Ja, men att det blir en styrelsefråga beror på att allmänna opinionen kan uppröras över företagets åtgärder att undvika skatt på sätt som allmänheten inte förstår, vilket påverkar företagets varumärke och allmänna anseende. Det mesta som involverar flera företag och flera transaktioner blir "avancerad skatteplanering" om det resulterar i lägre skatt än "rimligt". Är det gränsöverskridande transaktioner blir det kanske t.o.m. "aggressiv avancerad skatteplanering". För mer eller mindre kunniga journalister är det någonting spännande att skriva om. Tänk att få fälla en sextontaggare!
Så huvudprincipen för framför allt börsnoterade och andra storföretag är att inte riskera att hamna på löpsedlarna. Därmed kan sådana företag tvingas att avstå från ändamålsenliga dispositioner, eftersom det inte går att vinna en debatt om skattedispositioner på löpsedlarna. Alla företag är dock inte lika känsliga, så bolagsskatten kan vara konkurrenssnedvridande.
Det är självklart att regler ska följas så länge de gäller, även om de är tokiga. Men att göra skatteplanering till en CSR-fråga är verkligen att ta i i överkant. I frågor som gäller mänsklig samvaro och omsorg om miljö m.m. är det en moralisk fråga hur man beter sig på områden som inte är lagreglerade. Man gör inte vad som skadar en medmänniska eller miljön, även om det inte finns någon lag som förbjuder beteendet. Allt går inte att reglera, och tillvaron skulle bli outhärdlig utan ömsesidig hänsyn och utan spontant bistånd utan krav på motprestation i livets olika situationer. De allra flesta agerar också i enlighet med sådana principer utan att fundera över om det finns lagstiftning.
Men skatteregler är inget av naturen givet. Skatteregler är mer eller mindre skickligt hopsnickrade regler för att finansiera det allmännas uppgifter. Nullum tributum sine lege är en urgammal och självklar princip. Det finns ingen skyldighet att betala andra skatter än dem som lagstiftaren beslutat om. Det krävs lagstiftning för att dra in skatt från medborgarna. Det hindrar inte dem som vill ge mera att skänka till allmänna behov, men ett sådant krav finns inte.
Det företag som betalar mer skatt än lagen föreskriver misshushållar i själva verket med aktieägarnas pengar, liksom det gör om det gör utbetalningar som strider mot ändamålet enligt bolagsordningen. Det sistnämnda kan vara straffbart, och styrelse och mottagare kan bli ersättningsskyldiga. Företag har ingen skatteförmåga enligt gängse principer. Företag har inget människovärde och kan inte ställa krav på samhället för sin överlevnad och dräglighet i tillvaron. Ingen har moralisk eller juridisk skyldighet att hjälpa ett företag i nöd.
Företag är inget annat än ett redskap för människor att effektivt producera livets nödtorft. Det som blir över ackumuleras i företaget och gör det bättre rustat för sin uppgift i en kommande period. Eller också delas det ut till individer för privata dispositioner. Då först är det berättigat att det allmänna tar en del av produktionsresultatet för finansiering av sina åtaganden. Förr eller senare får individen glädje av dessa.
IHs artikel är nog mera en argumentation för den av Skatteverket självpåtagna uppgiften att erbjuda fördjupad samverkan mellan näringslivet och Skatteverket, vilket IH puffar för i slutet av sin artikel. De problem som den metoden avser att lösa hanteras bättre och utan risk för sammanblandning av Skatteverkets funktioner med att bolagsskatten avskaffas.
Det löser också en lång rad andra problem.
Kerstin Nyquist från Svenskt Näringsliv ger svar på tal i DI den 19 maj under rubriken Skatteverket ska prata lag inte moral.
Lagarna är till för att skydda medborgarna från såväl Skatteverkets som andra myndigheters godtycke, och så bör det vara i framtiden också. Har lagstiftningen brister kan den ändras. Det är dock våra folkvalda som ska ha och kan ta det ansvaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar