QUOD LICET JOVI, NON LICET BOVI

En person i samhällets toppskick har utnyttjat lagens möjligheter (rättigheter) att begränsa sin skatt. Det får man inte göra. Det var annat förr. Då fick Jupiter göra lite av varje som inte var tillåtet för gemene man och boskap. Nu gäller dessbättre likhet inför lagen. Men ju högre upp desto större krav. Man får inte ens göra allt som är tillåtet.

Jakob Heidbrink har en välskriven kommentar till händelsen på sin blogg.

Jag skulle vilja se vilka av dem som förfasar sig över Villards beteende som inte skulle göra likadant, om de hade chansen att ta ut vinstmedel (redan beskattade med 26,3 procent i bolaget) på 25 milj. kr. ur ett eget bolag. I själva verket är kanske beskattning av en entreprenör destruktiv. De vinstmedel han samlat upp i sitt företag är troligen en mycket liten andel av de värden han skapat och som tillfallit anställda och kunder. Vad som ytligt sett är rättvisa är inte ekonomiskt effektivt.

Men kan man jämföra en entreprenör med en vanlig löntagares och hävda att det är orättvist att entreprenören betalar lägre relativ men högre absolut skatt? En företagare som ägnar årets alla dagar och timmar att jaga inkomster till företaget för att kunna avlöna sina anställda, som - med all rätt - kan koppla av arbetet mellan 17.00 och 09.00. En företagare som riskerar sitt kapital för sin affärsidé. Villard sägs ha betalt skatt med 4 procent genom sina transaktioner. 4 procent på 25 milj. kr. är 1 000 000 kr. Högre skatt än vad de flesta har i inkomst. Och då torde Villards bolag redan betalat ca 10 milj. kr. i bolagsskatt för att kunna dela ut 25 miljoner.

Saken gäller om inkomster från peruanska aktier får beskattas i Sverige. Enligt en tidigare lydelse av skatteavtalet mellan Peru och Sverige gällde att endast Peru fick beskatta sådan vinst. Om Peru inte utövade sin beskattningsrätt kunde dock Sverige utöva sin beskattningsrätt enligt intern rätt, en s.k. subject to tax-klausul.
Principerna för tolkningen av avtalet slogs fast av Regeringsrätten (numera Högsta Förvaltningsdomstolen) redan i rättsfallet RÅ 2004 not. 59. I det fallet skedde ingen beskattning alls i Peru och frågan blev därför om och hur subject to tax-klausulen i avtalet skulle tillämpas. Eftersom klausulen enligt Regeringsrätten inte var tillämplig, hade Sverige ingen beskattningsrätt även om Peru inte beskattade.

Det torde vara utgången i det målet som satte igång ett förfarande i stor skala för att undvika beskattning av uppsamlade vinster i svenska företag. Villardfallet tycks vara ett av dessa. Skatteverket motsatte sig dock att företagen och/eller dess ägare skulle kunna undgå beskattning på det avsedda sättet och har haft framgång i lägsta instans, Förvaltningsrätten. Nu har några av målen nått Kammarrätterna.

Eftersom transaktionerna inte stred mot vare sig skatteavtal eller intern materiell skatterätt, har Skatteverket angripit frågan med hjälp av skatteflyktslagen. I ett mål i Kammarrätten i Stockholm (mål nr 3448-10) 7 januari 2011 ansågs skatteflyktslagen dock inte tillämplig. Kammarrätten ansåg inte att skatteavtalets utformning och text gav stöd för att tolka dess syfte så att det fanns en gemensam partsavsikt att förhindra skatteflykt. Därmed var fjärde rekvisitet i skatteflyktslagen inte uppfyllt. Skatteverket har överklagat domen till Högsta förvaltningsdomstolen (mål nummer 1335-11 och 1336-11). Kammarrätten i Jönköping kom den 2 maj 2011 (mål nr 3855-09 m.fl.) fram till att skatteflyktslagen kunde tillämpas. Kammarrätten ansåg att förfarandet kunde anses strida mot syftet med de aktuella artiklarna i skatteavtalet. Någon sådan passivitet från lagstiftarens sida som skulle kunna tolkas som att lagstiftaren godtagit förfarandet ansåg Kammarrätten inte föreligga. Rättens slutsats blev därför att rekvisitet i punkt 4 var uppfyllt.

Det är väl för att Skatteverket nu nått framgång i en kammarrätt som Villardfallet har blivit allmänt känt. Det förefaller dock som fallet ännu inte hunnit prövats ens av Förvaltningsrätten.

Den teknik som använts i de nämnda kammarrättsmålen är något annorlunda än den i Regeringsrättsdomen, men i frågan om beskattningens fördelning mellan Sverige och Peru synes parterna med hänvisning till den domen överens, dvs. den materiella rätten ger stöd för att inkomsterna inte ska beskattas i Sverige. Det är tillämpningen av skatteflyktslagen som prövas.

Skatteverket har överklagat domen från Kammarrätten i Stockholm till Högsta Förvaltningsdomstolen. Det får väl antas att även domarna från Kammarrätten i Jönköping överklagas. Det förefaller sannolikt att prövningstillstånd meddelas. Dels gäller frågan om tillämpning av skatteflyktslagen på skatteavtal, dels har två kammarrätter kommit till skilda utgångar i likartade frågor, och troligen är det många fler än Villards fall som ligger och väntar på dom i Förvaltningsrätten.

Ett nytt skatteavtal med Peru 2007 gör att den typ av transaktioner som föranlett domstolsprövningarna inte längre företas.

DN