KULTURSPONSRING - HET POTATIS

Clemens Poellinger undrar i SvD den 25 oktober om kultursponsring med skatteavdrag är en så het potatis att ingen törs ta i den?

Ja, i vart fall skulle en avdragsrätt för gåvor, sponsring, kulturstöd o.likn. vara något helt unikt i den svenska skattelagstiftningen. Inte för något ändamål finns det avdragsrätt för annat än för att fastställa den inkomst som ska beskattas. Alla avdrag avser kostnader för inkomsernas förvärvande och bibehållande. Sen finns det vissa avdrag av sociala skäl, men det är i grunden avsett att kompensera för bristande skatteförmåga p.g.a. särskilda personliga kostnader eller handikapp.

Ett avdrag för att tillgodose ett personligt ideellt intresse skulle vara helt unikt. Skattetekniskt är det också komplicerat. Tiotusentals avdrag skulle behöva kontrolleras. Av EU-skäl skulle avdrag också behöva medges för bidrag till utländska mottagare.

Och vem känner sig nöjd med sig själv med att ge gåvor med andras pengar?

OM, kultur, hjälp till behövande mm skulle subventioneras skattevägen och i relation till allmänhetens intresse, vore en lösning att kvalificerade mottagare ansöka om statsbidrag i relation till från privatpersoner mottagna bidrag. Något hundratal ansökningar en gång om året. I stället för (eller som komplement till) statsbidrag baserat på riksdags- och mynighetsbeslut, skulle bidrag i större utsträckning kanaliseras till mottagare som medborgarna själva tycker är värda att stödja.