Laruent Leksells m.fl. debatt i SvD forsätter med en slutreplik den 18 januari. Deras i och för sig rimliga önskemål, att inte endast organisationer som ger ekoknomisk hjälp till behövande ska vara kvalificerade som mottagare avdragsberättigade bidrag, visar hur tokig lagstiftningen om avdragsrätt för gåvor är. Vad har Skatteverket, som är beslutande myndighet, för kompetens att avgöra det? Som det nu är är det avgörande ekonomisk hjälp, vilket Skatteverket också påpekat med stöd i praxis och i förarbetena till lagstiftningen.
OM nu bidrag till vissa ändamål ska stimuleras, vore det rimligare att de kvalificerade mottagarna utses av kompetent myndighet, varefter dessa får statsbidrag i relation till privatpersoners gåvor under året. Därmed skulle medborgarna ges ett direkt inflytande över vilka (utvalda) organisationer som förtjänar statens stöd, utan att det påverkar taxeringsorganisationen med granskning och registering av tiotusentals småbelopp.
Eller är det så jättekul att kunna göra ett avdrag i deklarationen att det motiverar kostnaderna för det? Kräver givmildheten verkligen att den egna gåvan (av delvis andras pengar) manifesteras med ett avdragsyrkande?
DN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar