellt att de entreprenörsegenskaper som Ingvar Kamprad har ådagalagt skulle kunna ärvas. Med tillgång till en förmögenhet på hundratals miljarder borde det inte vara någon större uppoffring att avstå från inflytande över ett företag man inte har intresse eller förutsättningar att leda.

SvD DI

ICAs SKATTEAFFÄRER IGEN

ICA har gått på pumpen igen. Förvaltningsrätten (det som förr hette Länsrätten) har nekat ICA ett ränteavdrag på 3,5 miljarder. Det är en följetong. Tidigare års taxeringar har nått högre instans. I juni 2010 förlorade ICA ett mål i Kammarrätten i Stockholm. Det lär väl ligga i Regeringsrätten i väntan på prövningstillstånd.

FABEGE STÅR PÅ TUR

Fabege tycks ha ägnat sig åt fastighetsaffärer via Holland i ett kommanditbolagsupplägg. Förvaltningsrätten prövar ärenden rörande skatteflykt. Den totala upptaxeringen uppgår till 7.098 miljoner kronor och det sammanlagda skattekravet till 2.038 miljoner kronor, inklusive skattetillägg, skriver bl.a. SvD, Veckans Affärer och Affärsvärlden.

Bolaget ger skattekravet proportioner. Det här kommer innebära att vi tappar 1,80 kronor per aktie”, säger bolagets vvd och finanschef Åsa Bergström. Men börskursen sjunker med 2,15 eller 3,08 procent.

Om några år och efter många dyra konsult- och domstolstimmar vet vi hur det gått.

I onödan.

Vad tycker styrelseledamoten Per Nuder?

MERA OM NORDIC CAPITAL OCH RISKKAPITALBOLAGEN

Dagens Industri fortsätter att rapportera om beskattningen av riskkapitalbolagens ägare. Riskkapitalföreningens vd Marie Reinius säger att hela branschen på lång sikt kan "förstöras" om Skatteverket står fast vid sin inställning. Skatteutskottets ordförande Henrik von Sydow (m) ifrågasätter förutsägbarheten i Skatteverkets tolkning av skattelagstiftningen och har flaggat för en översyn av regelverket, vilket även statssekreterare Hans Lindberg uppges ha gjort. Nu har Skatteverkets gd Ingemar Hansson bemött kritiken. Skatteverket har inte gjort "någon retroaktiv omtolkning av lagen. Självklart kan vi riva upp deklarationen några år bakåt i tiden om vi hittar något fel i dem", säger han.

Ja, så är det. Utan särskild anledning kan 2009 års taxering (2008 års inkomster) omprövas till utgången av 2010. Om det saknas relevant information i deklarationen kan så ske även av deklarationerna 2005 - 2008. Regler gäller alla; riskkapitalisterna är naturligvis inte särskilt skyddade.

DI verkar redan ha tagit ställning. I sin ledare den 8 november skriver DI: Frågan om hur riskkapitalbolagens vinstmedel ska beskattas bör självklart regleras lagstiftningsvägen, inte genom att Skatteverket försöker ändra praxis, vilket kan innebära åratal av domstolsprövning och osäkerhet. Det är dock såvitt jag kan se inte fråga om någon omtolkning. Riskkapitalisterna kan möjligen ha fått intryck av att deras uppfattning är riktig, t.ex. om skattemyndigheterna tidigare inte reagerat eller om Skatteverket rent av givit dem besked om att deras uppfattning skulle vara riktig. Endast om de fått ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden skulle Skatteverket varit bundet och riskskapitalisterna säkra på sin sak. Något sådant förhandsbesked har uppenbarligen varken sökts eller meddelats.

Utan att ha någon uppfattning om grunden för Skatteverkets inställning, kan jag möjligen tycka att riskkapitalisterna skulle sökt ett förhandsbesked hos Skatterättsnämnden om de varit osäkra på bedömningen. I all synnerhet som affärerna avser ansenliga belopp och de rättsliga strukturerna varit synnerligen utstuderade och komplicerade. Att de lagt upp sina affärer på ett sätt som minimerar skattebelastningen är begripligt och närmast självklart. Sker det inom ramen för gällande svensk och internationell skatterätt,vilket jag utgår ifrån, finns heller inget att invända däremot.

SVERIGE HALKAR EFTER

Dagens Industri publicerar den 14 oktober KPMG-s lista över bolagsskattesatserna inom EU. Endast smärre justeringar (i regel nedåt) har skett i förhållande till listan nere till höger på denna blogg. Min lista har nu justerats.

Helena Robertsson på KPMG, som gjort sammanställningen, säger att minskningen uppgår till 7 procentenheter (någon sorts genomsnitt, får man anta) på tio år. "Det handlar om enorma belopp som staterna går miste om", säger hon. Men där misstar hon sig säkerligen. Bolagsskatt är bara ett extremt krångligt sätt att ta in skatt som annars kommer in på betydligt enklare sätt. Bolagsskatterna minskar förstås i relation till bolagsvinsterna om skattesatserna sänks, men de lägre skattesatserna sänker avkastningskraven, attraherar utländskt kapital (eller motverkar utflyttning av investeringar) och underlättar kapitaluppbyggnad. Den ökade kapitalbasen ger ökade löner som ger ökade skatter på löneinkomster och lönekostnader och ökade skatteinkomster på konsumtion. De ökade vinsterna ger ökade utdelningar och ökade skatter på utdelningar och kapitalvinster. Och ÖKADE bolagsskatteinkomster.

