3:12-reglerna fick sitt namn när de infördes genom 1990 års skattereform i 3 § 12 mom. lagen om statlig inkomstskatt. Numera finns de i 57 kap. Inkomstskattelagen (1999:1229). Reglerna har dåligt rykte och uppfattas (med rätta) som mycket krångliga och svårförståeliga. Krav framställs på att de måste avskaffas eftersom de hävdas vara företagarfientliga, vilket dock som framgår av SvDs artikel inte alltid är fallet.
1990 infördes genom den stora skattereformen en grundläggande skillnad i beskattningen av å ena sidan förvärvsinkomst (inkomst av näringsverksamhet och av tjänst) och å andra sidan inkomst av kapital. För inkomst av förvärvsarbete utgår endast kommunalskatt upp till den s.k. skiktgränsen (f.n. 384.600 kr). För inkomst som ligger över skiktgränsen utgår även statlig skatt efter 20 eller 25 procent. Inkomst av kapital beskattas endast statligt efter en enhetlig skattesats på 30 procent.
Inkomsten i ett fåmansföretag skapas av såväl arbetsinsatsen som av kapitalet i verksamheten. Utan särskilda regler skulle inkomst som beror på ägarens arbetsinsatser kunna tas ut som utdelning i stället för som högre beskattad lön. För att detta ska undvikas klyvs utdelningen för ägare av s.k. kvalificerade aktier, (dvs. aktier som ägs av en person som är verksam i företaget) i två delar; en del som behandlas som förvärvsinkomst och en del som behandlas som kapitalinkomst. Det fastställs ett utrymme för kapitalinkomstbeskattning genom att anskaffningskostnaden för aktierna multipliceras med en viss räntesats (statslåneräntan + 9 procent), dock lägst 127.250 kr. Även företagets löner påverkar det kapitalbeskattade utrymmet. Sålunda får 25 procent av bolagets totala lönesumma samt ytterligare 25 procent av lönesumman över ca 3 milj. kr. (60 inkomstbasbelopp) läggas till utrymmet. För att få använda löneregeln krävs dock att ägaren (eller familjemedlem) fått en "vanlig" lön på ca 500tkr.
Utdelning inom utrymmet behandlas som inkomst av kapital, överskjutande utdelning behandlas som inkomst av tjänst (dock utan sociala avgifter). För löneintensiva företag, som revisionsbyråer, konsultbyråer, advokatbyråer mm, innebär detta i praktiken att ägare av kvalificerade aktier sällan beskattas för annat än för inkomst av kapital. Skattesatsen är 2/3-delar av den normala skattesatsen för kapitalinkomst, dvs. 20 procent.
För att kunna lämna utdelning krävs dock att företaget gått med vinst och betalat bolagsskatt med 26,3 procent. Med 20 procents skatt på återstående 73,7 procent blir det 58,96 procent kvar. Totalskatt 41,04 procent. Skatten för en löntagare med 100tkr i månaden är ca 46 procent plus 31,42 procent i sociala avgifter. De sistnämnda är dock avdagsgilla för bolaget och därför värda 23,2 procent. Summa således ca 70 procent. Om vi antar att vår aktieägare för att kunna utnyttja löneregeln tar ut 500tkr som vanlig lön och 700tkr som utdelning, stiger skattebelastningen från 41,04 till 46,8 procent att jämföra med löntagarens 70 procent. Skatten för en månadslön på 30tkr är ca 25 procent och totalkostnaden inkl. sociala avgifter alltså ca 48 procent.
Att ägare till t.ex. revisionsbyråer och konsultföretag är skattemässigt gynnade är inget oförutsett eller oavsiktligt misstag. Så här skrev Göran Persson och Per Nuder vid en av de större reformerna av reglerna (prop. 2005/06:40 s. 44)
När det egna kapitalet i företaget är förhållandevis litet innebär de
nuvarande reglerna att en betydande del av resultatet vid hög faktisk
avkastning blir beskattat som tjänsteinkomst. Detta gäller särskilt i
företag med stor lönesumma och när kapitalavkastningen beskattas med
varierande marginalskatter. I de nu beskrivna situationerna kan det av
neutralitetsskäl vara motiverat med skattelättnader samtidigt som en hög
lönesumma minskar behovet av att förhindra inkomstomvandling.
Skattelättnaderna kan åstadkommas genom att man tar hänsyn till de
anställdas löner på i princip det sätt som sker i dagens
löneunderlagsregel.
Så det är inget anmärkningsvärt alls med det som SvD skriver. Det är som det var tänkt.
