3:12-reglerna fick sitt namn när de infördes genom 1990 års skattereform i 3 § 12 mom. lagen om statlig inkomstskatt. Numera finns de i 57 kap. Inkomstskattelagen (1999:1229). Reglerna har dåligt rykte och uppfattas (med rätta) som mycket krångliga och svårförståeliga. Krav framställs på att de måste avskaffas eftersom de hävdas vara företagarfientliga, vilket dock som framgår av SvDs artikel inte alltid är fallet.
1990 infördes genom den stora skattereformen en grundläggande skillnad i beskattningen av å ena sidan förvärvsinkomst (inkomst av näringsverksamhet och av tjänst) och å andra sidan inkomst av kapital. För inkomst av förvärvsarbete utgår endast kommunalskatt upp till den s.k. skiktgränsen (f.n. 384.600 kr). För inkomst som ligger över skiktgränsen utgår även statlig skatt efter 20 eller 25 procent. Inkomst av kapital beskattas endast statligt efter en enhetlig skattesats på 30 procent.
Inkomsten i ett fåmansföretag skapas av såväl arbetsinsatsen som av kapitalet i verksamheten. Utan särskilda regler skulle inkomst som beror på ägarens arbetsinsatser kunna tas ut som utdelning i stället för som högre beskattad lön. För att detta ska undvikas klyvs utdelningen för ägare av s.k. kvalificerade aktier, (dvs. aktier som ägs av en person som är verksam i företaget) i två delar; en del som behandlas som förvärvsinkomst och en del som behandlas som kapitalinkomst. Det fastställs ett utrymme för kapitalinkomstbeskattning genom att anskaffningskostnaden för aktierna multipliceras med en viss räntesats (statslåneräntan + 9 procent), dock lägst 127.250 kr. Även företagets löner påverkar det kapitalbeskattade utrymmet. Sålunda får 25 procent av bolagets totala lönesumma samt ytterligare 25 procent av lönesumman över ca 3 milj. kr. (60 inkomstbasbelopp) läggas till utrymmet. För att få använda löneregeln krävs dock att ägaren (eller familjemedlem) fått en "vanlig" lön på ca 500tkr.
Utdelning inom utrymmet behandlas som inkomst av kapital, överskjutande utdelning behandlas som inkomst av tjänst (dock utan sociala avgifter). För löneintensiva företag, som revisionsbyråer, konsultbyråer, advokatbyråer mm, innebär detta i praktiken att ägare av kvalificerade aktier sällan beskattas för annat än för inkomst av kapital. Skattesatsen är 2/3-delar av den normala skattesatsen för kapitalinkomst, dvs. 20 procent.
För att kunna lämna utdelning krävs dock att företaget gått med vinst och betalat bolagsskatt med 26,3 procent. Med 20 procents skatt på återstående 73,7 procent blir det 58,96 procent kvar. Totalskatt 41,04 procent. Skatten för en löntagare med 100tkr i månaden är ca 46 procent plus 31,42 procent i sociala avgifter. De sistnämnda är dock avdagsgilla för bolaget och därför värda 23,2 procent. Summa således ca 70 procent. Om vi antar att vår aktieägare för att kunna utnyttja löneregeln tar ut 500tkr som vanlig lön och 700tkr som utdelning, stiger skattebelastningen från 41,04 till 46,8 procent att jämföra med löntagarens 70 procent. Skatten för en månadslön på 30tkr är ca 25 procent och totalkostnaden inkl. sociala avgifter alltså ca 48 procent.
Att ägare till t.ex. revisionsbyråer och konsultföretag är skattemässigt gynnade är inget oförutsett eller oavsiktligt misstag. Så här skrev Göran Persson och Per Nuder vid en av de större reformerna av reglerna (prop. 2005/06:40 s. 44)
När det egna kapitalet i företaget är förhållandevis litet innebär de
nuvarande reglerna att en betydande del av resultatet vid hög faktisk
avkastning blir beskattat som tjänsteinkomst. Detta gäller särskilt i
företag med stor lönesumma och när kapitalavkastningen beskattas med
varierande marginalskatter. I de nu beskrivna situationerna kan det av
neutralitetsskäl vara motiverat med skattelättnader samtidigt som en hög
lönesumma minskar behovet av att förhindra inkomstomvandling.
Skattelättnaderna kan åstadkommas genom att man tar hänsyn till de
anställdas löner på i princip det sätt som sker i dagens
löneunderlagsregel.
Så det är inget anmärkningsvärt alls med det som SvD skriver. Det är som det var tänkt.