Detta finns utrett här.

OLD WHIG, REVISION OCH BOLAGSSKATT

En för mig okänd person som kallar sig Old Whig har förstått galenskapen med bolagsskatten och ser klart hur den även infiltrerar och skadar andra ämnesområden. Så här skriver han i ett inlägg på Juridikbloggen i en kommentar till en blogpost om den bristfälliga revisionen i HQ Bank.

Detta belyser ett stort problem i det moderna samhället där lagstiftare och myndigheter ålägger plikter i ett privaträttsligt förhållande som leder till intressekonflikter. I synnerhet när det är strunt som företagens sk. ”samhällsansvar” CSR, Corporate Social Responsibility.

Milton Friedman uttryckte det mycket elegant:
”The only business of business is business”

Revisorn bör ha en sysslomannaställning enbart gentemot sin huvudman. Att kräva att revisorn ska anmäla olika typer av fel och brister till byråkrater eller skatteverket är helt uppåt väggarna fel.

När jag drev rådgivningsföretag var mitt första råd alltid till företagen att ha:
1. en redovisningskonsult
2. En revisor
3. en skattekonsult

Helst skulle alla tre vara olika bolag men 1 och 3 kunde vara densamma men revisorn måste hållas långt bort och revisionsfirman fick inte vara inblandad i skatteråden eller de underliggande transaktionerna. Detta gav revisorn fullt skydd och innebar att denne kunde fylla sina sysslomannaplikter mot kunden samtidigt som denne kunde fritt anmäla vad den fann som fel. Eftersom denne inte var inblandad i planeringen och den löpande bokföringen fans det inga fel att rapportera. Allt var redan planerat och klart, allt enligt gällande lagar, regler och förordningar.

Tyvärr är det idag så att revisionsfirmor har två avdelningar, skattekonsulter och revisorer, som samarbetar om varje kund. Tidigare hade de även managementkonsulter men efter ENRON skandalen var de tvungna att göra sig av med dem. Jag tycker personligen att revisorn enbart ska syssla med revision eftersom deras verksamhet har mer kommit att bli en sorts hybrid, privata poliser med statliga stöd. Skattekonsulterna skulle knoppas av enligt min mening så löses denna fråga.

Men det enklaste är att helt och hållet avskaffa bolagsskatten, den är en marginalinkomst för staten och om den avskaffas så återför staten de årligen förlorade 60 miljarderna i form av dynamiska effekter. Vidare kommer det att helt och hållet ta bort all skatteplanering samt det mesta kapital storbolag har i offshore-konstruktioner tas hem. Flertalet av alla skattekonsulter skulle inte behövas längre. Skatteverket kan sannolikt minskas med en tredjedel .

Varför har inte denna skatt avskaffats när det är en bagatell? Det kan finnas ett antal förklaringar:

1. Den gynnar storföretag eftersom de kan i princip planera bort all skatt, även om ett skatteutlåtande kostar mycket så är det på marginalen tingen. för den lille företagaren är det omöjligt att bära kostnaden.
2. Den ger stora intäkter till revisionsfirmor och skattekonsulter
3. Den ger många, många arbetstillfällen till skattebyråkrater och ger politiker många sköna lagar att skriva.

Dessa grupper har ett mycket starkt intresse av att behålla bolagskatten och har extremt stort politiskt inflytande.

Så sant

PRICEWATERHOUSE COOPERS SKATTEUNDERSÖKNING

SvD skriver den 26 augusti om en undersökning som revisions- och rådgivningsföretaget PriceWaterhouseCoopers gjort bland 300 skattechefer i större svenska bolag.

Personalbeskattningen, det vill säga inkomstbeskattningen och arbetsgivaravgifterna, toppar skattechefernas lista på viktiga skatteförändringar efter valet.

Skattecheferna ser däremot inte någon ytterligare sänkning av bolagsskatten som en högprioriterad fråga.

Nej, det är väl klart att personbeskattningen spelar störst roll. Inkomstskatter och arbetsgivaravgifter svarar ju för 874 av offentliga sektorns totala skatteintäkter på 1 467 miljarder kr, dvs 60 procent. Skatt på konsumtion och insatsvaror uppgår till 433 miljarder kr, så sen är det inte mycket över för kapitalskatter, 160 miljarder. Av kapitalskatter är bolagsskatten 82 miljarder, dvs drygt 5 procent av alla skatter och avgifter (se prop. 2009/10:100 sid. 66).

Men bolagsskatten är mycket intressantare än de övriga skatterna med sin anknytning till företagsekonomi, stora affärsbeslut, redovisning, internationella transaktioner mm och erbjuder rikliga tillfällen till skatteplanering och arbetstillfällen för konsulter och skattechefer. Så det är kanske inte så konstigt att skattechefer och konsulter inte framhåller sänkning av bolagsskatten som prioriterad.

Och bolagsskattens problem är roliga att lösa och det ekonomiska utfallet ofta mycket stort, dvs värt mycket pengar. Med lägre bolagsskatt blir vinsterna av skatteplaneringen mindre - och därmed konsultarvodena.