Om man i enlighet med din uppfattning skulle avskaffa bolagsskatten kan man anta att skatten på kapital skulle vara tvungen att höjas. Har du någon uppfattning om var den skulle landa med samma skatteuttag?
SvaraRaderaOch hur skulle 3:12 reglerna därmed påverkas?
Tack för bra läsning!
Det grundläggande problemet med 3:12 reglerna är att de utgår ifrån en felaktig premiss. Risk antagandet för småföretagare. De utgår från den förväntade avkastning och risk som ett börsnoterat företag har en förväntad årlig avkastning om 8 %, dvs en relativt låg avkastning och därmed en mycket låg risk för konkurs, total förlust av kapital.
SvaraRaderaNär riskkapital investerar i företag som har kommit så långt att de behöver externt kapital kräver de en årlig avkastning på plus 20 % för att investera, för att det ska vara värt risken.
En angel investor, den förste investoren i ett nystartat bolag kräver en årlig avkastning i storleksordningen plus 50 % kanske upp till 100 %.
Om avkastningsräntan sattes till marknadsmässig risk nivå skulle jag kunna acceptera 3:12 som det är idag bör de helt avskaffas och istället alla inkomst över 500.000 kr beskattas som kapital för kvalificerade ägarandelar, dvs i mina ögon företag med upp till 50 ägare.
Ett alternativ är att införa en likartad reform som i USA Subchapter S bolag som beskattar bolagsägaren oavsett bolagsform som om den vore en enskild näringsidkare, schablonen är att dela upp inkomsten i hälften lön och hälften inkomst av kapital om du inte kan visa att du tagit ut marknadsmässig lön. Kan du visa det är all lön över marknadsmässig lön kapitalinkomst.
Oskar
SvaraRaderaMan kan ha samma skattesats som idag. Att bolagen slipper vinstskatt innebär inte att de blir lönsammare på lång sikt. Den marginella investeringen kommer att kräva lägre räntabilitet, varför flera investeringar blir lönsamma; tills man når vad som är företagsmarknadens avkastningskrav på investeringen och aktiemarknadens krav på aktieplaceringen. På lång sikt skulle bolagens avkastning skjunka ner mot dagens värden.
Den bestående vinsten är att alla juridiska, ekonomiska och praktiska problem med bolagsskatten försvinner, samt att investeringar i Sverige blir (ceteris paribus) lönsammare än i utlandet.
3:12-reglerna påverkas därför inte alls.
Egentligen är det bara beskattningen av aktieutdelning som behöver beröras. Utan bolagsbeskattning skulle räntebeskattningen kunna avskaffas. Räntebetalningar ger ju inte något netto. Dessutom torde summa ränteavdrag vara större än skattepliktiga ränteinkomster, varför borttagande av räntebeskattningen skulle ge ett fiskalt överskott.
Old Whig
Du har nog helt rätt i fråga om avkastningskravet. Att lönesumman motiverar en rätt att klassificera företagsavkastningen som lön tycker jag är egendomligt. Prestationen att styra ett personalintensivt företag är väl en arbetsrelaterad förmåga och har inget med kapitalinsats att göra. Arbetsmarknadsregler gör kanske att risktagandet ökar, men det är knappast en tillräcklig motivering. Det är nog en politisk eftergift till dem som tror att man kan stimulera fram anställningar. Och effekten blev ju inte heller den som politikerna förväntat - snarast tvärtom vad beträffar konsultindustrin.
Under en relativt lång tid får man väl ändå anta att skatteintäkterna kommer vara lägre, eller? Du menar att detta skatteintäktshål fylls upp av andra gynnsamma effekter av att skatten slopas?
SvaraRaderaDe som dessutom gör en kapitalaffär/investering med enorm avkastning, tanken är att de kommer att gynnas?
Oskar
SvaraRaderaDet beror på många omständigheter vad som händer och hur fort, när man tar bort bolagsskatten, men det är till att börja med en relativt obetydlig skatt för staten att gå miste om. På lite sikt är jag övertygad om att andra skatteintäkter snabbt fyller ut gapet. Totaleffekten är ju att ta bort ett hinder för ekonomisk verksamhet (dels genom indragningen av kapital, dels - och kanske framför allt - genom att förbättra näringsklimatet och att företagen slipper ett betungande och snedvridande arbetsmoment.
Både den som gör en investering med "enorm avkastning" och en vanlig investering får initialt samma relativa förbättring. Ingen vet om han gör en investering med enorm avkastning. Och skatten har aldrig varit avsedd att särskilt bestraffa dem som gjort en sådan investering.